[Karta.]


Kubban:
Från lotsstation
till villaområde

Mellan fem till sex kilometer i nordvästlig riktning, från Andra sjöbryggan räknat, nära intill Frösön, ligger en holme som bär det för skärgården karakteristiska namnet ”Kubban”. Även denna holme i Nykarleby skärgård äger en viss historisk anknytning till den en gång i tiden så livliga sjöfarten i Nykarleby stads historia. Staden äger en del av marken här på holmen.

Då man på grund av landhöjningen i mitten på 1800-talet blev nödsakad att flytta hamnen från älven ner till Andra sjön förde detta också med sig en del andra fordringar. Bl. a. skulle en ny lotsplats utses. I en liten bok med titeln: ”Från gångna tider i Nykarleby”, sammanställd av Torkel Hellström, så står att läsa följande:

— ”Genom beslut av den 29 februari 1864 upplåter staden södra hälften av holmen Kubban till lotsverket, och skall där en lotsstuga byggas.” Det var också nu som Andra sjön fick sitt namn. Det var tänkt att hamnen skulle heta Västra sjön, men det namnet vann ej gehör. I stället framkom benämningen Andra sjön, i motsats till första sjön som ju låg vid Åminne.

— Det första fartyget som anlöpte Andra sjöns brygga är ångfartyget ”Österbotten”. Kapten ombord var C. O. Olsson. Detta enligt Torsten Hellström.

— En lotsstuga fanns tidigare på norra ändan av Ahlön, men i och med flyttningen av hamnen till Andra sjön togs den ur bruk.

— År 1865 uppfördes lotsstugan på Kubban. De första lotsarna här var Simon Söderlund och kronolotsen Nils Rank d.ä. fram till år 1884, Anders Johannes Mårtens och Nils Rank d.y. övertog lotsämbetet, tjugotvå år framåt till år 1906, då man upphörde med lotsverksamheten.


Lotsstugan uppförd år 1865. Nuvarande ägare: Anita och Håkan Vikström.
Lotsstugan uppförd år 1865. Nuvarande ägare: Anita och Håkan Vikström.
[Marianne Grön: Framför lotsstugan sitter min far Olof och mina systrar Valborg och Kristina. Året är 1943.]


Anders Mårtens blev nu förordnad att flytta över till lotsplatsen på Hällan, utanför Soklot. Men Anders vägrade. Han blev då av schendarmeriet dömd till fjorton dagars fängelse. Ett straff som han senare fick avtjäna på polisstationen i Nykarleby.


Kubban blir fiskeläge

Redan år 1897 hade Anders Mårtens låtit uppföra en stuga på Kubban nära intill lotsstugan. Av en bonde i Bonäs hade han inköpt en sädesboda, som han lät riva. Timret förde han ut som flotte på släp efter sin segelbåt.

Olof Mårtens — född 1906 och son till Anders — berättar att han redan som ung pojke var med och fiskade ute vid Kubban. Fisket skulle också komma att bli hans livs yrke. Efter sitt giftermål med sin hustru Aili 1932, blev det att tillbringa hela somrarna där ute. Ofta till sent in på hösten. Vissa somrar med ett par kor, som gav mjölk. Ibland även till försäljning åt en del villabor.



[Julle Sund och Gerda Mattsson på besök hos Olof Mårtens med hustru Aili och dotter Valborg i Kubbhamnen. En ryssja skymtar i bakgrunden. 1940-talet? Marianne Grön identifierade Valborg. Förstoring.
Brynolf Blomqvist tillhandahöll. (Inf. 2009-09-23.)]


Olof berättar att han ofta fiskade tillsammans med sin svåger Johannes Nylund. Senare faktor vid Österbottniska Posten. Men en rätt så lång tid fiskade han tillsammans med Einar Hägglöf.

— Sommaren 1946 kom undertecknad i sällskap med dåvarande stadsdirektören Johannes Mouritzen besöka stadens domäner ute i skärgården, där vi bland andra holmar även besökte Kubban. Där möttes vi av fru Aili och en mycket brunbränd Olof. Det doftade starkt av koltjära från de till tork upphängda fiskegarnen. Solen gassade sommarskönt. Som avsked fick vi några fiskar, vilket föranledde Mouritzen att skämtsamt fråga: ”Om Olof tänker muta oss?”  — Nej! Sa Olof, på sitt rättframma ärliga sätt: ”Men jag har för vana att ge några fiskar till gäster, som kommer och hälsa på oss. Svaret gav en känsla av att det låg allvar bakom orden.

