Lepu vattenledning Ab

Bolaget har fått sitt namn av den by som låg där staden grundlades. Artiklarna ur Jakobstads Tidning och Vasabladet handlar om vattenpriset, vattenbrist, utbyggnad, kommunalisering m.m. En del som fanns på kopiorna, men inte behandlar vatten, har tagits med om det ändå innehållit intressanta fakta. Namnbruketet är vacklande, ibland används Lepo.

Om vattenbolagen av Erik Birck.


Går som följetong januari 2015–.

 

 

1971

     

Pedersörepremiär för kovjokivatten

    Vbl
Munsalateckning för kovjokivatten     Vbl
Lån till vattenbolag 11.4   Vbl

Kovjoki vatten fick lån

17.4   Vbl

Lepu

21.10   Vbl
     
       

1973

     

Nämndeval

1973    
Pensala-vatten hänger på kommunens medverkan 5.4   Vbl

Pensala

13.5   Vbl

Munsala köper vattenandelar

22.11   Vbl
     
       

1974

     
Munsala köper andelar i vattenledningsbolag 2.4   Vbl
Effekten tredubblas i Kovjoki vatten 15.3   Vbl
Fördelning av byggnadskostnader 27.3   Vbl
Lepu vattenbolag höjde kbm-priset 3.5   Vbl
Pensala Gravgårdsförening Aftonfrid 27.8   Vbl
Hälsovådligt vatten 2.11   Vbl
Ta Lepu-vattnet 5.11   Vbl
     
       

1975

     
Källan flyttas från ån till ås. 13.12   Vbl
   
     

1976

   
Nykarleby kläms i borgensgreppen 14.1   Vbl

Kovjokiverket ger 240 000 liter renat i dygnet

20.3   Vbl
Nykarleby byter vatten i november? 28.9   Vbl
Nykarlebys redogörelse för borgensbeviljning klar 8.12   Vbl
       
     
       

1977

     
Borgen 27.2   Vbl
Vatten till Gråsön 2.12   Vbl

Kommunalt Lepu-vatten ger stabilare pris

3.12

 

JT

Lepu-vattnet indraget i betalningskarusell

1977

 

Vbl

Kommunalisera vattnet sedan skulderna betalats

13.12

 

Vbl

   
     

1978

   

Vattenborgen i Nykarleby

8.4   Vbl

Äntligen vinstår för Lepu vatten

11.4

 

JT

Enkel duschanläggning löste stort problem

12.4

 

JT

Borgen 5.5    

Räntestödslån beviljat för vattenförsörjningen

15.5

 

 

Borgen 24.11    
     
       

1979

     

Lepu-ärenden återremitterade i Nykarleby

?

 

Vbl

Bättre samordning behövs i Nkbys vattenförsörjning

?.6

 

Vem skall betala vatten och avlopp?

?.6

 

Vattenpengar till Vasa, Närpes, Kronoby

11.7

 

Vbl

Nykarleby löser krisen med åvattenblandning?

20.7   JT
     
       

1980

     

Bokförare och kontorist

?.1

 

 

Arbetsledare och montör

5.1

 

 

Byggnadskontorets chef Gustaf Hofman 5.1   Vbl

Nykarleby borgar för Lepu vatten

22.3

 

Vbl

Sluta käbbla om vattenpriset

4.4

 

Vbl

Vi har syndat på nåden

20.4

 

Vbl

Vattenkriget går till fullmäktige

24.4

 

Vbl

Vattenförsörjningen kräver miljonsatsning

24.4

 

Vbl

Bassäng lösning på Nkbys vattenproblem

25.4

 

JT

Kompromisspris på centrumvatten

2.5

 

Vbl

Lippjärvs vattenfråga igen ut på irrfärd

3.5

 

JT

Distributionen av Nkby-vattnet borde samordnas

22.5

 

JT

Lepu Vatten får kommunal borgen

3.6

 

Vbl

Vattenkonsumenter i Kovjoki vatten ab:s område i Nykarleby och Pedersöre kommuner

29.7

 

 

Lepu kör för fullt — rören ändå torra

30.7

 

Vbl

Åvatten sista utvägen!

1.8

 

Vbl

'Spara så mycket vatten du kan!'

1.8

 

JT

Redan i torsdags rann det älvvatten ur Nkby-kranarna!

2.8

 

JT

Ytreningsverket räddade Nykarleby från torkan!

2.8

 

Vbl

Vi är beredda att samarbeta om vattnet

3.8

 

Vbl

Lepu vatten bygger pumpstation. Vattenpriset höjs

12.9

 

 

     
       

1981

     

Varför tar ingen itu med problemet?

22.2

 

Vbl

Lippjärvborna får betala mer för sitt vatten

3.6

 

Vbl

Gnissel i Nykarleby kring budgetmissar

3.6

 

Vbl

Ingen vattenbrist längre

10.6

 

JT

Lepu Vatten söker vattentäkt i Jeppo

6.8

 

Vbl

Kovjoki Vatten satsar 2 milj. på bättre rening

14.8

 

JT

Måste vi betala mera för vattnet än andra?”

?.12

 

Vbl

     
       

1982

     

Nykarleby tar del i lågvattenreservoaren

30.3

 

JT

     
       

1983

     

Lepu vatten återvalde Eng

24.4

 

 

Lepu-vatten planerar inte reningsverket

24.4

 

 

Nykarleby åtgärdar vattendistributionen

24 12

 

Vbl

     
       

1984

     

Dödsolycka i Nykarleby

5.8

 

JT

Man drunknade i Nykarleby älv

5.8

 

Vbl

       
       

1984 eller 1985

     

Pumpstation nådde takhöjd i Nykarleby

 

 

JT

Nykarleby tryggar sina vattentillgångar

 

 

Vbl

       
     
       

1986

     

'Jag brukar hålla mig på marken'

30.4

 

JT

Oravaisvatten till Nykarleby?

9.10

 

Vbl

Oravais försörjer Pensala med vatten

29.11

 

 

     
       

1987

     

Gunnarskangan blir vattenområde?

?

 

 

     
       

1988

     
Grundvattenfråga i Jeppo till domstol 13.1   Vbl

Nkby löser in mark i Jeppo

25.1   JT

Nykarleby stad till vattendomstol med Gunnarskangan

25.5   Vbl
Kungörelse om Tagande av grundvatten och inlösning av täktområden i Jungar by av Nykarleby stad 21.10    

Markägare i Jeppo kräver omprövning av vattentäkt

25.11

 

JT

Lepu vatten och Kovjoki

27.11

 

Vbl

     
       

1989

     

Nykarleby har grundvatten tillräckligt

2.2    
     
       

1990

     

Vatten och foder stryps till skuldsatta farmare

1.2

 

Vbl

Markägare räds grundvattenskydd

30.5

 

JT

     
       

1991

     

Är det Jakobstad som skall få vattnet från Gunnarskangan?

13.3

 

Vbl

Vill inte betala för rör i centrum

13.6

 

JT

Nykarleby vill köpa vatten från Oravais

27.11    

Nykarlebystyrelsen för gemensam vattenrening

4.12

 

Vbl

     
       

1992

     

Radikala reformer i Nykarleby

25.4

 

JT

Jstadvattnet blir dyrast i Finland

5.5

 

JT

Nykarlebys personalreform förberedde kanslisamgång

15.8

 

Vbl

Nykarleby stad övertar Lepu-nätet

 

 

JT

Avloppsledning till Jakobstad i statsbudget

5.9

 

Vbl

Nykarleby vill tappa godbitarna ur Lepu

18.9

 

JT

Lepu vatten och Nykarleby går samman

1.10

 

Vbl

”Lepus ekonomi inget problem”

4.10

 

Vbl

Lepu till Nkby affärsverk

13.11

 

JT

Lepu-borgen bordlagd i Nkby

 

 

 

Avgiftshöjningar väntar nykarlebyborna

 

 

 

       

År?

     

Nykarleby, Pedersöre får vatten ur Kainuunkangas

 

 

JT

Lepu offras för Oravaisvattnet?”

 

 

Vbl

Jeppobesvär avslogs i vattendomstolen

 

 

Vbl

Meimossens vatten kan rädda Kovjoki!

 

 

Vbl

Pedersörepremiär för kovjokivatten

Det är strax premiärklart för Kovjokivatten i Bennäs, Lövö och Forsby i Pedersöre. Montörerna är sysselsatta med de avslutande arbetena för öppnandet av kranarna. I dessa byar kan man använda det gamla ledningsnätet. Vatten har hittills tagits från Forsby vattenandelslag som på måndagskvällen höll sitt sista sammanträde och slutligen beslöt att nedlägga verksamheten, omtalar styrelseordförande Sigurd Kock i Forsby.

Forsby vattenandelslag bildades 1947 och under årens lopp har man byggt ut ledningsnätet till att omfatta 42 kilometer i Bennäs, Forsby och Lövö. I Forsby finns ett vattentorn som rymmer 90 kubikmeter, vilket motsvarar en tredjedel av dygnsförbrukningen. Ett reningsverk byggdes samma år som företaget bildades och skall stå kvar i reserv. Maskinerna blir kvar så att vatten kan pumpas upp vid behov.

Stamledningen från Kovjoki – där Pedersöre som känt gjort gemensam sak med Nykarleby landskommun kring vattentaget och reningsstationen – kopplas i Bennäs till den gamla huvudledningen till Forsby och vattnet pumpas upp i tornet där.

På Forsby-andelslagets slutsammanträde beslöt man överlåta tillgångarna till det nya bolaget Pedersöre vatten och avlopp i vilket kommunen äger aktiemajoriteten. Tillgångarna, exklusive ca 65.000 mk i skulder, stiger till omkring 200.000 mk, säger hr Kock.

Nästa etapp i utbyggnaden av vattennätet i Pedersöre är en fortsättning på huvudledningen till Östensö och Kållby. Dessutom behövs biledningar till hushållen. I byarna Sundby och Karby får man tillsvidare lov att vänta ett tag, men det är möjligt att man löser vattenförsörjningen här i samband med att Nykarleby landskommun får sin huvudledning klar till Soklot.


Vasabladet 1971.
(Inf. 2015-01-18.)

NYKARLEBY LK LÅNAR

Fullmäktige i Nykarleby landskommun skall på fredag denna vecka ta ställning till låneärenden. Folkpensionsanstalten har beviljat kommunen ett för vattenledningsarbetena ansökt lån på 96.000 mk för utbyggandet av huvudledningen på sträckan mellan reningsverket i Kovjoki och kommunens centrum. Lånetiden är nio år och den årliga räntan t.v. 8,5 procent. Bolagsstämman för Lepu vattenledning Ab har beslutat att hos envar av fyra lokala banker i Nykarleby för bolagets ledningsarbeten ansöka om ett lån på 80.000 mk med en lånetid på tio år. Såsom säkerhet för lånens återbetalning har angetts kommunal borgen. Också denna fråga kommer upp på kommunalfullmäktiges fredagsmöte.

Lepu vattenledning Ab har fastställt anslutningsavgiften till 1.200 mk för den som ansluter sig omedelbart till företaget. För det första året är årsavgiften 120 mk och vattenpriset 90 penni per kubikmeter.


Vasabladet 1971.
(Inf. 2015-01-18.)

Munsalateckning för kovjokivatten

Gör sextio hushåll bindande anmälan så sätter vi igång med vattenledningsarbetena till Munsala kyrkby och Vexala, säger styrelsebasen i Lepu vattenledning ab, direktör Eliel Eng i Nykarleby. Det antalet bör nås med lätthet och sedan de sista formaliteterna är undanstökade, bl.a. finanseringsfrågan skall slutligt lösas, så börjar vi gräva. Före vintern rinner vattnet i kranarna.

I Munsala har man tröttnat på att leta efter vatten i egen kommun och för en tid sedan godkändes på fullmäktigenivå Lepu vattenledning ab:s erbjudande om hjälp. Vattnet fås från Kovjoki, som också försörjer Pedersöre och Nykarleby landskommun, men det räcker till också för Munsala. Ledningarna är dimensionerade så att de förslår för en utbyggnad.

Den bindande teckningen är som bäst på gång i kyrkbyn och Vexala och vi visste redan tidigare att långt över hundra hushåll är intresserade, säger Eng. Anslutningsavgiften är 2.000 mk och vattenpriset 90 penni per kubikmeter. Årsavgiften är 120 mk tills skulderna börjar minska.

Men innan man gräver ner ledning från Forsby i Nykarleby landskommun till kyrkbyn och Vexala i Munsala så skall Peltmo beskäras med kristallklart vatten. Där är alla med på noterna och det behövs en tre kilometer lång huvudledning från Sandås- Jussila-Långbackaområdena som tidigare förenats med den ledning som byggdes till Ytterjeppo.

Något datum för när listorna i Munsala skall vara inlämnade har inte fastställts, men när vi konstaterat att sextio hushåll är med så kan vi ge klarsignal för bygget, säger Eng.


Vasabladet 1971.
(Inf. 2015-01-18.)

LÅN TILL VATTENBOLAG


En annan fråga som Nykarleby landskommuns fullmäktige skall behandla är beviljande av lån till Kovjoki vatten ab. Efter att ha underhandlat med representanter för kommunstyrelsen i Pedersöre föreslås att fullmäktige upphäver sitt beslut av den 30 december 1970 om tecknande av kommunal borgen för av Kovjoki vatten ab ansökt lån i Sparbanken Deposita och Nykarleby andelsbank och att Nykarleby landskommun och Pedersöre kommun i stället beviljar bolaget vardera ett lån på 38.000 mk. Kommunstyrelsen föreslår att lånet beviljas på två år mot en årlig ränta på åtta procent.

Beviljandet av frågavarande lån förutsätter att Kovjoki vatten ab återbetalar till kommunerna de tillfälliga lån som dessa tidigare beviljat bolaget.


Vasabladet den 11 april 1971.
(Inf. 2015-01-18.)

Kovjoki vatten fick lån


Fmge beslöt bevilja Kovjoki vatten Ab ett 38.000 mark stort lån på två år mot en årlig ränta om åtta procent. Också Pedersöre kommun skall, enligt vad man kommit fram till vid underhandlingar mellan de två kommunerna, bevilja ett lika stort lån till vattenbolaget.

Kommunalfullmäktige godkände det anbud om leverans till Munsala kommun som styrelsen för Lepu Vatten har lämnat till Munsala kommun.


Vasabladet den 17 april 1971.
(Inf. 2015-01-18.)

Lepu


I Lepu vattenledning ab:s program för hösten detta år ingår utbyggnaden av vatten och avlopp på en 854 m lång sträcka från Prästgårdsgränd via Jeppovägen och Kolonivägen till det område på Haga. Där byggnadsfirma T. Ågren uppför ett radhus. Kostnaderna för avloppet på denna sträcka beräknas till ca 65.000 mk och eftersom vattenbolaget först i år debiterat kommunen ett belopp på något över 8.300 mk viket inte beaktas i kommunens budget, behövs ett tilläggsanslag på 75.000 mk, vilket togs upp i den godkända tilläggsbudgeten.


Vasabladet den 21 oktober 1971.
(Inf. 2015-01-18.)

Nämndeval


Representanter i bolagsstämman för Lepu vattenledning ab: Fjalar Björkroth, Bertel Renvaktar, Rafael Helala Svante Wingren, Jan-Erik Högdahl.

I bolagsstämman för Kovjoki vatten ab: Nils Westerlund, Allan Brunell



Vasabladet 1973.
(Inf. 2015-01-18.)

Pensala-vatten hänger på kommunens medverkan

Kommunalstyrelsen i Munsala har bett att Lepu vattenledning Ab skulle utbygga vattenledningsnätet i Pensala i Munsala. Men för att utbyggnaden skall kunna ske bör minst 35 abonnenter ansluta sig och det har visat sig svårt att få ihop de 35 som behövs. Därför bör kommunen träda emellan och lösa in de antal anslutningar som inte kan säljas, anser vattenkomittén i Munsala. Men mera än en tredjedel av totala antalet anslutningar får dock kommunens andel inte utgöra. Det skulle betyda att kommunen betalar för 15 anslutningar.

Vattenkommitténs förslag, som omfattas av kommunalfullmäktige, innebär också att varefter nya anslutningar tillkommer överlåter kommunen sina anslutningar till gängse pris tills kommunen gjort sig av med alla. De blir Lepu vattenlednings Ab som skall svara för kostnaderna och lednings-dragandet till fastigheterna.

Ett villkor för att kommunen skall engagera sig på detta sätt är att Lepu vattenlednings Ab förbinder sig att inte sälja nyanslutningar i Pensala förrän kommunen har sålt sina samt att ledningen till Pensala dimensioneras så att hela byns vattenbehov därmed tryggas. Kommunen bör också befrias från att erlägga grundavgift för de inköpta andelar som inte används.


Vasabladet den 5 april 1973.
(Inf. 2015-01-18.)

Pensala

Kommunen föreslås teckna borgen för tre långfristiga lån som Lepu vattenbolag ab upptar för utbyggnad av vattenledningsnätet i Pensala. Ett av lånen är på 50.000 mk, de två övriga på 25.000 mk var. Kommunstyrelsen anser också att Pensala folkskola bör anslutas till ledningsnätet. Ett tillägganslag på 5.300 mk begärs i årets budget.


Vasabladet den 13 maj 1973.
(Inf. 2015-01-18.)

Nykarlebys redogörelse för borgensbeviljning klar

Allmänna principer för beviljande av kommunal borgen har stadsfullmäktige i Nykarleby vid upprepade tillfällen efterlyst. Anledningen till det är bl. a. stadens omfattande ansvarsförbindelser för konkursdrabbade Juthbacka semestercentrum och att ansökningarna om kommunal borgen för företag på orten blivit vanligare.

Stadsstyrelsen fick i november i uppdrag av stadsfullmäktige att göra en utredning och föreslå några riktlinjer för borgensbeviljandet. Stadsstyrelsen har behandlat ärendet och presenterar nu resultatet av utredningen för stadsfullmäktige.

Stadsstyrelsen skiljer i sin framställning till fullmäktige på borgensförbindelser för befrämjande av samhällsservice och för befrämjande av sysselsättning.

För samfund med verksamhet av allmännyttig karaktär beviljas kommunal borgen i den omfattning säkerhet behövs för tryggande av normal utbyggnad av samhällsservicen. Borgen beviljas i allmänhet utan betryggande säkerhet. Verksamhet av allmännyttig karaktär är exempelvis el-och vattendistribution, telefonförbinlelser, kultur, idrott och ungdomsverksamhet.

Stadens ansvarsförbindelser för de allmännyttiga företagen överskrider i mark och penni vida borgensförbindelserna för befrämjande av sysselsättningen. Den senare sektorn är emellertid den som ställt stadsfullmäktige inför svåra ställningstaganden.

Sökanden som kan beviljas kommunal borgen är enligt stadsstyrelsens definition i kommunen etablerade industrier, arbetsrörelser, produktionsinrättningar och turistföretag med minst tio heltidsanställda som inte har möjlighet att ordna säkerhet på egen hand och som bedriver en lönsam verksamhet.

Nya företag skall på samma grunder kunna beviljas kommunal borgen om antalet fasta arbetsplatser vid inledandet av verksamheten är minst tio.

Om kreditens ändamål sägs att borgen beviljas för krediter som upptas i kreditanstalter vid inledande eller utvidgande av verksamheten för anskaffande av nya anläggningstillgångar såsom jordområden, byggnader, tunga maskiner och anordningar. Av särskilda skäl skall borgen också kunna beviljas för anskaffande av lätta maskiner och inventarier.

De projekt som skall finansieras skall innebära en utökning av antalet bestående arbetsplatser med minst tjugo procent eller minst fem arbetsplatser. Ifråga om nya företag skall projektet innebära att minst tio arbetsplatser bildas.

Borgen skall tecknas till högst femtio procent av anskaffningskostnaderna, dock till högst 40.000 mark per ny arbetsplats.

Staden strävar naturligtvis till att få bästa möjliga säkerhet för sin borgen, men stadsstyrelsen påpekar att ordnandet av övrig finansiering inte får försvåras genom att staden kräver betryggande säkerheter. Som säkerhet godkänns inteckningar i den fasta egendomen upp till projektets anskaffningspris eller gängse värdet av egendomen. I andra hand kan inteckningar i lösöre samt efterpant godkännas.

Ansökningarna om kommunal borgen har många gånger åtföljts av bristfälliga handlingar. Nu föreslår stadsstyrelsen att ansökan hos stadsfullmäktige bör åtföljas av kostnadsberäkning och lönsamhetskalkyl för projektet, finansieringsplan, de tre senaste årens bokslut, utredning angående företagets lönsamhet, solvens och ekonomiska ställning, uppgifter om antalet anställda och antalet nya arbetsplatser efter projektets genomförande, lånevillkoren och säkerheten för lånen och den kommunala borgen.

De företag som erhåller stadens stöd bör sedan årligen lämna avskrifter av sina bokslut och övriga uppgifter som anses behövliga till staden så länge ansvarsförbindelsen varar.

Den kommunala stödverksamheten bör bli ett komplement till statens motsvarande verksamhet och de företag som ansöker om kommunal borgen bör i första hand ha utnyttjat de olika statliga stödformer som kan erhållas.

Stadsfullmäktige får möjlighet att diskutera stadsstyrelsens förslag till allmänna riktlinjer för beviljande av kommunal borgen vid nästa fullmäktigesammanträde.


Sven-Olof Moliis, Vasabladet den 8.12.1976.
(Inf. 2015-01-11.)

Munsala köper vattenandelar

Lepu vattenledning Ab har utbyggt sitt nät i Pensala. Tjugotre anslutningar såldes, men det behövdes 35 för att det hela skall gå ekonomiskt ihop och på anhållan av bolaget beslöt fullmäktige på onsdagen att kommunen köper 12 anslutningar à 2.500 mk och i sin tur säljer dem till intresserade. I nästa års budget reserveras 30.000 mk för köpet.

Vattenbolaget skall också dra ledningar till Laggnäs och anhöll om finanseringsstöd av kommunen genom försäljning av högst 15 anslutningar för 37.500 mark. Kommunstyrelsen förordade på samma grunder som i Pensala, medan vattenkommittén föreslog att kommunen i stället skulle bolaget borgen för erforderliga långfristiga lån. Detta blev också fullmäktiges beslut


Vasabladet den den 22 november 1973.
(Inf. 2015-01-18.)

Munsala köper andelar i vattenledningsbolag

Vattenledningsnätet i Munsala skall byggas ut också till Pelat och Gunilack byar. För arbetena svarar Lepu vattenledning Ab och den vatten kommitté som förberett ärendet förordar att kommunen deltar i finanseringen, vilket kommunalfullmäktige redan i princip godkänt.

Kommunalstyrelsen föreslår att kommunen köper högst tio anslutningsandelar à 3.000 mk från Lepu vattenledning Ab för utbyggnad av nätet till Pelat och Gunilack samt att bolaget bör förbinda sig att återbetala de av kommunen inlösta andelarna efterhand som nya andelar tecknas av vattenförbrukare inom Munsala kommun. Vidare föreslår styrelsen att fullmäktige tecknar borgen för 50.000 mk för lån som vattenbolaget upptar för de aktuella arbetena.


Vasabladet den 2 mars 1974.
(Inf. 2015-01-22.)

Effekten tredubblas i Kovjoki vatten


Pumpstationen och vattenreningsverket i Kovjoki byggs ut. En bassäng på 500 kubikmeter till renat vatten och tre nya brunnar ökar pumpkapaciteten till 4.500 minutliter från nuvarande 1.500 liter. Reningskapaciteten 1.200 kubikmeter i dygnet måste också ökas om staden ansluts till ledningsnätet.


Kapaciteten vid Kovjoki vattens reningsverk utökats. En ny bassäng på 500 kubikmeter skall vara färdig under sommaren och dessutom har förelagsledningen beslutat borra tre nya brunnar. Allt detta betyder en utjämning av topparna i vattenförbrukningen.

Men också på reningssidan är det aktuellt med utbyggnad. Ifall Nykarleby stad ansluts till ledningsnätet som ägs av Lepu vattenlednings ab måste reningskapaciteten också utökas.

Det är inget oförutsett detta som nu sker, säger Eliel Eng i Kovjoki vatten. Redan när vi 1969 fick pumpstationen och reningsverket klart visste vi att en utbyggnad måste ske. Egentligen var den planerad till 1973, men av olika omständigheter sker utvidgningen först nu 1974.

Vi håller på med en större bassäng på 500 kubikmeter samt tre nya brunnar. Vi har tidigare en bassäng på 150 kubikmeter men den är för liten. Vi måtte stanna hela reningsverket och pumpstationen till natten då vi inte har tillräckligt med bassänger. Detta medför att under de tider då förbrukningen ligger på topp måste vi överbelasta verkets kapacitet. Det finns då risk för att vattnets kvalitet inte blir så bra den kunde vara. Genom den nya bassängen som kommer att förslå för en rätt lång tid framöver kan vi jämna ut topparna och hålla bästa möjliga kvalitet på vattnet.

Då vi varit tvungna att stanna pumparna för natten har bassängen vid förbrukningstopparna tömts på vatten och vi har inte haft någon reserv.

Men samtidigt skall vi också borra tre nya brunnar. Vi har tre nu och pumparna som lyfter upp vattnet har en kapacitet på 500 minutliter var. Det är lite i underkant och därför borrar vi tre nya hål och monterar kraftigare pumpar i de brunnarna. Vardera får en effekt på 1000 minutliter. Efter det klarar vi en ökad förbrukning rätt långt in i framtiden.

Det är aktuellt att också staden skall börja ta sitt vatten från Kovjoki. Staden har redan köpt in sig i bolaget. Detta betyder att verkets reningskapacitet inte riktigt räcker till. Verket är planerat för Pedersöre, Nykarleby landskommun, staden, Munsala och delar av Jeppo. Och området är så stort att utbyggnad krävs. Det här kan bli aktuellt till hösten.

l och med att staden ansluts får vi också en reserv till stadens vattentorn. Det rymmer tillräckligt för att jämna ut topparna inne i staden.

Västra Munsala är ännu inte anslutet till ledningsnätet men blir det aktuellt att försörja också de delarna med vatten då måste vi nog tänka över om inte en reserv för Munsala-delen vore på sin plats. l dessa områden finns stora foderkök som slukar ganska stora mängder vatten och vi kan inte klara av en jämn och saker vattenförsörjning utan reserver. Men när de ska byggas och vem som skall bygga dem, det är inte genomdiskuterat än.

De arbeten vi nu håller på med skall vara slutförda i sommar och vi räknar med att få bassängen och brunnarna i användning under juni månad.

Den här delen av utvidgningen kostar oss cirka en halv miljon mark, säger Eng.


Max H. Furu, Vasabladet den 15 mars 1974.
(Inf. 2015-01-22.)

Fördelning av byggnadskostnader

Kovjoki vatten som bygger ut hade sökt om kommunal borgen för lån på sammanlagt 150.000 mark. En information om arbetet fick fullmäktige, som därefter godkände borgenärsansökningarna.

Fördelningen av de gemensamma kostnaderna för avlopp, väg- och vattenledningsarbetena på det byggplanerade området beslöt fullmäktige ändra i enlighet med styrelsens förslag, som går ut på att de nuvarande principerna för kostnadsfördelningen, dvs. 80 procent på kommunen för avloppets del och 20 procent på Lepu vattenlednings Ab för vattenledningens del där ledningarna byggs längs byggnadsplaneväg ändras så att från den 1 januari 1974 att då avlopps- väg- och vattenledningsarbeten utföres samtidigt hemföres av de gemensamma kostnaderna 45 procent på avloppet, 40 procent på byggandet av väg och 15 procent på vattenledningen. Härigenom kommer kommunen då att svara för 85 procent av kostnaderna och Lepu vattenlednings Ab för 15 procent av de gemensamma kostnaderna.


Vasabladet den 27 mars 1974.
(Inf. 2015-01-22.)

Lepu vattenbolag höjde kbm-priset

Det har blivit dyrare att använda vatten för de konsumenter som är anslutna till Lepu vattenledning ab. Företaget beslöt på sin bolagsstämma att höja priset med 10 penni per kubikmeter räknat från den 1 mars i år på grund av att Kovjoki vatten, som är leverantör, höjde sin avgift vid årsskiftet.


Vasabladet den 3 maj 1974.
(Inf. 2015-01-22.)

Pensala Gravgårdsförening Aftonfrid

Pensala Gravgårdsförening Aftonfrid vill ha 1.926.51 mk av Oravais kommun för en anslutning till Lepu vattenledning Ab. Munsala har bidragit med 2.500 mk. Anhållan om att Oravais betalar resterande belopp motiveras med att en stor del av medlemmarna i föreningen är oravaisbor. Kommunalstyrelsen bordlade anhållan tills det blir dags att göra upp budgeten.


Vasabladet den 27 augusti 1974.
(Inf. 2015-01-22.)

TA LEPU-VATTNET

Hälsovårdsnämnden är av samma åsikt som Sandås och Grön när de hävdar att staden bör övergå till att köpa vatten från Lepu vattenbolag, som tar vatten från verket i Kovjoki. Flera gånger har initiativ i den riktningen tagits, men några beslut har de inte lett fram till. Grundvattnet är ändå det bästa dricksvattnet. Nykarleby stad tar sitt från älven och renar det i ett hus bredvid kraftverket.


Vasabladet den 5.november 1974.
(Inf. 2015-01-22.)

Hälsovådligt vatten

Nykarlebyborna har sedan senaste tisdag druckit hälsovådligt vatten utan att veta om det. Vid ett vattenprov på torsdagen upptäcktes att reningsverkets vatten innehöll så mycket kolibakterier att det stämplades som farligt för hälsan.

Hälsoinspektör Leo Grön:

Vi har uppmanat skolorna och sjukhuset att koka vattnet, men inga hushåll har fått meddelande om att vattnet skulle kunna vara farligt för hälsan.

I flera omgångar har initiativ tagits för att staden skulle köpa vatten från Lepu vatten. Men hittills har det stannat vid initiativ och planer.

Den senaste kostnadsutredningen visar att anslutningen skulle kosta 0.4 miljoner mark och att arbetena tar två år genom att vattnet måste passera bassänger.

Tills man får besked om hur vattnet nu är har man ökat klortillsatsen från 0,2 gram till 0,5 gram per kubikmeter.

Veterinär Tore Sandås i Nykarleby betonar att det nu är skäl att övergå till Lepu vatten.

Vi kommer på hälsovårdsnämndens möte på måndag att starkt förorda en övergång. Grundvattnet är det bästa dricksvattnet. Det av många orsaker. Ytvattnet innehåller ämnen som inte kan kontrolleras vid rening, bl.a. växtskyddsmedlen. Och vid radioaktivt nedfall förstörs ytvattnet genast och orsakar katastrof.

Också fredagens prov visade att vattnet är absolut otjänligt som dricksvatten. Föroreningen försvinner genom att klorhalten ökas men i stället kommer vattnet att smaka klor.


Vasabladet den 27 november 1974.
(Inf. 2015-01-22.)

Nykarleby:

Källan flyttas från ån till ås.


Nästa sommar är det teoretiskt möjligt att de som bor i stadscentrum i Nykarleby slipper dricka åvatten. Det som börjar rinna ur kranarna i stället i så fall är åsvatten.

En utbyggnad av reningsverket i Kovjoki inleds nämligen dessa dagar och när den utbyggnaden är klar kan stadscentrums vattenledningsnät kopplas till anläggningen.


Från Kovjoki Vatten Ab:s reningsverk distribueras sedan tidigare vatten till stora delar av Nykarleby primärkommuner och till grannkommunen Pedersöre.

Kovjoki Vatten Ab, som äger reningsverket, säljer vatten till distributionsbolagen Lepu Vattenledning och Pedersöre Vatten och avlopp. 1974 köpte distributionsbolagen 481.490 kubikmeter vatten i Kovjoki.

Stadscentrum får sitt vatten direkt ur älven. Men det systemet skall man frångå. Ända sedan Kovjoki Vatten Ab startades för sex år sedan har Nykarleby stad varit med på ett hörn som framtida konsument.

Redan för två år sedan anhöll gamla staden om att få vatten från Kovjoki, men till det behövdes en utbyggnad av reningsverket.

- Utbyggnaden har av finansieringstekniska och praktiska skäl uppdelats i två etapper, berättar Eliel Eng som är styrelseordförande i Kovjoki Vatten Ab.

- I första skedet gjordes brunnar och bassänger. I andra skedet som skall börja nu tillkommer anläggningen för sedimentering och filtrering.

- I vattnet finns 10 milligram järn per liter. Den mängden skall ner till 0,1 eller högst 0,2 milligram.

Reningsverkets kapacitet skall bli tre gånger större än förr. Kapaciteten har varit 60 kubikmeter vatten i timmen, men skall alltså ökas till 180 kubikmeter.

- Senaste sommar var överbelastningen ibland ända upp i den dubbla vattenmängden, alltså 120 kubikmeter, säger Eng. Efter utbyggnaden skall reningsverket klara överbelastning till 240 kubikmeter om så behövs.

Utbyggnaden kommer totalt att kosta 1,2 miljoner mark. 600.000 för vardera byggnadsskedet. Andra skedet av byggnadsarbetet skall utföras av Allmänna ingenjörsbyrån i Helsingfors.

- Utbyggnaden skall vara färdig till våren, säger Eng. I god tid innan sommarsäsongen. Förhoppningsvis skall vi klara oss länge med den kapacitet reningsverket får.

Vattnet tas ur en sand- och grusås, belägen alldeles intill riksväg åtta. Vattnet pumpas till reningsverket ur sex brunnar. Tre av brunnarna ger som mest 500 liter vatten i minuten. De tre andra brunnarna upp till tusen liter i minuten.

- Man kan ju undra hur det finns vatten på det här stället, menar Eng. Men tydligen räcker grundvattnet i grusåsen för lång tid framåt. Gruset finns ganska djupt ner i åsen. Överst är det sand, först på 6—7 meters djup börjar gruslagret.

Ansvarig byggmästare för utbyggnaden är Leo Tolonen.

- Ritningarna är klara, säger han. Vi börjar jobba på måndag, om vi bara hinner få hit en grävmaskin. 31 mars skall arbetet vara färdigt.

Nykarleby stads fastighetsingenjör Henrik Manns satt på fredagen och funderade på några problem som hade just med vattenledningsanslutningen att göra.

Det är nämligen så att stadscentrum behöver ungefär 800 kubikmeter vatten i dygnet.

Och byggnadskontoret fick på fredagen erbjudande på en förhållandevis billig anslutning med kapacitet för 700 kubikmeter.

- Det innebär att vi borde blanda till 100 kubikmeter av stadens eget vatten till en början. Men går det att blanda ytvatten och grundvatten med olika ph-värden? Det där har jag ännu inte hunnit diskutera med kemisterna om.

- Så finns det dessutom den risken när stadscentrum tar ut sina 700 kubikmeter och vattnet pumpas upp i vattentornet att trycket sjunker i Munsala, Jeppo och eventuellt i Soklot.

En fullständig anslutning — utan blandvatten — kräver stadsbidrag och i så fall måste centrum vänta till 1977 och hålla till godo med åvatten så länge.


Jakobstads Tidning den .
Sven-Olof Moliis, Vasabladet den 13.12.1975.
(Inf. 2015-03-30.)

Kommunalt Lepu-vatten ger stabilare pris

BORDE LEPU VATTENLEDNING AB kommunaliseras? Den frågan väckte fmge Yngve Blomqvist på stadsfullmäktiges möte i Nykarleby på torsdagskvällen. Han fick starkt understöd för att en utredning borde göras, men det fanns också de som varnade för följderna av en kommunalisering: Det innebär sannolikt att man stabiliserar vattenpriset på en hög nivå för all framtid. Och hur blir det med alla andra smärre vattenbolag i staden?

Den kraftiga utbyggnaden av ledningsnätet har dragit stora kostnader och Lepu har i dag svårt att klara ekonomin. Utbyggnaden har också delvis skett ganska planlöst, vilket bl.a. lett till dyra ombyggnader när nya anslutningar tillkommit, framhöll Blomqvist. Delvis saknar man också precisa uppgifter om hur ledningar är dragna och hur de är dimensionerade och det här vållar problem.

Fmge Eric Fors hade en annan utgångspunkt i sitt resonemang när han stödde en utredning. Han hade räknat fram att det verkliga vattenpriset per kubik utanför stadscentrum — som ju har egna ledningar — för en småförbrukare med ca 60 m3 vattenförbrukning per år blir 4,10, för en med 100 m3 förbrukning 3,50 och för en med 1500 m3 1,70. Förbrukare som är direkt anslutna till Lepu betalar nämligen 1,75 pi per kubik plus en kvartalsavgift på 36 mk, medan man i stamstaden från nyår betalar 1,60 per kubik. Han ville ge styrelsen i uppdrag att utreda hur man kan få ett enhetligt pris i hela kommunen. Nykarleby har 90 procent av aktierna i Lepu.

Fmge Gustav Björkstrand påpekade att en utredning av det slaget blir mer komplicerad än vad Fors tror. Han underströk att det finns en hel del andra faktorer som spelar in vid sidan av det direkta vattenpriset. Det är bl.a. att stadscentrum ytterligare betalar 1,60 per kubik förbrukat vatten i avloppsavgift, det är bosättningsspridningen osv. Han utlovade hård kritik mot en utredning som inte beaktar detta.

Fmge Edgar Jungarå tyckte att Fors' siffror var intressanta och menade att vattenpriset i stadscentrum är för lågt eftersom förlusten i fjol blev 100 000 mk. Jungarå var annars mot en kommunalisering och hänvisade till alla små vattenbolag som finns. Vad skall man då göra med dem?

