KLOCKARE OCH ORGANISTER I NYKARLEBY FÖRSAMLING 1809-1899

1. INLEDNING

De viktigaste orsakerna till att jag skriver en fackuppsats om det här ämnet är att jag har bott i Nykarleby i c:a 20 års tid och att jag har varit aktiv i församlingen där. Det gör att jag är intresserad av det som rör Nykarleby som stad och som församling. Dessutom har ingen skrivit något tidigare om ifrågavarande ämne i någon större utsträckning. 1)

Den ryska tiden i Finland började 1809 som en följd av 1808-1809 års krig mellan Sverige och Ryssland. Med anledning av detta har jag valt 1809 som inledningsår för uppsatsen. Som slutår har jag valt 1899. Det skulle i och för sig ha passat bättre att sluta med 1897, eftersom Anders Gästrin det året slutade som organist i Nykarleby. Gästrin var för övrigt den sista organisten i Nykarleby församling som hade studerat privat för att kunna inneha en organisttjänst. Hans efterträdare i Nykarleby hade alla studerat musik vid någon skola (t.ex. vid Helsingfors universitet eller Helsingfors musikinstitut), innan de kom till Nykarleby. Jag ville ändå ta med Anders Joel Andersson, som egentligen skulle falla utanför det här gränsdragningsåret av den anledningen att han hade studerat enligt båda systemen. Dessutom hade han studerat vid Nykarleby seminarium och haft Fredrik Vilhelm Illberg som musiklektor.

Inledningsvis undersöker jag arbetsmiljön för klockarna och organisterna i Nykarleby församling. Därefter tar jag reda på vad då gällande kyrkolagar krävde av klockarna respektive organisterna. Sedan presenterar jag de klockare och organister som verkade i Nykarleby under 1800-talet. Jag har dessutom valt att presentera två klockare och två organister närmare. Till sist behandlar jag två klockar- och organistskolor som fanns i Nykarleby under den här tiden.

Materialet till den här fackuppsatsen har jag hämtat bl.a. ur olika historiker, kommunionböcker, kyrkostämmoprotokoll och olika sorts broschyrer. Jag ställdes inför diverse problem när jag skulle samla in material för den här fackuppsatsen. För det första brann Nykarleby nästan helt och hållet i januari 1858. Detta medför att det är svårt att få tag på lokalt material om staden före det året. Då det går att få tag på material, finns det ofta stora luckor i det material som har undgått branden och alltså finns i behåll. För det andra har ingen tidigare skrivit om det här ämnet i någon större utsträckning, vilket jag redan har konstaterat. Detta innebär att jag inte har haft något tidigare arbete att dra nytta av och få idéer och möjliga infallsvinklar från. Mycket i den här fackuppsatsen (främst i kapitel 5) är därför till stor del primärforskning.

2. NYKARLEBY KYRKAS OCH FÖRSAMLINGS HISTORIA

Nykarleby församling grundlades 1607 av byar som tidigare hade hört till Pedersöre och Korsholms socknar. De här byarna sammanfördes med Leppo by vid mynningen av Lappo å. Församlingen fick namnet Nie Carleby, och dess förste kyrkoherde som hette Jacobus Sigfridi Borgoensis, lär ha varit en nitisk och lärd man. Hans namn finns bl.a. med under Uppsala mötes beslut, genom vilket den evangelisk-lutherska läran stadfästes i Svea rike. 2)

Till Nykarleby församling hörde från början också Munsala och Jeppo. Munsalaborna byggde en egen kyrka nere vid den nuvarande begravningsplatsen 1687, och Munsala församling blev självständig 1857. Två år senare (dvs. 1859) fick jeppoborna lov att bygga en egen gudstjänstlokal, som de själva byggde 1860-1861. Men Jeppo församling fick vänta ända till 1906, innan den blev självständig. Nykarleby församling bestod sedan fram till 1975 av stads- och landsförsamlingarna, vilka administrativt var förenade till en församling. Fr.o.m. den 1 januari 1975 blev de här båda "delförsamlingarna" en enda församling, samtidigt som staden och landskommunen slogs ihop med Munsala och Jeppo. 3)

