Inledning: Kringblick på 1800-talets fruntimmersföreningar

Kvinnlig filantropi i Nykarleby är säkerligen lika gammal som staden själv. Den tog sig i äldre tider enbart formen av enskild välgörenhet från de bättre situerades sida mot fattiga, sjuka, nödlidande och bettlande medmänniskor, som ej hade vår tids sociala hjälpinstitutioner och välfärdsanordningar att trygga sig till. I medlet av 1800-talet — som i flera avseenden var en stor ideell och nationell väckelsetid i Finland — begynte varmhjärtade kvinnor, vid sidan av enskilt given hjälp, ivra för ordnad samfälld hjälpverksamhet och sluta sig samman i städerna till s.k. fruntimmersföreningar. Början gjordes av Fredrika Runeberg, skaldens maka, i Borgå i december 1846, då en fruntimmersförening stiftades för att förmedla arbete åt nödställda kvinnor och för att taga sig an vård och undervisning av fattiga flickor. Samma år hade J. V. Snellman i Kuopio inspirerat stadens unga damer att stifta en skola för flickor ”av arbetande klassen” med grundarinnorna själva som lärarinnor utan lön. Årsbarn med Borgåföreningen är en sammanslutning av damer i Gamlakarleby, som åtog sig att förmedla sömnadsarbeten åt fattiga kvinnor och att i sina hem upptaga fattiga flickor och hålla dem i den slöjdskola, som genom en donation redan fanns på orten. Vintern 1847—1848 tillkom Kristinestads fruntimmersförening och i början av 1848 en dito i Helsingfors med Z. Topelius som sekreterare i tretton år. ”Föreningens mål är i all sin enkelhet ett av de största och skönaste. Det är kvinnan som uppfyller sin bestämmelse att förädla, försona, vårda och trösta den bittra nöden i livet”, skrev Z. T. år 1854 i Helsingfors Tidningar. I Åbo, Björneborg och Fredrikshamn stiftades fruntimmersföreningar 1849, i Vasa 1851, i Jakobstad 1859.

Vilket år Nykarleby fruntimmersförening bildades är ej känt, men 1858, det år då staden härjades av en ödeläggande brand, är föreningen i full verksamhet för hjälp till självhjälp för ”stadens behövande qvinnspersonal”. I december samma år anordnar föreningen en basar, där spånad, vävnader i lin och hampa, stickade strumpor, sytråd och garn bortauktionerades.

År 1860 öppnar fruntimmersföreningen en skola för fattiga flickor, anskaffar medel och underhåller skolan i femton år utan något som helst kommunalt eller statligt bidrag.

När reguliära folkskolor på 1870-talet började grundas i städerna och underhållas av kommun och stat, sökte sig fruntimmersföreningarna andra verksamhetsuppgifter. Nykarleby fruntimmersförening håller ”arbetsbyrå” för tillverkning av kläder för fattiga skolbarn gratis eller till nedsatta priser, men även klädesplagg till avsalu — för allmänheten. Ännu in på andra årtiondet av 1900-talet var föreningen verksam på detta sätt, men i allt mindre omfång allteftersom socialvården utvecklades och levnadsstandarden småningom förbättrades även i småstaden 1)

1) Utförligare uppgifter om Fruntimmersföreningen i Nykarleby 1858—1917 ingår i skriften ”Kvinnlig filantropi i Nykarleby nu och förr” av J. L. Birck, särtryck ur Österbottniska Posten nr 39—41 årg. 1963.

I stort sett samma utveckling framgår av fruntimmersföreningarnas historia i andra städer. Fruntimmersföreningarna hade troget och anspråkslöst fullgjort sina ursprungliga uppgifter. Somliga — bland dem Nykarleby fruntimmersförening, som hållits samman i många årtionden av fröken Josefine Bergh — upphörde. Andra såg sig om efter nya uppgifter, t.ex. underhåll av barnhem, välgörenhet till förmån för pauvres honteux eller åldringsvård i formen av pensionärshem, vanligen benämnda De gamlas hem.

