Önskas köpa.

Björkvirke

uppköpes för Seminariets behov.
   Närmare med
Verkmästare J. E. Backlund.

Diverse.

Raksalong har öppnat i Hanssons gård, (mindre byggnaden). Ingång från gårdssidan.
     Högaktningsfullt: Oskar Rosnell.

Till salu.

Smideskol
till salu i Markby under 8 dagars tid hos

C. M. Jakoleff.

Diverse.

Bokbindningsbeten mottagas av Judit Sundell.

Kl. ½ 8 f. m.

Klockringning i kyrktornet.

10 f. m.

Skyddskårerna från Nykarleby stad samt Soklot, Kovjoki och Markby samlas å torget.

Kl. 11 f. m.

Gudstjänst i stadens kyrka.

Kl. ½ 1 e. m.

Uppvaktning vid hjältegraven.

Kl. 2 e. m.

Kaffeservering å normalskolan för skyddskårister.

Kl. 5 e. m.

Fest å normalskolan: Musik, tal, sång, tal, deklamation.

Soldater!

Beklädnadshjälp för soldater i Nykarleby landskommun utbetalas i Jakobstad hos mag. K. F. Lindholm. De, som önska giva fullmakt för en person att lyfta medlen, behagade tisdagen den 28 januari i Nykarleby vid frihetsfesten sammanträffa med undertecknad.

Emil Kjellberg.

Auktioner.

Medels offentlig entreprenadauktion, som anställes inför Drätselkammaren fredagen den 7 inst. februari kl. 6 e. m., utbjudes till den minst fordrande skjutshållningens ävensom gästgiverihållningens bandhavande i staden för en tid som bestämmes vid auktionstillfället, då även andra upplysningar meddelas spekulanterna.

Nykarleby den 23 jan. 1919.
Drätselkammaren.

Lediga tjänster.

En snygg tjänarinna,
som vill sköta 4 mjölkande kor,
får genast plats om hon uppger lönevillkor till Jeppo prästgård.

Diverse.

Finland—Amerika.
Snabb och bekväm resa med
Norska Amerikalinjen.
Biljetter sälja och närmare meddela
Tullvaktmästar John Gustafsson, Nykarleby samt linjens generalagent för Finland (TA 234)

H. M. STEENSTRUP, Vasa, Kyrkoespl. 14. Telefon 65.

Nr 5 den 31 januari

Österbotten

Nykarleby

Offentliga nöjen.

Nykarleby stads ungdomsförening
Firar Runebergsfest
i sin lokal onsdagen den 5 febru ari kl. 8 e. m.

Musikalisk
Soaré
anordnar
Soklot hornseptett
å Jutas lördagen den 1 februari kl. 7 e. m. (Icke på söndagen.)

PROGRAM:

OBS.! Allmän dans.

Årsminnet

av frihetskrigets utbrott

begicks i tisdags härstädes med en i allo värdig och tilltalande festlighet. Redan om morgonen begynte skaror av skyddskårister och andra för det stora minnet intresserade personer infinna sig i staden, och när de fyra kårerna från Nykarleby stad samt Soklot, Kovjoki och Markby byar, vid 10 tiden samlades på torget framför normalskolan, var redan en tusenhövdad folkmassa i rörelse.

Sedan seminaristernas hornkapell spelat några musikstycken från normalskolans balkong, hälsades kårerna av chefen för stadens skyddskår apotekar O. Wilkman. Kårerna marscherade därpå runt torget och uppställde sig å nyo framför skolan. Här överräcktes till Nykarleby skyddskår genom en deputation, ledd av lektorskan Else Böök, en av ett antal damer i staden förfärdigad fana, ett gult lejon på rött fält. [Var finns den nu?]

Vid överlämnandet berörde fru Böök de omständigheter, under vilka medel för fanans bekostande hopbragts och yttrade bl. a.: „Länge ha vi väntat på ett lämpligt tillfälle att få överräcka fanan. Och i dag, då vi fira minnet av befrielsekrigets begynnelse, är det för oss ett stort nöje att få göra det.

Skyddskårister, mottagen alltså vår gåva, lejonfanan i våra gamla färger gult och rött. Och vi vilja hoppas, att om plikten än en gång kallar, Ni alltid måtte vara redo att med fanan i spetsen ila ut och om så fordras offra sista blodsdroppen för det rätta, för hembygd och för Finland.”

Apotekar Wilkman frambar å kårens vägnar ett varmt tack till givarinnorna, för vilka ett trefaldigt rungande leve höjdes.

Efter akten vid skolan tågade skyddskåren till kyrkan. Varest en liturgisk gudstjänst ägde rum i närvaro av en skara församlingsbor, folket fyllde utom sittplatserna även en del av gångarna i det åldriga templet och som uppgick till omkring 1,200 personer. I anslutning till Psalt. 75:2—8, „Vi tacka dig. o Gud, att ditt namn är nära; han förkunnar dina under” osv., talade prosten C. Appelberg om Guds ledning av folkens öden, med särskild tillämpning på förhållandena i vårt land under det senast gångna året. Det var en högstämd, av varm fosterländsk känsla buren predikan, i vilken många manliga ord yttrades. Vid gudstjänsten medverkade en blandad kör, ledd av fröken M. Castrén.

Från kyrkan tågade skyddskårerna, åtföljda av den talrika menigheten, ut till begravningsplatsen, varest å de stupade nykarlebyhjältarnas sista vilorum en enkel hyllningsakt till de bortgångnas minne ägde rum. Kören sjöng Schuberts Litania och Hjärtats sång av Jean Sibelius, varefter kransar nedlades å den gemensamma graven och tal höllos å skyddskårernas vägnar, av den i Nykarleby stad av hr H. Vik, i  Soklot av hr J. Sundqvist och i Kovjoki av hr E. Kjellberg. Därjämte nedlades kransar å de enskilda gravar, i vilka skyddskårister vila. Den högtidliga akten avslöts med sång, varefter kårerna tågade tillbaka till staden, där kaffe serverades omedelbart därpå i normalskolan.

Vid festen på eftermiddagen i normalskolan var salen fullsatt till sista plats, varjämte en stor del av publiken fick nöja sig med att stå, dels inne dels i korridorerna. Sedan festen inletts med sång, höll rektor T. Ström ett medryckande, stämningsrikt fosterländskt tal, som avslutades med att tal. utbragte ett trefaldigt leve för våra skyddskårer, vår endräkt, våra brödrafolk och vår framtid. Efter talet sjöng kören Finlands namn av Z. Topelius och Suomis sång, varefter en kafferast hölls.

