Dagboksanteckningar från sekelskiftet
Bo-Erik Granvik
Johan Granvik, 1876–1959 (tab. 31) genomgick Kronoby folkhögskola 1893/94. Ett synligt bevis på att detta år gav resultat är de ”redogörelser ” som han tecknat ner med början 1897 och några år framöver. Det som kanske i första hand intresserar främst äldre läsare är de personer som skymtar förbi, vilka för oss yngre delvis kanske är okända, samt olika episoder från vardagslivet. Då, liksom nu, får kanske iakttagelser om väder och vind det största utrymmet, vilket har sin naturliga förklaring.
Sina ”redogörelser” börjar han med att konstatera att julen 1896 hade ”slädföre men nyåret kärrföre”. Våren 1897 var sen, men kom ”med hast”. Man sådde havre den 27 maj och började på ängen (höbärgningen) den 8 juli. Vädret var bra så höbärgningen var avklarad på tre veckor och två dagar, alltså den 2 augusti. På ”skären” var man i fyra dagar. 3 dagar före midsommar detta år fick man slåttermaskin, som kanske var deras första. Skörden blev sen, för kornet mognade sent. Rågen räckte till 105 skylar eller 4 rior, sammanlagt fick man ihop till 12 rior. På vårmarknaden köpte man en häst, som senare såldes på Mickelsmässomarknaden i Nykarleby till en Franzén från Lövö, ”men fick den tillbaka på 8:e dygnet”. Det var nog något särskilt med denhär hästaffären, för det drog ut på tiden innan den var avslutad. ”En ovanlig höst var det”. ”Pallas Maj (kanske någon läsare vet vem hon var) hade ut sina kor och många andra två dagar efter Allhelgonadagen. Vi hade ut våra hästar om helgomässdagen på bete i band.
”Höstfisket var mycket lönande, inga stormar som var i vägen för utläggningen. De som fick den största summan uppsteg till omkring 125 mk”. Han berättar vidare att ”sikfiskeriet var äfven god, öfverhufvudtaget à 2 à 300-de sikar i varje vittjning”. För ”kutulrom” fick man 1:75 per kg och för sikrom 1:80. För ”kutul” fick man 18 p per kg, för stor sik 60 p och för små-sik 30 p. ”Johannes Vik och jag fångade sik några nätter med gamla och utslitna nät, men fick tämligen bra, kringom en fjärding på var”.
Vädret var vackert hela hösten. Den första snön föll den 15–16 november ”men då var det sådant yrväder att mången kan ej berätta om dylikt snöfall, det räcke i två dagar och var så grömm att tågen (ett vägavsnitt i Socklot) ej var farbar på två dagar och landsvägen voro ofarbara. Då blev det så kallt, att i början af december sjönk termometern till 25 grader. I Julhelgen var det endast 6 och 4 grader. Före julen körde vi här i byöuns backen och hade 5 mk för fyra varf, nämligen till Sandliden. Vi förtjänade 73 mk på 10 dagar med två hästar.”.
1898 börjar han med konstaterandet att året kom in med lindrig köld. Snön regnade bort i slutet av december så att slädföret tog nästan slut ”till nyåret och isarna som voro så starka att man kunde åka till Torsön obehindrat bröto nu upp. Den 3 januari kom det lindrigt med snö”. Men även denna snö hade regnat bort den 10 januari och förblev så till den 19, då det var travtävlingar i Jakobstad på Lappfjärden. Han berättar dock inte om någon deltog i tävlingarna ”hemifrån”. Efter den 19 blev det åter kallt. ”Termometern visade på 24 köldgrader på morgonen den 24 och om aftonen började det regna igen och det blef totalt barmark. Den 27 januari kom det half kvarters tjock snö, men blef till regn och gick bort. Det var storm på storm att man knappt kunde hållas på isen med häst och släde”. I mitten av februari ”var det så kallt att termometern gick till 30 grader, det var under tiden vi körde pappersved från Hejde från Harjulins skog för 10 mk famnen”. Våren var sen. ”Ingen sådde då före den 20 Maj, för det var så'n vår. Kreaturen ledo stor brist på foder, ingen släppte ut kor före den 20 Maj”. En olyckshändelse som han omnämner är att Forsman drunknade den 2 maj och hittades den 27 maj vid parken.