Att damerna i Nykarleby, rikets minsta stad, vågade gå in för förverkligandet av en så stor och krävande socialuppgift som De gamlas hem, vittnar vackert om deras starka framtidstro och fasta gudsförtröstan.

Åren 1923—1932: De Gamlas Hem r. f. startar som syförening och ärver Gestrinska gården

Den 22 februari 1923 var följande tolv damer samlade till överläggning och beslut i saken: fruarna Maria (Mia) Kisor, Signe Oldenburg, Kristina Holmström, Hilma Gajevski, Josefina (Ina) Järnefelt, Selma Sirviö, Fanny Öhrling, fröknarna Anna Henrikson, Chally Rosenbladh, Aina Rönning, Olga Svanström och Rosa Öhman. Med frejdigt mod, beslöt dessa ”att bilda en förening, benämnd De Gamlas Hem i Nykarleby, med uppgift att på olika sätt arbeta för att åstadkomma ett hem för äldre ensamma fruntimmer.”

I föreningens första styrelse var Anna Henrikson ordförande, Mia Kisor viceordf. och sekreterare, Ina Järnefelt kassör, övriga styrelseledamöter Aina Rönning och Fanny Öhrling, vilken sistnämnda inom kort flyttade från orten och ersattes med Rosa Öhman. — Anna Henrikson, Mia Kisor och Ina Järnefelt beklädde samma funktioner i styrelsen i många år och utförde ett hängivet arbete för hemmet.

Föreningen begynte sitt arbete som syförening — första året 23 symöten, 25 aktiva och 10 passiva medlemmar — med tom kassa och drömmen om De Gamlas Hem som en hägring i ett avlägset fjärran. Men verkligheten kom redan 1925 med en angenäm överraskning. Den gamle ungkarlen Frans Gestrin, som större delen av sitt liv vistats i Sverige som jordbruksinspektor och på gamla dar återvänt till barndomsstaden och blivit ägare av sin faders, organisten Anders Gestrin, gård, vårdades under sin sista sjukdom av diakonissan Ida Tanskanen. Hon ledde hans tankar i sådan riktning, att han testamenterade den 22 februari 1925 sin gård och tomt vid Bangatan 3 [9 sedan mitten på 1990-talet] samt lösegendomen till föreningen De Gamlas Hem.

Syföreningen hade genom träget arbete, auktioner, kaffeservering och gåvor i sakta mak förkovrat sin ekonomi: första årets resultat var endast 1495 mk 1), men vid utgången av tredje året var kontanta tillgångarna 16.570:77 mk. Motto för året hade varit psalmistens ord: ”Om Herren icke bygger huset, arbeta de fåfängt, som bygga därpå.”

1) I denna historik förekommande penningbelopp avser gamla mark (gmk) ända till 1963 då beloppen antecknas i nymark (nmk).

Stadgar utarbetades och godkändes av socialministeriet den 12 nov. 1925. Föreningen De Gamlas Hem i Nykarleby r.f. fick registernr 11.162 och postgironr 40299.

Intresset för det djärva företaget spridde sig till f.d. nykarlebybor i Helsingfors, Åbo och Vasa, så att de började sända gåvor i varor och kontanter till föreningens basarer och auktioner.

År 1927 renoverades Gestrinska gården och uthyrdes, uppdelad i två bostadslägenheter, åt föreningsmedlemmar. Donators minne hedrades med gravvård och inskriften: ”Inspektor Frans Gestrin, f. 18 12/12 44, d. 19 15/5 25. Bevarad i tacksamt minne av föreningen De Gamlas Hem.”

Årsberättelsen för 1929 inledes med psalmistens ord av tacksamhet i Ps. 75:1 och hugfäster minnet av borgmästare Carl Stenfors ”för att han med oegennyttigt intresse sedan 1925 varit föreningens juridiske rådgivare, hjälpt och väglett utan ersättning.”

