Mårtens på Högbacka i Nykarleby kyrkoby.
[För pekaren över bilden! Hela nya bilden. Foto: Viktoria Mårtens.]
Den s. k. Högbacka släkten
Under denna rubrik säger prof. Backman i sin skrift bl. a. följande:
”Den släkt, som i den genealogiska litteraturen går under detta namn, var under mer än 200 år (1549—1755) en både utbredd och ansedd släkt. Medlemmar av densamma satt icke blott under 8 generationer såsom ägare till det odelade Högbacka utan härstammade också från de yngre sönernas borgerliga släkter (Rörvik, Neuman, Stilla [?]). Genom giftermål finna vi släkten lierad med handelssläkterna Bröms, Blad, Nyman, Aulin m. fl. i Nykarleby stad.”
Kuddnissas (Kuddnäs)
förenat med
Högbacka under 1600-talet
Femte ägaren Lars Mårtensson, som levde i mitten av sextonhundratalet, ägde utom Högbacka även hälften av Kuddnissas (Kuddnäs), beläget på älvens andra strand mittemot Högbacka. Han vann även burskap i den unga staden Nykarleby som hantverkare.
Hans äldre son Mårten dog ung, efterlämnande omyndiga barn. Fadern överlät jorden på sin yngre son Matts. Men brodern Mårtens son Lars inledde efter farfaderns död process om arvsrätten och vann Högbacka för sin räkning. Kuddnäs kvarblev i farbroderns ägo.
Brita Jöransdotter
eller Oll-Bigg,
som drev sju kvarnar
Lars Mårtensson d. y. dog ung liksom fadern. Hans hustru Brita Jöransdotter, som efter makens död står som ägare till Högbacka, var en kraftfull kvinna och avlidne bankdir. Einar Hedström, som var en god kännare av hembygdens historia, berättade en gång om henne, att hon kallades Oll-Bigg och att hon förutom hela Högbacka på 1 mantal ägde sju vattenkvarnar i älven samt ett beckbruk. Detta fortlevde troligen även efter hennes tid och de nuvarande invånarna på Högbacka kan än i dag finna rester av beck på marken vid det s. k. Beckbruket längre ut mot älvmynningen. Ett minne från stadens gångna stora dagar under seglationstiden.
Brita Jöransdotter eller Oll-Bigg gifte sig en andra gång med Jöns Eriksson, som av en del forskare anges som ägare till hemmanet 1700—1711. Deras son antog efter sin svärfar namnet Aulin och blev stamfar till denna i Nykarleby handelshistoria välbekanta släkt.
Offer under
stora ofreden . . .
Mårten Larsson Högbacka, äldste son till Lars Mårtensson och Brita Jöransdotter, var åttonde bonden i rakt nedstigande led på Högbacka. Under hans tid drabbades Österbotten av stora ofredens olyckor. Hemmanet brändes och ödelades, hans äldsta dotter bortfördes till Ryssland 1714 och ännu år 1723 nämnes hemmanet i Jordeboken som ”avbränt och öde”. Han återvände dock med hustru och fyra små döttrar till hemgården. Det är tänkbart, att bostadshuset hos Mårtens till sin ursprungliga del är det, som uppfördes efter återkomsten.
Med Mårten Larsson bröts släktkedjan på manslinjen. Jorden övertogs och delades med ett halvt mantal åt envar av svärsönerna Gustaf Mattsson, gift med Anna Mårtensdotter och Johan Henriksson, gift. med Brita Mårtensdotter. Numera är det blott 1/8 mantal av den senares del, som är kvar av hemmanet i släktens ägo.
. . . och under
1808—09 års krig
Efter Johan Henrikssons död övertogs hemmanet av Henrik, den äldre av parets två söner. Sex år senare överlät han hälften därav åt yngre brodern Mårten Johansson, som 1803 blev ägare till det åttondedels mantal vi i dag följer.
Enligt släkttraditionen stupade Mårten vid Ruona bro. Han dog dock enligt kyrkböckerna 4 juni 1808 och slaget stod nio månader tidigare — det sannolika är därför, att han blev sårad och efteråt dog av sina skador. Hemmanet övergick nu till hans änka Kajsa Helsing, som 1815 överlät det till sonen Mårten Mårtensson, f. 1794.
De fyra senaste
generationerna.
Nuvarande husbonden Paul Einar Mårtens är yngst i en skara på nio syskon. Äldste brodern Hjalmar är lärare, numera pensionerad och bosatt i Helsingfors. En syster Judit, gift Harjulin, är lärarinna. En i dagarna aktuell person, Ragnar Backström som deltar i radions lergökstävling, är son till en annan av systrarna Mårtens, Helga, gift Backström.