Nykarleby kyrka kallas Sankta Birgitta kyrka. Det här namnet är knutet till en sägen om en vallfärd 1375, som tre personer från Leppo by företog till Vadstena kloster för att åkalla den heliga Birgitta och därigenom bli botade från sina sjukdomar. Två av dem, en fallandesjuk kvinna och en blind man, uppges ha blivit botade genom den heliga Birgitta. Den här händelsen gjorde att man började uppskatta den heliga Birgitta i Nykarleby, vilket i sin tur medförde att man gav Nykarleby kyrka det här namnet. 4)

Den första träkyrkan i Nykarleby byggdes redan 1607, alltså 13 år före grundläggandet av Nykarleby stad. 5) Den här kyrkan var belägen på nuvarande [Kivinens, f.d.] ingenjör Heikels gårdsplan, m.a.o. längre söderut än den nuvarande kyrkan. 6) Den första kyrkan var liten och anspråkslös, och den hade troligen en rektangelformig grundplan. Redan efter ett sekel var den i behov av reparation, men i stället för att reparera den beslöt nykarlebyborna att bygga en helt ny kyrka. Man rev därför ner den gamla kyrkan och uppförde i stället den nuvarande korskyrkan av trä, som invigdes den första söndagen i advent 1708 av domprosten Isaac Falander. Kyrktornet byggdes 1709. Samma år satte man kyrktuppen, som hade beställts från Stockholm, upp på tornets spets. Den här kyrktuppen förgylldes senare. I klockstapeln, som byggdes 1702, finns det tre klockor, som anskaffades 1623, 1685 och 1736. 7)

Kyrkan brädfodrades 1723 och målades röd. Man byggde också en läktare i det västra korset. Predikstolen och altarbyggnaden gjordes av snickaren Abraham Eliaeson från Vasa. Takmålningarna i kyrkan utfördes av Daniel Hjulström och Johan Ahlm i mitten av 1700-talet. Hjulström har dessutom målat altartavlan i kyrkan. Glasmålningarna i korets fönster har gjorts av Lennart Segerstråhle. 8)

Kyrkan stod på det här sättet till 1880-talet. Då ansåg församlingen att kyrkan behövde snyggas upp och målas om. Man ville få en ljus och vacker kyrka, så man målade kyrkan vit invändigt. Kyrkan renoverades på nytt 1927, då man ville återställa den i ursprungligt skick. Detta genomfördes på så sätt att man målade kyrkan i dess ursprungliga färger. Man hade ingen uppvärmning i kyrkan tidigare. I stället klädde man sig i många lager kläder för att klara kylan under de långa gudstjänsterna. Nykarleby kyrka fick sina första kaminer 1899. De här kaminerna användes ända till 1957, då åtta stycken Termolux oljekaminer anskaffades. Nu finns det värmeledning i kyrkan sedan 1963. 9)

3. ORGLARNA I NYKARLEBY KYRKA

Nykarleby har, sett ur österbottniskt perspektiv, en relativt rik orgeltradition. I Nykarleby kyrka har det funnits fyra orglar från församlingens grundande till dags dato. Den första kyrkan i Nykarleby saknade högst sannolikt orgel från första början. Men med tanke på kyrkans krav på regelbundna kyrkobesök torde Nykarleby ha haft en orgel före 1642. Enligt den rikssvenska orgelforskaren A A Hülphers lär den här orgeln ha varit ett positiv. Positivet användes troligtvis ännu i den andra kyrkan. I samband med stora ofreden, som inföll 1714-1721 i den här nejden, förstördes sannolikt det här positivet i likhet med de övriga sex orglarna i Österbotten. 10)