Den 14 maj 1929 bildas De Gamlas Hems Blomsterfond, som vad åren led blev en glädjande inkomstkälla för föreningen.

Symöten hölls som vanligt i medlemmarnas hem. Läsning med allvarligt innehåll, kaffeservering, sång och samtal hörde till programmet. ”Julmarknad” anordnades som en andra försäljning under året av föreningens arbeten m.m. — Behållningen i kontanter till år 1930 var 41.213:37 mk.

Årsberättelsen för 1931 framhäver föreningens vilja att ”beslutsamt fortsätta i hans namn, som förhjälper den ensamme till ett hem”, Ps. 68:7. Året hade medfört stora personförluster för föreningen. Dess aktade mångåriga ordförande Anna Henrikson fick hembud under året, likaså medlemmarna Olga Svanström och Hanna Kjellman. Olga Svanström ihågkom föreningen i sitt testamente. Ny ordförande blev fröken Bertha Herler, och fru Maria Björklund invaldes i styrelsen.

Till årets ekonomiska resultat, som ansågs som mycket gott, hade utom den vanliga decemberbasaren bidragit ”de numera årligen återkommande kaffedagarna i juni och augusti med åtföljande försäljning av 'De Gamlas blomma' samt blomsterfonden.”

År 1932 kunde föreningen blicka tillbaka på ett decennium och med anledning därav citeras med tacksamhet Jer. 31:21: ”Sätt upp vägmärken för dig. Givakt på vägen där du vandrar.”

Anna Henrikson

Maria Kisor

Föreningen hade av arkitekt Sjöblom i Helsingfors anhållit om ritning till en tillbyggnad av föreningens gård (Gestrinska gården), som i sin helhet skulle inredas till ett De gamlas hem. Hr Sjöblom uppgjorde kostnadsfritt två till- och ombyggnadsförslag, ett större och ett mindre. Föreningen beslöt omfatta ritningarna till det större förslaget; annons om kostnadsförslag och entreprenadanbud publicerades och spekulanter anmälde sig.
(Inf. 2004-02-15.)

Åren 1933—1938: Lybeckska gården köpes och inredes till De Gamlas Hem, som öppnas 15. 9. -33 och forcerar föreningens aktivitet

Ett nytt och oväntat skede inträder i föreningens lokalfråga, vars länge motsedda avgörande redan var inom räckhåll och snart förverkligande i Gestrinska gården. Styrelsens protokoll för den 2 december 1932 förmäler, att affärsmannen Carl Castrén, ägare av en av stadens dåtida förnämsta och största fastigheter, gården nr 63 i II stadsdelen, Lybecksgatan 1, utbjuder nämnda gård till salu åt De Gamlas Hem r.f. för 172.000 mk. Gården, som byggts av och tillhört råd- och handelsmannen Johan Adolf Lybeck, Z. Topelius' svåger, och varit uppväxthem för bröderna Mikael, Verner och Johan Lybeck, är gediget uppförd i början av 1860-talet, relativt väl underhållen och omfattade utom den rymliga karaktärsbyggnaden en mindre bostads- och ekonomiebyggnad, uthuslänga av stock, trädgård samt har ett soligt, vackert läge invid älvstranden och Stadsforsen. Priset måste betecknas som facilt och accepterades utan större tvekan. Köpet skedde den 15 december 1932, och gården tillträddes den 1 juni 1933. ”Om än med vemodiga känslor vid tanken på övergivandet av den av den ädelsinnade testatorn Frans Gestrin givna gården”, tillade protokollsekreteraren.

