Vinterkriget i Österbottniska Posten 1940

Österbotten.
——
Nykarleby

Folkmängdsförändringar

     S t a d s f ö r s a m l i n g e n. Under 1939 ha följande förändringar inträffat i stadsförsamlingen; födda: 5 mk och 7 kvk = 12. Inflyttade: 22 män och 8 kv. = 30. Summa födda och inflyttade 27 m. och 35 kv. = 62.
     Döda: 5 män och 10 kv. = 15. Utflyttade: 22 män, 32 kv. = 54. Summa 28 män 41 kv. = 69. Församlingen har minskats med 7 personer och utgjorde vid årsskiftet 1,173 personer, nämligen 558 män och 645 kv.
      Fem äktenskap ha ingåtts. Den äldsta döda var en 96 årig kvinna. Ur kyrkan utträdde 1 person och återinträdde 1.

———

      Domsagan. Till notarie i Nykarleby domsaga har för ett år förordnats hovr. ausk. Bertel Osvald Andreas Lehrbacka.

      Nykarleby församlings högmässo-gudstjänster hållas tillsvidare i stadens bönehus kl. 14 (2 e. m.) Bibelsamtalen äga som förut rum tisdagar kl. 19,30 och veckogudstjänsterna onsdagar kl. 19,30 (7,30 e. m.), allt på samma ställe.

En fosterländsk fest till förmån för försvaret hålles instundande söndag …

Befolkningsskyddet.

     På grund av de rön, som gjorts vid de senaste flyganfallen, har det visat sig, att skogarna i närheten av bebyggelse icke äro lämpliga uppehållsplatser under alarm. För att skog skall erbjuda verkligt skydd bör man vara 3—4 km från bombmålet.
     Vanliga källare, som delvis äro byggda över markytan, duga i allmänhet icke såsom skyddsplatser. För att en källare skall giva ett gott skydd, bör den ha stark takkonstruktion i jämnhöjd med marken och vara försedd, med dörr, som öppnas inåt, ha splitterskydd framför denna och ordentlig reservutgång. Äro källarens väggar delvis över markytan, bör dessa skyddas med sandsäckar.
      Det bästa splitter- och lufttrycksskydd erbjuda dock för våra förhållanden s. k. skyddsvärn och skärmskydd. Skyddsvärnen bör ha ett djup under markytan av omkring 60 cm. och en bottenbredd av omkring 60 cm. och en bredd i markytan av 80 cm. samt förses med stödjande brädfodring, sittplatser och splittertak. Skyddsvärnen brytas vid var 6—8 m, i rät vinkel och förses med två eller flera nedgångar. Skyddsvärnet bör läggas på ett avstånd av 70—100 m. från husfasad.
      Stadens samtliga husägare uppmanas att i samråd med skyddskvarterets övervakare planera byggandet av skyddsvärn och omedelbart därpå sätta i gång med arbetena. Om lämplig arbetskraft icke finnes att tillgå ger arbetspliktsnämnden nödiga anvisningar.
      Skyddsövervakarna samlas på vanligt ställe tisdagen 9 januari kl. 7,30 e. m.

Österbotten.
——
Nykarleby

Evakuerade
och
reservistfamiljer

erhålla råd och upplysningar i olika angelägenheter av stadens central för fri vårdverksamhet. Centralens kansli, vilket är inrymt i rådhuset, öppenhålles varje söckendag kl 12—13, — Tel. 66.

     Då man på en del håll börjat slarva med mörkläggningen, i synnerhet med dörrarnas »ljusslussar« uppmanas vederbörande att noga iakttaga de föreskrifter skyddsövervakarna, kvartergruppernas medlemmar och byrågruppernas granskningspatruller giva i detta avseende. Tiden mellan kl. 16 och 18 tycks vara mycket »farlig«; man glömmer att täcka för fönstren. Lokalinnehavarna uppmanas därför att i tid vidtaga med mörkläggningen.
     Bfs-grupperna samlas på vanligt ställe tisdagen den 16 januari kl. 7,30 e. m.

Den indelta soldaten
i Nykarleby 1734—1890.

      Vid det andliga befolkningsskyddets samkväm på söndagskvällen höll prof. W. Backman ett med stort intresse åhört föredrag över ovan rubricerade ämne. Föredraget grundade sig på grundliga forskningar, som föredragaren bedrivit i detta ämne.
      Under den tidsperiod forskningarna omfattar, var inte armén samansatt av uppbådat manskap, grundat på allmän värnplikt som i våra dagar, utan var det s. k. indelningsverket, som sörjde för soldatmaterialet. Fyra à fem hemman bildade en rote, som ägde underhålla en soldat. Under fredstid var soldaten jordbrukare. Från denna tid härleder sig sålunda våra soldattorp. Soldaten fick namn efter ord hämtade från »krigsarsenalen«, såsom Svärd, Kula, Bastion o. s. v. Samma torps innehavare ärvde namnet med torpet, så att flere soldater efter varandra kunde ha namnet Svärd exempelvis utan att alla vara släkt.
      Av de 175 soldaterna från undersökningsom-rådet voro de flesta från annan ort. Från Nykarleby stad voro endast två och från landskommunen 26; Jeppo hörde på denna tid liksom Karby i Pedersöre till Nykarleby lkm. Från Munsala voro 16, från Sverge 24 o. s. v.
      Flere av dessa soldater ha efterlämnat avkomlingar, som ännu leva kvar i våra bygder.
      Österbottens regemente och således även Nykarleby-soldaterna deltogo i fyra krig: Lilla ofreden 1741—43, Pommerska päronkriget 1757—62, Gustav III:s krig med Ryssland 1788—90 samt 1808—09 års krig. Av Nykarleby 26 soldater deltogo 22 i Pommerska fälttåget, av dessa återvände endast 5 med livet.
      Från kriget 1788 återkom av de 26 soldaterna 10 oskadade. Av de övriga 16 hade en stupat på slagfältet, 8 dogo på fältlasarett, 3 hade fått avsked, 2 hade rymt till fienden och 2 tagits till fånga.
      Om de i 1808—09 års krig deltagande soldaterna torde vi snart bli i tillfälle att publicera en utförligare artikel, varför vi här förbigår dem.
      Utom detta föredrag upptog programmet vacker solosång och ett andligt tal av pastor R. Still.

[Innehållsförteckning till kapitlet Krig och ofärdstider.]

———

      Penningautomatföreningen har av länsstyrelsen erhållit rätt att i Wiks hotell hålla tvenne automater innevarande år.

Tystlåtenhet är en plikt i krig.

Trots upprepade anmaningar i press och radio pratas det ännu alldeles för mycket i vårt land. Trots att flere av våra städer överfallits av de ryska mordfåglarna, ha ännu icke alla lärt sig inse vikten av kärv och intelligent tystlåtenhet. Vi ska ta några exempel.

I en stad löpte för några dagar sedan skvallret: »Nu ha vi fått så och så många luftvärnskanoner«. Någon trodde sig visst också veta, var de placerats. Inser man då inte, att bland alla dem som råka höra, huru pratet går, också kan finnas någon som av oförstånd berättar det åt en främmande man eller kvinna, vilken i sin tur är en besoldad hemlig agent? Inser man då inte, att när fienden lyckats träffa något viktigt mål vid ett luftbombardemang han mottagit till sin ledning uppgifter av någon på orten, som känt till dessa mål? Tig därför med vad Du vet!

I en buss sitter en ung dam och pratar. Hon har varit på besök hos en väninna, som i sin tur hälsat på i ett militärlasarett och därvid träffat en lindrigt sårad gladlynt soldat, som berättat, att han fått brev ifrån en kamrat vid fronten, och i dunkla vändningar skrev något om att en viss person skjutits som spion. Och nu broderar den lilla damen ut den varken klara eller vederhäftiga historien och säger, att det är otäckt, att det skall finnas så mycket spioner att de (fienderna) naturligtvis ha fullt upp med spioner, som veta allt möjligt. Hon anar icke, den lilla damen, att just hon gör fienden den tjänst han önskar få utförd, nämligen att sprida oro och misströstan i sinnena. Håll mun, när Du reser i buss!

En annan har hört det och det sägas i ryska radion och i stället för att med förakt koppla av mottagare, berättar han vidare, vilka uppskakande rykten och lögner han hört. Ibland av ren sensationslystnad.

Allt detta pratande måste i den nationella disciplinens namn taga slut. Det ärt icke förenligt med vår fördel att samtala om allt möjligt med samma frimodighet och öppenhjärtighet som förr i världen. Skall vår beundransvärda militärledning kunna fullfölja sina briljanta operationsplaner, måste allt av vikt, som sker i landet bevaras bakom murar av ogenomtränglig tystnad. Fienden har nytta av att veta, var det finns råg och olja och sårade. Därför skall han icke få veta detta. Och var och en som vet något om detta och berättar det vidare begår ett brott. Fienden har nytta av att veta vart soldaten B. reser efter sin permission. Ty han kan därav dra viktiga slutsatser. …

[En skröna: När propagandaav-delningen presenterat den berömda ”En svensk tiger”, tyckte en att det var väl bra, men skulle det inte varit bättre med något mer lokalförankrat, som t.ex. ”En svensk björn”?]

Vad bygdebefolkningen har
att iakttaga vid flyganfall.

