Följ med Bror Johansson på en minnesvandring i Nykarleby. Bror är 89 år och han lämnade stan som 16-åring. Allt är skrivet ur minnet från uppväxtåren 1921–1937.

En minnenas promenad
i min barndomsstad

Vi ser var olika butiker fanns i Nykarleby under min uppväxttid i Nykarleby. Vi ser också på kaféer och små företag, skriver Bror Johansson 89 år, som flyttade med sin familj till Jakobstad 1937.

[Affärerna införda på karta baserad på J. L. Bircks stadsplan från 1905. Numreringen i texten tillagd.]

(0) Vi börjar vandringen vid en liten butik som fanns mitt emot trädgårdsmästare Bergmans bostad på Seminariegatan. Ägare till gården hette Granvik och ett av barnen som hette Saga gifte sig med Berndt Backlund från Jakobstad. Han var skeppshandlare i en butik vid Alholmen. Saga och Bernt emigrerade senare till Canada.

Gården såldes troligtvis i början av 1930-talet till Edvard Hagnäs, en hemkommen emigrant från Kanada eller USA. Han byggde om ett av de större rummen till en liten butik där han sålde det nödvändigaste i matväg. Hagnäs hade endast en arm, den andra armen hade blivit amputerad efter en skada i arbetet.

(1) Vi vandrar vidare på Seminariegatan och svänger till höger vid Hauta-Ahos gård och går uppför backen cirka 150 meter och svänger mot Skogsparken bakom Oskar Holmqvists gård. (2) Nu är vi framme vid en gård där makarna Sundell bodde [f.d. Ojalammi] med sina två döttrar Elisabeth och Judit. Emil Sundell var en mångsysslare som ramade in tavlor och satte in glas i fönster. Han hade även en liten antikaffär i uthuset där han renoverade olika saker så att de kunde säljas.

Jag minns att jag, min bror och några vänner från Frälsningsarmén hälsade på hos Sundells. Vi hade sånghäften och gitarrer med och det blev ett friluftsmöte i det gröna en vacker högsommarkväll.

(3) Vi vandrar vidare förbi Brostugan där det fanns ett café och på berget i närheten brukade burkarna (seminaristerna) sjunga in våren. Vi traskar över bron och vid kyrkan och svänger till vänster mot Bankgatan. (4) Första huset vi ser ägdes av handlaren Victor Holmström som hade en kolonialvaru- och manufakturaffär. Sonen Rudolf och en kvinnlig expedit hjälpte också till i butiken. Där sålde man också herr- och damkläder, matvaror och tyger för helg och vardag.

I följande dörr fanns en pappershandel som ägdes av Aina Rönning. Aina hade ofta sin nästan 90-åriga mor med sig. De bodde i en bostad som fanns i anslutning till butiken. Följande butik i samma hus med ingång i hörnet fanns Josef Herlers bokhandel. Josef Herler var en bra skådespelare.

Holmströms hus med butiken, Rönnings pappershandel och Herlers bokhandel.
Förstoring.
Foto ur Folke Holmströms samlingar.

[Lars Pensar kommenterade:

Stången på gaveln torde vara en s.k. ”radiostolpe”, alltså en antennstolpe, som staden kunde sälja (åt sådana som inte hade egen skog eller vågade hugga åt sig i stadens skog?). Detta är en teori eftersom i stadens räkenskaper hittar jag just radiostolpe som sålts 1926.
     Långvåg som användes krävde en lång antenn, ju längre desto bättre. Antennerna gick ibland över halva kvarter vad som berättats, och mellan två stolpar. Ibland var de uppspikade, den ena på husgaveln, den andra på någon uthusgavel på lämpligt avstånd. Sändningarna kom de första åren från Lahtis vad jag minns. Den första radiomottagningen.]

(5) I ett lägre hus till vänster på Kyrkogatan, som också ägdes av Holmström, fanns postkontoret. (6) Vi vandrar vidare mot torget och stannar vid en affär som ägdes av Axel Pensar. Där såldes också matvaror och manufakturer.

