I dag dröjer åter mina tankar hos det gamla Nykarleby. Jag har nämligen på diverse krokvägar fått mig tillsänd en gammal karta över staden. Den är reproducerad efter en karta, som hittats på tullkammarens vind i Stockholm. Den skiljer sig visserligen inte så mycket från den gamla karta, som finnes i några privata personers ägo här. Ja — det är i huvudsak samma karta. Men den bestyrker vår flitiga ortsforskare professor Backman förmodande beträffande den tid från vilken sistnämnda kartor härstamma. Årtalet på dessa, nämligen 1841, anser han att ingalunda återgiver förhållandena, sådana de voro, utan sådana de voro omkring hundra år tidigare. Förklaringen härpå är, att lantmätare C. W. Gyldén i tiden utgav en serie plankartor över alla Finlands städer, och bland dessa var den nämnda kartan över Nykarleby med utgivningsåret 1841. Den mig tillsända kartan bär årtalet 1750. Alltså — . För övrigt är den ”affattad av landtmätare Wislander (som också prof. B. förmodat) och ”Original Chartan förvaras vid Öfverintindens Contoret, hvarefter denna Copia är tagen. Anno 1796 af J. A. Wibblingen.”
     Denna karta av år 1750 återger den stadsplan, som uppgjordes efter stora ofreden, och grundade sig troligen på de förhållanden, som rådde redan före denna.
     På kartan är t.o.m. de privata brunnarna utsatta. Den nuvarande Nybroforsen heter Stadsöhren (ör — det fornsvenska ordet för grus eller med sten blandad sand. Jämför t.ex. Ragnörns fors).
     I stadsören finnes tre lagliga fiskeplatser utmärkta vid västra stranden av älven. Nederst, nedanför den n.v. dammen var ”Neijon Fisket” på den plats, där det ännu fiskas nejonögon.
     Ungefär 25 meter högre upp var ”Sik Fisket”, och ytterligare omkring 30 meter högra upp ”Laxfisket”. De olika fiskeplatserna äro angivna som pator, vilka sträcker sig omkring 55 m. ut i älven.
     Den person som sänt mig kartan, har ställt i utsikt även en karta över inloppet och farleden till staden från 1700-talet, när han i vår far till Stockholm. Den tiden gick ju farleden till Gamla hamn. Jag hoppas att också vattendjupet skall vara utsatt på kartan.

*          *          *

Så ber jag att å Herkepeusas påttins vägnar få tacka för det intresse, som kommit pottin till del, sedan jag skrev dess dödsruna.
     Och beträffande Janne Thurmans småbarnsmete skall jag på begäran meddela, att Janne bodde helt nära pottin i den äldre delen av det nuvarande rådhuset, där telefoncentralen och sparbanken nu äro inrymda. Om frågaren ej känner till stadens äldre historia, vill jag med detsamma jag är i farten påpeka, att den delen av byggnaden är rätt märklig. Här fanns nämligen Österbottens i tiden enda lärdomsskola. Före 1640 måste den österbottniska ungdomen besöka skolorna i Åbo, Björneborg eller Sverige. Men så grundades samtidigt som gamla Åbo Akademi landsdelens första lärdomsskola, trivialskolan i Nykarleby, som med pomp och ståt invigdes den 3 febr. 1641. År 1684 överflyttades trivialskolan till Vasa, men i stället inrymdes i byggnaden en s.k. pedagogi eller barnskola.
Då byggnaden emellertid blev förfallen, uppfördes på samma plats en ny, år 1729, d.v.s. den äldre vinkeln av n.v. rådhuset. Den är en av de få gårdar, som räddades undan stadens brand och är stadens äldsta byggnad. Sedan skolan uppgått i den lägre elementarskolan, som med tiden inflyttade i den nyare delen av byggnaden, blev lokalen rektorsbostad, och där bodde Janne, för hans far var rektor.
     Det här blev en historisk utläggning på en enkel fråga, men det kan ju aldrig skada. — Till en muntrare avslutning kan erinras om, att Janne T. själv förklarat, att han så utmärkte sig i frk. Westerstråhles skola (sedermera fru Mathilda Nesslers) småbarnsskola, att han erhöll egen skamvrå.
     Annars hade ej någon annan kunnat ställas i skamvrån.