KUDDNÄS, SEDT FRÅN ÄLFVEN.

I ZACHARIAS TOPELIUS' HEMBYGD.

LÅNGA ÅR ha förgått, sedan »Ljungblommornas» skald i vårens dagar knöt sin första »krans af ödemarkens bleka, röda, daggbestänkta ljung» åt Finlands flickor. »Nya blad» ha bundits in i denna krans, som tillsammans med »Ljung» numera utgör en prydnad för hvarje nordisk ungmös helgedom.

KUDDNÄS GÅRD, ZACHARIAS TOPELIUS' BARNDOMSHEM.

Hvem längtar ej att se den nejd, där Sylvias sångare sett dagens ljus, se de »blommande sköna dalar», som utgjort ett hem för hans hjärtas ro.

Ett tiotal mil norr om Kvarken utfaller Nykarleby älf i en vacker fjärd af Bottniska viken [eg. Bottenviken]. Ännu sommaren 1897 kunde du här se skalden i sin fiskarbåt »gunga mellan tvänne världar» invid Alön, där han i sin ungdom sett skördefolket dansa på ängen.

Tre kilometer från älfmynningen ligger staden, under sommaren inbäddad i grönska. En kyrkas tornspira visar oss vägen dit. Landsvägen leder förbi begrafningsplatsen, där skaldens moder († 1868) och »En liten pilt» (Mikael Topelius † 1850) hvila under skuggande granar. Mellan begrafningsplatsens trän framskymtar den hvitrappade hufvudbyggnaden å Kuddnäs' gård på sluttningen mellan Nykarleby älf och stora landsvägen, ett par stenkast norr om staden. En allé leder från vägen till ett envånings trähus med brutet, tegeltäckt tak. Här föddes skalden, och här hade han ett kärt hem, ända tills hans moder dog.

Vindsrummet åt söder (vänster på bilden) var hans rum under gosseåren och studenttiden. Härom skrifver skalden i sina »Barndomsminnen» i diktsamlingen Ljung:

»Hvad vill du mer? Ett vindsrum där mot söder,
En björk, en rosenhäck, ett smultronland,
En buktig flod, en fors, en bro, en strand
Och kyrkans torn mot morgonskyn, som glöder.

Här satt den glade gossen vid sin läxa,
Här satt studenten, i Homer försänkt;
Här har han lifvets första tankar tänkt
Och sett sin första ungdomsflamma växa.»

[Hela En vindskammare.]

TOPELII SOMMARBOSTAD I NYKARLEBY SKÄRGÅRD.
[Förstoring.]

Mellan hufvudbyggnaden och älfven ligger trädgården. Där stå de kära asparna, »vindarnas musikanter». Då den blifvande skalden kom hem, tog han dem, näst sin mor, i famnen.

»Jag plockat visor, jag samlat frågor
Från hedens ljung och från hafvets vågor,
Från forsens brus och från lärkans tunga,
Men mina aspar ha lärt mig sjunga. »

(»Mina aspar», Ljung.)

I Barndomsminnen i diktsamlingen Ljung har skalden på ett oförlikneligt sätt tecknat sitt barndomshem och dess omgifning. Jag ber att få hänvisa den ärade läsarinnan till dikterna »De två vid älfven», »En vindskammare», »Förr och nu» m. fl.

Kuddnäs blef senare en kär tillflyktsort äfven för skaldens barn.

»'Minns pappa ej den gården mer
Långt bort i norr vid älfvens vatten?
Se, där går solen aldrig ner,
Och som en dag är själfva natten.'
Det är den lilla Ainas ord,
När hon sin ljusa sommar minnes
Därborta i den höga nord.>

(»Den eviga sommaren», Ljungblommor.)

I midten af 1850-talet erhöll Topelius en sommarbostad på Alön nära älfmynningen. Den lilla röda stugan med sin lilla kammare och öppna veranda fick efter skaldens maka namnet Majniemi. Under många somrar bodde familjen här, och i vindskammaren på Majniemi sågo många af skaldens vackraste diktskapelser dagens ljus.

Sedan familjen blifvit större och skaldens moder dött, kom Topelius blott på kortare besök till hemorten. Majniemi stuga såldes. Den flyttades sedermera bort från Alön.

År 1897 inköptes stugan af Nykarleby seminarister. De återförde den till Alön och byggde upp den å nyo på dess forna plats till ett minne af skalden.

På sin ålderdom längtade Topelius till hembygden, där han, utom andra anförvanter, har en åldrig syster i lifvet. Han bodde sommaren 1897 en tid på Alön och metade på sina bekanta grund i fjärden. Angenämt öfverraskad af att se sin forna sommarboning, skref han i främlingsboken, som förvaras i stugan, följande verser:

»Ett sommarhem. Ett tomtebo
För barnafröjd och åldersro,
Förgånget ren i tidens ström,
Uppståndet som en ungdomsdröm
Och återrest på Alöns strand
Af unga söner till vårt land.

Här tystna dagens storm och strid
I morgondagg och aftonfrid.
Här bor ett älskadt minne blott
Af lif, som flytt, och tid, som gått.
Dröj vandrare, eho du är;
Var lugn, var god, var lycklig här.

Den 8 aug. 1897.»

TOPELIUS UPPVAKTAS PÅ MAJNIEMI
[Personerna.]

I början af augusti hade damer och herrar från Nykarleby anordnat på Majniemi en enkel fest för åldringen, som med rörelse såg den kärlek och uppmärksamhet man visat honom. — Han trifdes så väl i Nykarleby, att han sade sig vilja återvända följande sommar. Men det var sagan »om den sommar, som aldrig kom.»

PARTI AF NYKARLEBY STAD, SEDD FRÅN KUDDNÄS
[Förstoring.]