    Landets befolkningsskyddschef meddelar följande instruktioner för landsbygdsbe-folkningen:

    1. Håll i minnet följande allmänna alarmsignaler:
    Korta avbrutna signaler eller ett tjutande sirenljud avser luftalarm och
    ett oavbrutet ljudtecken betyder, att luftalarmet är förbi.
    2. Då du hör luftalarmet, försäkra dig om, att även din granne hört det.
    3. Skynda dig till närmaste skyddsplats, eller om sådan icke finnes, sök skydd i lämplig terräng, t. ex. i ett dike eller i någon annan fördjupning, potatiskällare eller dyl. I intet fall får du bli stående på en öppen plats.
    4. Då du märker, att fienden bombarderar, håll dig om du är ute tätt tryckt intill marken, stig inte upp, förrän bomberna inte mera krevera i din närhet.
    5. Då du rör dig ute under dagen, medhav alltid ett lakan eller annat till snökåpa lämpligt plagg och drag genast du hör ljudet av flygplan, kåpan över dig och förbli orörlig i terrängen, tills planet flugit förbi.
    6. Använd dig på landsbygden huvudsakligen av skogsvägar.
    7. Om du i närheten iakttager eldsvådetillbud, alarmera omedelbart den närmaste omgivningen till släckningsarbete.
    8. Akta dig för okreverade bomber, vidrör dem icke, utan gör genast anmälan till om dem till bfs.-myndigheten.
    9. Följ själv alla de instruktioner, vilka bfs myndigheterna giva och fordra, och uppmana även dina närmaste att följa dem.

——

[Luftalarmsignaler för Nykarleby.]

Rykten om bombhot.

     Ett av de vanligaste bland de nu kringsmygande ryktena torde vara följande: Det berättas, att någon person i den ryska radion hört hotelser, att någon namngiven ort skall utsättas för luftbombardemang den och den dagen, vid den och den tiden. Oftast är denna ort just den ort, å vilken ryktet är gängse. I samband med hotelsen uppgives det ofta, att man i den ryska radion förklarat, att beredskapsåtgärderna äro lönlösa eller att man vet, att det ena eller andra företaget eller upplaget förlagts till orten.
    Måhända tror man stundom på sådana rykten. Det kan inträffa, att ett angrepp faktiskt inträffar just vid den tidpunkt som ryktet angivit. Om ej detta sker, söker ryktet ofta förklara misstaget t. ex. så, att ryssarna skulle meddelat, att bombardemanget på grund av den ena eller den andra orsaken uppskjutits till ens senare tidpunkt. Likaså, kan man förklara, att tidpunkten uppenbarligen uppfattats orätt och att ryssarna avsågo någon annan ännu förestående tidpunkt
    Dessa uppgifter, vilka ihärdigt cirkulera på en del orter, äro som redan sades, rena rykten. Ingen pålitlig person har hört ryssarna på förhand hota någon bestämd ort. De personer, som ha till uppgift att avlyssna den ryska radion, ha aldrig hört sådana hotelser. Det skulle även ur militär synpunkt vara synnerligen dumt att framföra sådana.
    Under sådana omständigheter måste de som igångsätta och sprida dessa rykten verka i något bestämt syfte. De önska sprida en känsla av oro och otrygghet i sin omgivning, måhända även ovilja mot militärt betydelsefulla anläggningar vilka eventuellt förefinnas å orten De som ge upphov åt sådana rykten, handla, oberoende av vilka deras bevekelsegrunder varit, brottsligt och de måste bringas till myndigheternas kännedom. De som sprida ryktena, äro deras medbrottslingar, även om detta skett blott på grund av en barnslig godtrogenhet och skvallersjuka.
    Speciellt måste man observera, att dessa rykten kunna vara ett slags dimridå, i vars skydd en rysk agent kan arbeta för att förskaffa sig förtroende på orten och samtidigt taga reda på vilka personer, som är ägnade för att framdeles sprida historier av farligare art än dessa historier om bombardemang. Envar som uppger sig i radion ha hört, att den och den orten kommer att bombarderas, är redan i och för sig en misstänkt person. Den som sprider sådana rykten, måste omedelbart tvingas till laga ansvar.

Österbotten.
——
Nykarleby

Fallen för fosterlandet.

     Smärtsamt når oss budskapet, att reservkornetten Per Gyllenberg från Forsby den 28 jan. stupat på Näset. Per Gyllenberg var en käck och rask yngling, endast 22 år gammal. Han är den första från Nykarleby landskommun, som givit sitt liv i den pågående hårda kampen för fosterlandets och hembygdens frihet. Närmast sörjes den stupade av föräldrar och syskon.

——

Tvåspråkigt möte.

    Vid andliga befolkningsskyddets afton i söndag kl. 7 e. m. i stadens bönehus förekommer bl. a. ett föredrag av dr P. Danielsson om intryck från en resa i specialuppdrag i Sverige, andligt tal av pastor Nyström, solosång m. m.
    Andliga befolkningsskyddet vill leda våra tankar in på banor, som skulle sätta oss här bakom fronten bättre i stånd att fylla vår uppgift som medborgare i detta land. Den vill ena vårt folks inre front genom att sammanföra personer med olika modersmål och framför allt genom att leda oss fram till de eviga kraftkällorna.

——

Stadsbiblioteket har under år 1939 anlitats av 599 låntagare, av vilka 101 antecknats såsom nya och från detsamma har utgivits inalles 4981 boklån, därav 782 band kunskapslitteratur. Till biblioteket har anskaffats 52 nya böcker, av vilka må nämnas: Pearl Buch, Den goda jorden. Sally Salminen, Den långa våren. H. Hornborg, Ödemarksjungfrun, O. Enckell, Vakt i öster, Jarl Hemmer, Klockan i havet, Vera Hjelt, Arbetsskydd mot olycksfall. Alb. Lilius, Själslivet, von Frisch, Livet och du, Edit Karin, Mat som ger hälsa, Första hjälpen vid olycksfall. E. Fogelberg, Matilda Wrede, Holmberg, Mårten Holmberg, Videgren, Johanssons. Pehkonen, I fabrikens skugga, Harald Johnsson, Svenska stormän I o. II, Nordenskjöldarna, Birgitta och annan ungdomslitteratur.
     Biblioteket, som i januari inflyttade i en ny lokal, har under året erhållit delvis ny inredning samt nya stadgar. Vid sammanträdet den 25 januari i år godkände styrelsen även nya utlånings- och ordningsregler för biblioteket. Vid samma tillfälle beslöts att lägga grund till ett referensbibliotek i samband med lånebiblioteket och till det efter hand anskaffa uppslags- och kunskapslitteratur.

[Stadsbiblioteket av Erik Birck.]

——

Nykarleby landskommuns skyddskår avhöll sitt årsmöte å sockenstugan i onsdags.
     Loakalchefen Frans Granvik ...

     Samtliga till Bfs hörande personer  b ö r a  v a c c i n e r a s.  De som icke kunna infinna sig på överenskommen tid, äga måndagen den 5 februari kl. 7 e. m. besöka dr Roos.
    Bfs-personalen sammankommer tidsdagen den 6 februari på vanligt ställe på vanlig tid.

——

Föreningen Lotta-Svärds Ny-
karleby lokalavdelning

begick i måndags sitt årsmöte å Karleborg. Mötet var besökt av ett 40-tal lottor.
    Ordf. fru Ester Fougstedt öppnade mötet med ett varmhjärtat och tändande hälsningstal. I sitt tal tackade ordf. särskilt alla de institutioner och enskilda, som genom sina gåvor och sin förståelse för lottaarbetet visat lokalavdelningen sitt förtroende. Sedan årsberättelsen, kassaredovisningen och revisionsberättelsen upplästs beviljades styrelsen tacksamt ansvarsfrihet under lottan J. Wilkmans ordförandeskap.
    I sin tur att avgå ur styrelsen voro lottorna M. v. Hellens, N. Schwela och L. Österlund, vilken bortflyttat från orten samt Ann-Lis Sirén även bortflyttad och suppleanten Dagny Hedström. Den andra suppleanten lottan E. Holmqvist hade anhållit om befrielse från sitt mandat på grund av sjuklighet. Sedan val förrättats, erhöll styrelsen följande sammansättning: E. Fougstedt, ordf. insamlings sekt. chef C. Berger, kassör, viceordf., J. Wilkman sekr. o. sanitetschef, M. v. Hellens sanitets sekt. chef, Astrid Andell fältköks sekt. chef och E. Boman v. utrustnings sekt. chef. Suppleanten D. Hedström utrustningssekt. chef och E. Granroth v. fältköks sekt. chef.
    Kommittén för insamlingen för reservister fick följande sammansättning: lottorna E. Fougstedt, ordf., D. Hedström, C. Berger och G. Wik och till kommittén för insamlingen för nödställda reservistfamiljer valdes lottorna E. Fougstedt, M. Boman och Ellen Backman.
    Att representera lokalavdelningen vid Wasa distrikts årsmöte valdes lottorna J. Wilkman och C. Berger.
    Revisorer blevo lottan L. Nordling och lärare Otto G. Holmberg med lotta A. Holmström och lektor G. Forsander som suppleanter.
    Medlemsavgiften skall förbli som tidigare 7:— för aktiv och 20:— för passiv medlem.
    Att justera årsmötesprotokoll valdes lottorna N. Schwela och C. Berger.
     Ur årsberättelsen kan framhållas …
     M. Nyberg och L. Österlund samt gång- och skidlöparmärket 3:dje guldstreck åt E. Fougstedt. 2:dra guldstreck åt A. Andell, guldmärket åt M. Löving och silvermärket åt E. Granroth och E. Andersson. I procentskidningen erhöll lokalavdelningen bästa resultatet i Wasa distrikts mellersta krets och fick mottaga Wasa telefonbolags vandringspris en silverskål på ett år.
    Till de avgående styrelsemedlemmarna riktade ordf. ett varmt tack och vände sig särskilt till kassören lottan N. Schwela tackande henne för ett samvetsgrant och med stort intresse utfört lotta-arbete.
    Under kvällen uppvaktades lok.avdeln. av ortens skyddskårer genom lok.chef. R. Holmström och O. Holmqvist, varvid den senare riktade ord av tacksamhet och beundran till lottaorganisationen särskilt tackande …

Österbotten.
——
Nykarleby

Nya testamenten åt
våra pojkar.

