UNDER ARBETE

BIDRAG MOTTAS
MED TACKSAMHET!

Burkarnas boende

Ett talesätt under tiden seminariet verkade i staden (1873–1971) var att Nykarlebyborna levde på sin seminarist, och sin ko, ibland med tillägget ˜päroland˜. Seminaristerna kallades skämtsamt burkar, kanske med anledning av mössorna som de bar ibland. Men var bodde de? Började fundera över det när sedermera högstadierektor Helge Hedman i en kommentar nämnde att han bodde nära Hugo Liljeström.

Seminarister från staden bodde väl hemma. Men ingen regel utan undantag. Men vem bodde här? Internat fanns på bottenvåningen i Residenshuset och senare i Älvbranten. Till en början skedde bespisningen i f.d. Trädgårdsmästarbostaden. Kosthållet fanns där gymnasiet står i dag. Bespisning skedde vid Burkebo på Seminariegatan. Maria Boman var sista husmor för Nykarleby seminaristers bespisningsandelslag u. t. Brostugan var ett populärt näringsställe.

Burkar bärande sina mössor (som också vanvördigt kallades skithuslock) sjunger in våren vid Rummelbacken vid förstamajsången 1945. Förstoring.
Krister Nordström tillhandahöll.

Burkarna var utspridda inneboende runt om i staden, oftast i något vindsrum. Men en stor del bodde vid seminariet, norra delen i Direktorshuset. Många bodde också hos Maria Boman som också drev matservering åt dom. Jag vill minnas att huset kallades till Burkebo. Huset ligger på Seminarie gatan och där bodde Sten Boman med familj , han dog ju för några år sedan så jag vet inte vem som bor där nu. Man sade ju ˜förr i värden˜ att Nykarlebybon levde på att hyra ut ett rum åt en Burk , och hade en ko. På vintrarna högg man ved åt varandra.
     Lars Markkula

Nykarlebyborna lever på en ko och en seminarist" hette det. En del bodde på internatet ˜Knarken˜ under direktorsbostaden, de flesta andra utspridda i staden. Ett par bodde också en tid hos min mormor på Seminariegatan (numera Peter Bergfeldts hus). Jag har för mig att det alltid fanns gemensamt kosthåll också före Älvbranten i det hus som stod där gymnasiet nu står. En del åt i Burkebo. I början av 1900-talet dog under vissa år nästan alla invånare i Knarken i tuberkulos. Det var inte heller alltid så roligt att bo under direktorn.

Jag har funderat på en sak: Hur skötte seminaristerna sin hygien och sin tvätt? Rinnande vatten och avlopp fanns ju inte i vindsrummen. Vattnet till den personliga hygienen kunde man förstås bära in och slaskämbaret ut, men klädtvätten?
     Åsa Maria Forsman

Här kan man läsa om att kosthållet åtminstone på 1880-talet skötte klädtvätt. Antagligen kunde de som inte bodde i internat få samma service.

Det var fantastiskt huru viktigt seminariet var för Nykarleby och dess invånare. Det betydde också mycket annat än extra utkomst för många Nykarlebybor. Tänk vilken skatt också för kulturen i staden. Det var många kulturbärare och personligheter och lärare som satte Nykarleby på kartan i hela svenskfinland.
     Sven Bertlin

Förr svara man på frågon: ”Va lever Nyykaabibooan på?” Jo, ti hugger veen åt varaader å har en ”burk” på vinden.
     Kjell Övergaard

Två kor i föusi och en burk (seminarist) på vinden.
     Anders Fors d.ä.

Min pappas faster Ingrid sade att om stadsborna hade en koddo och seminarist så klarade de dig
     Gerd Ringvall

Under rektor Hans von Schantz bostad i första våningen i Residenshuset fanns burkarnas internat i första våningen. Där bodde många seminarister och rektor Schantz hade uppsikt över dem, sägs det.
     Eva Sundstén

Adress

Hos vår granne Elna Lövgren (ensamstående sjuksköterska) bodde bl.a. Sven Backlund ett år och Ingvor Snåre ett år. Elnas hus fanns i korsningen Bankgatan-Bockmöllersgatan. Rummet var så litet att bara en kunde bo där i gången.
    Eva Sundstén

Folke Nyholm och John Neuman bodde hos Maria och Frans Wikberg.
    Gitta Holm

Boris Renlund och Bengt Kummel bodde också hos oss.
    Benita Hästö

En del av rummen i byggnaderna vid Älvbranten fungerade också som burkarnas internat. Då vi hyrde ett hus av Siegfrids på 60-talet bodde 4 burkar på vinden, bl.a. Gustav Skuthälla och Pelle Jansson.
     Christer Tonberg

När vi bodde på Källbacken, hörnet av Borgaregatan och Bockmöllergatan, hade vi många seminarister inneboende på vinden. Pappa hade byggt huset och vi flyttade dit 1953. Om jag minns rätt kom de första burkarna året innan jag började första klass 1957. Från den tiden minns jag Harri Hoffman, Viggo Lagus, Valter Lall och Ronny Westersund. Även Ralf Norrgård. Min kusin från Västerhankmo, Elof Siegfrids bodde också hos oss. Minns också Gustav Skuthälla och Paul Jansson, som Christer Tonberg nämnde. De bodde där i skarvet när vi flyttade bort och hyrde ut hela huset 1963. Då bodde Pehr Tonberg med familj i nedre våningen. I något skede bodde också Henry Grönlund med familj i huset. Minns ytterligare en seminarist som hette Lars Gösta Tronti från Helsingfors?), samt namn som [Kaj Erik] Pått och [Caj Lars Johannes] Sippus, men inte säker om de två sistnämnda hyrde hos oss.
     I nån period hade vi även samskoleflickor boende där. Minns två flickor från Jeppo, Ulla-Stina Romar och Lena (Nygård?). Senare gift med Bror Åström.
     Det fanns tre rätt stora, ljusa rum. Två med sovalkov, så samtidigt bodde 6 personer på vinden. Det fanns en liten toalett, men inga tvättmöjligheter, förutom bastun i källaren.
     Det var nog spännande för oss barn med så många unga män i huset, speciellt när man sedan hade nån av dem som lärarpraktikant.
     Elisabeth King. f. Siegfrids

