Kvarnen som brann tre gånger

Inte endast bosättningen utan även den industriella utvecklingen har av gammalt samlats längs älvarna som drar sina silverband mitt igenom det österbottniska flacklandet. I en tid då landsvägarna var mer eller mindre obefintliga eller i varje händelse usla, utgjorde älvarna viktiga kommunikationsleder. Forsarna gav kraft för de rörelser som grundades.

Lappo å, eller som den i sitt nedre lopp kallas Nykarleby älv, har på detta sätt varit välutbyggd. Jag kan inte ange huru många anläggningar, kvarnar, sågar och andra industriföretag som funnits längs ån. Särskilt väl har forskraften tillvaratagits i Jeppo där bl.a. fabriker och såganläggningar redan tidigt fanns på bl.a. Keppo och Kiitola.

Ännu finns någon enstaka kvarn och såg kvar vid åbranten, men de flesta har nedlagts.

———

Sedan mitten av 1800-talet har på Haralden några kilometer söderom Nykarleby centrum funnits en såg- och kvarnrörelse som ännu delvis är i verksamhet.

— Kvarnen håller jag inte alls igång numera men däremot bedriver jag fraktsågning vid blocksågen, säger innehavaren Erik Nylund.

Han äger tomten om c. ett tunnland, kvarnbyggnaden och blocksågen. Kvarnbyggnaden är numera tom, där finns inga kvarnmaskiner mera. Den nuvarande kvarnbyggnaden uppfördes redan på 1920-talet.

Förra ägaren till Haralds såg och kvarn, Martin Olin 80 år, vet berätta om anläggningens brokiga förflutna. Eldsvådor har förstört anläggningarna som dock alltid återuppbyggts och konkurser har gjort att inrättningen många gånger bytt ägare.

— För riktigt länge sedan fanns på denhär tomten ett brännvinsbränneri, men någon gång på 1850-talet anlade två bröder Forslund här en mjölkvarn med två mjölpar, berättar Olin. Följande ägare blev Gustaf Hedström. På 1880-talet inrättade han här också en ramsåg. Dammanläggningen utbyggdes så att vattenkraften rätt effektivt kunde tillvaratas. Hedström ägde också Kärr[fors] samt Klockars hemman. Ett år senare brann emellertid sågen, men återuppbyggdes. Efter en tid gick företaget i konkurs och då övertogs Haralden av konsul Carl Nylund. Kantorn, affärsindustriidkaren J. W. Nessler och min far Anders Olin blev följande ägare.

Far sålde nu Smedsbacka stora hemman om ett helt mantal och med drygt 20 kor och fyra hästar och satsade pengar på Haralden. Kort därefter blev far ensam ägare till Haralds såg och kvarn och familjen flyttade till Haraldens trivsamma gårdshus. Det här skedde 1901 och jag var då endast några år gammal. 1908 brann sågen igen ned, men far byggde ånyo upp den, berättar Martin Olin.

Den nuvarande kvarnbyggnaden på Harald uppfördes på 1920-talet. Kvarnen står numera tom, där finns inte ens några kvarnmaskiner. [På skylten på gaveln står ”Haralds såg och kvarn”. Byggnaden renoverades på 1980- eller 1990-talet.]

Hans far Anders Olin och J. W. Nessler var två helt olika naturer, men bedrev virkesaffärer tillsammans. Nessler var talför och temperamentsfull medan Olin var tystlåten. En gång när de två kom åkande i schäs i riktning mot Nykarleby vek Nessler in på begravningsplatsen. Olin frågade vad som föranledde den manövern vartill Nessler omedelbart svarade:

— Hit brukar vi köra dem som slutat tala.

———

Anders Olin avled 1918 och 1922 såldes anläggningen till Nestori Fräntti och Juha Pirttinen. Tre år senare drabbades Haralden av en ny eldsvåda. Följande ägare blev ett bolag, vilket också gjorde konkurs. Så köpte fabrikör John Jouper sågen och forsen. På tomten på västra sidan av älven har Arvo Tolppi uppfört en ny bostadsbyggnad.

[Bifogar ett fotografi från andra halvan av fyrtiotalet (?) där min far Valter Kvist och Vilhelm Molin poserar framför kvarnen, skrev Harri Kvist. Valter är klädd i en tidstypisk ”chauförsuniform”: läderstövlar, stövelbyxor, yllejacka och skärmmössa.

Bild inf. 2005-04-19. För pekaren över bilden för att se den kolorerad av Peter Gullback 2020-05-17.]

Martin Olin berättar att det tidtals varit livaktigt vid Haralden såg och kvarn, då bönderna kom med spannmåls- och stocklass från hela trakten. En tid hade man också kraftverk vid Haralden. Nu kunde man leverera elström till tre byar. Fem år senare anskaffades åter en ny generator, den här gången för 6 000 volt. Då kunde man leverera högspänningsström ända till byarna i västra Munsala. Nu är det bara en tidsfråga när rörelsen läggs helt ner.