Programmets senare del inleddes med musik av seminaristernas hornkapell och melodram, Gripenbergs David dansar, utförd av skådespelar J. Herler med frk. M. Castrén såsom ackompanjatör. Lärar J. Sundqvist höll härpå till Runebergs ord i Vårt land, „Din blomning sluten är i knopp” osv., ett tal, som varmt rörde publiken, och herr Herler gav vid deklamerandet av Veteranen av Runeberg, på ett osökt och naturligt sätt uttryck åt den stämning, som bemäktigade sig krigaren, då han följde sina landsmäns kamp för hem och fosterbygd. Med det största intresse åhörde publiken likaså hr Herlers återgivande av Fr. Nycanders dikt Makt.

Festen avslöts med Vårt land.

De närvarande skyddskåristerna från Soklot, Kovjoki och Markby framburo härefter genom folkskollärar E. Kjellberg ett tack till nykarlebyborna, särskilt värdinnorna vid serveringen, och talade hr K. på samma gång till minnet av dem, som i kriget 1808—09 stupade vid Jutas och vilka vi även böra minnas, då vi ägna vår hyllning åt dem, som i striden för fosterlandet givit sitt liv.

Från den vita arméns överbefälhavare under frihetskriget general C. Mannerheim anlände följande telegram, vilket upplästes vid festen:

Skyddskåren, Nykarleby
Jag hälsar Eder på högtidsdagen, övertygad om Eder fasta vilja att fortfarande enigt och oförtrutet arbeta för tryggandet av fosterlandets dyrt köpta frihet.

Mannerheim.

Stadens kommendant under den tid ryska fånglägret var förlagt härstädes major Rob. von Kraemer hade från Kuru sänt en lyckönskningsskrivelse, däri han yttrar bl. a.:

Då Nykarleby skyddskår begår minnet av ryssarnas avväpning, beder jag att härifrån få sända min innerliga hälsning. Ett stolt minne för skyddskåren att ihågkomma den 26 januari 1918.

Dr A. Hildén, som i egenskap av medlem i skyddskåren deltog i frihetskriget, men därefter flyttat från orten, sände följande telegram:

Hjärtlig hälsning på årsdagen för arvfiendens avväpning.

Hildén.

På General Mannerheims hälsning svarade skyddskårerna med ett sålydande telegram:

General Mannerheim, Vasa,

Med tack för hälsningen utbringa, till minnesfest samlade, ett trefaldigt leve för det vita Finlands general.

Skyddskårerna i Nykarleby stad och landskommun.

För att hugfästa minnet av årsdagen för frihetstidens utbrott hade delägarna i Soklot mejeriförening donerat 500 mk till fonden för bekostande av en minnesvård på de stupade nykarlebyskyddskåristernas grav, och för enahanda ändamål uppbars vid gudstjänsten i kyrkan en kollekt, vilken inbragte 547 mk 22 p.

*     *     *

Klockarvalet i stads- och landsförsamlingen senaste söndag omfattades med ganska ringa intresse. Kantor O. A. Sjögren utsågs till församlingens klockare med 339 röster, varav 171 från landsförsamlingen och 168 från staden. Kantor B Hedman erhöll 33 röster från lands och 112 från stadsförsamlingen, tillsammans 145.

Vid valet inlämnades 6 fullmakter, av vilka 3 godkändes och lika många förkastades.

*     *     *

Stadsfullmäktige sammanträdde den 23 dennes, första gången i sin nya sammansättning. Av de behandlade ärenden omnämna vi följande:

Till Fullmäktigeordförande för innevarande år återvaldes K. F. Spolander, till vice ordf. utsågs efter verkställd lottning handl. A. Kisor. Såsom sekreterare återvaldes borgmästare O. Calamnius.

— — —

Biograf. En anhållan om elektrisk energi för bedrivande av biografrörelse i finska arbetarföreningens gård tre kvällar i veckan avslogs, emedan härför erforderlig kraft saknas.

— — —

Nr 6 den 7 februari

[Monumentet avtäcktes följande år.]

Österbotten

Nykarleby

Landshövdingen i Vasa län T. A. Heikel besökte orten i början av veckan. Landshövdingen anlände på söndagen med häst från Jakobstad och kvarstannade här till måndagseftermiddagen, då han med aftontåget fortsatte resan söderut. Såsom bekant är landshövding Heikel född nykarlebybo, å Forsbacka förra kapellansgård invid staden.

Torrläggningsfråga. På fredagen i förra veckan hölls i Manfors ett sammanträde under ledning av vederbörande lantbruksingenjör för behandling av den redan tidigare väckta frågan om torrläggning av Boxala och andra vattensjuka marker mellan Kovjoki och Markby.

Kostnaderna för torrläggningsarbetena ha beräknats till omkr. 117,000 mark, och intresserade i företaget äro Nykarleby stad samt Soklot, Markby och Kovjoki byar ävensom olika hemman i Kyrkoby. På stadens andel belöper sig 3.2 procent. En del av kostnaderna komma liksom vid tidigare i dessa trakter utförda torrläggningar att ersättas av staten.

Det för torrläggningen erforderliga diket kommer att bli omkring 10 km långt och utmynna i Dalas å. Antagligt är att även sidogrenar till huvud diket komma att upptagas.

Vid sammanträdet diskuterades främst frågan huruvida tillstånd till arbetets utförande snarligen borde utverkas. De av torrläggningen direkte intresserade ansågo detta böra ske. De hemmansägare i Sundby, genom vilkas marker utfallsdiket komme att dragas, voro däremot å den uppfattningen, att arbetet icke skulle ulföras, förrän de nedanför belägna vattensjuka områdena blivit torrlagda.

[Innehållsförteckning till Boxal.
En inlandsskärgård.]

Barnhemsfrågan. För någon tid sedan omnämnde vi att fröken Anna Nordqvist härstädes haft för avsikt att i staden inrätta ett hem för barn, som genom kriget blivit värnlösa. Då anmälningar emellertid icke inkommo inom föreskrivna tiden, kunde barnhemmet icke öppnas den 15 januari, såsom avsett var.

Ett senare väckt förslag, att Centrallaget för handelslagen, vilket anvisat en halv miljon för inrättande av fem barnhem i landet, därav möjligen ett svenskt, skulle övertaga och leda det hem, fröken Nordqvist stod i beråd att inrätta, fick förfalla, redan förrän Centrallaget avgett definitivt besked i saken.

Tanken på barnhemmets inrättande har emellertid icke uppgivits. Den för hemmet avsedda byggnaden står numera inredd, och gåvor både i penningar och in natura har influtit. För ett par dagar sedan erhöll frk. N. meddelande från socialstyrelsen att anstalten har utsikter att erhålla ett statsunderstöd av ända till 50 procent av grundläggnings- och underhållskostnaderna. Därutöver skulle för internerna garanteras av vederbörande kommun åtminstone 50 mk månatligen. Förslag ha från socialstyrelsens sida framställts om att till det nya barnhemmet skulle överföras barn från Helsinge socken, varest för närvarande finnas 600—700 krigsvärnlösa.