Med sommaren 1933 börjar så i föreningens historia en period av forcerad aktivitet. Lybeckska gården undergick grundlig reparation och i samband därmed utfördes anläggning av egen vatten- och avloppsledning, badrum och vattenuppvärmningsaggregat, som gav varmt vatten också till köket, elektrisk vattenpump, WC m.m. En del rum blev delvis omändrade för sitt nya ändamål. Mindre byggnaden renoverades till bostad för fröken Edith Rosenbladh, som till kostnaderna bidrog med 20.000 mk och därutöver erlade skälig hyra. Gåvor av olika slag inflöt till föreningen för Hemmets iordningställande.

Den 15 juni sålde föreningen Gestrinska gården för ett pris av 49.000 mk, och den 15 september 1933 öppnades De Gamlas Hem i Lybeckska gården för fyra pensionärer och fröken Maria Johansson som föreståndarinna. De första pensionärerna var fruarna Aline Damsten och Ulrika Holmström samt fröknarna Anna Henrikson och Elin Malmberg. Avgiften per person och månad var 400 mk.

Betecknande för rörelsens blygsamma omfattning i början och för driftkostnaderna i övrigt är följande anteckning i protokollet för den 10 januari 1934: ”Styrelsen genomgick hushållsräkenskaperna och fann att för tiden 15/9—31/12 1933 utgifterna stigit till 7.321:95 (bränslet icke inräknat) och inkomsterna till 7.373:-, således ett litet överskott på 51:05. Men senare befanns belysningsräkningen vara 127:50 större än kraftverkskassören uppgivit, varför ett minus av 76:45 uppstått i st. f. den tidigare uträknade behållningen.”

Josefina Järnefelt

Bertha Herler

Det första symötet under eget tak hölls den 12 oktober 1933 och första basaren i Hemmet den 15 december. Två kaffedagar hade anordnats på Hemmets gårdsplan.

För 1934 sammanfattar årsberättelsen situationen sålunda: ”Med glad tillförsikt kunna och böra vi fortsätta under förvissning om Herrens välsignelse. Ett arbete i det godas tjänst kan ej vara förgäves.” — Nio pensionärer, så många som det fanns rum för, bodde i Hemmet. Pensionären fröken Lydia Sundström gav som gåva 30.000 mk till avkortning på Hemmets skulder. — Den 14 april 1934 anordnade lektor Maria Castrén en grammofonkonsert i övningsskolan till förmån för hemmet.

År 1935 kunde kallas ett gåvornas år. Lydia Sundström gav ytterligare 5.000 mk, och fröken Charlotta Ahlström ihågkom Hemmet i sitt testamente, beloppet blev 9.050 mk. Fru Maria Nybäck, barnfödd i Nykarleby och bosatt i Åbo, hugfäste sin broders, handelsresande Fritz Winqvist, minne genom en gåva av 10.000 mk till en fond bärande hans namn. Från en onämnd givarinna fick Hemmet 5.000 mk.

Rådmanskan Maria (Mia) Kisor avled den 22 november 1935. I henne förlorade föreningen en hängiven arbetare och styrelsen sin utmärkta sekreterare under tolv års tid. Ny sekreterare blev fru Eleonora Nyström.

Årsmötet 1938 konstaterade att De Gamlas Hems blomsterfond under nio års tid tillfört föreningen 10.233:39 mk och att föreningens skulder var endast 11.000:— mk.

Hemmets första föreståndarinna Maria Johansson avgick 8/8 1938 från sin tjänst och reste till Amerika. Fröken Anna Sjöblom blev hennes efterträdare till 15/5 1940.

Pensionärernas avgifter höjdes i november 1938 med 50 mk per månad.

Åren 1939—1949: Krigsår och inflation, varubrist och ransonering försvårar hemmets verksamhet och undergräver dess ekonomi

År 1939 blev, säger årsberättelsen, ”ett särdeles år i föreningens historia. Vårt i slutet av november utbrutna krig med dess förspel kastade en mörk slagskugga över vårt Hem och utövade ett förlamande inflytande på vår förenings verksamhet. Men då vi med trons öga blickar upp till himlaljusens Fader, kan vi fortsätta och bör också göra det, ty genom krigets följder växer vår förenings uppgift i samhället.”

