R. R. Eklunds barndomshem vid Sollefteågatan 7 mot söder. Märkligt att detta är den första bilden jag sett där huset är huvudmotiv trots att det låg så centralt i staden. Torde vara fotograferat hösten 1958 eller våren 1959. Vid den vänstra knuten syns minnestavlan uppsatt 1952.
Helena Haglund tillhandhöll via Stig Haglund bild ur Holger Haglunds samlingar.

Följande tomt (nr 18) ägdes och bebyggdes 1860 av handl. G.M. Hedström. Efter dennes konkurs 1878 övertogs fastigheten av sonen, lektor G. Hedström, som sålde den till handl. P. Blomqvist. Gården hade därefter olika ägare tills den 1896 köptes av handl. A.M. Gyllenberg och sedan denne gått i konkurs 1902 av verkmästare J.W. Nessler. År 1909 köpte handl. H. Halme gården och ägde den till 1912. Därefter hade den åter olika ägare tills bryggmästaren Hj. Laqvist köpte den 1920. Hans änka sålde den 1942 till fabrikören John Jouper och hans hustru Alma. Från 1958 var bagaren V. Kavander och chauffören S. Sundqvist ägare till fastigheten. Huset revs 1959 liksom skalden R.R. Eklunds barndomshem, en mindre byggnad på samma tomt, intill det s.k. Laqvistska huset. På tomten uppfördes ett envåningshus med barservering och en Esso bilservicestation. [Läs mer om bensinmackar av Lars Pensar och Gårdsköp.]

Rivningen av det Eklundska huset föregicks av en polemik i pressen. Folkskollär. K.J. Frilund publicerade den 12 sept. 1958 i ÖP en vädjan till Eklunds släktingar och allmänheten att rädda skaldens födelsegård och barndomshem. Saken diskuterades under vintern i trängre kretsar, men något djupare intresse bland stadsborna visades ej.

För K.J. Frilund var den visade likgiltigheten en nedslående erfarenhet. Han hade åtminstone väntat ett ideellt eller moraliskt stöd för tanken, ej blott från släkten utan även från litteratur- eller författarföreningarna och från staden, ”men alla teg”. Han konstaterade, att det knappast hade berett några större svårigheter att rädda gården, men ”vi lever i materialismens och teknikens tid, där ideella intressen sitter trångt.”

I juli 1959 revs gården. Man beslöt nu att på något sätt ändå manifestera, att R.R. Eklund haft anknytning till staden. De anhöriga och Finlands svenska författarförening, Svenska litteratursällskapet m.fl. åtog sig kostnaderna för en minnessten och staden anvisade plats för denna. Den 9 juni 1962 avtäcktes stenen i Topeliusparken under anslående högtidligheter. Den är ett verk av Wäinö Aaltonen och hans son, arkitekten Matti Aaltonen.