Innehåll

Allmänt

Djupsten är en udde som utgör Nykarleby älvs mynnings västra strand och Alörsfjärdens östra strand. Den består av Djupsten, Djupstensskatan och avslutas i norr med Sikgrundet som tidigare varit en separat ö, liksom också de andra. På den tiden när det byggdes skepp var det livligt, men nu råder lugn. Grundläggande fakta av Einar Hedström.

Alla ca 170 förekomster av Djupsten på Nykarlebyvyer.

Nedan en sammanställning av artiklar, notiser och annonser ur Österbottniska Posten där Djupsten förekommer. Det mesta är medtaget, men de flesta av stadens årliga annonser om bärgningsrätten och notiserna om islossningen är utelämnade, förutom under åren 1890 till 1910.

Årgångarna 1890–1910 av ÖP saknades i Nationalbibliotekets digitala samlingar när detta lades in. I januari 2024 såg jag att de lagts in och i maj 2025 började jag täppa till luckan.

Djupstensskatan med Sikgrundet uppe till vänster. Om man räknar adresserna finns 6 villor på västra, 12 på östra sidan och en på Sikgrundet. Bilvägen byggdes 1979 i samma läge som en gammal traktorväg. Vattenledningen från Socklotsidan revs av vid en islossning, kan ha varit på 2010-talet. För några år sen drogs el till området. Som jämförelse, en karta från 1902. Fågeltornet finns en bit nedanför kartan nedanför 188.
Förstoring. Från Kartplatsen.

Artiklar, notiser och annonser

Tillvarataget

Vigde (Edit Sundqvist och Verner Bäckström)

1918

Fågeljakten

Föredragningslista vid Stadsfullmäktiges sammanträde onsdagen den 22 April 1885.

1:o Drätselkammarens förslag till ny beskattning af tomterna uti oreglerade 6:te stadsdelen.

2:o Rådman Nylunds, såsom ombud för aflidne kapten Jakob Silfvasts sterbhus, anhållan om öfverlåtelse till staden af den tomtplats, nämnde sterbhus innehaft å Djupsten.

3:o Fabrikör Johan Engs anhållan om befrielse från erläggande af egoskatt för en rieplan.

4:o Drätselkammarens förslag om inbetalning af stadens skuld till Sparbanken.

5:o Rådhusvaktmästaren Grenmans anhållan om efterskänkande af hans skuld till stadskassan.

— Lustfarare. Sista söndags den 10 dennes öfverraskades vår ort af ett angenämt besök. På eft. m. nämda dag syntes nämligen en mängd hvita segel från omkring ett dussin segelslupar tillhöriga Jakobstads segelförening, förbi Ägirs holmen styra sin färd till hamnen vid „andra sjön”. Ifall stadsborna och särskildt medlemmarne af härvarande segelförening vetat af besöket på förhand, så hade emottagandet helt visst blifvit annorlunda än hvad fallet nu var. Knapt någon människa syntes vid de resandes ankomst. Hotellet vid hamnen hade äfven, på grund af inskränkning i utskänkningsrätten under hälgdagar iklädt sig högtidsskrud. Sålunda kunde det icke häller blifva fråga om att kunna tillhandagå ett sådant antal resande med nödigt munförråd, synnerligast som några matkorgar uppgåfvos icke ha medföljt på resan.

[Marielund. Läs mer om ”Hotellet vid hamnen”.]

Uppe i staden, dit de resande sedermera förfogade sig, stod det icke häller bättre  till. Nykterhetsföreningen härstädes hade nämligen samma dag föranstaltat en utfärd till skären, och då det i sammanhang härmed uppgafs att statsrådet Topelius, som för närvarande vistas på orten, därvid skulle uppträda med ett tal, hade så godt som man ur huset begifvit sig åt det håll, därifrån utfärden skulle ega rum, d. v. s. till älfmynningen.

Att staden under sådana förhållanden skulle vara mer än vanligt folktom är naturligt. De ärade resandena, som härföre öfveralt mötte „tomma hus” måtte i sanning haft mindre angenämt, synnerligast som matställena voro till en del jämväl „tomma” och i öfrigt mindre väl beredda på att emottaga ett så talrikt sällskap matfriska gäster. Det var härföre ledsamt att besökandene, som dessutom hade musik i följe, blefvo besvikna i förhoppningarna om en i allo treflig utflykt; men kunna vi härmed blott tillönska oss ett förnyadt besök med anhållan att på förhand blifva därom underrättade.

— Nykterhetsföreningens utfärd i sista söndags gynnades af ett vackert väder, hvilket hade till följd att en ganska stor folkmassa, bestående af såväl inom föreningen, som utom densamma stående personer, deltogo i utfärden. Tillställningen öppnades med musik, hvarefter pastor Laurén höll ett kort föredrag; följde så några täflingar, såsom i kappspringning, där såväl gossar som flickor hade tillfälle aflägga prof på sin snabbhet; brottning gossar emellan o. a. dyl. hvarefter festen afslutades med musik. Hvar och en som var med om utfärden torde ha känt sig belåten med sin dag, såvida icke någon tog sig illa vid i följd af ångslupen „Ruffs” missöde, hvars maskineri kom i oordning då det var tid på att afhämta de på Djupsten varande festbesökande. Saken afhjälptes dock därmed att roddbåtar öfverförde de i utfärden deltagande till fasta landet.

Nykarleby den 13 Oktober 1892.

— D:r A. Palmberg vistas sedan den 10 dennes på orten i och för den af senaten påbjudna hygieniska inspektionen af seminariet.

— Jeppoboarnes ansökan att af Jeppo kapell få bilda eget pastorat har af domkapitlet i Åbo blifvit afstyrkt.

— Hamnfrågan. Hamnkomitén företog den 7 dennes en utfärd på ångbåt i och för undersökning af djupet i de olika delar af skärgården, som ansetts kunna ifrågakomma som hamnplatser. Färden gick först från Nålön utför älfven förbi Djupsten till Bådan och Alön, vidare till Thorsö samt sedan efter nuvarande ångbåtsfarleden genom Kråkskärssund till ångbåtsbryggan. Resultatet af de under färden företagna päjlningarna har benäget delgifvits oss och vi anföra därifrån följande uppgifter om vattnets djuplek.

I älfven växlar djupleken emellan 6, 7, 8, 9, 10 t. o. m. 11 till 12 fot. Vid Rågålshällan är det grundaste stället med 6 fot. Vid Djupstens norra udde befans farleden 5½ fot. Där har nog förr varit djupare vatten men vårfloden afsätter där en stor del af det slam den medför — ett förhållande som gör att ytterligare uppgrundning på detta ställe är att emotse.

Å Alö fjärden ernåddes 15—16 och 17 fot. Det djupaste stället är framför rådman Lybecks villa med 16 och 17 fot. Inloppet till Alö fjärden eller det s. k. „Alö hålet” är på södra sidan 14 à 15, på norra sidan 16 à 17 fot djupt. Efter nuvarande ångbåtsfarled finnes grundaste stället vid Saltgrundet med 22 fot.

I Kråkfjärs sund befans djupet 35 famnar från land utgöra 15 fot. Tyvärr föreligga inga uppgifter af komitén om djupet ut i själfva sundet.

Vid Långö södra udde är vattnet 16 à 17 fot, sydost från samma holme 14—15. Emellan Långön och ångbåtsbryggan 14½ à 13½ fot; nära invid bryggan 11 fot.


Vattenståndet var vid tillfället för mätningen lågt men icke det lägsta som brukar förekomma utan omkring 1 fot högre; i älfven var högt vatten. Det är ännu obekant hvilket utlåtande i frågan komitén kommer att afgifva. Men så länge man vid bryggan äfven under något lägre vattenstånd har 11 fot och då på 1 kilometers afstånd från densamma fartyg kunna ligga söder om Långön till samma djuplek som på Alö fjärd, synes i själfva märket inga skäl föreligga att ikläda staden de dryga kostnader som ovilkorligen äro förbundna med en flyttning af ångbåtsbryggan. Tils vidare är det nog att den nuvarande bryggan bringas i godt skick.

Österbotten.

Nykarleby den 20 Oktober 1892.

Om plats har anhållits för följande:

— Nykarleby stads hamnförhållanden. Majoritén af den komité som blef utsedd att undersöka stadens hamnförhållanden har till stadsfullmäktige aflämnat följande utlåtande:

Till Stadsfullmäktige i Nykarleby.

