Runt Marielund anläggs förråd, delvis nedgrävda, för militär rekvisita, där inräknat även ammunitions- och sprängämnesförråd. Vid ”lillbryggan” grävs såväl skyttegrav som löpgravar, också görs ställningar för fyra pjäser, två 10,5 och två 7,5 cm pjäser söder- och norrut från vaktstugan. Hyresgästerna far inte varsamt fram med de rekvirerade lokaliteterna vid Andrasjön. I efterspelet betalar staden i aug. 1919 ersättning till Carl Nylunds arvingar för desinfektion av villan, som varit i ryska militärens besittning. Och ännu i juli 1921 får fröknarna Nylund, döttrar till konsul C. Nylund, 2 000 mk i ersättning för skada som den ryska militären åsamkat deras villa. Redan i juni 1917 hade deras åldriga far måst ställa sin villa i ordning för militären och ersatts för detta med 75 mk. Nylunds villa tycks ha blivit särskilt illa åtgången, för ersättning betalas även för losstagning, transport och reparation av villans fönster. Segelsällskapet Ägir ersätts för skada, förövad av rysk militär å paviljongen (Marielund) vid Andrasjön. Vakthållningen vid Andrasjön är sträng, redan i början av seglationsperioden 1916, måste alla båtar anmälas och förses med nummer, målade med minst 30 cm höga tecken på bägge sidor. För ändamålet trycks 200 st. anmälningsblanketter på Nesslers tryckeri. Te.x. Familjen Hedströms båtar, som de ju var beroende av för villalivet på Varvet på Långörn, förses nu med nummer, roddbåten Gun med nr 5, motorbåten Spiggen med nr 6, segelbåtarna Storniss och Lillniss med nummer 55 respektive 63. Särskild anmälan måste inlämnas för färd till annan ort och t.o.m. till Gamla hamn. Engång när ”Spiggen” for förbi ångbåtsbryggan till f.d. Illbergs villa på Bådan, telefonerade vakten genast att nr 6 farit mot Gamla hamn och skulle mötas där. Till en början måste de villabor som hade villa på holmarna även anmäla varje gång de for till villan, men efter villabornas utflyttning blev det inte så noggrant för det kunde vara dussintal båtar som färdades av och an mellan Andrasjön och holmarna utanför och det blev för mycket för vaktmanskapet att hinna med. Smått löjliga incidenter inträffade också. En gång när Hedströms ”Spiggen” kom till ångbåtsbryggan med hissad akterflagg, vari det s.k. ”ryssmärket” (vitt-blått-rött) enligt tidigare bestämmelser var anbringat, sprang de ryska vaktposterna ut på bryggan och gjorde honnör. De trodde att det var någon rysk barkass från något bakom Långörn liggande ryskt fartyg som lagt till. Den 17 juli skärps förordningen på grund av en motorbåt från Jakobstad gått oanmäld till Sverige med två man ombord. Nu måste man börja anmäla sig till segelpaviljongen (Marielund) var gång man kom med en motorbåt eller större segelbåt. Den 23 juli anländer 43 man till staden och Packhuset inreds för deras räkning och fem dagar senare går ryktet om att ytterligare 200 man skall anlända. Den 31 juli får stadsbefolkningen reda på att löpgravar grävts vid Lillbryggan, likaså mellan stranden och landsvägen, samma har skett på den långgrunda stranden av Gråssön utanför älvmynningen. I augusti läggs minor ut i Vasa, Jakobstad, Gamlakarleby och här i Nykarleby mellan Hällgrund och Sandön. Dr Durchmans motorbåt beskjuts med skarpa skott när den far på Andrasjöfjärden utanför ångbåtsbryggan efter kl. 21. Ingen skadas dock! Den 23 augusti kungörs i kyrkan förbud att färdas utanför Hällgrunds båk och den 30 augusti kungörs förbud att använda kikare ända till 25 km inåt landet från kusten. Motorbåtarna läggs upp och då seglationsperioden upphör är det beridna bevakningssoldater som patrullerar kuststräckan. De håller ögonen öppna för att gripa ynglingar som över den tillfrusna Kvarken är på väg till Lochstedt Lager för militär utbildning. Den allmänna oron i landet för med sig att en mängd villainbrott förövas under vintern. Seglationsperioden som nu inföll innebar återkommande besök av ryska patrullbåtar som efterspanade agenter, ofta kommandon utsända från JB-27 som sänts till landet för organisatorisk verksam hos motståndsgrupper som bildats. De ryska båtarnas besök var ingen nyhet direkt, redan 1907 hade minkryssaren ”Kazan” lagt till vid ångbåtsbryggan och då orsakat uppståndelse, men den hade varit betydligt större än patrullmotorbåtarna som nu kryssade mellan Gamlakarleby och Vasa i stort sett. Avväpningen 1918 (som kan läsas om på annat ställe) innebar att de ryska soldater, 16 stycken, fördes till fånglägret i staden sedan de lyckats gömma låsen till artilleripjäserna. Dessa fördes sedan mot Uleåborg, utan lås! Länge trodde man i staden att just de pjäserna var de först erövrade pjäserna under frihetskriget, tills det senare framgick att man i Vasa hunnit med att vara först, men med liten tidsmarginal. På 1920-talet kommer skyddskårsverksamheten i gång i Nykarleby liksom på andra orter i landet. Dock med den skillnaden att i Nykarleby gick man in för en marinskyddskår. Den hade en viss specialisering på marin verksamhet och då spelade Andrasjön en väsentlig roll som bas för kårens stora motorbåt och andra båtar som var i användning. I början på banvallen, från vilken skenorna och sleepers avlägsnats 1916, anlades en 300 meters gevärsskyttebana, av vilken i dag den demolerade skjutvallen kan skönjas. Korthållsbanan placerades där idag ishallen står. I Andrasjöskogen övade skyddskåristerna orientering, terränglöpning, skidåkning och höll olika slag av mörkerövning. Det var liv och rörelse i terrängen ner mot sjön. Dock tyckte mången att skjutövningarna på söndagarna kunde ha börjat först efter kyrktiden, för avståndet från skjutbanan är inte mer än 600 meter till kyrkan.
