Emigrationen från Nykarleby stad 1880–1914 till länder bortom haven

av

Bengt Kummel

INLEDNING

Många av oss har på ett eller annat sätt kommit i beröring med utvandringen till Amerika. Det kan ha skett genom hemvändande emigranters berättelser om förhållandena ”over there”, amerikapaket, brev, eller när det konstaterats att den och den reste till Amerika. Det känns därför angeläget att närmare studera bakgrunden till den omfattande emigrationen omkring sekelskiftet.

Trots att emigrationen var en massrörelse har den präglats av de individer som företog den. Att fastställa dess orsaker är därför inte så lätt – de varierar med tiden och individen.

Möjligheten till ekonomisk framgång anses av många forskare 011) vara den förnämsta drivfjädern. Här spelar två faktorer in; dels förhållandena i hemlandet och utkomstmöjligheterna, tänkta eller reella, i det nya landet. Emigrationen pågick sedan tills balans mellan utkomstmöjligheterna inträtt eller krig och andra hinder kom i vägen. 012)

För den skull kan man inte dra slutsatsen att det var de fattigaste som emigrerade. För att bekosta resan måste man först passera en viss inkomsttröskel 013) eller erhålla en ekonomisk handräckning, t.ex. genom systemet med prepaid tickets.

Dessutom måste man ha en viss kännedom om resans mål, ha tillgång till information och besitta det mått av psykisk styrka, som behövs för att verkställa ett dylikt beslut. Det är rätt naturligt att det var folk från områden med en stark geografisk mobilitet som hade lättast att emigrera. Folk från sjöfartsstäder och orter vid kusten. 021)

Ytterligare var emigration aktuell bland grupper, som p.g.a. sociala och ekonomiska förändringar fick en sämre ställning eller måste ändra sin livsföring. 022)

När en stark folkökning inträder utan att näringslivet kan erbjuda arbetsplatser accentueras givetvis rörelsen.

I Finland kulminerade emigrationen senare än i de övriga nordiska länderna. Informationen nådde inte fram lika lätt och transportfrågan var svårare. Folkökningen inträffade också senare, delvis beroende på hungeråren under 1860-talet. När den kom hade inte industrialiseringen kommit igång, samhället var agrarbetonat och stillastående. Snabbare framsteg krävdes och därtill kom de politiska åtgärderna från rysk sida, som skapade otrygghet.

I Österbotten var folkökningen stark, samtidigt som de traditionella näringarna sjöfart, skeppsbygge, tjärhandel och hantverk befann sig på tillbakagång. Rörligheten fanns och även ett relativt välstånd som hotades. Den finländska emigrationen kom därför att i hög grad koncentreras till Österbotten. 023)

Denna undersökning omfattar emigrationen från Nykarleby stad till ”länderna bortom haven” (oversea) åren 1880–1914. Nykarleby är en stad som väl passar in i det mönster som ovan antytts, vilket kommer att framgå av det följande. Undersökningsperiodens början 1880 motiveras med att emigrationen då började skjuta fart och vid periodens slut 1914 inträder första världskriget med de försvårade förbindelser som följde i spåren och efter kriget upprättades immigrationsspärrar i USA, det viktigaste immigrationslandet.

Emigrationens karaktär är dock sådan att det resultat man uppnår vid en undersökning endast utgör tendenser och huvudlinjer. Källorna har inte registrerat hela emigrationen. Svårigheterna och resultaten framgår av den framställning som följer.

I   KÄLLMATERIAL OCH TIDIGARE FORSKNING

På grund av den tid som förflutit sedan undersökningsperioden är det numera omöjligt att bygga en undersökning på direkta kontakter med emigranterna. Endast ett fåtal av dem lever och skulle kunna bidra till en sådan. Av naturliga orsaker skulle det också vara svårt att få exakta besked i faktasammanhang, såvida inte anteckningar gjorts. Bäst framgår emigranternas åsikter i t.ex. de amerikabrev, som publicerades i ortspressen under den aktuella tidsperioden. De förstahandsintryck och upplevelser som där framkommer är givetvis mycket intressanta även om källvärdet i många fall kan vara tvivelaktigt. Verkligheten kan ibland kanske förskönas för att överskyla ett utresebeslut som visat sig vara misslyckat. Undersökningar som bygger på enkäter bland emigranterna har dock tidigare gjorts. Den viktigaste i detta sammanhang är Wold. Backmans undersökning av emigrationen från Munsala socken. Fältarbetet gjordes i huvudsak 1934. 041) 1921 gjorde Johannes Näse en undersökning bland finlandssvenskar i Amerika och Socialstyrelsen en enkät i 163 kommuner. 042)

