Pälsning bjuder årslön
— men få vill ta ackorden
SNART BÖRJAR pälsdjursfarmarna skörda. Pälsningssäsongen inleds i slutet av oktober och redan i december hålls de första auktionerna. Det blir således bråda tider för farmarna. Farmarnas ordinarie arbetsstyrka förslår inte för det myckna arbetet som pälsningen och skinnberedningen medför.
DET FORDRAS extra hjälp. Enbart Nykarleby Pälsningscentral skulle behöva utöka arbetsstyrkan med ett 70-tal personer. Hittills har man löfte om knappt hälften.
ETT STORT problem, säger Pälsningscentralens VD Ralf Häggblom. Vi har annonserat i alla tänkbara tidningar, vi har t.o.m. gått från dörr till dörr, bilat runt i insjösocknarna och erbjudit skjuts till och från arbetsplatsen utan nämnvärt resultat.
DET TYCKS bli svårare år för år att få folk under pälsningssäsongen.
Annonsering i många tidningar, telefonkontakter, från dörr-till-dörr-metoden. Allt har gjorts för att anställa mera folk under pälsningssäsongen, säger VD Ralf Häggblom vid Nykarleby Pälsningscentral. Ändå har man bara lyckats få löfte om hälften av behovet.
— Förr brukade jordbrukarna ställa upp, när höstarbeten undanstökats. Men de har tydligen fått annat att göra — eller också, vilket är mer troligt, funnit att de blir högt beskattade när den extra inkomsten slås till på den ordinarie inkomsten. Ändå tycker jag att pälsningsarbetet är bra avlönat, säger Häggblom. På de fyra månaderna, som säsongen varar kan man komma upp till en hel årslön. De som arbetar på ackord uppnår ledigt en dagsförtjänst om 300—400 mk på fem timmar. Håller man på i 8 timmar kan dagpenningen bli 600 mk.
Hälften går ju i skatt. Men dir. Häggblom uppger att de som inte har andra inkomster på året får återbäring då inkomsten slås ut över hela året. Att det ändå är svårt att få folk beror huvudsakligen på att pälsningsarbetet är säsongsbetonat. Under andra tider av året kräver pälsdjursnäringen relativt låg arbetsinsats. I en del fall hålls farmen som binäring. Större farmer klarar sig med betydligt färre anställda under andra tider av året. Men på hösten och förvintern behöver alla farmer mera folk.
Ovana pälsare kan även-
tyra ett helt års mödor.
— Helst bör de ju också vara erfaret folk, sådan som varit med om att flå djur och bereda skinn tidigare. Men eftersom det råder stor brist på sådana anställer vi folk även om de inte kan jobbet från förr. Vi har ju ändå folk som kan undervisa. De första veckorna under säsongen är det inte så bråttom och då har vi bättre möjligheter att lära upp nytt folk. Men n nu visar det sig att, även om vi prutar på kraven på erfarenhet så är det svårt att värva folk.
Pälsningscentralen i Nykarleby grundades år 1978 och verkade första året i Farm-Frys utrymmen. 1979 byggdes en hall på 1.640 kvm där bolaget nu verkar för andra året. Pälsningscentralen bildades just med tanke på att kunna samordna pälsningsarbetet i nejden. Till bolaget hör 340 aktionärer. Pälsdjursfarmare med någorlunda jämn aktiefördelning. Pälsningscentrals kapacitet är pälsning och beredning av 120.000 minkar och 80.000 rävar.
I fjol hade man en del svårigheter, uppger dir. Häggblom. Allt var nytt och skulle inköras på relativt kort tid. Vi anställda var mer eller mindre oerfarna. Farmarna hade tydligen inte heller tillräckligt förtroende för sitt nya företag, eftersom väntat antal inte lämnades in för beredning.
— I år räknar vi med att vara väl beredda, åtminstone vad gäller utrustningen och användningen av den. Bara det nu inte hänger upp sig på arbetskraften.
Vad händer om …
Vad händer om man inte får tillräckligt antal anställda och att man måste tacka nej till kunderna?