Telin-orgeln
Den andra orgeln i Nykarleby byggdes 1768 av skeppsbyggmästaren Anders Telin från Gamlakarleby. 11) Den här orgeln har en manual och pedal. Den har två bälgar och åtta stämmor. Telin byggde ofta stabila orglar med rikt utsmyckade fasader, och orgeln i Nykarleby utgör inget undantag. Barockstämpeln är tydlig, och sniderierna är yrkesmässigt och konstnärligt gjorda. Däremot är spelmekanismen grovt utförd och ventilfjädrarna styva, vilket gör orgeln tungspelt. Men luftlådorna är gedigna och hållbara, vilket den långa användningstiden vittnar om. Den här orgeln användes nämligen i hela 141 år i församlingen (dvs. till 1909). Den var spelbar ännu på 1950-talet, då den användes ett antal år. 12)

Efter att Nykarleby församling hade skaffat en ny orgel 1909, flyttade f.d. seminarielektorn Koskimies tillsammans med två sjömän ner Telin-orgeln från läktaren och satte upp den i det norra korset. Koskimies putsade även upp och iståndsatte orgeln, samtidigt som han bytte ut en trumpetstämma mot en åttafots fugara-stämma. Till det yttre är orgeln fortfarande i ursprungligt skick. Allt som hör till orgeln torde finnas i behåll och bör kunna användas, bortsett från de båda bälgarna, som troligtvis har torkat sönder vid det här laget. 13)

Som helhet är den här orgeln ett av de få monumenten över 1700-talets finländska orgelbyggarkonst som har hållits intakt genom åren. Den är därför musikhistoriskt värdefull, speciellt med tanke på att den torde vara den enda helt kompletta 1700-talsorgeln i Finland. Med relativt små medel kunde man ännu få den i funktionsdugligt skick på nytt, men en fullständig renovering skulle kräva lika mycket medel som en lika stor ny orgel. 14)

[Telin-orgeln. Omgivning.
Foto: F. L. juli 2004.]

Efter Telin-orgeln har församlingen haft två orglar, en tysk Walcher-orgel under åren 1909-1979 och den nuvarande orgeln, som är från det danska orgelbyggeriet Bruno Christensen & Sønner och som togs i bruk 1979. 15)

4. BESTÄMMELSER KRING KLOCKAR- OCH ORGANISTTJÄNSTER

När man studerar klockarnas och organisternas funktion i församlingen, är det av intresse att veta vad gällande kyrkolagar stadgade om klockar- och organisttjänsterna. De kyrkolagar som kommer ifråga är från 1686 och 1869.

1686 års kyrkolag (i fortsättningen förkortat KL 1686) kände endast till två icke-prästerliga tjänster inom kyrkan, nämligen klockaren och organisten. Tjänsternas inbördes ordningsföljd i KL 1686 visar enligt Kaarlo Jalkanen att man ansåg organisttjänsten vara mer värdefull än klockartjänsten. De här två tjänsterna hörde nära ihop med varandra, särskilt fr.o.m. 1794 då sammanslagning av de här tjänsterna gjordes lagligen möjlig. 16)

Enligt KL 1686 hade klockaren många uppgifter. Han var klockringare, kyrkvaktmästare, prästerskapets kyrkliga tjänare, barnlärare och dessutom den som skötte om kyrkans tjänsteförsändelser. I 1869 års kyrkolag (i fortsättningen förkortat KL 1869) delades klockarens uppgifter i musikuppgifter, undervisningsuppgifter och kyrkvaktmästargöromål. Genom KL 1869 inleddes ett nytt skede i klockartjänstens historia. Tjänsten förändrades då i första hand till en musiktjänst. Jämsides med klockar- och organisttjänsterna omnämns i den här kyrkolagen en tredje musiktjänst i församlingen, nämligen kantorstjänsten. Men eftersom det inte fanns några kantorer i Nykarleby församling förrän på 1900-talet, förbigår jag den tjänsten här.