Finlands officiella statistik (FOS) upptar också emigrationsstatistik som ett särskilt häfte, XXVIII. Den officiella emigrationsstatistiken grundar sig på antalet utställda pass. Länsstyrelsens passförteckningar finns från år 1893 men redan tidigare finns Nykarleby stads passförteckning 1885–92 och Förteckning öfver personer som hos Magistraten uttagit pass i och för resa till Amerika åren 1896–.

Emigrationsstatistiken i denna form är en lättillgänglig källa, men det har visat sig att många brister vidlåder den, när man ska försöka fastställa antalet emigranter. Hur många nyblivna passägare reste? Hur många reste två gånger på samma pass? Hur många tog ut nytt pass när de reste andra och tredje gången? Hur många reste utan pass? Dessutom lider den av andra bristfälligheter, som vid lokala undersökningar kan ge stora utslag. Det ska framgå också av detta arbete.

Wold. Backman anser i sin undersökning att den officiella statistiken är något för hög. 051) Reino Kero har också i en undersökning av emigrationen från norra Satakunta konstaterat att där passförteckningarna uppger 16978 emigranter utgör det verkliga talet 15708, p.g.a. att så många uttagit pass flera gånger. 052) Frank Blomfelt har däremot i en undersökning av emigrationen från Åland 1856–1918 med tonvikt på socknarna Finström och Föglö kommit till att mellan 40 och 50 % av utvandrarna saknas i passförteckningarna. 053) Åland torde dock vara ett specialfall p.g.a. närheten till och kontakterna med Sverige, därifrån resan ofta startade. En forskare som grundar sin undersökning på antalet utställda pass är Anna-Leena Toivonen. 054) Hon har kritiserats mycket härför, emedan diskrepansen mellan FOS och övriga undersökningsresultat är uppenbar.

Ett källmaterial som med vissa undantag kan ge säkra upplysningar om vilka som reste är fartygens passagerarlistor. Det är dock ett väldigt omfattande arbete att penetrera materialet. Det sysselsätter f.n. flera forskare och forskargrupper, som med hjälp av ADB kartlägger det. [T.ex FÅA:s passagerarlistor – medlemskap krävs, Ancestry.se och Ellis Island.]

Den kyrkliga bokföringen är en annan huvudkälla för emigrantundersökningar. I kommunionböckerna för Nykarleby stadsförsamling förekommer anteckningen ”Am.” rätt ofta. I de flesta fall följd av en tidsangivelse, t.ex.”Am. 11/4 1903.” Ibland ges den något osäkrare upplysningen ”Betyg till Am. 15/4 1904” Då kan man ibland med hjälp av anteckningarna om deltagande i nattvarden sluta sig till om vederbörande rest eller inte. Men många oklara fall finns. Då emigranterna inte bokfördes som utflyttade ur församlingen, kan man utgå ifrån att inte alla kortvariga Amerikabesök lämnat spår i kommunionböckerna. 061)

År 1931 började man föra en särskild Emigrantbok i församlingen och i den infördes de personer som emigrerat och inte återvänt vid tidpunkten för anteckningen. Alla kortvariga besök på andra sidan haven ska alltså sökas i kommunionböckerna, medan de som stannat borta lättast hittas i Emigrantboken. Övriga böcker i kyrkoarkivet i Nykarleby saknar upplysningar om emigranter.