”Fiskeriet på våren var ej så dåligt, men sent. Harrfiskeriet var bra”. Han fiskade strömming med ryssjor liksom föregående år tillsammans med Johannes Vik. ”Höbärgningen började med sämsta ändan. Vi började den 11 Jule och fick klart den 20 Augusti, nämligen 6 veckors tid. Det regnade hvarje dag så att vatten steg ända till husen här på Vall'n och mycket blev obärgat här i viken”. Inga frostnätter försämrade skörden detta år. Potatisen klarade sig också undan frosten. Han berättar vidare om en svår storm (NV) som rasade den 16 september och som gick hårt åt skogar och gärdesgårdar och ”Nässlers props dref i ån”. En händelse utan närmare kommentarer, vilket tyder på att den var rätt vanlig: ”Johannes Vik, J Sigfrid, V Smeds, O Ahlström reste den 23 september till Amerika, om fredagen”. På hösten fiskade han två veckor tillsammans med Matts Ahlström på Hällan ”i tredjedelen”. Sikfisket var dåligt denna höst ”men dyr”, 0:60 – 0:70 per kg (1897 0:60 för stor sik). ”Kutulrom” betalades med 1:50 per kg och ”kutul” med 0:20 per kg. 1897 var priserna 1:75 resp. 0:20.
Söndagen den 13 november var det dags för ett bröllop, för då gifte sig Sofie Wik och Vilhelm Sundsten, ”bra kalas”. Söndagen den 27 november jordfästes ”Sandbergs Lovis” (Erikssonskan). Samma söndag var ”Stogos Janne” brudgum (inom parentes har han skrivit ett namn som kan vara Markula). Årets sista anteckning: ”Mycket snöd före Julen.”
1899 började med ”stark köld”. ”En förfärlig vinter, snön gick en fullvuxen karl till midjan, ingen blido förrän två dagar efter våffördagen då blåta och regna det i två dagar, men så kom nordan och höll på i flera dagar”. Samma vinter arbetade han på Bäckbruket, som ägdes av J.W. Nessler. ”Den 12 april var Johan Lillkåll hit, då körde vi ankaren till station”. Han framhåller även att slädföret var det bästa. Den 1 maj var det ett sådant yrväder att man måste hålla sig inomhus. Under våren byggdes en ångbåtsbrygga på Alholmen. ”Den 13 maj kom det så mycket snö att marken var alldeles heltäckt. En förfärlig vårflod i viken öfverallt. Samma vår byggde Johan Vik en båt åt lotsen Sundkvist från Jakobstad”. Den 4 maj reste Jakob Vik, J. Sandberg, J. Björkman till Amerika. Våren var sen, korna kunde ej ga ut förrän början av juni, man kunde inte heller så tidigare. Jakob Nikonen sådde den 9 juni vid sandvägen i ”rågråtan”. Själva var de klara med vårbruket den 5 juni. En tröst för dagens fiskare: ”Fiskeriet var ytterst dåligt, man fick knappt se en färsk fisk före midsommaren.”
Höbärgningen var avklarad på 4 veckor efter endast en regndag, ”förfärligt torrt och vackra dagar”. Därmed avslutar han 1899.
Anteckningarna för 1900, som kunde ha varit de mest omfattande och intressanta, utgöres av endast en mening: ”Under året 1900 var jag i Amerika, jag lämnade gamla landet den 1 september 1899, kom hem en vecka efter midsommaren 1901”. Sommaren 1901 var så torr ”att ingen kunnat berätta om sådan sommar”.
Vintern 1901/02 var en kall vinter, ”en mödosam vinter”. ”Harjulin (undertecknads morfarsfar) dog samma vinter den 8 januari, han lefde blott i några timmar”. Påsken kom tidigt detta år ”ren den 30 mars, så våffördagen ej kunde ingå i dimbelveckan”. Han har inte berättat mycket om familjen, men här kommer en anteckning: ”Edith Sofia blef född samma vår 1902 den 21 mars.” ”Sommaren 1902 var en förfärlig sommar, det var så kallt att man knappast kunde äta middag därute utan att frysa. Det började regna i slutet av Jule och höll på ända tills det blef så vått att man ej kunde bärga de våta ängarna”. ”Det kom så mycket vatten att det gick nästan till vägen här vid Valln. Det regnade hela hösten så att man knappt kunde arbeta 2 dagar i veckan. Det snöade och haglade den 18 september och mycket oskuret”.
”Vintern 1903 var mycket blid och ljum, det började regna redan den 15–16 mars och slädföret var slut redan de sista dagarna i mars månad. Man kunde arbeta jorden redan i april månad. Samma vinter sålde jag västerskog. Jag fick för den 1.341 mk. Sommaren var tämligen tjänlig. Skörden även så. Det kom snö redan den 4 oktober, som låg i 3 veckor, gott slädföre, men det gick bort den 23–24 oktober”.
1904 ”kom in med sommarsmickrande vindar. Den 31 januari hade vi nykterhetsmöte och då var det barmark överallt. Vi döpte Frans Mikael samma afton. K. W. Petrel var hit till skolan. Hämtade med trillan, vi kunde inte köra efter viken för det var så mycket vatten där”. Detta år avslutar han med att berätta att man byggde ett nytt stall.
|
- Kristina, du har ett telegram från Alaska, hälsar chefen då jag kommer in på Fiskeristyrelsens Hydrografiska avdelning i Göteborg en junimorgon 1969. 