Ståtliga köpmanshus

Rådman Carl Johan Berger var humoristisk och liten till växten men han var en av de största och mest framgångsrika affärsmännen i Nykarleby på 1800-talet. Berger var också en stor redare, han ägde helt eller delvis över tio segelfartyg. Hans stora gård står fortfarande kvar, som ett i raden av fyra präktiga köpmanshus. De bildar en fin visuell fasad på norra sidan av torget. Där står också, Lybecks, Dyhrs och Sundströms hus, alla byggda efter branden 1858.

De flesta är byggda på 1860-talet, åren efter den förödande branden den 12 januari 1858. Många av gårdarna byggdes av rådmän och handlande för att bli affärs- och boningshus och än i dag tjänar husen affärsverksamhet av olika slag.

Knappt hade askan kallnat efter branden innan affärsmännen i staden försåg sig med tomter och började bygga nya affärshus enligt Carl Albert Edelfeldts nya stadsplan. Bland annat på södra och norra sidan av torget byggdes flera präktiga handelshus. På torgets södra sida är alla de gamla husen rivna idag, men på norra sidan längs Bankgatan, kan man ännu idag känna igen fasaderna från gamla 1800-tals bilder. Husen står vända mot torget och fungerar fortsättningsvis som tillhåll för olika slag av affärsverksamhet.

Vi låter Lars Pensar ta oss med på en guidad tur längs gatan, som en gång hette Norra Torggatan, men som småningom fick namnet Bankgatan. Pensar kan gårdarnas historia och vet vem som bott och verkat i dem under tidernas gång.

— Visst är husens ägare intressanta. Men minst lika spännande är det att känna till vilka livsöden som utspelade sig i de små finnstugorna på gårdarna, säger Lars Pensar.

Vi börjar vår vandring längst i väster närmast älven och tar oss en titt på huset mitt emot kyrkan. Där verkar idag Sandqvists möbelaffär och begravningsbyrå.

— Det var redaren och rådmannen C.W. Sundström som byggde huset i början av 1860-talet, förklarar Lars Pensar. Gården förblev i sundströmska släktens ägo ända till 1898 då den övertogs av kronolänsman E.O. Söderström, som också ägde Juthbacka gård en tid.

Men redan 1901 köpte skomakarmästare Johan Herman Holstius huset. Han kallade sig fabrikör och ansågs vara den förnämsta skomakaren i staden. Han fick burskap som mästare efter att ha praktiserat i S:t Petersburg och utvidgade sin affärsverksamhet till sko- och läderfabrik och levererade ofta stövlar till militären. Efter åtta år överlät hans arvingar gården till handlande A.W. Blomqvist. 1918 kom Viktor Holmström hem från Amerika där han ägde en målarfirma. Han hade vid ett besök 1908 köpt Olga Svanströms modeaffär och blir nu ny ägare till huset.

I Amerika hade han gift sig med svenskan Kristine Svensson. Viktor återvände till Amerika för att avveckla sitt företag och kom senare till hemstaden och öppnade en affär som sålde moderiktiga och förnäma tyger.

— Sortimentet var klart amerikainspirerat med glitter och fina spetsar. Butikens modekläder var de förnämsta i hela staden, säger Lars Pensar.

Det sägs att Viktor Holmström var en klart tänkande och handlingskraftig person och därför anförtroddes han många förtroendeuppdrag i Nykarleby.

— I ett rum i närmast älven bodde en tid ögonläkaren och författaren Ernst V. Knape. Han fick inspiration till sin sång ”Ant han dansa med mig” när han såg ungdomarna som svärmade på bron, berättar Pensar. Efter Viktor Holmström tog sonen Rudolf över huset och drev affärsverksamhet där. År 1908 hade Josef Herler hyrt in sin bok- och pappershandel där. Men redan 1913 sålde han affären för att i stället bli skådespelare. Men efter tre år återvände han till hemstaden och köpte tillbaka Nykarleby bok- och pappershandel, som han hade ända till 1964 då den såldes. I huset verkade också Rönnings pappershandel en tid.

