Suomen Kuituteollisuus O. Y.

En företagsetablering som inte blev av

Företaget etablerades i Vittsar i Karleby intill Gamla Karleby 1945. Våren 1947 hade man finansieringsproblem och försökte engagera staten, men misslyckades och det kom ett anbud från Sovjetunionen att ta över 50 procent. Vid bolagsstämman våren 1949 beslutade att upplösa bolaget och stämma staten. Företaget upphörde 1962 enligt uppgifter på Pörssitieto.

Sammanfattningsvis var det väl bra att företaget inte etablerade sig i staden. Fast å andra sidan togs det tilltänkta området i anspråk av pälsdjursindustrin, och den är nu också i princip nerlagd så när som på Nyko. Solkraftspark planeras nu på delar av området.

Nykarleby.
——
Nykarleby industristad?

Senaste måndag besöktes staden av 3 representanter för Suomen Kuituteollisuus O. Y. Bolaget har för avsikt att grunda en stor fabrik för tillverkning av konstsilke och stadens lämplighet som placeringsort för anläggningen undersöktes.

Bolaget har för närvarande ett aktiekapital på 150 milj. mk fulltecknat, under byggnadstiden kommer aktiekapitalet att ytterligare böjas till 250 milj. Den planerade fabriken, till vilken ritningarna i viss mån redan äro uppskisserade, kommer att omfatta ett byggnadskomplex på 200.000 kbkm och hela fabriksområdet kommer att omfatta 50 ha. Fabriken skall vid normaldrift sysselsätta 1.700 arbetare. För denna arbetarstam önskar fabriken få ett område på 150 ha, vilket uppdelas enligt stadsplan i tomter på 1.500 kvadratmeter. Dessa tomter bebygger företaget självt med arbetarbostäder och de kommer sedan att uthyras åt arbetarna. Enligt de beräkningar, som gjorts, komma arbetarna med familjer att tillsammans öka förläggningsortens befolkning med ca 5.000 personer, den kommunalskatt, som kan påräknas av en dylik folkmängd blir vidpass 8 milj. mk. Om härtill räknas den skatt, som själva företaget kommer att betala till kommunen årligen, och vilken kan antas stiga till ca 2 miljoner, kommer förläggningsortens årliga skatteintäkter att stiga med 10 milj. mark.

Det var inga små markanspråk företaget hade. Området väster om gamla vägen mellan begravningsplatsen och Gamla hamn utgör cirka 10 ha. För att komma upp i 50 ha skulle man ha fått gå ända till den då ej ännu byggda Jakobstadsvägen, men redan 1934 fanns planer för den. Och det står inget om var man hade tänkt ta 150 ha för bostäder.

Det är naturligtvis åtskilliga orter som tävla om en dylik fabriksanläggning. Torneå, Nystad, Gamlakarleby, Kållby och möjligen ännu någon ort inne i landet ha utom Nykarleby varit på tal. Man vågar dock med vissa skäl antaga att den slutliga kampen kommer att stå mellan Gamlakarleby och Nykarleby. De hitresta experterna uttalade som sin åsikt, att området här var utmärkt, i vissa delar t. o. m. bättre beläget än den tilltänkta platsen i Gamlakarleby. Området, som undersöktes, var den mark, som staden innehar mellan begravningsplatsen och Gamla hamn. Detta område är just ca 200 ha och dess läge vid älven förmånligt, då anläggningen har ett stort behov av vatten under driften. Sedan vattnet passerat fabrikens reningsverk, skulle det fylla det egna behovet, men utöver det bleve ännu mer än tillräckligt för att t. ex. fylla stadens behov av dricksvatten [som var stort]. Fabrikens råmaterial blir cellulosa, och för dess transport tarvas järnväg [som stod klar 1949, men bara till Kampen]. Enligt preliminära förfrågningar i vederbörande ministerium skulle dock staten bidraga med 50 proc. av byggnadskostnaderna i ett sådant fall, som här skulle komma i fråga. Fabrikens produktion blir av nationalekonomisk betydelse, då man beaktar att för rundvirke i utlandet betalas 200—300 mk per kubikmeter medan motsvarande pris för konstsilke är 18.000 mk.