Verksamheten kunde fortgå. Några evakuerade från södra Finland kunde mottas mot en avgift av 600—750 mk per månad.

Affärsmannen John Nylund i Helsingfors (son av Nykarleby) skänkte 5.000 mk, pensionären Aina Henrikson 5.500 mk (enligt Anna Henriksons testamente) och lektor Maria Castrén efterskänkte ett lån på 5.000 mk.

Ingen julbasar kunde hållas, men väl symöten till vanligt antal och deltagare. Tidens allvar präglade samvaron, prosten Alarik Forsblom höll betraktelser, och i sångens form östes tröst och tillförsikt ur Sionsharpan och Andliga sånger och psalmer.

I januari 1940 lät styrelsen brädbeslå fönstren i Hemmets sal och andra nödvändiga rum för bombfarans skull. Mörkläggningspapper täckte alla fönster inomhus efter mörkrets inbrott. Hemmets inkomster under året blev kännbart mindre på grund av att rum stått lediga en stor del av året. Tjänstepersonalen måste inskränkas. Men julfesten i Hemmet blev stämningsfull.

Årsberättelsen för 1941 börjar med Ps. 121:2 ”Min hjälp kommer från Herren, som gjort himmel och jord.” Trots svårigheter, ej minst i anskaffningen av livsmedel, därtill oro och bekymmer av skilda slag, kunde verksamheten fortgå i förlitan på de anförda orden.

Bertha Herler, som i tio års tid med ospard möda fungerat som föreningens ordförande, avgick vid årsmötet på grund av ohälsa. Fru Eleonora Nyström blev ny ordförande, och fru Tyne Lassell valdes till sekreterare.

I början av året var endast några få pensionärer bofasta i hemmet, men på sommaren kom sommargäster och på hösten var alla rum igen upptagna. Pensionärsavgiften höjdes från 1/11 1941 till 650—700 mk per månad. Under året bytte Hemmet föreståndarinna tre gånger.

År 1942 var föreningens tjugonde verksamhetsår, och årsberättelsen utbrister: ”Vi höja av hjärtat en tacksägelsebön vid en återblick på föreningens 20-åriga verksamhet.” Även under fortsättningskriget 1941—1944 kunde Hemmet hållas öppet och verksamheten fortgå.

Eleonora Nyström avsade sig ordförandeskapet, och Bertha Herler åtog sig det ånyo trots bräckt hälsa. Efter några månader tvang sjukdomen henne att avgå, och i januari 1943 brast hennes livstråd. Fru Julia Wilkman blev invald i styrelsen och årsmötet beslöt utvidga styrelsen med en manlig suppleant, herr Artur Löving.

En testamentarisk donation på 10.000 mk kom Hemmet till godo från fru Maria Nybäck, som avlidit i Åbo. Inflationen fortgick, och pensionärsavgiften höjdes till 800 mk per månad för icke-ortsbor.

Tidens allvar och mångfaldiga bekymmer förde symötesdeltagarna närmade varandra, och samvaron blev verkliga högtidsstunder. Därom vittnar dåtida protokoll; i ett av dem ingår följande trohjärtade önskan: ”Må vi alla bli en stor familj, där alla känner sig hemmastadda och där envars strävan går ut på att vinnlägga sig om arbete i och för De Gamlas Hem.”

I januari 1943 hölls fest på Kristliga folkhögskolan till förmån för De Gamlas Hem, kollekten gav 1.300 mk. Årsmötet 25/2 1943 utsåg Eleonora Nyström till föreningens ordförande, och till ny ledamot i styrelsen valdes fru Ester Fougstedt. Medlemsavgiften, som från början år 1923 var 5 mk för aktiva och 10 mk för passiva, höjdes till resp. 10 och 20 mk per år.

”Reglemente för Hemmet” och ”Regler för tjänstepersonalen” utarbetades. — 20-årsfest firades den 11 april på folkhögskolan.