Redaren och rådmannen C.W. Sundström byggde den här gården i början av 1860-talet. Sedan dess har bland annat en modeaffär, bokhandel, skomakarverkstad och författare passerat revy i huset. I dag verkar en möbelaffär i fastigheten. [En annan akvarell från samma tid.]

Följande hus, där Café Kyrktuppen idag finns, byggdes år 1860 av rådman C.J. Berger. Efter hans död ägdes gården 1876-1895 av Isak Svedlin. Munsalabon N. Jaakkola ägde därefter huset en kort tid. År 1900 övertog Nykarleby Aktiebank gården.

Gården har en intressant historia. Under första världskriget fungerade ett rum som skolsal på dagarna och på kvällarna höll ryssarna bal, det dansades och man drack bål och det var inte sällan som vodkan flödade. Flickan som bodde bakom väggen i rummet intill var livrädd att de dansglada ryska officerarna skulle få reda på att det sov en ung och vacker flicka på andra sidan väggen.

Huset inrymde också biblioteket och stadskansliet. Men den mest tragiska epoken i husets historia var Nykarleby Aktiebanks konkurs. Det var år 1898 som handelsmännen J.P. Holmström, A.M. Gyllenberg och Carl Nylund tillsammans med bl.a. bagare, kronofogde, kronolänsman, tullförvaltare och apotekare startade banken. Redan då visste stadsborna att några av bankens huvudägare var insolventa och saknade kapital, vissa var i praktiken konkursmässiga. Direktör blev Georg Lönneström, som hade en viss erfarenhet av bankverksamhet. Banken öppnades den 9 september 1899 och detta fick nykarlebyborna veta genom en 4-spaltig annons i Österbottniska Posten. Banken erbjöd en hygglig ränta och sparare strömmade till från alla håll.

Men direktören började med oärlig verksamhet, han försnillade pengar och tvingades förfalska bokföringen. Först efter 15 år sprack bubblan när direktör Lönneström begick självmord. Torsdagen den 20 november 1913 på förmiddagen sköt han sig på bankens kontor intill kakelugnen som ännu idag värmer lunchgästerna vid Café Kyrktuppen.

Efter Nykarleby Aktiebanks konkurs köpte handlande Karl Johan Pensar huset 1914. De två första åren var butiken inrymd i ett av gårdens mindre hus som ligger vid Kyrkogatan. Han sålde kolonialvaror, tyger och husgerådsartiklar. Sonen Axel Johannes Pensar övertog affären, som han skötte till sin bortgång 1965.

Nära ögat var det när byggnadsbyrå H. Backlund köpte huset jämte gårdsbyggnaderna 1982 i avsikt att riva och bygga ett trevånings betonghus på tomten. Museiverket och många andra protesterade vilket gjorde att stadsplanen ändrades och tomten blev ointressant för ett höghusbygge.

Idag är det Brage Nylund som äger tomten och huset. Han vårdar nu huvudbyggnaden och har renoverat husen på innergården, som återfått sin unika miljö.

[Bild, se överst på sidan.]

Rådman Albert Dyhr lade beslag på följande tomt genast efter branden och byggde sig 1862 det präktiga huset där restaurang Rävgrytan idag verkar. År 1882 sålde han fastigheten till handlande Alfred Mikael Gyllenberg som i flera år hade drivit detaljhandel med bland annat spannmål och kolonialvaror. Han var känd för att alltid handla på kredit. ”Skriv upp det på Gyllenberg” hette det redan på den tiden, ett talesätt som lever kvar i Nykarleby ännu idag. Gyllenberg gick i konkurs, liksom många andra handlande under andra hälften av 1800-talet.

— De många konkurserna i stan berodde antagligen på nödåren några år tidigare, och nya kommunikationsleder som förde handeln förbi Nykarleby, säger Lars Pensar.

