Några noteringar om
sångfesten 26 – 28 juni 1914

Sammanträde. Bestyrelsen för sång- och musikfesten instundande sommar sammanträdde den 6 dennes, och behandlades därvid ett väckt förslag att vid allmänt möte dryfta frågan om ett eventuellt framskjutande av sångfesten till sommaren 1915. Det hade uppgivits, att Nykarleby banks fallissemang åstadkommit en sådan misstämning hos befolkningen i socknarna närmast Nykarleby, att man icke utan ekonomisk risk kunde vidhålla det tidigare fattade beslutet om festens föranstaltande.

Vid behandlingen av frågan visade det sig, att åsikterna inom bestyrelsen voro delade. Medan å ena sidan framhölls det betänkliga i att föranstalta festen under de ekonomiskt tryckta tider, som under sommaren komme att vara förhärskande på landsbygden, framhölls å andra sidan åter, att bankkrachen icke torde i väsentlig grad inverka på de omständigheter, som stå i samband med musikfesten. Från särskilda håll hade försports, att man skulle känna sig besviken, ifall festen icke komme till stånd nästa sommar.

Sångfesten instundande
sommar.

Senaste söndag hölls i stadens rådhus ett allmänt möte för att dryfta ett genom festens organisationsbestyrelse framställt förslag att uppskjuta festen till sommaren 1915. Ett trettiotal persner voro närvarande.

Förhandlingarna leddes av bankdirektör K. F. Spolander, som omnämnde de tilldragelser, vilka inträffat i staden sedan början av november, då beslutet om festens föranstaltande nästa sommar fattades, och vilka omständigheter verkat en misstämning både i staden och på landsbygden, varav följden antagligen bleve den, att ett stort antal personer, som annars skulle besökt festen, nu komme att utebli. Detta komme att verka ogynnsamt på festens ekonomi, varför man ej häller utan stor ekonomisk risk kunde vidbliva det förut fattade beslutet om festens föranstaltande.

På förslag av bestyrelsen beslöts, att sammanträdet skulle anses hava enats om att framskjuta festen till 1915, därest icke två tredjedelar av de vid mötet närvarande röstade emot ett uppskov.

Under diskussionen framgick, att flertalet ansåg att vägande skäl för festens uppskjutande till ett år framåt icke förefanns, utan borde den, såsom tidigare beslutats, hållas nästa sommar. Då man emellertid befarade, att stora ekonomiska svårigheter för festarrangörerna kunde uppstå, beslöt mötet att ajournera sig till onsdagen, och skulle till dess listor kringsändas i staden för ytterligare garantiteckning. Man hade beräknat, att en garanti, utöver vad tidigare utlovats, av 800 mark skulle erfordras. På en vid mötet framlagd lista tecknades genast över 250 mk.

Till det ajournerade sammanträdet på onsdagen hade omkring 50 personer infunnit sig. Härvid meddelades att å de för garantiteckning utsända listorna antecknats sammanlagt ett belopp, betydligt överstigande, vad man ansett att skulle erfordras för festens säkerställande i ekonomiskt avseende.

Intresset för festen visade sig härigenom vara vida större än man kunnat förmoda.

Under det diskussionen därefter rörde sig kring frågan, huruvida den genom Nykarleby banks sorgliga öde uppkomna misstämningen möjligen kunde utgöra hinder för festens föranstaltande, betonades, att särskilt ungdomen torde vara så gott som oberörd av det inträffade. Från alla trakter i landsbygden hade inlupit meddelanden om att de unga och även många av de äldre skulle känna sig besvikna, ifall festen bleve uppskjuten.

Vad åter Nykarleby stad beträffar, ville man i anledning av att det här och där på landsbygden sagts, att bakom Nykarleby bank stode staden i sin helhet, på det kraftigaste betona, att staden såsom kommun icke haft någonting med banken att skaffa. Staden hade aldrig haft penningar i banken eller stått på annat sätt i affärsförbindelse med densamma; därför kunde staden ej heller förlora något vid dess fall. Bakom banken stodo blott de personer, som voro delägare däri eller på grund av sin tjänsteställning hörde dit. Det vore därför orätt att låta den bitterhet, som banken ådragit sig, gå ut jämväl över staden.