Bolagsledningen väntar ett bindande anbud på det område, som kunde upplåtas för dess behov å stadens mark. Placeringsfrågan kommer nämligen att behandlas och om möjligt avgöras vid bolagsstämma i Helsingfors den 12 dennes. Stadsstyrelsen behandlade frågan på onsdagen och i dag kommer den upp i stadsfullmäktige. Frågan är naturligtvis av oerhörd betydelse för staden och dess folk. Det är förståeligt att stadens karaktär av idyll i någon mån skulle störas av ett dylikt storföretag, men det har visat sig att denna idyll icke är i stånd att ge det växande släktet utkomstmöjligheter här. Sist och slutligen måste det dock vara viktigare att bereda stadens invånare tillfälle till arbete och ekonomisk bärgning på egen ort, än att ge dem grönska och vackra vyer. Detta avgörande ligger nu, åtminstone vad anbudet beträffar, i stadsfullmäktiges hand, ty bolagets representanter förklarade bestämt att fabrikens behov av arbetare i första hand kommer att fyllas med folk från staden och dess närmaste omgivning ifall fabriken placeras här.

Nykarleby.
Stadsfullmäktige

Vid stadsfullmäktiges sammanträde i fredags behandlades som första ärende frågan om eventuellt upplåtande av mark för den planerade silkesfabriken. Att frågan var av stort intresse särskilt för medelålders och yngre stadsbor, bevisades av det faktum, att hela förrummet var fyllt av åhörare, när sammanträdet öppnades.

Till grund för frågans behandling låg de uppgifter, som lämnats av bolagets representanter. Stadsstyrelsen föreslog att c:a 200 ha mark och den gamla banvallen till Kovjoki skulle avgiftsfritt ställas till bolagets förfogande ifall fabriken placeras här. Ordföranden framhöll inledningsvis svårigheten att avgöra en fråga, som så helt kan komma att omkasta utvecklingen i staden, med så kort betänketid. Ehuru han alltid livligt intresserat sig för stadens väl och ve och ansåg frågan om utkomstmöjligheter för det uppväxande släktet livsviktig, önskade han dock fästa fullmäktiges uppmärksamhet även vid de nackdelar, saken kunde föra med sig. Han dröjde härvidlag särskilt vid språkfrågan. Likaså komme de ökade skatteinkomsterna att helt uppvägas av ökade kommunala utgifter. De under frågans behandling uppträdande övriga talarna uttalade sig dock samtliga för stadsstyrelsens förslag. Då intet annat förslag gjorts, beslöt fullmäktige att utan omröstning godkänna stadsstyrelsens förslag. Av fullmäktiges 15 medlemmar voro 13 närvarande vid beslutets fattande.

Det köpebrev, som upprättats vid försäljningen av stadens hemman i Rantsila upplästes, fullmäktige godkände de åtgärder stadens representanter vidtagit vid försäljningen.

En skrivelse från Svenska Lantbrukssällskapenas förbund gällande böjda anslag för lantbruksklubbarbetet hade ankommit. Skrivelsen föranledde dock ingen åtgärd från fullmäktiges sida, enär det ansågs, att staden redan vidtagit erforderliga åtgärder för klubbarbetets främjande.

Enär den, som tidigare årligen erhållit ett anslag från Hildegard och Albert Dyhrs midsommarfond, avlidit, beslöt fullmäktige enligt donationsbrevets bestämmelser att tilldela fröken Maria Holstius sagda anslag på livstid [som varade till 1953].

Fullmäktige beslöt att på enahanda villkor som tidigare försälja en tomt åt f. d. frontmannen, rapparen Erik Saarikoski. Tomten befinner sig på området ovanom Rummelbacken.

Arbetaren Valdemar Sund hade upprepat sin tidigare avslagna anhållan om att få återinköpa den gård han bebor, och vilken på grund av hans tidigare ekonomiska svårigheter råkat i stadens ägo. Fullmäktige ansåg dock ej skäl föreligga att under nuvarande förhållanden avyttra staden tillhörig fast egendom, varför anhållan avslogs.