— Men att vara fiskare, är inget yrke, säger Olof, där vi sitter och samtalar i hans och Ailis trivsamma hem. Skilt så länge fiskegarnen var av bomullsgarn. De skulle med jämna mellanrum få torka och blötläggas i koltjära. Lättare blev det ju sen man fick tillgång till fiskebragder gjorda av nylon. Och kallt var det ju ibland. Skilt på höstarna i sikfisketider. Ja, säger fru Aili: ”Om jag var mer än två veckor i sträck där ute, så fick jag nog en längtan att göra en avstickare till staden.

 

Ett släktnamn med anor
Under mitt samtal med Olof tar han fram en tavla, som han med en viss stolthet visar upp. En släkttavla med många namn, över ett i tiden rätt så stort odalhemman på Högbacka, vars jord och skogar gått i arv från släktled till släktled i över 400 år. Från dess första ägare Lasse Phersson år 1549, ned till Anders Johannes Mårtens, och hans söner: Hjalmar, Mikael, Olof och Einar (1937), samt fyra flickor: Signe, död i Amerika redan 1919. Judit, gift med Lennart Harjulin. Rosa, gift med faktor Nylund, samt Helga, bosatt i Esbo.

Av sönerna blev Hjalmar lärare, med lärartjänst i Kyrkslätt, samt vid Karis-Billnäs Samskola. Mikael har även sysslat med fiske. Men han har även haft tjänst som båtförare, och en rätt lång tid som arbetsledare. Olof som yrkesfiskare. Den yngsta av bröderna Einar blev jordbrukare. Han övertog hemmanet. Men under de många årens lopp har en hel del parceller blivit frånstyckat det ursprungliga odalhemmanet. I början på 1960-talet företogs en större avverkning av skogen varvid de övriga syskonen också fick sina andelar. Einar fortsatte med jordbruket till sin död 1969. Det är bara Olof av bröderna, som finns kvar i livet. I dag är det Einars son Harald som fortsätter att bebruka fädernejorden.

Numera är Kubban mest en plats för sommarstugor. Redan i slutet av 1920-talet byggde lärare August Vikström åt sig och familjen en villa, nära intill den gamla lotsstugan. August hemma från Dragsfjärd – studerade vid seminariet i Nykarleby. Det var här han fann sin blivande hustru Edit Johanna Rank. De gifte sig 1916. Edit var en kusin till Olof Mårtens. August Vikström kom att verka som lärare en lång tid i Bäckby i Esse. Han inköpte även senare lotsstugan på Kubban.

August dog 1976, varefter stugorna övergick i barnen Karin och Eriks ägo. I dag är det barnen till Rakel och Erik Vikström som äger dem. Anita och Håkan Vikström äger Lotsstugan och brodern Lars villan bredvid.


F.d. August Vikströms villa. Nuvarande ägare Lars Vikström.
F.d. August Vikströms villa. Nuvarande ägare Lars Vikström.


— Här vid  lotsstugan finns även märken inhuggna i berget, vilka i tiden angett vattenståndet i havet. Dessa märken är nu långt uppe på land och vittnar om hur stark landhöjningen varit under årens lopp. En bit framåt finner vi en villa som tillhör Gunborg och Roger Bro. Gunborg är dotter till Aili och Olof. Nära intill ligger en villa som ägs av den andra dottern Marianne, gift med Torsten Grön.

— Enligt Olofs utsago är deras villa byggd på historisk mark. För här har i tiden skalden Zakarias Topelius morbröder av släkten Calamnius ägt en sommarstuga, som ofta besöktes av släkten Topelius.

— Men nu är det släkten Mårtens som dominerar Kubban. Undantag är Birgits och Rafael Ahlbecks villa, som befinner sig lite längre bort.

— I dag är Olof inne i sitt åttonde decennium. Men han är fortfarande vital. En äkta nykarlebybo av den gamla stammen. Fiskar gör han inte så mycket mera. Kanske kan han till husbehov lägga ut några nät.

Men när sommarn är inne då åker han och Aili säkert ut till Kubban. Numera för att njuta av skärgården. Att se solen gå ned i havet. Se dess strålar bygga glittrande broar mellan holmarna. Det är här ut som man känner friheten. Man blir ett med naturen.

 


Fjalar Zittra, Jakobstads Tidning, den 3 februari 1988.
Gunilla Westerlund tillhandahöll via Stig Haglund som digitaliserade.

Läs mer:
Omkullsegling 1882.
Utdrag ur Hans Kejserliga majestäts Nådiga Förordning angående lots- och fyrinrättningen i Finland. Given i Helsingfors, den 9 Maj 1870.
Fler artiklar av Zittra.
(Inf. 2009-03-15, rev. 2020-03-07 .)