Privatägda orglar med
anknytning till Nykarleby

Det har tidigare funnits ett antal orglar som antingen byggdes i Nykarleby eller ägdes av personer bosatta i Nykarleby. Hit räknas inte de orglar som har funnits i kyrkan och har införskaffats av församlingen och ej heller seminariets. Orglarna redovisas också på andra sidor, men här är de sammanställda och presenteras i kronologisk ordning.

Kahelin

Under stora ofreden förlorade Nykarleby kyrka bl.a. orgeln. Det framgår inte av källorna vad detta innebär. Orgeln kan ha förstörts eller förts någon annanstans. En tänkbar lösning är att ryssarna endast satte orgeln ur bruk genom att t.ex. förstöra orgelns lufttillförsel.

Henric Kahelin tjänstgjorde som tullskrivare i Nykarleby 1764–66. Han byggde en orgel under tiden i Nykarleby och spelade på den i kyrkan några söndagar. Det är oklart varifrån han fick tag på delarna till orgeln, men enligt Juhani Martikainen är det möjligt att Kahelin vid sitt instrumentbygge kan ha använt sig av delar från kyrkans gamla positiv. Kahelins orgel var inte aktuell för inköp till Nykarleby kyrka 1767–68, då församlingen köpte en orgel byggd av Anders Telin. Det framgår inte av källorna vad som hände med Kahelins orgel efter 1767–68.

Granholm

En höstkväll 1835 hörde Fredrik Granholm grannens informator spela flöjt. Detta gjorde att Granholm ville lära sig spela flöjt, men det visade sig att hans fingrar och läppar lämpade sig inte för flöjtspel. Detta gjorde att han började fundera på hur han skulle kunna konstruera ett instrument, på vilket han skulle kunna spela på ett mer mekaniskt sätt. Detta ledde honom in på orgelbyggeriet. Han studerade kyrkorgeln och anlitade en släkting med anlag för mekanisk slöjd som biträde. Granholm slutade som kardmakare och urmarkare. I stället byggde han två mindre rörverk och två fullständiga orglar tillsammans med sitt biträde. De var tvungna att hugga upp innertaket för att få rum för den största orgelns längsta pipor. Länets guvernör fick kännedom om orgelbyggandet och gav 100 rubel som uppmuntran. En församling var intresserad av att köpa en av orglarna, men köpet blev inte av på grund av oenighet om priset.

Granholm var en stilla och oförarglig person. Han satt oftast i sin kammare och spelade på sina orglar. Hans musikaliska intressen gav dock ingen ro åt grannarna. Det mäktiga ljudet från Granholms orglar var allt för starkt och gjorde inte något angenämt intryck. De som passerade hans hem lyssnade förundrat till de underliga lätena. Men Granholm var nöjd och njöt tydligen mest själv av sitt musicerande. Han var enligt Hilda Olson en naturbegåvning som ödet hade placerat på fel plats. Granholms orglar förstördes för alltid i stadsbranden 1858.

Böling

I Sibeliusmuseet i Åbo finns i instrumentsamlingen en orgel med trolig anknytning till Nykarleby. Orgeln har nr 101. Enligt Erkki Valanki har orgeln byggts av en okänd person i mitten av 1800-talet. Orgeln har en manual men ingen pedal. Stämantalet uppges vara tre Alla pipor är gjorda är trä. Valanki antar att orgeln har använts i någon österbottnisk kyrka. Orgeln köptes 1933 till Sibeliusmuseets samlingar från Nykarleby.

Orgeln finns även omnämnd på webbsajten Suomen historiallisia urkuja, men här finns andra uppgifter om orgeln än hos Valanki. Carl Böling uppges ha byggt orgeln 1870. Böling var torpare i Närpes och Kristinestad. Han byggde möjligen ända upp till 15 positiv, vilka nästan alla har gått förlorade. Målaren Sundell i Nykarleby kan ha varit orgelns föregående ägare. På nämnda webbsajt uppges antalet stämmor vara två. Stämmorna är gjorda av trä. Orgeln hade en manual med tonomfånget C–d3 och en bihangspedal med tonomfånget C–H. Orgeln var mekanisk. Webbsajten konstaterar att orgeln är ett representativt heminstrument.

Bölings orgel.
Foto: Pentti Pelto. Från Suomen historiallisia urkuja.