     Det andliga befolkningsskyddet på orten har till alla våra soldater i fält beslutat sända ett Nya testamente med tillägnan från hemförsamlingen. Medlen har erhållits från församlingens bibelkassa. Böckerna distribueras som bäst enligt de adresser, som genom vårdcentralen införskaffats.
     Vid det andliga befolkningsskyddets senaste möte talade dr P. Danielsson, varvid intressanta detaljer från en resa i speciella uppdrag i Sverige, delgåvos åhöraren.

——

     Vid kyrkofullmäktiges sammanträde i söndags behandlades bl. a. följande ärenden:
På grund av inkallelse till militärtjänst förrättades en del kompletteringsval. Till suppleant i kyrkoförvaltningsnämnden utsågs lär. Henrik Wik. I boställsnämnden valdes ingeniör L. Lang och bonden John Bäck.
     Boställsnämnden meddelade, att den låtit avverka ytterligare 550 kbm ved, och gav fullmäktige nämnden i uppdrag att ytterligare fortsätta med avverkningen.
     Något bombskyddsrum vid kyrkan ansågs ej vara av behovet påkallat, då ett sådant tidigare iordningställts i omedelbar närhet [i gråstenskällaren], men skulle nedgången göras bekvämare.
     Åt kyrkoherden beviljades 2000 mark i renskrivningsarvode för omskrivning av kyrkoböckerna.
     Till utmätningsman utsågs extra poliskonstapeln Viljam Hermansson.

——

In memoriam.

PEHR OLOV GYLLENBERG.

     Pelle, du var hjälpsam och god. Du brann av lust att få stå i de kämpandes led och försvara vårt kära fosterland mot barbarerna. Du hade din sak klar. Du hade mod att stå i eldlinjen och ljuta ditt blod, om det gällde. Nu är du borta, du föll för Finland. Vi bevara dig i tacksamt minne. Över din gravkulle skall Guds härlighets sol lysa.

(Inf. 2005-06-29.)

    Kontroll av den BFS-personal, som redan vaccinerats, verkställes tisdagen den 13 februari på vanlig tid i seminariets internat [Residensbyggnaden]. Dagen före, måndagen den 12 februari kl. 18 (6 e. m. äga de som ännu icke besökt dr Roos, infinna sig i seminariets internat, för at undergå vaccinering.
     Personer, intresserade av befolknings-skyddet, kunna alla dagar anmäla sig på BFS kansliet (telefon 36).
     Av förekommen anledning uppmanar BFS-chefen alla stadens invånare att i förväg försäkra sig om plats i skyddsvärn eller -rum, så att icke en del skyddsplatser överbefolkas eller att personer, som bo eller uppehållit sig på längre avstånd från sin skyddsplats, finna allt upptaget av andra, då de komma fram. Personer, som tillfälligt uppehålla sig i närheten av icke eget skyddsrum, bör förstås erbjudas plats i mån av utrymme. Ingen har dock rätt att bete sig såsom göken och kasta »hemfolket« ur boet. Var och en må alltså försäkra sig om egen plats i ett skyddsvärn eller -rum.

——

Till
Reservfänrik  G y l l e n b e r g s
minne.

O, du vår bror och stridskamrat.
Ditt minne skall stå länge kvar hos
                      en och var,
som än har kvar ett hopp, en tröst
                      till seger klar.
Vi önska dig en lycklig färd.
Till herrens boning kär.

En sista hälsning från I gruppen.
Underserg. N. Sandberg.

——

     Nykarleby stads Marthaförenings årsmöte hölls å Karleborg. Års- och revisionsberättelserna föredrogos, och styrelsen beviljades ansvarsfrihet. Av de i tur avgående styrelsemedlemmarna återvaldes fru Hagen, och i stället för fru H. Henriksson, som bortflyttat från orten, invaldes fru M. Asplund. I st. f. i tur avgående suppl. fru E. Blomqvist nyvaldes frk. Anni Vennström. Styrelsen fick följande sammansättning. — — — Beslöts hålla sedvanlig påskmarknad den 19 mars, och skulle behållning användas för reservister. Regelbundna kretsmöten hållas varje måndag kväll kl. 17. Under dessa kvällar skulle arbetas för reservister och deras familjer. — — —

Österbotten.
——
Nykarleby

Fallna i striden för foster-
landet.

     Den 7 februari föll i striden för hem, fosterland och religion bondesonen Runar  E n g  från Kyrkoby, Smedsbacka i en ålder av 23 år. Runar Eng var en stillsam och präktig yngling, som närmast sörjes av mor och syskon.

     Den 1 februari stupade i striden för fosterland reservisten Lennart Matias  K v i s t,  34 år gammal, son till småbrukaren Matts Kvist i Forsby. Den fallne har varit bosatt i Vasa och efterlämnar hustru och ett barn. Här sörjes han av föräldrar och syskon, varav fyra bröder i krigstjänst.

——

Vigd till ro i foster-
jordens sköte.

    Senaste tisdag gravlades stoftet av reservkornetten [-fänriken] Per Olov Gyllenberg.  Jordfästningsakten försiggick i församlingens kyrka. Vid ingången bildade skyddskårister spaljé.
    Kistan inbars av den fallnes tvenne bröder och skyddskårister i uniform till tonerna av en sorgmarsch. Koret var prytt med blommor, och på altaret brunno tvenne ljus. Vid kistan stod en hedersvakt med Nykarleby skyddskårers fanor.
    En blandad kör under pastor J. Nyströms ledning sjöng »Du, som världar har till rike«, varpå församlingen, som fyllde templet, gemensamt sjöng psalmen »O konungarnas konung Gud«. Församlingens bägge präster trädde fram, och pastor R. Still höll griftetalet till den stupade hjältens minne. Pastor Still betonade därvid, hurusom samhället behöver den enskildes stöd. Samhället erbjuder den enskilda stora förmåner, men för de förmåner samhället sålunda erbjuder, kräver det också uppoffringar av sina medlemmar. Vi ha haft välsignelsen att i vårt land ha en kristen överhet. En sådan överhet är, som aposteln Paulus säger, en tjänare dig till fromma. Då denna kristna överhet nu hotas att tagas ifrån oss, har …

     Då det visat sig, att man vid byggande av skyddsrum i allmänhet icke fäst sig vid två villkor, som dessa med nödvändighet böra uppfylla, ifall de äro avsedda för ett större antal personer, vill BFS-chefen ytterligare framhålla dessa:
    1) Två icke på samma sida belägna ingångar måste finnas.
    2) Dörrarna böra öppnas inåt. BFS-grupperna samlas tisdagen den 20 februari på vanligt ställe och på vanlig tid.

——

    Födelsedagar. 60 år fyller fru Rosa Finnström den 19 dennes.
    70 år fyller i dag fru Tilda Sundell på Smedsbacka.
    50 år fyllde den 12 dennes värdinnan Emilia Vikblad i Soklot.

     Nykarleby nykterhetsförenings årsmöte försiggår i morgon lördag i stadens bönehus, lilla salen, kl. 7,30 e. m. Medlemmarna uppmanas att så talrikt som möjligt närvara.

     Brandkåren alarmerades på onsdagseftermiddagen till Bircks badhus, där eld uppstått vid försök att upptina ett fruset vattenrör under golvet. Elden släcktes med tillhjälp av handspruta, och skadorna blev obetydliga.

     »Radiotian« för söndagens landskamp i bandy Finland—Sverge har i Nykarleby stad t. v. gett c:a 600 mk.

——

Till Per Gyllenbergs minne.

     Så skulle också du skatta åt förgängelsen, du som var livslusten själv, du som ingenting fruktade. När jag skriver detta, har jag just kommit från vakt. I den stora, tysta och döda ensamheten kommo tankarna, och jag undrade, vad du tänkte på, när du döende sjönk samman på den vita drivan. Kanske kom då också för dig en enda stor fråga: varför? ...

Österbotten.
——
Nykarleby

Fallen för fosterlandet.

     Den 14 februari stupade i striden för fosterlandets frihet servitören Rudolf Viljam Prüss i en ålder av 37 år. Prüss har sedan en tid varit anställd som servitör på Wiks hotell härstädes. Han var född i Riga 1903. Här sörjes den fallne närmast av ung hustru, född Louko.

    Numera kunna s. k. folk gasmasker erhållas till ett pris av 105 mk per styck. Skyddskvarterens personal upptager beställningarna som äro bindande. Vid beställningen bör uppgivas, om gasmaskerna äro avsedda för män, kvinnor eller barn.
    Skyddsövervakarna sammankomma tisdagen den 27 februari på vanligt ställe och på vanlig tid. Gasmaskbeställningarna inlämnas härvid.

[Sonen Stig.

Den 22 januari 2010 sändes på YleTeema första delen av Afro-Suomen historia. Ur programpresentationen:

Harva kuitenkaan tietää, että Suomessa on asunut afrikkalaisia jo 1800-luvulla tai että yksi talvisodassa taistelleista on tummaihoinen suojeluskuntalainen Uudestakaarlepyystä. Afro-Suomen historia on kolmiosainen tv-dokumenttisarja, jossa tavataan Suomessa asuvia ja asuneita tai täällä käyneitä tummaihoisia sekä heidän läheisiään 1800-luvulta nykypäivään.
- - -
Rudolf Prüss taas vaikutti suojeluskunnassa ja toimi talvisodassa Kannaksella hiihtopartion johtajana. Autonkuljettajana ja tarjoilijana työskennelleen Prüssin isä oli todennäköisesti afrikkalaisperäinen sirkustaiteilija.