Undrar om jag minns att mommo har berättar att i deras hus på Gustaf Adolfsgatan 25 har ott na studerande på vinden?
     Kenneth Frostdahl

Jag vet ej, kanske under Södermans tid, för då fanns ett avskilt rum på vinden med egen ingång, kamin att elda i och utedass.
     Anne-Maria Willman

Nu frågade jag av mamma. John Fors bodde vid Södermans på Gustav Adolfsgatan.
     Anne-Maria Willman

I Lillqvists hus  bodde ett år Håkan Allan Björk. Han presenterade sig så.
     Eva Sundstén

Jag och de andra kvinnliga seminaristerna bodde i det södra huset på Älvbranten och pojkarna bodde i det norra huset där matsalen fanns, mellan 1965 och 71. Vi fick inte ha manligt besök på rummet efter kl. 22 och då skulle det vara tyst och släckt.
     Monica Haga

Jag hade inte mellanskolan men kunde gå en förutbildning vid Nykarleby seminarium två läsår och läsa in motsvarande mellanskolan.
     Jag gick där 1964–66. Rummet på internatet delade jag en termin med Kerstin från Åland. Efter examen från förutbildningen fortsatte flickorna i Ekenäs seminarium och pojkarna i Nykarleby seminarium fyra år. Mellanskolan krävdes för att få börja i seminariet.
     Internatet där de kvinnliga studeranden, som gick förutbildningen, måste bo en termin fanns vid Älvbranten. Fast jag bodde i Nykarleby MÅSTE jag också bo där en termin, då jag gick i förutbildningen. Vi måste vara inne kl. 22, så jag var ofta hemma till 21.40 för att hinna in före ytterdörren låstes. Jag hade också en klasskamrat som hyrde en lägenhet i "Björkashusi".

Vid Älvbranten fanns också seminariets kosthåll, där de flesta åt både lunch och middag. Också de som bodde på internatet kunde äta en enkel frukost där. Billig och hälsosam mat, som kokades i huset.

     Eva Sundstén

Sandra och Verner Blomström.
Lundström bodde på sextiotalet i det lilla röda huset på Blomströms tomt.
     Janet Bäckström

I ett litet rött hus nedanför Verner Blomströms bodde två burkar. Jag tog extra lektioner i finska med den ena. Minns inte namnen på dem.
     Elisabet Sund

Pappa Ture Nygård (1950–55 vid seminariet) bodde sitt första år vid seminariet inneboende hos en Nykarlebytant som var mycket nöjd med att få hjälp med snöskottning, vedhuggning och andra tyngre sysslor. Men pappa var gift, och inför höstterminen 1951 flyttade också mamma Rut till Nykarleby, och tillträdde tjänsten som kanslist på Nykarleby landskommun – och de unga tu fick rätt snart flytta in i en liten tvåa i den nybyggda kommungården. Tanten var inte förtjust, kan tilläggas ...

Den lilla lägenheten hade kommunstyrelsens ordförande Eliel Eng lovat mamma när hon sökte jobbet. Men när han senare visade henne ritningarna över nybygget hittade mamma ingen liten bostad, så hon frågade Eng var den var tänkt att inrymmas. Eng tittade på ritningarna, skrapade sig i huvudet, lyste upp och sa: ”Vi lägger nåt varv Tellblock till, så ordnar det sig!” Bröderna Eng hade nämligen Tellfabrik. Huset byggdes lite högre, och Eng klämde in en liten lägenhet till kanslisten. Så kom det sig alltså att seminaristen Ture Nygård och hans hustru Rut f. Jern har andel i att kommungården – som står kvar än i dag – är så hög som den är.
     Wivan Nygård-Fagerudd

Lars Hjerpe, Carey Lillkung och två andra bodde i vindsrummen i södra ändan av Haglunds bageri i hörnet av Gustaf Adolfsgatan och Sollefteågatan i slutet av 1950-talet. I min barndom var Dambergs damfrisering där.
     Åsa Maria Forsman

Det här är mitt barndomshem Sollefteågatan 11. [Gatan har omnumrerats.] Blev senare TB service. Minns Hjerpe och Lillkung, men tyvärr inte namnen på de två andra. De bodde på vinden.
     Alf Holm

En hette Helin, tror jag. [Nils Henry Sune.]
     Åsa Maria Forsman

Tror du har rätt. Är inte säker men den andra eventuellt Segerstam.[Börje Bertil eller Gustav Valdemar.]
     Alf Holm

Vid Häggbloms, i hörnet, bodde seminarister på vinden.
    Nina Granberg

1955 bodde Rolf Söderling och Lars Söderlund på vinden. Nils Collin och Kurt Ekroth bodde i ett på nedre våningen.
     Elisabet Sund

Vi bodde i Liisa Häggbloms gård och burkar på vinden i några år.
    Kurt Sund