En av syskonen, fru Rosa Nylund, f. 1895, som vi träffar på besök i det gamla hemmet, har många minnen från barndomshemmet.
Skärgårdsliv med familjen
på Kubbons lotsplats
— När seminariet brann, blev farfar Johan Mårtensson illa skadad i benet under släckningsarbetet och sen dess hade han svårt att gå. Han brukade berätta, att timret till stugan var från Savolax, där Nykarlebyborna hade sina utskogar fordom.
— Min far var i tjugo års tid ”lotslärling” som termen lydde, dvs. han var hjälplots på Kubbons lotsplats tillsammans med min fasters man som var lots. De hade båda sina familjer där ute på somrarna. Det var ett friskt och hälsosamt liv där ute i skärgården för oss barn — kanske var det därför, som ingen av oss heller fick lungsot, som var så vanlig den tiden. Men strävsamt var det. Vardera familjen hade en ko med, och mor och faster måste varje kväll och morgon ro för att mjölka till de holmar, där vi brukade hålla korna.
— Under ofärdsåren slutade far sin tjänst som lots samtidigt som Kubbons lotsplats indrogs. År 1908 övertog han hemgården. Jag minns mycket väl, att stugan då hade kvar sin gamla inredning med högsängar, kärilhylla, stor spis med bakugn och långbänkar och långbord. Gammelfolket bodde i kammarn, far och mor med alla barnen hade stugan. Senare tillbyggdes ändkammarn på östra gaveln.
— Då de många son-namnen byttes ut under namnförändringens tid, antog far tillnamnet Mårtens.
Ungdjursuppfödning och morotsodling
har ersatt fisket som binäring
Einar Mårtens hemman består i dag av 7,6 hektar odlad jord och 34 hektar skog. Därtill brukar han 9 hektar arrendemark, så att odlingarna, sammanlagt är 15½ hektar.
[För pekaren över bilden för att se huset i dagsläget något förvrängt! Förstoring. Foto: Viktoria Mårtens.]
Hur gammalt bostadshuset hos Mårtens är, vet man ej, inte ens farfar Johan Mårtensson, född 1855, kunde berätta något om husets ålder, blott att timret kommit från Savolax. Vissa drag i byggnadsstilen pekar på sjuttonhundratalets tidigare år, möjligen tiden efter stora ofreden. Från östra gaveln har man utsikt över älven och Kuddnäs på andra stranden.
Man håller sju mjölkkor och föder därtill upp ungdjur, f. n. två kvigor och fyra kalvar, av vilka en del går till avelsdjur, en del till slakt. Man idkar specialodling av morötter på c. 1½ tunnland. Fisket, traditionell binäring genom gårdens närhet till älvens och havets fiskevatten, har Einar Mårtens också bedrivit, men slutade för några år sen. Han anser, att det inte mera lönar sig.
Yngsta generationen, ljuslockiga treåriga Clara och hennes yngre bror Harald följer med barnsligt intresse pappa Einars och mamma Gertruds förehavanden i gårdens arbete. Clara räknar med stolthet upp namnen på alla korna[*], men Harald är t. v. nöjd med att veta namnet på hästen och på traktorn.
[* Kollade med Klara om hon fortfarande kom ihåg namnen: Lycka, Lilja, Jänta ... Och vår häst; min favorit, hette Flora.
Knappt åtta år senare kom korna på tal igen och då kom ytterligare ett par namn: Ada (helvit) och Disa (lite osäker), som torde ha varit mor till Lycka och Lilja.]
Sjuttonde bonden på Högbacka, Einar Mårtens med sin hustru Gertrud, f. Nylund, Ytterjeppo, samt två-årige sonen Harald, ättling i adertonde led till den förste kände bebyggaren på Högbacka.
Och man sänder en undrande liten tanke till lille Haralds farfars farfars farfars morfars farfars farfars farfar Lasse Pehrsson. När han för fyrahundra år sen bröt sina steniga åkerlappar med handkraft på Högbacka i ”Lapu by af Jäpu fierding i Pedersöör sokn”, vad skulle han ha sagt om en traktor?
De markanta anletsdrag, som kännetecknat släktens medlemmar så långt de nuvarande kan minnas, bärs också av minnesgoda fru Rosa Nylund, f. Mårtens, här tillsammans med lilla brorsdottern Clara. [Klara bidrog med originalbild.]
KÄLLOR: Prof. Wold. Backman: Högbacka hemman i Nykarleby och dess ägare. Den s. k. Högbacka släkten, övertryck från Österbottniska Posten 1932. Muntliga uppgifter av bonden Einar Mårtens och fru Rosa Nylund, född Mårtens.
|