Lars Pensar och Dan Kronqvist tillhandahöll.

Prüss av Unto Hämäläinen. Enl. Sotapolku återfanns ej hans kvarlevor.
(Inf. 2010-01-20.)]

——

    Svenska folkpartiets lokalavdelning i staden höll årsmöte senaste måndag. Efter delgiven årsberättelse och redogörelse för kassaställningen beviljades styrelsen och kassören ansvarsfrihet.
    Till lokalavdelningens ordförande återvaldes lektor Alfred Huldén. De i tur avgående styrelseledamöterna lektor Oskar Holmqvist och arbetsledaren V. Hellund återvaldes.
    Bankdirektör Einar Hedström blev viceordförande, lärare J. Åbonde sekreterare och lärare H. Wik kassör.
    Till revisorer valdes rådman R. Kisor och magister Erik Åman med handl. Hugo Casén och lektor G. Forsander som suppleanter.
    Till representant i kretsstyrelsen utsågs ordförande lektor A. Huldén och viceordf. E. Hedström valdes att representera lokalvdelningen vid partidagen.

H.

——

     Nykarleby nykterhetsförenings årsmöte försiggick på lördagsaftonen i stadens bönehus varvid ordet leddes av Ture Granqvist, och vid protokollet satt handl. Hugo Casén.
     Mötet inledddes med sången »Ack hör oss våra fäders Gud«. Ordföranden öppnade mötet med uppläsning av psalmen 91 och med ett tal, i vilket de närvarande svårigheterna för vårt folk och land berördes. Vår sak är god och rättvis, varför vi också tro, att den skall avgå med segern, om ock många tunga offer krävas.
     Sedan års- och revisionsberättelserna föredragits beviljades styrelsen ansvarsfrihet. Styrelsen återvaldes i sin helhet och består av lär. Ture Granqvist, ordf., lär. Ragnar Dahlstedt, viceordf., handl. Axel Pensar, kassör, Handl. Hugo Casén, sekreterare och fröken Maria Löving; suppl: seminaristerna J. Böling och Erik Sundblom samt syster Anna Bredarholm.
    Revisorer blevo: bankdir. V. Westberg och hr Joel Nilsson, ersättare fru Meri Granqvist och fröken Aina Rönning. …

(Inf. 2005-02-26.)

    Topelius har i Boken om vårt land antecknat 48 gåtor. Bland dessa finnes även följande: Springer utan fötter, flyger utan vingar på en dag kring tio byar. Läsaren har redan gissat gåtan. Ryktet går nämligen fortare än tanken, så när.
     De tider vi genomleva, är särskilt lämpliga för ryktessmidaren. Myndigheterna har fört en intensiv kamp mot ryktesspridare och även med gott resultat. Men detta är likväl, som om ryktena skulle gå fram periodvist. För närvarande synes ryktessmideriet åter tagit stark fart i våra landamären. Det är visst de påfrestande dagarna vid fronten under den senaste veckan, som satt tungorna i omlopp. Jag har kontrollerat ett flertal fall, men alltid med negativt resultat. Det är nog bäst, att så fort man hör ett rykte, bita av det genast. Ty i nio fall av tio är det grundlöst.

*

    Vi borde var och en inte vara så snara att tala om, att den eller den förolyckats vid fronten. Dylikt endast bringar oro bland dem, som med ängslan väntar på bud från sina nära och kära någonstans. Om någon soldat berättar mindre angenäma »nyheter« från fronten i sina brev, är det nog bäst, om emottagaren håller nyheten för sig själv, också med fara för, att han därav kunde spricka. Det blir kanske inte någon bombkrevad ändå. Bäst sålunda att vänta tills myndigheterna officiellt delgivit rapport om händelsen. Först då är den sann.
     Iakttag intelligent tystlåtenhet! Bit av ryktena, så gagnar du bäst samhället och stärker hemfronten. Syssla därför ej med det, som springer utan fötter, och flyger utan vingar, ty endast Molotov har nytta därav.

Tege [Ture Granqvist]

Österbotten.
——
Nykarleby

För fosterlandet.

     Bondesonen, undersergeanten Karl Fridolf Stenvall från Soklot har stupat i striden för hem och fosterland i en ålder av 26 år.
     Den fallne fosterlandsförsvararen sörjes närmast av föräldrar och syskon.

——

    Den beställning av gasmasker, som gjordes under hösten, gäller icke, varför alla, vilka önska gasmasker, böra anmäla härom till sina skyddsövervakare. Dessa inlämna i sin tur beställningarna till BFS-chefen.
    Handelsbankerna öppenhållas fr. o. m. måndagen kl 10—13, Sparbanken kl. 11—13.
     Stadens butiker komma att från måndagen den 4 mars öppenhållas såsom tidigare. Allmänheten uppmanas dock att göra sina inköp tidigt på f. m.

Fältposten skall
omorganisera.
——
Nytt adressystem införes från 1 mars.

     Förberedelserna för en nyorganisation av fältposten ha nu skridit så låmgt, att de bli slutförda i månadsskiftet....

Skyddskårssamkväm.

     Sistliden lördag arrangerade Nykarleby marinskyddskår ett samkväm för permitterade soldater och kvinnliga inbjudna eller med andra ord: ett samkväm för dem som redan varit vid fronten redo att offra sina unga liv och för dem som på sitt sätt här i vår stad långt borta från sina egna hemorter arbeta för vårt fosterland och våra soldater.
     Programmet var både omväxlande, rikt och värdefullt och inleddes med vår armés honnörsmarsch, Björneborgarnas marsch, som på militärvis sjöngs stående och i stram givakt. Så följde hälsningstal av Rolf Herler och sedan — avbrutet endast av allsång, veka folkvisor och eldiga krigsmarscher — det egentliga programmet; violinsoli av herr Raoul Gotoni, sång av fru Ilmi Kihlman, en hjärtnupen »Fjärilsdans« utförd av en 8-årig liten dansös, Sonja Saslawski, och en balettkomposition, arrangerad av konstnärinnan, fru Sigrid Saslawski med motiv ur sömmerskans dagliga arbete och dansad av 5 flickor och konstnärinnan själv. Vår egen Erik Bergman stod för den musikaliska beledsagningen. Före pausen höll mag. Strömmer ett föredrag om partigängaren Stefan Löving, och fru Orri framförde Runebergs »Vilhelm von Schwerin«. Efter lottornas kaffeservering och försäljning av »Lyckans stjärna« fortsatte programmet med hurtiga sjömansmelodier på harmonika av hr B. Nylund, med en humoristisk sömmerske- och soldatkrönika, författad och uppläst av frk. H. Ahola, ett solo på såg av hr V. Björklund och solodans av fru Saslawski. Och sedan det sista och kanske mest applåderade av kvällens många nummer: sång av en kör sammansatt av soldater! Bl. a. framfördes Sillanpääs marschvisa, som nu sjunges mera än någon annan sång ute vid fronterna av de våra. Särskilda för tillfället tryckta allsångshäften utdelades gratis åt den närvarande publiken.
    Egentlig inträdesavgift uppbars ej, men väl såldes ett festmärke, i vitt och blått till förmån för våra soldater vid fronten, vilket märke också prydde alla de c:a 300 närvarande.

*

    I stort sett samma program med blott små förändringar gives på nytt i skyddskårsgården i morgon lördag kl. 8, och skyddskåren har bett oss framföra, att den till detta tillfälle önskar sig ett lika stort auditorium.

Österbotten.
——
Nykarleby

För fosterlandet.

      Undersergeanten, folkskolläraren Gustav Herman Rajander från Nykarleby stad avled den 1 mars på ett militärsjukhus till följd av sina i striderna vid näset erhållna sår den 19 sistlidne februari. Rajander sårades svårt av granatskärvor i axeln, vilka sår ändade den unge, förhoppningsfulle läraren.
      Efter att våren 1937 ha dimitterats från härvarande seminarium, förunnades det honom att endast en kort tid utöva läraryrket. Han skötte ett vikariat under hösten 1939 vid Lappfors skola i Esse, tills han kallades ut till fosterlandets försvar. Han var en framåtsträvande sympatisk yngling med goda läraranlag. Den avlidne frihetskämpen var vid sitt frånfälle 26 år gammal och sörjes närmast av mor och syskon.


(Inf. 2005-03-08.)

Vigd till ro i hembygdens
jord.

    Stoftet av i frihetsstridens den 7. februari fallne bondesonen Karl Runar Eng välsignades till ro under övliga miltära hedersbetygelser senaste söndag. ...

——

Försvarsfest

[Efter att referatet här ovan infördes, konstaterade jag att detta redan var infört.]

——

På kopian fanns även:
Wold. Backman 70 år.

Österbotten.
——
Nykarleby

Fallen för fosterlandet.

    Ett nytt sorgebudskap från fronten har nu bekräftats. Undersergeanten, bonden Valter Jakob Hellman från Jutas stupade på Näset den 13 februari.
    Valter Hellman var en driftig och idéellt betonad yngling. Under en följd av år har han varit ordförande i Juthas ungdomsförening och där utfört ett gott arbete. När kommunens brandväsende organiserades, utsågs han till brandchef. Han var även kommunal och kyrklig utnämningsman samt chef för Nykarleby landskommuns skyddskårs Forsby-Kyrkoby avdelning.
    Den fallne var vid sitt frånfälle 27 år gammal och sörjes närmast av mor och syskon. [I nummer 20 fanns minnesord över Valter.]