Gästrin

Anders Gästrin byggde en egen orgel 1880. Orgeln hade två manualer med tonomfånget C–c3 och en bihangspedal med tonomfånget C–H. Orgeln hade två stämmor av trä – en stämma per manual – och två koppel. Orgeln är mekanisk. Enligt Erkki Valanki är fasaden en miniatyrkopia av Telin-orgeln i Nykarleby, men detta stämmer inte. Det är mera troligt att orgeln är en miniatyrkopia av Uppsala domkyrkas orgel från 1731, med undantag av mindre detaljer, vilket Aarne Wegelius i Tammerfors har antagit. Gästrins hemorgel är vit och har guldfärgade ornament av senbarock typ. Den nedre delen av orgeln pryds av en stor lyra, medan den övre delen består av flere små pipfält med träpipor.

Gästrins orgel ärvdes av hans barn och fanns kvar i det hus där han hade bott. På den vägen kom orgeln i sonen Frans Gästrins ägo. När Frans dog, fanns orgeln kvar bland hans ägodelar. Det gjordes ett försök att sälja orgeln vid en auktion, men det lyckades inte. Frans Gästrin donerade sin kvarlåtenskap till ett ålderdomshem i Nykarleby. I något skede hade orgeln plockats ner och samlats i ett vedlider, där delarna väntade på att brännas upp. Orgeldelarna hittades i maj 1936, varefter instrumentet såldes till Sibeliusmuseets instrumentsamlingar vid Åbo Akademi. I museet sattes instrument ihop så noggrant som möjligt. [Det var ju för väl att det gick så och den inte mötte samma öde som fattiggubben.]

Gästrin anlitades för att flytta en orgel från Pedersöre till Jeppo 1888. Det framgår inte av källorna vad Gästrin gjorde mer än att transportera orgeln till Jeppo.

Foton av Gästrins orgel.

Koskimies

Seminarielektorn Iivari Eliel Koskimies sysslade en tid med orgelbygge, räknade ut orgelpipornas dimensioner och snickrade. Rafael Ahlbeck har antagit att Koskimies gjorde detta i Nykarleby seminariums slöjdsal. Med tanke på vad som fanns till salu vid en auktion i Nykarleby 1917 är det mera troligt att Koskimies sysslade med orgelbyggandet hemma. Vid auktionen fanns en träsvarv med cirkelsågskombination, snickeriverktyg och vissa trävaror. Träbearbetningsverktygen kan anses vara kvalificerade och något som inte ofta fanns hemma hos privatpersoner.

Den första orgeln, som Koskimies byggde, blev färdig 1909. Den hade pneumatisk traktur samt sex stämmor fördelade på två manualer och pedal. Orgeln hade en vacker och mjuk ton. Arbetet på orgeln ansågs vara utfört med stor omsorg och skicklighet. Väggarna och spelbordet var gjorda av mahogny, ek och valnöt. Orgeln såldes till Björkö församling och kostade 2.500 mark enligt köpebrevet av den 18 februari 1911. Den användes för första gången i gudstjänsten söndagen den 12 mars 1911. År 1960 installerades ett värmeaggregat i kyrkan, vilket gjorde att orgeln inte höll för den växlande värmen. Orgeln ombyggdes 1965–66 av orgelbyggare Hans Heinrich och genomgick en ny ombyggning av Jouko Pirkkanen 1986–87.

Mer fakta om och foton av Koskimies första orgel.

Den andra orgeln blev färdig 1911 och användes till en början som hemorgel. Den hade pneumatisk traktur och registratur. Orgeln hade sju stämmor fördelade på två manualer och pedal. Den andra manualen var placerad i svällskåp. Orgelns klang var typisk för sin tid, då den hade lyriska klangfärger för många ändamål. Skåpets utformning är enkel och utan utsmyckningar. Efter Koskimies’ död köpte Jyväskylä seminarium orgeln och placerade den i seminariets festsal, där den fortfarande finns – fastän den nu är i dåligt skick. Ovanför manualerna finns en silverplatta med graveringen: “Urut rakensi Jyväskylän seminaarin lehtori Iivari Koskimies s. 1.V.1875, k. 12.III.1929”.

Koskmies andra orgel.
Foto: Pentti Pelto. Från Suomen historiallisia urkuja.

Jag satt själv med och byggde den dag ut och dag in, tusentals med lödningar. Den är vid villan, kom och spela nästa sommar! Märket är Wersi, inte Hammond, utan samma märke som Klaus Wunderlich använde. Mycket modern med många IC- kretsar. Det var ungefär 1976–77 som vi byggde den. Den var svindyr och jag minns när pappa berättade att han går och frågar efter lån av bankdirektör Strang. Han kom leende tillbaka, för Strang hade konstaterat att visst behöver du en orgel. Han beställde byggsatsen från Tyskland och den kom med en jättestor bunt med instruktioner. Jag var imponerad över pappas kunskaper i tyska, och själv kunde jag hjälpligt också.

Den här är mycket nära ...

... och stolen är identisk.