(7) Nu går vi vidare till Topeliusesplanadens norra ända där det fanns en matvarubutik, som var granne till familjen Grundfeldts hus. Den ägdes av min morbror Emil Nylund. Butiken var lönsam men ödet slog till när han gick i borgen för en så kallad slug typ som kom från södra Finland för att öppna en beklädnadsaffär. De blev bekanta med varandra och snäll som morbror var gick han i borgen. Låntagaren gick till banken och tog ut pengarna och efter en kort tid öppnades beklädnadsaffären. Men dess tid blev kort och affären gick konkurs och så blev banken ägare till min morbrors hus och hem. Banken sålde gården till Männistö, en emigrant från Amerika. Hans dotter hette Ida som i sin tur hade en dotter som hette Aili, som gifte sig med Olof Mårtens. Ida Männistö öppnade en matservering i min mormors gård.

Axel Pensars butik.

(8) Vi vandrar vidare förbi samskolan och torget mot södra ändan av Topeliusesplanaden och då vi svänger hittar vi en butik som ägdes av August Casén tillsammans med sonen Hugo. (9) Det var en något större affär där det såldes förutom mat, bland annat verktyg, byggnadsmaterial, färger, linolja samt tapeter. Liksom i många andra butiker sålde Casén även tobak, snus och ”pikanell”. Jag minns att August ofta satt en trappa upp i sitt kontor där han hade en bra utsikt över vad som hände i butiken.

(10) När vi går vidare mot norr kommer vi till Nykarleby Handelslag, en lanthandel, som hade filialer även i byarna, bland annat i Socklot. Dit körde chaufför Frans Nyman olika varor. Butiken sålde även utsäde åt bönder. Föreståndaren hette Albert Backman.

(11, 12, 13) Vi strövar vidare norrut och en bit förbi Viks hotell fanns en vanlig matvaruhandel som ägdes av Jukka Aaltonen och hustrun Lisbeth. Aaltonen sålde även bensin och hade en liten kiosk nära poliskammaren mitt emot handelslaget. (14) I huset intill Aaltonens butik hade Edvard Hägglund en butik med Lilly Knutar som expedit. Lilly gifte sig sedan med Guido Nylander.

[Nykarleby Handelslag till vänster, poliskammaren till höger, Aaltonens kiosk i mitten och våghuset uppe i högerkant.
Detalj ur flygbild 4758. (Inf. 2014-04-10.)]

På Östra Esplanadgatan fanns Jukka Aaltonens butik i ena ändan medan Edvard Hägglund huserade i andra ändan.

(15) En bit längre fram, i Sunds hus, hade sonen Karl-Gustav ett konditori och bageri inne på gården. (16) Två hus längre fram låg ett skrädderi. Skräddarmästaren, som hette Heimo sydde olika ytterplagg och kostymer. Sonen fortsatte sedan med skrädderiet på Skolgatan i Jakobstad.

Här hade Karl-Gustav Sund sitt konditori och bageri.

(17) Nu går vi mot stora bron och i första huset på Sollefteågatan hade Betty Nygård ett kafé med matservering. (17a) Följande hus var tingshuset och därefter fanns ett hus som ägdes av Familjen Kisor.(17b) I butiken sålde man vanliga matprodukter. Där jobbade också Ivar Kisor. Sill såldes ur en stor trätunna. Även arbetskläder, handskar och vantar samt spikar, knivar och saxar. Nämnas kan att min mor som hade ett litet bageri köpte allt vad hon behövde i Kisors butik.

Betty Nygård hade ett kafé i gamla tullstugan nära stora bron.

Kisor hade även ett jordbruk med kor, höns, grisar och en häst. Drängen Veli-Matti skötte om djuren. Han hämtade också varor med häst från järnvägsstationen i Kovjoki. Jag minns att familjen också hade ett sommarställe vid Andra sjön där korna gick på sommarbete. Hos Kisors fanns också en deja som utförde dagliga göromål både inomhus och i ladugården.