Ur styrelsens protokoll för 25/5 1943 må anföras en passus, som visar styrelsens pietet för den forna Lybeckska gårdens Topelius-minnen: ”Beslöts tapetsera norra vindsrummet samt att Topelii anteckningar därstädes bör bevaras.”

Rosa Öhman

Maria Björklund

I september är styrelsen betänkt på att införa centraluppvärmning av Hemmet men måste på grund av materialbrist och höga kostnader tillsvidare avstå från planen. Hemmets ekonomi råkade i stora svårigheter på grund av de starkt stigande kostnaderna och de oundvikliga och ofta påkallade löneförhöjningarna. Även om pensionärsavgifterna steg, kunde styrelsen ej höja dem i kapp med inflationen, utan var tvungen att taga ett inteckningslån, 150.000 mk, på fastigheten och omedelbart förbruka 50.000 mk för att bestrida löpande utgifter.

Den 24 januari 1944 förmäler styrelsens protokoll: ”Då Hemmet i detta nu är i stort behov av finansiell hjälp, beslöts sända en skrivelse med anhållan om bidrag av kommerserådet Rettig i Åbo.” Svaret blev en gåva av 10.000 mk.

Den 9/3 1944 avgick Eleonora Nyström för andra gången från ordförandeposten och Julia Wilkman blev vald till ordförande. Fyra ombyten av föreståndarinnor skedde under året.

I maj beslöts att potatis skulle odlas i alla land på Hemmets gård. Året förut anhölls om potatisland av staden.

Julbasar i Bönehuset gav Hemmets kassa 13.406:75, i blomsterfonden inflöt under året 5.460 mk, ett par gåvor à 1.000 mk inflöt, men året visade ett minus på 51.000 mk. Styrelsen beslöt framlägga saken för årsmötet samt för Hemmets föreståndarinna och pensionärer, och i händelse pensionärerna icke går in på att avgifterna höjas så att debet och kredit går ihop, måste hemmet stängas tillsvidare. Sådan var den bistra verkligheten enligt protokollet av 28/2 1945.

I mars samma år blev Ester Fougstedt utsedd till kassör, vilket innebar ej blott att verkställa och bokföra in- och utbetalningar utan framför allt att utarbeta finansieringsplan och utöva ekonomiskt chefskap av sådan art, att Hemmets ekonomi icke fortsatte att undergrävas av inflationen utan om möjligt bleve förkovrad.

Föreståndarinnetjänsten vid Hemmet, som hade skötts av fröken L. Mattfolk från november 1941 och åter blivit ledig från den 1 maj 1944, fick ingen varaktig innehavare förrän den 1 september 1945, då fröken Mia Olin trädde till och innehade tjänsten tolv år framåt till allmän belåtenhet. Hennes månadslön 1945 var 2.500, köksans 2.000 och husans lön 1.500 mk.

Månadsavgifterna för pensionärerna höjdes i mars 1945 till 1.200 och för icke-ortsbor till 1.300 mk, varutöver alla debiterades 50 mk för tvätt. Men redan från första september samma år fann styrelsen sig nödgad att höja pensionärsavgiften för icke-ortsbor till 2.500 mk.

Syföreningsarbetet, som årligen givit gott ekonomiskt stöd åt Hemmet, råkade genom ransoneringen av textilvaror och den allmänna materialbristen i svårigheter, men medlemmarna fortsatte att samlas och sysselsatte sig med egna arbeten, uppbyggde sig med allvarlig läsning, samtal, sång och höll till godo med kaffesurrogat.

Annars var 1945 ett gåvornas år: herrskapet R. och V. Schauman gav 10.000 mk, bokhandlare Josef Herler 20.000 mk till en fond ”Bertha Herlers julfond” för att sprida julfröjd åt pensionärerna. Från ”Österbottens syförening” i Åbo kom genom fru Signe Johansson (f.d. nykarlebybo) 3.681:70 som tillskott till Maria Nybäcks fond.