Fmge Gunnar Mäenpää förklarade vad den förlusten kom sig av. Det rådde prisstopp och näringsstyrelsens tillstånd att höja priset lät vänta på sig i månader och under tiden måste det gamla priset tillämpas. Nu krävs det bara att nytt pris anmäls till näringsstyrelsen. Mäenpää stödde också en utredning men ansåg att för hårda ord sagts om Lepus skötsel. Med de knappa resurser bolaget haft kan ett företag inte skötas prickfritt, ansåg också stadsdir. Börje Nygård.

Det som ärendet egentligen gällde beslöts i enlighet med styrelsens förslag. Staden inlöser tre andelar i Lepu vattenledning vid farmområdet vid Åminne-Gråsörenvägen tills flera farmer vill ansluta sig.

Vattenavgiften höjs från 1,50 mk/m3 till 1,60 från nyår. Avloppsvattenavgiften höjs likaså i centrum från 1,50 mk/m3 till 1,60.

En rad tjänstebenämningar ändrades enligt styrelsens förslag. En kanslibiträdestjänst vid stadskansliet blir biträdande kanslisttjänst med löneklass Y 13 från 1 maj 1977, kanslisten vid skolkansliet Ulla Ågholm avlönas enligt kansliföreståndares löneklass tillsvidare, men tjänsten bibehålls som kanslist. Löneklassen höjs från Y 15 till Y 16 från samma tid. En övermontörstjänst vid elverket ändras till arbetsledartjänst, vilket inte föranleder någon lönejustering.

Det ställdes endel frågor i sammanhanget, bl.a. uttrycke fmge Gustav Björkstrand ord över att stadens lönepolitik leder till att man mister endel tjänstemän.

Ändringen av eltariffsystemet godkändes, likaså höjningen av anslutningsavgifterna. Man beslöt också omfatta byggnadskontorets utlåtande till planen på förbättring av landsvägen Nykarleby—Jakobstad.

Det blev ett långt möte, där tre saker, kommunplanen, kaffepausen och tvättinrättningens framtid upptog den allra största delen av tiden.


Inger Luoma, Jakobstads Tidning den december 1977.
(Inf. 2015-01-11.)

Nykarleby kläms i borgensgreppen.


Ansvarsförbindelser för mera än sex miljoner mark fick utvidgade Nykarleby stad överta av primärkommunerna efter sammanslagningen för drygt ett år sedan. Nu 1976 får staden axla detta ansvar och betala bort en del av de skulder borgensförbindelserna medfört.

Juthbacka och Andelslaget Fisk gick omkull under storkommunens första år. Hur går det nu med De Gamlas Hem? Och dessutom är ytterligare ett företag i staden på branten till konkurs.

De fyra ursprungskommunernas bokslut vid utgången av 1974 visar att Nykarleby landskommun varit frikostigast med att ingå borgensförbindelser. Landskommunen hade tecknat borgen för över tre miljoner mark.

[En del utelämnat.]

Landskommunens största borgensförbindelse var för s.k. allmännyttiga företag. För vattendistributionsbolaget Lepu Vatten Ab uppgick totala borgensbeloppet till 1 183 000 mark delat på nio olika penninginrättningar.

För Kovjoki Vatten Ab hade landskommunen tillsammans med Pedersöre kommun gått i borgen för 870 000 mark.

Munsalas största borgenssumma var för Lepu Vatten Ab 380 000 för långfristiga lån.

Staden gick i borgen för Kovjoki Vatten Ab för utbyggnad av reningsverket för ett kortfristigt lån i Folkpensionsanstalten på 300 000 mark och för ett räntestödslån på 70 000 mark i Postbanken.


Sven-Olof Moliis, Vasabladet den 14.1.1976.
(Inf. 2015-04-02.)

Kovjokiverket ger 240 000 liter renat i dygnet

I april blir Kovjoki Vatten Ab:s utbyggnad av reningsverket vid bolagets vattentag klar. Då skall den nya avdelningen med doseringsanläggning, sedimenterings- och filtreringsbassänger kunna tas i bruk.

- Jag hoppas att vi med den utbyggnaden klarar oss hundra år framåt, säger Eliel Eng, som är styrelseordförande för Kovjoki Vatten Ab.

Utbyggnaden gör reningsverket fyra gånger effektivare. Verkets kapacitet har hittills varit 1000 liter i minuten eller omräknat 60 kubikmeter i timmen. När den nya delen tas i användning ökar kapaciteten till 240 kubikmeter

Reningsverket som byggdes 1969 har sedan dess byggts ut i två skeden. Samtliga tre byggnadsetapper har blivit i stort sett lika dyra, ungefär 600.000 mark var för sig. Totala kostnaderna för hela reningsverket rör sig om två miljoner.

Nykarleby stad och Pedersöre kommun äger femtio procent var av aktierna i Kovjoki Vatten. Vattenbolaget har två kunder, ett vattendistributionsbolag för Pedersöre och ett för Nykarleby.

Kovjokivattnet distribueras till konsumenter i Pedersöre och stora delar av gamla Nykarleby landskommun och Munsala.

- När vi beslöt om den senaste utbyggnaden var det med förutsättningen att även stadscentrum i Nykarleby skall anslutas till Kovjoki Vatten, berättar Eliel Eng. För den skull blev utbyggnaden så här stor.

Utbyggnaden hade dock varit nödvändig ändå. Konsumtionen för Nykarlebys del är nämligen tidvis så kolossalt stor att reningsverket ibland överbelastas ända upp till hundra procent under vissa delar av året.

Vintertid är konsumtionen via Lepu Vattenlednings Ab:s distributionsnät bara fyrtio procent av konsumtionen under sensommaren och hösten.

Den ojämna fördelningen beror på att den säsongsbetonade minknäringen i Munsala och delar av den gamla landskommunen tidvis förbrukar enorma vattenmängder.

- Vi skulle inte ha klarat överbelastningen i sommar, säger Eng. Men nu har ju kapaciteten höjts till 240 kubikmeter och reningsverket skall dessutom gott klara en överbelastning på femtio procent. I synnerhet om den gamla delen kan utnyttjas effektivare.

När Nykarleby stadscentrum kan anslutas till vattentaget i Kovjoki är ännu inte klart. Stadens fastighetsingenjör Henrik Manns berättar att den kan ske tidigast nästa år.

- Det finns inget beslut om anslutning ännu, säger Manns. Utbyggnaden av reningsverket gick snabbare än väntat och staden har inte anslagit medel i årets budget för det här ändamålet.

Själva anslutningsarbetet kommer att kosta uppemot 200.000 mark. Till det behöver staden statsbidrag. Ansökan om statligt räntestödslån för anslutningen måste inlämnas i sommar.

- Så har vi dessutom ett så fantastiskt stort läckage i stadscentrums gamla vattenledningar att mycket av vattnet skulle rinna ut.

Några av läckorna i ledningsnätet har lagats. Men fortfarande finns kraftigt läckage i de äldsta rören.

- Men man måste nog säga att stadscentrums råvatten hör till de sämsta i hela landet. Älvvattnet är nog det sämsta alternativet.

Kovjokivattnet är således bättre. Det enda problemet är järnhalten. Grundvattnet innehåller 7,0-7,8 milligram järn per liter.

- Finanseringen av utbyggnaden vållade problem så tillvida att vi har 300.000 mark i bara kortfristiga lån, säger Eng. Men vi räknar med att det skall gå utan att vi behöver höja vår avgift på 60 penni per kubikmeter.

- På sikt betalar nog storkonsumenterna investeringarna.


Sven-Olof Moliis, Vasabladet den 20.3.1976.
(Inf. 2015-04-02.)

Nykarleby byter vatten i november?

Snart slipper invånarna i Nykarleby stadscentrum dricka åvatten. Stadens vattenledningsnät kommer nämligen att anslutas till grundvattentäckten i Kovjoki. Anslutningsarbetet kan tekniskt sett utföras redan i november. För stadens del beräknas utbyggnadskostnaderna bli cirka 80 000 mark.

När beslut fattades om att förstora Kovjoki Vatten Ab:s reningsverk för tre år sedan anhöll stadsstyrelsen i Nykarleby om att utvidgningen skulle dimensioneras så att även staden skulle ha möjlighet att ansluta sig.

Ett kostnadsförslag som gjordes 1974 för anslutning till Lepu Vattenlednings Ab, som distribuerar vattnet från Kovjoki Vatten till konsumenterna, löd på omkring 500 000 mark. Byggnadskontoret, Lepu och Jord och Vatten har dock sökt billigare och mera ändamålsenliga alternativ.

Den lösningen som framläggs nu garanterar en dygnsförbrukning för stadscentrum på över 800 kubikmeter vatten. Detta gäller första skedet av utbyggnaden. Senare kan kapaciteten höjas etappvis.

- Själva arbetet med anslutningen räcker inte länge, säger stadens fastighetsingenjör Henrik Manns. Anslutningen kan ske i november om vi kan beställa det material som behövs genast så att leveranserna kan ske så snabbt som möjligt.

- Det som behövs är bl. a. ledningar, nivåkontroller till vattenverket och vattentornet och tryckventiler.

- Att anslutningen skulle bli så mycket billigare i dagens läge än enligt den ursprungliga beräkningen beror på att vi nu slipper en utjämningsbassäng vid vattenverket och att ledningar nära centrum som kan användas och ge det vatten som behövs.

Förbrukarnas andel av utbyggnadskostnaderna blir 80 000 mark och Lepubolagets andel likaså 80 000 mark.

För vattnet betalar staden 60 penni per kubikmeter åt Kovjoki Vatten och för transporten tio penni kubikmetern åt Lepu Vattenledning.

Byggnadskontoret har räknat ut att vattenpriset efter anslutningen blir 1,40 mark kubikmetern. För närvarande har man en anhållan inne om höjning av det nu gällande priset 1,15 mark.

Stadscentrums eget vattenverk kommer efter anslutningen att fungera som reservreningsverk.

- Om det blir fel på ledningarna från Kovjoki eller om det händer något med grundvattnet går det omedelbart att koppla om och ta in åvatten i vattenverkets bassäng, säger Manns.

Beslut om anslutningen fattar Nykarleby stadsfullmäktige. Förslag föreligger från stadsstyrelsen om att det hela skall ske på följande sätt:

Lepu Vattenledning bygger de ledningar som behövs och vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att dra vattnet under älven i Forsby.

Staden tecknar borgen för de lån som Lepu Vattenledning eventuellt upptar för utbyggnaden av ledningarna till ett högsta belopp om 160 000 mark. Vattenledningsverket debiterar sedan staden en avgift om högst fem penni per kubikmeter levererat vatten som ersättning för utbyggnadskostnaderna förutom den tidigare meddelade avgiften på tio penni.

Om anslutningen av en eller annan anledning inte kan göras kommer Kovjoki Vatten ändå att höja vattenpriset med femton penni för att klara av de skulder utbyggnaden i våras medförde. Den höjningen drabbar stora delar av nykarlebyborna utanför stadscentrum.


Sven-Olof Moliis, Vasabladet den 28.9.1976.
(Inf. 2015-04-02.)

Lepu-vattnet indraget i betalningskarusell

— Mycket invecklat, säger tf stadssekreterare Sigvald Blomqvist i Nykarleby om stadens och Lepu vattenlednings förskottering och återbetalning sinsemellan av anslutningsavgifter.

Stadsstyrelsen blev senaste vecka klar med ett ärende om anslutningsavgifterna som anhängiggjorts genom en skrivelse från Lepu vattenledning. Ärendet var första gången till behandling i mars.

Vattendistributionsbolaget anhöll om att de direkta vattenkostnaderna för Juthbacka avskrivs från kontot ”av staden förskotterade anslutningsavgifter”.

Lepus fordran på Juthbacka var ????? mk.

Dessutom anhöll bolaget om att få lyfta ett anslag för utbyggnad av vattenledningen i Monäs. Senaste år beslöt stadsstyrelsen att förskottera tio andelar à 2.600 mk eller sammanlagt 26.000 mk till Lepu för utbyggnad av vattenledning till stadens nya farmområde i Monäs. Lepu anhöll således att få lyfta dessa 26.000 mk. Bidraget skulle i sin tur användas att kvittera mot under detta år återbetalbara anslag som gamla Munsala kommun beviljat för Storsved, Pelat, Gunilack och Pensala.

Munsala kommun förskotterade under 1973 och -74 sammanlagt ???? mk till Lepu i anslutningsavgifter, därav tolv andelar à 2.500 mk i Pensala och tio andelar à 3.000 mk i Pelat-Gunilack området. Före kommunsammanslagningen betalade Lepu tillbaka 11.964 mk till Munsala. Från januari 1975 är sålunda stadens fordran på Lepu 48.035 mk.

Sedan dess har Lepu fått ett tjugotal nya anslutningar i Pensala och fyra i Pelat-Gunilack. Kvar att återbetala till staden har Lepu sammanlagt 39.500 mk för elva anslutningar i Pensala och fyra i Pelat-Gunilack.

Lepus återbetalningsskyldighet berör nytillkomna anslutningar skilt inom varje område.

Stadens ekonomikontor föreslog i ett utlåtande till stadsstyrelsen att fordran på Juthbacka skulle avskrivas mot det beviljade förskottet, att skillnaden (16 000: skulle tillfalla Lepu, men att anslaget för Monäs farmområde inte skulle godkännas för utbetalning.

Stadsstyrelsen beslöt i första behandlingen av ärendet i mars att förkasta Lepus anhållan till den del som berörde bolagets icke prioriterade fordran för direkta kostnader på Juthbacka.

Anhållan om utbetalning och kvittering av det senaste är beviljade bidraget beslöt man bordlägga för närmare utredning. Den delen av ärendet avgjorde stadsstyrelsen senaste vecka.

Sekreterare Blomqvist fick i uppdrag att utreda de krångliga turerna i betalningskarusellen När det var gjort klarnade läget så pass att styrelsen kunde drista sig till ett beslut i saken.

Stadsstyrelsen gjorde då till slut så att man godkände att det beviljade anslaget (26.000 mk) kvitterades mot elva kvarvarande andelar i Pensala (motsvarande 275.00mk).

Lepu skall så återbetala det resterande beloppet (1.500 mk). Sedan återstår bara tio andelar i Pelat-Gunilack. för ett sammanlagt värde av 30.000 mk.

— Invecklat? Inte alls. Klart som korvspad, säger styrelseordförande Eliel Eng i Lepu vattenledning. Stadsstyrelsen har kanske inte varit medveten om hur det här löper. Det har ju inte ens varit frågan om pengar utan bara om överföring i bokföringen.

— Ärendet är ett arv från överenskommelsen mellan Lepu och Munsala kommun. Det har väl varit någon differens i bokföringen. Men det hela är kanske svårt att förstå om man inte från tidigare är insatt i saken.

Avtalet om anslutningsavgifterna mellan Lepu och Munsala är i dag oförmånligt för Lepu, menar Eng, genom att kostnaderna för att gräva ner ledningarna nu bara täcker fyrtio procent av vad samma arbete kostade när överenskommelsen gjordes.


Sven-Olof Moliis, Vasabladet 1977.
(Inf. 2015-01-11.)

Borgen

Nykarleby stad går i borgen för två lån vardera 50.000 mark för finansering av stadscentrums anslutning till Lepu Vatten Ab. Borgensförbindelsen skall ännu godkännas av stadsfullmäktige.


Vasabladet den 22.7.1977.
(Inf. 2015-04-12.)

Borgen

Staden inlöser tre andelar i Lepu Vattenledning på farmområdet vid Åminne-Gråsörevägen i Soklot. Lepu Vatten bygger ledning till området för 13 000 mk. Stadens andelar inlöses efterhand av nya farmare som etablerar sig på området. De fyra farmare som redan finns där inlöser genast sina andelar.
Vatten- och avloppsvattenavgifterna höjs till 1,60 mark kubikmetern vardera. Vattenavgiften var tidigare 1,45 mk och avloppsvattnet kostade 1,50.


Vasabladet den 2.12.1977.
(Inf. 2015-04-12.)

Eng i Lepu

Kommunalisera vattnet sedan skulderna betalats

Att Lepu Vattenlednings Ab i Nykarleby förr eller senare ska övergå helt i kommunal ägo har underförstått varit meningen ända sedan starten 1969, säger Lepus styrelseordförande och vd Eliel Eng. Förslag om att Lepu borde kommunaliseras framfördes nyligen igen i stadsfullmäktige.

— Men kommunaliseringen borde ske först när Lepu betalat sina skulder och när ledningsnätet är färdigt utbyggt, säger Eng.

Stadsfullmäktige har krävt en utredning om de kommunala vattenavgifterna. Anledningen till det var att avgiften varierar kraftigt i olika delar av storkommunen. I vissa byar i primärkommunen Munsala är slutpriset per kubikmeter uppe i omkring fyra mark. I stadscentrum är priset efter förhöjning 1,60 som jämförelse.

Vattenledningsnätet i centrum ägs av staden. I gamla landskommunen och i Munsala är ledningsnätet distributionsbolaget Lepu Vattens.

Stadens vattenpris är 1,60 mk. Lepu tar 1,70 av konsumenterna. Lepu distribuerar kommunalvattnet från Kovjoki där Kovjoki Vatten Ab har ett grundvattentag och nyligen utbyggt reningsverk. Kovjoki Vatten debiterar 80 penni kubiken.

Lepu Vatten lät 1969 planera ett vattenledningsnät dimensionerat för hela förra landskommunens område, för stadscentrum och för munsalabyarna.

I dag återstår endast kompletteringar av nätet. Dessa kommer att utföras nästa år. Lepu har ansökt om statligt räntestödslån för arbetet. Vd Eng beräknar byggkostnaderna till ungefär 300.000 mark.

Lepus vattenledningsnät har hittills kostat fyra miljoner mark att bygga. Av skulderna återstår att betala 1,5 milj. mk och det ska bolaget klara av inom sju år menar Eng.

— I dagens läge skulle ledningsnätet kosta tio miljoner, säger han.

Lepu Vattens aktier ägs till nittio procent av kommunen. Återstoden av aktierna är fördelad på femtio privatpersoner med en aktie var.

— Beskattningsvärdet på Lepus aktier har nu blivit så högt att aktieägarna betalar förmögenhetsskatt för dem, säger Eng. Men enligt bolagets stadgar får de ingen utdelning. Det är ett högt pris för insynen i bolagets skötsel.

Eliel Eng har varit Lepu Vattens allt i allo ända sedan starten. Han sköter sin uppgift för en symbolisk ersättning på 200 mark i månaden. Dessutom jobbar han för timlön ute på fältet vid behov.

Engagemanget i Lepu Vatten kallar han hobby.

Lepu har bara en heltidsanställd människa, en kanslist som sköter bokföringen.

— Jag tycker inte det är någon idé att införliva Lepu helt med kommunalkassan, säger Eng. Vad skulle det tjäna till? Däremot kan Lepu säkert skötas av kommunalanställda men som skilt bolag även i fortsättningen. Man kunde kanske göra som man gjort med vattenbolaget i Pedersöre.

Problemet med kommunaliseringen av Lepu Vatten är enligt Eng huvudsakligast detta:

När Lepu betalat bort skulderna för utbyggnaden av ledningsnätet kan vattenavgiften sänkas (och enligt Eng långt under stadens pris på 1,60 mk).

Men hur ska kommunen kunna göra samma sak efter en eventuell kommunalisering av vattenbolaget när stadens pris i stadscentrum redan är uppe i 1,60 trots att stan inte har byggskulder för sina ledningar?

Och hur ska kommunen ställa sig till vattenbolagen i kommundelen Jeppo? Lepu Vatten har dragit sina ledningar bara i norra Jeppo (till bäcken vid Romar), vilket skedde helt enligt planerna som gjordes upp -69.

Stadsfullmäktige gick ganska hårt åt Lepu Vatten vid sitt senaste sammanträde. Yngve Blomqvist (Munsala, sfp) tyckte Lepu är ett misskött bolag som byggt ut ledningsnätet helt planlöst och med feldimensionerade ledningar.

— Nu måste Lepu satsa flera 10.000 mark för att byta ut ledningar, sa Blomqvist. Ledningsnätet är inte ens kartlagt i vissa delar av kommunen.

Den salvan besvarar Eng med att planeringen utfördes av experter på ingenjörsbyrån Jord och Vatten och att de ledningar Blomqvist närmast avsåg finns i ett område i Vexala med tre minkfarmer och fyra hushåll. Under högkonsumtionen i farmerna i höst räckte ledningarna inte till.

Jord och Vatten planerade hela Lepus ledningsnät samtidigt för de tre primärkommunerna.

— Det är en lycka i dag att Munsala anhöll om Lepu-vattnet redan 1969 även om kommunen inte anslöt sig genast, säger Eng. Men tack vare anhållan dimensionerades ledningarna från Kovjoki genast för hela nejdens behov.

Utredningen om kommunalvattnet ska enligt förslag av Eric Fors (Munsala, dfff) ta sikte på ett gemensamt vattenpris ihela storkommunen. Dessutom ska utredningen gälla avloppsvattenavgiften. Allan Blom (stadscentrum, sfp) vill ha utrett om det bara är enskilda konsumenter i centrum som ska betala reningsverket.

Men Lepu Vatten har inte bara fått skällor.

Stadsdirektör Börje Nygård tycker synd om Lepus personal som är överhopad med arbete. Framför allt avser han då Eliel Engs ”fritidssysselsättning”.

— Eng ligger i som en stövare som jagar villebråd, sa Nygård i fullmäktige.

Jarl Högdahl (Kovjoki, sfp) tror för sin del inte att kommunalvattnet blir billigare genom kommunalisering av Lepu Vatten.

—Vi ska hålla i minnet att kommunalvattnet inte är dyrt. Men det blir dyrare om vi övertar Lepu. Då riskerar vi att stadens budget inte börjar gå ihop. Vi kan inte sköta det lika billigt som Lepu.


Sven-Olof Moliis, Vasabladet den 13 december 1977.
(Inf. 2015-01-11.)

Äntligen vinstår för Lepu vatten

Lepu vattenledning Ab gick med en vinst på 25.000 mk i fjol efter tre förlustår. Kvar av den sammanlagda förlusten är ändå 32.000 mk. Vattenförsäljningen uppgick i fjol till 450.000 mk och månadsavgifterna till 78.000 mk. 34 nya anslutningar tillkom och sammanlagt har man nu 860 ansluttningar. Ett tillskott blir det också i år när nya delar av Monäs, bl.a. de två foderköken kommer att anslutas. Ett räntestödslån på 50.000 mk har beviljats för utbyggnaden i Monäs.

Från Kovjoki vatten köptes under året 310.488 m3 vatten, vilket är en ökning med 12 480 m3. I pengar utgjorde vatteninköpen 208.000 mk. Försäljningen ökade med 96.407 mk till 450.838, men den markmässiga ökningen härrör i stort sett från prishöjningar. I förmedlingsavgift fick Lepu 38.420 mk eller 15 mk/m3 för sträckan Kovjoki—Nykarleby vattenverk. Fulla avskrivningar gjordes och vidare avskrevs 30.000 mk utestående fordringar i Juthbacka-konkursen.

Bolagets främmande kapital minskade under året till 1.556 mk per anslutning och är nu hälften mindre än 1972, vilket man med tillfredsställelse noterar i årsberättelsen. Ledningsnätet ökade under året med 4.410 m, varav 700 m matarledning, till 257 718 m.

Bolagets styrelse består av Enhard Nylund, Sigurd Hermansson, Nils Björkman (ny), Johan Stenfors och Eliel Eng.

Bolagsstämman berättigade styrelsen att ta i bruk pumpstationer i Monäs samt i Harjux och Gunilack. Detta för att utjämna förbrukningen och trygga vattentillgången också under högförbrukning.

Lepus ledningsnät börjar nu vara helt utbyggt, konstaterar styrelseordföranden Eliel Eng. Endast delar av sjöbyarna i Munsala kan ännu kompletteras.


Bertel Widjeskog, Jakobstads Tidning den 4 april 1978.
(Inf. 2015-01-11.)

Vattenborgen i Nykarleby

Stadsstyrelsen i Nykarleby föreslår för fullmäktige att Lepu Vattenledning Ab beviljas borgen för ett räntestödslån från Postbanken om 50 000 mark. Kovjoki Vatten Ab har också anhållit om ett lån om 200 000 mark från Nykarleby stad.
Till saken hör att fullmäktige i ett tidigare skede beviljat Kovjoki Vatten ett lån om 100 000mark, men av denna summa har Kovjoki vatten erhållit endast 74 000 mark. Stadsstyrelsen beslöt nu att utbetala skillnaden eller 26 000 mark. Några andra åtgärder vidtas inte med anledning av Kovjoki Vatten Ab:s anhållan, beslöt stadsstyrelsen.


Vasabladet den 8.4.1978.
(Inf. 2015-04-12.)

Billigare vattenrening:

Enkel duschanläggning löste stort problem


Ett enkelt plastskåp med tre duschstrålar blev lösningen på luftningsproblemet vid Kovjoki vatten konstaterar Eliel Eng och Paavo Päätälo.


SJUTUSEN mark per månad vinner Kovjoki vatten Ab på det nya luftningssystem som provkörts en längretid och konstaterats fungera perfekt. Ytterligare utbyggt blir förtjänsten ännu mera påtaglig.

DET KOSTADE inte mera än ca 7.000 mark att bygga luftningsanläggningen — den har således betalt sig själv första månaden i drift. På tisdagen kunde styrelseordföranden Eliel Eng förevisa anläggningen för experter från Karleby vattendistrikt och man diskuterade bland annat hur utbyggnaden enklast kan verkställas.


Den största fördelen med luftningsanläggningen består i att järnet enklare fälls ut och man kan spara på dyrbara kemikalier. Kaliumpermanganatet har tidigare tillförts i ansenliga mängder och detta kostar ca 9 mk per kilo. Med luftningsanläggningen behöver man tillföra endast 4,8 gram per kubikmeter vatten mot att man i normal drift tidigare tvingats tillsätta över 20 g/kbm för att få järnet utfällt.

— Det betyder 14—15 penni per kubikmeter inbesparing, konstaterar Eliel Eng.

Han berättar också att man försökt med olika slags luftningsmetoder tidigare, men att den nuvarande anläggningen är den enklaste, billigaste och också mest funktionsdugliga.

—Vi såg redan vid provpumpningarna att luftning var viktigt — när vattnet rann ut i diket utfälldes järnet bättre ju mera luft kom åt vattnet. Vi försökte blåsa in luft direkt med kompressor, men detta gav inte önskat resultat.

Nu syresätts vattnet genom tre enkla duschstrålar, vattnet tar åt sig luftens syre och järnfällningen sker snabbare och effektivare. I duschen riktas vattenstrålen mot en liten skiva som sprider vattnet i en paraplyformad dusch, Luftningen sker vid intaget till reningsanläggningen, och efter luftningen fortsätter vattnet till utfällningsbassängerna innan det går ut i ledningsnätet.

Kovjoki vattnet innehåller som råvatten 18—20 milligram järn per liter. I och för sig inte så mycket, eftersom byggmästare Tor Hagkvist från vattendistriktet kunde berätta att vattentaget i Karleby innehåller upp till 50 mg/l, men att man också där genom effektiv luftning kunnat nedbringa kemikalieförbrukningen mycket kännbart.

Också ingenjör Paavo Päätalo från vattendistriktet konstaterade att Kovjoki lösningen var både effektiv och enkel, och att man absolut måste bygga ut den så att också högsäsongens förbrukning kan luftas i sin helhet.

Eliel Eng tror också att man hinner bygga en luftningsanläggning till innan sommarens storkonsumtion börjar. På fem dagar byggde man det nuvarande ”duschskåpet”, men det behövs mera tid för nästa, då byggnaden ju inte planerats för denna anläggning. Eliel Eng menar också att Kovjoki vattenbolag nu också ”flyter” efter några år av tunga investeringar. Satsningarna har gett resultat och man förmår leverera fullgott vatten till konsumenterna.

Totalt kan vattenverket i Kovjoki leverera 250.000 liter vatten i timmen, men den nya luftningsanläggningen sväljer inte mera än ca 150.000 liter/tim., vilket dock räcker ganska långt med nuvarande förbrukning.


Bertel Widjeskog, Jakobstads Tidning den 12 april 1978.
(Inf. 2015-01-11.)

Borgen

Stadsfullmäktige godkände borgen för Lepu Vattenledning Ab:s räntestödslån från Postbanken om 50.000 mark.


Hans Wikman, Vasabladet den 5.5.1978.
(Inf. 2015-04-12.)

Räntestödslån beviljat för vattenförsörjningen

Jord- och skogsbruksministeriet har godkänt statligt räntestöd för sammanlagt 55 miljoner marks vattenförsörjnings- och vattenskyddslån till 285 kommuner och andra samfund. Nästan hälften av de här lånen är dock osäkra, emedan bankernas förbindelse om att de beviljar lån, ännu saknas.

Ministeriets räntestödsbeslut är slutgiltigt för 28,3 miljoner marks lån till 154 sökande, som skaffat sig någon kreditinrättnings förbindelse. För 26,7 miljoner mark till 131 sökande gjorde ministeriet en förhandsreservering. Den gäller till utgången av juli. Om man till dess inte fått någon bank att förbinda sig att bevilja lån, går räntestödet till någon kommun, som lyckats därmed.


Om lånesumman på 55 miljoner mark fördelas enligt ministeriets beslut, kan därmed vattenskydds- och vattenförsörjningsarbeten till ett värde av 195 miljoner mark finansieras. Under det här decenniet har räntestödslånen motsvarat 7—12 procent av samhällenas vatteninvesteringar.

I samband med budgeten beslöt man att staten i år betalar räntestöd för lån på sammanlagt 75 miljoner mark, som beviljas ur kreditinrättningarnas medel för att finansiera vattenförsörjnings och vattenskyddsprojekt. Redan i december reserverades 20 miljoner mark varav ca 13 miljoner mark senare stadfästs och 7 miljoner mark ännu inte stadfästs.

Det största nu godkända räntestödslånet, som också fått bankens bekräftelse, är på 1,4 miljoner mark och går till kommunalförbundet för Mellersta Nylands vattenskydd. Lån på över en halv miljon har också godkänts för Tavastkyro kommun (600.000 mark), Imatra stad (600.000 mark), Jyväskylä-nejdens reningsverksbolag (600.000 mark) och för Seinäjoki stad (500.000 mark).

Dessutom har bl.a. Pojo kommun, Korsnäs kommun, Malax kommun, Maxmo kommun, Närpes kommun, Oravais kommun, Replot-Björkö Vatten Ab, Vasa stad, Kronoby kommun, Lepu Vattenledning Ab, Jakobstad, beviljats räntestöd för lån, som bankerna åtagit sig att bevilja.

Också bl.a. Hangö stad Karis stad, Tenala kommun Kimito kommun, Kristinestad Malax kommun, Kronoby vatten och avlopp Ab, Larsmo kommun, Jakobstad, Pedersöre kommun samt Terjärv vatten och avlopp Ab kommer enlig Jord- och skogsbruksministeriets beslut att få räntestöd, om de lyckas få någon bank ät bevilja de lån de sökt.


Den 15 maj 1978
(Inf. 2015-01-11.)

Borgen

Lepu Vattenledning har igen anhållit om stadens borgen. Bolaget har lånat 30 000 mark av Munsala försäkringsförening, 90 000 mark av Nykarleby-Jeppo försäkringsförening och 90 000 mark från HAB i form av kortfristig växel. Det kortfristiga lånet togs bort eftersom Lepu Vattenledning ordnat den finansieringen på annat sätt. Stadsstyrelsen föreslår nu för fullmäktige ett godkännande av borgen år Lepu Vattenledning på totalt 120 000 mark.


Hans Wikman, Vasabladet den 24.11.1978.
(Inf. 2015-04-12.)

Lepu-ärenden återremitterade i Nykarleby

Stadsstyrelsen i Nykarleby återremitterade vid senaste möte för närmare utredning — som ju termen oftast lyder — de flesta ärenden som på något sätt hade beröring med vattendistributionsbolaget Lepu Vatten Ab. Det ödet rönte bolagets borgensansökan på lån om 500.000 mark och flera gårdsgruppers ansökan om att staden skulle delta i kostnaderna i samband med dragningen av vattenledning från Lepu Vatten. Däremot ville stadsstyrelsen att fullmäktige beviljar 530.000 mark för byggande av en vattenledning som tryggar vattentillgången för bl. a. Farm-Frys.

På vissa villkor får villaägarna på Djupsten förbättra den vägsträcka som går över stadens mark på Leppon och Djupsten så att vägen blir trafikerbar med bil.

Ab Destro Oy som kommer att uppföra en destruktionsanläggning i Nykarleby bör enligt stadsstyrelsens förslag få kommunal borgen för ett lån om 600.000 mark.

Val av tjänstemän är fortsättningsvis ett problem i Nykarleby, av allt att döma. Stadsstyrelsen i Nykarleby valde inte heller denna gång någon till den ledigförklarade tandläkartjänsten vid HVC, trots att den nu varit utannonserad för andra gången, utan remitterade på nytt ärendet tillbaka till hälsovårdsnämnden. Valet av näringsombudsman återförpassades också till näringsnämnden, formellt med den motiveringen att nämnden bör rangordna de sju sökandena innan stadsstyrelsen tar ställning.


Hans Wikman, Vasabladet 1979.
(Inf. 2015-01-15.)

Bättre samordning behövs i Nkbys vattenförsörjning

STORA vattenförsörjningsärenden stod på stadsstyrelsens dagordning i Nykarleby vid senaste möte — samtliga fall med Lepu vatten som inblandad part. Att den dag närmar sig när de två — staden och Lepu — av praktiska skäl måste bli ett blir allt mera klart. Det blir allt svårare att skilja de tvås vattenaffärer och -problem från varandra. Staden han aktiemajoritet i Lepu vatten och numera kommer t.ex. ansökningar om nya utbyggnader av Lepus nät mycket snabbt på stadsstyrelsens bord — så snabbt till och med att utredningar som krävs som beslutsunderlag inte är gjorda. Så återsände man nu ärenden för närmare utredning.

Stadsstyrelsen beslöt emellertid för fullmäktige föreslå att en ytvattenledning från stadens reningsverk dras till Nålören och Frillmossen. Detta under förutsättning att de största förbrukarna — för närvarande Farm-Frys och Bröderna Sjöholm — bygger utjämningsbassänger för dygnsreglering. Däremot skall BK och Lepu gemensamt planera en fortsättning av ledningen från vattenverket till Gråsöns farmområde i Socklot. Lepu skulle köpa vatten av staden för att trygga tillgången där. Redan i höstas uppmanade Ab Farm-Frys i en skrivelse staden att vidta åtgärder för att trygga vattenförsörjningen vid foderkök och farmer på Nålören. Vid högförbrukning på hösten innan pälsningstiden startar räcker vattnet inte till för anläggningarnas behov. Man föreslog att en ledning dras direkt från stadens reningsverk till Nålören och att man genom den ledningen pumpar renat åvatten som spolvatten till foderköket och vatten åt pälsdjuren. Under högsäsong uppskattar man förbrukningen under de närmaste fem åren till 450 m3 per dygn.

Jord och vatten har planerat en ytvattenledning till Nålören och Frillmossa farmområde och kostnadskalkylen slutar på 530.000 mk, varav 240.000 mk för maskininstallationerna i vattenverket och 290.000 mk för ledningar.

Projektet brådskar. Ledningen borde vara klar i höst för att trygga vattenförsörjningen till områdena.

Om storförbrukarna bygger utjämningsbassängerna föreslår styrelsen alltså att projektet förverkligas. Efter vissa anslagsöverföringar kommer 350.000 mk att krävas i nytt anslag. Fullmäktige avgör frågan vid sitt nästa möte.

 

Utredning om Markby-vatten

När det gäller Långholmenbornas vattenproblem, som JT skrev om häromdagen, hade styrelsen ingen lösning. Man återsände ärendet till Lepu vatten som skall reda ut hur och om övriga delar av Markby skall anslutas och vad det innebär bl.a. för lönsamheten.

Också anhållan från Lippjärvborna återsändes till tekniska nämnden för närmare utredning. Från Lippjärv har man också anhållit om anslutning till Lepu vatten, men anhållan har översänts till staden.

I stadsstyrelsen röstade man i ärendet. Fyra ansåg att det inte nu är möjligt att förverkliga ett projekt av det här slaget på stadens bekostnad, medan fem ledamöter ville sända frågan till tekniska nämnden för utredning.

I sitt utlåtande säger BK att det är naturligare att Lepu sköter vattendistributionen till Lippjärv. Ledningarna blir i båda fallen ungefär lika långa, ca 2,8 km och med en kostnad på ca 60.000 mk per kilometer, men om byn skall ta vattnet från staden skall det först gå förbi Lippjärv till stadens reservoarer och därefter pumpas tillbaka till Lippjärv.


Juni 1979.
(Inf. 2015-01-15.)

Het nykarlebypotatis

Vem skall betala vatten och avlopp?

Det kan inte vara riktigt att de kommuninvånare som råkar bo på planerat område och är anslutna till det kommunala vatten- och avloppsverket ensamma skall stå för alla kostnader med reningsverket i Nykarleby centrum, medan flertalet slipper de kommunala avgifterna. Det är dags att syna både vatten och avloppsfrågan i sömmarna och börja diskutera en kommunalisering eller någon annan form av samorganisation av de här funktionerna.


