Vid slutet av 1920-talet inträffade den stora världsdepressionen, vars verkningar småningom sträckte sig även till Finland. Nykarleby, som saknade större industrier, drabbades ej så hårt av kristiden. Att arbetstillfällena minskade framgår dock av den ökande utflyttningen och den sjunkande nativiteten. Verksamheten inom hantverkerierna och småindustrin betecknades 1932—1933 som ringa. Endast tre representanter för det gamla hantverkeriet, en skomakare och två skräddare fanns då i staden. Uppväxande ynglingar kunde ej mera beredas tillfälle att lära sig något yrke utan måste gå arbetslösa eller flytta bort. Bland konkurserna under 1920-talet och depressionstiden märkes skräddaren H. Tiainen och Nykarleby skohandel & Delikatessaffär, Th. Forsberg 1924, Oy Nykarleby Trävaruaffär AB, Onni Kangas 1925, åkaren Valdemar Sund, handlanden Emil Nylund, handl. Einar Sundholm och hustru Sigrid samt biografägaren Alex. Anttila och hustru Selma 1930, Nykarleby Automobil-Central, E.V. Fors, handl. Karl Wikman och Ab Via Oy Forst & affärsbyrå AB 1932.

Ännu 1936—1937, då depressionen redan började vara övervunnen i landet i övrigt, var arbetsverksamheten obetydlig. Under sistnämnda år hade nödhjälpsarbete beretts för omkring 20 personer. Även under krigstiden var sysselsättningen vid hantverkerier och industriella inrättningar svag. Under år 1941 upphörde två av de senare med avlönad arbetshjälp. Några yrkeslärlingar fanns ej mera i staden. Folkomflyttningen under kriget ökade arbetslösheten. År 1942 måste staden bereda arbete åt 10—15 arbetslösa. Två år senare uppges arbetarnas antal till 12 män och 21 kvinnor. Tillfälligt skogsarbete bereddes då åt 32 personer. Först mot slutet av 1950-talet ökade sysselsättningen och arbetstillfällena igen och antalet näringsidkare steg.

I Nykarleby verkade år 1930 följande handelsföretag och hantverkerier (av företagen angivet gr. år inom parentes):

Handlande
Casén, Aug., kolonialv. & manuf. affär (1908)
Eklund, Alfons, möbelaffär
Holmström, V., kolonialv. & manuf. affär
Hägglund, Wilh., kolonialv. handel
Kisor, Axel, kolonialv. handel
Nordling, J.E., kolonialv. & manuf. handel
Nykarleby bokhandel, J. Herler (1908)
Nykarleby Handelslag m.b.t. (1917)
Nykarleby Stevedoring C:o, Vd O. Wilkman (1920)
Nylund, Emil, matvaruhandel
Nylund, Svea, kemikaliehandel
Pensar, K.J., kolonialv. & manuf. aff.
Rönning, Aina, pappershandel
Rosenblad, Ch., kortvaruaff. (1921)
Öhman, R., kolonialv. handel (1897)

Hantverkare
Blomström, A.J., urmakeriaff. (1895)
Eng, W. garveri (1915)
Finnström, J.A., skrädderi- & manuf. aff.
Fors & C:o, automobilrep. verkst. (1929)
Granberg, Karl, bageri och kafé (1907)
Gustafsson, Emil, guldsmedsaff.
Pihlainen, W., skohandel
Skog, Paul, sko- & läderaff.

[Nedan har jag delat upp företagen på egna rader för att förbättra läsbarheten.]
Dessutom fanns
- ett apotek (O. Wilkman)
- två kaféer utom Granbergs ovannämnda, nämligen Brostugan och Hj. Laqvists
- ett resandehem (Wiks)
- ett bryggeri (Nygårds), ägare E. Ström
- ett tryckeri (Nesslers)
- en såg (Haralds 1901)
- en fjäder- och filfabrik (K.J. Jouper)
- ett kraftverk (1926)
- fyra banker och
- en tidning (ÖP 1882).

Ett tiotal år senare var flera av de gamla affärsidkarna fortfarande kvar, men nya hade etablerat sig, bl.a. en del representanter för den under kriget förflyttade finska befolkningen, såsom
- 1941 Aaltonen, J., kolonialvaruaffär,
- Huutera, John, fiskhandel och
- Lahtinen, Hjalmar, skrädderiaffär.