Vi som haft i uppdrag att låta upploda och taga i närmare öfvervägande denna stads hamnförhållanden, så härmed, sedan vi slutfört detsamma, för vår del afgifva följande utlåtande:

Vid lodningen, som begynte från Nålön och fortsattes ända till Thorsö fjärd, erfors, att emellan Nålön och Djupstens fjärd vattnet vid medelvattenstånd befans vara 6 fot djupt vid den s. k. Rågålshällan samt att älfven under de senaste 20 åren icke undergått någon nämnvärd förändring. Däremot har ett motsatt förhållande inträffat å Djupstens fjärd, där en sandbank befans vid 5½ fots djuplek och hvilket vattenstånd på vårsommaren och under ihållande nordlig vind om hösten torde nedgå ända till 4 à 4½, fot.

Å Alö fjärd samt utloppet därifrån befans vattnets djuplek utgöra 15, 16 à 17 fot samt att en brygga äfven därstädes kunde med samma djuplek anläggas, men då af förestående torde framgå, att den gamla hamnen, som redan för en längre tid sedan ansetts oanvändbar och sedan den tiden å Djupstens fjärd uppgrundats med 3½ à 4 fot och fortfarande genom islossning kommer att lida af samma missförhållande, kan en ångbåtsbryggas anläggande därstädes ej af oss förordas.

Hvad åter den nya hamnen från Thorsö redd till Kråkskärs sund beträffar, så befans på hela sträckan vattnets djuplek å det lägsta stället, eller Saltgrundet, utgöra 22 fot och från Kråkskärs sund tillångbåtsbryggan 17, 16, 15, 14 och slutligen vid nämda brygga 11 fot.

Då vi sålunda taga äfven den nya hamnens förhållanden i öfvervägande kunna vi icke underlåta att ej allenast förorda dess begagnande såsom en af österbottniska städers mest framstående hamnar med en ovanlig djuplek, utan äfven att därstädes uti Kråkskärs sund mätte framdeles, när stadens tillgångar sådant medgifva, en lastningsbrygga anbringas, särskildt med afseende därtill att vattnets djuplek på 30 famnars afstånd från Långö strand utgör 15 fot.

Slutligen få vi tillägga att djupleken vid den s. k. Bådaudden är endast 7, 8 à 9 fot, så att någon ångbåtsbryggas anläggande därstädes är otänkbar.

Hög ålder. Den älsta person i staden torde vara enkefru A. Eklund, som den 13 dennes fylde 90 år. Hon kan ännu glädja sig åt oförminskade själskrafter och är äfven till kroppen tämmeligen rask. (Meddeladt).

Hos den nittioåriga.

Där sitter lutad i stolen
Den gamla med silfverhår.
I dag ha' vännerna samlats,
Hon fyller nittio år.

Väl vissnade dragen äro
Och huden skrynklig och gul,
Men uttrycket fridfullt, vackert.
Ej finner man henne ful.

Än ser hon, hör och förnimmer
Med underbar skärpa alt.
Och gästerna väl hon känner,
Välkomnar dem tusenfaldt.

Med oskrymtad vördnad jag nalkas
Den gamla, mer hon mig är
Än skönhet och ungdom. En krona
På snöhvit hjässa hon bär.

Hon på de rättfärdigas vägar
Är funnen, — de hvita hår
Hon därför som hederskrona.
Som prydnad nu bära får.

Österbotten.

— Islossningen i Nykarleby älf försiggick den 5—7 dennes i största stillhet vid lågt vattenstånd. Isen har gått ut till Djupsten.

Ovanlig sten. Vid det låga vattenstånd som nyligen efter en svår nordlig storm rådde, fann fiskaren Matts Boman å sanden vid Djupsten en armstjock cylinderformig sten något afsmalnande mot ändarne och försedd med tvänne hål, ett från ena ändan och det andra från sidan. Stenen som är hård som flintsten, har förärats till seminariet härstädes.

Österbotten.

Nykarleby.

— Från stadsfullmäktiges sammanträde den 13 dennes:

1:o I anledning af ett från lektor G. Hedström inkommet anbud att för stadens räkning öfvertaga privata flickskolan härstädes tillsattes ett utskott bestående af d:r A. Achrén, lektor K. E. Wichmann och handl. A. Kisor, hvilka äga att inom April månad till stadsfullmäktige afgifva utlåtande i anledning af förslaget.

2:o Emot borgmästaren V. Strömmers anhållan om förlängd tjänstledighet hade stadsfullmäktige intet att anmärka.

3:o Beslöts att drätselkammaren skulle utbjuda gästgifverihållningen härstädes för en tid af 3 år från d. 1:sta instundande Juni.

4:o Beslöts indela Djupsten i parceller för villabyggnader, till förekommande däraf att densamma såsom hittils skett planlöst styckas.

— Landtmäteri förordnande. Vicelandtmätaren K. R. Krank har förordnat att utbryta fem tjugufjärdedels mantal af Nygård skattehemman n:r 12 i Nykarleby sockens kyrkoby.

— Veterinärläkaren H. Tallgrén, som i onsdags besökte orten, hade besök af flere „patienter” än han på den tid han uppehöll sig här medhann. —

— Islossningen kan numera sägas hafva begynt, sedan älfven emellan stadsforsarna blifvit isfri, men synes i följd af mera lågt vattenstånd komma att försiggå långsamt och i all stillhet.

— Statsrådet Z. Topelius anlände i lördags den 10 åter en gång till hemorten, kry och rask till utseendet, oaktadt de åttio åren. I torsdags reste skalden ut till Alön, för att tillbringa någon vecka i skärgården och för att kanske bjuda de gamla kära platserna farväl, såsom han lär hafva yttrat. Vid passerandet förbi Djupstens holme hälsades han af en liten skara ungdom på ingen. Nordmans brygga med »Blommande sköna dalar» o. a. vackra sånger, och flaggor svajade på alla villor. Vädret var det härligaste man kan tänka sig. I den stilla kvällen vandrade skalden sedan ifrån Charlottenlund, där han som vanligt hade tagit in, till sitt gamla kära Majniemi och trädde rörd öfver det återuppståndna forna sommarhemmets tröskel. Han fröjdade sig öfver att det såg så hemtrefligt ut och öfver att det mesta var sig så likt. Och dock ett minne blott! — Måtte den gamle känna att han är omhuldad här, och måtte särskildt Majniemi-stugans ånyo frammanade ljusa minnen skänka honom fröjd i hans lefnadsafton!

— Islossningen i älfven har numera i stillhet försiggått och öppet vatten finnes ända ut till Djupstens norra udde. Enligt gamla märken borde äfven hamnen vara isfri efter 2 veckor.

— Islossningen. Nykarleby älf är från och med 1:sta maj isfri utefter hela sitt lopp; isen hade sagda dag gått ut till „Djupsten”.

— Frimärksfrågan. Enligt hvad det förljudes skulle frimärksfrågan komma att lösas i sådan riktning, att de hittils gällande postmärkena skulle bibehållas för all korrespondens inom Finland, medan ryska postmärken skulle föreskifvas för utrikes korrespondens. — N. Pr.

Komitérades förslag om skiftning af stadens och landsförsamlingens gemensamma fiskevatten.

Till Herrar stadsfullmäktige, härstädes. Undertecknade, som blifvit utsedda att inkomma med yttrande i anledning af väkt förslag om skiftning eller utarrendering af stadens och landsförsamlingens gemensamma fiskevatten, få i omförmäldt afseende afgifva följande:

Fisket inomskärs, hvarå arrende kan ifrågakomma, har under senare tid i så väsentlig grad nedgått, att ett arrende af ifrågavarande fiskevatten, i följd af den korta fisketiden höst och vår, ej kan blifva synnerligen lönande för fiskaren, hvarföre enligt vår mening endast jämförelsevis låga arrendeafgifter äro att emotse. Skulle emellertid hrr stadsfullmäktige anse utarrendering böra ifrågakomma föreslå vi, att därvid må iakttagas följande:

1:o Husbehofsfiske med nät och krok är för enhvar tillåtet.

2:o Älfven emellan Brunnsholmarne och Rågårdshällan är genom tidigare öfverenskommelse skiftad sålunda, at staden äger östra sidan, medan Högbacka, Smedsbacka, Kuddnäs och Frill innehaft den västra sidan. Vi förestå att stadsbor medgifvas öppen rätt till fiske inom detta staden enbart tillhöriga område, på det att mindre bemedlade personer, som fiska för sin utkomst utan att hafva fisket till sitt egentliga yrke, kunde bibehållas vid någon afgiftsfri fiskerätt.