— Då ser jag ingen annan utväg än att farmarna själva måste utföra pälsningsarbetet. De flesta farmerna har ju egna anläggningar för det. Men de har väl inte så mycket lättare att få den extra hjälp som behövs. Det blir säkert mycket nattarbete för att få skinnen klara tills auktionerna börjar.
I samband med informationer från Turkistuottajat och Pälsdjursodlarföreningen har många gånger betonats vikten av att pälsningsarbetet och skinnberedningen utförs med noggrannhet. Man bör satsa på kvalitet — en del av kvaliteten kommer fram i skinnberedningen. Fuskar man i det skedet går en stor del av årets möda förlorad.
Hur hänger denna målsättning ihop med att anställa oerfaret folk för jobbet?
— Det är klart att vi helst skulle ta in erfaret folk. Men när det nu är stor brist på sådant måste vi finna andra lösningar, utan att för den skull behöva pruta så mycket på kvaliteten. Bl.a. har vi en god övervakning. Skinnen numreras så att vi vet vilka som bearbetat dem. Uppdagas felaktig behandling vet vi således vem som behandlat det felaktiga skinnet och har möjlighet att ge en grundligare undervisning.
Pälsningscentralen har också annan verksamhet än beredning av skinn. Bl.a. har utarbetats ett nytt markeringssystem som Pälsningscentral har ensamrätt på. I bild demonstrerar VD Ralf Häggblom systemet.
Ralf Häggblom räknar med att Pälsningscentralen kommer att ha avsedd betydelse för farmarna, bara man kommer ordentligt igång. Redan nu har vi rätt många kunniga arbetare, också säsongsarbetare som vi räknar med att få även nästa år. För övrigt planerar vi att utöka verksamheten så att vi kan ha ett större antal ordinarie arbetare. Pälsningscentralen bedriver ju också annan verksamhet än det som förekommer under pälsningstiden. Närmaste målsättning är att bredda verksamheten med servicefunktioner, samt tillverkning och förmedling av förnödenheter så att vi året om kan ha inemot 20 anställda. Nu har vi endast 8 arbetare, två tjänstemän och en köksa.
Inte helt nöjd
Det är omöjligt att få grepp om samtliga farmares synpunkter om pälsdjursnäringen och problem kring denna.
Runar och Ingmar Wiik i Socklot är aktionär i Pälsningscentralen. De har således vissa förväntningar på den.
Och de är inte helt nöjda.
Åtminstone i fjol hade vi orsak att klandra beredningen av våra skinn, säger Runar. En del var bra men andra var närapå förstörda, skadade och dåligt torkade. Jag förstår problemet. Inte har Pälsningscentralen lättare att få erfaret folk än enskilda farmare. Det krävs år av erfarenhet för att lära sig behandla skinnen rätt. Dessutom blir det dyrt. I år 9 mk för behandling av minkskinn och 20 för rävskinn.
— Uppfödningen av en enda räv blir att kosta 160—170 mk i foder — hela produktionskostnaden för en räv beräknas till ca 250 mk. Det är bra om vi får 250 mk för ett rävskinn i år. Skall man därtill sätta nästan 30 mk för att få det saludugligt så blir det ren förlust. Gör vi det själva har vi åtminstone denna summa i behåll.
Men Pälsningscentralen är nödvändig, åtminstone för ”månskensfarmarna”. Som har annan förvärvsinkomst och inte hinner med pälsningsarbetet. Det kan ju också hända att någon farmare insjuknar eller av andra omständigheter inte kan göra arbetet. Då är det bra att Pälsningscentralen finns.
— Nog tänker vi anlita Pälsningscentralen även i år, säger Runar Wiik.
Men tillägger: Det finns anledning till kritik i all välmening. Vi är införstådda med problemen.
Det är bråda tider också för Runar och Ingemar Wiik i Socklot. Några hundra rävar och några tusen minkar uppnår deras farm, som Ingemar tagit ansvar för sedan fadern Runar sjukpensionerats. Trots att de inte är helt nöjda med Pälsningscentralens fjolårsarbete lämnar de också i höst en del av djuren för pälsning i företaget.
|