Denna undersökning bygger till den del det gäller emigranternas antal, yrke, ålder och civilstånd och där intet annat anges, på en genomgång av kommunionböckerna för perioden 1880–1920 och Emigrantboken 1931–. I slutet av kommunionböckerna finns efter 1900 en ”Förteckning öfver personer som afvikit orten”, vilket ska fattas som frånvarande församlingsmedlemmar, men detta antal kan inte utan specifikation räknas som emigranter oversea. Grupper som ”förrymd dräng” och ”försvunnen sjöman” kan inte utan anteckning godtagas som emigranter.

Nykarleby stads historia är ännu inte färdigskriven. [37 år senare finns endast del 1 och del 2.] Erik Birck, som åtagit sig arbetet, har dock publicerat ett föredrag, hållet vid stadens 350-årsjubileum 1970, vilket ger en rätt god bild av stadens utveckling under senare tid. Enligt uppgift innehåller inte historien något särskilt avsnitt om emigrationen. V.K.E. Wichmann, P.W. Lybeck, W. Backman, E. Hedström och Heimer Björkqvist har tidigare gett bidrag till stadens historieskrivning.

En viktig källa för undersökningen av den s.k. Amerikabilden samt stämningar och åsikter i emigrationsfrågan är givetvis ortstidningen Österbottniska Posten. Den har studerats i detalj åren 1800–1914.

Mantalslängderna ger inga upplysningar om emigrationen från Nykarleby – stickprov har tagits. Civilregistret innehåller endast sporadiska anteckningar (aivan sattumalta) enligt uppgift av häradsskrivaren.
(Inf. 2011-08-28.)

II   UNDERSÖKNINGSOMRÅDET

Nykarleby stad har varit en småstad ända från sin grundläggning år 1620. Staden är omgiven av Nykarleby landskommun eller som den tidigare kallades, Nykarleby socken, grundad år 1607, för vilken staden bildar ett naturligt centrum. Gränsen mellan staden och landskommunen (socknen) är p.g.a. sammanhängande bebyggelse på flera ställen rätt oklar för gemene man och misstag sker fortfarande, t.ex. när rätt hemkommun ska uppges i skolsammanhang. För de skrivare som fört statistik över emigranternas pass har den också medfört oklarheter, vilket jag längre fram ska försöka klargöra. [Exempel från Nygård.]

Det skede av Nykarleby stads historia som är av intresse för denna undersökning inleds med det uppsving på handelns och sjöfartens område som ägde rum 1830–1850. Skeppsbyggeriet sköt fart och fartygen seglade vida omkring med laster av tjära, plankor, spannmål och medförde vid hemkomsten salt, kolonialvaror, textilier etc. Stadens uppland sträckte sig ända till östra Finland. 081)

Krimkriget och den för staden så katastrofala branden år 1858 avbröt den gynnsamma utvecklingen. En viss uppblomstring under 1860-talet 082) avtog sedan i takt med uppgrundningen av hamnen. Staden flyttade sin hamn flera gånger, till Andra sjön år 1864, men måste så småningom ge upp kampen mot landhöjningen. Skeppsbyggena avtog också – det sista fartyget byggdes 1880–1890.

Inom handeln överflyglades Nykarleby av grannstäderna Jakobstad, Gamlakarleby och Vasa. En väsentlig orsak var här, förutom försämringen av hamnen, Uleåborgsbanans tillkomst, som förde varorna förbi staden. Lanthandeln frigavs år 1861, vilket fick en negativ effekt på stadens affärsliv till den del det repat sig efter branden.

Tillkomsten av Saima kanal bidrog till den allmänna inriktningen mot söder. Flödet leddes inte längre mot Bottenvikens stränder.

I ett försök att rädda situationen fick man till stånd ett järnvägsbygge från Kovjoki station via staden till hamnen vid Andra sjön. Man lyckades utverka statsbidrag för bygget, som kostade 342.000 mark och som blev färdigt år 1889. Järnvägen lyckades inte rycka upp affärslivet utan satsningen medförde stora ekonomiska förluster. Den såldes sedermera år 1916. 091)

Denna utveckling ledde till en affärskris och tiden före och omkring sekelskiftet skedde många konkurser i Nykarleby. 1913 gick Nykarleby Aktiebank omkull, ett fall som berörde många i staden. 091)

Seminariets grundläggning år 1873 inledde en ny period i stadens historia. Staten övertog den manliga lärarutbildningsanstalten och normalskolan år 1885. Ekonomiskt fick det stor betydelse för staden, liksom för kultur och förvaltning. Att det i ett kritiskt skede inte kunde tillhandahålla arbetsplatser för stadens ungdom säger sig självt.