4.1 Detaljbestämmelser
De klockar- och organisttjänster, som tidigare hade varit åtskilda i någon församling, fick inte förenas på några andra villkor än att kyrkoherden och församlingen gemensamt kom överens om detta och att domkapitlet fastställde överenskommelsen efter prövning av omständigheterna. Om en klockare eller en organist försummade eller missbrukade sin tjänst på något sätt, skulle kyrkoherden först varna honom enskilt. Om han inte bättrade sig efter den här varningen, var det kyrkorådets tur att varna honom. Efter två varningar av kyrkorådet, eller om felet var av svårare art, måste kyrkoherden förbjuda personen ifråga att utöva sin tjänst och tillförordna någon annan att sköta den under tiden. Den här åtgärden skulle genast meddelas till domkapitlet, som skulle skilja den felande från tjänsten för en tid av 3-12 månader eller avsätta honom. 17)

Om en klockare eller en organist anklagades inför en världslig domstol, var kyrkoherden skyldig att i samråd med kyrkorådet skilja ifrågavarande person från utövandet av sin tjänst tills vidare och anta någon annan till den tjänsten under tiden mot en skälig andel av lönen. 18)

Klockarnas löneförordningar var från 1600-talet, då deras uppgiftsområde utvidgades till att också omfatta folkundervisning och kyrkosång samt då kompetenta klockare började få lön enligt vissa normer. Officiellt bestämdes klockarlönen för hela det svenska riket 1681 och på nytt efter att KL 1686 hade trätt ikraft genom en kunglig förordning av år 1694. Enligt de här bestämmelserna skulle en klockare årligen av alla bönder eller hemmansrökar få tre kappar säd: en kappe råg, en kappe råg och en kappe havre. Dessutom fick han ersättning för olika kyrkliga förrättningar: för dop ett öre silver samt för vigsel, kyrktagning och begravning två öre silver. 19)

[Kyrktagning, Kyrkogång kallas den kyrkliga ceremoni, genom vilken en kvinna, som födt barn, åter inträder i utöfningen av sina rättigheter som församlingsmedlem. ...
Nordisk familjebok (1911).

4.2 Kompetensvillkor och uppgifter
En person som sökte en klockartjänst måste kunna läsa, skriva med säker och tydlig handstil samt känna åtminstone de fyra enkla räknesätten. Dessutom måste han kunna börja de vid gudstjänster brukliga psalmerna efter noter. Därutöver skulle han ha tillräcklig kunskap i kristendomslära, så att han kunde ge församlingens barn den första undervisningen i det ämnet. Klockaren skulle leda sången vid gudstjänster och andra kyrkliga förrättningar där sång var föreskriven, om församlingen inte hade anställt någon särskild sångare. 20) Dessutom låg det på klockarens ansvar att undervisa skriftskolungdomarna i psalmsång, vid behov undervisa barn i läsning och delta i deras förhör i läsning vid läsmöten samt övervaka renlighet och ordning i kyrkan. Utöver detta skulle klockaren ansvara för de av kyrkans tillhörigheter, som anförtroddes honom för vård eller användande. 21)

Den som sökte en organisttjänst skulle ha kännedom om orgelns konstruktion, stämning och skötsel, så att vården därav kunde anförtros honom. Dessutom måste han med orgelns hjälp kunna pålitligt leda den offentliga kyrkosången efter noter. 22)

4.3 Val och besättande av tjänst
När en tjänst blev ledig, skulle kyrkoherden senast inom 30 dagar efter detta genom kungörelse uppmana hugade att söka den här tjänsten inom 90 dagar. När ansökningstiden hade gått ut, skulle kyrkoherden och kyrkorådet uppföra de tre skickligaste bland de sökande på förslag. Detta och uppgifter om de övriga sökandena skulle sedan kungöras från predikstolen. Då förslaget hade vunnit laga kraft, skulle de, som blev föreslagna, avlägga prov i den församling där tjänsten var ledig. Efter detta skulle församlingen välja en ny klockare eller organist bland de föreslagna. Efter valet var det ålagt kyrkoherden att sända handlingarna till domkapitlet, som sedan gav fullmakt åt den kallade att tillträda tjänsten. 23)

5. KLOCKARE OCH ORGANISTER I NYKARLEBY

Efter en kort inledande presentation av samtliga klockare och organister i Nykarleby kommer jag presentera fyra av dem litet närmare. 24) Valet av de fyra har jag gjort dels på basen av hur länge de här personerna har varit klockare respektive organister i Nykarleby, dels om de har fått sin utbildning för tjänsterna i Nykarleby. Det senare alternativet har utgjort grunden för valet av Anders Joel Andersson, medan de andra har valts med beaktande av det förra alternativet.

