ÖP:s EMIGRANTNUMMER 1958

 

Aktuellt från Socklot.

Hell dig julafton härliga klara,
Då tändes ljus uti hjärta och tjäll!

[Hela sången på Runeberg.org.]

 
Mycket har förändrats från förr men julens budskap är dock alltid detsamma. Julen för alltid tankarna till barndomshemmet. Måtte alla, var och en på sin ort, bli i tillfälle att ta emot den verkliga julglädjen. Den förunnas oss alla var vi än befinner oss.
     Med dessa rader går en alldeles speciell hälsning till alla som lystrar till namnet SOCKLOT, men förövrigt till alla vänner av fädernebygden.
     För att nämna något om det som är aktuellt i hembygden just nu kan nämnas att det är minkpälsningstider. All arbetskraft som kan uppbringas användes för detta arbete.



[Ett antal år senare kom rävpälsningstider in i bilden.]
[Foto: Leif Sjöholm.]


Den nya skolan, som blev färdig när höstterminen började, skall officiellt invigas den 6 dec. Marthorna samlas till arbetsmöten som förr. Dessutom är studiecirklar i arbete. Jägarna har varit flitigt ute på jaktstigen i hopp om en älgstek, men tillsvidare har de inte lyckats få annat än ”matlusten”.
     Under vårt dagliga arbete går så våra tankar till Er där borta. Måtte ni kunna tända ett juleljus på Ert bord, men må det också förunnas Er att ett ljust barndomsminne skulle kunna tända ett ljus i ert hjärta.

Helen Segerstam.


Läs mer:
Socklot av Thure Sandvik i Den österbottniska byn.
Pälsdjursnäringen av Erik Birck.
(Inf. 2008-12-04.)




Storskiftet gav Kovjoki nytt ansikte.

”Jag längtar stenarna,
jag längtar marken,
där barn jag lekt.”

Så skriver skalden [Verner von Heidenstam] om barndomsbygden. Starka band binder oss vid hemmet och hembygden, dess ”tuvor där gräset lyser grönast”, och där minnena är förknippade med sorgfri barndom.

I vår fantasi och på avstånd ter sig hembygden ljus och skön. I vår dagliga gärning kan den ibland synas annorlunda för oss, då vi utför vårt tunga dagsverke på åker och äng eller i skog och mark. Trötthet efter hårt arbete och kanske många gånger felslagna skördar eller andra missräkningar erbjuder stundom en annan syn. Men trots allt kan vi ej frigöra oss från begreppet hembygd och barndomshem. De står för alltid målade för vår inre syn.

Det genomgripande storskiftet i slutet av 1930-talet förändrade bebyggelsen i byn. Den täta klungan av ”hus vid hus” finns ej mera. Utflyttningarna har gjort bebyggelsen gles, men med fri utsikt över slätten och den egna jorden. Man behöver ej trängas om tomtplatser, utan envar får fritt röra sig på gårdstunet utan att störa grannen. Detta är en fördel. Boskapsskötseln har blivit viktigare än goda hästar. Den ekonomiska utvecklingen har tvingat jordbrukaren att lägga om driften, så att den blir så lönande som möjligt. Jordbrukaren får lov att följa med tiden och rätta sig efter dess krav. Vid sidan av själva jordbruket och boskapsskötseln har en betydande svinuppfödning införts.

Vid sidan av lantbruket finns några småföretag i metallbranschen och cementgjuteri. Dessa befinner sig ännu i sin början men utvecklingsmöjligheter finns. Den gamla kvarnen vid forsen mal fortfarande och sågen raspar ännu stockar till bräder och plankor. Vattenkraften har ersatts med elkraft.



Heselius såg.
[Tre bilder från Heselius såg.
Foto: Holger Haglund på 1980-talet.
Stig Haglund tillhandahöll.]




Heselius såg.


För den som en längre tid varit borta från Kovjoki har mycket förändrats. Genom torrläggningar och skogsdikningsföretag har naturen förändrats, nyodlingar har upptagits och byggnaderna förnyats och flyttats. Den tuva, på vilken gräset från barndomen lyste grönast, finns kanske inte mera till. Något nytt har kommit i stället. Men kärleken till hembygden är fortfarande densamma. Hembygden välkomnar envar återvändande lika varmt ännu, trots yttre förändringar.

Vi sänder detta som en hälsning från Kovjoki till alla kovjokibor i förskingringen. I denna hälsning påminner vi också om barndomsjular, som Ni firat hemma i Kovjoki.

Heimer Knutar

 

Läs mer:
Kovjoki av Joel Rundt i Den österbottniska byn.
(Inf. 2008-12-09.)




Hälsning från Markby.