1 Befolkning och näringsstruktur

Medan befolkningen mellan år 1730, 852 personer, och år 1830, 815 personer, förhöll sig någorlunda konstant, gav den följande högkonjunkturen en befolkningssiffra på 1154 personer, som under undersökningsperioden endast överträffas av år 1880, 1220 personer. 101) Den kyrkskrivna befolkningen var visserligen högre både 1900 och 1910 men inte den verkliga, emedan emigranterna inte beaktades. Mera därom längre fram.

Nykarleby stad har varit enspråkig svensk stad fram till år 1970.

Sjöfartens dominans inom stadens näringsliv framgår av Wold. Backmans tabell över de vanligaste yrkena i Nykarleby. 102) År 1845 tillhörde 183 eller 49,2 % av alla män över 15 år de sjöfarande. 1880 var motsvarande tal 163 och 38,5 % för att sedan sjunka, och helt upphöra 1910. Björkqvist anför några siffror: 1839 befann sig 13 befälspersoner och 168 sjömän utrikes den 31 dec. 1858 var motsvarande tal 4 och 63. 103) De hemmavarande sjömännen utgjorde 1858 15 och 56. 104)

Den tredje stora gruppen i Nykarleby innan emigrationen satte in var hantverkarna. Tillsammans med gesäller och lärlingar utgjorde de 58 personer 1850 och 46 personer 1880. 1890 uppges deras antal vara 44, men när det nya seklet inträdde tycks deras roll vara slutspelad. Varefter industrins produkter kom ut på marknaden påverkades förutsättningarna för deras yrkesutövning i negativ riktning. Hantverkarna är den yrkesgrupp som kom att dominera utvandringen från Nykarleby.

Utöver den personal som var knuten till Nykarleby seminarium och dess övningsskola, förekom blott få tjänstemän i staden.
(Inf. 2011-09-02.)

III    EMIGRANTERNA

Vilka var det som utvandrade? Unga eller gamla, gifta eller ogifta? Vilken grupp tillhörde de i det samhälle de lämnade? Var de arbetare, hantverkare, handelsmän eller sjömän?

I det följande ska emigranterna indelas efter antal, yrke, ålder och civilstånd. Vi bör hålla i minnet att de siffror som ges grundar sig på det undersökningsmaterial som står till buds – de ger en bild av den utvandring som källorna registrerat.

1 Antal

Tabell 1

Med hjälp av personens ålder och i vilken kommunionbok anteckningen gjorts kan man sluta sig till tidpunkten för de resterande resorna. Ett försök till fördelning ser ut så här:

Tabell 2

.

Anteckningarnas tillförlitlighet skulle alltså öka ju närmare undersökningsperiodens slutskede vi kommer, vilket väl är rätt naturligt och en följd av den ökade medvetenheten om emigrationens betydelse. Att vi fått ett högre tal för perioden 1900–09 än för den föregående, kan förklaras med att emigrationen då kulminerade och att ynglingar i värnpliktsåldern inte hade lagliga möjligheter att emigrera.

I diagrammet har medtagits endast emigrationen efter 1891, emedan talen för de tidsbestämda resorna under 1880-talet är så låga att de inte utvisar någonting av intresse i detta sammanhang.

Det största antalet emigranter under ett år utvandrade år 1899, då 57 personer emigrerade. Året skiljer sig markant från det föregående och det efterföljande. Det ser ut som om emigrationen legat och pyrt för att sedan när den exploderade tömma alla tillgängliga reserver. Tre år senare börjar den period, då emigrationen ur helhetssynpunkt var som störst, åren 1902–1904. Då utvandrade sammanlagt 108 personer. Därefter är kurvan någorlunda jämn med undantag för år 1903, då den nådde bottensiffran 7.

