Krigsmånaderna i Nykarleby.
Staden och dess närmaste landsbygds insatser

I.

— Krig och Nykarleby! — Ni småler kanske vemodigt: de orden ha väl ingenting att göra med varandra?

Vartdera rymmer ju en värld för sig, främmande för varandra ända intill ytterlighet. Vårt lilla samhälle, fjärran från det pulserande, hetsiga livets kungsåder, representerar väl för envar den stilla, rofyllda idyllen framom andra, leende och ljus och fylld av skär poesi.

Visst har staden för inte så länge sen hyst ett fångläger inom sina domäner, visst ha ryssarna en midsommardag för långa tider tillbaka levererat batalj vid åbranten och bränt upp vår bro, visst ligger slagfältet Jutas också inom våra landamären, och sannolikt ha också kosackerna på löddriga hästar mer än en gång sprängt igenom det gamla Nykarlebys trånga gator och gränder. Ja visst, men allt detta — obestridliga fakta visserligen — har för oss lustigt nog också en plats mer eller mindre nära poesiens. Nej, med krig avse vi frän realism: bombkrevader, granatexplosioner, kulsprutssmatter . . . . — Och krig i sån bemärkelse ha vi ej till dags dato behövt anteckna i bygdens annaler. [Men den 22 februari 1944 var det dags.] I dryga tre månader kastade dock landets senaste heroiska försvarskamp sin slagskugga över vårt samhälle, länkande envar medborgares vardagsverksamhet in i det stora försvarsmaskineriet.

— Redan har mer än ett år svunnit hän, sedan krigets första åskor rullade in över vårt land, — och snart också sedan ekot av de sista skotten dogo bort en vintrig marsdag. Hur personligt och förtätat man än upplevde episoder och sammanhang, börjar redan mycket och mångt ta sig bleka konturer och te sig avlägset.

Hösten 1939 ingick ju i hög grad oroväckande. I augusti flögo de första tyska bombeskadrarna in över Polen. Händelser, som redan i sin första fas obarmhärtigt pekade på upptakten till ett nytt världskrig. Så följde den ryska ockupationen av militära stödjepunkter i Balticum. I oktober hade turen kommit till vårt land. Då vidtogo våra egna förhandlingar i Moskva, beledsagade med förståelig oro och ängslan i varje sinne. De första dagarna i oktober såg sig regeringen föranlåten att inkalla större delen av reserven till »extra repetitionsövningar« för alla eventualiteter.

—

Tidigt en gråkall söndagsmorgon, i ljusdunklet den 7 oktober, tågade de första reservisterna från vår bygd åstad — till fots och i samlad tropp mot okända mål och upplevelser. De flesta återvände ej förrän långt efter krigets slut; mången blev borta för alltid.

Majoriteten av de inkallade från vår bygd hänfördes i enlighet med vårt exterritorialsystem till en och samma trupp, till I:sta bataljonens stabskompani i det 9:de infanteriregementet, i förkortad beteckning I EK / JR 9. Man och man emellan kallades regementet det Hagelbergska. En mindre kontingent stationerades ute på sjöbevakningsstationerna i Bottniska viken. De äldre reservisterna tillhörde den 20:de avdelta bataljonen. Andra åter blevo transporterade ända ned till batterierna på Björkö i Viborgska viken.

Det vita Våghuset vid torgets östra sida stod där busstationen finns i dag. Notera sjuksköterskan vid släden längst till höger! Från Sollefetågatan mot nordost.
Förstoring.



Inte ett enda av husen söder om torget finns kvar. Notera trafikmärket till vänster om elstolparna! (Skuggan av ett likadant.) Ett av samma typ men triangelformat fanns till början av 1980-talet vid Bonäsvägen. Undersökning pågår om vart det tagit vägen.
Förstoring. På 1920-talet stod torgförsäljare på platsen.



Hästarna mumsar hö i godan ro med poliskammaren och Handelslaget i bakgrunden.
Förstoring (notera fotbollsmålet längst till höger i bild).

Foto: Holger Haglund.
Helena Haglund tillhandahöll.
Mobilisering av Anita Wikman.
(Inf. 2006-06-13.)]

Samma dag som reservisterna avtågade besattes lotsplatserna ute på Hällgrund och Stubben. Enligt vår armés kadersystem fingo de av stadens marinskyddskårister, som ännu ej inkallats, denna uppgift på sin lott. De avlöstes sedermera av ordinarie reservistmanskap, som sedan låg där i stort sett i ostörd ro hela krigsvintern igenom.

Stadens telefoncentral bevakades av seminariets skyddskår, så länge den ännu befann sig på orten. Vakthållningen på Stora bron och stadens kraftverk omhänderhades av stadens manliga medborgare utan åtskillnad till rang och ålder, av bönder och folk från de närmast intill staden liggande byarna — samt senare även av de evakuerade på orten. Vaktkårens numerär var under hela kriget i genomsnitt 180 man. Vaktturerna återkommo varannan vecka. Stora bron hade dubbelpost med 8 timmars vakttjänstgöring i dygnet, kraftverket åter enkelpost. Brovakten hade egen vaktstuga med elektrisk kamin.

Den 13 oktober uttogos de första hästarna för krigsmaktens behov och sändes söderut. Den andra kontingenten utskrevs den 13 december under brinnande krig. Allt som allt sände Nykarleby-nejden 132 hästar i elden. Av dem stupade bevisligen 9, och 12 försvunno i obekanta öden. De övriga återvände naturligtvis mer eller mindre medfarna av köld och umbäranden. [Farfars häst Putt utskrevs men kom tillbaka.]

Inom Lotta-Svärd arbetades det redan före krigsutbrottet i intensiv rytm. Den korta fristen före de egentliga fientligheternas början utnyttjades sålunda till insamling av pengar, kläder och förnödenheter av olika slag; man förfärdigade gasskydd, man kompletterade och iordningställde sina förråd av förbandsmaterial. Medlen togs in huvudsakligen genom fester, basarer och insamlingslistor. [Vid luncherna i Normalskolan hände det ibland ännu på 1970-talet att lunchen serverades på en tallrik med Lotta Svärd-emblem.]

Landets stod med gevär för fot: armén låg ute vid rikets gränser, redo att värja varje tumsbredd av den jord, som sedan hedenhös varit vår, beredd att till varje pris försvara den rätt, som är varje individs och stats primäraste: rätten att få rå över sig själv och ställa i eget hus. Men hos varje medborgare levde dock en innerlig förhoppning om en fredlig och för oss acceptabel lösning av de förhandenvarande tvistefrågorna.

     Posten avgår till Kovjoki tills vidare vardagar 8,15, med häst och 18,00, med buss. Sön- och helgdagar 8,15. Brevlådorna tömmas 7,45 och 17,15, i Nystaden 17,00.

     Nykarleby samskola. Skolrådet dr Karl Bruhn har under innevarande vecka inspekterat undervisningen vid Nykarleby samskola.