Inför Hemmets ekonomiska svårigheter växte allmänhetens vilja att hjälpa. Barnfesten i Karleborg i maj 1945 i Josef Herlers regi blev en stor succé och gav c:a 9.000 mk. Kaffekonserten i övningsskolans festsal i november under medverkan av Maria Castrén, Josef Herler, seminariets manskör och stråkkvartett gav c:a 12.500 mk, julbasaren i december 17.350 mk.

Styrelsen börjar uppgöra årliga arbetsprogram, t. ex. för 1945 följande: symöten (som regel en gång i veckan vintertid), konsert på folkhögskolan i mars, barnfest i maj, kaffekonsert på hösten och basar i december. Dessutom skulle styrelsen vända sig till gamla nykarlebybor i Helsingfors, Åbo och Vasa och anhålla om understöd för De gamlas hem.

Till styrelsens belåtenhet gav alla programtillställningar och försäljningar år från år större nettobelopp. Men inflationen fortgick i ökad takt och under 1947 höjdes pensionärsavgifterna två gånger till ett belopp av 3.000 mk.

Den 17 april 1947 var ”underhållningsafton” i förening med försäljning anordnad i folkhögskolan till Hemmets förmån. Mjöl och andra jordbruksprodukter hade erhållits från Kovjoki, Markby och Ytterjeppo byar och gåvor från staden, netto steg till 34.172:50. Julbasaren inbragte 46.793 mk. Blomsterfonden ökade under året med 43.666:50. Rotaryklubben och handlanden Hugo Casén bestod kaffet på julfesten i Hemmet från år 1947 flera år framåt. Gåvor i kaffe kom också från fru K. von Schantz, från fröken Lisi Söderström, från Maria Johansson i Amerika och firman A/B Granholm i Jakobstad. Nordiska Föreningsbanken genom direktör H. Stenbäck i Nykarleby bidrog sedan 1948 pekuniärt till kaffefesterna i Hemmet.

Av begivenheterna år 1948 må antecknas: ”Knäpparenas” programafton hölls i april och gav Hemmet 6.375 mk. Floradagen den 13 maj gavs en teaterföreställning, ”Dunungen”, i Josef Herlers regi, och Hemmet stod för servering av saft och bulle åt den ungdomliga publiken. Till kaffedagen i juni för allmänheten kom sverigepaket från fröken Lindberg i Hernösand. I juli får Hemmet av Gamlakarleby manskör mottaga en donation av 10.000 mk. Den 15 december avled pensionären pastorskan Anna Suokas och testamenterade till Hemmet 100.000 mk.

Årets renoveringsarbeten drog en kostnad av 123.117 mk. Årsavgifterna för medlemmarna höjdes 1949 till 25 mk för aktiva (26 damer) och 100 mk för passiva (23 st.), engångsavgift för ständig medlem fastställdes till 500 mk. Hemmets tio pensionärer 1949 erlade en månadsavgift av 4.000 mk.
(Inf. 2004-02-16.)

Åren 1950—1954: Tillgång på handarbetsmaterial och äkta kaffe sätter ny fart på syföreningen och arbetet för hemmet

År 1950 var tillgången på handarbetsmaterial åter sådan, att arbeten i full utsträckning kunde förfärdigas på årets 20 symöten för Hemmets basar. En särskild handarbetskommitté med fru Hulda Brown som ordförande organiserade arbetet. Lisi Söderström gav möbeltyg och konserver, fru Hella Tarvos skänkte 1950, likaså året därpå, handmålade fat till utlottning, många andra gåvogivare hjälpte till och basaren i Bönehuset den 16 december gav 84.951 mk, Hemmets största basarinkomst dittills. Till julmaten i Hemmet bidrog bonden Anders Fogel från Vexala med 1 kg smör och slaktaren Gleisner med 1 kg fläsk, annars svåråtkomliga varor den tiden.