Byggmästaren Norrback hade anhållit om rätt att få arrendera en tomt för en fabrik för tillverkning av cementrörsprodukter ävensom ett område till grustäkt för sagda fabrik. Områdena befinna sig på stadens mark vid och i närheten av Kovjoki station. Anhållan bifölls och arrendeavgifterna fastslogos med beaktande av att den på området växande skogen avverkas och bortsläpas på stadens försorg. Slutligen meddelade ordföranden att han numera flyttat till landskommunen och i framtiden kommer att bo där. På den grund ansåg han det riktigt att få överlämna ordförandeskapet för senare halvåret åt viceordföranden. [Bloms tog över gjuteriet.]

Ditt och datt.

Det med stort intresse emot sedda stadsfullmäktigebeslutet i frågan om fabrikstomt för en storindustri är klart, men därmed är ingalunda sagt att silkesfabriken kommer hit. I skrivande stund har fabriksledningen ännu ej avgjort frågan, men sannolikheten talar starkt för att Gamla Karleby blir vinnare i dragkampen. I och med det böra vi dock ingalunda kasta yxan i sjön och förtvivla över vår stads utvecklingsmöjligheter. Det beslut som fullmäktige fattade bör ej ses uteslutande mot bakgrunden av förevarande fråga. I varje fall är man berättigad att tillmäta beslutet även en principiell betydelse. Anlägga vi denna syn på saken, så var det ett stort avgörande, som fullmäktige fattade, oberoende av silkesfabrikens slutliga placering. Den negativa inställningen till alla storindustriföretag har förbytts och staden har gjort det uppenbart för yttervärlden, att den icke mera ställer sig avvisande till en industris förläggning på stadens mark. Fullmäktige har tvärtom visat, att staden är beredd att uppoffra betydande ekonomiska värden, om en dylik förläggning kommer till stånd. Ehuru kanske beslutet ej kommer att få någon betydelse just nu, kan man dock hoppas att det öppnar andra industriföretags ögon för stadens möjligheter, och på så sätt i framtiden kommer att inverka på stadens utveckling.

*

Fastän idyllen i vår goda stad har stora utsikter att klara sig någon tid framåt ännu, kan vi ändå tänka på tider som varit. Det föredrag, som dr. Paul Nyberg höll på sångfesten på Kuddnäs behandlade ju till sina väsentligaste delar just händelserna här för ungefär 100 år sedan. Sällan har ett festföredrag lyckats fånga publiken i våra nejder så fullt, som nu blev fallet. Att döma av de kommentarer som beståtts föredraget vid diskussioner man och man emellan efteråt, kunde dr. Nyberg gott ha fortsatt sina berättelser om de originella personerna i staden en timme till, utan att någon hade tröttnat. Då vi voro övertygade om allmänhetens stora „kunskapstörst”, skyndade vi oss att fråga dr. Nyberg om möjligheterna att snart få höra mera om gångna tider i vår småstad. Detta går dock knappast för sig omedelbart, men det material, som låg till grund för sångfestföredraget, kommer att ytterligare bearbetas och utökas och blir så småningom ett avsnitt i en bok, som dr. Nyberg har för avsikt att utgiva inom en överskådlig tid. [Torde avse Zachris Topelius, en biografisk skildring som utkom 1949.] Vi äro författaren tacksamma för det intresse han visar staden och dess äldre dagar och många stadsbor motse med förtjusning boken i fråga.

*

Kvicksilvret håller sig envist kring 30° i skuggan och snart få vi läsa om sexbenta kalvar och grisar med tryne också på det ställe, där en rättskaffens nöffe har knorr, men tills vidare måste vi nöja oss med de tusen och en versionerna om herr A. Hitlers död. F. d. diktatorn och hans Eva ha avlidit eller avlivats på åtminstone 93 olika sätt tillsvidare. Dessemellan har liket, dock utan ledsagarinna, uppträtt maskerat till slätrakad mansperson med uppvikt krage i Spanien, Italien, Bahia och Bahara-Bat. De 93 dödssätten ha vederbörligen dokumenterats av 93 olika personer, bland dem överste munskänken, den führerliga stövelborstaren, livmanikyristen m. fl. Manspersonerna med uppvikt krage ha i sin tur observerats av ett otal trovärdiga vittnen. Visserligen äro dessa sanna berättelser ur livet både spännande och intressanta, men i längden bli de något tröttande. I alla fall vore det roligare att så småningom få läsa de riktiga rötmånadshistorierna.

Hej Hannes av Björkholmarna! Gott nytt år önskar hela Ö. P., också