Efter diskussionens slut beslöt mötet utan meningsskiljaktighet att vidbliva det tidigare fattade beslutet om festens föranstaltande, varför festen således kommer att försiggå den 26—28 nästkommande juni.

Till festplan bestämdes stadens torg, sedan ett framställt förslag att förlägga festen till en äng bakom seminariet förkastats.

Därefter föredrogs en skrivelse från Finlands svenska gymnastik- och idrottsförbund, som önskade få till stånd vid festen en gymnastikuppvisning med så många deltagare som möjligt från idrotts- och ungdomsföreningarna i svenska Österbotten samt tillika ett antal idrottstävlingar, eventuellt mellan olika föreningar. Dessa uppvisningar och tävlingar föreslog föreningen att skulle få ingå som en organisk del i det allmänna programmet för festen.

Mötet uttalade sitt intresse för det framställda förslaget och beviljade med tacksamhet förbundets anhållan.

Sedan till förstärkning av festbestyrelsen insatts direktor Gustav Hedström, avslöts mötet.

Härefter sammanträdde festbestyrelsen och beslöt därvid bl. a. att till sångkörer och hornkapell omedelbart utsända inbjudning till deltagande i festen. Denna inbjudning läses på annat ställe i bladet.

Musikfesten.

Senaste lördag besöktes staden av överste Axel Stenius och kapellmästar A. Apostol, av vilka såsom bekant den förra kommer att vid sommarens sång och musikfest härstädes dirigera sångkörerna och den senare hornkapellen.

Besöket stod främst i samband med frågor rörande ordnandet av sångfesten. Under dagens lopp besöktes särskilda ställen i staden för att utröna, var den lämpligaste platsen för festen stode att erhålla. Vid ett allmänt möte har tidigare visserligen beslutats att förlägga festen till stadens torg, men voro de båda festdirigenterna dock av den uppfattningen, att, så lämpligt detta än i övrigt förefölle, vore det dock föga ägnat att bibringa besökarna den rätta feststämningen; det ger intryck av att vara nog prosaiskt. Även ängen västerom seminariet, vilken föreslagits till festplan, besöktes, men framhölls att den vid val av plats icke borde ifrågakomma, emedan den i någon mån verkade utkant. Däremot ansågs seminarieplanen bliva lämplig som sportplan.

Vid besök i Topeliusparken befanns denna bliva en i alla avseenden lämplig festplats. De högresta björkarna, vilka skydda mot vind och stark sol, komma icke att hindra sången och musiken att göra sig fullt gällande. Utrymmet ansågs fullt tillräckligt. [Sen blev man trots allt tvungen att fälla ett antal björkar.] Musikpaviljongen kunde lämpligast resas på den lilla sandplanen invid älvstranden, varigenom sångarna komme att stå vända med ansiktet mot sydost. Markens sluttning från esplanaden mot det ställe, där musikestraden komme att stå, skulle i sin mån bidraga till att sången och musiken klingade så mycket vackrare. Självfallet skulle utsikten över älven göra sitt till för att höja feststämningen.

Sedan frågan om festplan sålunda kommit in i ett nytt skede, torde det bliva nödvändigt att hålla ett allmänt möte i staden för att diskutera saken. Då vid fattandet av beslutet att förlägga festen till torget ett antal stadsbor hade en annan uppfattning i frågan än flertalet, torde man få förutsätta, att det nu senast väckta förslaget beträffande platsen för festen skall kunna samla stadsborna mangrant kring sig.