3:o Följande områden, som kunna användas till fiske med storryssjor föreslå vi att måtte till arrenden hvart för sig utbjudas:

Nykarleby den 26 april 1901.
Gustaf Hedström. Gustaf Boman.

— Vid stadsfullmäktiges senaste sammanträde bifölls smeden Emil Nordlingsanhållan, att flytta sin å Juthbacka hemmans mark uppförda smedja till närheten af sin å stadens mark belägna boningsbyggnad mot ett årligt arrende af 3 mark. Däremot afslogo fullmäktige för närvarande polyteknikern [elev vid Tekniska högskolan (tidigare Polytekniska institutet) i Helsingfors] Salon Nordmans från Tammerfors anhållan om villaplats å Djupsten holme, på grund af drätselkammarens förslag, att låta indela nämnda holme i särskilda s. k. villalotter, hvilken parcellering redan tidigare varit påtänkt, men uppskjutits med anledning af pågående tillandningsskifte.

— Järnvägskomitén härstädes har af stadsfullmäktige fått i uppdrag att ombestyra förflyttandet af packhusbyggnaden till staden, i närheten af järnvägsstationen. Fullmäktige ha äfven till senaten inlämnat ansökan om rätt att frambefordra tullpliktiga varor per järnväg, för att i själfva staden undergå tullbehandling med bifogande af nödig utredning för varor som ankommit öfver Kovjoki station eller sjöledes, i hvilket fall staden förbinder sig att uppföra särskildt packhus.

Tullmagasinet, det gamla packhuset, efter stängningsdags den 10 juli 2018.
Förstoring.

— Vid sitt senaste sammanträde den 15 dennes godkände stadsfullmäktige för sin del följande af komitterade uppgjorda förslag för fördelning af utminuteringsbolagets vinstmedel från föregående år:

• För aflöning af en biträdande slöjdlärarinna vid folkskolan 200 mk.
• För försummade barns undervisning 300 mk.
• Åt Nykarleby stads samskola 1800 mk.
• Bidrag åt fröken Karin Söderströms småbarnsskola 100 mk (60 mk för innevarande vår- och 40 mk för inkommande hösttermin).
• Åt Nykarleby nykterhetsförening 300 mk.
• Bidrag åt Nykterhetsvärdshuset (med 3 rum för resande) 200 mk.
• För hållande af folkliga föredrag i staden och omnäjden 200 mk.
• Bidrag åt Kronoby folkhögskola 100 mk.
• D:o åt Nykarleby fruntimmersförening 100, (däraf 50 mk gratifikation åt dess ordförande fröken J. Bergh.)
• För anskaffande af uniformer åt stadens bägge poliser (150 mk hvardera) 300.
• För inköp till spridning af hälsovårdsskrifter 50 mk.
• Gratifikation åt fattigvårdsstyrelsens ordförande 100 mk.
• Åt stadens „pavures honteux” (bättre fattiga) 100 mk.
• För tornurets skötsel 100 mk.
• Åt Nykarleby sångförening med uttalad önskan, att föreningen vid de folkliga föredragen bidrager med sångnummer 300 mk.
• För ett blifvande sjukhus i staden 300 mk.
• För anläggning af en landningsbrygga vid Topelii stuga å Majniemi 100 mk.
• För Ragnörnforsens upprensning 95 mk.
• Resten, tiotusen (10,000) mk för järnvägens behof.

— I bestyrelsen för folkliga föredrags hållande i staden och dess omnäjd valdes herrar Spolander, Mennander och Hedström.

— Stadens andel i brännvinsskatten för perioden 1900—1901, uppgående till förslagsvis ungefär 200 mk beslöto fullmäktige anslå såsom bidrag åt härvarande samskola.

— Mot fru Emelie Sunds ansökan om restaurationsrätt å „Brunnsholmarne” hade fullmäktige intet för sin del att anmärka.

— Ett reglemente för stadens brandvakter, hvilket hittils saknats, har på brandkommissionens uppdrag utarbetats och till tryck befordrats af stadens brandmästare handl. A. M. Gyllenberg,sedan detsamma genomsetts och granskats af lektor K. E. Wichmann och af brandkommissionen vid dess senaste sammanträde godkänts till antagande.

— Förslaget om Djupstens parcellering i villalotter. Har ej såsom i senaste nummer uppgafs, utgått från drätselkammaren i dess nuvarande sammansättning, utan hade drätselkammaren endast förfrågat sig hos fullmäktige huruvida denna tidigare beslutna åtgärd skulle i sommar utföras, hvilket vi på anhållan af kammarens ordförande härmed rättelsevis meddela.

— Stadens samtliga fyra brandvakter ha numera uppsagt sin tjänst, enär brandkommissionen ej ansett sig kunna, i enlighet med brandordningen, bevilja dem högre aflöning än den hittilsvarande 225 mk. På brandkommissionens därom gjorda meddelande beslöto fullmäktige höja brandvaktsaflöningen till 25 mk i månaden för enhvar brandvakt, hvartill kommer ett bidrag af 100 mk per år från seminariet eller 25 mk för enhvar brandvakt. Brandkommissionen kommer med anledning häraf att anslå alla brandvaktstjänsterna lediga att ansökas mot nämnda lönevillkor.

— Något anslag åt privata finska folkskolan härstädes ha fullmäktige ej ansett sig kunna bevilja, ehuru ansökan därom ingått, enär finska skolan icke mer är i värksamhet.

Nordmanska villan å Djupsten försäljes onsdagen den 16 okt. genom frivillig auktion som förrättas i gården N:o 94 i denna stad.

— Nykarleby älf flöt den 5:te dennes och är numera isfri alt till Åminne. Djupstens fjärden torde ock endera dagen afkasta sitt istäcke, att döma af isens skrala utseende och den starka underströmmen.

— Monumentet på Z. Topelius' graf. Finsk kvinnoförening har, såsom bekant, utlyst en täflan för anskaffande af en modell till en grafvård på Z. Topelius' graf. Priset för grafvården, utförd af finsk granit eller annan varaktig inhemsk stenart, är beräknad till 20,000 mk, inberäknadt grundning, transport, planering och inhägnad. Till täflingen ha inlämnats fem modeller, af hvilka en bär mottot „Mot ljuset” och de andra mottona „Kuolema”, „Patsas” och „Hauta”; mottot för den femte täflingsmodellen, som är öfvertäkt, är tills vidare okändt.

— Ett kvart sekel hade den 6 maj förflutit sedan skalden J. L. Runebergs död.

Älg i näjden. Tvänne jägare från staden sågo i måndags en älgko simmande från Djupsten mot Soklotlandet. Jägarne, hvilka voro helt nära älgen, iakttogo att kon var välfödd och låg högt på vattnet samt simmade med god fart.

— Häktade inbrottstjufvar. För några dagar sedan häktades Emil Hermansson Korpipää och Kalle Adolfsson Hägglin, båda från Kauhava, såsom misstänkta för de inbrott som den 5 sistlidne november föröfvats i åtskilliga villor på Djupsten.

— Sorglig olyckshändelse. I måndags omkom genom olyckshändelse handlanden J. Holstius treårige son Bjarne. Den lille hade ensam begifvit sig ut på bryggan vid herrskapet H:s landtställe på Djupsten och osedd fallit i vattnet samt drunknat.

— En påminnelse till våra fiskare. Vi hafva af vederbörande anmodats uppmärksamgöra dem, som idka fiske med storryssja, att enligt den lydelse som 17 Kap. 12 § Byggningabalken erhållit genom K. F. den 23 juli 1902 storryssja ingen tid af året får användas hvarken vid mynningen af Nykarleby älf eller inom fem kilometer utanför eller på någondera sidan af åmynningen. Sagda lagrum lyder nämligen:

„Storryssja eller annat liknande med botten försedt fiskredskap må ej utsättas i saltsjön utanför eller åt någondera sidan från mynningen af älf eller å, däri lax eller sik förekommer.” Under innevarande höst komma vederbörande att särskildt noga öfvervaka efterlefnaden af antydda lagstadgande, hvarför fiskare åtvarnas att icke utsätta ifrågavarande slags fiskredskap på närmare afstånd än fem kilometer utanför eller på någondera sidan af åmynningen vid Djupsten. Öfverträdelse af stadgandet har till följd konfiskation af fiskredskapen samt dessutom böter ända till fyrahundra mark. —

— Inbrott har ägt rum i bankdirektör G. Lönneströms villa på Djupsten. Tjufvarna ha tillägnat sig omkring ett halft fat rom och äfven smakat på rödvinet, som dock ej fallit dem på läppen. De ha äfven sökt bryta upp några lådor, men deras redskap hade varit för ofullkomliga för att detta skulle lyckats. Något annat af värde torde icke blifvit bortfördt, så vidt man tills vidare vet. Villans ägare har dock ej ännu själf hunnit undersöka saken.

