|
Hälsning från hemstaden
[1950]
Kära
gamla vän och frände!
Vi börjar bli gamla, du och jag och kommer allt mer från varandra, då vi lever så vitt skilda
av både land och vatten. Men så där till julen minns jag dig alltid särskilt väl och tänker att också dina tankar
går oftare än vanligt till gamla hemstaden den här tiden på året. Du lever i helt andra förhållanden nu, än
då du växte upp i den lilla staden, men jag vet att du ändå gärna hör och läser om den och dess liv, fast finare byggnader
och mera rörelse omger dig nu. Jag tror att du följt så mycket med oss och vårt, att du vet, att vi inte sett stora förändringar
i hemstaden. Du skulle väl känna igen dig allt fortfarande efter alla dessa år. I vår stad går ingenting med stormsteg och kanske
skulle du vara glad över det, om du skulle komma hit igen en gång. Minnena finns här till större delen orubbade som förr. Jag
skrev en gång tidigare åt dig om att vi fått järnväg igen. Kanske
trodde du då, att den skulle föra med sig större förändringar. Så har den inte gjort, vi lever som förr bara med den
skillnaden att vi har bekvämare att resa längre vägar. I själva stadsbilden gjorde ju inte järnvägen något intrång
heller, då den ligger utanför staden bakom Källbacken. Vid älven har det ändrat på den bild du minns. Invid kraftverket,
som jag skrivit förut om, har byggts en rätt stor byggnad i tvenne våningar med källarvåning under och vindsvåning ytterligare.
Den har nu tagits i bruk och inrymmer en präktig bastu och en modern maskinell tvättinrättning.
Bastun är vi alla nöjda med och tvättinrättningen blir väl även bra för våra husmödrar, som nog har det besvärligt
med tvätten. I bastun är det fullt hus fyra dagar i veckan och folk njuter i fulla drag där, så ifråga om den saken har
vi det fullt ut lika bra som större och finare städer. Tvättinrättningen skall troligen börja arbeta sexton timmar i dygnet så
den fyller tydligen också ett verkligt behov.
Staden har byggt hela inrättningen och ytterligare låtit inreda en vattenreningsstation
i källaren, så att vi småningom kan börja dra rör ut i staden därifrån. Kanske vi någongång i tiden får
vattenledning in i husen även här i din och min gamla födelsestad.
Annars har esplanadens björkar susat som förr i sommar och
blickat ned på vuxna som du kanske känner igen och barn som vuxit upp. Dem har du inte sett, men jag tror att du hos många skulle se bekanta
drag. Många av dina vänner finns här ännu. De har blivit äldre, bildat familj och deras barn visar samma glädje över
att få springa omkring i Rummelbacken, i Källbacksskogen, vid Alisvaj
och på Frillan som du och jag gjorde i vår barndom. Men vid Tullstranden simmar man inte just alls mera. I stället vallfärdar pojkarna
och flickorna med, ut till Andra sjön och simmar där. Följer du med, när du kommer på besök, skall du se något
nytt också på den vägen. På lindorna bredvid tändsticksfabriken
har en idrottsplan byggts. Den är inte helt färdig ännu, men har tagits i användning och invigdes
i somras. Planen blir säkert bra och behövs väl. Vid invigningen hölls en stor och fin gymnastikfest med tusentalet deltagande gymnaster
och flera tusen åskådare. Planen har byggts av staden och landskommunen gemensamt och skall tjäna alla sportsmän i de bägge kommunerna. På
älvbranten på den här sidan om Värnamo har två nya hus rest sig. De
blir väl färdiga någon gång nästa år och blir de första större bostadshusen här. De är byggda i två
våningar med centralvärme och vatten och avloppsledningar och kan inrymma sex familjer i samma hus. Husen ligger vackert på älvstranden
och skall väl bli snygga och bra, när de bli färdiga. Men det är dyrt att bygga i vårt land nu och hyrorna blir nog mycket högre
än vad vi är vana vid i våra äldre hus. | 