5.1 Klockare i Nykarleby
Johan Kaitfors föddes den 15 januari 1767 i Gamlakarleby. Han gifte sig med Brita Stina Högström den 4 oktober 1791, och de fick tre söner och fyra döttrar. De bodde som hyresgäster i gård nr 127 1800-1810 och i gård nr 90 1813-1816. Han var klockare till 1814. Familjen Kaitfors flyttade till Härmä den 30 oktober 1816.

Simon Fantell föddes den 9 mars 1788 i Korsholm och var gift med Johanna Beata Rein. De fick en son och fyra döttrar. De flyttade till Nykarleby 1814 och bodde som hyresgäster i olika gårdar 1815-1822 (bl.a. i gård nr 55 och i gård nr 25). Han var klockare 1814-1822 och dog i lungsot den 16 april sistnämnda år i Nykarleby. 26)

Erik Finström föddes 1793. Han var gift med Maja Caisa Grenfors, och de fick tre söner och en dotter. Dottern dog då hon var åtta månader gammal. De kom från Tavastehus den 20 maj 1824 och bodde i gård nr 106 år 1825. Han var klockare 1823-1836 och samtidigt också vaccinatör. Han fick senare en förtjänstmedalj för sitt arbete som vaccinatör. Familjen Finström flyttade tillbaka till Tavastehus den 19 augusti 1836, då Erik sedan blev klockare i församlingen där. 27)

Isak Eriksson Brander föddes den 18 maj 1803 i Kuni och var gift med Maria Mickelsdotter Örn. De fick tre söner och fyra döttrar. De bodde på kyrkoherdebostället Jeansborg, som på den tiden låg utanför stadsgränsen. Han var klockare 1837-1854. Trots att han lär ha varit liten till växten, sjöng han som en fågel. Dessutom hade en så stark röst, att då han stod och sjöng i kyrktornet i Nykarleby hördes det ända till Munsala (dvs. c:a 10 kilometer). Han drunknade den 24 juli 1854 i Nykarleby. 28)

Gustaf Erik Brander, som var klockare 1854-1872, och Johan Wilhelm Nessler, som var klockare 1872-1910, tas upp enskilt senare. 29)

Axel Holmström föddes den 27 november 1853 i Nykarleby och var bror till sjötullvaktmästaren Henrik Holmström. Axel bodde 1853-1870 i gård nr 101 och 1870-1883 i gård nr 81. Han gifte sig den 9 oktober 1879 med sin då avlidne brors änka Maria Holmström (född Brander). Han fick troligtvis sin klockarutbildning av G E Brander och var t.f. klockare i Nykarleby församling 19.1. 1872 - 30.6.1874, då J W Nessler var tjänstledig för studier. Han blev sedermera garvare och flyttade tillsammans med sin familj till Jakobstad den 7 juli 1883. 30)

5.2 Organister i Nykarleby
Michael Rönnqvist föddes den 26 september 1778 i Kvevlax. Han gifte sig med Anna Gustava Lassander den 4 september 1804, och de fick en son och fyra döttrar. De bodde som hyresgäster i gård nr 54 1813-1817. Han var organist 1808-1817, och han var också stadskassör i Nykarleby under samma tid. Han dog i lungsot den 3 juli 1817 i Nykarleby. 31)

Anders Seppelin föddes den 15 november 1793 och kom den 17 april 1821 till Nykarleby från Ilmola. Han bodde som hyresgäst i gård nr 54 1821-1823 och var organist 1821-1823. Han flyttade tillbaka till Ilmola den 21 juli 1823. 32)