— Obehöriga personer ha brutit upp dörrarna äfven till sjöman J. Sunds fiskarstuga på Aspskär, därifrån dock ingenting torde blifvit bortfördt. Allt detta vittnar om en beklaglig råhet och förvildning i sinnena. Man gör inbrott blott för nöjet att få förstöra och göra skada.

— Tjufvar i rörelse. Under vinterns lopp hafva tjufvar af olika slag varit i rörelse i Nykarleby och dess omnejd. Några hafva blifvit ertappade och fått sin dom, andra efterspanas tills vidare. Senaste lördag blefvo Santeri Kasela från Ruovesi och Kalle Hiitala från Kauhava gripna, emedan de i Munsala tillägnat sig diverse verktyg. Då dessa blefvo alert lämnade till målsäganden och tillgreppet kunde rubriceras som snatteri blefvo de nämnda männen af kronolänsmannen i Nykarleby förpassade såsom lösdrifvare till guvernörens i Vasa för vidare behandling.

— Första maj gynnades å vår ort af ett sommarväder, som kom temperaturen att stiga till 16—18° C. i skuggan. Skolungdomen firade dagen med små utfärder, arbetarna tågade med sin röda fana i spetsen till gamla hamnen, och en mängd stadsbor hade samlats till gemensam middag å stadshotellet, där ett hornkapell från Kronoby utförde musik. Smärre regnskurar störde icke mycket lifvet i det fria.

— Villaköp. Handlanden J. P. Holmström har till fabriksägaren H. Grönlund i Jeppo försålt sin villa på Djupsten och köpt fiskaren Fröjdmans villa vid Andra sjön. [Fröjdmans på Aspskär.]

— Dödsfall. I söndags på aftonen, den 29 april, afled härstädes efter en kort, häftig sjukdom seminaristen Karl Anton Fredriksson. Den aflidne, som var född i Dragsfjärd nära Dalsbruk, inträdde senaste höst i Nykarleby seminarium, där han med ljusa förhoppningar begynte förbereda sig för skollärarens kall. Lyckligt begåfvad såväl å hjärtats som hufvudets vägnar blef han värderad af sina kamrater och omtyckt af sina lärare, och framtiden log mot den förhoppningsfulle, då en elakartad blindtarmsinflammation lade honom på sjukbädden och inom kort afklippte hans lifsträd i hans ungdoms vår. Den första maj, då Karl Fredriksson skulle fyllt 19 år, bäddades han i jordens sköte på begrafningsplatsen i Nykarleby, där en sörjande fader, lärare, kamrater och vänner smyckade med blommor hans tidigt öppnade graf. Minnets, saknadens och vemodets känslor tolkades vältaligt af lektor Wichmann, seminaristerna utförde sång. Seminaristen Fredriksson sörjes närmast af föräldrar och många syskon. [Fler avlidna seminarister.]

— Herler & Lönneströms handskfabrik har till bokförare efter kapten Reinius, som från orten afflyttat, antagit fru Maria Björklund.

Från allmänheten.
—

Med anledning af en namn förändring

Lektorn i musik vid Nykarleby seminarium har i denna tidning tillkännagifvit att han ändrat sitt fäderneärfda svenska namn till Koskimies. Förgäfves ha vi af redaktionen väntat ett uttalande med anledning af denna namnförändring, hvilken vi fattat som ett slag i ansiktet på de unga män hr Koskimies har att leda och som ett hån mot det läroverk där hr K. verkar. Kan en man med sådana åsikter verkligen gagna den svenska folkbildningen? Kan han af själ och hjärta elda de unga att sjunga sånger, som tala till deras känslor? Vi tro det icke. Därför ville vi på det bestämdaste yrka på att lektor Koskimies måtte söka sig en annan verksamhet, ty hans rätta plats är icke längre vid Nykarleby seminarium. Vi, som ha svenskan till modersmål, äro icke nationalister, men vi ha dock känslor äfven vi.

X

Red:s anm. Red. har icke velat vägra plats för ofvanstående, då enahanda åsikter på flere håll muntligt ut talats. Vi anse emellertid, att finsksinnade tjänstemän väl kunna verka i svenska trakter liksom äfven svensksinnade i finska trakter. Men visserligen förefaller det, som om en musiklärare därvid hade stora svårigheter att bekämpa, då han just stall tala till elevernas känslolif. Må man tänka sig en svensksinnad musiklärare vid Jyväskylä seminarium! Dock öfverlämna vi åt lektor Koskimies att svara på hr X:s frågor.

Bref från Amerika.

Shelton, Wash., d. 10 maj 1906.

Vinter- och regnperioden äro nu förbi i denna trakt af världen. Vi ha varma sommardagar med sol och grönska. Den förflutna vintern har varit en bra vinter, ty snön har ej lagt hinder i vägen för arbetet: regnet kan icke göra nämnvärt afbräck, ty man får klä på sig, så att man tål vatten.

Här är nu ymnigt med allt slags arbete. I alla skogskampar arbetas det med ifver, och trävaruhandlarne kunna ej tillfredsställa alla kunder, som göra beställningar. Rundtomkring sågarna vänta fartygen på last. Men de lasta icke rätt virke. Hvarje såg har ett torkhus, dit virket föres från sågen.

Folk kommer hit massvis från östra Amerika och från Europa, men det ser ut, som om Amerika hade förmåga att sluka allt och alla. Alaska gör nog sitt därtill, ty den slukar nu ofantligt med folk, när ett storartadt järnvägsarbete påbörjats där, hvartill kommer grufdriften och fiskeriet. Mycket folk behöfs ock här i Western, ty tre långa järnvägar äro under byggnad, och de skola vara färdiga inom 2 à 3 år. Att tiderna äro goda och arbetet ymnigt, bevisas ock däraf att daglönen för skogsarbetarna höjts med 25 à 50 cents pr dag.

Men alldeles ofarligt är ju icke arbetet här. Marken är oländig, och olyckor inträffa allt emellanåt trots försiktighetsmått. Två af mina landsmän ligga som bäst på lasarettet i Olympia, Viktor Enlund från Nykarleby landsförsamling med bräckt lårben och två skadade fingrar samt Karl Karlsson Knuts från Monå by i Munsala med smalbenet bräckt på två ställen. Någon säkerhet till lif och lemmar har man icke under dagens lopp, utan får man öfverlämna sig åt Guds beskydd och åt sin goda lycka.

Vår principal eller husbonde mr Simpson har i dessa dagar aflidit. Han var en af dessa märkliga arbetets män, som Amerika fostrat i icke ringa mängd. Han begynte som en vanlig grofarbetare för omkring 20 år sedan. Vid sin död var han miljonär och hade i sin tjänst omkring 500 man året rundt. Men han lefde enkelt och tillbakadraget. Han efterlämnar icke någon manlig arfvinge, men två gifta döttrar, hvilkas män redan en längre tid deltagit i affären och hvilka väl äfven komma att öfvertaga svärfaderns skogar och sågar. Mr Simpsons stoft kommer antagligen att öfverföras till Seattle, ty där hade han sitt hem och sin familj. Till sist en vänlig hälsning till tidningens ärade läsare.

Shelton 1939.
Förstoring.

— En brist i vår uppfostran i senaste nummer af tidningen Jakobstad skrifves om det ofog, som allt emellanåt utöfvas i nämnda stad. Än bryter man sönder staketet kring kyrkan, än sliter man bort järntrådsstängseln, som dragits kring gräsmattorna, än klottrar man ned väggar och plank med krita och blyertspennor. Dylikt ofog förekommer beklagligt nog på många orter, bland dem äfven vår goda stad. Järnbarriären utmed stora bron är mycket ofta utsatt för en manhaftig förstörelselusta, och våra visserligen oskyddade gräsmattor nedtrampas dagligen af personer, som icke tunna hålla sig på „spatsergången”. De utsatta trädgårdssofforna få nästan aldrig vara i fred. Allt detta vittnar om råhet och brist på uppfostran: vi sakna ännu sinne för det angenäma och prydliga. Vi våga föreslå, att våra framåt sträfvande arbetarföreningar ville upptaga till diskussion frågan om den yttre hyfsning, som är erforderlig för den allmänna sammanlefnaden i det medborgerliga lifvet. Därigenom komme äfven de djupa lagren att få en rätt uppfattning af dessa omständigheter, som väl förtjäna att beaktas.