Som nämndes fördelade sig emigranterna efter kön på 303 män och 196 kvinnor. 151) Proportionerna kan illustreras så här:

Tre femtedelar av emigranterna utgöres alltså av män. Procentuellt utgör de 61 %. Den manliga dominansen rimmar väl med resultaten från andra undersökningar, men den är inte så utpräglad som i grannsocknen Munsala, 161) där de manliga utvandrarna utgjorde 1478 mot 555 kvinnor. Männen utgör där närmare tre fjärdedelar eller ca 73 % av hela populationen. Det procentuella medeltalet för hela Finland under perioden 1880–1914 varierar från 75,6 % till 58,5 %. 162)

Enligt samma källor var den manliga övervikten mest utpräglad i emigrationens inledande skede. 163) Det förefaller naturligt att samma tendens skulle göra sig gällande i Nykarleby, där sjömansyrket dominerade för att sedan hamna i en krissituation. Så är också fallet. Av det antal emigranter under 1880-talet, 58 personer, som framgår av tabell 1 och tabell 2 utgöres endast 12 av kvinnor. Det fortsatta emigrationsförloppet framgår till den del resorna kunnat tidsbestämmas av följande diagram:

De orsaker som påverkat emigrationen 1899 har i varje fall påverkat män och kvinnor lika mycket – det framgår av diagram 2. Män och kvinnor har emigrerat i samma omfattning under hela 1890-talet. Åren 1901–1905 utvandrade däremot nästan dubbelt flera män än kvinnor, 91 män mot 56 kvinnor och därtill kunde läggas 8–9 män mot 1 kvinna som inte ned säkerhet kunnat tidsbestämmas. Någon eller några orsaker hemma eller i destinationslandet, kanske också upptäckten av nya lockande mål (länder) har påverkat männen mera än kvinnorna. Förhållandena är desamma år 1909. I ett följande kapitel ska dessa orsaker närmare behandlas.

En emigration som omfattar ca 500 personer måste betecknas som mycket stark mot bakgrunden av Nykarlebys befolkningsmängd, som rörde sig omkring 1200 personer under den aktuella perioden. 171)

Särskilt framträder 1900-talets första decennium, då omkring 238 personer utvandrade. Det är givet att en sådan åderlåtning inte kunde gå spårlöst förbi. Vilka följder den fick för stadens utveckling har vi anledning återkomma till.

Låt oss försöka korrelera undersökningens resultat med den officiella sanningen, d.v.s. den officiella emigrantstatistiken och tillgängligt passmaterial.

Nykarleby stads passförteckning 1885–92 181) kan ge oss vissa upplysningar om perioden före 1893, då den officiella statistiken upprättades. Förteckningen upptar 50–60 personer, vilka antecknats för utrikes eller Amerikaresa, men den största gruppen utgöres av sjömän, och i den gruppen ingår då både kaptener, styrmän och sjömän. Något nytt kan den inte tillföra undersökningen.

I följande diagram ska en jämförelse göras mellan undersökningens resultat, grundat på kyrkoarkivets böcker och den officiella emigrantstatistiken, grundad på antalet utställda pass.

Här bör påpekas att i undersökningens resultat ingår endast de tidsbestämda resorna. De övriga skulle dock inte i någon nämnvärd utsträckning förändra resultatet, då de endast utgör ett fåtal.

Jämförelsen både haltar och förbryllar. Statistikens djupdykning år 1894 kan antagligen förklaras med att inga uppgifter om emigrationen från Nykarleby förelegat, men sedan ...? En omotiverad topp år 1895 följs av en relativ överensstämmelse åren 1897–1902 men därefter går kurvorna skilda vägar för att sedan mötas på nytt år 1910 och följas åt till år 1914 med den skillnaden att undersökningsresultatet visar flere emigranter än statistiken.