Detta uttalande gör fullmäktigeledamoten Allan Blom i Nykarleby. Åt det hållet resonerar också fullmäktigeledamoten Yngve Blomqvist som representerar Munsala-regionen, medan fullmäktigeledamoten Edgar Jungarå i Jeppo tycker att de två herrarna resonerar helt bakvänt.

Bakgrunden till diskussionen i kommunalpolitiska kretsar i Nykarleby är den tillkrånglade administrativa situationen ifråga om vatten och avlopp. Problemen är ett arv från primärkommunernas självständighetstid. Av kommunalpolitiska orsaker, men också på grund av olika synsätt beroende på boningsort och näringsrepresentation har beslutsfattarna ännu inte förmått sig till att ta tjuren vid hornen. — En enhetlig kostnadsfördelning förutsätter enhetliga grunder för beräkningar och det har vi inte i Nykarleby i dag, säger byggnadskontorets chef, ingenjör Gustav Hofman. Planeringen för framtiden är faktiskt också väldigt besvärlig i nuvarande situation. Därför verkar kommunaliseringstanken tilltalande.

Det kommunala vatten- och avloppsverket i Nykarleby sorterat under byggnadskontoret och betjänar ett visst område av storkommunen. Området är i stort detsamma i dag som före kommunsammanslagningen. Avloppssidan har ökat med planerade områden i primärkommunerna. Men också på sådana planerade områden finns det hushåll som inte ännu är anslutna till det kommunala systemet.

På bruksvattensidan finns två stora, staden och aktiebolagen Kovjoki vatten och dess distributionsbolag Lepu vatten. Lepu betjänar stora områden i Nykarleby och även det kommunala vattenverket köper Lepu vatten. Därtill finns förstås många, i de flesta fall små, mer eller mindre privata vattenbolag runtom i Nykarleby. Folk vill förstås få vatten och avloppsnätet så billigt som möjligt. Där tycker man helst att kostnaderna drabbar lika.

Tekniska nämnden och stadsstyrelsen i Nykarleby föreslår nu en förhöjning av vattenavgiften till 1,90 mark per kubikmeter plus en månatlig avgift på 12 mark. Detta förslag gäller de områden som hör till det kommunala vattenverket. Lepu debiterar sina kunder ett minutpris på 1,90 mark per kubikmeter. Stora kunder har antagligen också i det här sammanhanget andra priser. Så köper t ex staden av Kovjoki och Lepu för 95 penni per kubikmeter.

 

FÖRBEHÅLL

Till kostnadsekvationen kommer också anslutningsavgifterna. Lepu debiterar normalt 3000 mark per anslutning på oplanerade områden och 2700 mark på planerade områden. För det priset bygger Lepu tre meter från huset. Men det finns ett knepigt förbehåll: förlorar Lepu på affären får abonnenten vackert betala de verkliga ledningskostnaderna eller också avstå från vatten. Därtill kommer en s.k. anslutningsavgift B som består av 20 rater à 27 mark. Stadens anslutningsavgift är 2500 mark och för den summan drar staden både vatten- och avloppsledning till den s.k. anslutningspunkten, som i centrum ligger under gatan. För övrig ledningsdragning betalar gårdsägaren extra. I praktiken kostar stadens ledningsdragning en egnahemsbyggare inemot 5000 mark.

Så kommer glesbygdsproblematiken in i form av subventionsansökningar till stadens fäder i de fall Lepu blir dyr på grund av långa avstånd och få anslutningar. Behandlingen av dessa ansökningar uppvisar turer utan någon skönjbar röd tråd. Till bilden hör också att staden äger 90 procent av aktierna i distributionsbolaget Lepu vatten och att bolagets ansökningar om kommunal borgen för lån till sin ledningsutbyggnad är nästan lika ofta förekommande i de kommunala handlingarna som val av protokolljusterare. Hittills har bolaget agerat och också av någon anledning behandlats som ett helt från kommunen fristående bolag.

I nuvarande situation anser Gustav Hofman att staden borde sträva till att åtminstone hålla samma kubikmeterpris som Lepu vatten. Utgående från den synpunkten anser han tekniska nämndens och stadsstyrelsens förslag till nya priser olyckligt. Tillägget på 12 mark per månad slår fel på flera sätt.

— Ett normalt egnahem som förbrukar 150 kubikmeter vatten per år får i verkligheten ett kubikmeterpris på 2,86 i stället för 1,90 enligt det nya förslaget, säger Hofman. Storbolag som t ex betalar 50 000 mark per år för sitt vatten känner däremot inte av den förhöjningen. Det är de små konsumenterna som drabbas.

 

OMDÖME

Fullmäktigeledamoten Allan Blom tycker att Gustav Hofman visar gott omdöme i sitt resonemang.

De hushåll som är anslutna till det kommunala avloppsverket betalar ingen anslutningsavgift. Det nya förslaget till bruksavgift lyder på 1,80 mark per kubikmeter, baserat på färskvattenkonsumtionen. Endast i centrum renas avloppsvattnet. Reningsverket i centrum är värderat till ca 3,4 miljoner mark totalt. På övriga planerade områden där man betalar avloppsvattenavgift renas inte utsläppen. I praktiken betyder det här systemet att de kommuninvånare som bor på planerade områden amorterar reningsverket.

Enligt Hofmans beräkningar, utgående från ungefärliga budgetsiffror, går hälften av avloppsvattenavgiften till driften och hälften till räntor och amorteringar på reningsverket. De stora belastarna, d.v.s. fryserierna som gör att reningsverket redan i dag ifråga om viss sorts avfall utnyttjas maximalt, har hittills betalat proportionsvis mindre per kubikmeter än normalkonsumenten. Underhandlingar pågår för närvarande i den frågan.

 

BORDE DRABBA ALLA

Den majoritet som inte är ansluten till det kommunala avloppsverket betalar inga kommunala avgifter.

— Vi som bor på landet har också kostnader för avloppsledningar och avfallsbrunnar som vi i egen regi fått lov att ordna. Tömningen av brunnarna kostar också, poängterar Edgar Jungarå i Jeppo. Centrumborna har dessutom alla de förmåner som automatiskt kommer tätbebyggelse till del. Därför tycker jag att det är alldeles riktigt att de som har nytta av reningsverket också betalar det. Så länge man inte renar utsläppen på övriga planerade områden tycker jag det är fel att debitera full avgift.

Hans argumentering får emellertid inte stå oemotsagd.

— I princip borde den kommunala avloppsvattenavgiften drabba alla kommuninvånare oberoende av boningsort i Nykarleby, funderar Yngve Blomqvist i Munsala. Det stora felet med nuvarande system är att det effektivt bromsar upp utbyggnaden av det kommunala ledningsnätet. Dock kan jag tänka mig att avgiften bör differentieras så att den är lägre på oplanerade områden.

— Kunde vi i Nykarleby vara eniga i kärnkraftsfrågan bör vi väl kunna enas också i den viktiga frågan om avloppsvattnets rening, anser Allan Blom. Det är ju så att även Jeppo har nytta av att centrum inte smutsar ned älven. Faktum kvarstår också att ju längre vi förhalar en helhetslösning av de här viktiga funktionerna desto dyrare blir det när staten kommer med nya direktiv om rening. Då skulle det gälla att kunna visa på vettig framtidsplanering utgående från enhetliga grunder.


Hans Wikman, Vasabladet juni 1979.
(Inf. 2015-01-15.)

Vattenpengar till Vasa, Närpes, Kronoby

Jord- och skogsbruksministeriet beviljade på tisdagen sammanlagt 33,6 miljoner mark i vattenvårdslån till 124 kommuner eller kommunala sammanslutningar. Av de här lånen godkänts dock bara ca 5,9 miljoner mark slutgiltigt. Resten — ca 27,7 miljoner mark — godkänns sedan kreditinrättningarna förbundit sig att bevilja lånen.


Bland de kommuner som beviljades lån finns följande svensk- och tvåspråkiga: Helsingfors stad 2 miljoner för reningsverk för avloppsvatten, Lappträsk kommun 40 000 mk, Lojo stad 60 000 mk för planering av reningsverk för avloppsvatten, Vanda stad 600 000 mk, Kimito kommun 85 000 mk för vattentag, Pargas vatten ab 200 000 mk, för planering av vattenverk, Åbo stad 350 000 mk, Närpes vatten ab 150 000 mk, Vasa stad ??? 000 mk, Karleby stad 180 000 mk, Kronoby vatten och avlopp ab 210 000 mk för att höja effektiviteten i reningsverket för avloppsvatten, Kronoby kommun 170 000 mk för vattentag, Lepu vattenledning ab i Nykarleby 170 000 mk.

Lånen är räntestödslån och det innebär att de beviljas ur penninginrättningarnas medel och att staten betalar räntestöd.

I år får sammanlagt 200 miljoner mark i räntestödslån för kommunernas vattenvårdsprojekt beviljas. Hittills har jord- och skogsbruksministeriet godkänt lån på 157,6 miljoner mark.

Slutgiltigt godkändes på tisdagen bl.a. ett 50 000 marks lån till Kimito kommun. För ett annat lån måste Kimito kommun ännu skaffa sig bankens förbindelse.

Bland dem, som ännu måste skaffa sig en kreditinrättnings förbindelse om att lånet beviljas, märks dessutom Helsingfors stad, Kimito, Pargas vatten Ab, Åbo stad, Närpes Vatten Ab, Vasa. stad, Kronoby vatten och avlopp Ab, Kronoby kommun och Lepu vattenledning Ab i Nykarleby. (FNB).


Vasabladet den 11 juli 1979, samma dag jag fyllde 16.
(Inf. 2015-01-15.)

Bokförare och kontorist

anställes omedelbart för självständigt arbete. Kontakta M. Nyman, tel. 967—45287. Ansökan senast 9 januari 80.

 

Arbetsledare och montör

med erfarenhet av rör- eller elbranschen och helst bosatt i Nykarleby el. Munsala. Upplysningar om tjänsten ger E. Eng, tel. 967—20 056 el. 20 669. Ansökningshandlingarna bör vara inlämnade senast 22 januari 80.

Lepu Vattenledning AB
Nygårdsvägen, 66900 Nykarleby



Januari 1980.
(Inf. 2015-01-29.)

Byggnadskontorets chef Gustaf Hofman framför reningsverket som redan nu kör på kapacitetstbrist på grund av de stora fryserierna. Kostnaderna för avloppsvattnet kommer att stiga efterhand som kravet på rening ökar. — Dags för nykarlebyborna att ta sig en funderare över hur man ska ha det med vatten och avlopp i framtiden.


Hans Wikman, Vasabladet den 5 januari 1980.
(Inf. 2015-01-29.)

Nykarleby borgar för Lepu vatten

Efter det att Lepu vattenledning Ab inlämnat begärd tilläggsutredning omfattade stadsstyrelsen i Nykarleby bolagets anhållan om borgen för olika lån till ett värde av sammanlagt 360 000 mark. Samtidigt har stadsstyrelsen skrivit till protokollet att tekniska nämnden bör undersöka möjligheten att samordna vattendistributionen i Nykarleby stad. Vidare kan konstateras att stadsstyrelsen redan tidigare inbegärt Lepu vattenlednings bolagsordning för, som det i protokollet sägs, eventuell översyn.

Stadsdirektör Börje Nygård vill inte kommentera dessa två stadsstyrelsebeslut desto mer utan säger att var och en kan dra egna slutsatser.

För närvarande sköter det kommunala vattenverket i Nykarleby distributionen av friskvatten i själva stadskärnan med närmaste omgivning. Lepu vattenledning Ab är den stora distributören i övriga Nykarleby. Bolaget är enligt vad Vbl erfar beroende av kommunen i finansieringsfrågor. Det oaktat har staden inte någon stor representation i bolaget eller någon egentlig kontroll över dess verksamhet. Synbarligen inleder stadsstyrelsen i Nykarleby en översyn av de här frågorna.


Vasabladet den 22 mars 1980.
(Inf. 2015-01-29.)

”Sluta käbbla om vattenpriset”


Det ständigt återkommande käbblet om det kommunala vattenverkets avgiftspolitik i Nykarleby måste få ett slut. Vill de förtroendevalda tillämpa strikt affärsmässiga bokföringsprinciper bör vattenverket friställas från kommunbudgeten. I annat fall måste man i Nykarleby ta ställning till något av de alternativa direktiv för uträkning av konsumentavgifter som finns för kommunala affärsverk direkt bundna till en kommunbudget.

Detta skriver stadsingenjör Gustav Hofman med skärpa i den digra utredning kring avgiftsproblematiken som behandlats i Nykarleby stadsstyrelse senaste onsdag kväll. Hofmans rekommendation på 2,30 mk per kubikmeter omfattades också av stadsstyrelsen i Nykarleby. Ärendet avancerar nu till fullmäktige, där man åtminstone på gruppmötesnivå kan räkna med livliga kommunalpolitiska diskussioner.

I sin sammanfattning skriver Hofman vidare att en generalplan över vattendistributionen i Nykarleby är en nödvändig åtgärd. Hofman menar att generalplanen bland annat måste ta ställning till huruvida stadens vattenverk och Lepu Vattenledning Ab skall fungera som skilda bolag eller inte i framtiden. Därmed driver han ytterligare på frågan om kommunalisering eller inte av Lepu Vattenledning Ab.

Stadsstyrelsen ansåg också att en generalplanering är av nöden. I den ingående diskussionen, som fördes på styrelsenivå, framkastades också tanken att vattenpriset i Nykarleby borde förenhetligas och bindas till Lepu Vattenlednings prisnivå.

Enligt Gustav Hofmans utredning kan den kommunala bruksvattenavgiften få variera mellan 2,12 och 2,45 mk per kubikmeter utgående från tillåtna beräkningsalternativ i gällande direktiv för kommunala affärsverk.

En bruksvattenavgift på 1,71 mk per kubikmeter täcker vattenverkets budgeterade driftsutgifter år 1980, framgår det av utredningen. Hur man sedan låter avskrivningar och räntekostnader på investerat kapital inverka på prissättningen är i mycket en uppfattningsfråga av både teknisk och kommunalpolitisk natur.

Gustav Hofman föreslår sammanfattningsvis att man i Nykarleby tillämpar följande principer i framtiden. På byggnader tillämpas s.k. lineär avskrivning men restvärdesavskrivning för maskiner och ledningar, föreslår Hofman. Anläggningstillgångarnas värde skrivs upp endast en gång så att de motsvarar situationen 30 september 1978. Vidare anser han att räntor skall beräknas på restvärdet utan indexkorrigering. Anslutningsavgifter bör avdras från den totala investeringen och kapitalkostnaderna bör beräknas på nettoinvesteringen. De här principerna ger en bruksvattenavgift på 2,30 mk per kubikmeter vatten.

Gustav Hofman anser även att den här prisbildningsmatematiken väl kan tillämpas också på stadens övriga inrättningar. Härom uttalade sig emellertid inte stadsstyrelsen i detta skede.

Tekniska nämnden i Nykarleby, som först hade att ta ställning till det hofmanska förslaget, var inte kapabel att avge ett entydigt förslag. Enligt nämndens protokoll föreslår två olika prisförslag. Vid omröstning avstod nämndens ordförande, Sigurd Hermansson, och två andra ledamöter från att rösta. I och med att en ledamot var frånvarande blev dött lopp och båda förslagen gick sålunda vidare till stadsstyrelsen.

Enligt vad Vbl erfar har nämndens oförmåga att ta ett klart beslut i kommunala kretsar uppfattats som gränsande till oansvarighet.

I stadsstyrelsen förelåg också flera förslag. Stadsstyrelsens ordförande, Gunnar Mäenpää, framförde Gustav Hofmans rekommendation. Viceordförande Roger Back framförde förslaget 2 mk per kubikmeter. Han ville nämligen tillämpa ett annat avskrivningssystem. Dessutom ansåg han att bruksavgiften kunde avlastas genom att införa differentierade grundavgifter. Investeringarna i det s.k. Nålörnprojektet borde inte heller få belasta konsumentpriset eftersom ytvattenreningsverket i centrum sist och slutligen aldrig togs i bruk, ansåg han.

Tage Ingman förde fram alternativet 2,12 mk per kubikmeter.

Förslagen till de lägre bruksavgifterna fick sist och slutligen inget egentligt understöd, varför stadsstyrelsen enhälligt omfattade det hofmanska förslaget.


Hans Wikman, Vasabladet den 4 april 1980.
(Inf. 2015-01-29.)

Vi har syndat på nåden


Vi har syndat på nåden genom att ta för mycket vatten ur för få brunnar på ett allt för begränsat område i Kovjoki och grundvattennivån har också ställvis sjunkit fyra meter. Grundvattennivån hoppas vi kunna stabilisera genom att ta i bruk två nya brunnar i Hysal till hösten. Under förutsättning att staden sätter in sitt ytvattenreningsverk under höstens toppförbrukningsperiod bör vi ha läget under kontroll.

Så lyder Eliel Engs svar på oroliga frågor huruvida Kovjoki vatten ab, som förser stora delar av Nykarleby med bruksvatten, håller på att tömma sina vattenresurser i Kovjoki. Farmare, främst i Munsala, fruktar också en upprepning av de två senaste arens ihållande vattenbrist.



Eliel Eng är styrelseordförande i Kovjoki Vatten ab i Nykarleby. Clas Westerlund är reningsverksskötare. De konstaterar att visserligen är kovjokivattnet järnhaltigt och måste renas men det är få städer i Finland där hushållen överhuvudtaget har tillgång till smakligt grundvatten.
Vbl — Hans Wikman


Eliel Eng är styrelseordförande i Kovjoki vatten ab och även i distributionsbolaget Lepu vattenledning ab. Tilläggas kan att Eliel Eng är en handlingens man och därför råder det vanligen delade meningar kring hans agerande. Det finns dock ingen som förnekar att Eliel Eng varit en förgrundsgestalt och gjort bolagen till vad de är i dag — på gott eller ont allt efter vederbörandes bedömning av de uppnådda resultaten.

Aktionärer i Kovjoki vatten ab är Pedersöre kommun (49 st. aktier), Nykarleby stad (49 st.), Pedersöre vatten och avlopp ab (1 st.) och Lepu vattenledning ab (1 st.).

Lepu vattenledning har en nyckelställning i och med att bolaget inte bara distribuerar vatten åt egna konsumenter utan också transisterar vatten via sina ledningar till Pedersöre och Nykarleby stads kommunala vattenverk.

När företaget 1969 inledde verksamheten var det bara kommungubbarna i f.d. landskommunen som trodde på de engska vattenplanerna. Därmed tvingade i praktiken de förtroendevalda i Munsala, Jeppo och f.d. Nykarleby stad fram en ekonomiskt betingad samgång med Pedersöre vatten och avlopp ab.

I dag är det ingen tvekan om att man inte skulle ångra den inställningen. Det står att läsa i nuvarande stadsstyrelses protokoll om än inte i klartext. Nu är man på det klara med att grundvattnet i Kovjoki är en dyrbar och ändlig naturresurs som väl kunnat komma endast Nykarleby till godo.

— Hela problematiken är och har alltid varit en kostnadsfråga, hävdar Eliel Eng och menar därmed att grundvatten fortfarande finns tillräckligt men att nu liksom 1969 behövs kapital så snart man vill vinna ut det.

Det finns grundvatten i Kovjokitäkten säger också all expertis. Kovjoki vatten ab har kontinuerligt tillgång till 5600 m3 vatten per dygn från ett 1011 km2 stort vattenförande område. Det säger konsultbyrån Jord och vatten ab i Lappo. En statlig undersökning över grundvattensituationen i Österbotten uppger för Kovjokis del ännu positivare siffror.

Distriktschef Matti Keski-Saari lägger dock in en brasklapp. Siffrorna är, säger han, uppskattningar utgående från provborrningar och undersökningar år 1969. Det är med andra ord inte nödvändigtvis fråga om en statisk situation.

Matti Keski-Saari säger också att om konsumtionen ökar tillnärmelsevis som under föregående år i Nykarleby räcker det inte med två nya brunnar i Hysal. Två brunnar till, menar Keski-Saari, fyller endast kapacitetsunderskottet för att klara dagens behov.

Det går inte i längden att ge naturens stryk på det sätt man gjort i Kovjoki. Nykarleby måste ta skeden i vacker hand och konstatera att pälsdjursnäringen också i fråga om vattentillgången förrycker proportionerna och fördyrar vattenproduktionen. Det är pälsdjursodlingen, och i högre grad farmerna än foderköken, som ger upphov till den långa konsumtionstoppen varje höst.

En rimlig slutsats blir att planeringen inför framtiden måste prövas utgående från en uppskattning av utvecklingen inom pälsdjursnäringen i Nykarleby.

Ökar pälsdjursnäringen i omfång ökar vattenbehovet. Ökar vattenbehovet måste Kovjoki vatten ab ta i bruk flera brunnar spridda på ett större område. Därmed ökar kostnaderna för att lösa problemen med vattenreningen både tekniskt och kvantitativt sett. I den situationen reduceras problematiken till en investeringsfråga.

1969 inledde Kovjoki vatten ab verksamheten och producerade då 8300 m3 renat grundvatten. 1979, alltså på tio år, närmade sig motsvarande siffra miljonstrecket. Utförsäljningspriset 1979 var 80 p/m3 och inbringade drygt 800.000 mk brutto.

Av vattenmängden 1979 gick 35 procent till Pedersöre vatten och avlopp ab, dvs. till konsumenter i Pedersöre kommun. Inom Nykarleby stads om rådet förbrukades något över 600.000 m3 varav knappa 30 procent inom det s.k. centrumområdet, d.v.s. av konsumenter anslutna till stadens kommunala vattenverk.

Efter panikhösten 1978 rustade staden upp sitt gamla reningsverk som tog ytvatten från Nykarleby älv. Stadsstyrelsen diskuterade sedan två alternativ för att hjälpa upp vattensituationen. Det renade ytvattnet kunde antingen pumpas upp i vattentornet och blandas med grundvattnet från Lepu eller också via separat ledning användas på Nålörens farmområden inklusive Farm-Frys samt Br. Sjöholms foderkök och Frillmossens farmområde. Det andra alternativet skulle ge hushållen i centrum smakligare dricksvatten men pälsdjursnäringen i området fullt acceptabelt bruksvatten. Stadsstyrelsen ville emellertid inte att den senare åtgärden skulle fördyra vattenpriset för den vanliga konsumenten i centrumområdet.

De ekonomiska underhandlingarna med i första hand storkonsumenten Farm-Frys strandade. Nu har stadsstyrelsen inlett förnyade förhandlingar eftersom det börjar bli i allra högsta grad tid att förbereda sig inför vattenhösten 1980.

Enligt stadsstyrelsens sätt att se säkert kunde ytvattenreningen bli ett billigt sätt att klara staden över de närmaste förbrukningstopparna. Att snabbt tvinga fram vatten på annat sätt blir mycket dyrt och driver kännbart upp vattenavgifterna. Och en sådan utveckling kan inte gynna någon, inte ens Farm-Frys och Br. Sjöholm, två storförbrukare som mycket hänger på i de nu påbörjade underhandlingarna.


Hans Wikman, Vasabladet den 20 april 1980.
(Inf. 2015-01-29.)

Vattenkriget går till fullmäktige

Nykarleby stad placerar i dag på bolagsstämman in en stadsstyrelseledamot i styrelsen för Lepu vattenledning Ab. Avsikten är att förbättra den interna informationen och ge direkt insyn i bolagets förvaltning. Vattenkriget i Nykarleby fortsätter sedan nästa vecka när stadsfullmäktige igen avhandlar det kommunala vattenverkets konsumentpriser. Ytterst gäller diskussionerna prisnivå, organisation och skötseln av vattendistribution överallt där staden har ett finger med.

Bakgrunden till det hela är att Lepu vattenledning Ab i Nykarleby distribuerar grundvatten åt Nykarleby stads kommunala vattenverk och naturligtvis åt egna abonnenter företrädesvis i övriga Nykarleby förutom Jeppo. Konsumentpriset i centrum avgörs av stadsfullmäktige. Bolagsstämman bestämmer Lepus konsumentpris. Nykarleby stad äger 91 procent av aktierna i Lepu, men prisnivån är inte enhetlig i de två företagen.

— Stadsfullmäktige har efterlyst en samordning, säger stadsstyrelsens ordförande Gunnar Mäenpää. Tänker man sig en fortsättning enligt nuvarande organisationsmodell, verkställer vi i och med insättandet av en stadsstyrelseledamot i bolagsstyrelsen en förvaltningsmässig samordning. En viss teknisk samordning mellan Lepu och stadens byggnadskontor måste också åstadkommas. I övrigt vill jag inte föregripa de kommunalpolitiska diskussionerna i ärendet.

— Staden måste helt ta över Lepu vattenledning, kosta vad det kosta vill, säger några fullmäktigeledamöter som i det här skedet väljer att vara anonyma.

— Jag vill inte se vattenpriserna på debetsedlarna, säger stadsstyrelseledamoten Brage Finskas, som således går emot en total kommunalisering. Å andra sidan verkar det som om Lepu vattenledning går dåligt. Fortsätter bolaget på den här linjen ökar skuldbördan utan motsvarande inkomstökning, som skulle behövas för att betala bort skulderna. Jag hoppas naturligtvis att jag bedömt situationen fel och glömt bort någon faktor någonstans, men som jag ser det i dag verkar situationen rätt dyster.

— Utbyggnadstakten har varit våldsam och vi har dubbelt längre ledningsavstånd per abonnent än i Pedersöre, säger Eliel Eng, styrelseordförande i Lepu vattenledning Ab. Inom 56 år bör vi ändå klara av att betala bort våra skulder och således också kunna sänka abonnenternas vattenkostnader. Först i det skedet tycker jag man kan börja tänka på en omorganisation. Enligt min uppfattning vore det bäst att plocka bort all kommunal vattendistribution från den kommunala budgeten.

I dag beräknas konsumentpriset i stadskärnan efter principer som grundar sig på rekommendationer från kommunförbundet. Roger Back i stadsstyrelsen anser att satsningen som hittills gjorts på att rusta upp stadens ytvattenreningsverk inte får belasta konsumentpriset i centrum. Han vill inte heller att vattenverkets tillgångar skall skrivas upp enligt rekommendationerna och således höja vattenkostnaderna. Enligt hans matematik skulle det räcka med 2 mk per kubikmeter plus en differentierad grundavgift.

Den andra åsikten i stadsstyrelsen går ut på att bruksavgiften måste beräknas på uppskrivna värden för att klara kommande investeringar. Ledningsnätet i centrum har i dag ett läckage på ca 160 kubikmeter per dag eller ca 22 procent av den totala vattenkonsumtionen på ledningsnätet måste förnyas. Man anser också att stadens inköpspris av grundvatten från Lepu och Kovjoki för 95 penni kubikmetern går under självkostnadspris. Detta i kombination med den snabbt konsumtionen i centrum åsamkar Lepu betydande nyinvesteringar och sammantaget berättigar åsikten att ytvattenreningsverkets kostnader skall belasta centrumbornas kubikmeterpris. Stadsstyrelsens officiella rekommendation till stadsfullmäktige är därför 2,30 mk per kubikmeter. I praktiken betyder det för en normalkonsument en årlig vattenkostnad på ca 266 mk.

Lepu-matematiken är inte heller entydig. I dag har Lepu två anslutningsavgifter A och B. B-avgiften betalas i 20 rater eller med 108 mk per år. Brage Finskas vill räkna in denna B-avgift i årskostnaderna med motiveringen att den är konstgjord för att kunna hålla nere det fasta kubikmeterpriset. Eliel Eng har motsatt åsikt.

Brage Finskas hävdar dessutom att vattenkostnaden en normalkonsument i Lepu enligt hans matematik blir 3,30 per kubikmeter eller totalt 330 mk per år. Kostnaden är dels för låg ur bolagets synpunkt men ändå högre än motsvarande årliga vattenkostnad för en normalkonsument i centrum efter den planerade förhöjningen.


Hans Wikman, Vasabladet den 24 april 1980.
(Inf. 2015-01-29.)

Problem i Nykarleby

Vattenförsörjningen kräver miljonsatsning


1979 satsade Lepu vattenledning Ab i Nykarleby drygt 800.000 mk på sitt ledningsnät för att klara den ökade efterfrågan på bruksvatten. Satsningen ökade bolagets skuldbörda med 400 mk per abonnent. Enligt ett åtgärdsprogram, uppgjort av ingenjörsbyrå Jord och Vatten, måste Lepu vattenledning i värsta fall före utgången av år 1981 satsa ytterligare 3,25 miljoner mark för att klara sina åtaganden.


Detta bistra budskap har bolagsstämman i dag, torsdag, att ta ställning till, säger stadsstyrelseledamoten Brage Finskas. Han deltar på Lepu vattenlednings bolagsstämma som stadens representant och i egenskap av abonnent i distributionsbolaget.

Efter åtgärdsprogrammet har ytterligare en utbyggnad till Markby till en kostnad på inemot 500.000 mk kommit med i bilden.

— Även om åtgärdsprogrammet inte behöver verkställas till alla delar och kanske också kan göras billigare än vad konsultens beräkningar utvisar, måste radikala åtgärder till för att sätta Lepu-bolagets verksamhet på en sundare bas, säger Brage Finskas vidare. Redan nu t.ex. stiger ju räntekostnaderna till en fjärdedel av bolagets inkomster från bruksvattenavgifterna.

Stadsstyrelsen i Nykarleby har de senaste tre åren fått brottas med vattenproblemen i Nykarleby. I praktiken tvingade stadsstyrelsen fram det nu aktuella åtgärdsprogrammet. Det var nämligen villkoret för fortsatta diskussioner om kommunal borgen åt Lepu vatten.

Eliel Eng, styrelseordförande i Lepu vattenledning Ab, hävdar emellertid att vattenkostnaderna under en sexårsperiod skall kunna minskas till samma nivå som inom Pedersöre vatten och avlopps område, d.v.s. till en fast bruksvattenavgift på 1,30 mk per kubikmeter. Eng säger också att marginalen i dag är över 1 mk på kubikmetern och att den marginalen räcker till för att så småningom — om ingenting oförutsett inträffar — betala Lepu-bolagets skulder.

Också Eng konstaterar att det är de stora räntekostnaderna, som belastar bolaget. I övrigt menar han att Lepu drivs billigt.

— Utgående från de planerade investeringar som ligger framför oss kan Eliel Engs ekonomiska kalkyler inte hålla, hävdar Brage Finskas. På sikt måste man, med tanke på konsumenterna bästa, öka bolagets självfinansiering. Antingen måste man höja bruksvattenavgiften eller också anslutningsavgifterna.

Jord och vattenbyrån i Lappo skriver att om vattenförbrukningen i Nykarleby ökar som hittills med ca 20 procent per år på grund av expanderande pälsdjursfarmning måste vissa åtgärder förverkligas redan före utgången av 1981. Ökar förbrukningen i rimlig takt, d.v.s. med ca 5 procent per år, måste ändå de föreslagna åtgärderna vara utförda senast 1983. Enligt distriktschef Matti Keski-Saari kostar kalaset i grova drag 3,5 miljoner mark.

Av detta åtgärdsprogram har Lepu redan verkställt byggandet av åövergångar i Forsby och Ytterjeppo samt byggt en parallelledning i Vexala. Utöver det föreslagna åtgärdsprogrammet byggde Lepu under 1979 en ringledning i Munsala.

Ytterligare kvarstår således enligt konsultbyrån att bygga en tryckstegringsstation i Brännan-Forsby-området, en tryckstegringsstation väster om Lappo å mot Munsala samt en i stamledningen Åminne-Socklot. Dessutom är den nuvarande matarledningens kapacitet nästan utnyttjad, varför det kommer att behövas en parallelledning från vattentäkten i Kovjoki till Brännan. Dessa senare åtgärder kostar enligt distriktschefen ca 3,25 miljoner mark.

Lepu vattenledning ab, Kovjoki vatten ab samt Nykarleby stads kommunala vattenverk hänger numera ihop som ler och långhalm i och med att staden har absolut aktiemajoritet i Lepu och i praktiken halva aktiemajoriteten i Kovjoki vatten.

Kovjoki vattens reningsverk har nått eller når alldeles i rappet sin kapacitetstopp. Att ytterligare öka kapaciteten kostar mycket pengar. Ett annat faktum är att Kovjoki vatten måste satsa på flera brunnar och dessutom sprida dem på ett större område. Också det kostar. Detta är kostnadsfaktorer som Lepu-stämman har att ta ställning till.


Hans Wikman, Vasabladet den 24 april 1980.
(Inf. 2015-01-29.)

Bassäng lösning på Nkbys vattenproblem

En bassäng för ca 300.000 mark plus åtgärder för att fullfölja planerna för att försörja Nålören-området i Nykarleby med ytvatten under högsäsong är de investeringar som förslår att för lång tid framåt klara vattenförsörjningen inom Lepu-vattens distributionsområde. Styrelseordföranden för Lepu, Eliel Eng visade på bolagsstämman på torsdagen vem som ännu har initiativet när det gäller uträknandet av vattenförsörjningen i nejden. Med hans förslag om en bassäng som var så nytt att det inte hunnit behandlas i Lepus styrelse gick luften formligen ur det försök till räfst och rättarting som de av stadsstyrelsen utsedda representanterna vid bolagsstämman tydligen hade för avsikt att ställa till med.


Man kunde bara konstatera att Engs förslag var bra och billigt och att det gagnar såväl Lepu som stadscentrum, vars stora förbrukning i dag anstränger nätet och sänker trycket i ledningarna i periferin.

Vad stadsstyrelsens utsedda representanter fick till stånd var att Johan Stenfors i Lepu-styrelsen ersattes med Brage Finskas — för att förbättra informationen till stadsstyrelsen, vilket naturligtvis fungerar om Finskas sitter i stadsstyrelsen också nästa år.

Man åstadkom vidare — genom Krister Fors och Åke Holm — att det blir en extra bolagsstämma för Lepu vattenandelslag. Det konstaterades nämligen att styrelsen hade dragit tillbaka sitt förslag till verksamhetsprogram för året och det fick man då i uppdrag att göra ett nytt, och att underställa förslaget stadsstyrelsen.

Likaså blev de medel som man eventuellt skall bygga utjämningsbassängen för, upptagna som reservationsanslag och måste frigöras av bolagsstämman.

Stämningen var bister och tre av stadens representanter, — alla tre styrelsemedlemmar — hade tydliga avsikter att gå till rätta med Lepu-ledningen, som under tio år byggt upp vattenförsörjningen i nejden med en flexibel beslutsprocedur och ett minimum av byråkrati. Nu skulle det vara slut med improvisationerna.

En av styrelsemedlemmarna i Lepu, Enhard Nylund, blev arg och sade att nu skall bolagsstämman ut med språket och sluta tala i förtäckta ordalag. Han menade att stämman underkänner styrelsens arbete.

Eng förklarade hur han tänkt sig att lösa dagens problem både för Lepu och vattenverket i centrum. En bassäng byggs och den fylls under nätterna när det är lågförbrukning. Från den kan sedan stadens vattentorn fyllas när som helst utan att det påverkar trycket i ledningarna ute i byarna. Faktum är nämligen att stadens vattentorn är för litet och måste fyllas på dagtid när också Lepu har högförbrukning. Då sänks trycket i ledningarna i periferin.

Från konsultfirman Jord och vatten har man föreslagit byggande av en pumpstation, men det är ett dyrt sätt och löser inga problem eftersom man idag nått toppen för vad Kovjoki vattens anläggningar ger utan utbyggnad. Därför hade Lepus styrelse på sitt förra möte beslutat frångå den planen. Nu skall man i stället diskutera bassängen med Jord och vatten och Eng sade sig inte hysa något tvivel om att de accepterar förslaget. Det är att utnyttja de investeringar som redan gjorts i Kovjoki och i ledningarna liksom också i centrum maximalt och det är ekonomiskt fördelaktigt. Tekniskt möjligt lär det också vara.

För övrigt godkände bolagsstämman bokslut och årsberättelse och beviljade styrelsen ansvarsfrihet. Balansräkningen slutade på 4.4 miljoner mark och bokslutet visar efter avskrivningar på sammanlagt drygt 200,000 mark, en vinst på 10.914 mark. Sedan tidigare års förlust på 9.632 bortdragits återstår 1.281 mark att överföras till vinst — och förlustkonto.

Under året har investeringar i nya ledningar och distributionsanläggningar gjorts för drygt 800.000 mark.


Inger Luoma, Jakobstads Tidning den 25 april 1980.
Vasabladet den .
(Inf. 2015-01-29.)

Kompromisspris på centrumvatten

Stadsfullmäktige i Nykarleby fastställde på tisdagens möte efter omröstning vattenpriset i centrum till 2,20 mark per kubikmeter räknat från den 1 januari 1980. Utan omröstning enades man om att en generalplan för hela den vattendistribution i vilken staden är engagerad bör uppgöras. Efter denna totalöversyn, som inbegriper alla berörda parter, dvs Kovjoki vatten Ab, Lepu vattenledning Ab och det kommunala vattenverk tas slutlig ställning till problemkomplexet.

Vattenfrågan diskuterades både länge och omsorgsfullt. I själva detaljfrågan, som endast gällde konsumentpriset i centrum, utgick man från den rapport över beräkningsgrunder som sammanställts av stadsingenjör Gustav Hofman. Han erhöll många direkta lovord för väl sammanställt informationsmaterial. Rapporten redogjorde i princip för de rekommenderade beräkningsgrunder stadsförbundet sammanställt.