——

    Hyllning. Professor Woldemar Backman blev på sin 70-årsdag föremål för hjärtliga hyllningar. Statistiska centralbyrån [som var evakuerad till staden] framförde genom en deputation byråns tack till jubilaren för det stora arbete, professor Backman utfört även på statistikens fält, och vars frukter också kommit byrån till del. Hälsningsskrivelser ingingo bl. a. från Genealogiska samfundet, Samfundet folkhälsan i Helsingfors och från vänner och bekanta.

(Inf. 2005-03-15.)

    M ö r k läggningsföreskrifterna böra fortfarande iakttagas.

——

    Stadsfullmäktige behandlade vid sammanträde i tisdags bl. a. följande ärenden.
    Fullmäktige godkände stadsstyrelsens åtgärd att komplettera stadens brandredskap med en motorspruta, vilken åtgärd föranletts av befolkningsskyddschefens skrivelse i frågan.
    Likaså godkändes sjukhusstyrelsens förslag om provisorisk förhöjning av dagavgifterna med 5—10 mk, beroende på den avsevärda prisförhöjningen på födoämnen.
    Till följd av att medlemmar i taxeringsnämnden inkallats till militärtjänstgöring, kompletterades nämnden med herr Joel Finnström, Ossian Sund, Emil Nyblom och Oskar Backlund.
    På stadsstyrelsens förslag beslöto fullmäktige, att ved skulle av staden inköpas för att i möjligaste grad tillgodose stadsbornas vedbehov under instundande vinter.

——

Nästa nummer av Österbottniska Posten utkommer torsdagen den
21 mars.

Till hugfästelse av våra stupade kämpars minne.

     Den 24 februari o. den 2 mars arrangerade Nykarleby marinskyddskår tvenne försvarsfester å Karleborg. Avsikten var att samla ihop medel till understöd av alla de slag åt våra soldater, som kämpade sin heroiska och ensamma kamp ute vid fäderneslandets gränser. Som av redovisningen i dagens tidning framgår, blev behållningen stor 3000:—; alltså ett i allo vackert resultat.
      Nu har dock situationen i en hast förändrats, i det att fredliga förhållanden sedan dess återinträtt i vårt land. Dispositionen av pengarna står därför öppen tillsvidare. Under förhanden varande omständigheter dristar jag som initiativtagare till dessa tvenne fester och som propagandachef för XVI kretsen framställa ett förslag till ny disposition av medlen ifråga. Detta ingalunda i övertygelse om, att förslaget skulle vara det enda och bästa, utan i hög grad tveksam, huruvida det överhuvud står i samklang med det ändamål, för vilket pengarna en gång givits. Framför därför förslaget i form av en fråga, i synnerhet till dem, som närvoro vid festen.

      Förslaget går ut på, att för de insamlade medlen låta hugga fyra minnestavlor i vit marmor, i vilka namnen på vår hembygds stupade hjältar skulle inristas i guld — både deras från frihetskriget och deras från vår sista stora kamp! Tvenne av minnestavlorna skulle sänkas in i väggen i Karleborg, åt de två andra med samma inskription skulle åter sökas en vacker plats i vår kyrka. För oss alla, men i synnerhet för det uppväxande släktet skulle minnestavlorna ogensägligen städse utgöra en vacker erinran om upphöjd gärning och självuppoffrande kamp. Men samtidigt skulle de på ett vackert sätt hugfästa minnet av dem, som en gång voro redo att offra allt för sitt lands frihet och framtid. För oss skyddskårister är Karleborg naturligtvis predestinerat framför andra som plats för dessa minnestavlor. Men vi veta också, att våra solddater inte blott kämpade och föllo för fosterlandet, utan även för västerländsk kultur och samhällsordning och i synnerhet och icke minst för kristen tro och kristen kyrka. Därför har väl också minnestavlorna sina berättigade plats i kyrkan, den de redan besökt som barn, där de konfirmerats och slutligen vigts till den sista vilan, förrän de sänktes i hembygdens jord?

[Minnestavlorna avtäcktes drygt ett år senare.]

(Inf. 2005-03-24.)

     Fönstren i gårdar och stugor har åter börjat finnas till efter mörkrets inbrott. Det är nästan en aning obehagligt att återvända till ljuset och — freden. Detta låter minst sagt hädiskt, men så är det i varje fall. Man kan också vänja sig vid mörker, som dessutom varit vår enda trogna bundsförvant under orosfyllda veckor. Ej under om man hajar till emellanåt, när man ser de upplysta fönstren. Hur ofta har vi inte tänkt oss den dagen, då striden skulle upphöra som den stora glädjens och jublets dag. Vi hade därvid gjort det tysta förbehållet, att fosterlandet skulle ha räddats — odelat. Nu gick det ändå på ett annat sätt, därför inga jubelkörer.

*

     Någon brådska har man i staden inte heller att skaffa bort brädfodringen från fönsterna. Man vill inte riktig tro på freden, och varför skulle man skynda i onödan. Inte hade man heller särskilt bråttom att brädbeslå och dess bättre har vi ej haft användning för den extra förstärkningen. Detta är åtminstone något att vara oändligt tacksam för. Vårt Nykarleby är det samma som förut. Ingen ryssbomb har skrällt över staden. [Men det gjorde det 1944.] Dagen för fredsförkunnelsen gick jag omsider ut för att se, huru andra reagerade inför det oerhörda som hänt. Jag fann då, att vårt ärevördiga tornur fattat situationen rätt. Visarna hade stannat på 10 minuter över klockan 11. Klockan 11 den 13 mars upphörde som känt elden, utom längst i norr, där ryssarna fortsatte med sitt lustmördande ännu några minuter över det utsatta klockslaget. Sannolikt till 10 över 11. — Tiden stod still! En ny era i vår historia tog vid! Vårt goda tornur hade annoterat detta.

Tege [Ture Granqvist]

Österbotten.
——
Nykarleby

För fosterlandet.

     Den 19 febr. stupade på Karelska näset under det man avslutade frihetskriget, bondsonen Karl Gunnar Berglund från Kovjoki. Den fallne fosterlandskämpen var 22 år gammal och sörjes närmast av ålderstigna föräldrar och syskon. [Begravningen.]

Österbotten.
——
Nykarleby

För fosterlandet.

    Den 7 mars stupade i striden för tro och fosterland bondsonen Anders Valfrid Stenfors från Kovjoki, 39 år gammal. Han sörjes närmast av hustru och tre minderåriga barn.

——

Krigarbegravning.

     Stoftet av stupade soldaten Karl Gunnar Berglund från Kovjoki vigdes till gravens ro i söndags under militära hedersbetygelser.
     Sedan kistan inburits i kyrkan, till tonerna av en sorgmarsch, sjöng en kör under pastor J. Nyströms ledning »Närmare Gud till till dig« och »Stridsbön«. Församlingen sjöng psalmen 571 »Jag går mot döden, var jag går«. Griftetalet hölls sedan av pastor R. Still, som därvid erinrade om, huru alla sökte Gud, när kriget bröt ut, och riktade frågan till åhörarna, om detta sker också nu. Må vi söka Herren, medan han låter sig finnas! Efter de tre skovlarna mull framsade prosten Forsblom tröstens ord från Skriften, och församlingen sjöng psalmen 403, v. 5—6. »I all vår levnadsöden, o Herre hos oss bo!«
     Solosång utfördes av fru Meri Granqvist, som sjöng »Stilla skuggor«.
     Kransar nedlades utom av de närmaste bl. a. från distriktschefen och staben för Vasa skyddskårsdistrikt, Kovjoki Lotta Svärd, Kovjoki ungdomsförening, Nykarleby marinskyddskår, Nykarleby landskommun, arbetskamrater, familjen E. Kjellberg med flera. Vid kransnedläggningen talade lärar Emil Kjellberg över orden »Dö för vårt land, är leva för vår ära«.
     Efter blomsterhyllningen sjöng kören »Ljuvt är att hamna«. Den fallne krigsmannens stoft gömdes sedan i den gemensamma krigargraven på hemförsamlingens kyrkogård.

——

NYKARLEBY SPARBANK
har gott årsresultat.

      Såsom i senaste nummer medelades, sammanträdde bankens principaler ...

[100 år Sparbank i Nykarleby av Inger Luoma.]

(Inf. 2005-04-09.)

NYKARLEBY HANDELSLAG

donerar 50,000 mark till
stadens luftvärn.

hade sammankallat sina medlemmar till ordinarie vårstämma lördagen den 30 mars kl. 13 å sockenstugan. Stämman var fåtaligt besökt, då endast 20 av handelslagets medlemmar hade hörsammat kallelsen. Ur handelslagets årsberättelse, som föredrogs, må följande anföras: i Soklot har en ny butiksbyggnad av röda tegel uppförts, som kommer att kosta handelslaget mk 285 000:— plus inredning. Omsättningen stiger till mk 4,494,845:15 eller en ökning för året med mk 268,788:40. På verksamheten har under året uppstått en nettovinst på mk 109,688:99
    Enligt styrelsens förslag till årsöverskottets fördelning, som stämman godkände, fördelas vinsten sålunda: till reservfonden överföres enligt stadgarna mk 27,4222:25, till dispositionsfonden mk 11,000:—, ränta å andelar mk 1,031:— till hembygdens försvar för inköp av luftvärn mk 50,000:— samt resten mk 20,255:74 överföres till återbäringsfonden, 3 procent utdelas på under året gjorda kontanta köp. Efter dessa överföringar stiga handelslagets fonder till följande belopp: reservfonden mk 530,282:25, dispositionsfonden mk 155,800:—, återbäringsfonden mk 57,557:51.
    Till revisorer för det löpande återvaldes Centrallaget samt som orts revisorer hrr W. Bergman och J. Sundkvist.