Men Gyllenberg kom igen och köpte ett annat hus på andra sidan torget. Efter konkursen övertog häradshövding J.F. Barck gården. Han sålde i sin tur huset till rådmannen, bagaren K.E. Ekroth som i sin tur överlät den till övningsskollärare Spolander.

— Ännu idag talar folk i Nykarleby om ”Spolanders ogräs”. I sin kryddträdgård odlade han nämligen kirskål som tog död på nästan allt annat som odlades. Ogräset spred sig småningom över hela stan till förtret för många som odlade grönsaker på sin tomt. Efter Spolander dök Föreningsbanken upp som rätt långvarig ägare. Efter bankfusionerna kom ett lokalt fastighetsbolag in i bilden och köpte huset.

Rådman Albert Dyhr var inte sen att reservera en attraktiv tomt intill det nya torget där han byggde detta hus 1862. Här myntades talesättet ”skriv upp det på Gyllenberg” och härifrån spred sig ”Spolanders ogräs”.

Följande hus har varit bankhus ända sedan 1898. Tomten köptes genast efter branden 1858 av rådmansänkan Sofia Lybeck. Men det var hennes son, den handlande rådmannen P. August Lybeck som ägde tomten och byggde gården. Han sålde huset år 1898 till Vasa Aktiebank, som 1921 fusionerades med Unionbanken, som i sin tur uppgick i Helsingfors Aktiebank. Efter ytterligare några bankfusioner och namnbyten [Tex. Merita.] är det nu Nordea som verkar i huset.

En lång rad av banker har verkat i detta hus som byggdes 1858 av Petter August Lybeck. Först på plats var Vasa Aktiebank som köpte huset 1898.

Så över till ett helt annat hus som på sin tid byggdes i hörnet av Rådhus Boulevarden och Södra Staketgatan. Idag heter gatorna Topeliusesplanaden och Bangatan. Efter branden köpte sjömannen Matts Axelsson, Handlanden A.G. Olson och styrmansänkan Maria Elisabeth Brunberg tomten nummer 11. (”Sport och Maskin Johans” hus idag.) Det var antagligen fråga om ren tomtspekulation. Men det var troligen sjötullvaktmästare Evert Engström som först byggde sig ett hus på tomten. År 1898 startade Alfred Herler en karamellfabrik i ett litet hus på samma tomt. Dessutom hade han ölförsäljning i gården.

— Karamellfabriken kom bra igång och hade gott renommé men den lades ner redan följande år. Men i stället kunde de skryta med en mycket vacker och överdådig etikett och skylt för karamellfabriken. Gossen på etiketten var Max Herler.

Wilhelm Fagerholm var följande affärsman som grundade sin detaljhandel i gården år 1901. Fagerholm sålde affären 1908 till August Casén som utvecklade sin handel till en av stadens förnämsta. Caséns handelsbutik tjänstgjorde också som samlingsplats för allmogen. När bönderna från Vörå och Oravais for med varor till marknaden i Jakobstad stannade de ofta vid Caséns för att vila. Casén lär ha berättat att gubbarna satt länge och väl på tunnor och lådor diskuterade. De sög på sina pipor och tuggade pikanell. De passade samtidigt på att köpa pärtspik och filar som var tillverkade vid Nesslers fabriker.

Den smalspåriga järnvägen strök förbi butiksknuten på väg till Andra Sjön. Vid behov stannade tåget och lossade varor till butiken. Sonen Hugo Casén fortsatte med affärsverksamheten 1940 och 1961 övertog Bror Ceder verksamheten. Numera är det Johan Ehrström som säljer bl.a. cyklar och sportartiklar i det cirka 140 år gamla huset. [En del av sydfasaden.]

I det här huset satt vöråbönderna på tunnor och diskuterade med pipan i mun. Några valde att tugga lite pikanell innan de fortsatte sin handelsfärd med smör och hö till Jakobstad.