Efter diskussionerna i fullmäktige fanns tre konkreta och understödda förslag till kommunal vattenavgift i stadskärnan. Stadsstyrelsens förslag lydde på 2,30 mark per kubikmeter och stadsstyrelsens ordförande Gunnar Mäenpää, sfp, redogjorde för stadsstyrelsens inställning i frågan. Stadsstyrelsens förslag var förresten ett majoritetsbeslut efter omröstning. I princip anser stadsstyrelsens majoritet att priset bör återspegla kommande stora investeringar för att trygga vattendistributionen både i centrum och i kommunen som helhet.

Gustav Björkstrand (sfp) ansåg att en viss nedprutning kunde ske utan att fullmäktige för den skull avviker från de huvudprinciper som också stadsstyrelsen följt. Han ville undvika en maximal förhöjning av centrumbornas vattenkostnader så länge man väntar på en generalplanering över vattentillgångarna i Nykarleby. Han ville nämligen först veta om centrumbornas tillgång till gott grundvatten verkligen är tryggad och om staden verkligen står inför så kostsamma nyinvesteringar i vattenproduktionen och distributionen att maximal uppskrivning av nuvarande anläggningar är av nöden. Hans förslag var 2,20 mark per kubikmeter.

Alf Blomqvist, sdp, föreslog 2,10 mark per kubikmeter eller i praktiken samma pris som Roger Back förfäktat utan framgång i stadsstyrelsen. Också Alf Blomqvist understödde tanken på en fullständig inventering av den kommunala vattenproblematiken men ville tillsvidare undvika ytterligare prisförhöjningar för centrumborna från nugällande 2,10 per kubikmeter.

Det björkstrandska förslaget på 2,20 uppfattades av en fullmäktigemajoritet som ett lämpligt kompromissförslag och vann i omröstningen. Särskilt gällde den uppfattningen tydligen för ledamöter från periferin där man har sin vattenfråga löst i form av privata sammanslutningar kring egna grundvattentäkter. Överhuvudtaget kunde man konstatera att sfp var splittrat i denna fråga.

I övrigt framkom inga nya synpunkter som inte tidigare redovisats för i form av reportage i Vbl.


Hans Wikman, Vasabladet den 2 maj 1980.
(Inf. 2015-01-29.)

Lippjärvs vattenfråga igen ut på irrfärd


LIPPJÄRVBORNAS vattenfråga går ännu en omgång till tekniska nämnden. Stadsstyrelsen i Nykarleby vill ha ett klart förslag om vattenutbyggnaden, i vems regi den skall göras, vem som skall betala och vad det kommer att kosta. Också en diskussion med Lepu vatten Ab kommer alt krävas. Allmänt säger dock styrelsen att staden inte har rätt att ålägga ett utomstående bolag en olönsam investering. Staden äger 93 procent av aktierna i Lepu.


Frågan aktualiserades på nytt för ett år sedan när sju enskilda personer från Lippjärv anhöll om anslutning till Lepu vatten Ab. Styrelsen för vattenbolaget sände över ansökan till staden med motiveringen all det är staden som skall svara för vattenfrågan till byn eftersom den hör till stamstaden. Man hävdar också att stadens ledning går närmare än Lepus.

I ett utlåtande säger byggnadskontoret att stadsfullmäktige den 27 februari -79 har bestämt verksamhetsområdet för slädens vattenverk och att Lippjärv enligt det beslutet inte hör dit.

Man säger också att det är ungefär lika långt till Lippjärv från stadens ledning vid Hantverkaregatan som från Lepus ledning öster om Pilna. Båda alternativen är ca 2,8 km.

Bk anser det vara bättre att ledningen till Lippjärv dras från Lepus huvudledning än om vattnet först skall pumpas genom stadens vattentorn. Det här utlåtandet gavs emellertid redan i juni i fjol och då beräknades kostnaderna per km ledning till ca 60.000 mk.

Stadsstyrelsens beslut blev då, efter omröstning, att remittera ärendet till tekniska nämnden för behandling. Ärendet skulle utredas ur en annan sida, som det heter i en protokollsanteckning. Bakom den skrivningen ligger ett förslag av Brage Finskas om att man skulle försöka hitta vatten i byn.

Byggnadskontoret och tekniska nämnden lycker dock inte att staden bör engagera sig på annat sätt än all antingen Lepus eller stadens vattenledning dras till området. Bk och nämnden anser att — med beaktande av terrängförhållanden, markbeskaffenhet och eventuell utbyggnad av nya farmområden samt att man skall sträva till att ta vatten så nära vattenintaget som möjligt — vattenfrågan till Lippjärv ordnas förmånligast via Lepus ledning. Man håller således fast vid del som sades i det utlåtande som Bk gav i fjol.

Nu får tekniska nämnden frågan på nytt och ytterligare har ett år lagts till Lippjärvbornas fem—sex års långa väntan på kommunalt vatten.


Inger Luoma, Jakobstads Tidning den 3 maj 1980.
(Inf. 2015-01-29.)

Distributionen av Nkby-vattnet borde samordnas

 

Redan i juli blir det svårt med vattensituationen i vattentornet i Nykarleby om inte staden tar i bruk sitt ytvattenreningsverk, hävdar rörmästare John Storsved i Nykarleby. Politikerna kan sedan avgöra om det renade ytvattnet via separata ledningar körs till farmer och foderkök eller blandas med Lepu-vattnet i tornet. Billigast för konsumenterna blir det senare alternativet. Kvalitetsmässigt försämras inte heller dricksvattnet av en sådan åtgärd.

EN samordning av vattendistributionen i Nykarleby vill stadsstyrelsen att tekniska nämnden utreder. Nu är det stadens eget vattenverk som via ytvattenverket i centrum försörjer gamla stamstaden med vatten medan Lepu vattenledning Ab — där staden också har över 90 procent av aktierna — svarar för distributionen till de delar av landsbygden som får sitt vatten från Kovjoki vatten Ab. Också stamstaden tar numera vatten från Kovjoki. Ytvattenverket används som utjämningsbassäng.

 

Under hösten och vintern har man också installerat apparatur för att kunna använda åvattnet som tillskott, via en särskild ledning, till bl.a. farmområdet på Nålören. Dock fick man inte pengar till en ordentlig ledning till Nålören och den provisoriska slang man rullat ut ovanpå marken användes aldrig.

Varje gång Lepu vatten anhållit om kommunal borgen för lån som skall finansiera utbyggnaden av ledningsnätet och vid varje budgetbehandling i fullmäktige har frågan om en kommunalisering av bolaget dykt upp i diskussionen.

— Det kan också tänkas andra vägen, så att stadens vattenverk övergår i ett bolag, konstaterar stadsdirektör Börje Nygård. I alla fall vill stadsstyrelsen att tekniska nämnden utreder hur vattendistributionen bäst kunde samordnas för att man skall slippa de slitningar och problem man haft med två skilda distributörer inom samma område.

För övrigt beslöt styrelsen nu föreslå att kommunen tecknar borgen för de lån på sammanlagt 360.000 mk som Lepu vatten Ab anhållit för att finansiera ledningsutbyggnaden till Markby. Det är fråga om sammanlagt 18,5 km ledning och kostnaderna utgör 550.000 mk. Man räknar med 25 anslutningar och en sammanlagd dygnsförbrukning på 34 kbm.

Styrelsen bordlade frågan om borgen vid sitt förra möte i väntan på närmare uppgifter från bolaget. De uppgifterna har man nu fått.


Jakobstads Tidning den 22 maj 1980.
(Inf. 2015-01-29.)

Lepu Vatten får kommunal borgen

Trots att Nykarleby stad beviljat både krediter och borgen för sammanlagt 1,7 miljoner mark, kan man fortsättningsvis konstatera att Lepu vattenledning ab helt saknar kassalikviditet. Ekonomikontoret anser att ett affärsdrivande företag inte i längden kan finansieras och understödas på detta sätt utan bolaget måste åtminstone klara likviditeten med de medel rörelsen ger.


Med de här egentligen mycket eldfängda orden i beredningstexten förordar ekonomikontoret i Nykarleby inte ny kommunal borgen åt Lepu vattenledning. I stället anser ekonomikontoret att staden såsom majoritetsaktieägare i vattenbolaget borde vidtaga åtgärder för att höja bolagets självfinansiering, främst genom en kännbar höjning av anslutningsavgifterna.

Stadsstyrelsen i Nykarleby sade på måndagen att ekonomikontorets synpunkter är beaktansvärda — men det var också allt. Stadsstyrelsen ansåg m. a. o. att den av ekonomikontoret framförda problematiken inte hörde till ärendet, som allenast gällde att besluta om Lepus ansökan om kommunal borgen för ett lån på 110.000 mk. Utan egentlig diskussion föreslår stadsstyrelsen att borgen beviljas.

Kovjoki vatten, som levererar vatten åt distributionsbolaget Lepu vattenledning, begärde också borgen vid senaste stadsstyrelsemöte för ett lån på 750.000 mk. Lånet är avsett för en utbyggnad av reningsverket. Stadsstyrelsen förordade också denna borgensansökan.

På pressinformationen sade Börje Nygård bland annat att stadsfullmäktige ju i praktiken omfattat tanken att Lepu skall förse stadens perifera delar med vatten. Underförstått får det inte bli samma katastrofsituation för tredje året i följd där konsumtionstoppen nu närmar sig mot hösten och underförstått betyder det att båda bolagen, Lepu vattenledning och Kovjoki vatten, måste få kommunalt stöd.

Kovjoki vatten ab har det senaste året satsat på att få nya brunnar. Reningsverket har som känt inte heller orkat med och nu behövs kapital, för enligt planerna skall reningskapaciteten fördubblas.

För att Kovjokiplanerna skall kunna förverkligas fordras ett positivt borgensbeslut även i Pedersöre kommun. Pedersöre kommun är den andra stora kommunala delägaren i Kovjoki vatten ab och enligt förslaget skulle Pedersöre borga för 800.000 mk.

I kalkylen ingår också förslaget om en höjning av aktiekapitalet, alltså ett aktionärslån, dvs en direkt kommunal satsning på totalt 200.000 mk.


Hans WikmanVasabladet juni 1980.
(Inf. 2015-01-29.)

VATTENKONSUMENTER I KOVJOKI VATTEN AB:s OMRÅDE I NYKARLEBY OCH PEDERSÖRE KOMMUNER.

Vattenförbrukning större än pumpningskapaciteten. P.g.a. värmen tillåtes ej bevattning utomhus. Övrig absolut ej nödvändig vattenförbrukning bör inskränkas.

29 juli 1980 Styrelsen

Juli 1980.
(Inf. 2015-01-29.)

Kris i Nykarleby:

Lepu kör för fullt — rören ändå torra


Värmeböljan och normalt ökande vattenkonsumtion inom pälsdjursnäringen har nästan slagit knock på Lepu vattenledning i Nykarleby. I Munsala, där man i stor utsträckning är beroende av Lepu-vattnet, lider djuren då farmare tvingas tillgripa vattning för hand. Lepu kör med full kapacitet men ändå är rören vissa dagar nästan torra och läget således verkligt bekymmersamt om något oförutsett inträffar. Just nu jobbar byggnadskontoret i Nykarleby febrilt för att få igång sitt ytvattenverk och därigenom lätta på situationen.


I bästa fall kör byggnadskontoret igång det kommunala reningsverket i dag på onsdagen, men det kan också dröja till slutet av veckan. Den nuvarande allvarliga vattensituationen där Lepu för tredje sommaren i följd kör på toppvarv är dock onödig eftersom den var förutsägbar.

Ytterligare kan konstateras att de löften som både vattendistributionsbolaget och stadsstyrelsen i Nykarleby gav inte hållit. Senaste höst sade man nämligen att vattentillgången inom Lepus distributionsområde skulle vara tryggad till nästa års toppförbrukningsperiod. dvs nu.

— Vattenbristen är rena djurplågeriet, säger Gunder Nyvall i Jussila. Varma dagar borde vi gå och vattna hela tiden men det hinner vi ju inte.

Bröderna Yngve och Gunder Nyvall i Jussila har redan flera veckor lidit brist på vatten. En bidragande orsak är naturligtvis att de bor högre än många andra farmare. Huvudorsaken är dock att Lepu vatten inte förmår hålla trycket i ledningarna.

— Det är nu tredje sommaren vi får nöja oss med löften om förbättringar, säger Gunder Nyvall vidare. I praktiken har vi aldrig haft det så besvärligt som i sommar. Jag har ringt bolagets styrelseordförande Eliel Eng, som menade att situationen lättar så snart staden kör igång sitt ytvattenverk. Numera har jag svårt att tro på löften och svarade endast att det tror jag när jag har fullt tryck i mina ledningar.

Enligt Gunder Nyvall sade också Eliel Eng att orsaken till att läget inte ännu är under kontroll bland annat beror på att främst Jepporepresentanterna i Nykarleby stadsstyrelse lade sig emot en kommunal satsning senaste höst. Eng förklarade också att samkörningen med stadens vattenverk i fråga om fyllningen av vattentornet i centrum inte löpt ordentligt.


Tvivel

Lite var till mans börjar nykarlebyborna betvivla att Kovjoki vatten och Lepu vattenledning kommer att klara av vattendistributionen ordentligt inom sitt område heller på sikt. Yngve Nyman säger till exempel att Lepu-bolaget tagit åt sig för stort distributionsområde. Bolaget har helt enkelt inte förstått att räkna med den våldsamma förbrukningsökning gamla kunder uppvisat på grund av pälsdjursexpansionen.

Vatten bör dock finnas i Kovjoki om konsultbyrån Jord och vatten samt den statliga vattenundersökningen fått fram riktiga siffror. Tillgängliga undersökningar talar om en kapacitet på drygt 5.000 kubikmeter vatten per dygn i Kovjoki. Toppförbrukningen hittills i år är, enligt overifierade uppgifter, under 3.000 kubikmeter per dygn.

Varför, det ändå inte klaffar för Kovjoki vatten och Lepu vattenledning finns det en mångfald teorier om. De varierar ofta nog beroende på vilken sida om staketet vederbörande står.

Det har talats om att Kovjoki vatten har för litet antal brunnar och sänker grundvattennivån. Man talar om för klent dimensionerade ledningar och att dödsstöten kom när stadskärnan togs med i Lepus distributionsnät.

Det är i alla fall ett faktum att ingenjörsbyrån Jord och vatten för Lepu uppgjort ett åtgärdsprogram som i detalj beskriver vilka åtgärder som måste vidtagas. Dels om vattenförbrukningen ökar med normala 5 procent per år i Nykarleby, dels om den på grund av pälsdjursnäringen är mera våldsam på så där 20 procent. Det otrevliga med ingenjörsbyråns förslag är att de nödvändiga åtgärderna kommer att kosta 3,25 miljoner mark och i värsta fall måste den satsningen verkställas de allra närmaste åren.

Detta gäller således vattendistributionen inom Lepus distrikt. Lägg så till att Kovjoki vatten måste borra flera brunnar i Kovjoki och höja reningskapaciteten, så förstår man att summorna blir avskräckande.

Nykarleby stad har över 90 procents aktiemajoritet i distributionsbolaget Lepu vattenledning ab och halva aktiestocken i Kovjoki vatten ab. Det direkta kommunala ansvaret är således odiskutabelt.


Kommunalt reningsverk

Efter fjolårets svåra sommar och höst kom stadsstyrelsen i Nykarleby till att man på nytt tar i bruk det kommunala ytreningsverket och via en skild ledning distribuerar det renade ytvattnet till Farm-Frys och farmer på Nålörn, samt på det stora kommunala farmområdet norr om centrum. På det viset räknar byggnadskontoret i Nykarleby med att kunna minska behovet av Lepu vatten i centrum med 4500 kubikmeter per dygn. Hela reningsverkets kapacitet på ca 800 kubikmeter per dygn kan däremot inte utnyttjas helt så länge de kommunala beslutsfattarna inte godkänner att blanda ytvatten med Lepu vatten i stadens vattentorn.

Först i juni i år kom staden igång med grävningsarbetena ut till Nålörn.

Kovjoki vatten ab har också borrat två nya brunnar i Kovjoki. Det dröjer emellertid ännu månader innan det vattnet kan distribueras ut över Nykarleby.

En stor fråga i det här sammanhanget är om inte ökningen av vattenbehovet i Nykarleby går jämnt upp med den kapacitetshöjning som nu verkställs. Gustav Hofman på byggnadskontoret i Nykarleby säger också diplomatiskt att man måste följa med utvecklingen. Blir det nödvändigt måste stadsstyrelsen i Nykarleby


Hans Wikman, Vasabladet den 30 juli 1980.
(Inf. 2015-01-29.)

Åvatten sista utvägen!

Stadsstyrelsen i Nykarleby blixtinkallades på torsdagen för att dryfta den svåra vattensituationen. Styrelsen fick snabbt klart för sig att Kovjoki vatten ab omöjligt kan öka sitt redan nu maximala vattenuttag. Beslutet blev därför att som sista utväg i en krissituation måste renat åvatten användas av konsumenterna i centrum. Men för att undvika detta vädjar nu stadsstyrelsen till nykarlebyborna att spara på Lepu-vattnet och att om möjligt ta i bruk egna nedlagda brunnar.


Stadsstyrelsen i Nykarleby anser att det finns en chans att redan vidtagna åtgärder för att lätta på situationen skall räcka till och att det gäller att hålla ut tills värme böljan ebbat.

Stadsstyrelsens ordförande. Gunnar Mäenpää, som informerade om beslutet på torsdag eftermiddag, poängterade att konsumenter inom Lepus distributionsområde nu bör undvika att vattna gräsmattorna och hoppa över biltvätten Det är också önskvärt att farmare ser över sina vattenautomater.

Beslutet om att ytvatten kan komma att ersätta eller blandas med Lepu-vattnet i centrum togs inte enhälligt. Stadsstyrelsemedlemmen Roger Back reserverade sig till protokollet.



Trots stundens allvar orkade stadsstyrelsen i Nykarleby skämta. Man konstaterade att Gunnar Östman börjat ”smaka”. Drycken i provglaset var dock endast åvatten och den församlade stadsstyrelsen kunde konstatera att det smakade skapligt.

[För att förstå skämtet måste man veta att ”smaka” betyder supa och att Gunnar Östman varit en nykterhetsman hela livet.]


Faktum är också att det finns så litet grundvatten att vattenkranarna i centrum redan en gång sinat.

Stadsstyrelsens ordförande. Gunnar Mäenpää, sade också att stadsstyrelsen vill undvika en sådan åtgärd som att tvinga renat åvatten på konsumenterna i centrum, men att en försämring av smakligheten på centrumbornas vatten hellre tas än att djur och människor på vissa områden i Nykarleby får lida direkt brist på vatten.

Gunnar Mäenpää sade faktiskt djur och människor, vilket föranledde stadssekreterare Bror Åström att undra om det ändå inte borde heta människor och djur. Frågan är dock om inte man främst borde säkerställa vattentillgången för djuren så länge inte krissituationen är sådan att människor hotas till livet. Åtminstone pälsdjur reagerar väldigt snabbt på vätskebrist. Bristen på vatten har också en viktig ekonomisk aspekt för alla de människor i Nykarleby som lever på sina djur.

Gunnar Mäenpää poängterade också att de färska resultaten av bakteorologiska och kemiska prov visar att det renade åvattnet väl fyller kraven på konsumtionsvatten. Åtminstone så länge ytreningsverket inte behöver gå på toppvarv är också smakligheten tillfredsställande. Sedan är det förstås en annan fråga om centrumborna också skall betala fullt pris den dag Nykarleby stad på nytt tvingas börja använda ytvatten som konsumtionsvatten.

Nuläget i Nykarleby är att Lepu vattenledning faktiskt efter den senaste utbyggnaden av sitt ledningsnät skulle klara av att distribuera mera vatten. Flaskhalsen är numera Kovjoki vatten ab, som inte förmår pumpa ut tillräckliga mängder.

Detta att Lepu vattenledning nu klarar sin del av jobbet är det skäl för nykarlebyborna att notera, i och för sig hjälper det inte så mycket för den förhöjda vattenkonsumtionen i Nykarleby på 28 procent sedan i fjol har gjort att Kovjoki vattens reningsverk inte räcker till. Det skall också noteras att den största ökningen av vattenkonsumtionen har skett ute i periferin.

Lepu-distriktets vattenkonsumtion är något under 3.000 kubikmeter per dygn. Det man vill glömma är att Kovjoki vatten också levererar till Pedersöre. Det betyder att man i dag tar över 4.000 kubikmeter vatten per dygn ur vattentäkten i Kovjoki. Enligt de teoretiska Uträkningarna finns det ytterligare mellan 1.000 och 1.500 kubikmeter per dygn att ta från vattentäkten. Ändå kan man notera att marginalerna krymper snabbt år från år.

Kovjoki avlastas nu med ca 300 kubikmeter per dygn, vilket är den vattenmängd stadens ytreningsverk levererar till Farm-Frys anläggningar på Nålörn. Snarligen kopplas också Frillmossa farmområde och bröderna Sjöholms foderkök till ytreningsverket och då lättar trycket med totalt 450500 kubikmeter per dygn. Stadens reningsverk har dock en kapacitet på 800 kubikmeter per dygn enligt konsultbyrån Jord och vatten och enligt vattenmästaren skall det i nödfall gå att öka produktionen så att ytreningsverket klarar dagskonsumtionen i centrum.

Det sorglustiga i dagens vattensituation i Nykarleby är också att man inte har någon nytta av de två nya brunnar som Kovjoki borrat. Reningsverket där klarar inte av det vattnet. Stadsstyrelsen övervägde också förslaget att köra vattnet från de brunnarna orenat ut i rörsystemet. Förslaget förkastades sedan expertisen klargjort att besvärliga fällningar uppstår när renat och orenat grundvatten blandas.

Fortfarande har Nykarleby således endast dryftat och tillgripit tillfälliga nödlösningar. Det är man också medveten om.

— Med tanke på framtiden förutsätter stadsstyrelsen att vattendistributionen måste stabiliseras, säger Gunnar Mäenpää. I ett brev uppmanar vi Kovjoki vatten att omgående börja planera för en utvidgning av vattenverket i Kovjoki.

Gunnar Mäenpää påpekar att staden formellt sett — trots stort aktieinnehav — inte har rätt att diktera beslut åt varken Kovjoki vatten eller Lepu vattenledning. Därför vill stadsstyrelsen också att Kovjoki vatten formellt och i skriftlig form skall anhålla om att staden börjar använda sitt ytreningsverk.


Hans Wikman, Vasabladet den 1 augusti 1980.
(Inf. 2015-01-29.)

Nu går Nykarleby-styret ut med uppmaningen

Spara så mycket vatten du kan!'


EN ALLVARLIG uppmaning till alla i Nykarleby att spara på vatten. Det blev beslutet, då stadsstyrelsen i Nykarleby i går var samlad till krismöte om vattenbristen i kommunen. — Var och en bör nu undvika all onödig vattenförbrukning, som t.ex. biltvätt och bevattning av gräsmattor, säger stadsstyrelsens ordförande Gunnar Mäenpää.


FÖR ATT få bort de värsta topparna i vattenförbrukningen inleddes natten till onsdagen distribution av renat ytvatten från Nykarleby älv till Farm-Frys. I dag börjar man distribuera ytvatten också för vissa andra farmares räkning. Men hjälper inte heller det, så har de ansvariga för Nykarlebyvattnet nu fullmakter — enigt beslut av stadsstyrelsen — att ifall inget annat hjälper blanda vattenledningsvattnet från Kovjoki med ytvatten.


Stadsstyrelsens beslut kommer knappast som någon överraskning i Nykarleby. Den senaste veckan har det upprepade gånger hänt att man på högre belägna, platser inte fått vatten ur kranarna. Men också annorstädes har man kunnat konstatera att vattentrycket i kranarna varit mindre än normalt.

Orsakerna till den ökade förbrukningen har inte undersökts i detalj. Men det är klart att den långa värmeperioden lett till högre vattenkonsumtion. Människor och djur dricker mer, trädgårdsland och gräsmattor behöver vattnas.

Speciellt ökar vattenförbrukningen för pälsfarmerna. Dels för att ungarna behöver allt mer vatten vartefter de växer under sommaren, men kanske också för att allt fler farmare gått över till torrfoder den senaste tiden.

Allt som allt förbrukar man inom Nykarleby kommun för närvarande omkring 2800 kubikmeter vatten från Kovjoki per dygn. Av den mängden står kommunens centrum för omkring 900 kubikmeter per dygn.

Det betyder att vattenförbrukningen i Nykarleby har ökat med nästan en tredjedel sedan ifjol. Av allt att döma har vattenförbrukningen ökat mest i kommunens perifera delar.

Vid vattenstationen i Kovjoki har man som mest pumpat upp drygt 4600 kubikmeter om da gen. Den hittills största distributionen under ett dygn från Kovjoki är 4250 kubikmeter — en mängd som uppmättes i tisdags. Av Kovjokivattnet går som bekant en del till Pedersöre.

 

Vatten finns tillräckligt

Enligt uppgift från Kovjoki vattenstation är det mest akuta problemet för närvarande inte att vattnet skulle ta slut i Kovjoki utan att man inte har kapacitet att rena och distribuera mer vatten än man gör nu.

Den 2 juni var grundvattennivån vid Kovjoki-brunnarna 6,9 meter under markytan. Den 8 juli var nivån ungefär densamma. Exakt besked kan inte ges, eftersom mätningen då gjordes på ett annat sätt än normalt.

Någon senare uppgift om grundvattennivån finns inte. För en noggrann mätning måste man stanna vattenpumparna och det har man inte råd med nu.

En lösning som föreslagits på vattenproblemet är att överföra orenat vatten från ett par Kovjokibrunnar som nyligen grävts, men som ännu inte hunnit anslutas till reningssystemet.

Vattenkvaliteten i brunnarna betraktas som god. Enligt sakkunniga är den lösningen dock av flera skäl inte möjlig.

De arbeten som är på gång för att öka kapaciteten vid Kovjokiverket medför ingen förbättring på flera månader.

 

Spara allt du kan!

— I det här läget fann vi att vi inte har någon annan möjlighet än att gå ut med en allvarlig uppmaning till alla nykarlebybor, som får vatten från Kovjoki, att spara vatten så mycket de kan, säger Gunnar Mäenpää och stadssekreterare Bror Åström.

— Det betyder att man inte bör vattna gräsmattan, inte tvätta bilen om det inte är absolut nödvändigt. Och att den som har möjlighet därtill försöker använda vatten från annat håll, t.ex. en brunn eller källa i närheten.

Mäenpää och Åström säger sig förstå att det kanske inte är en så populär uppmaning de kommer med. Men i ett svårt läge finns inte så mycket att välja på, säger de och framhåller att stadsstyrelsens beslut går ut på att byggnadskontoret under alla förhållanden måste sträva till att konsumenterna har vatten i kranarna, var i kommunen de än befinner sig.

En annan åtgärd i detta syfte är, som nämnts, att man börjat distribuera renat ytvatten från Nykarleby älv till vissa minkfarmare. 300 kubikmeter går sedan onsdagen i en skild ledning till Farm-Frys, ytterligare 100—150 kubikmeter skall från och med i dag ledas till andra farmer..

Allt som allt kan reningsverket i Nykarleby rena 800 kubikmeter ytvatten i dygnet. Ännu mer, ifall man ger lite avkall på kvaliteten.

Som en sista åtgärd, ifall situationen blir kritisk, gav stadsstyrelsen fullmakter till ansvariga tjänstemän att blanda vattnet från Kovjoki med renat ytvatten.

— Det alternativet är utan vidare bättre än att t.ex. låta djur lida för att de inte får vatten, säger Mäenpää och Åström.

 

God kvalitet på ytvattnet

Uppenbarligen finns ett visst motstånd i Nykarleby mot att börja använda ytvatten. Man menar att kvaliteten på det vattnet är sämre.

På reningsverket i Nykarleby har man dock en annan uppfattning. Preliminära analyser av det renade ytvattnet visar att värdena med ett undantag klart ligger under de gränser som stadgats för hushållsvatten.

Undantaget gäller mängden kaliumpermanganat (kemisk beteckning KMnO4 som i provet förekom i 21 milligram per liter, medan den stadgade gränsen för hushållsvatten är 15 milligram.

Den stadgade gränsen för brunnsvatten — där gränserna är lite högre — är 30 milligram KMnO4 per liter.

På reningsverket säger man att det renade ytvattnet ändå är högklassigt vatten, för vissa ändamål är det t.o.m. bättre än Kovjokivattnet.

— Frågan är om någon kan känna någon smakskillnad mellan Kovjokivattnet och ytvattnet. Ifall man är skeptisk till ytvattnet har det mer med psykologiska saker att göra än med fakta, säger man.

Den enda skillnaden mellan de två vattensorterna som skulle märkas i kran är att ytvattnet är några grader varmare.



Rent är det och någon skillnad i smak kan han inte känna, Leif Sandnabba på reningsstationen i Nykarleby. Ställning i den kontroversiella frågan om ytvattnet är sämre än Kovjokivattnet vill han dock inte ta. Jag gör bara mitt jobb här. Så skäll inte på mig om ni är missnöjda utan på de ansvariga, säger han.


Svenolof Karlsson, Jakobstads Tidning den 1 augusti 1980.
(Inf. 2015-01-29.)

Redan i torsdags rann det älv-
vatten ur Nkby-kranarna!

PÅ TORSDAGEN höll stadsstyrelsen i Nykarleby krismöte om vattenbristen i kommunen. I går kunde nykarlebyborna i tidningarna läsa att styrelsen uppmanade var och en att spara på vatten, annars skulle man kanske som en nödutväg bli tvungen att leda älvvatten in i vattenledningssystemet.

MEN DÅ nykarlebyborna läste denna uppmaning i tidningen hade de redan älvvatten i kranarna! Redan klockan 18 på torsdagskvällen pumpades älvvatten upp i Nykarleby vattentorn. Redan då — två timmar efter att styrelsemötet avslutades — var krisen ett faktum, säger de ansvariga tjänstmännen i Nykarleby.

MEN GICK det här nu riktigt rätt till, frågar man sig i Nykarleby. Bland annat stadsstyrelsen själv är oenig om den saken.



Stadssekreterare Bror Åström och stadsstyrelsens ordförande Gunnar Mäenpää i Nykarleby i begrundan ovanför älvvattnet. Motstridiga uppgifter föreligger om vad som beslöts under mötet i torsdags.


Att älvvatten pumpades upp i vattentornet redan på torsdagskvällen kom som en överraskning också för stadsstyrelsens ordförande Gunnar Mäenpää och stadssekreterare Bror Åström.

Åström fick höra om saken på fredagsförmiddagen, Mäenpää först vid 16-tiden, enligt egna uppgifter.

Åström säger att han under styrelsemötet fick uppfattningen att det troligen inte alls skulle bli nödvändigt att blanda Kovjoki-vattnet med älvvatten.

Åström förmodade att de övriga åtgärder som vidtagits — skild leverans av älvvatten i speciella ledningar till vissa pälsfarmer och uppmaningen till nykarlebyborna att spara på vatten — skulle räcka till.

Mäenpää framhåller för sin del att ingenting bestämdes på styrelsemötet om tidpunkten för en eventuell blandning av älvvatten och Kovjokivatten. Den saken överlät styrelsen genom fullmakt till de ansvariga tjänstemännens avgörande, säger han.


Vattentornet var tomt

Dessa ansvariga tjänstmän är i det här fallet stadsingenjör Gustav Hofman och tekniska nämndens ordförande Sigurd Hermansson.

Hofman säger till JT att det var kris vid 18-tiden på torsdagskvällen. Vattentornet var nämligen tomt då. Skulle man inte pumpat upp älvvattnet, sammanlagt omkring 300 kubikmeter, så skulle de områden som vattentornet betjänar varit utan vatten under kvällen.

Hofman tillägger att både han och Hermansson, båda närvarande vid styrelsemötet, uppfattade saken så att styrelsen gav dem full rätt att vidta denna åtgärd.

Enligt Hofman var blandningen Kovjokivatten/älvvatten i nykarlebykranarna i går ungefär fifty-fifty.

 
Oenighet om beslut

Det kanske mest förvånande i den här historien är att medlemmarna i stadsstyrelsen inte är riktigt överens om vad de kom fram till.

Kallelse till mötet fick de nio medlemmarnas under onsdagskvällen, per telefon, sedan Hofman och Hermansson kontaktat Mäenpää och framhållit behovet av ett sådant möte.

Under mötet på torsdagen besöktes bl.a. Kovjoki vattenstation och reningsverket i Nykarleby. Sammanlagt tog mötet fyra timmar. Strax efteråt, vid 16-tiden, informerades pressen (JT och Vasabladet) om styrelsens beslut av Mäenpää och Åström.

Enligt dem båda återgav tidningarna det som sades under informationen sakligt och korrekt.


Roger Back blev häpen

Men Roger Back, en av medlemmarna i stadsstyrelsen, häpnade när han läste tidningarna. Han hade under mötet meddelat att han skulle reservera sig i protokollet, eftersom han inte godkände besluten.

— Men som besluten nu framställdes i tidningarna kan jag omfatta dem helt och hållet, säger han.

Back säger i sin reservation att ifall nykarlebyborna som en nödfallsåtgärd ska få älvvatten i sina kranar, så måste resultaten från de bakteriologiska undersökningarna först vara klara och allmänheten först ha informerats om saken.

Back tycker följaktligen att Mäenpääs och Åströms referat för tidningarna inte ger en rätt bild av mötets beslut. Back fick uppfattningen att beslutet innebar att man skulle kunna börja använda älvvatten med detsamma.

— Det var ju därför jag reserverade mig, säger han.

Back vill också påpeka att han är den ende av de nio i styrelsen som faktiskt använder sig av Kovjokivattnet. De övriga åtta har sin vattenförsörjning ordnad från annat håll.

Back tror att hans styrelsekolleger därför inte har samma förutsättningar som han att förstå kritiken mot älvvattnet.

—Jag drack av älvvattnet i tillräckligt många år för att inte vilja ha det tillbaka, säger han.


Beslut punkt för punkt

Mäenpää säger i en kommentar att beslut på styrelsemöten sällan fattats så detaljerat som under mötet på torsdagen. — Vi gick igenom besluten punkt för punkt, framhåller han.

Under mötets gång och vid besöken på vattenstationerna gavs dessutom rikligt med tillfällen att ställa frågor. Men kanske alla inte hört så noga på under informationerna, säger Mäenpää.

Roger Backs reservation har Mäenpää inte sett. Back läste inte upp den under mötet, uppger han.

— Mötets beslut är nog klara. Att älvvattnet togs till användning redan på torsdagskvällen är i enlighet med vad som bestämdes. Sen är det en annan sak att krisen i fråga om vattentillgången kom så snabbt. Den saken överraskade också mig, säger Mäenpää.

Varken protokollet från styrelsemötet eller fullmakterna för Hofman och Hermansson fanns skriftligt formulerade i går. I regel justeras mötesprotokollen först när styrelsen sammanträder nästa gång.


Problem i Pensala

Som en följd av att man tog älvvattnet i användning på torsdagskvällen blev läget något ljusare i fråga om vattentillgången i Nykarleby i går. Under gårdagen behövde man t ex inte pumpa upp älvvatten alls i vattentornet. Ett undantag utgjorde Pensala, dit man på förmiddagen fick köra tre brandbilslaster med älvvatten, sammanlagt 35 kubikmeter. Det kom nämligen inget vatten i ledningarna från Kovjoki och vattnet, i den ”reservbassäng” som finns hade tagit slut.


Svenolof Karlsson, Jakobstads Tidning den 2 augusti 1980.
(Inf. 2015-02-08.)

Sluta käbbla:

Ytreningsverket räddade Nykarleby från torkan!

Det är ingen idé att fortsätta käbblet om senaste stadsstyrelsebeslut i Nykarleby när ytreningsverket i centrum är det enda som står mellan fullständig vattenbrist inom Lepu distributionsområde. Förtroendevalda i centrum borde också sluta kämpa om vattenpriset, som numera är en bisak. Huvudproblemet är att få fram grundvatten och Kovjoki vatten ab står ohjälpligt inför stora satsningar som också centrum i Nykarleby måste delta i. I värsta fall blir det att söka ny vattentäkt och bygga ytterligare ett reningsverk.


Detta säger stadsstyrelseledamoten Brage Finskas från Jeppo. Brage Finskas har i vissa frågor betraktats som kontroversiell men i vattenfrågorna har han av stadsstyrelsen i Nykarleby anförtrotts uppdraget att sitta på stadens aktiemajoritet i Lepu vattenlednings styrelse. Han anses tydligen som stadsstyrelsens mest sakkunniga förtroendevalda för tillfället i vattenfrågor.

Faktum är också att han i ett mycket tidigt skede och mycket aktivt kämpade för förverkligandet av projektet Nykarleby ytreningsverk, som nu under årets värmebölja visat sig vara enda räddningsplankan.

Sedan är det en helt annan sak att hans teorier inte går helt ihop med en annan sakkunnigs, nämligen Eliel Engs, styrelseordförande i Lepu vattenledning.

I fråga om behovet av ytreningsverket är två helt överens, men Eliel Eng har ytterligare velat satsa 500.000 mk på en uppsamlingsbassäng i centrum, vilket Brage Finskas i praktiken satte stopp för.