Överste A Stenius har efter hemkomsten från sitt besök härstädes i Dagens Press ägnat frågan om sångfesten ett uttalande, vari beträffande den nu föreslagna festplatsen säges bl. a., att „läget är det mest inbjudande med naturen som dekoratör nummer ett”. Efter att i huvudsak hava redogjort för programmet och omnämnt några av de däri medverkande personerna avslutar hr S. sitt uttalande med följande ord:

„Den idylliska staden med dess Topelius-hem, dess för den svenska folkbildningen viktiga lärdomssäte och dess historiska omgivning, dess gästvänliga innevånare ej att förglömma, allt detta skall säkert vara en garanti för den rätta stämningen under de festliga junidagarna nästa sommar.”

Från allmänheten.
— —

Sång- och musikfesten i Nykarleby.

De sångkörer samt stråk- och hornorkestrar, vilka hava för avsikt att aktivt deltaga i sång- och musikfesten i Nykarleby instundande sommar, men ännu icke anmält härom, anmodas härmed att utan tidsutdräkt och senast före denna månads utgång till sångfestbestyrelsen härstädes insända anmälan. Samtidigt torde lämnas uppgift om antalet deltagare i de olika stämmorna samt för vilken kategori resp. sånger inövats.

I stråkorkestern kunna även enskilda personer deltaga såsom blåsare (messings- och trädinstrument), violinister, cellister och kontrabasister. Villkoren för deltagande i orkestern är notkännedom. Programmet upptager följande musikstycken: Boieldieu, Der Calif von Bagdad; Novacek, En sjöman älskar havets våg (svensk folkvisa), En voi sua unhoittaa pois (finsk folkvisa); Sefert, Kärnthner Liedermarsch; Sibelius, Andantino; Merikanto, Valse lente. — Noter till de två sistnämnda styckena rekvireras från fröken M. Castrén, Nykarleby, varemot alla övriga erhållas från A. Apostols musikhandel i Helsingfors.

Programmet för hornorkestern upptager: Flotov, Stradella Ouverture; Fall, Ringelreihn; Sibelius, Finlandia.

Festbestyrelsen

Sång- och musikfesten.

Ärade stadsbor!

Vi äro i beråd att föranstalta en fest, som numera betraktas i landet som en fosterländsk högtid, en fest med högt värde för kulturförsvaret. Det är således ej blott för nöjet som vi anstränga oss och göra de för våra omständigheter jämförelsevis stora uppoffringarna. Emellertid är det nu en hederssak för oss att göra vårt bästa. Alla böra vara med och beredda att offra både tid och möda. Samtliga stadsbor böra känna sig som värdar, känna sig hava värdsförpliktelser. Det är ej den eller den personen, den eller den föreningen utan Nykarleby stad som firar en sång- och musikfest den 26 – 28 juni för det svenska Österbotten.

K. F. Spolander

Sång- och musikfesten i Nykarleby

— — —

Kl. ½7 på [lördags]kvällen är folkfest vid Jutas. Inträdesavgiften är 1 mk 25 p:i, och berättigar innehavaren att åse en teaterföreställning, en idrottstävlan och att dansa. Den som blott vill dansa betalar 25 p:i, den som blott vill se teatern betalar 1 mk. För idrottstävlan 50 p:i.

— — —

*              *
*

Stadens badhus, där varma bad, halvbad och dusch serveras är idag fredag öppet för kvinnor såsom vanligt, i morgon lördag är det öppet för män.

Kalla bad fås under festdagarna i simhuset nedanför apoteket. Där hålles vakt, och för att simhuset inte skall fyllas av mindre önskvärda element, uppbäres där en avgift av 10 p:i per bad, för lakan 15 p:i.

Även på Brunnsholmarna öppnas ett simhus för allmänheten.

*              *
*

Kommunikationerna. Forman K. Wikman skjutsar inom staden till Jutas, till hamnen, till Munsala och Jakobstad enligt fastställd taxa, så långt hans hästar förslå.  Hrr V. Holmström, J. Lillqvist och K. Wikman ha automobiler, som kunna beställas per telefon genom angivande av ägarens namn. Men ett flertal andra automobiler stå under festdagarna till allmänhetens förfogande. Även för automobiler är följande taxa fastställd:

Sångfesten i
Nykarleby.