Då vissa formaliteter ännu återstå förrän beviljande av statsunderstöd genom socialstyrelsen kan upptagas till behandling, är det antagligt, att anstalten icke kan öppnas de allra närmaste veckorna.

[Barnhemmet av Erik Birck.]

Inbrottsstöld förövades den 4 dennes på eftermiddagen hos arbetaren Alexander Andersson härstädes, varvid bortfördes 460 mk sedelmynt samt omkr. 15 mk i silver, nästan allt i tvåmarksslantar.

Tjuven hade, medan gårdsfolket befann sig borta, kommit åt nyckeln till stugudörren och därefter med en kniv berett sig tillträde till en byrålåda, varest pengarna förvarades.

Polisen har tills vidare inte lyckats komma tjuven på spåren, och spaningarna försvåras av att anmälningen om stölden skedde först dagen efter det brottet förövats.

Runebergsdagen högtidlighölls härstädes i onsdags på aftonen med en anslående fest av stadens ungdomsförening. Programmet inleddes med ett par musikstycken av seminaristernas hornseptett samt körsång under ledning av fröken M. Castrén, varefter följde föredraget för aftonen jämte en tablå, „Främlingens syn”, beledsagad av deklamation av fröken Majlis Granberg.

Festens senare del upptog såsom huvudnummer tablån ”Sorg och glädje” enligt den likanämnda dikten av Runberg. Seminarlsten Ståhl deklamerade Soldatgossen och programmet avslöts med Vårt land.

Publiken var icke alltför talrik, förmodligen beroende därpå, att allmänheten måhända fick den uppfattningen, att festen var avsedd blott för föreningens medlemmar, vilket dock icke var fallet.

[I ”redigerande stund” är det Runebergsdagen 2019. Kollade nyheterna och då visade det sig att Peter Sandström vid Svenska litteratursällskapets årshögtid tilldelats ett stort pris.

Tidigare i dag hade riksdagens talman Anders Norlén deklamerat hela Sven Dufva (28 verser) för Finlands riksdags talman Paula Risikko.]

Eldsvåda utbröt natten till gårdagen i uthuslängan å fru Hanna Sarlins gård härstädes. Då elden ½ 3 tiden observerades, stod byggnaden redan i ljusan låga, och flammorna slogo ut genom taket. Sedan släckningsmanskap anlänt till stället och brandsprutorna kommit i gång, kunde elden småningom begränsas. Till grunden nedbrunno två magasin jämte större delen av ett fähus.

Boningsbyggnaden, till vilken avståndet från den starka eldhärden utgjorde blott några famnar, var svårt hotad. Detsamma var fallet med direktor G. Hedströms gård. En sakta nordlig vind rådde och förde gnistor upp på taken, men tack vare snötäcket, räddades båda gårdarna. Efter ett par timmars arbete blev släckningsmanskapet herre över elden.

Förutom den av elden härjade uthusbyggnaden förstördes en betydande lösegendom, tillhörig dels frk. Sarlin, dels lektor A. F. Mennander, vilken disponerade över det ena av de nedbrunna magasinen.

Såväl byggnaderna som lösegendomen var försäkrad, men efter nuvarande penningvärde ganska lågt.

[Bränder.]

Veckans eko.

— — —

Det fria Finland har firat sia första Runebergsfest.

Visserligen räknade vi oss redan i fjol den 5 februari till de självständiga staterna, men vi hade då annat att sysselsätta tanken med än skaldekungens minne. Det Vita Finland var ute i kamp. Österbottens skyddskårer hade befriat landsdelen från ryssarna och de röda och stodo färdiga att draga söderut för att fortsätta befrielseverket.

Den 5 februari fingo vi hem våra nykarlebygossar. De hade varit ute och fått sitt elddop. I Gamlakarleby slapp de ifrån utan manspillan. I Uleåborg gick det däremot inte lika lyckligt. Ledaren för nykarlebytruppen sände dagen efter striderna till staben, vilken då redan hade sitt högkvarter i normalskola, ett telegram med orden: „Söderman stupat. Bergström och Backlund sårade. Vi fortsätter söderut.”

Hemkommen samlades den till 30 man uppgående truppen vid normalskolan. Mod och beslutsamhet talade ur ungdomarnas blickar. Måhända blandade sig däri en känsla av saknad över den stupade kamraten.

Jag erinrar mig, att, då Söderman såsom fullt rustad krigare med geväret hängande vid axeln och ett par kastbomber vid bältet kring midjan skakade hand till avsked med en av sina vänner utanför poliskammaren, yttrade han:

— Ja, får se, om man alls kommer tillbaka med livet.

Det föreföll, som om han hade något svårt att behärska inre oro. Aningarna grepo honom och tyvärr blevo de snart besinnade.

Att han ogärna skulle följt med truppen på färden norrut, tror jag dock inte. Han var en av de första, om inte den allra första, som någon dag förut vid ett möte i normalskolans gymnastiksal anmälde sig redo.

— — —

Nr 7 den 14 februari

Österbotten

Nykarleby

Domarkåren. Hovrätten har d. 10 dennes förordnat hovrättsauskultanten Harald Hägerström att sköta den genom borgmästaren O. Calamnius' utnämning till häradshövding i Uleå domsaga ledigblivna borgmästartjänsten i Nykarleby stad

Seminarium. Gymnastikläraren Niilo Böök har förordnats att under två provår tjänstgöra som lektor i gymnastik och hälsolära vid Nykarleby seminarium. Han skall dessutom tills vidare undervisa även i geografi.

Femtio år fyller nästa tisdag den 18 febr. drätselkamreraren fröken Mathilda Nylund härstädes.
     Frk Nylund har bakom sig ett 27-årigt plikttroget och hängivet arbete i stadens tjänst. Med aldrig svikande intresse och i besittning av en arbetsduglighet, som måste skattas högt av envar, med vilken hon samarbetat, har hon under denna långa tid tjänstgjort vid drätselkammaren som kamrerare, kassör och sekreterare. Därutöver handhar frk. N. en mängd andra uppdrag såsom kamrerarbefattningen vid Nykarleby sparbank och sekreterarsysslan i fattigvårdsstyrelsen. [Mathilda var dotter till Carl Nylund.]
 

Skyddskåren. Till rayonchef i Nykarleby har utnämnts löjtnanten lektor Otto Nylund.
     Skyddskåren i staden sammanträdde senaste söndag och beslöt därvid att anordna övningar två gånger i veckan, söndagar och torsdagar. Tills vidare hållas övningarna i seminariets sångsal.
     Kåren beslöt att hos distriktschefen anhålla om att ett av de artilleribatterier, som snarligen uppsättas inom skyddskårerna i Österbotten, blive förlagt här.