— I dag står det klart att det beslutet var riktigt. Eliel Engs påstående att den uteblivna uppsamlingsbassängen i centrum är orsaken till sommarens bistra vattensituation faller på sin egen orimlighet, säger Brage Finskas. Utan ytreningsverk hade vi inget vatten att fylla varken vattentornet eller bassängen med, eftersom Kovjoki vatten sinar. Det var vettigare att satsa ca 300.000 mk på separat ledningsdragning till Frillmossa och Nålörn och därigenom minimera användningen av åvatten som konsumtionsvatten i centrum.

Hela den kommunala satsningen på ytreningsverket i centrum belöper sig till totalt ca 500.000 mk. Brage Finskas anser att den satsningen också är vettig ur den synpunkten att ytreningsverket alltid, kommer att kunna fylla funktionen som reservaggregat i oförutsedda situationer.

En viktig sak som måste ordnas upp är koordineringen av åtgärden mellan Kovjoki vatten, Lepu vattenledning och det kommunala vattenverket, anser Brage Finskas vidare.

Hur är då dagssituationen? Enligt Kovjoki vatten är vattenunderskottet i nätet fortfarande stort, vilket betyder att inget Lepu-vatten borde tas in i vattentornet i centrum.

Enligt byggnadskontoret i Nykarleby är mottrycket i vattentornet inställt på 3,2 kilo. Det betyder att om Lepu förmår pumpa in vatten med det mottrycket så att mängden räcker för att fylla vattenbehovet i centrum utnyttjas inget å vatten. Orkar inte Lepu över den tröskeln tillgripes renat åvatten. Här ligger således den tekniska förklaringen till att stadens vattenverk redan på torsdagen denna vecka tillgrep ytvatten. Det andra alternativet hade varit att låta centrumkranarna torka.

Under fredaglördag på en 25-timmars period tog staden in i tornet drygt 470 kubikmeter Lepu-vatten och 91 kubikmeter åvatten.

Av allt att döma lättar situationen. Brandkåren har kört bara en vattentank till uppsamlingsbassängen på Långbacken, så vattnet borde räcka till.


Hans Wikman, Vasabladet den 2 augusti 1980.
(Inf. 2015-02-08.)

Pedersöre:

Vi är beredda att samarbeta om vattnet

Pedersöre kommun vill på inga villkor dra sig ur samarbetet kring Kovjoki vatten ab i Nykarleby. Uppgifter om att kommunen hyser liknande planer måste vara tagna ur luften. Vi behöver och vill ha det goda grundvattnet från Kovjoki. Sedan är det en annan sak att vi kanske måste söka andra utvägar att förse farmare och foderkök med vatten åt djuren. Också slöseriet med gott dricksvatten för bevattning av gräsmattor och dylikt måste kanske i framtiden beivras.

Så förklarar kommundirektör Hans Enkvist i Pedersöre kommun. Han sitter som kommunens representant i vattendistributionsbolaget Pedersöre vatten och avlopp. Vattenbolaget i Pedersöre köper i sin tur vatten från Kovjoki. Liksom Nykarleby äger också Pedersöre kommun aktiemajoriteten i vattendistributionsbolaget och innehar samma aktiestock som Nykarleby stad i Kovjoki vatten ab. Tillsvidare tar inte Pedersöre så mycket vatten som aktieinnehavet skulle möjliggöra.

Faktum är att Pedersöre kommun också söker vatten i Purmo. Hans Enkvist säger dock att det inte beror på att man är rädd för att Kovjoki-vattnet sinar inom en snar framtid. Kommundirektören säger att beslutet togs långt innan vattenbekymren i Nykarleby tog nuvarande proportioner.

— Det är ett helt naturligt behov att skaffa fram reserver och skydda de eventuella kundreserver vi har, säger Enkvist.

Hans Enkvist tvekar inte heller att säga att om vederhäftiga utredningar visar att Kovjoki vatten måste utbyggas mer än vad man hittills trott i Pedersöre så fyller säkert Pedersöre sin andel av förpliktelserna.

— I Pedersöre är vi beredda att till och med påskynda utbyggnaden av Kovjoki vatten, säger elverkschef Sven Sohlström som sitter i Kovjoki vattens styrelse i egenskap av Pedersöre-representant. Det finns ingen annan utväg. Och när Kovjoki vatten inte räcker till måste vi söka andra råvattenkällor. Att vi inte tidigare aktiverat oss i Kovjoki vattens styrelse har nog mycket berott på att vi inte varit medvetna om hur snabbt vattenbehovet ökat i Nykarleby.


Rörmästare John Storsved är i dag en mycket viktig person i Nykarleby. Just nu är det endast stadens ytreningsverk som står mellan katastrof i form av vattenbrist inom Lepu distributionsområde i Nykarleby. Den här situationen förutspådde han förresten redan senaste höst. Redan på torsdagen senaste vecka sade han att vid en katastrof — och det är det när Lepu inte kan ge vatten — så är det dags att sluta käbbla om när ytvattnet skall användas som konsumentvatten och låta tjänstemännen handla efter rådande situation. Foto: Hans Wikman.


Hans Wikman, Vasabladet den 3 augusti 1980.
(Inf. 2015-02-08.)

Lepu vatten bygger pumpstation
Vattenpriset höjs

LEPU vattenledning Ab bygger en ny pumpstation vid Sandås i Munsala. Stationen, som kommer att kosta 160.000 mk, byggs för att utjämna ledningstrycket för konsumenterna.

DET här beslöts vid en extra bolagsstämma i tisdags. Sammanlagt kommer Lepu att satsa 200.000 mk på ledningsnätet.


Vid stämman diskuterades också en höjning av konsumentpriset på vattnet. I dag betalar konsumenterna 2,10 per kubikmeter under tiden september—november, 1,90 under övriga tider på året.

Från nyår torde priset höjas

Det högre priset orsakas av att Kovjoki vatten Ab höjt sitt leveranspris. Den höjningen beror i sin tur på ökade omkostnader för Kovjoki-bolaget.

Det är Kovjoki vatten Ab som levererar vatten till Lepu, som i sin tur distribuerar vattnet till konsumenterna med ca 20 penni per kubikmeter.


Den 12 september 1980.
(Inf. 2015-02-08.)

Sandtäckt hotar Kovjoki-vatten

Varför tar ingen itu med problemet?

 

Det nyöppnade sandtaget på Kovjoki Vattens närskyddsområde tycker vi är en uppenbar risk för grundvattnet. De närmast belägna brunnarna ligger ju endast några hundra meter bort och i värsta fall behövs det endast att en slang på grävskopan brister för att katastrofen i form av olja eller bränsle i grundvattnet är ett faktum. Inga ersättningar i efterskott kan då längre hjälpa upp situationen.



Alvar Westerlund och Levi Bäck är bekymrade för Kovjoki Vattens grundvatten i och med att ett nytt grustag öppnats på vattentäktens närskyddsområde. Verksamheten borde nog förbjudas för det hjälper föga med ersättningar i efterskott om oersättligt grundvatten smutsats ned.
Foto Hans Wikman


Det här säger Alvar Westerlund och Levi Bäck i Nykarleby, Kovjoki, och anser att Kovjoki Vatten Ab med det snaraste borde diskutera den här problematiken.

Levi Bäck, som är styrelsemedlem i Kovjoki Vatten, är smått förgrymmad över att ärendet ännu inte gett anledning ens till ett styrelsemöte. Fastän den diskussionen således sitter trångt, vill han och Alvar Westerlund ändå upplysa folk och inte minst myndigheterna om farorna med det nya sandtaget på vattenbolagets närskyddsområde.

— Människor och djur i stora delar av Nykarleby stad och Pedersöre kommun är beroende av grundvattentillgångarna i Kovjoki, förklarar Levi Bäck. Vi minns alla hur svår och osäker situationen var de senaste åren när grundvattnet vissa tider inte ville räcka till. Och vi vet att åtgärder för att trygga vattentillgången redan av den orsaken måste vidgas. Det är därför tycker vi rent oförsvarligt att stillatigande riskera nedsmutsning av det grundvatten vi har.

— Naturligtvis bör saken upp för behandling på styrelsenivå, förklarar Hugo Kass, Pedersöres representant i Kovjoki Vatten och viceordförande i Kovjoki Vattens styrelse. Från Pedersöres sida har vi alltid förklarat oss vilja måna om grundvattnets kvalitet, men vi är också sagt att vi naturligtvis inte kan övervaka den saken på ort och ställe.

Både Bäck och Westerlund betonar, att naturligtvis är det förståeligt att den som äger grus vill sälja och den som behöver grus önskar köpa. Det de förundrar sig över är att affären kunnat göras utan att myndigheterna reagerat.

Det är ett faktum att Kovjoki Vatten underlåtit att sätta upp skyltar som upplyser om gränserna för vattentagets skyddsområde. Brunnarna är också trots gällande bestämmelser helt oskyddade och icke ingärdade.

Alla kommunala myndigheter Vbl lyckats kontakta tvår sina händer och förklarar att antingen är det inte deras sak att avgöra den här problematiken eller också vet de inte om det är det. Byggnadsinspektionen förklarar att den är helt utan talan innan den nya gruslagen trätt i kraft.

På vattendistriktet i Karleby förklarar övervakningsavdelningens chef, Päiviö Tokola, att vattennämnd och vattendistrikt har ansvar för skyddet av vattentillgångarna i distriktet. I allmänhet rycker de ut om någon sakägare stöter på eller om de anser att den allmänna nyttan det fordrar.

Enligt vattendistriktet ligger Kovjoki Vattens anhållan om att få utnyttja grundvattnet samt förrättningsmännens rapport med anledning anhållan ännu obehandlad på vattendomstolens bord. Nu pumpar Kovjoki Vatten med ett interimistiskt tillstånd som berättigar bolaget att ta 3.500 kubikmeter vatten per dygn räknat som årsmedeltal.

Förrättningsmännen säger i sitt förslag att grus på vattentäktens närskyddsområde inte borde tas närmare än två meter ovanom grundvattenytans nivå. Problemet är också den begränsningen endast är ett förslag och inte juridiskt bindande, även om Tokola anser att begränsningsförslaget gott kunde respekteras.

Vattenlagen som sådan är också ganska vag om begränsningar före en olycka skett.

Sedan 1974, då Kovjoki Vatten inledde verksamheten, har grundvattenytan sjunkit inemot sex meter. Det nya grustaget bedömer Levi Bäck är ned på minst fyra meter från markytan vid det här laget. Avståndet till grundvattnet är för närvarande ett frågetecken.

Allt tyder på att ingen börjar grubbla på den här problematiken om inte sakägaren, Kovjoki Vatten, själv tar och knycker i vattennämnd och vattendistrikt


Hans Wikman, Vasabladet den 22 februari 1981.
(Inf. 2015-02-15.)

Lippjärvborna får betala mer för sitt vatten

Lippjärvborna i Nykarleby får inte sitt vatten från Lepu vattenledning Ab till normalt anslutningspris. Orsaken är att stadsfullmäktige i Nykarleby på sitt senaste möte beslöt att inte träda emellan med mera än 12 anslutningar, dvs. endast med 36.000 mk. Det är en minskning med 12.000 mk från stadsstyrelsens förslag.


Beslutet utformades också så, att de sex hushåll som i dag finns i Lippjärv skriftligen måste förbinda sig för en anslutning, innan beslutet verkställs. Tydligen ansåg fullmäktige att något hushåll eventuellt nu ville dra sig ur spelet när kostnaderna ökade. Fullmäktigebeslutet betyder nämligen att antingen måste hushållen i Lippjärv betala mer än normal anslutningsavgift för att få sitt vatten eller också blir Lepu vattenledning tvungen att göra en olönsam investering. Också här röstade fullmäktige och rösterna föll 198. Vänstern pläderade starkt för stadsstyrelsens förslag om ett stöd på 48.000 mark.

Främst sfp-debattörerna ansåg att det inte är oskäligt — då jämförelse görs med andra områden på Lepu vattenlednings område — att Lippjärvborna måste satsa mera än normal anslutningsavgift. Man var också rädd för den prejudicerande verkan ett så omfattande stöd som stadsstyrelsen ville ge åt Lippjärv by.

Vänstern argumenterade utgående ifrån att de små byarna måste stödas. Det sades också att i praktiken kommer Lepu vattenledning att få träda emellan och att vattendistributionsbolaget egentligen inte har råd med olönsamma investeringar i dagens läge.

Gunnar Mäenpää konstaterade att frågan är svårlöst. Det är den. Lika svår som också frågan om höjningen av vattenpriset för konsumenter som tillhör det kommunala vattenverket i centrum. Också i den frågan fordrades omröstning.

Hela den här problematiken med vattenkostnaderna i Nykarleby uppstod vid kommunsammanslagningen. Nu finns på landsbygden en hel del privata vattenbolag. Lepu vattenledning Ab förser större delen av staden inklusive det kommunala vattenverket med dricksvatten. Därtill kommer att Lepu-vattnet är bra grundvatten medan centrum hela tiden löper risk att via det kommunala vattenverket tvingas åtminstone tidvis dricka renat älvvatten, dvs. ytvatten. Till den här bilden hör också att själva distributionen, alltså tillgången på vatten varit hotad ett flertal gånger på grund av vattenbrist i Kovjoki vattentäkt. Situationen är komplicerad också av den orsaken att grundförutsättningarna är så olika för centrum och periferin.

Därför har det ett antal år varit ett enda roende och hopande både i fråga om vattendistributionen och prissättningen. Det i sin tur hänger ihop med att problemkomplexet är så kommunalpolitiskt svårt att den grupp förtroendevalda som tar i skaftet för att reda ut situationen lätt kan finna sig på den politiska skuggsidan vid nästa val. Slutkontentan efter omröstning i fråga om vattenpriset i centrum blev att fullmäktige höjde kubikmeterpriset från 2,20 till 2,40, alltså i enlighet med stadsstyrelsens förslag.


Hans Wikman, Vasabladet den 3 juni 1981.
(Inf. 2015-02-15.)

Gnissel i Nykarleby kring budgetmissar

För verkens och nämndernas nonchalanta överskridningar godkände stadsfullmäktige i Nykarleby senaste tisdag 1980 års budgetöverskridningar på totalt 5 miljoner mark. Beslutet innehöll också tillägget att det till bokslutsbehandlingen bör finnas klara motiveringar till alla överskridningar på mer än 5000 mk. Ekonomikontoret och nämnderna bör också kontrollera budgeten i god tid, så att stadsfullmäktige redan i slutet av budgetåret kan behandla överskridningarna.

Det är alldeles tydligt att irritationen i fullmäktige över de årliga stora överskridningarna stigit alltmer. Yngve Bäck t ex sade att det inte kan godkännas att enheterna fortsätter verksamheten i full omfattning för att sedan helt lättvindigt kommentera detta med att fullmäktige strukit en del av de begärda anslagen.

Problemet är väl dock ändå inte riktigt så enkelt. Det finns helt enkelt verksamheter som måste fortgå oberoende av hur fel kalkylerat ett budgetmoment än är på utgiftssidan. Förmodligen avsåg fullmäktige med sin allmänna reprimand att kommunala inrättningar och nämnder som har anledning att ta åt sig också gör det utan direkt prickning.

Hur Nykarlebyfullmäktige sen ämnar gå till väga när det eventuellt blir dags att sätta hårt mot hårt är sedan en annan fråga. Enligt Börje Nygård kunde en fullmäktigevägran att godkänna budgetöverskridningarna så här i efterskott leda till att revisorerna inte gör sitt jobb färdigt.

Några fullmäktigeledamöter undrade varför ekonomikontoret trots tillgång till dator och eventuellt möjlighet att spärra konton ändå inte klarar av att hålla sig och de som berörs av budgeten i närheten av den ekonomiska utvecklingen.


Hans Wikman, Vasabladet den 3 juni 1981.
(Inf. 2015-02-15.)

Ingen vattenbrist längre


Styrelseordförande Eliel Eng vid ena av de två nya brunnsgrupper som togs i bruk i mitten av mars. Från dessa brunnar leds vattnet genom ett 200 mm grovt rör till reningsverket. Förstoring. Foto: Henrik Othman


NU SKALL Kovjokivattnet räcka till, vi klarar av behovet för fem år framåt, försäkrar Eliel Eng, styrelseordförande för Kovjoki AB. I mitten av mars tog man i bruk två nya brunnsgrupper med sammanlagt fyra brunnar. Och när reningsverksutvidgningen blir klar i slutet av augusti, ökar verkets kapacitet med 60 procent.

TROTS att man ännu inte tar ut mer än 500 kbm per dygn ur de nya brunnarna, maximum har beräknats till 2000 kbm, har detta kommit till synes i vattennivån i de gamla brunnarna. På mindre än en månad har vattennivån stigit med 60 centimeter. MEN fastän vattennivån nu stigit är den allmänna trenden sjunkande. När man började år 1969 låg vattennivån 2—2,5 meter under markytan, i september 1973 var man nere i 3 meter, fyrametersstrecket passerades år 1976. Sommaren 1978 låg nivån på 5,4 meter. För ett år sedan var juninoteringen, 6,9 meter nytt bottenrekord. Nu, enligt en mätning utförd senaste måndag, ligger nivån på 7,3 meter efter att i vintras ha tangerat åttametersstrecket. Eliel Eng menar att detta är något som går i vågor, grundvattennivån är beroende av regnmängderna, några speciellt torra eller regniga år kan påverka utvecklingen radikalt.


Styrelseordförande Eng tror att spridningen av brunnarna på sikt skall jämna ut belastningen. De gamla brunnarna ligger bara några hundra meter från reningsverket, de nya ligger på andra sidan av järnvägen, över två kilometer från de gamla.

Detta har medfört extra kostnader i pump- och ledningskostnader. Totalt kostade de nya brunnarna med pumpstationer och ledningar närmare en miljon mark.

Till detta kommer kostnaderna för reningsverksutvidgningen, de uppgår till ca 1,6 miljoner.

Pedersöre kommunstyrelse godkände på måndagen en borgenansökan på 800000 mark för denna utbyggnad, andra hälften skall finansieras med lån som Nykarleby stad ger borgen för.

Under år 1980 producerade Kovjoki AB i medeltal 2900 kbm vatten/dygn. Denna vattenmängd kompletterat med vatten från Nykarleby älvvattenverk använde 78.000 konsumenter i Nykarleby och Pedersöre.

Storkonsumenter i Kovjokis distributionsområde är pälsdjursfarmarna, med en toppkonsumtion på sensommaren och i början av hösten. Under varma sommardagar är åtgången till bevattning stor. Under de varmaste veckorna mot slutet av senaste sommar uppstod följaktligen vattenbrist i Nykarleby. Men nu kommer vattenbristens tider alltså att vara förbi, lovar styrelseordförande Eliel Eng.



Henrik Othman, Jakobstads Tidning den 10 juni 1981.
(Inf. 2015-02-15.)

Lepu Vatten söker vattentäkt i Jeppo

Kovjoki vatten ab förstorar sitt reningsverk med 60 procent. Lepu vattenledning ab färdigställer i höst två pumphus med varvtalsreglerade tryckpumpar. När sedan Nykarleby stad byggt sin utjämningsbassäng för Kovjokivattnet i centrum är distributionssystemet från Kovjoki färdigt utbyggt. Nästa steg blir att ta i bruk en ny vattenkälla och närmast till hands ligger vattentäkten i Jeppo.



Eliel Eng, styrelseordförande i både Kovjoki vatten och Lepu vattenledning och arbetsledaren Pertti Hirvonen förevisar här den nyligen installerade varvtalsreglerade pumpen i Ytterjeppo som eliminerar de senaste årens låga tryck i vattenledningarna i östra Munsala. Ytterligare en installeras senare i höst. Totalt satsas ca 300 000 mk på pumparna.


Det här säger Eliel Eng i Nykarleby, som sitter styrelseordförande både i Kovjoki Vatten ab och Lepu vattenledning ab.

Pälsdjursfarmarna särskilt då i Munsala och f d landskommunen har anledning att med större tillförsikt än tidigare ta emot höstens hög förbrukningsperiod. Eliel Eng säger att det i år finns en viss marginal att klara efterfrågan på vatten. Enligt Eng skulle det dock ha varit lättare om Nykarleby stad färdigställt sin utjämningsbassäng i höst.

Efter installationen av toppmodärna tyristorstyrda pumpar i pumphuset i Ytterjeppo bör farmarna och hushållen i östra Munsala i alla fall slippa besväret med otillfredsställande tryck i ledningarna.

Den andra pumpstationen blir något försenad. Pumparna installeras på ledningen från Forsby till kyrkbyn i f.d. Landskommunen. Till samma pumpstation kopplas troligen också Soklot. Efter den här åtgärden bör hela periferin i f.d. Landskommunen och hela Munsala ha tillfredsställande tryck.

 

Kommunen är ägare

Kovjoki vatten förser stora delar av Nykarleby stad och Pedersöre kommun med renat grundvatten. Kommunerna innehar aktiemajoriteten.

Lepu vattenledning distribuerar vatten inom Nykarleby stad. Pedersöre vatten tar över distributionen av kovjoki-vattnet från Bennäshållet.

Medeluttaget från Kovjoki steg 1980 till 2900 m3/dygn. Det berodde på att Nykarleby stads ytreningsverk togs i bruk i början av augusti och avlastade Kovjoki.

Totalt pumpade Kovjoki vatten ut drygt 1 milj. m3 vatten år 1980. Av den mängden tog Pedersöre knappt 38 procent. Ca 24 procent pumpades in i vattentornet i centrum, resten fördelades åt lepu-kunder i övriga Nykarleby.

Utgående från aktiefördelningen i Kovjoki vatten har Pedersöre kommun rätt till 50 procent av kovjoki-vattnet. För närvarande behöver kommunen inte sådana mängder. Det är tur för Nykarleby.

I Pedersöre stiger dock konsumtionen om än inte i samma fruktansvärda takt som under tidigare år i Nykarleby. Viceordförande i Pedersöre Vatten ab Sven Sohlström beräknar att ökningen skall hålla sig kring 57 procent per år. Ökningen är inte liten. Procenttalet är visserligen litet men vattenmängden det skall räknas på är vid det här laget rätt stor och ökar varje år.

 

Vatten ska finnas

— Pedersöre kommun har aldrig gjort anspråk på mera vatten än vad kommunen behöver, säger Sven Sohlström, som är pedersöre-representant i Kovjoki Vattens styrelse. Han är också nyvald viceordförande där. Det är så vitt jag förstår styrelsens skyldighet att i tid leta fram lösningar som tryggar vattentillförseln för båda parter. Det får inte skapas en sådan situation att vi måste ta ut vår andel på Nykarleby stads bekostnad.

Efter utbyggnaden av reningsverket i Kovjoki bör det gå att klara av en medeltalsförbrukning på 4.000—4-500 m3/dygn. Några brunnspumpar kan behövas ytterligare för att bredda brunnsområdet i Kovjoki. Vattentäkten beräknas också klara en toppförbrukning på upp till 6.500 m3/dygn.

Eliel Eng anser också att när medelförbrukningen ökat med 1.000 m3/dygn från läget är det dags att leta fram en ny vattenkälla.

1981 års medelförbrukning från Kovjoki ser inte ut att öka.

 

Stora konsumenter

— Det beror på stadens ytreningsverk, förklarar Eliel Eng. Utan ytreningsverk skulle vi ha varit tvungen att förse det området med vatten. I verkligheten ligger vår ökning på ca 5 procent.

Nu är det också så att de lokala vattenhandelslagen i västra Munsala har problem i större eller mindre omfattning. Det är möjligt att Kovjoki och Lepu inom en överskådlig framtid blir tvungna att ta emot både många och stora konsumenter i Mona, Hirvlax och Monäs. Lepu vattenledning kar visserligen aldrig gjort propaganda för sitt vatten men kan inte heller neka att ta kunder inom sitt område.

Eliel Engs och Sven Sohlströms uttalanden pekar på att det redan nu är dags att börja tänka på nästa steg. Allt tyder på att de anser Jeppo vattentäkt vara ett förmånligt alternativ.

 

Jeppovatten

— Jeppo, vattentäkt är större än det grundvattenområde som ekonomiskt kan utnyttjas i Kovjoki, säger Eliel Eng. Jag uppskattar också att mindre än 10 procent av kapaciteten i Jeppo utnyttjas lokalt. Andra kommuner kan naturligtvis också vara intresserade av vattenreservoaren i Jeppo. Jag anser dock det vara ganska självklart att den reservoaren i första hand bör utnyttjas i Nykarleby. Vi kan peka på ett behov inom en relativt snar framtid, vilket också bör inskrivas i planeringen.

I en sådan situation är det enligt expertisen varken ekonomiskt eller tekniskt försvarbart att leda råvattnet till reningsstationen i Kovjoki. ett reningsverk byggs hellre i Jeppo och därifrån förses naturligtvis i första hand Jeppo men också Munsala med renat grundvatten.

—När en ny källa tas i bruk kan den exploateras på flera sätt säger Sven Sohlström. En möjlighet är att Kovjoki vatten tar hand om utbyggnaden. Ett annat alternativ är att Nykarleby stad sköter jobbet och låter Pedersöre öka uttaget från Kovjoki. Det går säkert att hitta en för båda parter acceptabel lösning.


Hans Wikman, Vasabladet den 6 augusti 1981.
(Inf. 2015-02-15.)

Kovjoki Vatten satsar 2 milj. på bättre rening

NÄRA TVÅ miljoner mark kostar det nya reningsverket vid Kovjoki Vatten Ab som skall öka bolagets rening från 4 000 till nära 7 000 kbm vatten per dygn. Arbetet har gått relativt snabbt, säger styrelseordföranden Eliel Eng. Vi började det egentliga byggnadsarbetet i mitten av maj, nu firar vi taklagsfest och till den 31 augusti skall det vara klart. Då återstår bara en del provkörningar.


En utbyggnad av reningen vid Kovjoki Vatten Ab blev oundviklig då antalet konsumenter har ökat kraftigt. För tillfället hinner vi inte alltid rena tillräckligt bra och då ringer förstås folk och klagar, säger Eng. Men efter några veckor skall det vara ordnat. Då har vi ett reningsverk som täcker den mängd vatten som kan tas ut från den här vattentäkten. Reningen vid Kovjoki Vatten Ab sker med kaliumpermanganat där man genom att höja ph-värdet tar bort mangan och järn ur vattnet. Efter reningen sänks ph-värdet igen med kalk. Det här kommer också att göra vattnet mjukare som många konsumenter också önskat.

Skölj vattnet som används vid reningen går till största delen via en bassäng och naturlig rening genom jorden tillbaka in i kretsloppet och en del, speciellt från det äldre reningsverket, ut i avloppsnätet.

Kaliumpermanganat är en lämplig reningsform för vår del, säger Eng. Den lämpar sig bättre för grundvatten. Skulle det vara fråga om ytvatten kunde andra alternativ vara bättre. När reningsmetoden skulle avgöras inbegärdes anbud på lämpliga alternativ från olika företag och en konsultfirma valde ut det bästa alternativet.

Vi kan nu också rena betydligt snabbare och i mindre utrymmen än vad som var möjligt när vi år 1969 körde igång vårt första reningsverk, där vi renade med ferroklorid, säger Eng.

För det vattentekniska arbetet vid reningsverket står Feramo Oy och för de byggnadstekniska och elektriska Tekra Oy.



Styrelseordföranden i Kovjoki Vatten Ab Eliel Eng och distriktschef Matti Keski-Saari från Jord och Vatten Ab kan konstatera att arbetet vid reningsverket gått snabbt trots att det varit svårt att få arbetsfolk i Nykarlebynejden. (Foto: K-E Wikström)


Karl-Erik Wikström, Jakobstads Tidning den 14 augusti 1981.
(Inf. 2015-02-15.)

Fråga i Lippjärv

”Måste vi betala mera för vattnet än andra?”

Vi väntar fortfarande ivrigt på vår julklapp i form av återbäring på anslutavgiften från Lepu vattenledning, säger Jorma Päivärinne, Jalle Frilund och Stig Härmälä, som representerar majoriteten i den lilla bygruppen Lippjärv i Nykarleby. Och samtidigt ler de.

Det är nämligen så, att Lippjärvborna tvingades betala högre vattenanslutningsavgift än normalt åt Lepu vattenledning som i praktiken om än inte till namnet är kommunägt — för att överhuvudtaget få vatten till byn.



Jalle Frilund och Stig Härmälä fick kämpa i tio år för att få vattenledningen dragen till Lippjärv i Nykarleby. Jorma Päivärinne, här med sonen Veijo, är nyinflyttad men fick på sitt sätt kämpa för vatten till det nya egnahemshuset i bakgrunden. Förstoring. Vbl — Hans Wikman


Dragningen av huvudledningen blev dyr. De få hushållen i Lippjärv beräknades inte ge så stor vattenförbrukning och knappast skulle Lippjärv heller växa till sig särdeles mycket. Staden kunde så småningom övertalas att gå med i projektet. Det skedde efter sedvanligt kommunalt om och men; det är numera drygt tio år sedan Stig Härmälä och Jalle Frilund gjorde de första kommunala framstötarna om vattnet.

Sedermera visade det sig, att huvudledningen blev något billigare att bygga än beräknat. Och Lepu vattenlednings Vd Eliel Eng utlovade återbetalning.

Återbäringen har Lippjärvborna inte sett röken av ännu, trots att tiden gått. Och för all del, det är inte pengarna de hänger upp sig på. Men principiell rätt till dem anser de sig nog ha. Och det kan gärna berättas.

— Jovisst, julklappen är på kommande, kommenterar Eliel Eng. Pengarna avgår redan denna vecka, men förmodligen hinner de inte fram till julafton. Mer än drygt 500 mk per anslutning blir det dock inte. Mera skulle det egentligen ha blivit, men vi bands av det kommunala beslutet.

Så långt är det hela alltså rena solskenshistorien.

Det finns emellertid mera att säga i denna sak. T.ex. det, att Jalle Frilund och Stig Härmälä från allra första början hävdade, att alla gamla bosättningsområden i kommunen bör ha rätt till dricksvatten på lika villkor. Den principen borde åtminstone gälla för dragningen av huvudledningen till bosättningsområden, där kommunen är inblandad i vattendistributionen. Det är en princip som fortfarande håller, tycker de.

— Det är länge sedan varje gård på landet kunde hålla sig med egen brunn. De mindre privata vattenandelslagen får i accelererande takt ge upp. Det finns ingen annan utväg, när källorna sinar på grund av en i första hand ökande konsumtion med ökat reningsbehov som följd. Men vatten hör till livets nödtorft. Det är rimligt, att en del bosättningsområden i en kommun får bli dyrare än andra, utan att bestraffas med ökade kostnader för de verkligt livsviktiga funktionerna.

— Jag har då aldrig hört tidigare, att kommunen eller något vattenbolag skulle ha börjat betala tillbaka insatserna på expansiva områden, hur många anslutningarna än blivit eller hur mycket förbrukningen än ökat, säger Stig Härmälä. Skattemässigt räknas alla innevånare också lika oberoende av var de bor i kommunen.

Men då för drygt tio år sedan fick Lippjärvborna inte något gehör för sina tankegångar. Byns vattenfråga gick på tomgång. Eventuellt berodde det delvis på, att Lippjärv före kommunsammanslagningen hörde både till dåvarande Nykarleby stad och Nykarleby landskommun. Sent omsider efter många års kamp ändrades uppfattningarna om än inte helt.

— Principen är viktig och tål upprepas, säger de samstämmigt. Det hela gäller mer än bara pengarna.

— Det har varit märkvärdigt svårt, att få service till Lippjärv under årens lopp, säger Jalle Frilund. Förriga gumman sa också, att Lippjärv minns centrumborna bara under lingonplockningstider. Och förstås som reträttplats under kriget, när staden bombades.

De extra summor Lippjärvborna och de som räknar sig som Lippjärvbor, fastän de inte för tillfället är bosatta i Lippjärv måste betala är inte så stora. Det beror förstås på den kommunala satsningen, som steg till drygt 30.000 mk. Men staden fordrade, att Lippjärv tog sex anslutningar. Normalt kostade en anslutning den tiden drygt 3500 mk. I Lippjärv blev det 2000 mk till per anslutning.

— För den kommunala insatsen lyfter vi naturligtvis på hatten, säger Stig Härmälä. Vi har nu bra vatten och tillräckligt tryck i ledningarna. Att vi fick vatten betyder naturligtvis mycket för farmningen. Men det vi egentligen diskuterar är hushållens likvärdiga rätt till dricksvatten.

Jorma och Britta Päivärinne, som är nyinflyttade i ett nybyggt egnahemshus i Lippjärv, fick också kämpa för sin önskan att söka sig ut från centrum. Hade de inte stått på sig och därmed kännbart förstorat den lilla bygruppen, vore förmodligen Lippjärv utan vattenledningsvatten ännu i dag.

— Jag är ju foderköksarbetare i centrum, säger Jorma Päivärinne. Byggnadskontoret hade tydligen därför liten förståelse för min önskan att slippa radhuset i centrum och komma närmare naturen. Man försökte styra in oss på något planerat område i centrum. Och nog fick också vi både kämpa för och vänta på vattnet i Lippjärv.

Stadens beslut om kommunalt bidrag och vissa villkor i samband med detta bidrag gick egentligen mot Eliel Engs uppfattning. Enligt Eliel Eng borde Lepu vatten i normal ordning ha skött om utbyggnaden till Lippjärv. Men de kommunala representanterna, som satt på 92 procent av vattenbolagets aktier, bestämde var skåpet skulle stå på bolagsstämman.

Eliel Eng har i den här frågan också sin egen matematik. Sist och slutligen, säger han, får Lippjärvborna nästan samma anslutning som alla andra lepu-kunder. I det skedet, när huvudledningen byggdes till Lippjärv, hade vattenbolaget redan höjt alla anslutningar med 1000 mk. Efter återbäringen betalar Lippjärv endast drygt 400 mk mera än dagens normala anslutningsavgift.

— Situationen är sist och slutligen tillfredsställande för alla parter, säger Eng.


Hans Wikman, Vasabladet december 1981.
(Inf. 2015-02-15.)

Nykarleby tar del i lågvattenreservoaren

Nykarleby stad stöder anläggandet av en lågvattenreservoar med 50 procent av kostnaderna. Den andra halvan av kostnaderna, som beräknas uppgå till 400 000 mark, täcks till 30 procent av Lepu vatten och till 20 procent av stadens vattenverk. Fördelningen fastställdes först efter en lång debatt och en därpå följande omröstning där siffrorna blev 16—10 (en nedlagd). Motförslaget gick ut på en jämn fördelning mellan de tre intressenterna.


Diskussionen i fullmäktigeförsamlingen gick i mycket ut på huruvida staden skall stöda investeringar av den här typen eller om de skall slås ut på konsumentpriset. Diskussionen kom också att gälla det samhällsansvar som Lepu vatten vid olika tillfällen ikläder sig genom utbyggnad av vattenledningsnätet till avsides gård.

Mot beslutet reserverade sig Edgar Jungarå och Johan Stenfors, som båda också framförde två avvikande förslag utan att få understöd. Jungarå ansåg att det är konsumenterna som helt och hållet skall stå för kostnaderna och hänvisade till praxis i de små vattenbolagen runt om i Nykarleby.

Stadsstyrelsens ordförande Gunnar Mäenpää, som företrädde minoriteten inom stadsstyrelsen, motiverade det direkta stödet med att det ligger ett allmänt intresse i en tryggande vattendistribution och pekade också bl.a. på behovet av vattentillgången i fråga om brandberedskapen.

Brage Finskas, som representerade majoriteten av styrelsen, ansåg att en jämn fördelning var att gå den gyllene medelvägen.

Finskas berättade att Lepu vatten förser drygt 70 procent av hushållen i Nykarleby med vatten men varnade för en fortsatt exploatering av vattentaget i Kovjoki.

Johan Stenfors frågade sig vad det var för större skillnad på de två alternativen. Då stadens andel i det ena fallet skulle gå på 66 procent och i det andra på 70 procent av kostnaderna. Mäenpää svarade att den del som går på stadens vattenverk direkt kommer att belasta vattenpriset i centrum.

Yngve Bäck påpekade att staden också är huvudaktionär i Lepu vatten och frågade varför man inte kan ge allt på en gång. Bäck ansåg också att kostnaderna var direkt förorsakade av konsumtionen och borde därför stås helt och hållet av konsumenterna.

Diskussionen gled in på det samhällsansvar som Lepu ikläder sig genom att bygga ut till sidogrupperna. Torvald Ek från Pensala stödde förslaget om högre bidrag med motiveringen att tre av Pensalas fyra vattentag sackat ihop och att Lepu då kommit in. Själv är Ek medlem i det fjärde och konstaterade i samband med ett krångel i distributionen för en tid sedan hur viktigt det är med vattentillförseln.

— Jag har torrfoderutfodring i ladugården och där var det nog ett sådant liv efter några timmars stopp att jag inte skulle vilja vara utan någon hela dagen. Vattnet blir inte för dyrt då det finns, det är då det sinar som det blir dyrt, konstaterade Ek.

Bengt-Göran Herrgård påpekade att det inte är stadens centrum som reservoaren måste byggas, utan för dem som ligger längst ut längs linjen. Till exempel storfarmerna i närheten av staden nyttjar uteslutande ytvatten, påminde Herrgård.

Resultatet av omröstningen blev således att staden går in och betalar hälften av anläggningskostnaderna.


K-G Olin, Jakobstads Tidning den30 mars 1982.
(Inf. 2015-03-01.)

Lepu vatten återvalde Eng

ETT reningsverk skall byggas i Jeppo och med tanke på det kommer Lepu vattenandelslag att sätta igång planeringen, Reningsverket kommer dock tidigaste om fyra år att börja byggas. Bl.a. det framkom när Lepu vattenandelslag var samlat till bolagsstämma på fredagen i Nykarleby.