I enlighet med antagandet att anteckningarnas tillförlitlighet och därmed källmaterialets skulle öka i takt med den ökade medvetenheten kan vi i stort vara nöjda med perioden 1897–1902. Men åren 1903–05 utgör ett problem: statistiken visar 195 emigranter medan undersökningen endast kan redovisa 90 – en differens som helt enkelt inte kan accepteras. Vad beror den på?

Vilka originalförteckningar vilar den officiella statistiken på? Jag har lyckats komma över en – Förteckning öfver personer, åt hvilka pass för resa till utrikesort år 1902 utfärdats av Magistraten i Nykarleby. I densamma finns 41 pass utställda på personer från Nykarleby stad och 60 pass uppger Nykarleby socken som hemort för passtagaren. Ytterligare har 29 nyblivna passägare helt enkelt placerats i Nykarleby. Hör de hemma i staden eller socknen?

Förteckningens 41 pass för stadsbor samt de 5 pass som utställts på personer från Nykarleby stad och vilka finns i Länsstyrelsens passförteckning i Vasa för samma år, rimmar rätt bra med undersökningens resultat som är 40 emigranter och 4 osäkra fall, och med den officiella statistiken som ger talet 45.

Förteckningens 60 pass för Nykarleby sockens del är däremot för litet – den officiella statistiken kräver 89. Vi upptäcker då att de 29 passägare för vilka hemorten angetts vara Nykarleby tydligen alla hör hemma i Nykarleby socken. Eftersom passförteckningens emigranter från staden till antalet väl överensstämmer med de kyrkskrivna emigranterna har vi inte skäl att misstro detta.

Men ovanstående gäller för år 1902 och vårt problem börjar 1903. Genomgången har dock visat att förteckningen ifråga om hemorten inte är tillräckligt tydlig; det uppstår lätt en grupp som hänger i luften – hör den hemma i staden eller socknen?

Vi gör en jämförelse mellan staden och landskommunen. Vad visar den officiella statistiken?

Källa: FOS, Emigrations-statistik 2, Emigrationen under åren 1903 och 1904

Varav denna omkastning av förhållandena år 1903? Antalet emigranter har så länge statistiken förts alltid varit större i socknen än i staden och tydligen reagerat för samma faktorer omkring sekelskiftet.

Det ligger nära till hands att anta att den officiella statistiken för år 1903 och de följande är felaktig både för stadens och landskommunens vidkommande. För att få ett underlag för denna hypotes har jag gått igenom landsförsamlingens kommunionbok för det aktuella året och fann där 68 emigranter för år 1903 221) – det år då den officiella statistiken uppger 28.

Vi jämför än en gång undersökningens resultat med den officiella statistiken för år 1903:

Summornas överensstämmelse är så iögonfallande att den mot bakgrunden av det svårhanterliga materialet väl måste betraktas som tillfällig. Men ända anser jag att man mot bakgrunden av år 1903 kan hävda undersökningens tillförlitlighet framom den officiella statistikens.

Vad felet i den officiella statistiken kan bero kan inte avgöras utan tillgång till primärmaterial. Två felkällor kan dock tänkas: antingen har en förväxling skett så att talen helt enkelt kastats om eller också har det vid uppgörandet av passförteckningen uppstått en grupp på ca 40 personer med hemort i Nykarleby. Denna grupp har sedan senare felaktigt placerats i staden. Det senare antagandet kräver dock att åtminstone skrivaren uppfattat anteckningen Nykarleby som synonym med Nykarleby socken.

Sammanfattning: Under åren 1880–1914 utvandrade omkring 500 personer från Nykarleby stad (oversea). Männen dominerade utvandringen i förhållandet 3:2. Utvandringen nådde sitt högsta tal 1899 och sin största omfattning 1902–04. Då stora olikheter mellan undersökningens resultat och den officiella statistiken kunnat konstateras samt felaktigheter i den senare kunnat påvisas, hävdas att undersökningens resultat ger en riktigare bild av emigrationen från Nykarleby stad.