Adolf Fredrik Wetterhall föddes den 27 september 1801 i Vasa och var gift med Anna Maja Snell. De fick tre söner och en dotter, men tyvärr dog en av sönerna och dottern innan de hade fyllt ett år. De kom från Pedersöre den 8 april 1824 och bodde som hyresgäster i gård nr 59 1825-1834. Han var organist 1824-1834 och dog i lungsot den 17 september sistnämnda år i Nykarleby, endast 33 år gammal. 33)

Carl Gustaf Marklund föddes den 19 september 1819 och fick sin klockarutbildning av sin far Daniel Marklund. Carl Gustaf var gift med Margaretha Elisabeth Häggblom, och de fick två söner och en dotter. Carl Gustaf blev organist i Nykarleby den 18 februari 1838, kom tillsammans med sin familj från Pedersöre i augusti 1838 och var organist 1838-1840 i Nykarleby. Han flyttade till Viborg 1840, där han blev organist. Han efterträdde senare sin far som organist i Pedersöre 1847. 34)

Anders Gästrin, som var organist 1840-1897, och Anders Joel Andersson, som var organist 1897-1899, tas separat i senare avsnitt. 35)

5.3 Anders Gästrin
Anders Gästrin föddes den 6 april 1820 i Monå i Munsala. Hans far var bonde på Gästgivars hemman i Monå. Anders hade tre bröder. Vid 17 års ålder gick Gästrin till Harjuks, en annan by i Munsala. Där bodde hans farbror, som var klockare. Efter nio månader hos farbrodern gick han till Jakobstad. Här fick han undervisning för organisttjänster av klockar-organisten Simon Sundqvist. Han sökte sin farbrors tjänst när denne slutade, men han fick den inte. Efter ytterligare en tid i Jakobstad utnämndes han den 20 september 1840 till t.f. organist i Nykarleby. Sundqvist utfärdade ett intyg åt Gästrin den 20 mars 1841. Gästrin blev ordinarie anställd i Nykarleby 1841 och slutade i november 1897, alltså efter 57 års tjänstgöring som organist i Nykarleby församling. 36)

När Gästrin övervakade reparationerna av kyrktornet i Nykarleby 1849, fick han 50 kopek silver om dagen i lön. Hans lön som organist 1875 uppgick till 150 mk. Stadsförsamlingen i Nykarleby beviljade honom en årlig gratifikation på 50 mk, vilken inte skulle betraktas som en löneförhöjning utan som en uppskattning för en lång och trogen tjänst inom församlingen. 37)

Gästrin var sånglärare vid Wasa högre elementarskola 1854-1856, då den skolan var förlagd till Nykarleby. Han var tjärvräkare i Nykarleby i c:a 20 års tid. Som tjärvräkare kontrollerade han hur mycket tjära en tjärtunna innehöll. Detta försiggick vanligen på torget eller vid hamnen. Gästrin fick 10 penni per tunna i lön under de sista åren. Han gjorde sig också känd som en skicklig bildsnidare. Han snidade en fattiggubbe av en mast 1848 eller 1849. Arbetet tog c:a två veckor, och han fick 48 rubel silver för gubben när den var färdig. Fattiggubben ställdes mitt för Kyrkbron och möttes av ett stort intresse. Gästrin skar också ut modeller i trä av de förnämsta byggnaderna i Nykarleby före branden 1858. Han gjorde dem ur minnet efter branden. De utgör därför inte exakta kopior, men de kan ändå anses vara konstnärligt och historiskt värdefulla. De finns bevarade på Kuddnäs. Utöver det här nämnda övervakade Gästrin även flera reparationsarbeten och nybyggen inom församlingen. 38)

Gästrin var först gift med Margaretha Carolina, och de fick fem söner och fem döttrar. Hon dog den 27 oktober 1876. Andra gången gifte han sig (i slutet av september 1879) med Anna Sofia Holmström, som dog den 26 september 1889 av hjärtlidande och kallbrand. Familjen Gästrin bodde i gård nr 88 1842-1860 och i gård nr 2 1861-1904. Han dog i lunginflammation den 15 november 1904. 39)