Sångfesten i vår goda stad är nu ett minne, ett angenämt minne. Ty festen blev en framgång, som man ej rätt vågat hoppas på.

Redan dagen efter midsommaren, den 25 juni, kommo de första deltagarna och fyllde våra gator och esplanader med glada ungdomar. Dirigenten Apostol kom och tog med van och kraftig hand huvudledningen av de rent musikaliska angelägenheterna. Ty överste A. Stenius var av sjukdom hindrad att infinna sig.

Festens första dag.

Men först följande dag den 26 juni kom huvudmassan av de 500, som skulle sjunga eller spela. Och denna massa gjorde ett överväldigande intryck, då den rörde sig från stationen till torget. Nykarleby har nog aldrig förut sett ett sådant tåg: hundratals människor i färgrika dräkter, unga, kraftiga och friska med strålande ansikten. Och solen log från en molnfri himmel.

Klockan 12 samlades en betydande människomassa på torget, där psalmen „Vår Gud är oss en väldig borg” spelades av musiken och sjöngs av körerna. Därefter anträddes färden till parken, dit körerna kommo med sina gula, vapenprydda fanor och ställde upp sig i paviljongen, som visade sig vara lagom stor. Festbestyrelsens ordförande bankdirektör K. F. Spolander hälsade deltagarna i ett väl turnerat tal, önskande deltagarna välkomna till en fosterländsk fest i Topelii hembygd. Vi svenska österbottningar höra ihop, sade tal., vare sig vi arbeta vid plogen, maskinen eller boken. Vi höra ihop redan på grund av stamfrändskapen och genom våra seder och bruk, utbildade under sekelgammalt, gemensamt samhällsliv. Vi höra ihop på grund, av vår lag och rätt, framsprungen ur fäderneärvd folkfrihet. Vi höra ihop på grund av vårt svenska modersmål och vår kärlek till samma flacka kust, där våra fäder brutit mark, byggt och bott och för vars odling vi själva arbeta i vårt anletes svett. Vi höra slutligen ihop på gund av förhållandenas makt, så sant vi vilja åt oss bevara livs- och samhällsvärden av högsta rang.

Hava vi sålunda gemensamt vad större är, må vi se till, att vi ej låta oss splittras av det, som mindre är, utan sida vid sida stå i ledet, hand i hand göra vår frammarsch, vare sig vi höra till arbetar-, lantmanna- eller borgargruppen av svenska folkpartiet, vårt eget parti, som bör fortbestå genom oss och för oss.

Må vi väl glädjas åt de finsktalandes alla vinningar och framsteg, men låta oss av dessa sporras till ytterligare ansträngningar för egen och det helas skydd och förkovran, hur rådande förhållanden än te sig. Må vi framför allt inte förlora tron på vår egen framtid.

Efter talet, som utdelades strax därpå i tryck, sjöngo körerna „Modersmålets sång” och „Vårt land”. Sången klingade vacker i den härliga parken, och paviljongen visade sig i akustiskt hänseende lika utmärkt som den i sina proportioner är enkel och tilltalande.

Högtiden övervarades av omkring 2,000 personer, som applåderade kraftigt. Sångarna svarade med att utbringa ett niofaldigt hurra för sångfesten, som vidtagit under i flera avseenden gynnsamma omständigheter.

På kvällen var solistkonsert i seminariets festsal, där hr B. Persfelt spelade violoncell och hr Stenberg fiol. Fröknarna Ilmoni, tre musikaliska systrar, uppträdde med mycken framgång. De visade sig vara i besittning av välskolade röster och sjöngo med en betagande charm. Ackompanjemanget sköttes av fröken Astrid Grundfeldt med påpasslighet och fin musikalisk smak. — Seminariets sal var till trängsel fylld av en välvillig, feststämd publik, som med livliga applåder gav sitt bifall till känna.

Festen hade sålunda börjat på det lyckligaste sätt.

Festens andra dag.

