Sjuttonde generationen på
Högbacka gård i Nykarleby

Bland de allra äldsta släktgårdarna i norra svenska Österbotten är Högbacka i Nykarleby landskommuns kyrkby. Hemmanet ligger på västra sidan av Nykarleby älv, längst i norr i den vinkel, som älven bildar med Bottniska viken. En del av dess jord har varit i släktens ägo så långt man kunnat följa dess historia i förefintliga handlingar. Denna släktgård innehas i dag av bonden Einar Mårtens. Hans ende son, två-årige Harald tillhör adertonde generationen i en släktkedja, som bott på hemmanet i bevisliga fyrahundratolv år. Under denna tid har jorden blott en enda gång gått i arv på kvinnolinjen.


Flere olika släktforskare har sysslat, med Högbacka. Prof. Wold. Backman har publicerat sina forskningsresultat i en skrift. De uppgifter, som hänför sig till 1500- och 1600-talen har han fått från mag. Hugo Lagström. Med ledning av dessa uppgifter har gården tilldelats ett släktgårdsdiplom med följande ägarlängd:

1. Lasse Pehrsson 1549—1568
2. Lasse Larsson 1568—1585
3. Lasse Larsson 1585—1620
4. Mårten Larson 1620—1648
5. Lars Mårtensson 1648—1675
6. Matts Larson 1675—1682
7. Lars Mårtensson 1682—1690
8. Brita Jöransdotter 1690—1712
9. Mårten Larsson 1712—1755
10. Johan Henriksson 1755—1786
11. Henrik Johansson 1786—1803
12. Mårten Johansson 1803—1809
13. Kajsa Helsing 1809—1815
14. Mårten Mårtensson 1815—1855
15. Johan Mårtensson 1855—1956
16. Anders Johannes Mårtens 1906—1937
17. Einar Mårtens 1937—1969
  [Hustrun Gertrud Mårtens [1969—1980]
[18. Harald Mårtens 1980—]
[19. Tre presumtiva övertagare finns.]  




[Utsnitt ur diplomet tillhörigt Harald och Anne Mårtens. Förstoring.
Notera fotografen som speglas i bildens underkant!

Österbottens Svenska Lantbrukssällskap

gör veterligt att Högbacka lägenhet RNo 953 av Högbacka
skattehemman No 9 i Kyrkoby by av Nykarleby lkm. varit
i samma släkts ägo sålunda:

(ovanstående ägarlängd)

eller inalles minst 405 år,
varöver detta till diplom meddelas.
Vasa den 2 juli 1954.
Edv. Westerlund (?)
R. Dahlbo (torde vara konstnären).]




Mårtens på Högbacka i Nykarleby kyrkoby.
[För pekaren över bilden! Hela nya bilden. Foto: Viktoria Mårtens.]



Den s. k. H
ögbacka släkten

Under denna rubrik säger prof. Backman i sin skrift bl. a. följande:

”Den släkt, som i den genealogiska litteraturen går under detta namn, var under mer än 200 år (1549—1755) en både utbredd och ansedd släkt. Medlemmar av densamma satt icke blott under 8 generationer såsom ägare till det odelade Högbacka utan härstammade också från de yngre sönernas borgerliga släkter (Rörvik, Neuman, Stilla [?]). Genom giftermål finna vi släkten lierad med handelssläkterna Bröms, Blad, Nyman, Aulin m. fl. i Nykarleby stad.”


Kuddnissas (Kuddn
äs)
förenat med
Högbacka under 1600-talet

Femte ägaren Lars Mårtensson, som levde i mitten av sextonhundratalet, ägde utom Högbacka även hälften av Kuddnissas (Kuddnäs), beläget på älvens andra strand mittemot Högbacka. Han vann även burskap i den unga staden Nykarleby som hantverkare.

Hans äldre son Mårten dog ung, efterlämnande omyndiga barn. Fadern överlät jorden på sin yngre son Matts. Men brodern Mårtens son Lars inledde efter farfaderns död process om arvsrätten och vann Högbacka för sin räkning. Kuddnäs kvarblev i farbroderns ägo.


