Nykarleby stads personhistoria. Borgare och borgarsläkter 1721—1857


Förord.

Ett rätt stort antal släkter i det gamla Nykarleby ha under de par senaste årtiondena varit föremål för genealogiska undersökningar. Resultaten av dessa äro publicerade i handböcker eller annan genealogisk litteratur och äro knappast tillgängliga för en större allmänhet, huru intresserad denna än vore av sin hemstads personhistoria i gångna tider. Det är främst för denna allmänhet nu och i framtiden denna sammanställning är gjord. I vad hittills offentliggjorts saknas också namnen på många här verksamma släkter, vilket särskilt framträder bland hantverkarna. Siffrorna efter en del namn hänför sig till litteraturförteckningen i slutet och ange således, att släkten i ett eller annat hänseende blivit genealogiskt undersökt.

Föreliggande arbete är icke av ren genealogisk art, ej heller utgör det ett enbart uppräknande av de borgare, som under sagda tid här varit verksamma. Det utgör ett mellanting. Jag har nämligen försökt göra framställningen fylligare genom att, där detta varit görligt, utöver namn och personliga data, framlägga några korta uppgifter över personernas i fråga härstamning samt likaså några korta notiser om släktens närmaste öden.


Tillägnas mina Föräldrars minne.               



1. Borgare och borgarsläkter i Nykarleby 1721—1857.

Vid sammanställningen av borgarna i Nykarleby har jag följt den vanliga indelningsgrunden: handels-, skeppare- och hantverksborgare. Härigenom blir visserligen lämnad å sido en grupp av borgare, som i egenskap av sjömän, fiskare eller timmermän vunnit burskap i staden, närmast på grund av att de ägt gård där.

 



Stadens år 1759 uppförda kvarn. Till vänster en del av Brunnsholmarma med deras lilla, minnesrika, år 1918 slopade värdshus. I bakgrunden synes storbron.
[Detalj ur ett vykort från början av 1900-talet.]


Jag har delat en var av borgargrupperna i tvenne underavdelningar, av vilka den förra hänför sig till tiden 1721—1799, den andra åter till 1800—1857. Finnas, dock under samma yrkesgrupp medlemmar inom vardera tidsperioden, ha alla behandlats i ett sammanhang under den förra. Likaså har jag under samma förutsättningar medtagit personer efter år 1857.


Nykarleby på 1840-talet. Litografi efter J. Knutson.


Den ovannämnda tidsperioden är icke godtyckligt vald. De årtal, som begränsa densamma, äro av största vikt i den lilla stadens historia. År 1721 slöts freden i Nystad, som gjorde slut på den bedrövliga tid, som går under namn av »stora ofreden». Befolkningen i staden, som efter det olyckliga slaget vid Napu (Storkyro) år 1714 till större delen hade flytt, började nu återvända till sin härjade hemstad. Många hade dock dött under landsflyktens påfrestningar, andra hade föredragit att flytta till andra orter. I stället finna vi en stark inflyttning äga rum vid denna tidpunkt, så att befolkningen till stor del är en annan än den, som bebodde staden år 1714.




Nykarleby stadsplan före branden.
[Illustrationen i boken är i svartvitt, vriden 180 grader jämfört med denna och inte Wislanders stadsplan från år 1750, utan en detalj ur Gyldéns stadsplan från år 1841. Wislanders stadsplan ser något annorlunda ut.]


Året 1857 var åter det sista staden existerade i sin ursprungliga form, ty natten mellan 12 och 13 januari 1858 utbröt den förhärjande eldsvåda, som inom några timmar lade den tätt byggda staden i aska. Utom byggnaderna väster om älven (den s. k. Nystaden) räddades endast kyrkan och fem bostäder, som ännu stå kvar, vartill komma gårdarna på tomterna 64, 65 och 87, som dock måste rivas på grund av den nya stadsplanregleringen. De fem gårdar, som stå kvar efter branden äro följande:

 

1)Den s. k. v. Döbelns gård, strax söder om kyrkan, där enligt en tradition v. Döbeln hade legat sjuk före slaget vid Jutas. Gården var bostad för den »lilla tullen» för lantmannavaror, införda söderifrån. [Enligt Mikael Stenwall låg v. Döbeln ej sjuk i Nykarleby och enligt Erik Birck.
var det fråga om ett annat hus.]
2)Den gamla pedagogibyggnaden, uppförd år 1729, sedan lägre elementarskola och kort före branden rektorsbostad — här äro nu sparbanken och telefoncentralen inrymda.
3)Det nuvarande rådhuset, uppfört år 1856 [1852 enl. Birck], såsom byggnad för den då till två klasser utvidgade elementarskolan. [Ihopbyggd med nr 2.]
4)Den nuvarande Heikellska gården längst i söder. Denna tomt hade först år 1828 kommit att underlyda staden, ty den låg tidigare på stadens och kyrkbyns oskiftade mark. Den var bebyggd åtminstone redan 1782, då den ägdes av borgmästaren Johan Christian Gadd, och troligen betydligt tidigare.
5)Det s. k. »norra tullhuset» för den »lilla tullen» för norrifrån kommande lantmannavaror och tillika en tid bostad för tullförvaltaren. Byggnaden härstammar från 1780-talet. Som ett minne från det gamla Nykarleby kan ännu nämnas den staden tillhöriga kvarnen av sten, uppförd år 1759 av byggmästaren Matts Lillhonga från Gamlakarleby.


Bilden på sidan 7 visar oss stadsplanen över det gamla Nykarleby, uppgjord av lantmätaren Wistlander år 1750, ehuru nummerbeteckningen på tomterna uppkom först på 1770-talet. Såsom tillägg till kartan kan omnämnas, att den vita fläcken i kartans högra [vänstra eftersom den här är vriden] del redan i slutet av 1700-talet fylldes av tomterna 116—124. Den längre till vänster [höger] varande vita fläcken ersattes av de s. k. kryddgårdstomterna. Tomterna 125 och 126 (den senare ej bebyggd), där det norra tullhuset låg, voro belägna strax norrom plankartans område. I det följande nämnas resp. borgares tomtnummer, så att det för den intresserade är möjligt att fastställa, var dessa bodde, nämligen om de, som i flertalet fall förekom, hade egna hus.


Woldemar Backman (1938) Ett bidrag till Nykarleby stads personhistoria. Borgare och borgarsläkter 1721—1857.


Nästa kapitel: 2. Handelsborgare 1721—1799.


Stig Haglund digitaliserade och tillhandahöll.
(Inf. 2004-12-06, rev. 2014-07-28 .)