Jeppoborna i frihetskriget.

B-gruppens öden och äventyr.

Vid minnesfesten i Jeppo den 28 januari 1919
skildrade av J. T. Backlund.

Det var den 11 mars 1918 B-gruppen [reservens] i Jeppo fick order att inställa sig i Nykarleby i och för militärövningar. Vi foro alltså måndagen den 11 på morgonen 21 man av nämnda grupp och anlände till Nykarleby stad i vederbörlig tid. Framkomna visste vi icke, var vi skulle inkvarteras, men sist och slutligen vanns klarhet i saken, och vi tågade i väg till missionshuset för att ställa det så bekvämt för oss som möjligt.

Den första „exercisen” vi hade var att taga till yxa och såg för att spika ihop britsar. Det gjorde vi grundligt, ty det sades att vi skulle stanna kvar i flere veckor.

Inga sängkläder funnos, ehuru sådana hade utlovats av kretsstaben i Jakobstad. Vi blevo nu tvungna att skaffa oss själva, vad vi behövde, varför vi per telefon underrättade staben i Jeppo om förhållandet. Följande dag skickades hit två hästar med vad vi behövde.
 

På fredagen avgåvo vi trohetsed till Finlands lagliga regering. Samma dag på eftermiddagen anlände även Munsala-borna.

Vid 4-tiden på dagen kom nästan som en ljungeld order om utryckning, beredda som vi voro att stanna i Nykarleby ännu ett par veckors tid. Uppbrottet skulle ske kl. 9 följande dags morgon. Nu blev det en rusning till befälet med anhållan om permission. Vi ville slippa hem för att bestyra om det nödvändigaste före avresan, ty ingen utrustning kunde påräknas ifrån Nykarleby, utan erhöllo vi ifrån staben i Jakobstad svävande löften om det nödvändigaste.

Efter många om och men erhöllo vi permission men med sträng order att infinna oss påföljande morgon kl. 8 i kasärnen.

Vi beställde hästar hemifrån, och anlände dessa kl. 11 på kvällen, varför vi kommo hem till Jeppo omkring kl. 1 på natten.
 

Ingen visse, om man mera skulle få vistas flera nätter i hemmet, sedan man lämnade det. Det var därför med smärtfulla känslor vi togo avsked av våra familjer på lördagsmorgonen, då hästarna anlände för att hämta oss.

Då vi återkommo till Nykarleby, hade avresan uppskjutits till följande dag. På kvällen hölls fältgudstjänst för oss i kasärnen av prosten E. Appelberg.
 

På söndagsmorgonen gjorde vi oss klara, ty uppställningen på stadens torg skulle ske klockan halv 9 på morgonen.

Men dessförinnan ville envar för resan skaffa sig litet medicin i stadens apotek. Därav blev dock intet vid vårt första försök, ty vi fingo höra, att apoteket öppnades först kl. 10. Detta var ju en ganska klen tröst för oss, ty vid denna tid skulle vi befinna oss i Kovjoki. Senare lyckades vi dock få vad vi behövde.

Klockan 9 avtågade vi ifrån Nykarleby efter att ha avsjungit Vasa marsch och Vårt land. Vi uppgingo nu till ca 115 man och benämndes Nykarleby kompani.

Resans mål uppgavs vara Haapamäki, varest vi skulle ytterligare övas ett par veckors tid samt hålla vakttjänst.

Klockan 12 anlände tåget norr ifrån till Kovjoki station, medförande B-gruppen från Jakobstad med omnejd. Vi fingo även befälet att lova oss ett kort uppehåll vid Jeppo station, för att vi skulle få medtaga våra matknyten och taga ett sista farväl av våra anförvanter och vänner.

Anlända till stationen funno vi där samlade en talrik skara, vilken uppvaktade oss med sång och välgångsönskningar för vår förestående resa.

Färden fortsattes nu söderut under avskedets vemodsfulla stämning, ty nästan alla voro vi familjefäder, lämnande våra kära uti ångest och ovisshet, undrande om ödet skulle beskära oss den lyckan, att de ännu skulle få återse oss vid liv och hälsa.

Anlända till Seinäjoki serverades middag, och där sågo vi de första fångtransporterna söderifrån. Efter en timmes uppehåll fortsattes färden, och framkomna till Haapamäki gav lokomotivet en gäll vissling utan att stanna.

Sålunda var vår reseplan grusad. Nu visste vi ej längre, vart det bar, men trodde vi att vi ej skulle komma till fronten, då vi ej alls voro övade. I synnerhet Munsala-borna hade ej hunnit vara med vid exercisen mera än en dag. Färden fortsattes emellertid alltjämt och så anlände vi till Vilppula klockan 11 på kvällen, mycket försiktigt och utan alla signaler.
 

Nu förstodo vi, att stridslinjen ej kunde vara långt borta. Och mycket riktigt vaknade vi i våra vagnar klockan 4 på morgonen av de första kanonskotten, vilka kommo med sådan styrka, att vagnarna skakade.

Alla fingo nu order att göra sig klara för uppbrott. Och klockan 6 på morgonen foro vi med den smalspåriga järnvägen till Mänttä bruk, varest vi erhöllo frukost.

Här mönstrades vi av vår bataljonschef, och utbyttes nu namnet Nykarleby kompani emot Mellersta Österbottens Reservbataljons 3:dje kompani, M.Ö. R., III k. Gevär utdelades, och så voro vi klara till strid, trots att en stor del av kompaniet inte tidigare hållit i handen ett gevär, ännu mindre avlossat något skott. Men vi voro ju österbottningar, och detta borde vara tillräcklig garanti, tyckte vår bataljonschef, själv en åboit.

Klockan 12 samma dag lämnade vi Mänttä för att begiva oss söderut, österom den fientliga fronten i ungefär samma riktning som järnvägen löper. Vi fingo en häst per grupp för vår packning och foro så över skogar och sjöar.

Det första aeroplanet uppenbarade sig nu över våra huvuden, varför vi brådstörtat spredo oss över isen. Vi visste nämligen ej, om det var fiendens eller tillhörde våra egna, då vi icke hade kikare, så man kunde få reda på vem det var.

[Alfred från Socklot fick flygcertifikat redan 1918.]

Vi anlände vid 5 tiden på eftermiddagen till Vuorenvesi, varest middag intogs.

Nya hästar körde fram för att föra oss vidare till Länkipohja, Där hade strid pågått föregående dag, och såg man här och var blodfärgad snö längs vägen, betecknande ställen, varest striden pågått. I Länkipohja stodo rykande ruiner efter flere större gårdar, som stuckits i brand av de röda före deras reträtt.