(18) Vi går vidare cirka 100 meter längs Sollefteågatan och strax innanför en stor port fanns en liten matvarubutik, som innehades av Joel Nordling. Nordling sålde även krut och dynamit. Dynamiten och krutet förvarade han i en jordkällare bakom en järndörr cirka en kilometer från centrum nära vägen till Andra sjön. Nordlings hade också ett jordbruk med några kor, en avelstjur, en häst och några grisar. Drängen Artur Hägglöv, en mycket stark man, höll stadig i avelstjuren när den togs ut för att göra sitt jobb. Minns att tjuren blev helt vild när den såg villiga kor.

Sollefteågatan. Längst bort skymtar tingshuset. Så följer Kisors hus, Laqvists café och Nordlings butik. Där fanns också ett café som ägdes av Ingrid Nybäck. Bilden här ovan tagen några årtionden före Bror Johansson vandrade på gatorna i Nykarleby.

I Nordlings hus drev Ingrid Nybäck ett kafé. (19) I huset intill fanns ytterligare ett kafé som drevs av Laqvist. (20) Ett par hundra meter längre fram längs Sollefteågatan fanns Granbergs kafé och konditori. Granberg hade också eget bageri.

Granbergs bageri och konditori.

(21) Då vi svänger vid Granbergs bageri mot söder stöter vi på Lotten Dyhrs handarbetsaffär i följande hus.

(22) Vi vandrar vidare och hittar andra saker i den lilla staden som folk försörjde sig med. På Bankgatan fanns en kött- och matbutik som ägdes av Hugo Strandberg. Även han var hemkommen från Amerika. I samma hus verkade herrfrisörskan Linnea Johansson.

(23) I följande hus låg Manteres bil- och cykelverkstad. Där fanns också bensinförsäljning. I samma hus hade min moster Ida Pihlainen och hennes man Wiljam en skoaffär med tillhörande verkstad. Wiljam körde även taxi. Svea Nylund hade dessutom en kemikalieaffär i huset, som ägdes gemensamt av Mantere och Pihlainen. (24) På andra sidan gatan hade Joel Finnström en skräddeributik.

(25) I hörnet på samma gata fanns även Forsbergs kiosk mitt emot Viks hotell. Hulda och Teodor Forsberg var även ägare till ett bageri.

I slutet av Bankgatan fanns ett kafé som ägdes av änkan Ida Granlund. Hon bakade själv allt kaffebröd och rågbröd. (26) Nära kaféet fanns Nystedts resandehem. I följande hus bodde skomakare Asplund. (27) Även i missionshusbyggnaden fanns en skomakare som hette Skog.

I Nykarleby fanns också två smedjor. Den ena som ägdes av Matti Markkula fanns i Karl Grönforsområdet cirka en halv kilometer från torget. Den andra Nordlings hovslageri fanns i Värnamo.

Därtill fanns det urmakerier. (28) Det ena urmakeriet innehades av A. W. Rudnäs. (29) I ett litet hus mellan samskolan och banken fanns också en guldsmedsaffär. (30) På Sollefteågatan hade A. J. Blomström sitt urmakeri. Sonen Lennart hjälpte sin far i arbetet.

(31) Mitt emot Blomströms uraffär fanns en beklädnadsaffär som ägdes av skräddaren Höglund i Jakobstad. Det var dottern Gerda som skötte affären, som senare övertogs av systern Elsa, som gifte sig med Alef Björk. Sedan blev det Björks Beklädnadsaffär på samma plats där Kisor hade sin affär.

Höglunds beklädnadsaffär till höger mitt emot Blomströms uraffär.

(32) I andra ändan av Sollefteågatan fanns också en bilverkstad som ägdes av Erik Fors. I närheten låg ett gästgiveri vars ägare hette Andersson.

(33) Vi slutar vår vandring vid apoteket där apotekare Wilkman verkade. Vi vänder och går över gatan till Fåfängan som numera heter Floraparken och sätter oss på en bänk och ser på det bruna flödet som skall ge kraft och ljus när det behövs.

BROR JOHANSSON
är 89 år, Nykarlebybo
[skall vara Jakobstadsbo]
och minns sin stad.