Under fjolåret byggde vattenandelslaget tillsammans med staden ut bassängen i centrum av Nykarleby.

Bolagsstämman tillsatte styrelse för den kommande verksamhetsperioden. I styrelsen finns: Eliel Eng, ordförande, Enhard Nylund, viceordförande, samt Brage Finskas, Sigurd Hermansson. Tage Ingman, och Bengt Karf. Till suppleanter utsågs Nils Björkman och Gunnar Backlund.


Den 23 april 1983.
(Inf. 2015-03-01.)

Lepu-vatten planerar inte reningsverket

LEPU-vatten kommer inte att planera något reningsverk i Jeppo. Det säger styrelseordförande Eliel Eng. Uppgiften i en notis i lördagens tidning är en missuppfattning. Det Lepu-vattens bolagsstämma beslöt var att styrelsen skall göra en påstöt till Nykarleby stad i frågan. Det blir sedan stadens uppgift att sköta planeringen.

Eng säger också att han inte valdes till ordförande av bolagsstämman utan det skedde när styrelsen konstituerade sig efter stämman.

Han konstaterar också att Nykarleby stad har klar majoritet på bolagsstämman — 90 procent.


Den 24 april 1983.
(Inf. 2015-03-01.)

Nykarleby åtgärdar vattendistributionen

Den ohållbara situationen med två parallella kommunala organisationer för vattendistributionen i Nykarleby bör åtgärdas. I den ännu mer svårlösta avlopps- och reningsfrågan menar däremot stadsstyrelsen, att staden kan fortsätta att föregå med dåligt exempel. Förslaget i kommunplanen är, att verkställigheten av kommunala reningsverk i Munsala och Jeppo framskjuts.


Kommunplanens verksamhets- och ekonomidel för åren 198488, därifrån uppgifterna är hämtade, behandlas inkommande vecka slutgiltigt av stadsfullmäktige.

Vattenproblematiken är tvåpipig. Dels är organisationen otymplig och dels räcker inte grundvattnet till.

Den dåliga organisationen är ett arv från tiden före kommunsammanslagningen. Det finns ett s.k. kommunalt vattenverk i centrum. Vattenverket är med i den kommunala budgeten. Så finns det två fristående vattenbolag med kommunal aktiemajoritet, Kovjoki vatten Ab och distributionsorganisationen Lepu vattenledning Ab.

Det kommunala vattenverket distribuerar vattnet i centrum och Lepu vattenledning gör samma jobb i periferin. I alla rör rinner det vatten från Kovjoki vatten Ab.

På grund av olika taxor har den här situationen betytt ett oupphörligt politiskt slagsmål i kommunala beslutande organ.

Det kommunala vattenverket och Lepu vattenledning distribuerar vatten åt merparten kommuninvånare. Det finns dock fortfarande ett antal mindre helt fristående vattenandelslag kvar. Det specifika med dem är, att deras vatten är billigare så länge källorna räcker till än det kommunala.

Nu aktualiserar kommunplanen officiellt frågan om en enhetlig och ändamålsenlig lösning av organisationsfrågan under år 1984.

Kovjokivattnet kommer inte att räcka länge till. Den organisatoriska fasen för det planerade nya vattenverket i Jeppo bör också lösas under år 1984.

För förundersökningar i anslutning till det planerade vattenverket i Jeppo upptas 80.000 mk år 1984. Som reservationsanslag upptas 1 milj. mk åren 198586 för kommunens andel i byggnadskostnaderna.

Enligt kommunplanen kommer staten, efter det att generalplanen för vatten- och avloppsfrågor godkänts, synbarligen att delta i kostnaderna för investeringar i dessa sektorer i en helt annan utsträckning än hittills.

Uttalanden och påpekanden under de senaste åren av vattendistriktet och länsstyrelsens övervakande myndigheter visar klart, att Nykarleby stad har problem med handläggningen av avlopps- och reningsfunktionerna.


Ökat tryck

De senaste 10 åren har myndigheterna framförallt ökat trycket på pälsdjursnäringen och där speciellt på reningen av foderköksavfallet. Av någon orsak har staden fått ta rätt så lätt på sin del av den här hanteringen förutom i centrum. Först nu fungerar det enda kommunala reningsverket i centrum till full belåtenhet.

Nu går stadsstyrelsen åt byggnadskontorets och tekniska nämndens förslag till förbättring av den kommunala reningen i de centrala bosättningsområdena i Munsala och Jeppo.

Förslaget i kommunplanen gick ursprungligen ut på, att två reningsverk byggs åren 198587 för 2.4 milj. mk. Stadsstyrelsen föreslår, att staden anhåller om rätt att skjuta på investeringen till åren 198789 hos berörda myndigheter. Först åren 198788 skulle 1.6 milj. mk upptagas i den kommunala planeringen.

Men för all del. Stadsstyrelsen har det inte lätt med det offentliga fögderiet i ljuset av sjunkande skinnpriser på vinterns auktioner. Nykarleby stad har nu tre år i följd haft en utveckling av skatteunderlaget, som understiger landets medeltal.

Statsmakten intar en central ställning för utvecklingen av den kommunala verksamheten, inte minst som finansiär i form av statsandelar. Till råga på allt förmärks nu allt tydligare statens svårigheter att fullfölja sina åtaganden.

Före statsstyrelsebehandlingen slukar det föreslagna byggnadsprogrammet i kommunplanen 39 milj. mk bara under 1984. Det är kraftverksutbyggnaden som tar merparten, men som också beräknas ge insatsen mångfaldigt tillbaka.

De beräknade totalkostnaderna för alla byggprojekt fram till utgången av planeringsperioden 1988 stiger till den vådliga summan av drygt 79 milj. mk. Men det som inplitats som politiskt önskvärda projekt att förverkliga, behöver naturligtvis inte fullföljas i den takt den rullande kommunplanen förutsätter.


Små statsunderstöd

Frapperande är de små statsunderstöden Nykarleby stad har att räkna med. På alla kommunala projekt under femårsperioden stiger det beräknade statsbidraget endast tild 5.9 milj. mk. De beräknade statslånen stiger till 1.3 milj. mk.

Anskaffningsprogrammet i den femåriga kommunplanen går inte heller av för hackor. Totalt föreslås anskaffning av lösegendom för 2.2 milj. mk. i 1984 års budget föreslås inköp för 357.000 mk varav statsandelssumman beräknas stiga till 151.000 mk.

Inom socialväsendet förestår faktiskt inte bara friska satsningar på åldringsomsorgens öppenvård. Enligt kommunplanen skall staden också satsa en hel del på daghem. Redan nu är det klart, att Jeppo får sitt daghem förmodligen redan 1984. Rummelbackens daghem i centrum bör ersättas med ett nybygge, som i dag planeras kosta 1.5 milj. mk. Centrumborna får dock vänta på det till 1988 enligt nuvarande prioritering. Under år 1984 bör behovet av ett särskilt daghem i Västra Munsala undersökas.

Under rubriken ”yrkesskolor” noteras, att Nykarleby stad fortfarande vill ha en självständig enhet för körsnärsutbildning till Nykarleby. I kommunplanen sägs det, att ett ändamålsenligt samarbete med konstskolan kan etableras i Älvbrantens utrymmen.


Hans Wikman, Vasabladet den 24 december 1983.
(Inf. 2015-03-01.)

Dödsolycka i Nykarleby

EN ARBETSOLYCKA med dödlig utgång inträffade i Nykarleby vid 18-tiden fredag kväll. Vid olyckan drunknade tekniker Pertti Hirvonen född den 29 maj 1952, anställd vid Lepu Vatten.

OLYCKAN INTRÄFFADE när en vattenledning över Nykarleby älv mellan Östervall och Högbacka skulle repareras. En grävmaskin, sysselsatt med upprensningsarbete i älven hade skadat ledningen. Under dagen hade ledningen reparerats men skadan gick upp igen mot kvällen, varför tekniker Hirvonen och Eliel Eng, pensionär men styrelseordförande i Lepu Vatten gav sig ut i båt för att reparera skadan och säkra vattentillförseln.


Under reparationsarbetet säkrades båten med en ankarlina till stranden på 10—15 m avstånd och i båten fanns en livboj som fästs vid rörledningen. Under arbetets gång blev rörledningen för tung för båten som vattenfylldes. Eng höll tag i ankarlinan, då han märkte att Hirvonen simmande försökte ta sig i land.

Avståndet var kort men arbetskläder och stövlar tyngde och han orkade inte fram. Eng övergav linan när han märkte vad som skedde och simmade efter Hirvonen men fick aldrig ett sådant grepp om honom att han skulle ha lyckats rädda honom. Stranden är brant och efter grävningsarbetet är djupet 2,5 m så Eng lyckades nätt och jämt själv ta sig i land.



Olycksplatsen i Nykarleby älv nedanför Östervall åldringshem.

Ankarlina och livboj fanns men en felbedömning av avstånd och möjligen strömmar var det som orsakade olyckan. Flytväst hade dock kunnat förhindra arbetsolycksfallet. Den förolyckade är gift och har tre barn.


Jakobstads Tidning den 5 augusti 1984.
(Inf. 2015-03-12.)

Man drunknade i Nykarleby älv

På fredagskvällen drunknade Lepu vattenlednings arbetsledare Pertti Hirvonen i Nykarleby älv under arbetet med att från en roddbåt skarva en vattenledning, som gick över ån i höjd med Östervall. Båten vattenfylldes, varvid Hirvonen simmande försökte ta sig i land utan att lyckas.

Hirvonens kropp kunde inte snabbt hittas i det grumliga älvvattnet. Efter en timme var en dykare på plats. Genom draggning hittades sedan kroppen, men vid det laget var upplivningsförsöken fruktlösa.

Lepu vattenlednings disponent Eliel Eng var också i båten. Under skarvningsproceduren trycktes den lilla båten under vattnet och vattenfylldes. Eliel Eng observerade inte strax, att Hirvonen valde att simmande försöka ta sig i land i stället för att grabba tag i livbojen. När Eng märkte, att Hirvonen som var iklädd rätt tunga arbetskläder och gummistövlar fick svårigheter i det strida vattnet hoppade han i för att försöka rädda Hirvonen. Men också Eliel Engs krafter avtog snabbt på grund av arbetskläder och stövlar. Det hjälpte inte, att stranden var alldeles nära. För att rädda sig själv var Eng tvungen att släppa taget om Hirvonen. Pertti Hirvonen var i 30-års åldern och efterlämnade hustru och tre minderåriga barn.


Hans Wikman, Vasabladet den 5 augusti 1984.
(Inf. 2015-03-12.)


Läs mer:
Drunkningsolyckor.
Innehållsförteckning till kapitlet Tragedier.


Nöjda byggare framför Nykarlebys nya lågvattenreservoar och tryckförhöjningsstation, fr. v. i främre raden direktör Ingmar Berg, tekniska nämndens ordförande Sigurd Hermansson, stadsingenjör Gustav Hofman och arbetsledare Pertti Hirvonen. I bakre raden planerarna Matti och Otti Koskisaari.
Förstoring.


Pumpstation n
ådde takhöjd i Nykarleby

MED DEN NYA lågvattenreservoaren och tryckförhöjningsstationen i Nykarleby vill man garantera en jämnare vattentillförsel i stadens och Lepu vattenledningsnät. I reservoaren, som nu nått taklagshöjd, lagras vatten under natten för att ges ut i stadens vattenledningsnät under toppförbrukningarna på förmiddagarna och kvällen.

— SAMTIDIGT är det här en tryckförhöjningsstation för Lepu vatten. Ifall trycket blir för lågt någonstans i Lepus totalt 350 kilometer ledningar, kopplas pumparna i stationen in, berättar stadsingenjör Gustav Hofman.


Stationen är ett samarbetsprojekt mellan Nykarleby stads vattenverk och Lepu vatten. Av kostnaderna står Nykarleby stad för hälften i direkta bidrag. Lepu vatten svarar för 30 procent och Nykarleby stads vattenverk för 20 procent.

Projektet kostar totalt 1.050.000 mark. Planerare är Jord och Vatten Ab och huvudentreprenör Byggnadsbyrå I. Berg [från Kvevlax]. Viktigare underentreprenörer är Alf Slussnäs som sköter VVS och R. Westerlund som handhar elinstallationerna. Till årsskiftet skall bygget stå klart och någon gång efter nyår tas anläggningen i bruk.

Reservoaren omfattar två bassänger på 300 kubikmeter vardera. Kapaciteten motsvarar med andra ord exakt den nuvarande i stadens vattentorn. Från reservoaren går vattnet med självtryck till stadens vattenverk varifrån det pumpas upp till vattentornet.

— Byggnaden är så planerad att vi kan installera pumpar här i fall vattenverket tas ur bruk någon gång i framtiden, berättar Hofman.

Genom lågvattenreservoaren kommer staden således bort från Lepunätet och trycket i ledningarna blir jämnare. En annan viktig fördel är att vattentäkten i Kovjoki, efter det att stationen tas i bruk, kan utnyttjas 20 timmar i dygnet.


Jakobstads Tidning 1984 eller 1985.
(Inf. 2017-05-09.)

Nykarleby tryggar sina vattentillgångar

Säkrad tillgång till vatten, också i kritiska situationer, och förbättrad kapacitet att klara av dygnstopparna i avtappningen kommer den nya lågvattenreservoaren plus tryckförhöjningsstationen att ge Nykarleby.

Gemensamma byggherrar för projektet är Nykarleby stad och Lepu Vattenledning Ab som också i nämnd ordning svarar för 50 procent respektive 30 procent av finansieringen. De återstående 20 procenten finansieras via vattenavgifterna från stadens vattenverk och slås ut på avgiftspriset.

Planeringen har gjorts av Jord och Vatten Ab i Lappo. Huvudentreprenör är Byggnadsbyrå I Berg, Kvevlax och entreprenadsumman rör sig om ca 1.050.000 mk. Bygget skall vara klart 31 december nästa år. De yttre områdena kommer att vara klara till 1 juni enligt programmet.

Bassängvolymen är 2 x 300 kubikmeter. Bassängen kommer att fyllas nattetid när kapaciteten finns. Distributionen ut till nätet sker sedan vid behov. Till stadens vattenverk rinner vattnet med självtryck därifrån det pumpas vidare.

Lepu vattenledningsbolag har haft svårigheter att klara konsumtionstopparna på förmiddagar och kvällar men nu kommer man att ha möjligheter att klara vattenförsörjningen i hela Nykarleby utan att några besvärliga situationer och undertryck i nätets utkanter behöver uppstå.

Under dagtid när centrum är bortkopplat från ledningsnätet kommer man nu att få fram vatten till Munsala och Pensala när det behövs. Bassängerna garanterar också att man kan klara reparationer etc. utan att problem uppstår.

— Ett konstant vattentryck vid utgångspunkten garanteras av att vi har en tyristoriserad eller varvtalsreglerad pumpstation säger direktör Eliel Eng vid Lepu-bolaget. Stationen är helautomatiserad och kräver endast kontroll- och underhållsbesök.

— Från Lepus sida har vi väntat länge på det här och skulle på egen hand ha tvingats till ett bygge om inte staden kommit med. Det har gått någorlunda att klara försörjningen under byggnadsskedet och nu måste det gå säger Eliel Eng.



• Nu riskerar man inte att stå med ett tömt vattentorn mera i Nykarleby. I den nya tryckförhöjningsstationen Lepu-vattens kontrollant Pertti Hirvonen, ordf. i stadens tekniska nämnd Sigurd Hermansson, och stadsingenjör Gustav Hofman.
Förstoring. [Detta hände sig på den tiden när man kunde tänka: ”Vart ska hattarna med karlarna?”]


Vid taklagsfesten på Juthbacka tackade stadsingenjör Gustav Hofman alla som bidragit till att projektet nu ser ut att kunna slutföras inom utsatt tid. Ingenjör Matti Keskisaari från Jord och Vattens Lappoavdelning gav nykarlebyborna beröm för att ha klarat av vattenförsörjningen inom ett vidsträckt område med snabb utveckling och kraftigt ökande behov, detta dessutom på kort tid och trots de ekonomiska kostnadernas storleksklass.

Av ”stora” projekt i Nykarleby återstår nu hälsovårdscentralens bäddavdelning. I och med det är det mest intensiva byggnadsskedet i staden över men ännu återstår ett mindre skolbygge i Kovjoki samt diverse renoveringsarbeten som ger fortsatt byggnadsarbete ännu en lång tid framöver.


Ulf Smedberg, Vasabladet 1984 eller 1985.
(Inf. 2017-05-09.)

Vattenchefen Eliel Eng:

'Jag brukar hålla mig på marken'

I går lämnade Eliel Eng ordförandeposten i Lepu Vattenledning Ab i Nykarleby. Därmed satte han punkt för en mångårig insats för vattenförsörjningen i nejden. Det varunder sin tid som kommunstyrelsens ordförande i den gamla landskommunen, som han fick ta itu med vattenfrågan. Från Kovjokiåsen slingrar sig i dag omkring 400 km vattenledningsrör ut över Nykarleby. Därtill kommer Pedersöre, som också får sitt vatten från samma ås.

Det finns ett bolag som heter Kovjoki Vatten Ab som har hand om vattentaget och reningsverket på Kovjoki ås. Detta bolag säljer vatten dels till Nykarleby, dels till Pedersöre. De här två kommunerna äger hälften var av aktierna. Men sedan finns det särskilda distributionsbolag i båda kommunerna och det är Lepu Vattenledning Ab som skoter distributionen i Nykarleby. Det är ordförandeposten i det bolaget som Eliel Eng nu lämnar. För två år sedan lämnade han ordförandeskapet i Kovjoki Vatten. Han tycker att han med ålderns rätt kan dra sig tillbaka. Han är 69 år. Det mesta börjar dessutom vara utbyggt. Återstår bara ett par pumpstationer. Det var i läglig tid, som man byggde ut vattenledningsnätet i Nykarleby landskommun, Munsala och delar av Jeppo. Det var före oljekrisens tid och plaströren var då ännu billiga.

Nu sträcker sig ledningsnätet ut till Monäs, Aspnäs, Gunilack, Gränden, Markby och Socklot. Vattnet kostar 3,20 mk kubikmetern för konsumenten varav Kovjoki Vatten tar 1,20 mk.

— Vi försöker inte truga vatten på någon utan utbyggnaden sker bara på förfrågan från människorna, säger Eliel.



Eliel Eng drar sig tillbaka från Lepu vattenledning, som ganska långt är hans verk. Den gamla släktgården som han bor i står alldeles intill gränsen mellan staden och landskommunen, dvs där den fanns före kommunsammanslagningen.


Undersökte läckor på nätterna

Eliel Eng hör till de handlingskraftiga kommunalpolitikerna. Han ser vad som bör göras och kniper det, så gör han det själv. Som för några år sedan, när han drog långskaftade gummistövlar på sig och tog spaden och åkte till Kovjokiåsen och rensade upp ett dike, som inte gick att gräva med grävmaskin på grund av att växtligheten på en odling skulle tagit skada. Han grävde i tjugo timmar. Han var då 62 år.

— Inte behöver man äta alla dagar, säger han.

Det är inte heller en eller två nätter som han varit ute i terrängen för att kontrollera läckor. Med ett så långt ledningsnät får det inte finnas många procents läckage om det skall finnas något vatten i slutändan.

— När jag kom hem från kriget utan skavanker, tyckte jag att jag hade en skyldighet att ställa upp för samhället. 1946 kom jag med i fullmäktige i landskommunen och från 1951 till 1974 var jag kommunstyrelsens ordförande, berättar han.

Med styrelseuppdraget följde samtidigt en massa andra uppdrag, bl.a. detta med vattnet. Men han kom att spela aktiv roll också kring Juthbacka i samband med utbyggnaden och det kommunala övertagandet. Han satt som ordförande i byggnadskommittén för idrottsgården, som byggdes gemensamt med staden, och han har på många andra sätt satt sin prägel på det offentliga livet i den gamla landskommunen.

Som alla gamla kommunalpolitiker och ringrävar har Eliel Eng intuition. Som den gången för kanske trettio år sedan när en byggnadsplanerare ringde och frågade var framtidens infart till staden skall gå. Eliel funderade en stund och drog till med: ”Från Juthbacka rakt in mot Espen!” I dag byggs infarten just där...


Vatten finns

Det har då och då skymtat fram att vattentaget på Kovjokiåsen sänker grundvattennivån i området. Till det här hävdar Eliel Eng att våra sandåsar är som kastruller som fylls med vatten och kommer det en läcka i sidan rinner vattnet ut så långt ner läckan sträcker sig. Under den torra sommaren 1983 var det grustagen nedanför åsen som sänkte vattnet i åsen, menar han. Grundvatten bildas bara på sandområden. Nu har åsen hållit balansen bra, men om det blir torra år i framtiden, måste man fånga upp vattnet på lägre nivå. Ökar konsumtionen måste Lepu-bolaget kompensera med vatten från Jeppo för de södra delarna av nätet. Kovjoki reningsverk är i dag utbyggt så långt det är möjligt, anser Eng.

— Utlåtandet om Kovjokiåsen, som vi fick i tiden av Jord och Vatten i Lappo samt från vattendistriktet, håller fortfarande, säger han.


Från garvare till gjutare

Eliel Engs farfarsfar började först som skomakare. Men sedan skaffade han sig ett hemman och blev t.o.m. redare och så började han garva skinn. Det är i hans gård som Eliel och hans familj. bor, alldeles intill ån. Garvaryrket gick i arv inom släkten ända till 1950-talet, när Eliel och hans tre bröder beslöt sadla om och började slå tegel. I dag är Bröderna Eng två stycken och de äger också Byggnads- och Cementgjuteri Ab i Jakobstad. Bröderna är 68 och 69 år och ingen av pojkarna är beredda att ta över så det blir väl småningom att sälja företagen, funderar Eliel.

Jordbruket har han kvar och skogen. Där brukar han trivas. — Som kommunalpolitiker har jag också i allmänhet hållit mig på marken, säger han.


Sten Westerholm, Jakobstads Tidning den 30 april 1986.
(Inf. 2015-03-20.)

Oravaisvatten till Nykarleby?

Oravais kommun kommer möjligen att börja leverera tillskottsvatten till Lepu vattenlednings Ab i Nykarleby. Både kommundirektör Ulla-Maj Kukkonen i Oravais och Lepus styrelseordförande Sigurd Hermansson bekräftar att diskussioner om saken har förts. På torsdagen behandlas frågan i Lepu-styrelsen.


Utgångsläget är att Oravais har ett nytt reningsverk med överkapacitet medan Lepu har brist på vatten. I Pensala har det tidvis varit torrt i kranarna.

Diskussionerna har gällt köp av 500 kubikmeter vatten per dygn. Kontraktet skulle skrivas för en femårsperiod.

Affären förutsätter ett ledningsbygge på ca tre kilometer, från Trollkullen på Kangan till Lepus utjämningsstation i Pensala. Samtidigt kunde gårdarna i oravaisbyn Österby erbjudas kommunalt vatten.

Lepu vattenlednings Ab är ett distributionsbolag. Vattnet köps från Kovjoki vatten Ab. Under topptider anlitas också ytvattenverket i staden. Distributionsområde är så gott som hela Nykarleby.

Oravais har kommunalt vattenverk. Kommunen tog över Oravais vatten Ab som faktiskt i tiden förde allvarliga diskussioner om att köpa vatten av Lepu. I stället drogs en ledning från Åkant träsk. Senare har vatten tagits från Isomäki i Kimo. Nu pumpas grundvatten upp på Kangan. Det nya reningsverket togs i bruk i våras.

Kukkonen betonar att inga beslut har fattats. Representanter för Lepu har besökt Oravais och man enades om att Lepu skall göra en skriftlig framstöt. Det pappret har vi ännu inte fått, säger hon.

Oravaisborna är enligt Kukkonen redo att diskutera alla möjligheter. Det är ingen liten fråga, för vår del blir det att reda ut hur stort det framtida vattenbehovet kommer att vara, säger hon. Vem som skall bygga ledningen är en öppen fråga, liksom vattenpriset. De två frågorna hänger förstås ihop.

Hermansson säger att Lepu behöver tillskottsvatten främst för att Kovjoki vatten Ab inte kan leverera tillräckligt med vatten under topptiderna. Både reningsverket och grundvattnet utnyttjas för fullt. Dessutom är ledningarna långa.

Det skulle vara förmånligt att pumpa in vatten till Pensala-området från Oravais. Avståndet från reningsverket på Kängan är bara 4 5 kilometer.

Lepu har ett projekt på gång i Jeppo. Ett eget reningsverk planeras på Jeppokangan men besvär har inlämnats mot provpumpningen. Vi söker andra lösningar för mellantiden, säger han.

Hermansson talar också om områdets besvärliga struktur. Pälsdjursfarmerna förbrukar stora mängder vatten på höstarna. Pensala ligger högst och längst bort och har drabbats värst. Under frostnätter fryser de små fördelningsslangarna i farmerna lätt sönder och vatten rinner ut. Efter den senaste köldknäppen var hela ledningssystemet bottenlöst, säger han.

Meningen är att Lepu-styrelsen på torsdagen skall ta ett officiellt beslut om kontakter med Oravais. Hittills har vi diskuterat bara inofficiellt, säger Hermansson. Han drar slutsatsen att oravaisborna verkat intresserade och säger att affären också hänger ihop med vattenförsörjningen i Österby. Något slags samarbetsprojekt skall diskuteras.

Hittills har enligt Hermansson inga detaljer diskuterats, endast ramarna. Allt är i begynnelsen.

Han tar för givet att hela Pensala får vatten från Oravais om affären blir av. Vattnet kan pumpas direkt i ledningsnätet eller via utjämningsstationen. Gränserna har inte fixerats, möjligheterna att begränsa flödet är många.

Kommunbyggmästare Stig Wallin i Oravais bekräftar att vattenverket har en överkapacitet. Reningsverket är byggt för en förbrukning om 2 000 kubikmeter per dygn. Vattendomstolen har gett kommunen tillstånd att pumpa 1500 kubikmeter per dygn som årsmedeltal.


Stig Svens, Vasabladet den 9 oktober 1986.
(Inf. 2015-03-20.)

Oravais försörjer Pensala med vatten

Oravais kommun börjar sälja vatten till Lepu Vattenledning Ab i Nykarleby. Oravaisvattnet skall i huvudsak försörja Pensala-området.


Ett förslag till avtal har skrivits och det träder i kraft efter godkännande i kommunfullmäktige.

Avtalet bygger på att Lepu bygger och bekostar vattenledningen från reningsverket på Kangan till tryckförhöjningsstationen i Pensala. Oravais kommer att ha driftsansvaret för ledningen fram till kommungränsen, där en vattenmätare installeras.

Oravais skall svara för eventuella ersättningar till markägarna. Kommunen förbinder sig att sälja högst 500 kubikmeter vatten per dygn under fem år. Lepu förbinder sig att köpa minst 100 000 kubikmeter per år.

Om fem år övertar Oravais ledningarna utan ersättningsskyldighet. Oravais får också ansluta konsumenter till ledningen inom kommunens område. Måtars gårdsgrupp i Nykarleby ansluts till ledningen enligt Oravais kommuns vattenverks gängse villkor.

Vattnet skall säljas för 1,70 mark per kubikmeter. Tekniska nämnden har ansett priset för lågt men i kommunstyrelsen godkändes avtalet enhälligt. Konsumenterna inom Oravais betalar 3 mark för vattnet. Reningsverkets driftskostnader beräknas till 58 penni per kubikmeter. Därtill kommer kapitalkostnaderna. Den hjälp med räntor och amorteringar som avtalet ger Oravais uppgår till över 100 000 mark per år.


Jakobstads Tidning eller Vasabladet den 29 november 1986.
(Inf. 2015-03-20.)

Gunnarskangan blir vattenområde?

Nykarleby stad anhåller om rätt att starta en grundvattentäkt Gunnarskangan i Jeppo. Stadsstyrelsen beslöt på måndagen anhålla vid Västra Finlands Vattendomstol om tillstånd att pumpa 2.500 kbm vatten per dygn.


Vattentäkten vid Gunnarskangan skall avlasta Kovjoki vatten genom att vattenledningarna kopplas ihop. Ifall tillståndet beviljas innebär det satsning på 10 miljoner mk 1989.

Staden behöver dock inte stå för hela kostnaden. Vatten-och miljöstyrelsen kan anta projektet som statligt vattenförsörjningsprojekt, vilket gör det statsbidragsberättigat. Upp till hälften av utgifterna kan täckas av statliga pengar. För verksamheten har staden också reservationsanslag på 242.500 mk.

Ledningsdragningen samt trycksförhöjningsstationerna utgör lejonparten av kostnaderna, dvs 6,5 miljoner mk. Ytterligare 3,5 miljoner beräknas vattenreningsverket på Gunnarskangan kosta. På grund av den höga järnhalten i vattnet räcker inte den enklare modellen av reningsverk.

Vattnet från Gunnarskangan kopplas ihop med Lepu distributionsnät i Sandås, Jussila. Att kopplingen görs så pass långt från takten beror på ledningsdimensioneringarna. Från Sandås dras förgreningar till Monå och Munsala.

I detta nu tar Keppo vattenandelslag sitt vatten från Gunnarskangan. Andelslaget har tillstånd på 800 kbm per dygn. Enligt stadens provpumpningar kommer den planerade vattentäkten inte att påverka andelslaget. Konsultutredningen rekommenderar dock att man på sikt gör upp en skyddsområdesplan och ett observationsprogram för området.

Vilken bolagsform vattenreningsverket på Gunnarskangan skall få att utföras är ännu inte klart. Byggnadskontoret utreder som bäst de olika alternativen, ett nytt aktiebolag, inom Lepu vattenledningsföretag eller i kommunal regi.

Staden anhåller också om tillstånd till inlösen av de markområden som behövs för vattentäkten, ifall man inte kommer överens med markägarna om köp eller nyttjanderätt. Innan provpumpningen kom igång gick markägarna till gemensam aktion för att stoppa pumpningen.

Staden planerar att stänga ytvattenverket i centrum så fort vattentäkten i Gunnarskangan kommit igång. Farmområdet på Frillmossen får sitt vatten från ytvattenverket.

Johan Sandberg, Jakobstads Tidning 1987.
Vasabladet den .
(Inf. 2019-10-29.)

'Lös ut Pedersöre ur Lepu'

Markägare i Jeppo kräver omprövning av vattentäkt

 
Markägare i Jeppo kräver att Nykarleby stad tar upp frågan om vattentäkt vid Gunnarskangan till ny behandling. I och med att pälsdjursnäringen inte längre expanderar behöver staden ingen ny vattentäkt, anser markägarna.

Förrättningsmännen har gett staden i uppdrag att räkna om den beräknade förbrukningen just på grund av minskad vattenförbrukning i farmerna. Stadsingenjör Gustav Hofman beräknar att förbrukningen minskar med hälften på kort sikt.

— Men, säger Hofman, staden kommer hur som helst att köra vattentäktsfrågan vidare.

Ett tjugotal markägare var samlade i Jeppo på torsdagen då begynnelsesammanträdet för vattentäkten hölls. Frågan skall så småningom avgöras i vattendomstolen. Nu behandlas endast stadens ansökan om att ta grundvatten och lösa in täktområden vid Gunnarskangan.

Markägarna i trakten har varit emot en vattentäkt sedan planerna offentliggjordes. Och torsdagens sammanträde visade att inställningen inte har ändrats.

Markägarna kastade fram förslaget att Nykarleby skulle lösa ut Pedersöre ur Lepu. Lepu ägs på 50–50 basis av både Nykarleby och Pedersöre.

— Några sådana diskussioner har man inte fört, säger Hofman. Det förutsätter ju att Pedersöre är villig att sälja sin andel. Det tvivlar jag på.

Men markägarna var också rädda för att det går åt andra hållet, dvs att man låter Pedersöre ta maximalt från Kovjoki. Då tar Lepu allt sitt behov från Gunnarskangan.

Dessutom ifrågasattes provpumpningens tillförlitlighet. En provpumpning som pågår tre till sex månader är högst marginell. Först efter en pumpning i fem år vet man hur miljön i området påverkas, ansåg en markägare.

Stadsingenjör Gustav Hofman och konsult Fjalar Engberg från Jord och Vatten bemötte endast ett fåtal av markägarnas frågor och kritik. Men bägge informerade om prov pumpningarnas resultat och den beräknade förbrukningen till år 2010.

I dag tas 3.500 kubik vatten per dygn i årsmedeltal från Hysalheden i Kovjoki. Gunnarskangan kan ge maximalt 5.300 kubik per dygn. Keppo Vattenandelslag tar idag 800 kubik per dygn från Gunnarskangan. Nykarleby stads ansökan gäller 2.500 kubik per dygn.



Markägarnas inställning till vattentäkten vid Gunnarskangan i Jeppo har inte ändrat. Vid nelsesammanträde krävde man att stadens skulle ta upp frågan till ny behandling. Foto: Johan Sandberg.


Enligt den förbrukning som Hofman föredrog konsumerades 360 liter vatten per person och dygn i NykarleW 1987. Enligt beräkningarna som nu föreligger uppskattas förbrukningen till 420 liter år 2010.

Medelförbrukningen i centrum av staden var 292.000 kubik per år 1987. Inom området beräknas förbrukningen till 365.000 kubik år 2000 och 460.000 kubik 2010.

Inom Lepus område är motsvarande siffror 535.000 kubik år 1987, 730.000 kubik 2000 och 840.000 2010.

— Prognoserna skall ses över på grund av minskat behov inom pälsdjursnäringen, säger Hofman. På kort sikt antas förbrukningen minska med hälften. Men det kan hända att näringen börjar öka igen på längre sikt.

Engberg redogjorde för resultatet från provpumpningarna. Pumpningen har skett på två olika platser på sex till sju meters djup.

— Vid punkt 37 pumpades 1.3000 kubik per dygn. Det medförde en avsänkning av grundvattennivån med maximalt 70–75 cm. Vid punkt 24 pumpades först 1.440 kubik per dygn. Senare höjdes det till 1.600 kubik. Det sänkte grundvattennivån med högst 60 cm. Efter avslutad pumpning steg vattennivån tillbaka till det normala.

— Vattnet har ett lågt pH-värde och ganska lite humusämnen, säger Engberg. Det största problemet med vattnet är den höga jord- och manganhalten. Den steg från i stort sett 0 vid början av provpumpningen till höga värden mot slutet.

I samband med provpumpningen gjordes ett försök att minska järn- och manganhalten i vattnet. Försöket misslyckades då halterna sjönk endast obetydligt. Det betyder att staden måste bygga ett reningsverk.

— Ett vattentag på 2.500 kubik per dygn kommer att sänka grundvattennivån med en meter vid brunnplatserna, säger Engberg. Mellan punkterna sjunker vattennivån med 0,1–0,2 meter, dock högst en halv meter. På Keppo vattenandelslags vattenkvalitet eller -mängd påverkar pumpningen inte.

I stadens ansökan går men in för att pumpa sammanlagt 2.500 kubik per dygn från punkterna 24 och 37. Punkt 24 ligger på Stenmossen medan 37 är norrut. Reningsverket placeras vid Svartbacken. För ändamålet behöver staden lösa in 3.600 kvm mark vid punkt 37 och en hektar vid punkt 24.

De totala kostnaderna för detta alternativ beräknades till 7 miljoner mk år 1982. Enligt Hofman får man i dag räkna med 8,5 miljoner. I summan ingår inte inlösning av markområden på sammanlagt 13.650 kvm.

— Staten bygger stomledningarna men staden betalar materialet, säger Hofman.

Vattendomstolen tar ställning till eventuella skyddsområden och begränsningar runt brunnarna. Engberg tror att eventuella skyddsområden blir på skogsmark.

— Jag tror inte att åkrarna i närheten beläggs med gödslingsförbud, säger Engberg. Eventuellt kan en del skogsmarken beläggas med ett sådant förbud.


Johan Sandberg, Jakobstads Tidning den 25 november 1988 .
(Inf. 2019-10-27.)

Nykarleby har grundvatten tillräckligt

Bredkangan-Korokangan samt norra delen av Hysalheden i Nykarleby är lämpliga marktäktsområden. Då det gäller grundvatten beräknas tillgången i södra delen av Hysalheden samt Gunnarskangan kunna tillfredsställa stadens framtida vattenbehov som år 2010 förväntas uppgå till drygt 4 200 kubikmeter per dygn.

Uppgifterna är hämtade ur ett första utkast till regionplan för naturresurser och trafiknät som regionplaneförbundet har uppgjort. På onsdagen fick markägarna information om planeringen och i sommar kommer den färdiga planen att framläggas till påseende.

Samtidigt börjar en besvärstid att löpa, men regionplaneförbundet ser helst att eventuella anmärkningar förs fram redan i planens beredningsskede.

Regionplanen är den tredje i ordningen. Tidigare har man kartlagt rekreations- och naturskyddsområden samt bebyggelsestrukturen.

I Bredkangan-Korokangan-området finns ca 6 miljoner kubik marksubstanser av vilka två tredjedelar är krossdugligt och grusdominerat material.


Kulturlandskap

I utkastet till plan nämns följande områden som exempel på värdefulla kulturlandskapshelheter: Åkrarna i anslutning till Lappo ås nedre lopp, Keppo gård, Lavast, Kiitola gård och fabrik jämte omgivningar, Stenbacka, Höivis-Back, Haralds gårdar, Drakabacka, kulturlandskapsområdet i centrum, Socklots bandbebyggelse, Grisselörens fiskehamn och stugbebyggelse, Skrivars gårdsgrupp samt Monå by.