[Striden i finska Wikipedia.]

Vi framkomma till vår bestämmelseort Tunkelo gård klockan 12 på natten, och här erhöllo vi en av våra bästa måltider under hela vår färd. Nu hade vi tillryggalagt cirka 60 km på vår första dag.
 

Nr 8 den 21 februari

Österbotten

Nykarleby

[”Frihetskors, Finland. 3:e klass, 1918” gick för 1 700 kr. på Stockholms auktionsverk den 23 januari 2014. Vad som utdelades vid tillfället har jag dock ingen aning om. Men senare fick jag det.]

Barnhemmet i staden har numera öppnats, sedan hemmets föreståndarinna frk Anna Nordqvist den 19 dennes anlände hit med tolv barn från Helsinge, där de hittills varit internerade i ett överfullt barnhem. Barnen, som ha svenska namn och av dessa de flesta äro i 3 årsåldern, verk mera bleka och tärda. Då frk Nordqvist tog emot dem, voro de utan undantag klädda i paltor, och i sådana hade de även hämtas hit.
     Personer, som vore villiga att för barnens räkning avstå klädesplagg eller matvaror, kunna vända sig till frk. Nordqvist.
     För barnhemmets räkning har av trädgårdsmästar V. Bergman inköpts dennes gård å sumna tomt, frk, N:s är belägen, för 16,000 mk.

Stadskamrerartjänsten i Vasa söks av bl. a. frk Mathilda Nylund.

Ett nykterhetsföredrag var utlyst att hållas senaste lördag på aftonen i nykterhetskaféet i staden av svenska nykterhetsförbundets resetalare lärar U. Bid. [?] Emellertid infann sig icke någon publik, vadan föredraget måste inhiberas. Senare på kvällen höll hr Bid sitt föredrag vid studiecirkelns i staden sammanträde, dit han blev inbjuden att tala.

Familjenotiser.  Drätselkamreraren frk Mathilda Nylund blev på sin 50 årsdag senaste tisdag föremål för en vacker uppmärksamhet. Både drätselkammaren och Nykarleby sparbank uppvaktade med blommor. Talrika lyckönskningar i olika form framfördes under dagens lopp till jubilaren.

Postförvalterskan fru Ina Järnefelt fyllde 50 år den 18 dennes och ägnades en varmhjärtad och tacksam hyllning av vänner och bekanta,
     Under mer än 30 år har fru J. varit anställd vid postkontoret härstädes, och det är med en känsla av tacksamhet och aktning vi konstatera, att hon alltid med stor välvilja och berömvärt jämnmod under det enerverande arbetet [på vilket sätt kan man undra] betjänat de talrika posttrafikanterna.

[Nu är jag ännu en gång norr om
bevakningsområdet, men eftersom
Fäboda nämns på Nykarlebyvyer
och mormors syster jobbade där,
så slinker det med i alla fall.]

Fäboda kuranstalt
öppenhålles sommaren 1919,
20 juni—20 augusti,

vid gynnsam väderlek möjligen längre för aktionärer i A.-B. Fäboda kuranstalt och i mån av utrymme för utomstående.

Till gästernas disposition stå 38 rum, vilkas läge och storlek framgå av vidstående planritningar. Rummen numro 1—20 äro belägna i Fäbogård, som jämväl inrymmer matsal och ekonomiavdelning. I övre våningen ligga rummen 1—16, i nedre 17—20. Rummen 17—19 i nedre våningen motsvara till läge och storlek rummen 11—13 i övre våningen. Rummet 20, ungefär hälften mindre än numro 14, är beläget under detsamma. Endast numro 11 har balkong, alla övriga rum i Fäbogård sakna balkong. Korridoren i övre våningen utmynnar i en liten halvtäckt balkong. Under rummen 6 och 7 finns en öppen veranda, under rummen 4 och 5 samt 8 och 9 matsal. Rummen 1—3 samt 16 äro placerade över köksavdelningen. Rummen 3 och 16 uppvärmas av varma murar. Övriga gästrum sakna eldstäder. I salen står en hemtrevlig spis, i korridoren i övre våningen utanför numro 3 en snabbt värmande järnkamin.

I Folkboda är övre våningen lik nedre. I nedre våningen ligga rummen 21—29, i övre 30—38. Numro 30 är beläget ovanför numro 21, numro 31 ovanför numro 22 o. s. v. Enda skillnaden dem emellan är, att rummen 33, 34 och 35, som äro belägna ovanför rummen 24, 25 och 26, äro försedda med balkong, som de senare sakna. I hallen i nedre våningen finns öppen spis, i övre våningen järnkamin.

Alla rum äro ytterst enkelt möblerade, 40 sängar med resårbottnar stå till gästernas förfogande, övriga sängar ha tygbottnar. Madrasserna, stoppade med träull, äro hårda. Därför uppmanas ömtåliga gäster att medtaga minst tvänne filtar, av vilka den ena bredes på madrassen, den andra användes som täcke. För filt från anstalten erlägges 1 mk i veckan, för sänglinne och huvudkudde 3 mark per uppsättning.

Prisen för helpension ses i bifogade tabeller. Dessa pris gälla aktionärer. Utomstående erlägga 20 % högre avgifter. För dessa avgifter erhålles rum med städning samt följande måltider:

För extra servering debiteras enligt fastställd taxa, för servering på sovrummen erlägges tillskott. Berättigade till aktionärspis äro de gäster, som i dagavgift erlägga 15—17 mark och innehava en aktie, de som i dagavgift betala 18—20 böra äga tvänne, de som betala 21—23 trenne, de som betala 24—26 fyra och de som betala högre avgifter minst sex aktier.

Aktierna äro personella och gälla innehavaren. De som i en eller annan form göra anstalten tjänster erhålla rabatt enligt överenskommelse.

I anstaltens enkla badinrättning serveras tallbarrsbad, sandbad m. m.

Prisen skola bli så billiga som kostnaderna för badinrättningen medgiva.

Icke aktionärer erlägga 20 ½ högre avgifter. En aktie berättigar till aktionärspris för bad.

Sjukgymnastik och massage meddelas.

Anmälningar, rumbeställningar och förfrågningar adresseras till Fäboda kuranstalt, Jakobstad. Upplysningar lämnas beredvilligast. Prospekt sändes gratis på begäran.

Bekvämaste kommunikationer leda genom Jakobstad. Häst möter på beställning vid stationen.

Folkboda.       Plan av nedre våningen,

Fäbogård.      Plan av övre våningen.

[Förstoring.]

Om utrymmet medger, upplåtas de större balkongrummen och numro 25 åt en person för 185—220 mark per vecka, beroende på rummets läge.

