Visst blåste en bitande kall nordan genom parken så att det dryga hundratalet närvarande litteratur- och kulturvänner som hade mött upp till avtäckningen av minnesstenen över R. R. Eklund frös riktigt ordentligt, men vad gjorde det. Stunden var ändå en av de få verkligt stora högtidligheter vi får uppleva här i vår lilla stad, en sådan högtidlighet som verkligen värmer.

På de några bänkarna satt bl.a. dagens hedersgäster skaldens maka Stina Eklund, hans dotter Lisa Fogel, systern Vivi Eklund. Här satt toppen av den finlandssvenska kulturen och litteraturen: vi nämner bara prof. Olav Ahlbäck, dr Ragna Ahlbäck, dr Paul Nyberg, prof. L. J. Lindström, prof. Olof Enckell, teaterchefen Carl Estlander och många många fler. Här sågs landsdelens författare närvara. Här satt organisationskommittén fil.dr Hilmer Brommels, fil.mag. J. O. Tallqvist och viceh. B.-E. Uunila. Ja, och här satt de ledande personerna inom Nykarleby stad. Och runtom i parken stod en skara intresserade ortsbor.

Jakobstads sångarbröder sjöng under Gösta Storbackas ledning Österbotten, Österbotten och Morgonen ljusnar varpå lär. Östen Engström med stark inlevelse reciterade två dikter av R. R. Eklund: Den gamla gården och Slätthimmel.

Prof. Olof Enckell höll ett synnerligen uttömmande minnestal om människan och diktaren R. R. Eklund.

Prof. Enckell berättade först om människan R. R. som gick genom livet oberoende av konventioner, bifall och klander, en man som var så olik andra, att han ofta rentav framstod som asocial. Han var tafatt då det gällde oväsentligheter. I sin bortkommenhet kunde han utstråla stor charm. Han var österbottning till själ och hjärta. Han diktade österbottniskt. Han upplevde slätten med alla sinnen, och det han såg har han angett sakligt, utan sentimentalitet. Skrumpna fält, torftiga skogsbryn . . . Men i all denna saklighet förnimmer vi alltid en ton av djupt blickande ömhet, över allt välver sig en hög, oändlig rymd.

Prof. Enckell pekade på några av RRs arbeten, främst Värld från veranda, i vilken dikten Sädesärlan ingår. I denna dikt når skalden en av sina höjdpunkter, sade prof. Enckell och menade att diktaren här öppnar något av sitt väsen för oss.

De anspråkslösa tingens skald var RR, men han var också höjdperspektivens, de fria horisonternas diktare, sade prof. Enckell.

Magister J. O. Tallqvist berättade i korthet om huru författarföreningen kunnat förverkliga planen på att hugfästa RRs minne i Nykarleby. Detta minnesmärke är en natursten från Eugmo, sade mag. Tallqvist och påminde om att det är prof. Wäinö Aaltonen som skulpterat RRs ansikte i den bronsrelief som infällts i stenen. De ord som står att läsa lägre ned på stenen är hämtade ur en av RRs böcker: ”Att skriva, det är att hugga i granit och göra oåterkalleligt, under tungt ansvar och med tidsåldrarnas ögon riktade på. sig.”

Sedan täckelse fallit kunde de närvarande verkligen se vilken underbar skapelse Wainö Aaltonen jämte sonen Matti, som är arkitekt, hade åstadkommit. Riktigt en konstnärlig fullträff. Och en den underbaraste plats mellan popplarna och björkarna i den lugna parken nära älven. Här blickar skalden RR halvt förläget drömmande över staden. —

Mag. Tallqvist överlämnade stenen i Nykarleby stads vård och stadsfullmäktiges ordf. rådman Axel Pensar höll ett tal i vilket han lovade att staden med ansvar och pietet skall vårda minnesmärket och RRs minne och uttalade ett varmt tack till alla som på något sätt bidragit till att minnesstenen har kunnat resas.

Därpå följde en riklig blomsterhyllning vid stenen. Sedan skaldens anhöriga framlagt sina blomstergärder frambar professor Olav Ahlbäck och dr. Paul Nyberg Sv. litteratursällskapets hälsning. Finlands sv. författarförenings blommor nedlades av Joel Rundt, J. O. Tallqvist och Evert Huldén, varvid den sistnämnda talade. Red. Hans Hartell framförde Finlands sv. publicistklubbs och Sv. Österb. litteraturförenings hälsning. Från Nya Pressen hälsade red. Eirik Udd. Från RRs studentkamrater hälsade Hilmer Brommels, Gösta Segerberg, Birger Damstén, John Finne, Hjalmar Hildén och Gunnar Skrifvars samt Elisabeth Fellman på Vasa nations vägnar. Olof Enckell, Valter Jungner med fru hörde vidare till dem som uppvaktade med blommor.

Ännu reciterade Östen Engström Gråbjälksbyn och Tiljan skriker under min fot och så klämde sångarbröderna ännu i med Suomis Sång och den mäktiga Hymn ur Finlandia.

Efteråt samlades drygt ett fyrtiotal personer till middag på rest. von Döbeln. Vhdg B.-E. Uunila hälsade till bords och dr Hilmer Brommels tackade alla som på ett eller annat medverkat till att initiativet kunnat förverkligas. Nykarleby har fått ett fint konstverk som hedrar en storskald, sade dr Brommels. Skådespelaren Josef Herler berättade mycket personligt minnen av RR. Skalden Joel Rundt framförde förslag om att skalderna Mikael Lybeck, E. V. Knapes och V. K. E. Wichmanns minne borde hedras utöver de minnesplattor som finns över ett par. Prof. Karl-Gustaf Fogel framförde dem Eklundska släktens hälsning och tack. RRs syster Vivi. Rundt framförde förslag om par brev av prof. Hans Ruin och förf. Eyvind Johnson och Östen Engström reciterade ännu ett par dikter av RR.

Det var som sagt länge sedan Nykarleby upplevt en så stor dag som pingstlördagen 1962.