Brita J
öransdotter
eller Oll-Bigg,
som drev sju kvarnar

Lars Mårtensson d. y. dog ung liksom fadern. Hans hustru Brita Jöransdotter, som efter makens död står som ägare till Högbacka, var en kraftfull kvinna och avlidne bankdir. Einar Hedström, som var en god kännare av hembygdens historia, berättade en gång om henne, att hon kallades Oll-Bigg och att hon förutom hela Högbacka på 1 mantal ägde sju vattenkvarnar i älven samt ett beckbruk. Detta fortlevde troligen även efter hennes tid och de nuvarande invånarna på Högbacka kan än i dag finna rester av beck på marken vid det s. k. Beckbruket längre ut mot älvmynningen. Ett minne från stadens gångna stora dagar under seglationstiden.

Brita Jöransdotter eller Oll-Bigg gifte sig en andra gång med Jöns Eriksson, som av en del forskare anges som ägare till hemmanet 1700—1711. Deras son antog efter sin svärfar namnet Aulin och blev stamfar till denna i Nykarleby handelshistoria välbekanta släkt.


Offer under
stora ofreden . . .

Mårten Larsson Högbacka, äldste son till Lars Mårtensson och Brita Jöransdotter, var åttonde bonden i rakt nedstigande led på Högbacka. Under hans tid drabbades Österbotten av stora ofredens olyckor. Hemmanet brändes och ödelades, hans äldsta dotter bortfördes till Ryssland 1714 och ännu år 1723 nämnes hemmanet i Jordeboken som ”avbränt och öde”. Han återvände dock med hustru och fyra små döttrar till hemgården. Det är tänkbart, att bostadshuset hos Mårtens till sin ursprungliga del är det, som uppfördes efter återkomsten.

Med Mårten Larsson bröts släktkedjan på manslinjen. Jorden övertogs och delades med ett halvt mantal åt envar av svärsönerna Gustaf Mattsson, gift med Anna Mårtensdotter och Johan Henriksson, gift. med Brita Mårtensdotter. Numera är det blott 1/8 mantal av den senares del, som är kvar av hemmanet i släktens ägo.


. . . och under
1808
—09 års krig

Efter Johan Henrikssons död övertogs hemmanet av Henrik, den äldre av parets två söner. Sex år senare överlät han hälften därav åt yngre brodern Mårten Johansson, som 1803 blev ägare till det åttondedels mantal vi i dag följer.

Enligt släkttraditionen stupade Mårten vid Ruona bro. Han dog dock enligt kyrkböckerna 4 juni 1808 och slaget stod nio månader tidigare — det sannolika är därför, att han blev sårad och efteråt dog av sina skador. Hemmanet övergick nu till hans änka Kajsa Helsing, som 1815 överlät det till sonen Mårten Mårtensson, f. 1794.


De fyra senaste
generationerna.

Nuvarande husbonden Paul Einar Mårtens är yngst i en skara på nio syskon. Äldste brodern Hjalmar är lärare, numera pensionerad och bosatt i Helsingfors. En syster Judit, gift Harjulin, är lärarinna. En i dagarna aktuell person, Ragnar Backström som deltar i radions lergökstävling, är son till en annan av systrarna Mårtens, Helga, gift Backström.

En av syskonen, fru Rosa Nylund, f. 1895, som vi träffar på besök i det gamla hemmet, har många minnen från barndomshemmet.


Sk
ärgårdsliv med familjen
på Kubbons lots plats

— När seminariet brann, blev farfar Johan Mårtensson illa skadad i benet under släckningsarbetet och sen dess hade han svårt att gå. Han brukade berätta, att timret till stugan var från Savolax, där Nykarlebyborna hade sina utskogar fordom.

— Min far var i tjugo års tid ”lotslärling” som termen lydde, dvs. han var hjälplots på Kubbons lotsplats tillsammans med min fasters man som var lots. De hade båda sina familjer där ute på somrarna. Det var ett friskt och hälsosamt liv där ute i skärgården för oss barn — kanske var det därför, som ingen av oss heller fick lungsot, som var så vanlig den tiden. Men strävsamt var det. Vardera familjen hade en ko med, och mor och faster måste varje kväll och morgon ro för att mjölka till de holmar, där vi brukade hålla korna.