Nr 9 den 28 februari

Häradshövding Oscar Calamnius,

som varit nykarlebybo alltsedan början av 1891, varav såsom borgmästare i 24 år, lämnade för ett par dagar sedan orten för att tillträda Uleå domsaga. Det är vår övertygelse att stadsborna, hans vänner och talrika kundkrets, ägna honom känslor av saknad och tacksamhet för vad han varit och verkat inom detta samhälle. Mot en ringa avlöning har han under denna långa tid ställt insikter och arbete ospart till stadens tjänst. Hans anspråkslöshet och humana bemötande av medlemmar från olika samhällsklasser såväl i tjänsten som utom densamma bevaras i gott minne. Hans ärliga rättframma och välvilliga uppträdande ha förskaffat honom allmänt förtroende. Ideella strävanden ha alltid kunnat räkna på honom. Kamrater komma att sakna hans trofasta vänskap, glada lynne och gästfria hem.

Vi tillönska häradshövding Calamnius hälsa och krafter samt arbetsglädje och trevnad på den ort, där hans nya verksamhet är förlagd.

[Känns panegyriskt. Eller så var han en osedvanligt god människa.]

Gårdsköp. Borgmästar O. Calamnius har sålt sin gård härstädes till Fanny Lundberg för 40,000 mk. Tillträdet sker den 1 juni.

Mjöl i hölasset. Vid middagstiden i onsdags anlände till staden på genomresa till Jakobstad tre härmäbor med ett hölass. Då lassen föreföllo ovanligt små, började man å poliskammaren, förbi vilken männen körde, misstänka att det inte stod alldeles rätt till. Vid anställd undersökning av det minsta lasset konstaterades, att i detta lågo dolda 7 säckar rågmjöl vägande tillsammans 314 kg. Ägare var bonden Matti Korpi från Ylihärmä. Vid polisförhöret uppgav han, att spannmålen tillhörde honom och att han haft för avsikt att sälja den åt behövande personer i Jakobstad.

De två övriga hunno fortsätta resan till Jakobstad förrän polisen hann lägga handskarna på dem, men underrättade poliskammaren i Jakobstad om saken.

Bonden M. Korpi kommer att den 10 mars inför rådstuvurätten härstädes få svara för olaga transport av livsmedel. Affären blir under alla omständigheter dyr för honom, ty medan han antagligen skulle blivit i tillfälle att i Jakobstad få sälja mjölet för minst 5 mk kg varigenom han kunnat påräkna en inkomst av1,500 mk, beslagtogs nu hela partiet för kronans räkning, varjämte mannen har att emotse böter.

Stadens livsmedelsnämnd, åt vilken mjölet överlämnades, distribuerar det som bäst åt stadsborna.

[Ransonering i Uppslagsverket Finland.]

Skyddskårens årsmöte.

Skyddskåren i Nykarleby höll sitt årsmöte den 23 februari.

Förhandlingarna inleddes av ordförande lektor O. Nylund med ett kort, kraftigt tal till minnet av de i frihetskriget fallna nykalebyskyddskåristerna. Frihetskorset av fjärde klass, vilket förärats åt de stupade, utdelades härefter åt de egna. Utmärkelsetecknet tillföll skyddskåristerna

R. Heikel, Kr. Söderman, V. Kisor, Oskar Jakobsson (Frill), Einar Eriksson, Henrik Granroth, Karl Juthas och Karl Draka. Mötesdeltagarna hedrade genom uppstigning de fallna hjältarnas minne.

Härefter utdelades frihetsmedaljen, kl. I, med påskrift ”för tapperhet” jämte frihetskrigets minnesmedalj åt följande skyddskårister: Hj. Bergström, Uno Backlund, Hugo Jansson, Hugo Kjäld, Matti Hanhila, Axel Bjon, Johannes Backlund, Ivar Mattsson, Edv. Österholm ävensom samma medalj kl. II åt Åke Sundqvist och August Jacobsson, för vilka samtliga ett trefaldigt hurra utbragtes.

Stabens årsberättelse för 1918  föredrogs härefter. Redogörelsen, i vilken ingick en hel del uppgifter av allmänt intresse, bli vi måhända framdeles i tillfälle att publicera. I samband med behandlingen av denna fråga betonades nödvändigheten av att våra skyddskårister böra göra noggranna anteckningar om sina upplevelser i kriget och överlämna dem till staben, som därefter skulle bevara dem för eftervärlden eller låta på lämpligt sätt publicera dem. Frågan, som omfattades med livligt intresse, skulle ånyo dryftas vid nästa sammanträde.

Räkenskaperna, vilka härpå föredrogos utvisade, att kassasaldot utgjorde vid årsskiftet 4,719 mk 42 p. Sedan dess har det nedgått till 3,914 mk 19 p. Räkenskaperna godkändes och vederbörande beviljades ansvarsfrihet. Till revisorer utsågos hrr A. Damstén och K. Granberg.

En kommitté, bestående av hrr J. Nordling, P[aul] Nessler och S.Haglund, fick i uppdrag att utse lämplig plats till skjutbana och inkomma till kåren med förslag därutinnan.

Till medlemmar i staben valdes genom slutna sedlar hrr C. Kull, H. Wik, T. Ström och A. Jacobsson med hrr P. Nessler och Alex. Björklund som suppleanter.

I disciplinsnämnden invaldes hrr H. Häggblom, H. Häggqvist, J. Nordling och R. Holmström; suppleanter hrr W. Andersson och Åke Sunqvist.

Det av staben uppgjorda budgetsförslaget för innevarande år föredrogs och upptager: inkomster saldo 4,700 mk, anslag till ett belopp av 20,000 mk, frivilliga bidrag och donationer 10,000 mk, brist 740 mk, summa 35,440 mk; utgifter: avlöning åt stabens medlemmar 2,700 mk, beklädnadsartiklar 17,500 mk, skjutbana 2,500 mk, transporter, annonskostnader m. m. 1,000 mk, hyra för rustkammaren 480 mk, stövlar, garn, nya armbindlar, [?] m. m. 11,260 mk, summa 35,440.

Nr 10 den 7 mars

† Jakob Gustaf Sandlin.

För några dagar sedan slutade skolmästaren Gustaf Sandlin i Forsby, Nykarleby landskommun, sin levnad efter en femtioårig arbetsdag i skolan.

Född i Soklot ägnade Sandlin sig tidigt åt lärarverksamhet. I sin hemby meddelade han några år vetandets första grunder åt byns gossar och flickor. Sedan Nykarleby seminarium öppnats, blev han elev där ett av de första åren, men övergav snart tanken på att utbilda sig till folkskollärare. Han flyttade till Forsby och samlade åter ett antal elever omkring sig. Där fortsatte han med sin verksamhet ända till för några år sedan, då han på grund av försvagad hälsa nödgades lämna skolan för alltid.