[Nykarleby handelslag.]

——

     Skolornas verksamhet. Tidpunkten för lärdomsskolornas öppnande har ännu inte fastställts. Undervisningsminiusteriet meddelar dock, att skolarbetet tidigast bör upptagas i maj, då eleverna borde kunna flyttas upp till högre klasss.
     Nykarleby samskola, som enligt notis i senaste tidning, hade för avsikt att vidtaga med arbetet instundande måndag, kommer på grund av detta meddelande att invänta närmare order, innan skolarbetet börjar.
     Folkskolorna i Nykarleby Kyrkoby, Soklot och Kovjoki börja arbetet instundande måndag kl. ...

Österbotten.
——
Nykarleby

För fosterlandet.

    Bondesonen Lennart Nylund från Socklot stupade den 23 febr. vid försvaret av en holme i Viborgska viken. Han var en mycket begåvad och lovande yngling, som hade utbildat sig till jordbruksförvaltare. Nylund var 21 år gammal och sörjes närmast av föräldrar och syskon.

—

    Soldaten Birger Vilh. Kronlund från Åminne sårades under en strid i början av mars och avled till följd av sina sår den 13 i samma månad å ett krigssjukhus. Han var 22 år gammal och sörjes närmast av föräldrar och syskon.

——

    Nykarleby samskola. Vårterminen vid samskolan vidtog i måndags. De flesta av skolans elever anmälde sig till skolgång. En del övningsämnen kommer inte att upptas på läsordningen under den korta tid, som arbetet kan pågå.

    Gårdsköp. Fröken Ellen Backman har försålt sin gård på Källbacken till pensionerade stationsinspektorn August Bergsten.

    Offentligt ungdomsmöte äger rum i stadens bönehus Kristihimmelsfärdsdagen kl. 15. Vid tillfället medverkar pastor Tåg och Munsala ungdomskrets strängband. Alla äro välkomna.

    Folkhögskolans samkväm ha varit inställda sedan krigets början, på grund av att festsalen varit upptagen för andra ändamål. Men då hyresgästen nu rest, vilja vi åter bereda tillfällen att samlas där. Instundande söndag den 28 april kl. 7,30 e. m. hålles ett möte …

——

En dag inne i veckan föll våra ögon på en något säregen, liten ljusgrå bil, parkerad utanför Wiks. Karosseriet nedsölat av landsvägsträck och smuts, en hel samling små hål i sidoplåtarna — tydligen kulhål ! — en brass bastanta fjällskidor på taket tillsammans med ett par väldiga renhorn; vagnens vackra motorhuva och ädla linjer talade dock för, att det var en kvalitetsvagn, vi hade framför oss. Ingenting ovanligt ännu som synes, men så tittade vi i vagnens innandömen o. varseblev en tydligen både sinnrik och komplicerad apparat med knappar, manometrar och ledningar, ja v, vi vet inte allt vad.
    Det är radions lilla reportagebil, vi ha framför oss; den som kört omkring på våra stridsfronter — mången gång genom både kulregn och granateld — ja, ¨ända fram till de främsta linjerna för att ge oss här hemma genom radions förmedling en levande och autentisk skildring i ord och ljud av livet där ute bland våra raska krigarpojkar. Ett tag hade man t. o. m. gett sig hastigt och lustigt in på ryskt område, så det är djärvt och våghalsigt folk, bilen här är bemannad med. Enzio Sevón och Pekka Tiilikainen är namnen på mannarna, som stå för bragderna, och de äro ju kända av alla krigstida radiolyssnare.
    Res. löjtnant Enzio Sevón är I det civila känd idrottsredaktör, och I Hbl:s sportspalter kallar han sig Kim; Pekka Tiilikainen åter är en av vårt lands främsta simmare och en väldig idrottskämpe. I fredstid är han radioreporter och därtill en av våra mest omtyckta. Nu stå då vardera utanför sin något skamfilade kärra, de bära väldiga, minst sagt mordiska, lappska knivar i sina bälten och de studera högljutt den senaste huvudstadstidningen, som överraskande meddelar dem, att de vardera fått medalj och se mycket nytra ut. Den 12 mars var dessa två ännu inne i Viborg bland ruiner, bråte, granater och explosioner, blevo anfallna på återfärden mot väster hela 14 gånger av ryska flygplan. Sen har man hjulat omkring bland evakuerade och krigare av alla de slag, och senast …

[Fler berömdheter som besökt staden.]

Rysshästar.

    Ryssar fick vi gudskelov aldrig hit! Varken från luften, från sjön eller från land. Men nära ett tiotal av deras kampar ha vi i alla fall fått till bygden. De äro från det stora omskrivna svepet vid Suomussalmi. Magra, eländiga och svältfödda krakar visserligen, men efter litet vila och en längre gödkur lär det trots allt ännu bli folk av dem, menar förståsigpåarna. Köpta ha de blivit på hästmarknaden i Nurmo, där det lär ha funnits massor av spekulanter på dem, — ända upp till 3,000, om man nu får tro på »hästskojares« uppgifter —. Priset på hästarna varierade mellan 3,000—6,000 mark.
    Annars är hästarna i fråga sympatiska och ha alla ett lika tankfullt uttryck i sina vackra ögon som våra egna hästar. Språket bereder naturligtvis vardera parten svårigheter. Sålunda

(Inf. 2005-04-27.)

råkade en körsven på sin första tur ut för malören att ej få sin häst stannad med det vanliga: ptrro, seis! utan hästen fortsatte lugnt sin väg framåt, körsvennens protester till trots. I den befängda situationen hittade körsvennen dock ur sitt minst sagt magra ryska ordförråd ordet: stoj! Och hästen stannade. Annars lär den också stå som ett levande frågetecken, när man smackar med munnen. Det är allt ljudspråk, som en stackars liten rysshäst inte alls förstår. Måtte de i alla fall trivas hos oss och i sommar få äta sig duktigt mätta av saftigt, grönt gräs och springa och tumla sig av hjärtans lust ute på fälten. Det önskar vi, liksom vi också äro övertygade om, att alla deras finländska hästsyskon gärna skulle vilja få samma önskan framförd till sina stackars utsvultna rysshästsyskon.

— I —

Österbotten.
——
Nykarleby

Hjältar signade till ro.

     Senaste söndag vigdes till gravens ro stoften av fallne soldaterna Lennart Nylund från Soklot och Birger Kronlund från Åminne.
     Kistorna inburos i kyrkan av de stupade soldaternas krigskamrater till tonerna av en marsch. En kör under lär. John Sundqvists ledning sjöng: »Vänd, o höga himlars Herre, nådigt till oss ditt anlete!», varefter den talrikt församlade menigheten sjöng psalmen 230; »Jag lyfter mina händer upp till Guds berg och hus».
     Pastor Runar Still höll därefter griftetalet till de fallne hjältarnas minne utgående från Davids klagosång över sin fallne vän Jonathan: »Din härlighet, Israel, ligger slagen på dina höjder. Huru hava icke hjältarna fallit».
      Hjältarna ligga slagna, men Gud har visat genom dem, att han hjälper och är med dem, som kämpar för en rättfärdig sak. Man kan ha Gud med också i striden. Där har han uppenbarat sig för många av våra kämpande soldater, och styrkt dem till seger.
      Efter de tre skovlarna mull framsade prosten Alarik Forsblom tröstens ord från Skriften. Församlingen sjöng psalmen 660, v. 1—3 »När får jag se dig, Frälsare kär?»
      Sedan vidtog en vacker blomsterhyllning till de fallnas minne. Ur kransarnas mångfald må nämnas: från chefen för Vasa skyddskårsdistrikt, Soklot Lotta Svärd, Nykarleby landskommun, varvid J. Sundkvist talade, Nykarleby marinskyddskår, från vänner och kamrater m. fl. För att hedra hjältarnas minne hade särskilda inbetalningar gjorts till De stupades minnesfond i Nykarleby landskommun samt till Österbottens frihetskämpars fond.
      Efter kransnedläggningen sjöng kören: »Ej med klagan skall ditt minne firas». De vita kistorna buros under orgelns toner ut ur templet för att sänkas ned i den gemensamma hjältegraven. Hembygdens jord har åter slutit tvenne plikttrogna söner i sin famn.

Befolkningsskyddet.

Skyddsövervakarna eller deras ställföreträdare samlas tisdagen den 7 maj kl. 7,30 e. m. på vanligt ställe. De grupper, som ännu icke återlämnat de gula armbindlarna, böra göra detta vid mötet.
     De beställda gasmaskerna ha anlänt och utdelas på seminariets direktorskansli från och med onsdagen den 8 maj kl. 6 —7 e. m. Priset är 115 mk 50 p. Medtag jämna penningar!

——

     Så ha vi då kommit till slutet av denna fimbulvinter, som gastkramat vårt land och folk på ett förfärande sätt. Maj kallas i vår almanack Blomstermånad. Men ännu ser vi intet annat blomster än drivans smutsiga blommor, som gärna kan smälta bort och dö. Kanske det ändå blir liv också i jordens blomster även denna sommar, fastän drivorna på en del ställen ännu den första maj är metershöga, och isarna i skärgården ligger obrutna, så att de gott bär häst och lass. Älvens is har rört på sig endast i forsen söder om staden, viket också kan antecknas på första maj. Men det tör väl inte dröja länge, innan bojan är bruten, ty termometern visar 10 grader i skuggan på vårens första dag.
     Första maj i vår stad var också olik, i det att seminaristerna inte denna gång hälsade våren välkommen i toner varken vid Stora bron eller Rummelbacken. Seminaristerna sköta andra uppgifter ännu och skolarbetet får vänta. Inga bilar surrade heller, och den glammande ung domen syntes ej till. Det var första maj krigsvåren 1940, sorgens vår.

