Nykarleby den 6 april 1875. Vår stad har inom ett decennium förlorat sin service inom tjenstemannakorpsen. Doktor Blank, menniskovännen, dender utan omsvep sade sina likar och olika sanningen mitt i synen, inbäddades tidigast ibland dem alla i jordens sköte af sörjande och tacksamma landsmän, rektor Karsten och elementarläraren K. Appelqvist flyttade till nya fält för deras obemärkta verksamhet; borgmästaren Höckert inslapp i Wasa hofrätt; tullförvaltaren Falck, glädjefesternas arrangör, polismästaren baron Stromberg, småputtrande men tjenstvillig och redbar, prosten Kullman, den gamle pedagogen, den flärdfrie, okonstlade mannen och hjertegoda gubben, och fiskal Forsén, en tid stadens allt i allom, hvila den långa vilan. I alla dessas ställe ha trädt nya personer och med dem nya seder, som man säger (»nytt folk och nya seder»).

     Som länge redan bekant varit, har ett folkskollärarseminarium här uppstått, vår nutids och framtids hopp. Man hade i vårt land, såsom mången annorstädes i verlden — såsom folkskolornas öfverinspektor, pastor Cygnaeus, härstädes för fem år sedan yttrade — hittills sopat och putsat de högre våningarna af samhällsbyggnaden, men dervid förglömt de nedre, under det man mycket sörjt för den lärda bildningen, hade den egentliga folkbildningen blifvit försummad. Men menniskoanden, som aldrig hvilar, har åstadkommit underverk på uppfinningarnes gebit och dess rastlösa verksamhet skulle slutligen söka höja ur gruset den stora massan af folket; och en vigtig faktor i detta hänseende skall vårt seminarium blifva inom Finlands landamären. Med stora ansträngningar och kostnader har Nykarleby stad under dessa dyra tider uppfört för detta verf nödiga byggnader, och snart skall väl den dag randas, då Nykarleby kommun, sedan den uppfyllt alla ingångna förbindelser, skall till finska kronan kunna öfverlemna dessa byggnader.

     Öfverstyrelsen för skolväsendet i landet affordrade för några veckor tillbaka skolrådet och lärare vid härvarande lägre elementarskola utlåtande, huruvida denna skola ej snarligen kunde indragas, alldenstund man hoppas, att normalskolan vid härvarande seminarium redan i höst skall träda i verksamhet. Och emedan sagde lägre elementarskola efter normalskolans öppnande blifver öfverflödig, så hafva såväl lärarene som skolrådet tillstyrkt dess indragning med denna termins utgång. Kommunens kassa skulle derigenom vinna en betydlig årlig besparing, som skulle tjena till amortissement på det lån af finska staten kommunen i och för seminariilokalernas uppbyggande nödgats upptaga. Elevernas antal vid denna lägre elementarskola utgör nu fyratio.

     Lärarepersonalen vid vårt seminarium är fulltalig, så nära som på fem normallärare. Men knappt hade det kommit derhän, förrän lektor V. Heikel sökte och är ensam på förslag till en öfverläraretjenst vid universitetet i Helsingfors, dit han således i sinom tid kommer att flytta. Ej allenast seminariet kommer derigenom att lida en kännbar förlust, emedan hr Heikels kunskaper ej äro lösa, utan förvärfvade genom vidtsräckta resor, långvarig iakttagelse och grundliga studier i det fack, som utgör hans läroämne, utan ock staden, som i honom förlorar en lofvande kommunalman. Såsom aspirant till hr Heikels plats härstädes omtalar man läraren vid härvarande privata fruntimmersskola, filosofiekandidaten G. Hedström. Visst är att hr Hedström uppsagt sin nu innehafvande läraretjenst från och med slutet af innevarande hösttermin, emedan han är sinnad, att resa utrikes för att studera de ämnen, som fordras för sagde lektorstjenst. Att hr Hedström ej inom kort tid kan vinna hr Heikels eminenta insigter, förvärfvade på ofvanangifvet sätt, inses lätt, men med god vilja, ospardt bemödande och friska takter skall väl sådant kunna ske.

     Vid rådhusstämma, som hölls den 31 sistlidne mars, anhöll stadens borgmästare af kommunen erhålla lön för de notariatsgöromål honom åhvälfts i och för kommunalstyrelsens skull; men emedan borgmästaren redan uppbär 800 mks lön årligen såsom stadsnotarie, ansågo kommunens vid stämman närvarande medlemmar intet skäl förefinnas till bifallande af begäran. Borgmästaren skall genast anmält sitt missnöje med detta beslut.

     Nykarleby eger ej mindre än fem skomakare, och mången af dem drifver sin verkstad med flere arbetare och de stå sig ganska godt, men enbart en skräddare, och denne måste ej slagit sig synnerligen väl ut, alldenstund han nu uppsagt sitt burskap, och skall flytta till Vasa. — Ja, ja, det Vasa, det Vasa! År 1684 knep det vår »Trivialskola» och nu år 1875 — vår skräddare! En ny skräddare har nu sökt sig hit såsom fabrikant, men om han ej kan prestera nödiga dokumenter, så kan det hända, att vi lemnas utan skräddare och måste vända oss till qvinliga skräddare och till andra städers mästare, såsom — det ofta skett förut.

     Den celebre harpvirtuosen Adolf Sjödén gifver i afton i Seminarii solennitetssal härstädes en konsert. För musikälskare bör detta blifva en njutningsrik stund, då man efter hvad som försports, i hr Sjödén har en mästare i sin genre.

     I Vasabladet lästes för mer än en vecka sedan, att ett nytt bryggeri skulle uppstå uti Nykarleby socken. Denna uppgift härleder sig dock från ett grundligt misstag, emedan Nygårds bryggeri snart fyller sina modiga elfva år.