Vi lever i en tid då stora förändringar skett och sker. Utvecklingens hjul rullar, och vår livsföring rättar mer eller mindre därefter.
     Även i vår by har förändringar dessa tider förekommit, kanske inte så stora, men för oss markbybor och Er, som varit borta, dock rätt märkliga.
     En resa in till Nykarleby var för några tiotal år sedan ett helt äventyr längs den höstar och vårar uppblötta och om vintern igensnöade vägen.
     Nu har vägen satts i skick och skötseln av den övertagits av kommunen. Med häst företas numera inte heller någon stadsresa, utan alla reser med buss eller egen bil. Alla vardagar går buss på morgonen genom Markby till Nykarleby och vidare till Jakobstad, samt återvänder på eftermiddagen. Den medför dagligen vår post från Kovjoki station, där bussen kombinerar med tågen. På söndagskvällarna kör bussen även en tur, så att den som behagar, kan övervara en filmförevisning i Nykarleby eller Jakobstad. I byn finns nu ett trettiotal personbilar.
     Att vi i byn är ”övermotoriserade” kan knappast förnekas, men i en by med ett läge som Markbys är bilen inte någon lyx utan fastmer något man ej kan undvara.


Här företas virkestransport från Rudsjön vårvintern 1929 till älven i Jeppo. Bilens ägare Gunnar Nygård sitter vid ratten. Bredvid som hjälpkarl Fingal Finne-Rudstam, på lasset från vänster Ragnar Nylund, Sven Nygård, Sigurd Nylund, Valdemar Nylund. Bilen är en Chevrolet, fotograf Runar Nygård.
[Här företas virkestransport från Rudsjön vårvintern 1929 till älven i Jeppo. Bilens ägare Gunnar Nygård sitter vid ratten. Bredvid som hjälpkarl Fingal Finne-Rudstam, på lasset från vänster Ragnar Nylund, Sven Nygård, Sigurd Nylund, Valdemar Nylund. Bilen är en Chevrolet, fotograf Runar Nygård.
Putte Bäck tillhandahöll och berättade.]


Markby Andelsmejeri har slagit fast sina dörrar, och mjölken transporteras nu, dels till Nykarleby Andelsmejeri, dels till mejeriet i Purmo.
     Markby å har av staten upprensats och därmed är det slut på de vårliga översvämningarna.
     Markby telefonandelslag har upphört att existera och ingått i storföretaget Jakobstadsnejdens telefon Ab, som har bättre resurser att modernisera och automatisera telefonväsendet.
     Nyskifte av Finne och Markens hemmansnummer vidtogs för närmare tio år sedan. Men efter det ett skiftesförslag, som föga gladde och på endel håll skarpt kritiserades, blev godkänt att med vissa justeringar följas, har saken hamnat i ett dödläge, ur viket det inte ser ut att vakna med det snaraste.
En ny folkskola skall vi få i byn. Den gamla skolan är dömd att rivas. Direktionen har i väntan på nybyggandet velat spara så mycket på underhållet av den gamla skolan, varför den nu befinner sig i mycket dåligt skick. Dock undervisas där fyrtio elever av två lärare.
      Nykarleby Handelslags filial i byn har flyttat in i en nybyggd och fin lokal som fyller alla de anspråk man kan ställa på en affär ute på landsbygden. Dessutom kör en butiksbil genom byn och stannar vid de olika gårdsgrupperna, varför husmödrarna kan göra sina uppköp vid egen trappa om de så önskar.
      Men än är mycket sig likt. Byns invånarantal håller sig konstant ty arbetsmöjlighet för en växande befolkning finns ej, och ungdomarna är tvungna att bege sig bort. Endel få arbete i städerna, och endel reser över till broderlandet i väster. I allt större utsträckning söker sig byns ungdomar till olika bildningsanstalter för att öka sitt vetande och försäkra sig om en mera tryggad utkomstmöjlighet.
     Byn är sig lik, fastän en del nybyggda gårdar tillkommit och andra fått gladare färg. Ännu susar vinden som förr i skogen runt gårdarna och än dansar dimmans älvor över de vida myrmarkerna. Än ser man under frostiga vinterdagar orrarna sitta i rimklädda björkar, och än ljuder deras spel över bygden i ljusa vårnätter.


 Må denna hälsning om vänner minna!
Här kan du städs dem återfinna,
om Du engång från fjärran strand
vill vända åter till fädrens land.

 -nd.


Lars Pensar tillhandahölll med kommentaren:

  • Mycket finns att kommentera och reflektera över här:
  • Vilken busstrafik, att kunna åka till bioföreställningar i Nykarleby och Jakobstad. Nu finns varken kvällsbuss eller bio!
  • Bussen kombinerar med tåget i Kovjoki. Nu finns varken tåg som stannar eller buss som kombinerar!
  • Telefoncentralen som kom 1958 är nu museiinventarie i kraftverket i stan.
  • Någon ny folkskola blev det inte. Den gamla blev bostad för familjen Kjell Nystrand så småningom.
  • Den fina handelslagsfilialen upphörde för länge sedan.
  • En butiksbil som gick från trappa till trappa — vilken lyx! Nu skall markbyborna till stan, Jeppo eller Purmo för att köpa en tändsticksask!
  • Slutet på texten kunde vara skriven av E. V. Knape i sin naturlyriska utformning!