Innan man kommer till Klippan fanns på södra sidan av vägen en äng som brukades ännu i början av 1950-talet. Den är helt igenvuxen idag. I sista kröken före Storbacken på södra sidan av vägen finns Metansten, av endel kallad Lyckosten. Det var närmast småpojkarna som på sin promenad ned till ångbåtsbryggan brukade kasta fem stenar uppå den mossbelupna stenen för att få fiskelycka. Sederna förändras och sederna försvinna kan man säga och för de marscherande eller löpande skyddskåristerna var dessa endast hållpunkter att uppfatta hur långt man kommit på vägen. På Banvallen var det efter skjutvallen endast Kärlekshyllan som man talade om. Som vid alla skjutövningar kan det man sysslar med få dödlig utgång. Så också vid skjutvallen där en markör träffades dödligt. I sin bok ”Från liten pojk´ till grånad veteran” skriver Kurt West:
I juni 1941 hade seminarieområdet, folkhögskolan och endel andra byggnader i staden blivit förläggning för militärutbildningen av svenskspråkiga rekryter. Terrängen i stadens omgivningar öster och väster om staden blev nu övningsplats för dessa. Kartor uppritades över terrängen ned till Andrasjön [terrängen öster om älven] och övningar av alla slag förekom här. Soldater på marschövning nötte Andrasjövägen mer än stadsborna, soldater på kvällspermission kunde sommartid ta en simtur vid ångbåtsbryggan. En incident som den förefintliga censuren mörklägger är att ett av luftvapnets övningsplan störtar i sjön mellan Långörn och Vexala. Föraren omkommer och villabor deltar i sökningen. Stadens befolkning hade tredubblats och det märktes överallt. Allt fler främmande civilpersoner märktes också, det var personal från de statliga verk som förlagts till staden, men även evakuerade från södra Finland som sökte sig till lugnare trakter sommartid åtminstone. Endel var sådana som hade släktrelationer till Nykarleby eller bara bekantskaper i största allmänhet. Det förekom också folk som ingen riktigt fick kontakt med. Småningom skulle det visa sig att det varit folk som i väntan på möjlighet att få ta sig över till Sverige, varit inkvarterad i någon villa en längre tid. Vem de var och vem som hjälpte dem är höljt i dunkel, men litet om denna flyktingtrafik, som mot slutet av kriget tilltog, har man kunnat läsa om i endel tidningsartiklar. Åtminstone Östmans, som annars levde ganska isolerat vintertid, fick genom tidshändelserna, ett betydligt livligare umgänge nere vid Andrasjön. När luftalarmen tilltog vintern 1943–44, sökte sig folk ibland ner till Andrasjön för en stund tills ”faran över” ljöd från sirenen på kraftverket som hörde bra ned till Andrasjön. Efter bombfällningen 22 februari 1944 flyttade denna skribent ned till familjen Östman för en några veckors vistelse, tills det att allt färre alarm gavs och man tyckte att lugnet hade återställts. Militärförläggningen i staden upphör 1944, fastän krigssjukhusets verksamhet ännu sätter sin prägel. Lottorna, som under kriget haft en krävande verksamhet, hade även de, i sin gråa dräkt skymtat nere vid Andrasjön när de gjort utfärder dit ned eller i skärgården. Nu upphör deras verksamhet i och med vapenstilleståndsavtalet. Andrasjön återgår till sin sommarvillastatus! |