Sedan Sandlin under de första åren arbetat i egen skola, anställdes han såsom ordinarie lärare för Kyrkoby, Forsby och Ytterjeppo byar. Såsom vanligt den tiden ambulerade skolan från den ena byn till den andra. Såsom skolsal tjänstgjorde oftast en bondstuga, i vilken gårdsfolket utförde sina sysslor, medan skolarbetet pågick.

Den dagliga arbetstiden på skolbänken uppgick i synnerhet under det första årtiondet till det tredubbla av vad vi i våra dagar finna vara tillräckligt i småskolan. Lektionerna begynte nämligen kl. 7 på morgonen och fortgingo med en stunds middagsrast till 8 på kvällen. Huru barnen redde sig med dylika prestationer, kan förefalla vår tids uppfostrare gåtlikt, men flera av dem, som varit Sandlins elever, berätta, att den arbetsdagen inte egentligen bekom de små illa. Efter det skolan senare kommit under prästerskapets inseende, vilket den icke skall ha varit ursprungligen, förkortades dock arbetstiden, säkerligen till båtnad både för lärare och elever.

Utom i de vanliga undervisningsämnena i den tidens småskola, kristendomskunskap, innanläsning, räkning och skrivning, övade Sandlin med förkärlek barnen i psalmsång. Han hade själv stämma som en klockare, en stark, präktig röst, och emellanåt kunde han flera timmar å rad lära barnen sjunga sina kära psalmer.

Hans gamla elever ge honom erkännande för att han inlärde grundligt vad han genomgick med dem, icke blott i sång, utan även i de övriga ämnena. Såsom någonting mindre vanligt i den tidens ambulatoriska skolor förekom hos Sandlin geografi, ”att läsa på kartan”, som det hette. Denna konst övades dock blott av de mest försigkomna.

Ehuru eleverna ofta voro rätt talrika, redde Sandlin sig dock utan ansträngning med dem. Han ansågs vara en duktig disciplinskarl, och på hans tid var det ju ej heller förbjudet för läraren att taga en uppstudsig pojke i något strängare upptuktelse, än vad vår tids reglementen medge. Om vi ännu tillägga, att hans skola präglades av en god, kristlig anda, inser man, att hans verksamhet haft sin stora betydelse för karaktärsbildningen hos de barnskaror han haft i sin vård.

[Ibland dyker det upp ord som jag tror kan vara unika för Nykarlebyvyer. Disciplinskarl tyckte jag verkade som ett sådant. Men den här gången hade jag fel; hittade en förekomst.]

Hans avlöning stod självfallet i proportion till det värde man på den tiden satte på lärarens arbete. Förrän skolan övertagits av byalagen, uppbar han av varje elev 30 penni i veckan. Sedermera erhöll han årligen 1 kappe råg från varje hemmansrök. Då distriktet omfattade högst 125 bönder, fick han således i årslön omkring 4 tunnor spannmål. I pengar kunde detta stiga till c:a 40 mark. Under de senare åren uppbar han lönen i kontanter, och åtnjöt han därunder ungefär enahanda belopp som tillföll lärarna vid de ambulerande småskolorna i allmänhet, således några hundra mark.

Ett år före sin död erhöll Sandlin ett så att säga offentligt erkännande, för att han varit en god och trogen tjänare i skolan; han fick ett anslag ur den till Z. Topelius' minne stiftade 14-januarifonden.

Med Sandlin har gått i graven en av den gamla tidens skolmästare i detta ords bästa och vackraste betydelse. Hans gärning rymmer inom sig ett litet stycke kulturhistoria och utfördes under förhållanden, som stå vår skolas barndomstid nära.

[Minnestavla över Sandlin.]

Auktioner.

Medels offentlig auktion,

Medels frivillig auktion, som förrättas å Bro i Forsby onsdagen den 12 mars kl. 10 f. m., försäljes kvarlåtenskapen efter barnaläraren J. G. Sandlin bestående av boningsstuga med 3 rum och uthus samt en mindre torplägenhet, möbel, husgeråd, säng- och gångkläder, 5 à 6 hl potatis samt diverse. Anstånd till den 1 maj.
Nykarleby den 4 mars 1919.
     Lena Sofia Gren.

Diverse.

Obs.!      Obs.!
Två små flickebarn, det ena 2 år, det andra 3 månader, bortgivas som fosterbarn åt goda och välkända personer.
     Närmare i detta blads kontor.

Lediga tjänster.

Forman

erhåller körslor. Närmare meddelar
Lektor Nylund.

Utbjudes hyra.

Rum att hyra
hos

A. J. Blomström.

Förlorat.

Ett emaljerat hinklock förlorat mellan staden och Mickelsbacka. Bedes vänligen lämna det till A. J. Blomström.

Nykarleby handelslag. Till föreståndare vid handelsläget har styrelsen bland åtta sökande antagit handelsföreståndaren Herman Cederberg.
  

Timmerauktion. Den 28 februari anställdes å gästgiveriet härstädes auktion å 894 st. sågtimmer från Lillollas kapellansbol och 2,236 st. från Jeansborgs kyrkoherdebols skogar. Högsta anbuden, 17 mark 50 p. per stam för timmer från Lillollas och 18 mark 25 p. från Jeansborg (Långörn) gjordes av affärsmannen Gustaf Höglund, vilka anbud jämväl blevo godkända av kyrkofullmäktigen, som sammanträdde omedelbart efter auktionen.
     Det genom försäljningen erhållna beloppet stiger till 59,850 mark och tillfaller fonden för uppförande av den nya sätesbygganden å Jeansborg. Vilken fond härigenom stiger till omkring 70,000 mark.
     Till timmerauktionen hade infunnit sig fem à sex spekulanter, däribland ombud för flera större bolag, som bedriva virkesaffärer.

Dödsfall. För omkring en vecka sedan avled härstädes en i Nykarlebynejden allmänt känd person, förra handlanden Simon Anders Liljeqvist.
     Liljeqvist började sin bana såsom biträde åt handlanden W. Lundqwist, som hade sin affär i Landtmannabankens nuvarande gård. Sedan Lundqwist avlidit och Liljeqvist en tid skött affären såsom dess förste man, övergick den jämte gården i hans händer, och fortsatte han härmed ända till för några år sedan.
     Av allmogen anlitades L. en tid ofta som juridiskt biträde. Han skrev köpekontrakt och inlagor, förrättade bouppteckningar och allehanda andra skriftliga göromål.
     L., som dog ogift, var 73 år gammal.

[70,000 mark 1919 motsvarar i 2017 års penningvärde ca 29 300 € 2017 enl. Statistikcentralen, som f.ö. under fortsättnigskriget var evakuerad till Nykarleby.]