*

     Solen rullar trots allt sin bana, och drivorna måste även i år smälta. Allt det som ligger gömt under drivan blottas obönhörligt. Vårstädningen vill inte riktigt komma i gång. Sådant uppsnyggningsarbete förefaller mången lönlöst, men det är det likväl inte. Vi skall väl inte ändå så bokstavligen kläda oss i säck och aska, att vi ideligen skyltar därmed. Så tycks åtminstone Vasabussfirman göra. Bussarna drivas ju numera med kolgas och det märks också tydligt på både säckarna och askan, som de ogenerat lämnar efter sig. Skall det verkligen höra till saken att varje gång en kolpåse töms vid busstationen, påsen helt sonika kvarlämnas på gatan eller närmaste omgivning? Jag räknade dessa tomma kolpåsar i tiotal vid en promenad förbi stationen på första maj. En aning snygghet kan väl ändå iakttagas trots allt sot och smuts för övrigt. Busskonduktörerna måste också själva försöka ge akt på sina lämningar, kanske det skulle stämma till eftertanke. Vår busstation utgör inte något undantag, samma lämningar har jag sett också på flera andra dylika platser. Alltså, bort med skräpet!

*

En sädesärla gör toalett fram för mitt fönster. Den älskar renlighet, den putsar och kammar sin fjäderskrud och då den inte vill bli riktigt bra ändå, tar den sig ett bad i smältvattenspussen. Sedan torkar den sig i solskenet och ordnar fjädrarna, tills hon åter är näpen och fin. Man ser, att hon är lycklig, ty hon är ren.
      Det är nästan samma renlighetsbegär, som den skolflicka besatt, som inte kunde förmå sig att skriva det enda namn på Q hon kände till. Det var den där norsken, som förrådde sitt land, förklarade hon, och det namnet bad hon slippa skriva. Hon kände tydligen lika starkt som nationalskalden: »Tag allt vad mörker finns i grav, och allt vad kval i liv och bilda dig ett namn därav och det åt honom giv»!

— — —

Effe

(Inf. 2024-06-11.)


Österbottniska Posten, 04.05.1940, nr 18, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.

Österbotten.
——
Nykarleby

För fosterlandet.

     Den 7 mars stupade i striden vid Nissalahti, Säkkijärvi, konditorn Antimus Johannes Hellstrand från Nykarleby stad i en ålder av 34 år. Den fallne hjälten sörjes närmast av hustru och tvenne minderåriga barn samt mor och syskon.

——

De stupades minnes-
gudstjänt

äger rum i Nykarleby inkommande söndag i kyrkan kl. 15 (3 e. m.) Gudstjänsten försiggår i av biskopsmötet fastställd ordning. Predikan hålles av prosten Forsblom, körsång utföres av Soklot ungdomsförenings kör, vidorgeln M. Castrén. Kollekt uppbäres till president Kallios fond. — Till gudstjänsten äro de stupades anhöriga inbjudna.
     Enligt överbefälhavarens dagorder flaggas 19 maj å försvarsmaktens byggnader och eventuellt å andra festplatser. Flaggorna hissas den dagen på halv stång.

——

    Konfirmation av årets skriftskolungdom ägde rum under pingsthelgen. Själva konfirmeringen skedde under sedvanliga högtidliga former på pingstaftonen. Akten ledddes av prosten Alarik Forsblom.
     Admisssionen till Herrens heliga nattvard försiggick på pingstdagen under stor anslutning från församlingens sida. I högmässan talade pastor R. Still. Solosång utfördes av fru Meri Granqvist, som sjöng »Herren är min herde, mig skall intet fattas«. — Ett 70-tal ungdomar blevo konfirmerade.

——

   Soldater och skyddskårister!

    Söndagen den 19 maj kl. 15 hålles i Nykarleby kyrka en minnesgudstjänst till åminnelse av de stupade. Alla med!

(Inf. 2005-05-15.)

    Då man förfrågat sig om, huruvida våra skyddsvärn och -rum kunna igenfyllas, ber Bfs-chefen få meddela, att intet skyddsrum och intet skyddsvärn får förstöras, men att väl förbättringar och underhållsarbeten äro önskliga.
     De beställda gasmaskerna utdelas varje vardag på seminariets direktorskansli kl. 12—13 och 18—19. Priset är 115,50. Medtag jämna penningar!

——

Till Valter Hellmans
minne.

    Valter, Du är borta. Det är sanning, hur vårt inre än ville reagera emot det. Ditt nyss så rikt pulserande liv har slocknat. — Vi gå i tankarna tillbaka till en dag i december. Skymningen började redan falla, när budet hastigt kom, att fosterlandet behövde din unga kraft. Du tvekade icke en minut. Redan innan kvällen kom, stod du färdig i full utrustning, väntande på den vagn, som skulle föra dig bort till den plats, där Du som hjälte skulle ljuta Ditt hjärteblod för det land, som sett Dig födas. Det känns bittert att tänka, att Du inte mera finns bland de levande. Din håg var alltid så ljus och dina tankar klara. Du var din moders stöd. Vi stå spörjande inför frågan, varför rycktes du bort, men vi få intet svar. Det tomrum du lämnade efter dig är stort. Men ditt minne skall leva.
    Vi hörde om Dig, att Du modig och orädd kämpade i striden och fullgjorde Din plikt ända in i det sista. Du offrade allt på fosterlandets altare.
    Hård och obarmhärtig synes oss ödets lott, när ditt stoft icke kunnat återbördas för att vila i hembygdens jord. Med smärta måste vi böja oss även under detta. Förgäves ha vi hoppats, att få smycka Din grav med rosor. Allt hopp om detta är nu ute. Din viloplats är okänd. Men samma härliga vårsol, som i dag lyser så vackert över Din hembygd, skall med en särskild glans lysa över platsen där Du vilar, och markens vildblomster pryda kullen i de vackraste färger.
    Må Herren välsigna Din själ och sänka sin frid över graven, där din stofthydda bäddats till ro undan all oro och stridslarm ute i världen! Frid över Ditt minne!

[Notis i nummer 11 om att Valter Hellman stupat.]

    Minnet av våra i det senaste kriget fallna hjältarna firades överallt i vårt land med gudstjänster senaste söndag.
    Flaggorna vajade på halvstång, så även på vår ort.
    Minneshögtiden vidtog i Nykarleby kyrka kl. 3 e. m. Sedan lektor Maria Castrén utfört ett orgelpreludium, sjöng Soklot sångkör under lär. J. Sundkvists ledning »Guds lov i naturen« av Beethoven, varpå följde tre verser ur psalmen 271, »Jag vandringsman på främmande strand«.
    Prosten Alarik Forsblom talade därefter till text från Nehemias 4:7—17.
    Där avger den judiska statsmannen och folkledaren en berättelse om tillgången vid Jerusalems återuppbyggande.
    Ett slaget folk hade kommit hem från landsflykten, »folkförflyttningens« land. Ett folk, som för sina många lytens skull måste av dess Gud tuktas genom andra, starkare folk, men som icke kunde annat än bekänna: »Herre, till vem skulle vi gå — — —«.
    Vårt folk har allt ifrån historiens morgontider till i dag varit ett fält för stridernas tummel mellan öst och väst. Talaren påminde om de medeltida fejderna, om Gustav Vasas dagar, stora ofreden, 1918, och kom så till den nyss förflutna vintern.
    Freden den 12 mars var icke den fred, vi hoppats på. Var kriget från vår sida förgäves? Så frågte vi då, så ha vi senare sport. Nej, det var icke en tid förgäves genomlevad och genomliden. Stora egenskaper föddes där ute på vinterns driva eller i den av granatregnet söndertrasade och nedsölade terrängen. Våra män övade sig i konsten att försaka och lida, tyst och utan åthävor. De lydde en order av samvetet, likt Nehemias: »Frukten icke för dem — — —« striden för edra bröder, edra söner och döttrar, edra hustrur och edra hus« v. 14. Vi här bakom fronten ha helt visst blott en blek aning om, vad våra mäns trofasta kamp, deras umbäranden och lidanden in i dödens trötthet betydde. Det läto de emellertid säga oss, och det skrevo de till oss: de drevos till Gud. De sågo Guds ledning, och de sporde Guds kraft. Må Gud i fortsättningen få hjälpa dem att även i fredens värv se upp till honom, deras Frälsare och Hjälpare.
    Så övergick talaren  t i l l  o s s  h ä r  h e m m a.  Ej heller för oss var kampen förgäves förd. Vi sattes i stånd att rätt värdera och bättre använda Guds gåvor. Äro vi icke allesammans på sätt och vis andra människor efter de gångna hundra dagarna, än vi därförinnan voro? Stärktes icke vår samhörighetskänsla: vi äro dock, svensk som finne, arbetare och arbetsgivare, i detta land ett folk, förda här tillhopa i samma ödesgemenskap? Blevo icke Runebergs, som vi tidigare mente, overkliga ord oss fyllda av verklighet:

   Här fanns ett folk i Suomis land,
   Det finnes ännu: vid sorgens hand
   Det lärt att bära öden,
   Det känner intet offer svårt,
   Dess mod är tyst, dess lugn är hårt,
   Dess trohet trotsar döden,
   Det är det folk, vi kalla vårt.

[Hela Den femte juli ur Fänrik Ståls sägner av J. L. Runeberg.]

Detta var början till De stupades dag som högtidlighålles än i dag.

Hjältegraven De stupades dag den 15 maj 2005. Monumentet i bakgrunden.
Foto: Lars Pensar.