Men utom av möda och arbete åtföljes välgörenhetsarbetet stundom även av besvärligheter. Årsberättelsen för 1950 citerar sentensen: ”Den som vill samla rosor, får ej vara rädd för törnen.”

I årsberättelsen för 1951 möter följande vemodiga annotation: ”Döden har flitigt gästat Hemmet, och av de pensionärer, som i fjol bebodde Hemmet, återfinna vi blott tre.”

Men livet gick vidare. Till Valborgsmässoaftonen förfärdigades ”vippor”, som jämte annat inbragte 10.200 mk. Kyrkokonserten den 8 november gav 11.345 mk. I programmet medverkade fru Telle Södergran, Vasa, jämte lektor Rafael Ahlbeck och organisten fru Ingrid Helander. Julbasaren den 20/12 bjöd på en mångfald av gåvor och arbeten och mötte en fulltalig och köpstark publik. Prosten Alarik Forsblom medverkade, och inkomsten steg till 89.686 mark.

Blomsterfonden uppvisade per 30 januari 1951 en behållning av 200.000 mark.
Föreningen De Gamlas Hems verksamhet vid fyllda trettio år sammanfattas i årsberättelsen för 1952 i några få men mycket sägande ord: ”Vi är nöjda med det resultat som uppnåtts.”

Pensionärerna, nio till antalet, betalade från 1 januari 1952 10.500—11.500 mk per månad. Under året hölls 21 symöten i Hemmet med servering av äkta kaffe tack vare gåvor av A/B Granholm, K. von Schantz och Gunvor Hoffman. Till julbasaren erhölls gåvor i mängd, kyrkoherden Ture Sandvik medverkade, och basarinkomsterna nådde ett nytt rekord 94.315 mk. — Firman Nars i Jakobstad, som 1951 skänkt till Hemmet vaxduk och plastic, gav 1952 ytterligare 200 m plastic. — Årets reparationsarbete på fastigheten kostade 128.940 mk.

Årsmötet 1953 utnämnde till hedersmedlemmar i föreningen fruar Maria Björklund, Hulda Brown, och fröken Rosa Öhman för deras mångåriga arbete för föreningens väl.

1 juni 1953 beslöt styrelsen ansluta Hemmet till stadens vattenledning, kostnaderna blev 146.800 mk. Målning av byggnaderna och diverse reparationer steg till 408.520 mk.

Syföreningen fick mottaga handarbetsmaterial av fru Mia Nylund i Helsingfors och tvättsvampar av firman Säteri genom ingenjör S. Öhrn.

”Ett ringa verk för Gud är stort, om blott i kärlek det är gjort” (citat ur årsberättelsen för 1953).

År 1954 kunde De Gamlas Hem r.f. bokföra två nya fonder av anmärkningsvärd storlek. Systrarna Chally Rosenbladh, guldsmed, f. 28/1 1875, d. 26/3 1951, och Edith Rosenbladh, lärarinna, f. 3/9 1873, d. 10/8 1949, hade bebott lilla byggnaden (Edith R. från Hemmets början). Genom ett år 1949 uppgjort testamente hade de stiftat ”Systrarna Chally och Edith Rosenbladhs donationsfond” och förordnat att avkastningen skulle användas till förmån för pensionärer från Nykarleby. Fondens storlek är 300.000 mk.

Fru Josefina (Ina) Järnefelt, posttjänsteman, f. 18/12 1869, d. 8/5 1953, föreningens kassör i 12 år, pensionär i Hemmet från 15/11 1950 till sin död, testamenterade 3/4 av sin kvarlåtenskap till De Gamlas Hem att förvaltas som Josefina Järnefelts donationsfond till förmån för mindre bemedlade ortsbor i form av nedsatta pensionärsavgifter för dem i De Gamlas Hem. Fondens storlek var vid mottagandet 722.874 mk.
(Inf. 2004-02-23.)