Mordbranden å Nålö ångsåg.
Urho Aurala erkänt sig hava anstiftat branden.
S ä g e r s i g a n v ä n t A l e
k s. S o r v a r i s å s o m
v e r k t y g.
De undersökningar angående orsaken till eldsvådan å
Nålö ångsåg, vilka föranstaltades av såväl
t. f. stadsfiskalen som magistraten, hade, som i senaste nummer omnämndes,
givit vid handen, att branden med all sannolikhet varit anlagd. Detta
föranledde vidtagande av undersökning i saken, vilken leddes
av poliskommissarien Sigurd Wenelius, biträdd av förra kriminalkommissarien
Eero Enberg. Misstankarna togo härvid en viss riktning, och ledde
dessa till, att torsdagen den 2 dns i Kuortane anhölls därstädes
hemmahörande, f. d. arbetaren å Nålö såg, Aleksanteri Sorvari, vilken omedelbart hithämtades.
Vid på fredagen underkastat förhör förnekade S. all
vetskap om saken. Emellertid hade till staden infunnit sig även Urho Aurala från Teuva, vilken tjänstgjort som arbetsförman vid sågen
och nu skulle deltaga i värderingen av det brunna. Även Aurala
underkastades nu förhör. Han förnekade till en början
all kännedom om orsaken till branden. Härvid gjorde han sig
dock skyldig till tvetalan, och sedan han underrättats om, att Sorvari
var anhållen såsom misstänkt, fann han för gott
bekänna, att han varit anstiftare av eldsvådan, och uppgav
han sig hava såsom verktyg härvid betjänat sig av Sorvari.
Denne skulle i belöning erhålla 5,000 mark, av vilken summa
han redan före branden uppburit c. 2,000 mark. Ytterligare hördes
en person, enligt vilken Sorvari åt honom berättat, att han
åtagit sig nämnda uppdrag. Trots dessa för Sorvari graverande
omständigheter har han vid polisförhören fortfarande envist
bestridit sin delaktighet i saken.
Sågens egentliga ägare, Oskari Säntti från Teuva, vilken
i anledning av branden hitkommit, har vid undergånget förhör
bestridit all kännedom om några förberedelser till anläggande
av eldsvådan.
N ä r m a r e d e t a l j e r f r å n p o
l i s f ö r h ö r e n.
Att misstankarna riktades mot Sorvari och Aurala berodde på, att
det förefallit, som om de redan tidigare under sin vistelse här
stått på förtrolig fot med varandra. Av detaljer, som
vid polisförhören framkommit, må f. ö. nämnas
följande:
Sorvari hade som den sista arbetaren vid sågen lämnat orten
tillsammans med Aurala. S. hade sedan dess lidit av penningebrist, men
sade sig först icke hava mottagit några penningar av A., endast
med honom växlat några brev av alldeles betydelselöst
innehåll.
Aurala berättade i sin slutliga bekännelse, att han redan tidigare
(på sommaren?) talat med Säntti om anläggande av eldsvåda.
Till verktyg hade han utsett Sorvari, som i mindre poster redan erhållit
c. 2,000 mk och efter dådets utförande skulle få lyfta
resten, 3,000 mk. A. hade omtalat för Säntti, huru han ordnat
saken, och hade denne godkänt arrangemanget ävensom ansett Sorvari
lämplig såsom verktyg. Med Sorvari hade Aurala varit bekant
redan då de innan sitt inträde i sågens tjänst arbetat
tillsammans i flottningsarbeten. Säntti hade uppmanat Aurala att
taga en tillskottsförsäkring på sågen om 200,000
mk. 12 dagar innan Aurala fått vetskap om branden, hade han
av Sorvari fått brev, däri denna underrättats om, att
han nu ämnade resa till Nykarleby för att utföra uppdraget,
och att resterande 3,000 mk skulle tillsändas honom. A. hade dock
ej sänt pengarna, emedan han varit i avsaknad av summan.