[Skräddare Hjalmar Lahtinens skylt. Brodern Bruno var också skräddare. Sonen Håkan Lahtinen tillhandahöll via Karl-Gustav Blom.
(Inf. 2008-12-07.) ]

Bland nyetablerade företag märkes även
- Eng, Ernst, köttaffär
- Haglund, Holger, bageri och café (Granbergs f.d.)
- Hagnäs, Edvard, matvaruhandel
- Hansén, Otto, café och
- Hansén, Otto, måleriaffär (1938),
- Höglund, E., beklädnadsaffär (1938),
- Liljedahl, A., kolonialv. & manufakturaffär,
- Mantere, E., velocipedverkstad (1938),
- Nordling, J.E., ammunition & skjutförnödenheter (1938),
- Nygren, Reinholt, plåtslageriaffär (1941)
- Nykarleby Centralandelsmejeri (1937)
- Oravais bytesaffär, E. Nyholm och S. Nilsson (1941)
- Rudnäs, A.W., urmakeriaffär (1938)
- Slotte, M.A. & C:o, sko- och läderhandel (1938)
- Staffans, S., advokatbyrå (1938)
- Wiks resandehem hade utvidgats till hotell och restaurang och
- kaféernas antal var sex (1941).

Ytterligare tio år senare (1948) var de flesta av de gamla firmorna fortfarande kvar, medan flera av de nyetablerade hade gått i konkurs eller annars nedlagts. Bland nytillkomna företag märkes
- Joh. Bromans minkfarm
- Teodor Englunds såg (1945)
- B. Höglunds el. affär
- snickerifabriken Sowo Oy-Ab (1945) vid Seminariegatan 10, vd R. Schauman, senare Ö. Övergaard.

Ännu år 1958 var några av företagen och affärerna från 1930 kvar, bland dem
- apoteket (Wilkmans arvingar)
- A.J. Blomströms urmakeri
- Aug. Caséns kolonialvaru- och manufakturaffär
- E. Engs köttaffär
- Fors & C:o:s bilverkstad
- V. Holmströms kolonialhandel
- Hägglunds d:o
- Joupers fjäderfabrik
- Nesslers tryckeri
- Nykarleby bokhandel
- Handelslaget
- Kraftverket
- Svea Nylunds kemikaliehandel
- Pensars kolonialvaruaffär
- Pihlainens skohandel
- Rönnings pappershandel

Bland nya företag märktes
- Erik Fors' bilreparationsverkstad (1953)
- K.Å. Åströms galvanoplastiska metallindustri Imitor (1954)
- Jouper-Produkt försäljningskontor (1947), innehavare Ingmar Jouper
- Armas Mäenpääs gjuteri
- Nykarleby Ullkarderi (1947), innehavare Finne & C:o
- Osuusliike Varma Andelsaffär (filial till huvudaffären i Jakobstad)
- Olof Spåras lanthandel (1951)
- Sylvia Söders dambeklädnadsaffär (1953)
- R. Westerlunds el.affär (1949)
- Willman & C:o Oy lantbruksprodukter och maskinaffär (1948).
- Bankernas antal var tre och 1975 fyra. [2018 var den enda kvarvarande Andelsbanken.]

Mellan åren 1896 och 1970 grundades enligt handelsregistret ca 155 företag i Nykarleby, alltså ungefär två per år. De flesta var mindre kolonialvaru- och livsmedelsbutiker eller handlade med tyger, mode- och diverse varor och levde endast en kortare tid. De fåtaliga industrietableringarna misslyckades eller upphörde efter någon tid. Orsaken till de många konkurserna har tidigare berörts (II s. 194 f., 204). Konkurrensen från lanthandlarna och hantverks- och industriföretagen på landsbygden, sjöfartens tillbakagång, de dåliga kommunikationerna både till lands och sjöss, det genom den allt starkare emigrationen vikande befolkningsunderlaget, kapitalbrist m.m. skapade småningom en isolering och stagnation, som fortsatt till 1970-talet. Den tidvis rätt betydande trävaruexporten gick genom staden utan att avkasta några större inkomster. Först genom det 1926 anlagda kraftverkets utbyggnad och främst tack vare pälsdjursaveln har staden på 1970-talet fått en bättre ekonomi. Konkurserna blev alltmera sällsynta och företagsetableringen livligare. År 1970 förefanns sålunda c:a 84 och 1975 c:a 90 företag i staden, pälsdjursfarmerna och företagen i de tre landskommunerna oräknade. Bland företagen märks mindre verkstäder, bilaffärer, el-installationsfirmor, vatten- och värmeledningsaffärer, verktygsfabriker, gjuterier och byggnadsfirmor, som alla hade samband med stadens snabba utveckling och modernisering under 1960- och 1970-talet. Flera av dem slogs ut ur konkurrensen efter en kort tid, framför allt av de nu anlagda, utifrån styrda varuhusen och butikskedjorna, men några av industrietableringarna har blivit bestående och synes ha framtiden för sig, särskilt de inom plast- och byggnads- och varvsindustrin. [Att kalla Nykarlebys båtbyggeriindustri för ”varvsindustri” är lite att ta i.]