Brev från Österbotten.

Nykarleby d. 15 aug. 1927

En utflykt till Jakobstad.

Då man får nyländskt främmande, skall självfallet staden med omgivningar presenteras. Man företar utflykter åt olika håll. Med bil kan detta ske i raskt tempo, då avstånden ej äro så alltför långa. I ett nu har man tagit en tur till Jutas slagfält och beundrat det ståtliga monumentet. Under vägen ha våra nylänningar fått tillfälle att beskåda ett österbottniskt flodlandskap och fröjdas åt det glada utseende, som vilar över ett sådant.

Till programmet hör även en tur till Jakobstad, om möjligt sommartid utsträckt ända till Fäboda. Avståndet är icke långt då städerna här ligga tätt. Nykarlebyborna resa ofta till Jakobstad för att göra en del uppköp. Men i äldre tider, då Nykarleby även drev sjöfart, rådde en stark avund mellan de båda städerna. Då gingo borgarena i Jakobstad en gång in med en anhållan till Konglig majestät, att Nykarleby borde utrotas, då dess inbyggare, som det hette, hade varor varken för sig själva eller ännu mindre för andra. Då var det en strid på liv och död. Nu råder ett fredligt förhållande mellan de båda grannarna.

En resa till Jakobstad hör till det nöjsammaste man kan företaga i Nykarleby. Man far ut genom norra tullen och passerar förbi Kuddnäs, som var Topelius barndomshem. En minnessten vittnar därom för ett nutida släkte. Så far man vidare förbi den lummiga begravningsplatsen med hjältegraven, man passerar gamla hamnen nära älvens utlopp, där ett beckbruk i äldre tider bar vittne om tjärhandelns betydelse för staden. Vägen lämnar nu älven, och snart är man i Soklot stora by. Där bor bl. a. bonden och fiskaren Jakob Smeds*, som är känd för sin utmärkta strömming.

[* Här finns så många Jakob att jag inte vet vem som avses.]

Man reser vidare genom Karby och Sundby. Snart framskymtar den höga och smäckra spiran av Pedersöre gamla kyrka.

— — —