— Björkarna i stadens esplanader ha åter klädt sig i en fyllig bladskrud, nog så vacker att betrakta. De som bo invid esplanaderna känna emellertid med hvart år, huru dessa björkar hindra solljuset att tränga in i bostäderna, hvilka därigenom blifva mindre goda i sanitärt hänseende. Stadens myndigheter måste därför vara betänkta på att i en snar framtid vidtaga åtgärder, som hindra skuggan att breda ut sig. Måhända är det närmast hälsovårdsnämndens sak att se till, att solen lyser öfver onda och goda.

— Vargar i rörelse. Senaste onsdag, då fiskare voro ute vid älfmynningen, sågs en varg styra kosan från Djupstens norra udde mot Grossörn. Äfven på Löf hemman i Soklot skall en varg varit synlig under veckan. I går voro några jägare från staden ute på spaning efter gråbenet.

— Inbrott i villor. För någon tid sedan blef ett antal villor å Djupsten, Långörn och Markusholmen hemsökta af våldsverkare. Polisen fick snart underrättelse om ofoget och begaf sig på spaning. Man kom underfund med att våldsverkarna varit fyra till antalet, ty deras spår syntes i den just förut fallna snön. De hade begynt sitt verk med att hos lotsen Rank stjäla en järnstör, hvarmed de sedan å Djupsten brutit sig väg genom fönster och dörrar, lämnande efter sig förödelse af alla slag och i synnerhet smuts. Från Djupsten hade de begifvit sig till Långörn och Markusholmen, där de farit fram med samma råhet. Inalles hade 12 villor blifvit plundrade. Huru mycket af värde våldsverkarna öfverkommit, är ej ännu utredt. Äfven å Sandön hade de varit, men ej gjort inbrott därstädes. Flere af villaägarna ha sin egendom försäkrad mot inbrott. Man fick snart kännedom om våldsverkarnas stånd och yrke. De voro fyra propsjassare, hvilka kort förut arbetat i Monäs, Munsala. En af dem har blifvit gripen i Evijärvi och heter Eli Jaakko Moisio, hemma från Virdois. De öfriga våldsverkarna befunno sig i Moisios sällskap, men lyckades undkomma, då polismakten var för svag och hjälp icke erhölls af de talrika propsfinnar, som vore församlade på stället, där Moisio greps. Moisio var tilltalad vid rådstufvurätten härstädes senaste måndag, men uppsköts målets behandling till tisdagen den 7 maj.

— Älfven som farled. Vid gamla hamnen har en bom dragits öfver ån. Vi befinna oss alltså i den ljufva tid, då man har att vänta stock och props i älfven. Emedan dessa ofta skada fisket och fiskarenas bragder samt göra älfven ibland nästan obegagnelig såsom trafikled, tillåta vi oss att påpeka följande ställen i lagen om vattenrätten:

„Ej må ledbommar så utläggas, att samfärdseln hindras eller fisken afhålles från lekplats eller fiskeställe; och bör begagnande af fäste och landning så vidt görligt är ske å ställe, där minsta olägenhet vållas, och flottningsgods vid strand icke kvarhållas längre än nödigt är”.

Och om „kungsådra” heter det:

„Såsom kungsådra vare hållen en tredjedel af vattnets bredd vid medelvattenstånd; dock må i strömfall [fors] till kungsådra ej räknas större bredd, än att en tredjedel af strömfallets vattenmängd där ned går. Där far- eller flottled begagnas (i strömfall) må likväl kungsådras bredd ej understiga 7 meter”.

Det är uppenbart, att dessa föreskrifter ej hittills blifvit strängt följda under flottningen i Nykarleby älf. Stundom har man haft svårt att komma fram med en vanlig båt genom bommarnas öppning vid stranden i gamla hamnen. Och dock bör en tredjedel af åns bredd hållas öppen! Huru det varit i strömfallet Ragnörn, torde här ej behöfva nämnas. Det tillhör stadsfiskalen i Nykarleby (icke länsmannen) att se till att lagen i detta fall strängeligen efterlefves, och må vi icke längre nöja oss med den ordning eller oordning, som hittills fått passera.

— Älgar. I onsdags på morgonen uppenbarade sig oförmodadt på stranden af Djupstens holme tvenne älgkalfvar, en större och en mindre. De ämnade sig troligen öfver älfven, åt Soklot till, och stodo redan i vattnet nära en villabrygga, men blefvo då observerade af personer på bryggan och skrämda. Rådvilla, hvartåt de skulle vända sig, stodo älgarna några ögonblick stilla, svängde därpå rundt, åt land till, lunkade ett stycke genom det grunda strandvattnet, så det yrde och blänkte omkring deras svarta kroppar och försvunno därefter bland ungskogen på näset, berättar en åskådare.

— Haraldsfors såg, som för en tid sedan brann ned, håller på att återuppbyggas, hvarför det icke torde dröja alltför länge, innan den åter kan vara i verksamhet.

— Islossningen i Nykarleby älf har i år försiggått i största stillhet. Forsen blef isfri redan den 12 april vid relativt lågt vattenstånd. Omkring den 16 april visade sig större öppna ställen i älfven här och där, men först den 27 april gick den upp ända till Djupsten.

— Dödsfall. I går afled i Lingen i Tyskland enligt ingånget telegram teknikern Axel Nessler i en ålder af 21 år. Efter att ha genomgått industriskolan i Vasa begaf sig Axel Nessler för ett år tillbaka till Tyskland för att komplettera sina studier i maskinbyggnad. Intresserad af facket som han var och lyckligt begåfvad åt detta håll, ägnade han sig med allvar åt sitt arbete, tills krafterna under vinterns lopp begynte svika till följd af ett tärande lunglidande, som nu ändat den förhoppningsfulle unge mannens lif. Axel Nessler, som i vänners lag gjorde sig värderad för sitt hurtiga och lefnadsglada lynne, sörjes närmast as föräldrar och en bror.

— Trenne älgar sågos senaste fredag på Djupsten. De ståtliga djuren sprungo med god fart längs holmen till norra udden. De måste icke ansett sig kunna stanna där, utan satte av i sjön, simmande mot Alörn, varest det tidigare funnos kamrater.

— Tomtauktion. Vid auktionen, som senaste fredag förrättades inför drätselkammaren, å tomten mellan Missionshuset och Thulins förra gård stannade hr H. Hermansson för högsta anbudet 1400 mk. [Gustav Adolfsgatan 9–11.]

— Till vågmästare i stadens våghus under är 1909 har drätselkammaren antagit poliskonstapeln Aug. Johansson, som vid senaste fredag förrättad auktion stannade för högsta anbudet 120 mk.

En smalspårig kustbana
från Nykarleby till Vasa.

Ända från den tid Nykarleby järnväg byggdes, har man inom särskilda kretsar varit intresserad för en kustbana från Nykarleby till Vasa.

De tätt befolkade socknarna Munsala, Oravais och Vörå skulle därigenom få järnvägsförbindelse åt tvenne håll och kunna nå en önskvärd utveckling, som annars synes omöjlig. Och de ha förutsättningar att kunna gå framåt. Befolkningen är synnerligen välbärgad och den saknar ej heller andlig begåfning. Tvärtom. Men den borde få närmare beröring med kulturlifvet för att kunna göra sig gällande.

Då inte det minsta hopp finnes, att staten kunde bygga en järnväg, som så uteslutande skulle tjäna en begränsad ort, måste man tänka järnvägen som ett enskildt företag. Men då blir frågan: Lönar sig ett sådant företag?

På den frågan kan man först efter en noggrannare undersökning ge ett tillfredsställande svar. Men det synes ingalunda omöjligt att företaget kunde bära sig. Persontrafiken blefve helt visst synnerligen liflig, och äfven en betydande godstrafik vore att påräkna.

Det förefaller, som om järnvägen kunde byggas ganska billigt. Marken är jämn och större brobyggnader skulle icke behöfvas utom öfver Kyrö älf. Och man finge väl påräkna gratis mark af jordägarna, ty så stor betydelse komme järnvägen att få särskildt för dem, att deras jord skulle stiga mera i pris än det jordstycke skulle kosta, som de skulle afstå till järnvägen.