5.4 Gustaf Erik Brander
Gustaf Erik Brander föddes den 21 april och var gift med Susanna Elisabeth Johansdotter. De fick en dotter och bodde på kyrkoherdebostället Jeansborg. Han var som tidigare nämndes klockare i Nykarleby 1854-1872. Han dog i lungsot den 19 januari 1872 i Nykarleby. Hans dotter Maria gifte sig första gången med Henrik Holmström, som var en äldre bror till Axel Holmström. 40)

Efter Branders död 1872 upprättade man en bouppteckning över hans egendomar. Enligt denna ägde han bl.a. följande vid sin död: en svart frack, en svart paletå, en Bibel, ett Nya Testamente, två gamla koralböcker, ett boningshus, en bod, en smedja, ett fähus och en foderlada under samma tak samt en andel av ett hemman som lydde under Nykarleby stads donationsjord. Vid sin död hade han skulder på sammanlagt c:a 235 mk. En av gäldenärerna var änkan Kaisa Nybyggar, som han var skyldig drygt 200 mk. Av bouppteckningen att döma ägde han inte något instrument av något slag. 41)

5.5 Johan Wilhelm Nessler
Johan Wilhelm Nessler föddes den 31 januari 1848 i Kronoby. Han kom från Larsmo 1872 och bodde först på kyrkoherdebostället Jeansborg. Han gifte sig den 20 mars 1880 med Mathilda Elise Westerstråhle, och de fick tre söner, varav en dog vid ungefär fem månaders ålder. Den 15 maj flyttade familjen Nessler in till Nykarleby stad, varefter de bodde i gård nr 20 1885-1899 och i gård nr 12 1899-1910. Han var klockare i Nykarleby församling 1872-1910. Församlingen beviljade honom 1874 två månaders tjänstledighet för fortsatta studier i Stockholm. Klockartjänsten i Nykarleby sköttes under tiden av t.f. klockaren Axel Holmström. Nessler fick 1875 200 mk i lön och 50 mk i hyresmedel. 42)

Nessler anställdes den 1 september 1879 som verkmästare i metallslöjd vid Nykarleby seminarium. Nessler ägde även en kvarn, en belysningsindustri, en spikfabrik, ett filhuggeri, ett tidningsföretag och ett boktryckeri. Österbottniska Posten började tryckas på hans tryckeri i januari 1884. Nessler dog av hjärtfel den 9 april 1910, 62 år gammal. Vid seminariet bevarades hans minne genom en stipendiefond, ur vilken stipendier delades ut åt elever som var duktiga i metallslöjd. 43)

[Nessler av Einar Hedström.]

5.6 Anders Joel Andersson
Anders Joel Andersson föddes den 29 november 1874 i Kimito. Han gick först i folkskolan i Dragsfjärd. Han skrevs in vid Nykarleby seminarium hösten 1893 och dimitterades därifrån 1899. Han avlade examen i musikteori och analys vid Helsingfors universitet samt praktiskt prov för sånglärartjänster vid normallyceer 1904. Han studerade vid Helsingfors musikinstitut 1906-1908. 44)

Andersson hade en hög barytonröst. Han studerade sång i Tyskland 1905 och 1912, men det är oklart om de här studierna ledde till en examen i någon form. Genom de här sångstudierna tog Andersson tillvara sina röstresurser och tillägnade sig "en aktningsvärd behärskning av stämman". 45) Andersson var lärare vid Kovjoki folkskola 1897-1898 och vid Ekenäs folkskola 1899-1910. Han verkade som vikarierande sånglärare vid normallyceum och reallyceum 1907-1908. Han utnämndes till ordinarie sånglärare vid sistnämnda läroverk 1909. Andersson verkade också som körledare, och som sådan lade han i dagen "en rytmisk fasthet, en uttrycksfull taktmarkering och inte så lite temperament". 46) Han var kantor vid Johanneskyrkan i Helsingfors 1912, och han erhöll director cantustitel och -värdighet 1934. 47)