Från stadens sida föreslog man på onsdagen ännu att till exempel Bonäs-Lojlaxvägen kunde klassas som museiväg och att Köuros gårdsgrupp i Pensala kunde skrivas in under rubriken värdefulla kulturlandskap.

En regionplan skall beaktas vid uppgörande av delgeneralplaner. Vidare bör regionplanen beaktas vid dragande av nya vägar och kraftlinjer.

Nytt för den nu aktuella regionplanen är att den även beaktar strandzoner.


Kenneth Myntti, Vasabladet 2 februari 1989.
(Inf. 2019-10-29.)

Varför tar ingen itu med problemet?

Det nyöppnade sandtaget på Kovjoki Vattens närskyddsområde tycker vi är en uppenbar risk för grundvattnet. De närmast belägna brunnarna ligger ju endast några hundra meter bort och i värsta fall behövs det endast att en slang på grävskopan brister för att katastrofen i form av olja eller bränsle i grundvattnet är ett faktum. Inga ersättningar i efterskott kan då längre hjälpa upp situationen.


Det här säger Alvar Westerlund och Levi Bäck i Nykarleby, Kovjoki, och anser att Kovjoki Vatten Ab med det snaraste borde diskutera den här problematiken.

Levi Bäck, som är styrelsemedlem i Kovjoki Vatten, är smått förgrymmad över att ärendet ännu inte gett anledning ens till ett styrelsemöte. Fastän den diskussionen således sitter trångt, vill han och Alvar Westerlund ändå upplysa. folk och inte minst myndigheterna om farorna med det nya sandtaget på vattenbolagets närskyddsområde.

BILD
Alvar Westerlund och Levi Bäck är bekymrade för Kovjoki Vattens grundvatten i och med att ett nytt grustag öppnats på vattentäktens närskyddsområde. Verksamheten borde nog förbjudas för det hjälper föga med ersättningar i efterskott om oersättligt grundvatten smutsats ned.


— Människor och djur i stora delar av Nykarleby stad och Pedersöre kommun är beroende av grundvattentillgångarna i Kovjoki, förklarar Levi Bäck. Vi minns alla hur svår och osäker situationen var de senaste åren när grundvattnet vissa tider inte ville räcka till. Och vi vet att åtgärder för att trygga vattentillgången redan av den orsaken måste vidgas. Det är därför tycker vi rent oförsvarligt att stillatigande riskera nedsmutsning av det grundvatten vi har.

— Naturligtvis bör saken upp för behandling på styrelsenivå, förklarar Hugo Kass; Pedersöres representant i Kovjoki Vatten och viceordförande i Kovjoki Vattens styrelse. Från Pedersöres sida har vi alltid förklarat oss vilja måna om grundvattnets kvalitet, men vi ar också sagt att vi naturligtvis inte kan övervaka den saken på ort och ställe.

Både Bäck och Westerlund betonar, att naturligtvis är det förståeligt att den som äger grus vill sälja och den som behöver grus önskar köpa. Det de förundrar sig över är att affären kunnat göras utan att myndigheterna reagerat.

Det är ett faktum att Kovjoki Vatten underlåtit att sätta upp skyltar som upplyser om gränserna för vattentagets skyddsområde. Brunnarna är också trots gällande bestämmelser helt oskyddade och icke ingärdade.

Alla kommunala myndigheter Vbl lyckats kontakta tvår sina händer och förklarar att antingen är det inte deras sak att avgöra den här problematiken eller också vet de inte om det är det. Byggnadsinspektionen förklarar att den är helt utan talan innan den nya gruslagen trätt i kraft.

På vattendistriktet i Karleby förklarar övervakningsavdelningens chef, Päiviö Tokola, att vattennämnd och vattendistrikt har ansvar för skyddet av vattentillgångarna i distriktet. I allmänhet rycker de ut om någon sakägare stöter på eller om de anser att den allmänna nyttan det fordrar.

Enligt vattendistriktet ligger Kovjoki Vattens anhållan om att få utnyttja grundvattnet samt förrättningsmannens rapport med anledning anhållan ännu obehandlad på vattendomstolens bord. Nu pumpar Kovjoki Vatten med ett interimistiskt tillstånd som berättigar bolaget att ta 3.500 kubikmeter vatten per dygn räknat som årsmedeltal.

Förrättningsmännen säger i sitt förslag att grus på vattentäktens närskyddsområde inte borde tas närmare än två meter ovanom grundvattenytans nivå. Problemet är också den begränsningen endast är ett förslag och inte juridiskt bindande, ävenom Tokola anser att begränsningsförslaget gott kunde respekteras.

Vattenlagen som sådan är också ganska vag om begränsningar före en olycka skett.

Sedan 1974, då Kovjoki Vatten inledde verksamheten, har grundvattenytan sjunkit inemot sex meter. Det nya grustaget bedömer Levi Bäck är ned på minst fyra meter från markytan vid det här laget. Avståndet till grundvattnet är för närvarande ett frågetecken.

Allt tyder på att ingen börjar grubbla på den här problematiken om inte sakägaren, Kovjoki Vatten, själv tar och knycker i vattennämnd och vattendistrikt.


Hans Wikman, Vasabladet, den 22 februari början av 1980-talet.
(Inf. 2019-10-29.)

Vatten och foder stryps till skuldsatta farmare

Farmarnas vattenkranar vrids fast för gott och elledningar klipps av i ökande takt i Nykarleby. I enstaka fall har aktionerna lett till kontroverser som krävt handräckning av polis.

Totalt fem familjefarmare med foderskulder i storleksordningen 0,5–l miljoner mark var ligger just nu under hot om stoppade foderleveranser. Det mesta talar för att foderköken måste verkställa hotet.

Det handlar i de här fallen om större och mindre familjefarmare.

Nykarleby kraftverk har till dags dato gjort ett tiotal ”klipp”. På den akuta ”hotlistan” finns ett tjugotal namn. Mer än cirka 200.000 mark ligger tack vare effektiv bevakning inte ute.

Lepu Vattenledning, som är stadens största vattenleverantör, har hittills verkställt avstängningshotet i förhållandevis få fall. Men ”hotlistan” upptar många namn, som bedöms leda till avstängning.

Den andra stora vattendistributören, Nykarleby vattenverk, har nöjt sig med delbetalningar, men det torde bli hårdare tag. Om inte berörda farmare inte inom de närmaste veckorna förmår betala merparten av vattenskulden är det slut på förhandlingarna.

Hot om stoppade leveranser av vatten och foder förutsätter enligt lag att bolagen informerar de lokala djurskyddsmyndigheterna. Veterinär Tore Sandås, säger att han ännu inte behövt ingripa i fråga om vatten och el.

I och med att det nu är jämförelsevis få djur i farmerna har det gått att reda upp situationen vid el- och vattenbortfall. Bland annat har grannar ställt upp.

Upphör foderleveranserna, vilket är troligt, förändras läget snabbt till det sämre. I den situationen tvingas djurskyddet enligt Sandås att agera för att förhindra djurplågeri.

I sådana fall handlar det normalt om avlivning av djuren. Ibland kan en snabb försäljning rädda djuren.


Vanda svagt hopp

För många farmare hänger allt på att auktionen som börjat i dag i Vanda ger utdelning. Tillsvidare gäller Turkistuottajats beslut att lägga beslag på alla skinnlikvider för att täcka skinnförskotten.

För att farmarna skall få någonting krävs det alltså en direkt strålande försäljning under februariauktionen eller att Tt:s styrelse ändå omprövar sitt beslut.

Problemet för många leverantörer är att deras krav vid en konkurs hör till så kallade oprioriterade fordringar. Räkningar som inte betalats före en öppen konkurs är säkra kreditförluster. Mycket bättre blir inte läget vid ett så kallat ackordförfarande.


”Om
änskligt”

Också bland farmare som inte direkt drabbats upplevs det hårdhänta agerandet i fråga om el-och vattendistributionen som direkt omänskligt mot bakgrunden av farmarnas trängda situation. Motiveringen är att Nykarleby elverk och Nykarleby vattenverk är kommunala inrättningar. Lepu vattenledning är via stadens aktiemajoritet i praktiken kommunägt.

Det handlar sist och slutligen inte om så stora pengar. Och kommunala inrättningar har ett speciellt socialt ansvar, säger man.

Det att centralfoderkök låtit skuldsättningsgraden till och med överstiga en miljon för en vanlig familjefarmare är för alla en gåta. Om vederbörande bank dessutom varit medveten om situationen är det snudd på skandal.

Farmarna irriteras också av det kommunalpolitiska avslaget på farmarföreningarnas anhållan om efterskänkta arrendeavgifter på kommunala farmområden för en tid sedan. Uppfattningen om att stadens politiker och tjänstemän i Nykarleby inte tar sitt sociala ansvar för pälsdjursnäringen är vitt utbredd.


Veknar inte

Lepu Vattens styrelseordförande Sigurd Hermansson säger att det inte lönar sig att vänta på någon ljusning. Det handlar ännu om farmare som inte ens under pälsnäringens glansdagar lyckades sköta sin ekonomi.

Fastighetsingenjör Gustav Hofman och kraftverkchef Max Nilsson talar med ungefär samma tunga.

— Jag är medveten om att problemen är stora och att det inte längre går att skjuta problemen framför sig. Vattenverket kan inte i längden leka farmfinansiär, säger Hofman.

På det lilla elandelslaget Jeppo kraft med Jeppo kommundel som distributionsområde uppger man att det hittills har räckt med att hota att klippa av ledningarna. Hur läget är för de olika mindre vattenandelsslag, som fortfarande finns på sina håll i Nykarleby, är inte känt.


Hans Wikman, Vasabladet den 1 februari 1990.
(Inf. 2019-10-27.)

Missnöje pyr i Kovjoki

Markägare räds grundvattenskydd

— Man brukar säga att man tagit sig vatten över huvudet och det är minsann vad vi gjort här i Kovjoki, sade Guy Lassander, en av tjugotalet sakägare vid den syneförrättning som ordnades i Kovjoki på tisdagen.

— Men ingen kunde ana vilken omfattning detta skulle få när vi i tiderna började pumpa grundvatten här, tillade han.


Kovjoki Vatten Ab, som försörjer pedersöre- och nykarlebybor med grundvatten, har ansökt om att ett skyddsområde på sammanlagt 740 hektar bildas kring grundvattentäkterna i Kovjoki. Västra Finlands vattendomstol tar nu ställning till förslaget, tillsammans med markägare och andra intressenter.

Den första synen hölls i november ifjol och under sommaren och hösten kommer alla fastigheter på området att synas.



Ersättningar och skördeskador diskuterades inte när Sigurd Hermansson och Heino Hirvikoski synade Karl-Ove Christiansens ägor, det planerade närskyddsområdet, i bakgrunden Gösta Fors, som äger en grustäkt på samma område. Foto: Britt Sund


Om ett år fastslås sedan gränserna för området och då blir det också klart vilka bestämmelser som skall gälla på skyddsområdet.

— Vår avsikt är att skydda grundvattnet och detta kommer att ligga till grund för alla be slut, sade förrättningsingenjör Heino Hirvikoski, från vattendomstolen.

— Och ingen äger grundvattnet, påminde han.

Det som oroar markägarna och andra intressenter på området är framtida inskränkningar i den verksamhet som idag bedrivs i Kovjoki. Likaså svävar kovjokiborna i ovisshet om de överhuvudtaget kan räkna med ersättningar för de skador de åsamkas genom skyddsområdesbestämmelserna.

Redan nu har bönderna drabbats av den sänkta grundvattennivån. På Karl-Ove Christiansens ägor, som synades på tisdagen, har grundvattennivån sjunkit fyra meter. Under de senaste torra somrarna har även stora skördeskador noterats bland bönderna. Såväl skogarna som jordbruksmarken håller på att torka ut.

Ersättningskraven noterades dock inte av förrättningsingenjören. Han menade dock att normalt jordbruk skall kunna bedrivas även på det framtida skyddsområdet. Däremot förbjuds kommersiella handelsträdgårdar.

Likaså blir det förbjudet att övergödsla och att använda rikliga mängder med växt- och insektgifter. Bestämmelserna för skyddsområdet kommer i stort att följa det som stipuleras i vattenlagen. Och följs vattenlagen kan markägarna titta i skyarna efter ersättningar.

Först när vattendomstolen besluter om strängare åtgärder än vad som stipuleras i vattenlagen börjar skadorna värderas och först då blir det aktuellt med att betala ut ersättningar.

Gösta Fors, ägare till en grustäkt på det planerade skyddsområdet, räknar med en halv miljon mark i förlust när skyddsområdet blir ett faktum. Han köpte täkten för ett par år sedan men är tillsvidare förbjuden att ta grus från den. Några förhoppningar om att kunna sälja den vidare har han heller inte.

Likaså räknar han med att kamma noll av Kovjoki Vatten Ab när det gäller ersättningar. Samma tankar förfäktar Håkan Ekman. Ekman ger även Pedersöre en eloge som klokt nog köper vattnet från grannkommunen och låter kovjokiborna stå för vattenservicen och försakelserna, medan de egna markägarna i Pedersöre tillåts ta grus kring vattentäkterna för att sedan sälja detta för en dyr penning till nykarlebyborna.


Britt Sund, Jakobstads Tidning den 30 maj 1990.
(Inf. 2019-10-27.)

Är det Jakobstad som skall få
vattnet från Gunnarskangan?

Jeppoborna anar list och forsat bakom Nykarleby stads anhållan att få ta vatten från Gunnarskangan i Jeppo.

Argast på förrättningsmötet i Jeppo i tisdags var Gustav Dahlsten.

— Nu skall vi ta huvudet ur busken. Stadens argument är bara luft. Lyssna till jordbrukarna, de grundar sina åsikter på fakta, dundrade Dahlsten.

Dahlsten konstaterade också att Nykarlebys vattenförbrukning sjunkit radikalt. Tilläggsvatten behövs inte för näringarna och inte heller för befolkningstillväxten.

Med den politik som nu förs flyttar alla snart från kommunen, sade han.

— Och vattnet är avsett för Jakobstad, det är det hemskaste i det här, sa Dahlsten.

Stadsingenjör Markku Kaksonen i Jakobstad bekräftar Dahlstens farhågor till den delen det gäller Jakobstads intresse för ett samarbete kring vattenförsörjningen. Kaksonen bekräftar också att tjänstemännen diskuterar de här sakerna just nu.


Vattnet i Gunnarskangan räcker inte. Vi kräver att Nykarlebys anhållan förkastas, sa Per-Erik Forsgård. Förstoring. Foto: Ulf Överfors.


— Men frågan skall ses i ett vidare sammanhang, säger Kaksonen och pekar på ett samarbete kring såväl vatten som avlopp.

— En förutsättning för att Jakobstad skall ta hand om avloppsvattnet från Nykarleby, och då även jeppobornas, är att det blir ett samarbete också kring vattnet.

— Jakobstad behöver kristida försörjning, men mera vatten kan behövas annars också, allt beror ju på hur regionen utvecklas på lång sikt, säger han.

Kaksonen framhåller att det i Jakobstad inte finns några politiska beslut i den här frågan, men han vågar ändå gissa att även politikerna förutsätter ett samarbete kring båda rören.

Idag tar Jakobstad sitt vatten ur Esse å, som i somras visade sin krisbenägenhet då olja rann ut i ån.


Inga pengar

Bertel Engstrand, fullmäktig i Nykarleby, försäkrade på förrättningsmötet i Jeppo att fullmäktigesamlingen inte beviljat några pengar för vattenprojektet. Gunnarskangas vatten behövs inte heller i stans vattenförsörjning och några pengar finns inte heller.

— Tjänstemännen har ingen rätt att lova bort vårt vatten till Jakobstad, sa Engstrand.

Statistiken över Kovjoki vatten ab:s försäljning i Nykarleby visar att Dahlsten och markägarna har rätt. Förbrukningen har från toppåret 1986 med 807 480 kubikmeter sjunkit stadigt till 515 006 kubikmeter i fjol.

Samma sjunkande förbrukning visar också siffrorna för Lepu vattenledning ab och Pedersöre vatten och avlopp.

Totalt har Kovjoki vattens försäljning sjunkit från 1987 med 216 972 kubikmeter till drygt 1,1 miljon kubikmeter. Och det är en minskning som nästan motsvarar Nykarleby stads förbrukning på årsnivå numera.


Fem miljoner

Stadsingenjör Gustav Hofman föredrog att hålla låg profil på förrättningsmötet. Men på en direkt fråga sa han att projektet med vattentag och ledningar från Gunnarskangan kostar omkring fyra eller fem miljoner mk. Hur projektet skall genomföras är en öppen fråga, antingen i kommunens regi eller i ett kommunägt bolags regi, trodde han.

En replik som antyder att det | finns fullgångna planer bland tjänstemännen på att bolagisera hela vattenförsörjningen i regionen.


Mark
ägarna mot vattentag
Markägarna som protesterade genom Per-Erik Forsgård motsätter sig projektet. De har forskat i saken och kan visa att det uttag som Keppo vattenandelslag gör idag på 800 kubikmeter per dygn är just vad området klarar.

Vattentäkten som egentligen består av två områden på bägge sidor Lappo å kan inte betraktas som en sammanhängande tillgång, säger markägarna.

Nykarleby stad har anhållit om att få ta totalt 2 500 kubikmeter i dygnet, men förrättningsmännen vill vara försiktigare och föreslår 2 000 kubikmeter i dygnet som månadsgenomsnitt.

Det här vill staden nu ha en liten ändring i, genomsnittssiffran borde räknas på två månaders uttag.


F
örsiktighet motiverad
Päiviö Tokola från Karleby vatten- och miljödistrikt tycker att förrättningsmännens försiktigare hållning är bra. Han hade ingenting att anmärka mot förrättningsmännens förslag men ansåg ändå att försiktigheten är motiverad med tanke på att vattenkvaliteten annars kan bli lidande.

— Möjligen kan man tänka sig ett tilläggsvillkor där staden åläggs försöka hålla uttagen på en sådan nivå att möjliga skador minimeras så långt det är möjligt, sa Tokola.

Regionplaneförbundets representant Jyrki Sopanen hade inte heller han något att anmärka. Gunnarskangan är i regionplanen skyddad som grundvattenområde.

Keppo vattenandelslag förbehåller sig rätt att utfå ersättning för alla påvisbara skador som projektet kan orsaka andelslagets verksamhet.

Förrättningsmännen skall nu ta ställning till jeppobornas protest. I förslaget till tillståndsvillkor för staden finns ca 70 000 mk i ersättningar till markägarna för mark och ledningslinjer.


Ulf Överfors, Vasabladet den 13 mars 1991.
(Inf. 2019-10-27.)

Periferin knorrar i Nykarleby

Vill inte betala för rör i centrum

Nykarleby stad planerar att slå ihop Lepo vattenledning Ab och stadens vattenverk till ett enda vattendistributionsbolag. Men inom Lepo vattenledning finns det förbrukare och aktieägare som tror att sammankopplingen kommer medföra högre vattenräkningar.


Man befarar att det gamla vattenledningsnätet i centrum är i så dåligt skick att stadens styrande, genom fusionen, vill skuffa över problemen på Aktiebolaget Lepo vattenledning. Därmed skulle det i praktiken bli periferin som betalar för reparationerna av centrumbornas rostiga järnrör. Enligt uppgift finns det rör som aldrig har förnyats under stadens gator. Även den normala servicen är dyrare i centrum i och med att gatorna måste grävas upp. Lepo vattenlednings styrelseordförande Sigurd Hermansson uppger att det är värderingen och prissättningen av vattenverkets ledningsnät som är knuten i utredningsdiskussionerna.



Clas och Sten Westerlund på Kovjoki Vatten tror att reparationskontot för Lepo Vattenledning blir högre om bolaget måste ta hand om ledningarna i centrum. Foto: Leif Sjöholm


— Utgångspunkten är att vi måste komma till ett sådant avtal att Lepos gamla kunder inte kommer belastas av fusionen, säger Hermansson.

Han är medveten om att det i centrum finns gamla järnrör kvar som är i behov av reparationer.

— Och nog blir det dyrare att gräva i gatorna än i en åker.

Men stadsstyrelsens ordförande Carl-Erik Holm, som är pappa till planerna, säger att de har tankarna kommit till i och med att det nu börjar vara hög tid att samordna vattendistributionen i kommunen.

— Och det är absolut inte ledningsnätet i centrum som är den svåraste biten att lösa, säger han.

— Genom att slå ihop de båda vattenverken kan vi spara kostnader både när det gäller administration och övervakning. Budgetmässigt kan staden spara genom att några tjänster eventuellt faller bort. Det är ju ändå fråga om samma börs i och med att staden i princip äger båda inrättningarna.

Holm förnekar att staden har för avsikt att flytta problemen på Lepos konto. En arbetsgrupp har tillsatts som skall utreda möjligheterna att samordna vattenströmmarna. Det finns enligt uppgift tre alternativ, Holms förslag går ut på att Lepo Vattenledning Ab övertar stadens vattenverk. Men det finns också de som anser att samgången borde göras tvärtom så att det är vattenverket som övertar. Möjligheten att bilda ett helt nytt bolag har också diskuterats.

På Lepo vattenlednings bolagsstämma var man enhällig till en utredning om fusionsmöjligheter. Det är i främst förbrukarna som är oroliga över en eventuell höjning av vattenavgiften.

Nykarleby stad äger ca 90 procent av aktierna i Lepo Vattenledning Ab medan ca 60 privata personer har en aktie var. Staden har alltså majoritet, därför är en fusion rent formell ingen invecklad historia.

Men flera gamla ”lepoveteraner” tror att det blir en dålig affär för Lepo vattenledning Ab att överta stadens vattenverk och ledningsnät. Man tror att det är servicen och de förestående reparationerna som kommer att bli en belastning vilket på sikt kommer att märkas i saftigare vattenräkningar.

Låt vara att stadens vattenverk har sämre ledningsnät. Lepo brottas å sin sida med stora banklån som redan syns i vattendebiteringen.

— Det finns fortfarande folk som lever kvar i det gamla. Det är nu hög tid att sluta sära på staden och landskommunens problem, säger Ralf Skålar, som sitter med i arbetsgruppen. Vi bor ju alla i samma kommun.

— Diskussionerna är ännu i sin linda och vi har bara gjort försiktiga trevare, några fusionsbeslut har vi inte gjort. Men del är klart att budgetsmässigt kommer det att se bättre ut för staden om vattenverket säljs till Lepo Vattenledning Ab. Å andra sidan ger staden borgen för de lån Lepo upptar, uppger Skåtar. Del är som att ha en hand i var ficka.

Skåtar tror inte att stadens ledningsnät orsakar några förhöjda vattenräkningar åt Lepos gamla konsumenter.

— En stor del av de gamla rören har väl redan bytts ut i samband med övriga gatuarbeten.

Verksamheten inom stadens vattenverk är just nu inget affärsmässigt blomstrande bolag. Bokföringen visar minus och belastar redan skatteöret till viss del. Och varje rörbyte töjer budgetramarna ytterligare. Det skulle därför vara lättare för stadens budgetmakare om vattenleveranserna sköts av ett separat aktiebolag.

Men stadsdirektör Börje Nygård säger att en fusion av de båda vattenbolagen är en rationaliseringssak där del inte finns någon vinnare eller förlorare.

Del är ju stadens pengar det handlar om i båda fallen. Det handlar också om samma vatten som levereras av Kovjoki vatten.

— Vi har diskuterat det här från och till under tio års tid och det är nu på tiden att vi fått en arbetsgrupp tillsatt, säger Börje Nygård.


Leif Sjöholm, Jakobstads Tidning den 13 juni 1991.
(Inf. 2019-10-27.)

Nykarlebystyrelsen för gemensam vattenrening

Jakobstadsstyrelsen bordlade


En stomavloppsledning inklusive en krisvattenledning mellan Nykarleby och Jakobstad för totalt 17 miljoner mark är enligt Nykarleby stadsstyrelse en fördelaktig affär för alla parter.

Chanserna att få kännbart statsstöd för ett regionalt reningsprojekt är goda. Miljömässigt är det bättre med centraliserad rening — särskilt som Jakobstad har ledig reningskapacitet — än att sprida ut små reningsverk här och där.

En vattenledning, som räddningsplanka om någon kommuns vattentäkt tillfälligt slås ut, är inte heller fy skam.

Därtill kommer den stora sysselsättningseffekten. Sedan är det en annan historia att i första skedet förbinds endast Nykarleby centrum med Jakobstad.

Så resonerade Nykarleby stadsstyrelse på måndagens sammanträde. Jakobstads stadsstyrelse bordlade däremot förslaget utan kommentarer på sitt måndagsmöte.


Nykarleby pressat

Och Jakobstad sitter med trumf på hand. Nykarleby är tidsmässigt pressad av högsta vattendomstolens krav på bättre rening i Nykarleby centrum. För att klara vattendomstolen och för att projektet skall ha en chans att få statsbidrag via 1993 års statsbudget måste ett interkommunalt principbeslut tagas ännu i år.

Alternativet, alltså att för miljontals mark förnya Nykarleby stads gamla reningsverk i centrum, känns inte angenämt för Nykarleby. Dels blir det proportionsvis dyrare och dels kommer statsstödet att bli kännbart sämre.

Nykarleby stad bör dra åt den ekonomiska svångremmen. Detta principiella politiska budskap ingår i stadsstyrelsens förslag till kommunplan för åren 1992–1996.

På personalsidan är de extravaganta tiderna förbi. Trots det besväras ännu 1993 års budget av ett driftsunderskott på inemot 1,5 miljoner mark. Men efter det blir läget mer tillfredsställande.

Kapitalbudgeterna blir också strama med klart prioriterade satsningar. Det handlar i klartext om avlopp och skolor.

Nu är inställningen till och med så försiktig att inga löften om att ens de prioriterade satsningarna kan genomföras enligt planen ges. Upplåningen är för stor. Förutsättningen för att alla kapitalsatsningar skall kunna göras planenligt är att alla osäkra framtida faktorer faller ut till Nykarlebys fördel.

Till saken hör att den här kommunplanen är en mellanplan i den betydelsen att allt tas till omprövning när väl KULAUS-reformen införts.

För att möjliggöra etableringen av ett stort affärscentrum omplaneras södra infarten helt. Planen går nu via kommunfullmäktige till länsstyrelsen. [Det blidde inget affärscentrum utan Kårkullas Nyboda serviceenhet i Nykarleby i stället.]


Hans Wikman, Vasabladet den 4 december 1991.
(Inf. 2019-10-27.)

Radikala reformer i Nykarleby

Nykarleby stad är mitt uppe i ett reformarbete som — om stadsfullmäktige och kommunallagen inte lägger hinder i vägen — innebär en radikal omstrukturering av hela den kommunala förvaltningen. Nykarleby och andra kommuner behöver förändra sina strukturer. Det är det ingen dålig början att först se över förvaltningen.

Förtjänsten är till väsentlig del stadsdirektör Stig Östdahls. Genom att diskutera de nya modellerna — eller det s k tjänstemannaförslaget — med berörda parter har han fått ett brett stöd för förslagen. Om detta vittnar inte minst det faktum att stadsstyrelsen, när den behandlade planerna, endast röstade om två saker.

Efter förvaltningen följer — förhoppningsvis — verksamheten. Också den är i behov av en grundlig omstrukturering.
 

När reformen är genomförd har Nykarleby 153 förtroendevalda i stället för 295. Det kan uppfattas som en förlust för den kommunala demokratin, men det avgörande är inte hur många förtroendevalda en kommun har utan hur mycket fullmäktige, stadsstyrelse och nämnder har att säga till om.

I dagsläget spelar nämnderna en underordnad roll. När reformeringen av kommunallagen och statsbidragssystemet genomförs — troligen från årsskiftet — får nämnderna ökad bestämmanderätt; också det motiverar de strukturförändringar som Nykarleby inom kort för till stadsfullmäktige för godkännande.

Reformerna gör nämndarbetet meningsfullt.
 

Nykarleby har en budget på omkring 170 miljoner mk och enligt förslaget får tre nämnder (social- och hälsovårdsnämnden, bildningsnämnden och tekniska nämnden) det direkta ansvaret för en väsentlig del av budgeten: i runt tal 50 miljoner mk per nämnd. Det övergripande ansvaret för tillkommer dock stadsstyrelsen, i sista hand stadsfullmäktige.

De övriga nämnder som ingår i förslaget (centralvalnämnden, förmyndarnämnden och byggnadsnämnden) är närmast att betrakta som lagstadgade verkställande och övervakande instanser. Självfallet bibehålls också revisionsinstitutionen.
 

Nykarleby har 27 fullmäktigeplatser. Att stadsstyrelsen föreslås få tio medlemmar kan förefalla något överdrivet, men numerären kan motiveras med att styrelsen skall ha en landsbygds- och näringssektion samt en personal- och planeringssektion. Det här var för övrigt en av de frågor som krävde omröstning i stadsstyrelsen: en minoritet ville ha en landsbruks- och semesternämnd.

Den föreslagna nämnd- och sektorsindelningen förefaller vettig. I JT för den 23 april publicerades en skiss över den föreslagna förvaltningsmodellen.

Noteras kan att företaget Lepuvatten enligt planerna skall ingå i det kommunala affärsverk, som skall sortera under tekniska nämndens affärssektion. I affärsverket ingår elverket, vatten-och avloppsverket samt tvätteriet. Det kräver en samordning, som bör ge betydande inbesparingar.

På sikt kan en bolagisering bli aktuell.
 

För att staden i tid skall kunna göra upp budgetramar för 1993 bör fullmäktige godkänna förslaget i maj. I motsats till många andra kommuner kunde Nykarleby visa upp ett litet budgetöverskott för 1990. Beloppet var dock inte större än 350.000 mk. Att staden, trots att skatteintäkterna blev 4,7 miljoner mk mindre än beräknat, kunde visa upp ett överskott beror på att inbesparingarna steg till hela 8,3 milj. mk, vilket motsvarar 2,7 penni per skattöre.

I årets budget på 170 milj. mk uppskattas skatteintäkterna till omkring 50 milj. mk, och frågan är om staden når denna målsättning, som av kostnadsskäl också borde gälla för 1993. Tyvärr kan lågkonjunkturen tära på skatteintäkterna.

Årets budgeterade upplåning är 8 miljoner mk, medan amorteringarna stiger till 6 milj. mk. Det betyder att skuldbördan ökar med ett par miljoner mk till c. 40 milj. mk. I räntor betalar staden omkring 6 milj. mk. Det troliga är att uttaxeringen för 1993 höjs från nuvarande 18 penni till minst 18,5 penni per skattöre.

Kort sagt: de närmaste åren blir kärva. Till detta bidrar att Nykarleby i likhet med många andra kommuner alltför sent erkände sin fattigdom.


Jakobstads Tidning den 25 april 1992.
(Inf. 2019-10-27.)

Nykarlebys personalreform
förberedde kanslisamgång

Den i våras genomförda personalreformen i Nykarleby har i huvudsak jämnat marken för en rationaliserad kansliapparat inom vilken de anställda mer eller mindre mot sin vilja förväntas rotera.

Hittills har nämligen endast en anställd på frivillig väg valt att för en tid byta yrkesbana.

Det här hände i Jeppo. En av gatukontorets anställda erbjöds ett tre månader lång tillvaro som daghemsbiträde trots att en sådan tjänst inte överhuvudtaget existerade.

— Det här berodde på att mannen övertog sysslorna av en person som jobbade på sysselsättningsstöd, förklarar Jeppo daghems föreståndare Susanne Markkula.

Misstaget kostar Nykarleby i runda tal 30 000 mark.

Stadsdirektör Stig Östdahl betecknar dock fadäsen som ett mänskligt misstag.

— De positiva effekterna av personalreformen är att vänta i samband med att kanslierna omorganiseras, uppmuntrar han.

Den modell som så småningom börjar ta form innefattar för det första ett stort bildningskansli. Avsikten är att samordna skolsektorns, biblioteksväsendets, ungdoms- och idrottsarbetets, Konstskolans jämte arbetarinstitutets kanslifunktioner inom en och samma byrå.

— Bildningskansliet skall sortera under bildningsnämnden. Av praktiska skäl kommer dock kanslisterna i någon mån att verka i olika fysiska enheter. Det är ju till exempel inte lyckat att flytta chefsbibliotekarien från biblioteket, säger Östdahl.

I samma anda blir elverket, vatten- och avloppsverket och tvätteriet en skild resultatenhet som kommer att verka i nära anslutning till tekniska verket.

— Endel diskussioner tar fasta på att enheterna slås samman helt. Debatten innefattar också Lepu vattenledning hävdar Östdahl.

Därmed kan papper, maskiner och mänsklig arbetskraft koordineras på ett ur ekonomisk synvinkel förnuftigt sätt.


Upps
ägning
alternativet

Fördelen med att kanslisterna i och med personalreformen sorterar under en och samma arbetsgivare är att de är flyttbara. Och trots en vacker klausul om underhandlingar i kontrakten är de anställda mer eller mindre tvungna att böja sig för arbetsgivarens vilja.

Alternativet är teoretiskt sett bara ett — uppsägning.

Stig Östdahl bekräftar nämligen att regelrätta avskedanden i värsta fall kan komma på fråga för att få budgeten i balans.

— Fullmäktige har ju sagt att upplåningen inte får öka och att skattöret inte får höjas. Men innan vi börjar säga upp folk skall vi granska mildare åtgärder såsom förtidspensionering och förändring av arbetstiden, säger han. Förutom de förstärkta kanslierna inom stadens bildningsväsende och tekniska sektor skall stadens framtida förvaltningsapparat omfatta ett centralkansli och ett social- och hälsovårdskansli.

— Också här pågår som bäst underhandlingar om en eventuell nedskärning av personalen, påpekar Östdahl.

Personalreformen ger också andra fördelar. Bland annat nämner Stig Östdahl att hemvårdare numera kan bära hem mediciner till åldringar.

— Tidigare körde hemsjukvårdarna och hemvårdarna om varandra i olika bilar.


Marginella
effekter

Men hittills har alltså de ekonomiska vinsterna av personalreformen varit marginella.

Samma gäller de anställdas erfarenheter av luftombyte. Det ovanrelaterade fallet i Jeppo utgör det enda där en kommunalt anställd på eget initiativ har bytt yrkesbana sedan möjligheten öppnades i mitten av maj.

Därutöver har en hel del skolköksor, städare och daghemsanställda roterat inom sina egna yrkesområden. På så sätt har staden kunnat fylla tomrum efter moderskaps- och tjänstledigheter.

I köksornas fall har en omplacering från skolorna till socialväsendet också bidragit till att permitteringar har kunnat undvikas.

Modellen för Nykarlebys framtida kanslifunktion skall vara klar innan nästa års budget slås fast.

I samband med höstens budgetberedning kommer politikerna också att få siffror på de inbesparingar som kan göras i kraft av personalreformen.

Sett ur de anställdas synvinkel har personalreformen givetvis många fördelar. Bland annat tryggas sysselsättningen i och med att staden kan fylla vikariat med egna krafter.


Kenneth Myntti, Vasabladet den 15 augusti 1992.
(Inf. 2019-10-27.)

Nykarleby vill köpa vatten från Oravais

Vattentäkten på Gunnarskangan i Jeppo läggs på hyllan – åtminstone för en tid. Nu sneglar Nykarleby på Oravaisvattnet i stället.


— Om vi lyckas nå en överenskommelse med Oravais klarar vi vattenförsörjningen en tid, säger stadsingenjör Gustaf Hofman i Nykarleby. Då har vi inte längre samma behov av att genast genomföra planerna i Jeppo. I så fall går på inte in dit förrän vi måste.

Gunnarskangan reserveras i vilket fall som helst som viktigt grundvattenområde där marktäktsverksamhet inte är tillåten.

Bakom initiativet till vattenförsäljningen står Oravais kommun. Oravais har erbjudit att sälja 500 till 800 kubikmeter per dygn till Nykarleby. Det innebär dock en investering på 0,8–1,3 miljoner mk i en ny vattenledning.

— Den befintliga vattenledningen mellan vattenverket i Oravais och de sista gårdarna inom Lepu vattens distributionsnät i Pensala är alltför klen, säger Hofman. Ledningen har en dimension på 110 mm vilket ger den en kapacitet på endast 300 kubik per dygn.

— För att vi skall få någon nytta av Oravaisvattnet måste vi gräva ner en ny ledning till Peltmo eller Jussila där Lepus ledningsnät har grövre dimensioner.

Enligt Hofmans prognoser kommer Nykarlebys tilläggsvattenbehov fram till år 2010 att ligga på 2.000 kubik per dygn. Andelen från Kovjoki vattenverk är 1.500 kubik per dygn. Därför räknar man med att de nu offererade mängderna från Oravais inte täcker behovet.

— Vi räknar med att behovet ökar i Nykarleby. Pälsdjursnäringens vattenbehov minskar inte heller längre.

Att Oravais offererat mindre än Nykarlebys behov stör inte Hofman. Han ser de offererade mängderna endast som ett förslag.

Förutom mängderna är priset också en sak som kommunerna måste prata ihop sig om. Oravais erbjuder ett utgångspris på 2 mk per kubik om vattenledningen bekostas av Nykarleby. Nykarlebys utgångspunkt är att vattnet inte får vara dyrare än Kovjoki Vatten, dvs 1,50 per kubik.

Stadsstyrelsen i Nykarleby utsåg i måndags Hofman, Ralf Skåtar samt Stig Östdahl att tillsammans med Lepus representanter diskutera med Oravais.

