Kyrkoby skola 100 år 2023

Ture Granqvists tal den 31.5.1963.

En 40-års översikt.

När Nykarleby Kyrkoby folkskola i dag avslutar sitt 40:de läsår är det må-hända skäl att något erinra om det förgågna, om skolans tillblivelse och fortbestånd. Det är ej här fråga om någon historik utan endast om glimtar rörande skolan och dess liv.

[Kyrkoby skola och dess uthus vid Rajåkersvägen i vänsterkant. Kommunalgården i övre högra hörnet.
Detalj ur Karhumäki 14055.]

Kyrkoby skola byggdes 1922-23. Sedan seminariemyndigheterna 1921 avvisat ett betydande antal elever från övningsskolan nödgades kommunen öppna en tillfällig skola för kl. 1 och 2 i den gamla kommunalgården och så fick den förra prostgården släppa till virke och skolan timrades upp på Jeansborgs bröståkers mark och öppnade sina dörrar för elever den 29 aug. 1923.

Till lärare hade dessförinnan bland ett relativt stort antal sökande, antagits lär. Stella Ahlskog från Kronoby och lär. Ture Granqvist från Esse. Byggnadsarbetet var ej slutfört, men över golvvasorna i tamburen hoppade 43 adepter in i högre skolan och 15 i lägre skolan. Det blev något av en sensation. Och från första året blev det en viss kamp om själarna.

Till Kyrkoby skola intogs inga elever från Nykarleby stad utan endast elever från det egna distriktets barn befolkade skolan. Läsåret 1925-26 hade skolan 75 elever, 43 i högre och 32 i lägre skolan.

Den tiden var gränsen för skolklassens storlek 50, och det ansågs bli en alltför stor fördel för skolans föreståndare om en biträdande lärare skulle anställas, och följande dag hade skolan 43 elever. Vad som hänt under natten kan lätt tänkas. Andarna var i rörelse. Jag nämnde, att i Kyrkoby skola intogs inga elever från staden, då barnen därifrån enligt spelets regler skulle besöka Seminariets övningsskola.

Med särskilt tillstånd av kommunalfullmäktige i Nykarleby landskommun intogs på föräldrarnas anhållan barn till inspt. dr. J. Qvist, Hotellägaren-läraren Henrik Wik och muraren Joel Strandén i skolan, vilket som ett kuriosum må antecknas.

Under de första 20 åren hade högre skolan på fyra årsklasser i medeltal 40 elever per år.

År 1932 bildades en privat finsk folkskola i Nykarleby. Varvid 2 av skolans elever med finska som modersmål övergick till denna skola. Övriga barn med finska som modersmål ansåg sig ej ha skäl att byta skola.

1948 antogs en ny lag som gjorde det sjunde skolåret obligatoriskt. Liberalare skolvindar blåste över bygden och kommunalfullmäktige beslöt enhälligt inrätta 4 nya lärartjenster för högre skolan, med gränsdragning vid talet 30 elever i klassen. Därvid inrättades även en biträdande lärartjänst vid Kyrkoby skola. Tjänsten indrogs dock efter 5 år, sedan elevantalet i de högre klasserna underskridit 25 elever.

Seminariemyndigheterna, antagligen med skolstyrelsens tysta medgivande fäste inte sig vid då gällande läropliktslags bestämmelser att ifall en lärartjenst hotas av indragning, elever ej får överföras från närgränsande distrikt, vilket tyvärr skedde.

1951 föreslog skolstyrelsen att eleverna i Kyrkoby skola skulle överflyttas till Seminariets övningsskola och lärarna erbjöds att övergå i den skolans tjenst. Klasserna 7 och 8 skulle sammanslås och bilda den nya Kyrkoby skolan. Samtliga direktioner i de olika skoldistrikten hördes och flertalet uttalade sig för att sjunde klassen ej borde överföras från deras distrikt, då därigenom flera lärartjenster skulle indragas och skolväsendet i kommunen försämras.

Då skolstyrelsen fordrade ett fullkomligt enhälligt beslut föll sålunda detta förslag. Ett förslag om att Kyrkoby skola skulle inlämmas i Seminariets lärarutbildning såsom en skola, där kandidaterna skulle få följa med undervisningen i verklig lantfolkskola ansåg det närvarande skolrådet vara gott, men strandade tydligen på motstånd från annat håll.

Så kom den nya skollagen och den nya Seminarielagen, som inryckte en paragraf vilken ger Seminariet rätt om så behöves taga elever till sin folkskola så mycket den behöver.

Vart denna paragraf siktade stod för initierade genast klart. Nu var kniven på strupen för denna skola. Men trots allt har elevantalet ej blivit exceptionellt lågt. I dag har skolan 36 elever fördelande sig på de sex klasser skolan nu har, sedan enligt en kungörelse för två år sedan sjunde klassen vid Kyrkoby skola överförts till Seminariets folkskola. (Direktion eller skolans föreståndare underrättades ej om detta beslut). Sålunda kl. I, 7. kl. II, 6. kl. III, 7. kl. IV, 6. kl. V, 7 och kl. VI, 3 elever.

Läropliktiga i hela distriktet är 102. 43 besöker Seminariets folkskola, 12 medborgarskolan och 10 samskola, en har fullgjort läroplikten.

Inskrivna i högre skolans matrikel har varit 390. Av dessa har 235 erhållit avgångsbetyg.

Som känt upphörde folkskolan att ge ut avgångsbetyg sedan kl. 7 och 8 blev medborgarskola. Till samskola har 102 övergått, 54 har besökt folkhögskola. 10 har avlagt studentexamen. 6 män och 5 kvinnor har blivit folkskollärare, 1 luthersk präst, fil.lic. 2 fil.mag. 2 ingenjörer.

Till Sverige har 35 män och 22 kvinnor emigrerat, till USA 3, till Canada 4, Syd-Afrika 1 och Australien 1 eller 66.

Som unga har avlidit i lungsot 14, hjärninflammation 4, annan sjukdom 10, omkomna genom olyckshändelse 3, stupat i krig 7.

Lärare: T. G. Stella Ahlskog avgick på grund av sjukdom 1954 och avled 1959. M. G. Meri Granqvist tf. 6 år ordinarie från 1955. Vikarier längre eller kortare tid, Karl Liljeström och Robert Haldin, tillfälliga lärarkandidater.

Skolans första direktion fabrikör Gustaf Höglund, fiskaren Johan Boman och bönderna Gustaf Grahn, Johan Linqvist och Herman Juthbacka. Av dessa lever numera endast G. Grahn. 11 personer som tillhört direktionen har avlidit. Skolans nuvarande direktion består av affärsföreståndare Stig Sundqvist, ordf. Bonden Joh. Björkman, viceordf. Bonden Richard Forsbacka. Arbetarna Birger Östman och Rafael Helala och fru Elsa Eng.

Mycket har såtts under de 40 åren, men vad som fallit på hälleberget och vad i fruktbar jord. Det veta icke vi. En är den som sår och en annan den som växten giver. Sist är allt vårt arbete ett styckverk.

Någon har sagt: Eftervärlden dömer såsom Gud, den ser till viljan, ej till verkets framgång.