Andersson var bror till Amos Andersson 48) och torde främst vara känd som spelman. Anders Joel bytte senare namn till Löfstrand. A J Andersson kallades "Spelan-Joel" under sin seminarietid i Nykarleby. 49)

6. KLOCKAR- OCH ORGANISTSKOLOR I NYKARLEBY

Nykarleby hörde under slutet av 1850-talet till de viktigaste utbildningsorterna för klockare och organister i Åbo stift. De andra utbildningsorterna av rang i det här stiftet var Åbo, Tavastehus, Korsholm, Ylistaro och Karleby. 50)

Av Anders Gästrin skrev ut intyg åt många klockare och organister, trots att han tydligen inte var lika duktig och lika bra att undervisa som sin lärare Simon Sundqvist, Detta märks redan i hans eget intyg, och det bekräftas ytterligare av rektorn för Wasa högre elementarskola Lars Stenbäcks utlåtande om honom från slutet av 1850-talet. 51)

Fredrik Vilhelm Illberg, som var musiklektor vid Nykarleby seminarium 1873-1897, avlade sin klockarorganistexamen för Fredrik Pacius och Rudolf Lagi. Under Illbergs ledning hade de mer begåvade seminaristerna möjlighet att få tillräcklig färdighet för klockar-organisttjänster. Seminaristerna blev också kompetenta som lärare i sång och pianospel. Illberg undervisade seminaristerna bl.a. i koralspelning och ledandet av kyrkosången vid gudstjänster och andra kyrkliga förrättningar. När han sedan skrev ut sina intyg, bedömde han dem enligt bl.a. följande grunder: orgelspel, förmåga att leda kyrkosången vid kyrkliga förrättningar och ett praktiskt prov i de ämnen som KL 1869 ställde som kompetenskrav för klockar- och organisttjänster. Illberg skrev också ut intyg åt personer utan anknytning till seminariet, men han torde inte ha gett dem någon egentlig undervisning. 52)

7. SAMMANFATTNING

Den här fackuppsatsen inleddes med att jag undersökte arbetsmiljön för klockarna och organisterna i Nykarleby. Detta gjorde jag genom att först berätta något kring församlingens historia, dvs. när den grundlades och vad som har hänt sedan dess. Förutom den här historiska överblicken berättade jag också om organisternas huvudsakliga arbetsredskap (dvs. den orgel som fanns i Nykarleby kyrka 1768-1909) och om den första orgeln i nämnda kyrka. Sedan undersökte jag 1686 års och 1869 års kyrkolagar för att komma underfund med vad de här kyrkolagarna krävde av klockarna respektive organisterna. Jag upptäckte att det fanns klara direktiv i de här kyrkolagarna för hur man skulle tillväga bl.a. vid besättande av ovannämnda tjänster och vilka uppgifter de olika tjänsteinnehavarna.

Därefter presenterade jag de klockare och organister som verkade i Nykarleby församling 1809-1899. De var fler än vad jag hade trott. Det fanns också tjänsteinnehavare som hann med uppgifter utanför sina egentliga arbetsuppgifter (t.ex. olika företag och lärartjänster). Därefter nämnde jag två klockar- och organistskolor som fanns i Nykarleby under åren 1809-1899.

Det har varit intressant att forska fram det här materialet, trots att det stundtals var kämpigt och förenat med problem att få fram det. Svårigheterna har bl.a. bestått i bristfälligheter i materialet (bl.a. saknades hänvisningar i de tidigaste kommunionböckerna) och brist på jämförelsematerial i form av tidigare utgivna skrifter om det här ämnet. Jag har lärt mig mycket som är värt att minnas för en lång tid framöver. Dessutom är det skönt att veta att mitt arbete troligtvis kommer till användning framgent, speciellt med tanke på att Nykarleby församling snart skall skriva sin historik. Jag tror att det här arbetet skall vara till nytta då.




KÄLLOR OCH LITTERATUR

A. Otryckta källor

B. Tryckta källor

C. Böcker och signerade artiklar i tidningar

Bilaga 1 Klockare och organister i Nykarleby församling