Maj
 

Nr 19 den 9 maj

Prästerskapet. Stads- och landsförsamlingens kapellan, W. Westberg har tillträtt sin tjänst och predikar i kyrkan på svenska och finska nästa söndag.
     Utnämnde kantorn i församlingen O. Sjögren, som av sjukdom varit förhindrad att tillträda sin befattning den 1 maj, torde likaså anlända till nästa söndag.

Fria missionen. Till föreståndare vid församlingen härstädes har för ett år framåt anställts predikanten A. W. Rosenberg, vilken nästa söndag tillträder sin befattning.

Barnhemmet i staden. Vi ha uppmanats att uttala barnhemmets varma tacksägelse till alla de personer och sammanslutningar, vilka ihågkommit hemmet med gåvor, såväl som kontanta bidrag som in natura. Penningmedel ha skänkts från olika delar av landet. Så har ett fruntimmer i norra Österbotten, vilket varmt intresserat sig för inrättningen, bidragit med 600 mk. Det överskott om 700 som den 1 maj uppstod genom försäljningen av majblommor och vid kaffeserveringen i rådhuset, har överlämnats till hemmet. Inalles har hittills i penninggåvor influtit omkring 3,000 mk.

Från byarna närmast staden ha de senaste tiderna ganska ofta hämtats gåvor in natura, såsom mjölk, smör och potäter. Bröd har en gång anlänt ända från Vasatrakten. Anstalten åtnjuter visserligen både bidrag av staten och kommunalt understöd från Helsinge, men är allt detta otillräckligt, vadan gåvor fortfarande mottagas med tacksamhet.

[Barnhemmet av Erik Birck.]

Bönehusföreningen verkställer i dag från kl.½ 4 g. e. m. i bönehuset försäljning av sina arbeten. Vid samma tillfälle serveras kaffe med gott bröd. Behållningen tillfaller fonden för bönehusets tillbyggnad.

Sedan länge har bönehuset visat sig vara för litet. I synnerhet då fester och mera talrikt besökta möten hållits därstädes. I anledning därav har Bönehusföreningen arbetat för anskaffande av medel till förstorande av lokalen. Ännu är kassan dock liten och behöver förstärkning. Då här sålunda föreligger ett gott och behjärtansvärt ändamål, vädja vi till dem, som äro intresserade av bönehusverksamheten, att i dag skänka denna sitt understöd, vilket kan ske både genom att närvara vid försäljningen och framför allt genom att bidraga med gåvor.

Veckans eko

— — —

… emedan samma firma en tid uppträdde som hästköpare på Nykarleby torg och i trakterna kring staden — hästar avsedda för varutransporter uppe i norden.

— — —

En affärsman av något annat slag, ehuru anlagen otvivelaktigt delvis legat i samma riktning också hos honom, är den hos oss i Nykarleby allom bekanta Lilius. Då han för några år sedan köpte Nykarleby järnveg, var han ännu en okänd storhet, om man undantager att man sett hans namn under en och annan ledigt skriven skildring om cowboyslivet ute i vilda västern i Amerika. Efter järnvägsaffären, på vilken han skall ha förtjänat 140 à 160 tusen, blev han emellertid snart en lysande stjärna på affärslivets firmament. Han etablerade sig såsom grossist och bankir, slog sig på välgörenhet och utrustade en hel ambulans med automobil, läkare, medikament, sjuksköterskor och mycket annat som behövdes vid fronten för att sköta om de stackars rysspojkarne, som fiendens kulor och bajonetter handskats ovarsamt med. Och så blev han en penningmatador, som rörde sig med tusenmarkssedlar vida ledigare än en familjefader av det vanliga slaget med fem marken.

Och sedan? Miljonaffärer med vinst och förlust. Rubler och kronor och mycket annat.

I dag sitter också han häktad. Frestelserna voro stora även för honom. Bedrägerier i valutaaffärer. Tjugo miljoner skulder, åtta miljoner tillgångar, hette det först. Senare har minusbeloppet reducerats till fem och en halv miljon. Det är i alla fall vackert så och mer än vi hittills varit med om hos oss. Men krigstiden har skapat möjligheter sådana vi inte tidigare kunnat räkna med. Finansmannen sitter som sagt inne numera.

Vägen till stjärnorna är inte alltid jämn, sade redan de gamle.

*

I notisavdelningen ingår ett meddelande om att vid drätselkammarens auktion på gräsväxten i stadens hagar, å gator, i esplanader och andra dylika ställen influtit närmare tiotusen mark. Då det föreföll, som om beloppet vore litet högre än vad kammaren fick för något år sedan, roade mig att ta reda på saken. Jag fann då, att staden för fem år tillbaka för samma gräsvallar inalles 844 mk 35 p., och även då tyckte man att staden gick ordentligt hem med beloppet. Jämförd härmed är årets inkomst cirka elvahundra procent högre, en stegring som i det närmaste motsvarar vad jordbrukaren kan räkna med vid försäljningen av spannmål enligt maximipris.

Det gladde mig att höra om denna såsom man kunde säga extra inkomst. När frågan om understöd åt samskolan skall avgöras, kan det vara skäl för skolans vänner inom stadsfullmäktige att erinra om, huruvida inte det begärda anslaget möjligen kunde utgå t. ex. av dessa medel.

*

För ett par månader sedan ägnade jag vårt sjukhus några ord. Jag fällde då krokodiltårar, för att man ville stänga det. Emellertid var det onödigt, att jag blev sentimental, ty varken sjukhusfrågan eller jag vann någonting därmed. I dag är sjukhuset stängt och har varit det redan halvannan vecka. Såvitt jag vet, har ingen egentligen behövt taga befattning därmed, ty det har stängt sig självt. Sjuksköterskan flyttade bort, tjänarinnan följde efter. Och patienterna blevo antagligen friska. Därmed var det hela arrangerat.

Under sommarmånaderna bruka vi i allmänhet inte vara sjuka i Nykarleby. När hösten kommer med sina skröpligheter, får man väl lov att hitta på någon utväg.

Och alltså har vi de senare åren gjort oss av med en mängd lyxartiklar, vilka vi förmodligen kunna leva förutan: badinrättningen brände vi ner, utan att vi ersatt den med en ny, järnvägen tog Lilius, och därmed förlorade vi nästan helt och hållet kontakten med den övriga världen, barnbördshuset stängdes, emedan så få personer behövde anlita det, och nu senast sjukhuset samma väg. Och så vidare.

Fabriker våga vi inte släppa hit, ty de kunna förorena löften och störa den poetiska stämningen i staden med de många Topeliusminnena.

Vi leva i ett idylliskt samhälle.

Nr x den x mars

Österbotten

Nykarleby