— Under ofärdsåren slutade far sin tjänst som lots samtidigt som Kubbons lotsplats indrogs. År 1908 övertog han hemgården. Jag minns mycket väl, att stugan då hade kvar sin gamla inredning med högsängar, kärilhylla, stor spis med bakugn och långbänkar och långbord. Gammelfolket bodde i kammarn, far och mor med alla barnen hade stugan. Senare tillbyggdes ändkammarn på östra gaveln.

— Då de många son-namnen byttes ut under namnförändringens tid, antog far tillnamnet Mårtens.



Ungdjursuppf
ödning och morotsodling
har ersatt fisket som binäring

Einar Mårtens hemman består i dag av 7,6 hektar odlad jord och 34 hektar skog. Därtill brukar han 9 hektar arrendemark, så att odlingarna, sammanlagt är 15½ hektar.



[För pekaren över bilden för att se huset i dagsläget något förvrängt! Förstoring. Foto: Viktoria Mårtens.]
Hur gammalt bostadshuset hos Mårtens är, vet man ej, inte ens farfar Johan Mårtensson, född 1855, kunde berätta något om husets ålder, blott att timret kommit från Savolax. Vissa drag i byggnadsstilen pekar på sjuttonhundratalets tidigare år, möjligen tiden efter stora ofreden. Från östra gaveln har man utsikt över älven och Kuddnäs på andra stranden.


Man håller sju mjölkkor och föder därtill upp ungdjur, f. n. två kvigor och fyra kalvar, av vilka en del går till avelsdjur, en del till slakt. Man idkar specialodling av morötter på c. 1½ tunnland. Fisket, traditionell binäring genom gårdens närhet till älvens och havets fiskevatten, har Einar Mårtens också bedrivit, men slutade för några år sen. Han anser, att det inte mera lönar sig.

Yngsta generationen, ljuslockiga treåriga Clara och hennes yngre bror Harald följer med barnsligt intresse pappa Einars och mamma Gertruds förehavanden i gårdens arbete. Clara räknar med stolthet upp namnen på alla korna[*], men Harald är t. v. nöjd med att veta namnet på hästen och på traktorn.

[* Kollade med Klara om hon fortfarande kom ihåg namnen: Lycka, Lilja, Jänta ... Och vår häst; min favorit, hette Flora.]



Sjuttonde bonden p
å Högbacka, Einar Mårtens med sin hustru Gertrud, f. Nylund, Ytterjeppo, samt två-årige sonen Harald, ättling i adertonde led till den förste kände bebyggaren på Högbacka.


Och man sänder en undrande liten tanke till lille Haralds farfars farfars farfars morfars farfars farfars farfar Lasse Pehrsson. När han för fyrahundra år sen bröt sina steniga åkerlappar med handkraft på Högbacka i ”Lapu by af Jäpu fierding i Pedersöör sokn”, vad skulle han ha sagt om en traktor?



De markanta anletsdrag, som kännetecknat släktens medlemmar så långt de nuvarande kan minnas, bärs också av minnesgoda fru Rosa Nylund, f. Mårtens, här tillsammans med lilla brorsdottern Clara.
[Klara bidrog med originalbild.]


KÄLLOR: Prof. Wold. Backman: Högbacka hemman i Nykarleby och dess ägare. Den s. k. Högbacka släkten, övertryck från Österbottniska Posten 1932. Muntliga uppgifter av bonden Einar Mårtens och fru Rosa Nylund, född Mårtens.



Elisa i Jakobstads Tidning 1961. Vet någon efternamnet?


Anne Mårtens tillhandahöll. Ibland är det omvägar innan artiklar hamnar här. Klara Mårtens tipsade mig om en artikel om Granholmen som Anne hade på sin facebooksida. Samtidigt med den fick jag även denna av Anne. Hon i sin tur hade fått den av Stig Haglund, som fått tag i den i Jakobstadsnejdens släktforskares arkiv.

 

Läs mer:
Fler artiklar ur Jakobstads Tidning.
(Inf. 2013-09-01, rev. 2013-09-04 .)