2 Yrke

Vilka var emigranternas yrken? Vilka yrkesgrupper i Nykarleby stad lockades av eller drevs att utvandra mot bakgrunden av det bakvatten staden hamnat i? För att få ett svar på frågorna görs här en rätt detaljerad genomgång av yrkesgrupperna sådana som de framgår av källmaterialet. 241)

Manliga yrken

Som av förteckningen framgår omfattar yrkesgrupperingen också huvudpersonens anhöriga.

Förhållandet mellan de olika yrkesgrupperna framgår av följande stapeldiagram.

[sjömän, arbetare, hantverkare och lärlingar, tjänstemän, drängar, övr. yrken och emigr., gårdsägare, utan yrke]

Då stora familjer lätt kan påverka de inbördes förhållandena i diagram 5, ska vi jämföra yrkesfördelningen då enbart huvudmannen beaktas.

[sjömän, arbetare, hantverkare och lärlingar, tjänstemän, drängar, övr. yrken och emigr., gårdsägare, utan yrke]

Tendensen i diagram 5 och 6 är densamma: utvandringen från Nykarleby stad domineras av tre yrkesgrupper, hantverkare, sjömän och arbetare. Det konstaterandet kan byggas på med två antaganden: att gruppen sjömän är svårast att registrera och antalet emigranter bland dem är större i verkligheten och att gränsen mellan arbetare och dräng inte alltid var så skarp. Mest iögonfallande i sammanhanget är dock att handelsyrket så helt lyser med sin frånvaro – endast en son till en handelsman har kunnat upptäckas.

Kvinnliga yrken.

Här blir det nästan enbart fråga om yrkestillhörighet genom familjeband och inte yrken i egentlig mening. Därför har också gruppindelningen från den manliga sidan bibehållits.

[sjömän, arbetare, hantverkare, pigor, övr. yrken, gårdsägare, utan yrke]

Den något obestämda gruppen pigor dominerar den kvinnliga emigrationen tillsammans med gruppen hantverkare. Det var ungdomens emigration – pigor och döttrar utgör tillsammans 74 av de kvinnliga utvandrarna.

En sammanställning av de yrkesgrupper emigranterna tillhörde eller genom familjeband hade anknytning till följer här.

[sjömän, arbetare, hantverkare, tjänstemän, drängar och pigor, övr. yrken, gårdsägare, utan yrke]

Totalt utgjorde gruppen hantverkare nästan en fjärdedel av emigranterna. Procenttalen för de största urskiljbara grupperna är

Tjänstemännen däremot utgjorde endast 2,2 % och gruppen gårdsägare 3,4 %. Dessa tal bör dock ställas i relation till den yrkesstruktur som fanns på orten. Tjänstemännens antal var litet och ingenting hindrar att en hantverkare också var gårdsägare.

Det är en yrkesgrupp som vi normalt brukar beteckna som rörlig, hantverkare som toppar utvandringen. Det tyder på att förutsättningarna för utövandet radikalt försämrats. Som tidigare framgick var deras antal 44 år 1890 för att sedan upphöra. Av diagram 6 framgår att 35 hantverkare och 9 lärlingar utvandrat. Sammanhanget förefaller klart.

Sjömansyrkets motgångar har berörts tidigare, likaså svårigheterna att registrera sjömännens utvandring. Under sin bortavaro kunde de mycket väl gå i land några år.

En annan grupp som man också kan beteckna som rörlig är gruppen drängar och pigor och samma torde vara fallet med en stor del av arbetarna, eftersom större fasta industrier saknades. Slår vi ihop dessa båda grupper får vi procenttalet 23,8 eller samma som hantverkarnas. De senares bidrag till emigrationen framstår därmed i en klarare belysning. Och fortfarande gäller vad som tidigare sagts om handelsyrket och utvandringen; endast tre personer med direkt anknytning till det har kunnat spåras. Det kan dock tänkas att det inom gruppen pigor och drängar finns flera fall där anställningen haft nära beröring med handelsyrket.

3 Ålder

Tidigare sades att 464 emigrantresor kunnat tidsbestämmas. Vi ska här granska åldersstrukturen hos de emigranter som företog resorna.