Körernas tid upptogs mest av repetitioner. Men kl. 2 gavs konsert i kyrkan. Den var full be satt, och konserten blev en stor framgång. Fröknarna Iimonis röster klingade kanske ännu bättre i kyrkan, och hr Edvin Bäckman, vilken icke på denna ort är känd som sångare, visade sig förfoga över en välskolad, praktfull stämma, som med bedårande välljud fyllde kyrkans valv. Kören sjöng ypperligt. Intrycket av konserten var därför utmärkt. En och annan fruktade kanske, att publiken skulle fått nog av musik, men då den andra kyrkokonserten gavs kl. 5, var kyrkan åter fullbesatt. Många torde de varit som besökte båda konserterna.

Men ett par timmar efter konserten var staden så gott som folktom. Människorna hade begivit sig till

Folkfesten vid Jutas.

Det historiska namnet lockade kanske mera än själva festen. En sådan trafik, som då sågs på vägen mellan staden och Jutas, har väl aldrig skådats i Nykarleby. Automobiler foro och kommo, kommo och foro, fullpackade med festklädda människor, och deras fart föreföll att vara tämligen litet reglementerad. Ingen olycka hände dock, och alla kommo helskinnade hem, några dock tämligen sent på natten, ty dansen tråddes länge med liv och lust, och de unga ville gärna dröja på vägen i gott sällskap, som de flesta lyckats få.

Tredje festdagen, söndagen.

Festbestyrelsens medlemmar sovo nog inte riktigt lugnt natten mot söndagen. Obetydligt föll på lördagen, men det störde inte stämningen utan rensade luften. Barometern föll emellertid betänkligt under lördagen och ännu mera under natten mot söndagen, som grydde med stark sydväst och drivande skyar. Men solen log vackert mellan oskyldiga regnskurar, och festpubliken ökades med extra tåg, som expedierades från Gamlakarleby och Jakobstad. En mängd andra kommo med automobiler från Vasa och Jakobstad, och landsbor kommo med hästar och velocipeder, mest velocipeder. Ty det var inte alldeles gott att färdas med häst, då automobilerna surrade och tutade överallt.

Söndagen blev emellertid en glad dag, och då något förslaget huvud hittade på att anordna en extra kyrkokonsert kl. 1, visade det sig, att publiken igen fyllde kyrkan. Då de föregående kyrkokonserterna var och en inbragt omkring 800 mk, gav extra konserten omkr. 1,200 mk. Det hotande vädret störde inte. Omkring 600 personer åto en god middag i seminariets festsal, och biljetterna till den stora konserten i parken hade en strykande åtgång. Då sångarna med sina fanor i spetsen och under musikens toner tågade in på festplatsen, voro de inemot 2,000 sittplatserna till allra största delen upptagna, medan en stor del löst sig ståplatser. Snart höjde kapellmästar Apostol sin taktpinne, och mäktigt brusade genom parken „Den blomstertid nu kommer“ och Pacius' „Till sången. “ Skalden Hj. Procopés „Prolog” upplästes av direktor Z. Schalin med stark och välljudande stämma. Prologen, som bar namnet „Österbotten“, befanns vara en dikt med bestående värde, helgjuten till formen och av ett verkligt poetiskt innehåll. Dikten visar, att skalden känner Österbotten icke blott genom hörsägen eller som flyktig turist. Han har som bekant i sin barndom bott i Vasa och där gått i skola.

Himlen mörknade emellertid. och då lektor I. E. Koskimies’ orkester spelade — mycket förtjänstfullt för resten — spändes paraplyerna, och man undrade, att fiolerna och kontrabasarna inte förlorade sin stämning. Men det var visst otacksamt att spela under sådana förhållanden, i synnerhet som publiken satt i fruktan och bävan, icke minst damerna, som buro eleganta, ömtåliga och delvis dyrbara dräkter. Inom kort lugnade vinden och regnet föll stritt, ingen ljusning syntes. Då framträdde festbestyrelsens ordförande och gav till känna, att konserten måste avbrytas i parken och flyttas till kyrkan. De köpta biljetterna berättigade till inträde.