Ifall parterna lyckas nå ett avtal i frågan blandas Oravaisvattnet med Kovjokivattnet i ledningen. I praktiken är det troligen Munsalaborna som får Oravaisvattnet i sina kranar.

Enligt Gustav Hofman påverkas inte de planerna på en vattenledning mellan Nykarleby och Jakobstad av planerna på ledningen från Oravais. Det enda sammanhanget planerna har är att de passar in i målsättningen att få en större region sammankopplad för att garantera en kristida vattenförsörjning.


Johan Sandberg, Jakobstads Tidning den 27 november 1991.
(Inf. 2019-10-29.)

Nykarleby stad
övertar Lepu-nätet

Stadsstyrelsen godkände på måndagen ett samarbetsavtal mellan Lepu vatten och Nykarleby stad.

Detta betyder att stadens vattenverk från och med årsskiftet övertar ansvaret för Lepus anläggningar samt vattenleveransskyldigheten till de förbrukare som har anslutningsavtal med Lepu.

Lepus fyra anställda övergår i arbetsavtalsförhållande med stadens affärs- och vattenverk. De kan dock, ifall sysselsättningsläget fordrar, förflyttas till andra lämpliga uppgifter inom verket.

[Kollade med Dage Byggmästar och de fyra anställda var han, Bertel Olin och så var det damerna på kontoret Anna Lisa Söderbacka och Ragne Heselius. Årtalet var 1993. Från det datumet blev Lepu Vattenledning Ab ett skrivbordsföretag enligt Max Nilsson, vår nya chef. Som ordförande för Lepu vatten verkade också Sigurd Hermansson och Algot Kronqvist.]

Staden köper hela Lepus varulager men övertar inga låneskulder. Det skall också föras en helt skild bokföring över Lepu och vattenpriset kommer därför att fastställas utgående från Lepus kostnader. Däremot kommer vattenverkets gamla förbrukare att få högre vattenräkningar eftersom debiteringen kommer att höjas till samma nivå som man har vid Lepu.

Staden äger från förut 97 procent av aktierna i Lepu. På sikt räknar man med att kunna lösa in resterande sju procent som ännu ägs av privatpersoner.


Nej till aktion
ärslån

Fastighets Ab Vilsten [i Vexala] har anhållit om ett räntefritt lån på  mark från Nykarleby. Bolaget har hamnat i en akut likviditetskris eftersom det varit svårt att få hyresgäster till fastigheten.

Men stadsstyrelsen säger nej till fastighetsbolagets anhållan trots att staden är huvudaktionär i bostadsbolaget. Man motiverar sitt avslag med att staden inte kan gå in och stöda hyresbortfallet i enskilda fall, alla stadens bostadsaktiebolag bör behandlas lika.


Bokbusstj
änster

Trots att biblioteksnämnden ställer sig mycket tveksam till ett samarbete med Oravais kommun kring bokbussen vill stadsstyrelsen gärna dela med sig av bokbussens tjänster.

Biblioteksnämndens tveksamma beslut skall nu sändas till Oravais kommun. Men stadsstyrelsen vill samtidigt som ett P.S. påpeka att man ställer sig positivt till ett utökat samarbete kring bokbussen.


Residenshuset

Stadsstyrelsen behandlade också byggnadsprogrammet för renoveringen av Residenshuset.

Men ärendet går till centralkansliet för ännu en utredning genom att byggnaden anses som kulturhistoriskt värdefull. Därför vill stadsstyrelsen ännu utreda vilka möjligheter det finns att få statsbidrag från andra källor än via utbildningsstyrelsen. Stadsstyrelsen räknar med att pengar kan fås från såväl undervisningsministeriet som från museiverket.


Hirvlax skola

Byggtjänst Jernström & Lindgren valdes till huvudentreprenör för tillbyggnaden av Hirvlax skola. Entreprenadsumman går lös på 746.000 mark. F:ma Leif Wikström fick ventilationen för 72.240 mark och elentreprenaden gick till Elora för 95.890 mark. Vidare utsågs Tommy Sigfrids att sköta rörinstallationerna för 167.990 mark.

En separat offert kommer att inbegäras för kökssanering och läggande av nytt filttak på gamla delen. Den totala kostnaden för saneringen och tillbyggnaden av Hirvlax skola beräknas till 1,5 miljoner mark.


Farmtomter

Stadsstyrelsen anser att tekniska nämnden bör ompröva sitt tidigare beslut att förbjuda all annan verksamhet än pälsdjursfarmning på stadens farmtomter. Tekniska nämnden får därför nu i uppdrag att genomgå dispositionsplaneområdet för Frillmossaområdet.

Flera farmare anser i en skrivelse att pälsdjursnäringen är ett avslutat kapitel för många av stadens arrendetagare. Därför anser de att pälsningshusen borde kunna användas för småföretagarverksamhet.


Leif Sjöholm, Jakobstads Tidning 1992.
(Inf. 2019-10-27.)

Avloppsledning till Jakobstad i statsbudget

Den planerade överföringsledningen för avloppsvatten från Nykarleby till Jakobstads reningsverk finns med i miljöministeriets budgetförslag för nästa år. Projektet beviljas dock endast 300 000 mark av de 2,5 miljoner som äskats.

Det nedbantade anslaget betyder att projektets tidtabell kommer att förskjutas.

— Vi hoppas att vattendomstolen har förståelse med förseningen och förlänger tillståndet för Nykarleby reningsverk, säger stadsdirektör Stig Östdahl i Nykarleby.

Överföringsledningen skall i framtiden leda vattnet från Jeppo och Nykarleby centrum till reningsverket i Jakobstad eftersom det gamla reningsverket i Nykarleby är slutkört. Reningsverket i Nykarleby har tillstånd att fortsätta sin verksamhet till juli 1994.

Hela projektet som kommer att kosta 18 miljoner mark skulle enligt de ursprungliga planerna ha varit klart sommaren 1994.

Eftersom avloppsledningen är ett statligt vattenskyddsprojekt skall staten stå för arbetskostnaderna på åtta miljoner mark. Materialkostnaderna betalas med kommunala medel.

— Vi är glada att vi rymdes med i nästa års budget trots att projektet kan bli något försenat, säger Östdahl. Då staten sparar är det svårt att få pengar för nya projekt eftersom de gamla skall avslutas i första hand.

Projektet omfattar även en ”krisvattenledning” som skall grävas ned längs avloppsvattenledningen mellan Nykarleby och Jakobstad. Vattenledningen skall förse Jakobstad med vatten från Nykarleby ifall vattentillgången i Jakobstad avbrutits — eller tvärtom.

— Vattenledningens enda uppgift är att trygga vattenförsörjningen om en katastrof inträffar, säger Östdahl. Skall vattenledningen användas för andra ändamål måste skilda avtal ingås.


Ulrica Hägglund, Vasabladet lördagen den 8 september 1992.
(Inf. 2019-10-27.)

Vill inte ha skulderna

Nykarleby vill tappa godbitarna ur Lepo


Nykarleby stad vill ta
över Lepo vattenledning Ab och göra det till ett enda stort vattendistributionsbolag.

Men inom Lepo är man inte beredd att nappa på förslaget vilket delvis går ut på att staden bara tar guldkornen medan skulderna skulle förbli hos Lepo.

Elverkschef Max Nilsson har från stadens vattenverk och från affärsverkets sida gjort ett förslag till ett övertagande av Lepos vattenleveranser och ansvaret för anläggningarna.



Kovjoki Vattens verksamhet berörs också av en eventuell fusion. Leveransavtalet med Lepo kommer nämligen att överföras till stadens vattenverk. Foto: Johan Sandberg


Staden skulle alltså ta hand om alla tillgångar och sköta vattendistributionen medan balanserna med bl.a. lånen skulle förbli hos Lepo. Det är meningen att vattenverket erlägger hyra för att Lepo skall kunna sköta de lån som blir kvar.

Genom de här arrangemangen undviker staden att belasta sitt eget affärsverk med ytterligare skulder. Nykarleby stad borgade per 31.12.1991 för lån på drygt 3,6 miljoner mark till Lepo Vattenledning.

Men å andra sidan kan det vara fråga om en praktisk sak att låta krediterna ligga kvar i Lepo. Att flytta över dem på stadens vattenverk med borgensförbindelser och allt föranleder en stor beslutsprocess.

Men Lepos styrelse har inte godkänt Max Nilssons förslag och arbetar nu som bäst fram ett eget motdrag.

— Vi vill inte att Lepo blir ett pappersbolag med bara skulder kvar, säger styrelseordförande Sigurd Hermansson. Vi vill inte sälja oss så billigt. Det här betyder att Lepo skulle försvinna den dag skulderna är borta. Det är fel om staden bara vill vara med och bara fördela avkastningen och placera pengarna i något helt annat.

— Vi har ju också ett ansvar gentemot våra gamla vattenabonnenter, som varit med och byggt upp Lepo. Bolaget är idag självbärande, vattenledningsnätet är färdigt utbyggt och när lånen minskar i framtiden väntar vi att vattenräkningarna kommer att gå ner.

Hermansson är medveten om att Nykarleby stad kan göra precis vad de vill eftersom de äger 93 procent av aktierna i Lepo.

Sju procent eller 43 aktier ägs av privatpersoner.

— Staden kan ta Lepo med hull och hår om de vill utan att vi kan invända, säger Hermansson.

Men Hermansson tror inte att vattenförbrukarna får billigare vatten ifall stadens affärsverk tar över.

— Affärsverket har ju mer vinsttänkande och vill ha avkastning från vattendistributionen. Dessutom är vattenledningsnätet i centrum i större behov av reparationer än i periferin. De här kostnaderna skulle då i praktiken överföras på Lepos gamla kunder. Vi måste komma till ett sådant avtal att fusionen inte belastar Lepos gamla kunder.

Hermansson uppger att Lepo vill köra i egen regi som tidigare men samarbetar gärna med stadens vattenverk för att få ner kostnaderna och billigare vatten.

— Vi kommer att föreslå gemensamt lager och en överföring av kontorssidan till staden. Sedan kan vi köpa tjänster därifrån.

Många vattenförbrukare i periferin är mot en sammankoppling av de båda enheterna. Man tror bland annat att blir dyrare literpris om man tvingas delta i ansvaret för de dåliga ledningarna som ligger under stadens asfalterade gator.

Men från stadens sida har man länge ansett att det vore bäst att slå de två påsarna ihop. Båda ägs ju ändå av staden. Man har länge ansett att det är hög tid att sluta sära på landskommunens och stadens problem.

Enligt elverkschef Max Nilssons förslag tar stadens verk över Lepos anläggningar samt vattenleveransskyldigheten från årsskiftet. Avtalet mellan Kovjoki Vatten och Lepo Vattenledning överförs samtidigt på stadens vattenverk.

Dessutom skall Lepos personal övergå i arbetsavtalsförhållande. Men personalen kan också placeras att utföra andra arbetsuppgifter inom verket. Enligt uppgift planeras också en bantning av personalen i samband med övertagandet.

Dessutom vill staden att Lepos kassa nollställs genom att göra ränte- och lånebetalningar före övertagandet. De pengar som blir över vill staden låna till Finlands Banks grundränta. Verket köper också Lepos försäljningsfordringar.

De 43 aktier som ägs av privatpersoner skall, enligt förslaget, lösas in av staden. Affärsverkets chef utses till VD i bolaget.


Leif Sjöholm, Jakobstads Tidning den 8 december 1992.
(Inf. 2019-10-27.)

Lepu vatten och Nykarleby går samman

Lepu vattenlednings verksamhet kommunaliseras, vilket i praktiken innebär att Nykarleby stads vatten- och avloppsverk och Lepu vattenledning Ab fusioneras.

Lepu vattenlednings personal, som består av tre heltidsanställda och en på halvtid, övergår i stadens tjänst.

Eftersom tanken med samgången är att rationalisera och förbilliga driften handlar det på dock på slutändan om minskad personalstyrka. Målsättningen är att klara det genom naturlig avgång.

Beslutet togs i onsdags av representanter för staden och Lepu-styrelsen. Lepu vattenlednings personal informerades redan på onsdagen.

Beslutet innebär att staden också tar hand om alla kanslifunktioner, lagerhållning och all fortsatt utbyggnad av vattendistributionen på Lepu vattenlednings område.

Nykarleby stad äger den absoluta aktiemajoriteten i aktiebolaget Lepu vattenledning. Formellt kvarstår bolaget som ägare av den fasta egendomen och skulderna.

Det är tänkt att den fortsatta driften skall betala bolagets återstående skulder.

Lepu vattenlednings problem på senare tid var att vattenpriserna steg och synbarligen skulle fortsätta att stiga kraftigt. Ur konsumentsynpunkt är det tänkt att rationaliseringen skall leda till att konsumentpriset på vatten inte stiger så snabbt som det annars skulle göra.

Onsdagens beslut innebär också att det kommande kommunala affärsverkets gränser är fastställda. Där kommer att ingå elverket, vatten- och avloppsverket, tvätteriet och Lepu vattenledning.


Hans Wikman, Vasabladet den 1 oktober 1992.
(Inf. 2019-10-27.)

”Lepus ekonomi inget problem”


Lepu vattenledning tvingades inte av ekonomiska skäl att gå samman med det kommunala vattenverket i Nykarleby.

Uppgifterna om att trycket på konsumentpriserna var orsaken till samgången är helt felaktiga hävdar Anna-Lisa Söderbacka i Lepu vattenledning i en kommentar med anledning av onsdagens samgångsbeslut.

— Lepus ledningsutbyggnad är slutförd. Tvärtom är vi rädda för att våra konsumenter tvingas vara med och betala annan utbyggnad i Nykarleby i och med anslutningen till det kommande kommunala affärsverket, säger Söderbacka.

Hon fruktar också att Lepu vattenledning sammankopplas med Kovjoki vatten Ab och dess ekonomi. Lepus ekonomi är inte bekymmersam. Stadens borgen för lån uppgår inte till mer än drygt 3 miljoner mark, enligt Söderbacka.

Att Lepu vattenledning formellt kvarstår som bolag utan verksamhet men med tillgångar och skulder är ett bra sätt att inte öka på stadens skuldsättning, formellt sett.

Lepus styrelse har enligt Söderbacka varit emot en sammanslagning. I protokollet har styrelsen skrivit ned följande synpunkt sammanslagningsdiskussionerna: ”att Lepus konsumenter till försäkras att tidigare gjorda investeringar tillfaller abonnenterna fråga om vattenpriset, när kapitalkostnaderna minskar.”

Skrivningen innebär att styrelsen ville förhindra att Lepus konsumenter tvingas vara med och betala investeringar i kommunen i form av ett högre konsumentpris än vad kostnadsnivån i Lepu egentligen skulle förutsätta.

Lepu vattenledning Ab, som började som ett projekt i före detta Nykarleby landskommun, har via aktiemajoritet i praktiken varit kommunägt hela tiden. I samband med kommunreformen övertog nya Nykarleby stad aktieinnehavet.

På så sätt har staden hela tiden kunna styra Lepubolaget, och också nu kunnat tvinga fram en samgång, utifall det varit nödvändigt.

När Lepu inledde utbyggnaden valde dåvarande Nykarleby stad att stå utanför. Det innebär att stadens — egentligen stadskärnans —vattenledningar är slitna på samma sätt som i många andra gamla städer.

Inom Lepu finns det nu synbarligen en utbredd uppfattning att konsumentpriset på vatten i det kommunala affärsverkets regi kommer att hållas onödigt högt: i värsta fall tvingas Lepus konsumenter via vattenpriset att vara med och investera i kommunala satsningar som inte har något som helst med vattenförsörjningen att göra.


Hans Wikman, Vasabladet 4 oktober 1992.
(Inf. 2015-04-12.)

Mycket misstro på stämman:

Lepu till Nkby affärsverk

— Det är som att begrava någonting levande när Lepu försvinner. Så här uttryckte en deltagare sina innersta känslor på Lepu Vattenlednings extra bolagsstämma där man beslöt att Nykarleby stads affärsverk får överta ruljangsen.


För många gamla Lepuvänner är det mera en känslofråga än en rent lönsamhetsmässig affär när staden nu kommer in och börjar bestämma. Där Lepu startade för 22 år sedan fanns det en stor dos ideologi med i bilden.

Bolagsstämman godkände alltså igår något motvilligt, efter smärre justeringar, Nykarleby stads förslag till samarbetsavtal. Det här innebär att stadens affärsverk från årsskiftet övertar ansvaret för Lepus anläggningar och skyldigheten att leverera vatten till Lepus gamla abonnenter. Personalen övergår i arbetsavtalsförhållande med affärsverket som gamla arbetstagare. Affärsverkets chef Max Nilsson blir chef också för Lepu.

Men låneskulderna på ca 4,5 miljoner blir kvar i Lepus balanser. Stadens affärsverk betalar hyra för anläggningarna, som skall räcka till räntor och amorteringar. För att affärsverket inte skall kunna sko sig ekonomiskt på Lepuvattnet beslöt stämman att vinsten får bli högst 3 procent.

Staden äger 93 procent av aktierna i Lepu. De 42 aktier, som innehas av privata personer, vill staden nu köpa in för att helt kunna styra utvecklingen. Men på stämman framkastades ett förslag att åtminstone en aktie bör finnas kvar i Kovjokihänder för att få ha kvar lite insyn.


Vad kostar aktien?

Det är nu upp till staden och de privata aktieägarna att komma överens om ett pris på aktierna. Klart är väl redan i detta skede att aktierna inte kommer att byta ägare för en spottstyver.

Aktiernas nominella värde är 50 mark och har nu efter 22 år nått ett beskattningsvärde på 2.570 mark. Substansvärdet torde ligga i trakterna av 7.000 mark. Ingen på bolagsstämman ville kasta fram ett lämpligt pris.

Det finns tydligen en oro bland de gamla kunderna inom Lepu att vattenavgifterna blir högre sedan staden tagit över. Flera påpekade att Lepu inte får bli någon mjölkko åt staden. Men styrelseordförande Sigurd Hermansson försäkrade att en av målsättningarna med ett samarbete är just kostnadsjakten. En av punkterna i samarbetsavtalet säger också att staden inte kan överföra affärsverkets kostnader på Lepus kunder.

Lepu kommer nämligen att utgöra en separat enhet inom Verket. Konsumentpriset på vatten bestäms enligt resultatet från Lepus verksamhet.

På Gunnar Mäenpääs fråga svarade Lepus styrelseordförande Sigurd Hermansson att det nog känns som ett visst diktat när Nykarleby stad nu kontrollen av Lepus verksamhet. Lepus styrelse kan gen inget annat än följa sta vilja, eftersom 93 procent av aktierna finns hos staden.

Jarl Ek från Kovjoki uttryckte sitt missnöje över att staden övertar Lepu för ”assit”. Det är ett bolag som andra byggt upp.  Likadant gick det med telefonbolaget, menade han.

Ralf Skåtar påpekade att det är enkelt, såväl tekniskt som praktiskt, att inleda ett arbete. Men han sade sig vara medveten om att personalen kan känna en personlig [?] eftersom de ansett Lepu som sitt eget bolag.

I övrigt uttryckte flera mötesdeltagare sin misstro till samarbetet. Axel Liljedahl sade man inte skall hoppas på någon ekonomisk vinning.

Elis Eng befarade att det kunde vara svårt att få tag på folk om det uppstår en vattenläcka på en söndag.


Leif Sjöholm, Jakobstads Tidning den 13 november 1992.
(Inf. 2019-10-27.)

Lepu-borgen bordlagd i Nkby

EN ANHÅLLAN från Lepu vattenledning ab om borgen för lån på sammanlagt 360 000 bordlades av stadsstyrelsen i Nykarleby för närmare utredningar. Av lånen skulle 600 00 användas som delfinansiering av linjen Pelat—Hirvlax—Monäs. 300 000 mk från tre banker skulle finansiera Markbylinjen. Vad styrelsen närmast vill ha ytterligare uppgifter om är kostnaderna och finansieringsplanen. Man vill också se beslutet när det gäller Markbylinjen och ha en förteckning över anslutningarna.

Frågan om ett markpolitiskt program och byplaner bordlades också i väntan på att strukturplanen godkänns. Det är tekniska nämnden som ansett att den snabba utvecklingen och expansionen inom pälsdjursnäringen motiverar en planering av markanvändningen, särskilt i bycentra. Länsstyrelsens nya avståndsdirektiv när det gäller minimiavstånd mellan farmer och bosättning och som gäller också omvänt innebär att de farmer som nu finns kan hindra nytt bostadsbyggande i bycentra. Också för att trygga utvecklingen av centrumområdet borde ett markpolitiskt program utarbetas anser nämnden. Styrelsen vill emellertid vänta med programmet tills strukturplanen gått genom de beslutande instanserna i staden.

Djurägarnas andel i veterinärens resekostnader höjs från l april från 15 mk per besök till 20 mk.


Jakobstads Tidning eller Vasabladet 1992.
(Inf. 2019-10-27.)

Avgiftshöjningar väntar nykarlebyborna

EN RAD avgiftshöjningar skall stadsfullmäktige i Nykarleby besluta om på mötet nästa torsdag. Elverket vill höja elanslutningsavgifterna med 50 procent, vilket stadsstyrelsen omfattar, liksom stadsstyrelsen också förordar en höjning av vattenavgifterna från 1:45 per kubikmeter till 1:60 och avloppsvattenavgifterna från 1:50 till 1:60. Också avgifterna vid tvättinrättningen och bastun föreslås höjda. En ändring av eltariffsystemet förordas också och innebär att man slopar blocktarifferna och tillämpar samma pris oberoende av förbrukad elmängd. Enligt elverkets beräkningar skall det här inte påverka strömpriset i nämnvärd grad.


Tvättavgifterna föreslås höjda från 3 mk per kg till 4 mk per kg för privattvätt. Stadens egna inrättningar skulle få tvätta för 3:50 per kg, utomstående inrättningar för 4 mk per kg och storkunder, bl. a. arbetskläder från pälsdjursnäringen för 3,75 per kg. För strykning debiteras 20 mk per timme.

Bastuavgifterna skulle höjas på allmänna sidan från 3 mk till 4 mk för vuxna medan 2 mk per barn skulle bibehållas. På privata sidan skulle man erlägga 7 mk plus bastuavgiften f allmänna sidan.

Elanslutningsavgifterna föreslås höjda från 800 mk till 1 200 mk för en anslutning på 3x25 A, dvs. den vanligast förekommande. Denna avgift gäller för vanliga egnahem. 3x35 skulle höjas från 1 350 till 1 700 mk medan större anslutningar skulle höjas i proportion mindre. Elverket motiverar höjningarna med att byggkostnaderna för elledningsnätet har stigit med 50 procent sedan anslutningsavgifterna senast justerades den 1.1.74. Också jordkabeltillägget föreslås höjt från 10 till 15 mk per meter.

Ett slopande av blocktariffsystemet innebär ingen förändring av elutgifterna för hushållen har elverket räknat ut. Enligt det nya tariffsystemet betalar en konsument 20 p/kWh oberoende av hur mycket han förbrukar. Tidigare blockindelningen 24,2/21.2/17,2 p kWh försvinner. Det här gäller dagströmmen.

Elverket har räknat fram att en konsument med årsförbrukningen 1 500 kWh får exakt samma elavgifter som tidigare, dvs. 420 mk per år. En som förbrukar 4000 kWh per år betalar 920 mk mot tidigare 950 j och en som förbrukar 10.000 kWh 2.120 mk mot tidigare 2.086 mk.

En ny tariff för abonnenter med direkt eluppvärmning införs och har beräknats så att kostnaderna är oförändrade. Nättarifferna bibehålls oförändrade utom att en abonnentavgift på 120 mk per år ersätter den gamla abonnentavgiften på sammanlagt 114 mk. Effekttarifferna bibehålls också oförändrade.

De höjda avgifterna skall anmälas till näringsstyrelsen.


Jakobstads Tidning eller Vasabladet 1992.
(Inf. 2019-10-27.)

Nytt grundvattenfynd

Nykarleby, Pedersöre får
vatten ur Kainuunkangas

Ett nytt grundvattenfynd i Nykarleby invid gränsen till Alahärmä lovar gott.
     Provpumpningarna visar att vattnet räcker för 2.000 -3.000 invånare och det blir en nödvändig reserv och krisberedskap för Pedersöre och Nykarleby.


Det är Karleby vatten- och miljödistrikt som i samarbete med Nykarleby stad och Pedersöre kommun genomfört en provpumpning under 6 veckor.

Fyndområdet ligger i Nykarleby, i trakterna mellan Åvist och Kovjoki på gränsen till Alahärmä och Pelkkala by.

Nu efter sex veckor är kommuningenjör Henry Nygård i Pedersöre och ingenjör Paavo Päätalo från Karleby vatten- och miljödistrikt säkra på sin sak.

— Det finns vatten, rent och fint vatten.

Vattnets järn- och mangan-var underskrider med mycket god marginal alla uppställda gränsvärden. Det enda som behöver göras för att få vattnet till prima kranvatten är att reglera pH-värdet från det naturliga 5,9–6,0 till rekommenderade 8,2–8,4.

Ingenjör Paavo Päätalo säger att det hör till ovanligheterna att det i de låglänta kusttrakterna finns oupptäckta råvattenkällor av den kaliber som nu hittats på Kainuunkangas.



Paavo Päätalo, fr.v. och Henry Nygård är säkra på sin sak. Det finns prima grundvatten i röret från Kainuunkangas. Foto: Anders Lerbacka


— Järnhalten brukar vanligtvis bli ett problem efter en tids provpumpningar, men här har vi inte märkt någon skillnad i kvaliteten, säger han.

Kainuunkangas är inte samma ås som finns i Jeppo, Gunnarskangas. Det är därför inte fråga om att suga ut grundvatten ur bägge andrårna på samma fyndighet, försäkrar Nygård och Päätalo.

Kainuunkangas är en skild istida flodlämning med egen grundvattenproduktion.

Den vattenmängd som prospektörerna nu vågar räkna med är mellan 600 och 800 kubikmeter i dygnet. Det räcker för ca 3.000 människor.

Kainuunkangas ligger dessutom strategiskt till för att anslutas till vattenledningarna i Åvist och Nykarleby.

Främst skall fyndigheten betjäna gårdarna i vattenledningsnätets utmärker. Men eftersom det inte finns mera än ett 60-tal hushåll i Åvist och Pelkkala kommer vattnet att räcka för många fler.

Det finns enligt Päätalo heller ingen risk för att vattentaget skall påverka skogstillväxten eller jordbruket. Tallskogen växer bra på torra marker och några åkrar finns inte i närheten. Och överhuvudtaget räknar Päätalo […]

Det kan ses som en god säkerhetsmarginal och en krisberedskap om något skulle hända med vattnet i våra andra grundvattentäkter, säger Henry Nygård.

I Nykarleby och Pedersöre som samarbetar i vattenfrågorna har den nya fyndigheten inte diskuterats ännu, men Nygård vågar redan nu lova att Kainuunkangas blir en del av vattenförsörjningen för kommunerna.

Kostnaderna för att ansluta fyndigheten till det existerande nätet beräknas till ca l miljon mk.


Ulf Överfors, Vasabladet.
(Inf. 2019-10-27.)

Ohörd vattenexpertis i Nykarleby:

”Lepu offras för Oravaisvattnet?”

Distributionsbolaget Lepu vattenledning i Nykarleby riskerar att dra det kortaste strået i den omvälvande förvandlingsprocess som stadens vattenförsörjning står inför som bäst.

Det här befarar Dage Byggmästar och Bertel Olin på Lepu vattenledning som trots sin sakkunskap hittills stått helt på sidan om alla förhandlingar.

En möjlig förklaring till att duon har sidsteppats är dess kritiska hållning till Oravaisvattnet.

— Vattenförbrukningen i Nykarleby ligger idag, som en följd av pälskraschen, på 1979 års nivå. Vi har helt enkelt inte avsättning för mera vatten, säger de.

Följaktligen har de på känn att tillskottsvatten från Oravais i så fall köps på Koyjokitäktens bekostnad. Därmed faller ekonomin ur Lepu vattenledning och följaktligen också dess förutsättningar att verka.

- Byggmästar och Olin säger sig inte bara värna om sina egna arbetsplatser. De känner också ansvar för sina l 500 abonnenter som hittills åtnjutit Lepuvatten av hög kvalitet.

Blir Lepuvattnet uppblandat med stora mängder Oravaisvatten för att senare eventuellt skyfflas vidare till Jakobstad är loppet helt kört, resonerar de.


”Ta vatten fr
ån Kainuunkangas”

— Billigaste och bästa lösningen för Nykarleby vore att förstärka Kovjokitäkten med vatten från Socklotheden och senare, om det behövs, ta tilläggsvatten med självtryck från Kainuunkangas, säger Byggmästar.

Vattnet från Kainuunkangas i Nykarlebys utmärker i sydost är enligt Byggmästar verkligt bra. Det enda som behövs är en smärre höjning av pH-värdet.

Lepupersonalens synpunkter på vattenfrågan har inte tjänstevägen nått fram till stadsingenjör Gustav Hofman. Detta även om både Lepu och byggnadskontoret befinner sig i ett och samma hus.

Hofman är trots Vbl:s begäran inte heller beredd på en offentlig dialog med Lepu. Det enda han säger är att några egentliga förhandlingar med Oravais ännu inte kommit igång och att Lepu nog kontaktas när tiden är mogen.



Vem ska dricka Oravaisvattnet, frågar sig Dage Byggmästar och Bertel Olin vid Lepu vattenledning som helt har åsidosatts i pågående vattendiskussioner i Nykarleby.
Foto: Kenneth Myntti


På frågan om Nykarlebys framtida vattenbehov har Hofman likaså inget svar.

— Jag deltar inte längre i några spekulationer kring vattenfrågan i Nykarleby, säger han med en menande nick på huvudet.

Blivande stadsdirektör Stig Östdahl är då mer meddelsam. Enligt honom förestår en snar fusion mellan Lepu vattenledning och den kommunala vattendetaljen.

— Enligt planerna skall det här hända redan år 1992, säger Östdahl som en slags förklaring på varför Lepu inte tillsvidare kommit in i bilden.

Att Lepu idag till 98 procent ägs av Nykarleby stad är förmodligen ytterligare en motivering till att trion Stig Östdahl, Carl-Erik Holm och Gustav Hofman tycker sig kunna förhandla med Oravais på egen hand.

Lepu äger dock nätet som i så tall kommer på fråga. Detta garanterar att distributören inte kan hållas utanför i all evighet.


”Mer vatten beh
övs nog”

Skälet till att Nykarlebys vattendistribution nu pockar på en helt ny modell är framför allt dubbelorganisationen som uppstod i och med kommunsammanslagningen.

Dessutom är Kovjokitäkten för hårt belastad med följd att Lepuvattnet numera har svårt att leva upp till sitt gamla goda rykte. Här spökar en 25 år gammal historia där kovjokiborna under ledning av Eliel Eng avstod hälften av täkträttigheterna till Pedersöre.

Östdahl nämner i detta sammanhang också en generell vilja att förbättra Nykarlebys vattenberedskap vid interna driftsstörningar. Ju mer tillgång på vatten desto lugnare kan djurägare och andra stora vattenförbrukare känna sig.

För det fjärde har i samband med Nykarlebys avloppsdilemma uppstått en diskussion om behovet av en regional krisvattenledning mellan Nykarleby och Jakobstad. Ifall ringledningen godkänns som ett statligt vattenvårdsprojekt kommer staten att stå för grävningen på villkor att berörda kommuner bekostar ledningen.

Staten ger bara en chans. Det är därför krisvattenledningen bör förverkligas samtidigt som avloppsledningen.


Krisledning finns redan

Till saken hör dock att vattenledningarna i hela regionen Korsholm-Nykarleby-Jakobstad-Esse med smärre handgrepp redan idag kan sammankopplas i ett krisläge. Men för att alla invånare i händelse av en kris i detta system skall få sin beskärda del bör vattnet kraftigt ransoneras.

Nykarleby är därför för egen del beredd på att satsa på en separat ledning av grövre dimension medan Jakobstad ännu tvekar. För Pedersöres del innebär en krisledning bara fördelar eftersom röret, för att inte stiga, helst bör innehålla ett ständigt vattentryck.

— Härigenom räknar Pedersöre samtidigt med att kunna höja krantrycket i Sandsund, berättar Östdahl.


Kenneth Myntti, Vasabladet.
(Inf. 2019-10-27.)

Meimossens vatten kan rädda Kovjoki!

Trots nya brunnar på Hysalheden börjar det ”damma” i Kovjoki Vattens brunnar om vi inte gör något som på sikt förbättrar situationen. Mitt förslag är att vi tar till vara Meimossens sex kvadratkilometer stora nederbördsområde, vilket kan ge oss nästan lika mycket vatten som Kovjoki just nu förbrukar. Dessutom blir det möjligt att märkbart höja grundvattennivån igen i Kovjoki.


Mannen bakom de här påståendena heter Levi Bäck i Markby. Han sitter också med i Kovjoki Vattens styrelse och har grubblat en hel del på vattenproblemen i Nykarleby. Det är ett faktum att katastrof tidvis hotat stora delar av Nykarleby och Pedersöre, dvs Pedersöre Vattens och Lepu Vattenlednings abonnenter såsom vattenläget gestaltat sig de senaste åren. I fjol tillgreps den nödlösningen att Nykar1eby stad sparkade igång det gamla nedlagda ytreningsverket som arbetar med åvatten. Åtminstone nykarlebyborna är dock vana att få dricka grundvatten och det vill man naturligtvis gärna fortsätta med.

Levi Bäck anser att hans förslag inte bara ger stora mängder grundvatten utan också förbättrar grundvattnets kvalitet i Kovjoki avsevärt.

Enligt det bäckska förslaget skulle man alltså skära av tillrinningen till Palombäcken med en vall samt delvis gräva ett nytt dike, delvis rensa existerande öppna dike så att vattnet från Meimossen leds ut i Hysalträsket. Fallhöjden är ca 9.7 meter. Bäck vill bygga små konstgjorda dammar i det öppna diket så att vattnet luftas och syrsätts. Träsket utnyttjas som flockningsbassäng, vilket betyder att vattnet står så stilla att humusämnen och järnoxid fälls ut.

Grundvattennivån har på grund av de senaste årens ökande förbrukning sjunkit hela sex meter från starten och järnhalten har också ökat oroväckande. Det är tecken som tyder på sviktande tillgång på grundvatten.

Kovjoki Vatten har sex brunnar i funktion i närheten av reningsverket, vilket framgår av kartskissen. De nya brunnarna i Hysal är ännu inte inkopplade, men enligt Levi Bäck kan de endast underlätta situationen den närmaste framtiden.


”J
ÄMFÖRELSEVIST BILLIGT”

— Mitt förslag går ut på att det vatten som nu rinner från Meimossens nederbördsområde direkt leds till Kovjoki vattentäkt, säger Levi Bäck. Åtgärden är praktiskt sett genomförbar och jämförelsevis billig. Meimossen ger i Palombäcken minst 2.000 kubikmeter per dygn som årsmedeltal och vad det betyder mot bakgrunden av att Kovjoki Vatten i februari i år pumpar upp 2.700 kubikmeter per dygn begriper vem som helst. På sikt går det att höja grundvattennivån i Kovjoki.

Vattnet i Palombäcken rinner året om och lokalbefolkningen har aldrig sett den frusen. Det är i Palombäcken som Levi Bäck mätt upp vilka mängder vatten som står till buds.

Via slutna ledningar skulle sedan vattnet ledas från Hysalträsket till ett nedlagt sandtag i närheten av Kovjoki Vattens reningsverk. Medan vattnet till grustaget sjunker renas det av gruslagren och Kovjoki Vatten får acceptabelt grundvatten. Fallhöjden från Hysalträsket till sandtaget i Kovjoki är också betryggande.

— Det är ju modernt numera att pumpa upp ytvatten från sjöar för att sedan låta det renas när det sjunker ned genom sandlagren innan det når grundvattnet, påpekar Bäck. Vi slipper emellertid pumpkostnaderna i Nykarleby.

Hugo Kass, i Pedersöre, som är viceordförande i Kovjoki Vattens styrelse, anser att det bäckska förslaget verkar intressant och naturligtvis bör närmare studeras.

Ytterligare kan nämnas att Nykarleby stads nya stadsstyrelse beslutat att en helhetsplan över vattensituationen i Nykarleby bör uppgöras med det snaraste. Det är ett beslut som också den gamla stadsstyrelse tog men som aldrig ledde till något resultat. Förmodligen berodde det främst på att dåvarande stadsstyrelse ansåg att den planeringen ålåg i första hand Lepu Vattenledning och Kovjoki Vatten.


Hans Wikman, Vasabladet den .
(Inf. 2019-10-29.)



Stig Haglund digitaliserade och tillhandahöll.


Läs mer:
Om vattenbolagen av Erik Birck.
Kontakten 2/1999.
Allmänna brunnar – vattentillgången av Lars Pensar.
Andra artiklar ur Jakobstads Tidning och Vasabladet.
(Inf. 2015-01-11, rev. 2024-03-05 .)

 


Jakobstads Tidning den .
Vasabladet den .
(Inf. 2019-10-29.)

 


Jakobstads Tidning den .
Vasabladet den .
(Inf. 2019-10-29.)

 


Jakobstads Tidning den .
Vasabladet den .
(Inf. 2019-10-29.)

 


Jakobstads Tidning den .
Vasabladet den .
(Inf. 2019-10-29.)