Största delen av utvandrarna utgjordes av ungdomar. Ca 29 % av emigranterna finns inom åldersklassen 17–20 år och hela 45 % mellan 17–24 år. Nästan 15 % av hela antalet var barn under 16 år, medan drygt 10 % var äldre än 40 år.

Källa: Kyrkböckerna och Emigrantboken

En mera detaljerad analys visar att levnadsåren 18, 20 och 19 i nämnd ordning uppvisar den högsta frekvensen tätt följda av åren 21 och 17. De höga talen för 17- och 18-åringar är anmärkningsvärda. Vid den åldern hade man inte hunnit pröva så många av stadens försörjningsmöjligheter, men man hade iakttagit och lyssnat och dragit slutsatsen att emigration var att föredra.

Samma tendens visar också emigrationen från Munsala. Ungdomen dominerar men åldersmässigt sett kulminerar emigrationen där något senare. 28,4 % av emigranterna är mellan 15 och 20 år, medan klassen 20–25 år dominerar utvandringen med 40,9 %. Emigrationen från Nykarleby stad förefaller alltså att omfatta yngre årsklasser än emigrationen från de omkringliggande jordbrukssocknarna. 341)

Vi granskar fördelningen mellan män och kvinnor

Samma tendens går igen både hos män och kvinnor – åldersgruppen 17–20 år har den högsta frekvensen. Hos männen ca 30 %, hos kvinnorna 28 %. Endast om vi bryter ned materialet till årsnivå kan en liten skillnad förmärkas. Den kvinnliga emigrationen ligger lågt ännu i 16–17-årsåldern för att sedan plötsligt nå sin högsta topp vid 18 år, nästhögsta vid 19 år och sedan dala någorlunda jämnt. Den manliga kurvan stiger lika brant men ett år tidigare, vid 17 år. Med undantag för en viss nedgång för 19-åringarnas del håller den sig sedan i stort sett jämn fram till 21 år, varefter den sjunker brant.

I föregående avsnitt redogjordes för emigranternas yrkesfördelning. Det är också av intresse att studera åldersstrukturen inom yrkesgrupperna. Som grund för indelningen läggs här den benämning under vilken de uppträder i källmaterialet, vilket för det hela något mera summariskt, då ställningen inom familjen inte direkt drar någon skarp gräns ifråga om levnadsåldern. Anteckningen son eller dotter betyder ju dock att personen inte hunnit ge sig ut i yrkeslivet och skaffa sig en titel av typ dräng, arbetare eller sjöman.

4 Civilstånd

Då vi redan kunnat konstatera att det var ungdomens utvandring i allra högsta grad är det lätt att dra slutsatsen att de allra flesta av utvandrarna var ogifta, så var också fallet.

Dessa tal är avhängiga av förhållandet mellan emigrationen och remigrationen. I de allra flesta fall har mannen rest först. Då han beslutit att stanna i det nya landet, har familjen följt efter ofta med hjälp av de respengar han sänt hem eller en prepaid ticket, d.v.s. en biljett som han i förväg betalt för dem. I de fall det stannat vid en arbetsresa har mannen efter en tid återvänt till hemlandet. Motsvarande %-tal från undersökningen i Munsala 371) visar något lägre tal 19,7 % gifta män och 15,5 % gifta kvinnor. Medeltalet för Vasa län utgör för perioden 1900–14 26,3 % gifta. 372)

Flera av utvandrarna gifte sig med andra emigranter något år efter ankomsten till destinationslandet. Så t.ex. vet vi att arbetaren Karl Oskar Andersson vigdes i Amerika 1907, men däremot inte när han första gången reste dit. Johan Johansson Gammal gifte sig med vörå-flickan Maria, medan Viktor Holmströms Kristin kom från Kalmar. Karl Ohlson och hans fru Greta vigdes 29/4 1899 av en frikyrklig pastor K Erixon.

Ibland inträffade tragedier. Gårdsägaren och arbetaren Jakob Vilhelm Pettersson emigrerade 1912 till Amerika. Den 21.5 1917 finns en anteckning om att hans fru och tre barn rest till Amerika men i marginalen har antecknats att han dog i Amerika den 1.6 1917.
(Inf. 2011-09-07.)