Men hvem skall ställa sig i spetsen för företaget, närmast för en förberedande undersökning? — Detta tillkommer de ledandende männen bland allmogen. De veta, huru landet ligger. De känna allmogens intressen och ekonomiska villkor. De kunna göra dessa förberedande arbeten billigast.

Huru företaget sedan skulle utföras, blir en fråga, som kommer efteråt. Det synes naturligt, att ett större aktiebolag skulle bildas, och borde de särskilda kommunerna bli hufvuddelägare i bolaget. Tiden är inne att på särskilda orter sammankalla allmänheten till frågans behandling. Företaget är måhända lättare att förverkliga än mången tror.

— Världens största ångare. Två väldiga ångare, större än något nu flytande fartyg, skola byggas vid Belfast för Hvita Stjärnlinjens räkning. De komma antagligen att erhålla namnen Olympic och Titanic, samt skola trafikera traden Southampton — Nevyork. En egendomlighet i deras konstruktion är den, att de vardera skola hava blott en skorsten och en mast.

Man har beräknat totalsumman för deras byggande till icke mindre än omkring 4,000,000 pd st. eller c:a 100,000,000 mark. De antagas ej komma att bli färdiga för sin första resa tidigare än 1912.

Intet sparas för att tillfredsställa höga fordringar på passagerarnas bekvämlighet. Passagerareantalet beräknas till 2,500 och besättningen blir ungefär 1,000 man. Tonnaget blir c:a 45,000 ton mot Lusitanias 32,500. Skorstenarna på dessa jättebåtar komma att bli så stora, att de väldigaste järnvägsvagnar kunna passera igenom.

Titanic byggs.
Förstoring.

Titanic färdig med fyra skorstenar och två master.

— Ett nyupptäckt urfolk. På ön Mornington i Carpentariaviken har en ämbetsman från Queensland vid namn Howard upptäckt en urstam, som hitintills ej varit känd.

Sedan han ett par dagar förgäves forskat efter invånare på ön, träffade han slutligen några stycken individer, därpå ett större antal. Dessa levde fullständigt på det stadium, som kännetecknar urfolket. Bruket av tobak var dem fullständigt främmande. De vanliga europeiska födoämnen, kött, bröd och socker kunde de på inga villkor tåla, ehuru deras nyfikenhet drev dem att smaka på dessa för dem fullständigt nya näringsmedel.

Invånarna på Morningtonön äro ganska kraftiga, och allt vad sjukdom heter är för dem främmande.

De bygga inga hus, utan nöja sig med att skydda sina lägerplatser med ett slags vindfång. De leva av sist och frukterna av Pandanusträdet, vilka på många av Söderhavets öar utgöra befolkningens viktigaste näringsmedel.

För fiskare och fiskevattensägare att beakta.

I senaste nummer af Österbottniska Posten ingår en notis om fiskaregillets härstädes beslut angående ett fredningsområde för fisk i vår skärgård. Denna notis är så oklart affattad, att man icke kan bilda sig någon riktig föreställning om den gräns fiskarena velat uppdraga för ifrågavarande område.

I hvarje fall vill det synas, som om mötesdeltagarna skulle glömt § 12 i lagen angående ny lydelse af Byggningsbalken, där det heter:

»Storryssja eller annan likartad med botten försedd fiskeredskap må ej utsättas närmast utanför sund, som utgör enda eller hufvudsakliga vattenleden för vik eller fjärd, samt ej heller i saltsjön inom fem kilometer utanför eller åt någondera sidan från mynningen af älf eller å, däri lax eller sik förekommer.

Nykarleby älf mynnar ut i saltsjön mellan Soklot sand och Djupsten, och drar man från denna punkt en cirkel med fem kilometers radie, så kommer viken söder om Majniemi, hvilken vik fiskarmötet tydligen ansett höra till fredningsområdet, att falla inom det område, som redan förut är genom tydlig lag fredadt.

I sammanhang härmed må anföras § 11 i Fiskeristadgan:

„Under den tid, visst fiskslag är fredadt, må ej heller redskap hållas utsatt, som är afsedt för fångst af sådan fisk” o. s. v.

På Alörns fjärd, utanför Bådan och i viken mot Rivi får man sålunda icke begagna sådana fiskredskap, med hvilka sik och lax fångas.

Vi känna ej, huru noggrant vederbörande polismyndigheter beaktat dessa omständigheter, men det är dock skäl att påpeka dem. — Och då fiskevattnen utarrenderas, böra dessa omständigheter särskildt bemärkas och för fiskarena tydligt utläggas, på det att intet missförstånd må uppstå.

Krönika.

Ny polisordning för Nykarleby stad har numera efter långvariga förberedelser utkommit och utdelats bland vederbörande gårdsägare. I § 3 heter det, att trottoarerna i den centrala stadsdelen skyndsamt efter snöfall skola uppskottas till en bredd af minst tre meter, räknadt från rännstenen mot tomten. Och den uppskottade trottoaren skall dessutom beströs med ren sand hvarje morgon före kl. 9. Och alla „knölar” och större ojämnheter skola bortskaffas.

Om vederbörande verkligen följa dessa föreskrifter, blir det ljufligt att promenera härefter i vår goda stad.

Fotvandring å gräsmattorna i stadens esplanader och parker är förbjuden heter det i § 6. Det återstår att se, huru polisen ämnar anordna trafiken mellan handl. S. A. Liljeqvists gård och utminuteringsbolagets butik. I fjol spändes en taggtråd mellan två björkar; men den tråden förfelade sitt ändamål fullständigt och kunde när som helst tagas bort. — Och handl. Casén får visst stänga sin butik, om kunderna inte få snedda öfver esplanaden.

Och numera får man inte lämna hästarna utan tillsyn på gatan, inte ens utanför ölbutiken, och så måste man köra i gående öfver „stora bron.” De goda landsborna må lägga detta på minnet, ty polisen ämnar visst låta några försöka och sedan — åtala dem! På detta sätt skall allmänheten uppfostras.

Ty polisen ämnar inte stå där ständigt och vinka med kalla handen. Så att nu vet ni det.

Och så skola alla, som åka med släde, ha bjällror eller klocka på hästen. Annars blir det böter.

Värst få velocipedåkarna det. De måste numera ha numrerad bricka, som fås å polisvaktkontoret.

[Morfar Emil Nylunds tillståndsbevis för att färdas med velociped. Läs mer om tillståndsbeviset.]

Barnen få ej heller längre åka kälke utför backar och gata „där större trafik råder.” Detta låter mera skrämmande än det är, ty „större trafik” råder inte å någon gata med backe i denna goda stad.

[Antar att ingen numera åker kälke ”utför backar och gata”, men i början på sjuttiotalet var det livlig kälk- och sparkåkning i Attosbackan (Grev Tottgatan mot tågstationen). I Levhemsbackan (Grev Tottgatan mot esplanaden) och Blomströmsbackan (Jöns Drakesväg mot Jakobstadsvägen).]

Positivspelarna måste härefter, enl. § 22, skaffa sig tillstånd af Magistraten, ty utförande af „instrumentalmusik, som afser penningeförvärf” får annars icke äga rum.

För landsborna må särskildt påpekas, att § 28 förbjuder ho det vara må att förtära öl eller andra rusdrycker å torg, gata eller allmän plats. Inom en gårdsplan får blott gårdsägaren eller hyresgästen i sällskap med sitt främmande ta sig en tår, t. ex. i en löfsal, där han icke väcker anstöt.

Polisen kommer sålunda att strängt beifra allt supande i portgångar och på andra sådana ställen.

Okynne af alla flag bestraffas; icke ens hundarna ha numera fullt samma frihet som förr. Att störa deras glädje är dock förenadt med så många svårigheter, att det praktiskt taget får förbli vid det gamla — misstänker jag. Jag skall emellertid noggrant observera polisens verksamhet i detta afseende för att sedan . . .

Formän skola numera, enl. § 42, ha rena och snygga åkdon och en särskildt fastställd taxa! Betingar han sig högre afgift, får han plikta bums.

Skola vi verkligen kunna genomföra alla dessa reformer i det dagliga lifvet?

*            *
*

Näst polisordningen intresserar oss nu väderleken mest.

De vindkunniga där nere i Helsingfors säga, att den gångna vintern varit ovanligt mild. På 80 år ha endast 3 vintrar varit varmare, nämligen 1832, 1882 och 1888.