(Inf. 2005-05-21.)

Österbotten.
——
Nykarleby

För fosterlandet.

    Fänriken Erik Bruno Johannes Lang stupade på Karelska näset vid Summa den 13 februari i en ålder av 23 år.
    Han blev student från klassiska finska lyceet i Helsingfors 1935. Efter att ha avtjänat värnplikten ingick han vid kadettskolan och blev fänrik den 6 sistlidne december. Under striderna vid Summa tjänstgjorde han som eldledare vid tunga artilleriet.
    Den för fosterlandet fallne hjälten sörjes närmast av föräldrar och syster.

——

En jordfästningsakt

    med de under det nyss slutade kriget stupade, vilkas stoft icke kunnat återbördas till hembygden, försiggår vid hjältegraven å härvarande begravningsplats söndagen den 9 juni kl. 14. Vid tillfället uppvaktar skyddskåren.

——

    Nya studenter.
    Som känt ha några studentskrivningar inte försiggått denna vår. Efter verkställd urgallring har dock åttonde klassens elever i lärdomsskolorna dimitterats som studenter. Bland de nya studenterna må nämnas Gunnar Bergman och Erik Johannes Forsblom, Nykarleby, Karl Gustav Fogel och Alfons Vörlund, Munsala.

    För övervåld mot polis i tjänsteutövning har en yngling av härvarande rådhus rätt dömts till 8 månaders fängelsestraff. Domen är villkorlig. Ynglingen hade tillsammans med några kumpaner sammangaddat sig mot polisen och utövat våld. Ynglingarna voro berusade. Tvenne av dem, som äro i militärtjänst, komma att åtalas inför krigsrätt.

(Inf. 2005-06-03.)

    Kaffetåren och sockerbiten har sedan länge varit satt på ett kort. Nu har vi också fått lilla bullen kortlagd, så det bör bli riktigt smakligt det hela.
    Vid detta laget har ju hedern och samvetet prövats och befunnits, om icke för lätt, så åtminstone betydligt förtunnad, kan man gissa, vadan kakan kanske inte blir så oäven i första hand. Och uppriktigt sagt så är också ransonerna så pass rikligt tilltagna, att vi inte behöver känna saknad efter det dagliga brödet och grötsmulan med, så länge vi blott får våra ransoner och har att lösa ut dem med. Vi kan vara lugna, försäkras det. Här är ingen brist, men då en del storstadsfruar aldrig fått sina hamstringsmagasin fyllda, har höga vederbörande inte haft annan utväg att stävja hamstringsofoget än kortläggningen.
    Hamstring kan säkerligen ske på många vis. Jag gissar, att man snart också hittar på att börja hamstra malningslicenser. Hur det skall gå till, vet jag ej. Men man brukar i allmänhet hitta på råd och klara sig.

*

    Det lär också bli så, att vi börja få posten på kort. Annars brukar man ju som känt få kort på post. Om inte något under sker, får nog postförar Ahlström snart lov att knappa in på turerna till Kovjoki. Vederbörande har visserligen bestämt, att vi skall få post från Kovjoki station två gånger om dagen, men det fordras som bekant bensin att få postbussens motor igång, och det vill inte samma vederbörande erinra sig. Det har knagglat fram från dag till dag, men nu tycks det nästan bli omöjligt att fortsätta. För att komma fram och åter till Kovjoki på den kortlagda bensinransonen borde man späda ut med fotsvett, påstås det, men än så länge lär det inte vilja löpa. Men det blir väl bättre, och kanske blir det ransonering på postturerna Kovjoki—Nykarleby, så att bensinbristen hålles inom rimliga gränser i fosterlandet. . . .

Tege [Ture Granqvist]

    Senaste söndag välsignades till gravens ro fyra från Nykarleby församling i striden för fosterlandets frihet fallna hjältar, vilkas stoft inte kunnat återbördas till hembygden.
    En imponerande hyllning ägnades de fallna. Frontkämpar och skyddskårister, företrädda av fanor, stodo uppställda vid hjältegraven, liksom även Lotta Svärds avdelningar. En tusenhövdad allmänhet hedrade akten med sin närvaro.
    Sedan frontmännen, skyddskåristerna och lottorna bildat formation sjöngs en för tillfället sammansatt manskör under lär. J. Sundkvists ledning »Stridsbön«, varefter menigheten unisont stämde upp »Låt vår lampas olja brinna, när du dömer världen vid«.
    Pastor Runar Still höll därefter griftetalet över de fyra icke återvändande kämparna: fänrik Erik Lang, och undersergeant Karl Rudolf Prüss från Nykarleby stad samt undersergeant Valter Hellman och Soldat Karl Granvik från Nykarleby landskommun.

    Pastor Runar Still yttrade i huvudsak följande:

    Uppmanad att säga några ord vid detta tillfälle, ville jag först uttala mig såsom medlem av ett jordiskt samhälle, vars förmåner vi alla åtnjuta, men som också ålägger oss förpliktelser. Osynliga, starka band binda oss samman vid varandra. Särskilt i farans stund känna vi behov av att sluta oss ännu närmare varandra och med gemensamma krafter värna oss mot olyckan. Jag erinrar mig ett tillfälle för några år sedan, då skogsbrand hotade vår bygd. Man kommenderade man ur huset. Som chef vid släckningsarbetet fungerade en av de män, som vi i dag hågkomma. Jag såg honom där ute i skogen arbetande, så att svetten lackade, och med gemensamma ansträngningar lyckades man hejda eldens framfart.
    En fara, vida större, hotade vårt samhälle senaste vinter. Också nu kommenderades man ur huset. Även nu lyckades man hejda den annalkande faran, men några måste stå emot ända till blods i denna kamp. Vi stå i stor tacksamhetsskuld till de män, som offrat sina liv för vår frihet. — —

    Men jag kan ej heller svika min plikt att förkunna Guds nåds evangelium. Vi läsa i Jes. 25:7, 8: »Herren skall på detta berg göra om intet det dok, som höljer allt folk, det täckelse, som betäcker alla folkslag. Han skall för alltid göra döden om intet, och Herren skall avtorka tårarna från alla ansikten och skall taga bort sitt folks smälek överallt på jorden. Ty så har Herren talat.«
    Doket, täckelset, smäleken är döden. Alla folk, ryssar, finnar, svenskar, norrmän och andra folk ha en gemensam fiende: Det är döden, som frampressar tårar i alla ansikten. Vi stå här på en plats, där oräkneliga tårar runnit. Men vi få visa hän mot en plats, där tårarna torkas av Gud själv. Denna plats är Golgata. Där gjorde han döden omintet. Friheten förvärvades dock icke utan offer. Det kostade Guds egen Sons liv. Nu är döden besegrad, liv och oförgänglighet ha förts fram i ljuset. Doket har rivits sönder, smäleken är borttagen, tårarna torkas.

(Inf. 2005-05-21. Åtminstone kvarlevorna av Rudolf Prüss återbördades under Fortsättningskriget, meddelade Lars Pensar.)

    Efter det med värme och trosviss övertygelse framsagda talet jordfästes hjältarna symboliskt var för sig enligt vår kyrkas gamla ritual av prosten Alarik Forsblom Några skriftord upplästes och bön förrättades. Därpå sjöngs unisont de två sista verserna av psalmen 491: »O, Herre i vår sista strid«.

    En vacker blomsterhyllning till hjältarnas minne följde, varunder gripande tal höllos. Distriktsstabens i Vasa skyddskårsdistrikt krans nedlades av lektor O. Holmqvist och handl. Rudolf Holmström. Lektor Holmqvist erinrade i sitt tal om den smärta vi känt, då än den ena än den andra av våra söner bäddats till ro i hembygdens sköte. Men allra tyngst känns det, då det gäller dem, som icke återvänt till hembygden, som vi icke kunnat bereda en viloplats i dess sköte. Vi kunna endast önska dem en lugn vila i deras okända gravar och uttala förvissningen att hembygden dock skall bevara dem i tacksam och vördnadsfull hågkomst.
    Kapten Söderström och löjtnant Portin frambar en krans till fänrik Langs minne från officerare och vapenbröder i Rask.Psto 2. Kapten Söderström hyllade därvid Lang som den lovande officeren med det glada, uppoffrande sinnelaget, samt förtäljde om den strid, i vilken fänrik Lang föll för sitt fosterland.
    Vid Nykarleby landskommuns blomster-hyllning till Valter Hellmans och Karl Granviks minne talade fullmäktiges ordförande J. Sundkvist, som därvid karaktäriserade Hellman som eldsjälen, den initiativkraftige mannen och Granvik som den lugne men dådstarke ynglingen. På banden lästes: För värnandet av hembygd och fosterland, ett sista tack!
    Nykarleby stads kransar till Erik Lang och Rudolf Prüss framburos av direktor N. A. Fougstedt och bankdir. E. Hedström. Hr Hedström tolkade varmt de känslor av tacksamhet, som besjäla oss alla gentemot dem, som offrat sina liv för fosterlandets räddning. Tal. erinrade vidare om de ofta sedda orden »Herren välsigne din okända vilolats« vilka med sin stilla ton av undergivet vemod dock är ett uttryck för ett tungt sista offer, samt om det innerliga sambandet mellan oss och den jord som är oss kär. Erik Lang och Rudolf Prüss voro ej barn av denna bygd, men det var dock här de hade sitt fäste. Om i det ögonblick, då de gjorde sin plikt i det sista, deras tanke hann söka sig längre bort, gick den förvisst till den bygd, som i dag vill betyga sin tacksamhet för deras gärning; — deras okända gravar skall naturen själv omsider smycka med sin egen, evigt förnyade blomsterfägring.