Varpå färden till kyrkan anträddes under hällregn och till en del i språngmarsch.

Kyrkan blev naturligtvis till trängsel fylld. Men programmet blev genomfört. Där klingade sången högtidligt och vackert, där talade skalden J. Tegengren högstämt och formfulländat om stundens och dagens betydelse, där talade professor I. A. Heikel med varm känsla för hembygden om förr och nu sökande att skipa rätt mellan de gamla och unga, men ställande sig i det hela på de ungas sida. [Talen i Nationalbibliotekets digitala samlingar.]

Konserten slutade med „Vårt land“, vari allmänheten instämde. Så var festens offentliga del slut.

På kvällen var en kollation [festligt samkväm] anordnad i seminariets festsal för de medverkande. Där talade bestyrelsens ordf. K. F. Spolander, dar läste direktor Z. Schalin och dr Ernst V. Knape upp dikter om Nykarleby, där talade prof. I. A. Heikel muntrande och vackert om hembygden och sin barndoms stad. Den ypperliga maten kunde inte hjälpa det, man var emellertid litet trött efter ansträngningarna.

Men ungdomen, som dansade på rådhuset var inte trött, ej heller den ungdom, som lekte i normalskolans festsal. Det var som om morgonen kommit alltför tidigt för dem.

*     *     *

Den materiella delen av festen har ej heller givit skäl till allvarsammare anmärkningar. Gästerna fingo rum och mat, ehuru det naturligtvis var ytterst svårt att beräkna behovet på förhand. En del ungdomar torde nog ha ansett priserna höga. Men maten är dyr på denna ort, och den kunde inte ges till billigare pris. Att vederbörande inte fasthöllo alltid vid annonserade pris, väckte naturligtvis med skäl förargelse och kan inte försvaras. Festen vid Jutas torde av denna anledning blivit förstörd för en och annan.

Marskalkarna skötte sitt ansvarsfulla värv förträffligt. Att en och annan av dem satt på de bästa platserna under föreställningen vid Jutas, medan publiken stod, väckte mera munterhet än förargelse.

De, som med tro och hopp arbetat för sångfesten, kunna nu säga sig ha vunnit segerpalmen. De kritiska ha kommit på skam. Och så är det alltid: optimismen, hjärtat är det som ger kraft till seger.

Idrott vid musikfesten.

I anslutning till musikfesten hade under medverkan av medlemmar av Finlands svenska gymnastik- och idrottsförbund anordnats en idrottstävlan vid Jutas. Den gällde spjutkastning, trestegssprång och löpning. Ett vandringspris „Segraren” togs av Gamlakarleby ungdomsförenings idrottsklubb med poängsiffran 61. Prisutdelningen förrättades av mag. A. Eklund.

Under ledning av lärar G. Andersson och mag. A. Eklund gavs på söndagen en gymnastikuppvisning på seminariets sportplan. Trots det ogynnsamma vädret hade uppvisningen tilldragit sig intresse och belönades prestationerna med livligt bifall.

Sång- och musikfestens ekonomi. Vi ha sökt få uppgift om det ekonomiska resultatet av sång- och musikfesten härstädes, men en viss trötthet har gjort sig gällande efter festdagarnas ansträngningar, så att räkenskaperna inte hunnit avslutas. Alla räkningar ha ej heller ännu inkommit.

Bruttoinkomsten är dock betydande. För biljetter till konserterna, folkfesten, festmiddagen m. m. har influtit 7,183 mk 70 pi, serveringen har givit 2,598 mk 80 pi eller summa Fmk 9,782:50. Festbestyrelsen kommer att i sinom tid offentliggöra en fullständig redovisning, men ordföranden har enskilt ansett sig kunna meddela, att festen säkert kommer att ge behållning, icke förlust. Huru stor denna behållning blir, kan dock ännu icke noggrannare angivas.