Hvarpå värmen beror? Inte på kometerna och inte på Cooks och Pearys manipulationer vid nordpolen — ingen af de båda herrarna tyckes ha varit där — utan på Atlantista hafvets och Golfströmmens varma vatten. Hvilket åter beror på, att detta samma vatten varit i så kraftig rörelse och hämtat värme med sig från södern.

Och nu skola vi få en varm vår och en normalt varm eller ganska varm sommar. Statistiken har nämligen visat, att på varma vintrar följa varma vårar. Då hafsisen och snötäcket är ringa, åtgår ringa värme till deras smältning, hvadan värmen kommer moder jorden till godo.

Blifve det så i år!

Ännu ha vi dock inte sett andra vårtecken än „ismaskarna” och pojkar, som spela knapp utanför normalskolan. Men i Helsingfors kvittrar staren, och lärkan slår i skyn.

Min vän Strömgren drack häromdagen kaffe på sin villa; och jag njöt helt nyligen af vågskvalp mot Hummelskär. Bortom Tornskär stack en masttopp fram, och jag tänkte redan på tullslupen och gäddfiske. Men det var blott en fälbåt med sälskyttar i.

Så att vänta få vi ju ännu på den riktiga våren, ty nu skola vi få klarare dagar med sol och kallare nätter . . .

Sol! Det har varit för mulet i vinter. Vi ha blifvit knottriga och argsinta af gråvädret, men nu skall solen värma oss, så att vi bli vänliga och älskvärda . . .

Kurre.

Kantor J. W. Nesslers begrafning senaste fredag blef en vacker hyllning åt den aflidnes minne. Jordfästningen förrättades i kyrkan af kyrkoherden K. V. Petrell, som i anslående ordalag talade om den plikttrogna tjänaren, hvars sång under så lång tid förhöjt andakten i Nykarleby kyrka. Den aflidnes stoft följdes därpå till begrafningsplatsen, där seminaristerna utförde sång. Sedan grafven igenmyllats nedlades kransar därpå

• af de närmaste släktingarna och
• af handl. A. Kisor från Nykarleby församling „Med tacksam hågkomst för 37-årigt plikttroget arbete,”
• af stadsfullmäktige genom dess ordförande K. F. Spolander, som erinrade om den aflidnes intresse för kommunen och om hans goda egenskaper, hans förmåga att kunna vara herre och dräng allt efter omständigheterna,
• af stadsfiskal A. M. Gyllenberg från Handtverks- och fabriksföreningen med inskrift: Hvila du i frid, trött af arbete,
• af Norra kretsens lärarförening genom K. F. Spolander som därvid yttrade några ord om Nesslers betydelse såsom lärare,
• af bröderna Oskar, Fredrik och Edv. Westberg i Vasa med inskrift: Ett sista farväl: Tack för den glädje du spred omkring dig, tack för det lefnadsmod du ingöt, hvila från äflan i tiden, njut af friden!
• af Dahl, Kronman och Strandberg i Vasa med inskrift: Framgång hvilar på gudarnas knän, men viljan är mänskans,
• af hans arbetare genom lektor K. E. Wichmann, som i anslående ord talade om Nesslers egenskaper som arbetsgifvare. — Lektor Vichmann talade äfven om den aflidnes lärarverksamhet vid seminarium, för hvilken verksamhet seminariets lärare och elever velat betyga sin aktning genom att samla en liten grundplåt för en fond, som skulle bära kantor Nesslers namn och hvaraf räntorna i sinom tid skulle utdelas som stipendier.

Af kantor Nesslers personliga vänner nedlades dessutom följande kransar:

• Från kamrater genom apotekar G. Roos en stor krans med röda rosor och rödgula band,
• från Familjen Nylund: En sista hälsning! Ett sista tack för de toner du skänkt oss,
• af familjen Barck „en sista hälsning”,
• af ing. Th. Heikel „från sörjande vännerna Heikel” med uttryck af tacksamhet för den aflidnes vackra sång, om hvilken man sagt, att den kom liksom från himmelen och rörde människornas hjärtan och med erinran om den rådighet och hjälpsamhet kantor Nessler visat alla, som med honom kommit i beröring,
• från familjen Petrell: Tack för troget samarbete!
• från Emmy och Alfred Herler: Sof godt efter mödan,
• från vännen Henelius „En sista hälsning”,
• från familjen Söderström och
• från bröderna Gyllenberg.

Dödsfall. Senaste söndag afled härstädes fröken Ida Rosalie Nordgren i sitt 79:de lefnadsår. Den aflidna har under större delen as sitt lif bott i framlidne konsul P. A. Lybecks hus och sedermera hos fröknarna Aline och Sigrid Lybeck.

Islossningen i Nykarleby älf begynte i år söndagen den 17 april och fortgick under den 18 april, då ån blef isfri ända till Djupsten. Vattenmängden i älfven var ganska ringa och den nedgående isen befann sig i upplösningstillstånd. Någon skada har den därför inte kunnat åstadkomma.

Lyckliga sälskyttar. I förra veckan voro ett par fiskare utresta till Torsön och påträffade å öns norra udde sälskyttar, som hade en fångst af icke mindre än 240 sälar. Isen där ute var då tämligen slut och skyttarna voro betänkta på hemresa, men väntade ett antal kamrater norrifrån.

Man kan endast lifligt glädja sig åt det rika byte sälskyttarna gjort i år, ty yrket är mödosamt och farligt och sälen gör ju stor skada på fisken.

Man må dock i någon mån beklaga, att allmogen i denna trakt inte mera intresserar sig för sälskytte, i synnerhet som Nykarleby skärgård erbjuder särskildt lämpliga platser för yrkets utöfvande och flere af våra fiskare ha beboeliga hus ute vid hafsbandet. Sedan staten betalar 5 mk för hvarje dödad säl, bör jakten på detta skadedjur vara lönande. [Kurre omtalar sälskyttarna.]

Tjänstledighet har beviljats direktorn för Nykarleby seminarium G. Hedström från den 15 maj till den 15 juni. Till vikarier ha förordnats lektor K. E. Wichmann och studeranden Einar Hedström. Den sistnämnde sköter tills vidare äfven lektor Wichmanns tjänst, då lektor Wichmann plötsligt insjuknat.

Asskedsansökan. Öfverläraren vid Nykarleby seminariums öfningsskola Karl Fredrik Spolander har anhållit om afsked jämte pension.

Lotteriet för kommunala sjukhuset i Nykarleby kommer, såsom af en annons i dagens blad framgår, att äga rum lördagen den 28 dennes och börjar kl. 4 e. m. Programmet är ej ännu slutligt fastställdt, men lotter torde komma att säljas hela dagen i normalskolans vestibyl eller hall. För inträde i hallen erlägges ingen afgift, men för inträde i festsalen kl. 4 e. m. är afgiften 25 pi. Lotteriet slutar med bal å rådhuset på kvällen. Intresset för lotteriet har på sistone varit lifligt. Från landsbygden ha influtit penningar och vinster. Och bland vinsterna från staden må nämnas ett möblemang, ett dussin silfverskedar, filtar, dynor, klockor, kaffepannor, diverse redskap m. m. I allmänhet synes man lagt an på att köpa föremål, som äro nyttiga för hvar man. De mesta vinsterna inväntas dock under instundande vecka.

Segelsällskapet Ägirs seglingsprogram för instundande sommar har följande lydelse:

• Maj 22. Flaggan hissas å paviljongen.
• Juni 12. Motorbåtstäflan.
• Juni 23. Eskadersegling med midsommarvaka på Fridhem och Hummelskär.
• Juli 3. Kappsegling för i Ägir inskrifna båtar samt täflan om »skäristånkan».
• Juli 10. Gemensam segeldag i Jakobstad för Gamlakarleby segelförening, Jakobstads segelsällskap och Ägir.
• Juli 31. Allmogekappsegling och täflan för S. S. Ägirs båtar.
• Aug. 14. Täflingar för i Ägir inskrifna båtar.

Några afstånd i skärgården blefvo uppmätta i våras, medan isen låg kvar. Då det för fiskare och andra torde vara af intresse, meddela vi följande:

• Från Åminnegårds (Olsons) brygga till Djupsten (Axel Herlers brygga) är afståndet i det närmaste 2 ½, kilometer (2,460 meter).
• Från Djupsten (Herlers brygga) till Alö norra udde (stora stenen) är afståndet dryga 3 kilometer (3,120 meter).
• Från Åminnegårds brygga till Alö udde är afståndet 5 ½, kilometer (eller närmare bestämdt 5,580 meter).
• Från Alö norra udde (stora stenen) till Sjötorps (Hagfors') brygga i Hummelskärs sund är afståndet 3,240 meter eller i det närmaste 3 1/4 kilometer.