Läs mer:
Mer om Markby.
(Inf. 2008-12-16.)


Från ”landet söder om staden”

Det är fem veckor till jul, och ännu vet vi ej av någon vinter. Hösten har varit den bästa tänkbara. Det är nästan så man börjar glömma de forna regniga höstarna och slaskiga vägarna. Också vintrarna här oppe synes bli kortare år från år. Sällan har vi någon snö före jul numera.

På tal om vägar så kan vi nämna att bygdens folk går och drömmer om att få en ny väg ännu genom landsdelen. Redan har vi ju två goda vägar, en på vardera sidan om Nykarleby älv. Den tredje går från staden rakt genom kyrkoby till Munsala och Vasa. Detta är riksväg no 8.

På grund av den ökade trafiken i vårt land, så har under senare år en tendens att dra vägarna snörräta genom bygden och förbi tätorter och städer gjort sig gällande. Vi minns den krokiga riksåttan mellan Gamlakarleby och Kronoby. Där har varit hur många dödsfällor som helst. — Nu har ing. Nordström kommit med en fin idé beträffande vägens sträckning söderut från Kållby. Vägen skulle dragas via Bennäs, Kovjoki, Jutas och till Peltmo åbro i Munsala. Alltså bli omfartsväg i Nykarleby. Då detta projekt skulle betyda oerhört mycket för Nykarleby lk., så tillsatte komm. fullm. för en tid sedan, några personer som hos de högsta vägmyndigheterna skulle tala för detta projekt. Nu har vi en hängbro vid Jutas och en annan i Ytterjeppo. Kanske en ny riksåtta över älven vid Jutas eller Harald skulle göra dessa broar — som byarna byggt och underhållit — överflödiga. Och tänk vad projektet skulle betyda för dräneringen, av de berörda markerna.

Som en nyhet från hembygden kan ännu nämnas att nyskifte sedan mer än ett år tillbaka pågår i Forsby och Kyrkoby. Detta kommer att bli till stor nytta för jordbruket i bygden, i synnerhet i Forsby, där hemmanen varit uppdelade i tiotals bitar och där all nybyggnadsverksamhet nästan legat nere. När brukningsdelarna efter skiftet blir större, kommer de många traktorerna bättre till sin rätt, då täckdikningar etc. kan genomföras.

Från jordbruksfronten kan ännu nämnas, att all mjölk från Socklot, Kyrkoby, Forsby och Ytterjeppo numera med bilar transporteras till Centralmejeriet i Nykarleby. Detta gör naturligtvis driften mera lönande, då man har att räkna med mindre slitage av maskiner, mindre personal, fastighetsunderhåll osv.

Vad sysselsättningen på orten beträffar så blev det nog dåligt sedan firma Bröder Gyllenbergs industri gick omkull. Där står byggnaderna sedan ett år tillbaka tomma. Vad nuvarande ägaren, försäkringsbolaget Tarmo menar, vet ingen. Många arbetare och familjer som hade sin utkomst ifrån nämnda företag har fått emigrera eller söka sig till andra orter.



[En tolkning av ing. Nordströms förslag (blått) hade kanske inte varit så illa för Nykarleby. Både i början och i slutet (streckat) kunde vägen ha byggts i befintliga väglägen. Dessutom kunde den kanske ha varit en del av den omfartsväg som nu är planerad att dras till Jakobstadsvägen. I nord-sydlig riktning skulle det ha blivit cirka 10 % längre. Det hade dock blivit sämre för de som från Jeppo skulle ansluta till riksvägen. Ortnamn som nämns i texten är understrukna med gult.]


En glädje i bedrövelsen är, att Joupers verkstäder i Kyrkoby arbetar med oförminskad kapacitet, likaså Bröderna Engs Telltegelfabrik. Ännu ett glädjemoment kan omnämnas. Ytterjeppo mejeri fick vid utrymningen ny användning. En ingenjör Öhrman köpte fastigheten och startade en fabrik för tillverkning av termostatkaminer. Han har ett tjugutal arbetare sysselsättning. Kaminerna tycks gå åt som smör på heta stenar. I övrigt är allt sig likt.

Den 13 sept. var det 150 år sedan striden vid Jutas [200 år var det i höstas]. Skolbarnen och lärarna från Kyrkoby och Forsby nedlade blommor vid stoden. De unga kände vördnad inför fädrens gärning.

Vi önska alla ortsbor i fjärran land en God Jul och ett gott nytt år.

R. D—t. [Ragnar Dahlstedt]



Österbottniska Posten nr 47/1958.
Lars Pensar digitaliserade och tillhandahöll.


Läs mer:
Personliga julhälsningar i samma nummer.
Julhälsning 1956.
Julhälsning 1959.
Fler artiklar och notiser ur Österbottniska Posten.
(Rev. 2014-07-22 .)