Då Aurala, som i sin redogörelse nämnt namnet Säntti,
ombads att i Oskari Sänttis närvaro omtala något tillfälle,
då de tillsammans skulle dryftat frågan om anläggande
av branden, meddelade han omsider, att han hela tiden åsyftat Oskari
Sänttis broder, parcellägaren i Teuva Knut Säntti. A. hade dock antagit, att denna tjänat som förmedlare
åt brodern, men hade han i saken ej haft någon direkt beröring
med den sistsagda. A. hade förmodat, att Knut S. som ej har någon
del i sågen, velat göra sin broder Oskari en tjänst, på
grund av att brodern tidigare såsom hans borgesman och för
hans skulder i övrigt utbetalat större penningsummor. Aurala
nämnde icke, huru stor hans egen belöning skulle bli.
Oskari Säntti sade sig varken med brodern eller någon annan
talat om dylika saker. Aurala hade icke begärt några pengar
av honom för att betala Sorvari. För sin bror Knut hade han
i tiden utbetalat c:a 250,000 mk.
På grund av Auralas bekännelse erkände Sorvari att bl. a.
ett av hans brev till Aurala innehållit en begäran om 150 mk,
vilka han även fått. Likaså hade han anhållit om
de av Aurala omtalade 3,000 mk, men skrivit i brevet, att han skulle fara
till Nykarleby och betala sina skulder och skulle f. ö. ha pengarna
till Cauada-biljett.
Knut Säntti berättade, att Aurala en månad före
branden meddelat honom, att han legt en person vid namn Sorvari för
brandens anläggande. Säntti hade ej yttrat något härtill
och ej heller för någon, ej ens efter branden, omtalat saken,
emedan han ej tagit den på allvar.
Arbetaren Juho Nevala, boende invid Nykarleby och hemma från Teuva,
berättade att Aurala engång på vårvintern, försökt
lega honom att antända sågen för 2,000 mk. Nevala hade
då åt Sorvari berättat om A:s förslag.
Sorvari skulle då ha sagt, att han nog skulle åtaga sig saken,
om han finge 5,000 mk. Då Sorvari engång var hos Nevala, hade
Aurala kommit dit för att träffa honom. De hade gått ut
tillsammans, och hade Sorvari sedan sagt till N. att saken var klar.
Sorvari bestred, att det skulle varit tal om dylika affärer mellan
honom och Nevala. Erkände dock, att han utom sin lön uppburit
1,750 mk.
På grund av vad vid polisförhören framkommit förklarades
Sorvari och Aurala häktade.
Saken inför rådsturätten.
Sedan ärendet av t. f. stadsfiskalen remitterats till härvarande
rådsturätt, företogs saken till behandling vid extra sammanträde
i onsdags. Som ordf. i rätten fungerade borgmästar Carl Stenfors.
Förutom stadsfiskalen Wenelius tillstädeskommo parterna: försäkringsaktiebolagen
Fennia och Imatra genom hovrättsauskultanten Uno Wikman, delägarena
i sågen Iivari Aurala genom vicehäradsh. Wille Rokkonen och
Oskari Säntti genom hovr.ausk. Einar Sparvin, svaranden Knut Säntti
personligen, varjämte svarandena Urho Aurala och Aleksanteri Sorvari
upphämtats från stadshäktet.
Åtal yrkades för mordbrand, anstiftan därtill, försäkringsbedrägeri
samt försök till bedrägeri, varå de anklagade avgåvo
svaromål. Av dessa framgick emellertid ganska ringa, utöver
vad vid polisförhören framgått. Dock utreddes bland annat,
att Oskari Säntti jämte Urho Aurala såsom ombud för
Alvari Aurala av försäkringsbolagen fordrat ett skadestånd,
som med över 300,000 mk översteg den av värderingsmännen
uppskattade skadan. Som vittnen i saken hördes ovannämnda Eero
Enberg, poliskonstaplarna Aug. Svanbäck, Edv. Björklund och
Edv. Markkula samt arbetaren Juho Nevala, genom vilkas vittnesmål
ytterligare belysande detaljer i saken framkommo. Målet uppsköts
till den 20 innevarande december, då Oskari Säntti ålades
att vid häktningsäventyr personligen infinna sig. Urho Aurala,
Knut Säntti och Aleksanteri Sorvari förklarades häktade
och införpassades till Wasa
länsfängelse.
|