Mätningen af Alöfjärden gick förbi Sikgrundet och den s. k. „svankryggiga stenen”, sålunda en rakare sträckning än ångbåtsfarleden. — Från Alö udde till Hummelskärs sund blef sträckan rakt uppmätt, dock så att nordprickarna utanför Fröjdmans fiskarstuga togos rätt. Vid jämförelse af de uppmätta sträckorna och de å den s. k. Lindskogska kartan upptagna afstånden har det visat sig, att kartan i hufvudsak är riktig, ehuru man naturligtvis icke på kartan kan få fullt noggranna bestämningar. (För dem, som önska undersöka t. ex. en motorbåts fart, må nämnas, att afståndet från den s. k. „svankryggiga stenen” utanför Sikgrundet till stora stenen å Alö norra udde är 2,460 meter).

Kraftig verkan. Vi inlämnade till tryckeriet i går en i välvalda ordalag affattad notis om det taggtrådsstängsel, som under ett helt år velat men inte lyckats hindra trafiken mellan handl. S. A. Liljeqvists gård och Nykarleby utminuteriugsbolags spritbutik. Två timmar därefter var taggtråden borta — om detta var en följd af notisen, är visserligen en öppen fråga.

Velocipedryttarna böra enligt den nya polisordningen ha en nummerbricka på velocipeden för att ordningsmakten skall kunna lätt igenkänna dem, hvilka till äfventyrs skrida öfver gränserna för det tillåtna. Allmänneligen har man ock löst sig en nummer, men de flesta ta sig friheten att vika plåten, hvaraf följden är, att man omöjligen kan läsa nummern, om inte ryttaren stannar. Idén med nummerbrickorna förfelar fullständigt sitt ändamål, om inte plåten får vara oböjd.

Akta gräsmattorna! Ehuru gången genom stadens esplanader är både bred och torr, har en del personer en oförklarlig benägenhet att trampa ned gräsmattornas kanter. Märk anslagstaflorna och promenera längs gångarna — icke längs deras kanter!

Krönika.

Redan höll jag på att torka pennan för sommaren, då till redaktionen inkommo särskilda skrifvelser, som hamnat på mitt bord. Man önskar nämligen inte ha alltför många meddelanden från allmänheten, hvarför jag skonsamt vill meddela det som våra medmänniskor tänka och tala om.

En flicka, som dock försummat att sätta sitt namn under brefvet, ber mig skrifva något vackert om våren och kärleken. Våren är nämligen så vacker i år och kärleken det outgrundliga, som rör sig i ett människohjärta . . .

Ack ja! Det är ett godt uppslag, men det ligger inte för tillfället för min röst. Jag känner mig liksom hes. Vår- och kärlekskänslor odlas endast till husbehof på en redaktionsbyrå, där man mest har att göra med människornas ondska, hat och dumhet, som visserligen kläder sig för det mesta i rättfärdighetens snöhvita skrud.

Så vill t. ex. en landtman ha in i bladet litet mera i tjänstemannafrågan, som af de svenska tidningarna behandlats partiskt. Hvad vid landtdagen sagts om våra tjänstemäns fel och brister finner han riktigt och ogillar Svenska folkpartiets eller rättare Storbjörks och Inborrs hällning. D. v. s. de ha tegat, då de bort tala ut, hvad folket tänker. Det är sant, att våra tjänstemän inte kunna mutas och att de älska fäderneslandet, men de äro inte tillmötesgående, ej heller så värst plikttrogna. Och de se ibland mera på egen bekvämlighet än på allmänt väl. För en tid sedan erhöll häradskrifvaren i Lappo härad rätt att bo i Vasa, emedan det för honom föll sig passligare. Vår kronofogde har under flere år bott . . . Ja, landtmannen säger rent ut, att han inte vet, hvem som är kronofogde, ej heller hvar han bor.

Och när en läkare, som åtnjuter lön af staten, bosätter sig på en holme, dit man inte kan komma utan båt, så är det orätt, äfven om denna holme ligger inom distriktet. Ty en olycka kan inträffa äfven på andra tider i dygnet än under läkarns mottagningstimmar.

På detta sätt vill landtmannen lämna de bevis, som man saknat i utskottsbetänkandet. Han säger dessutom åsklilligt annat . . .

En annan insändare skrifver direkt på sak följande: Kunde inte läkarna i Nykarleby stad, då de äro två, fördela arbetet sig emellan så, att åtminstone den ena alltid vore i staden till tjänst, då nämligen ej båda äro upptagna af sjukbesök eller tjänsteresor? I vår har det händt, att man kommit millånga vägar utan att träffa någon läkare hemma. De behöfva visst kanske någon frihet, men andras lif eller död kan bero på att läkarn är tillfinnandes. Och då han är en tjänsteman, så . . .

Ja, det ville han säga i all höflighet, men det var mångas gemensamma mening o. s. v.

En tredje insändare af denna kategori ber att få säga några välvalda ord om bommen i ån vid gamla hamnen, men då detta spörsmål behandlades i senaste nummer, lägges hans lilla uppsats i korgen.

En fjärde frågar: Är redaktionen af Österbottniska Posten i ljus okunnighet om det sedeslösa lif, som förekommer på orten och som delvis blifvit framdraget t. o. m. inför rådstufvurätten? På andra orter brukar man draga fram sådant inför allmänheten — de skyldiga till straff och andra till varnnagel.

Svar: Österbottniska Posten anser, att all smuts inte bör dragas inför offentligheten. Det finnes nämligen myndigheter, som böra vårda sig om att god sed iakttages. Om de försumma sin plikt, är det illa, men tidningen har ingen polisuppgift att fylla.

Ja, något mera var det inte om den saken.

*         *
*

Apropos tjänstemännen.

En rik skola är, skrifver Vasabladet, Vasa svenska lyceum. Vid årsexamen utdelades i stipendier sammanlagdt 7,500 mk af räntorna från läroverkets stipendiefonder samt dessutom ett belopp om 200 mk, som förärats till läroverket af urmakaren I. Wiik.

Läroverkets stipendiekapital uppgår för närvarande till 162,575 mk.

Under läseåret hafva vid läroverket varit inskrifna inalles 234 elever, af hvilka vid vårterminens slut kvarstå 230. Från och med tredje klassen ha 57 elever tillhört klassiska och 101 elever reallinjen o. s. v.

Däremot nämner tidningen icke i detta sammanhang, att arbetsresultatet illa motsvarat de ekonomiska tillgångarna. I fjol och under många föregående år har antalet underkända elever i studentskrifningarna varit mycket stort vid Vasa svenska lyceum. I år skrefvo 14 elever, och blott 9 blefvo godkända.

Har rikedomen förvekligat vår tids Vasa-gossar, eller äro de dummare än andra, eller äro tjänstemännen, lärarna, pliktförgätna och okunniga?

I landtdagen försäkrar man visserligen att våra tjänstemän äro utmärkta för nit och skicklighet. Men frågan om Vasa lyceum återkommer år efter år utan att få en tillfredsställande förklaring. Vännerna af den svenska kulturen ville nämligen i länets residensstad se en mönsterskola, i synnerhet som allmänheten genom stora donationer visat ett lifligt intresse för skolan.

Vid realläroverket i Jakobstad skrefvo i vår för studentexamen ungefär samma antal elever som i Vasa lyceum, och alla de aflagda skrifprofven blefvo godkända.

Jakobstad har haft glädjen att se en Runeberg födas, men ortens befolkning anses inte i öfrigt stå högre i intellektuellt afseende än folket i andra svenska bygder. Jag tar naturligtvis inte härvid i betraktande affärsmannadugligheten och födgeniet . . .

*          *
*

Men skrif något vackert om våren och kärleken . . .

Dessa ord ljuda som en förebråelse, då jag blickar ut mot den vårblåa himmelen och ser den strålande solen kasta sitt ljus öfver goda och onda, rättfärdiga och orättfärdiga.

Häggarna äro alldeles tyngda af hvita blommor, syrenerna knoppas, och på mitt bord dofta liljekonvaljer, plockade ute på Alörn och Kubban. Flyttningslass rulla ut mot Andra sjön och mot gamla hamnen, och Häggbloms trillor äro oafbrutet i rörelse.

Vår skolungdom har återkommit och våra sommargäster komma dagligen. De se strålande ut, ty de känna inte vår skröplighet utan se blott vår grönska, vårt ljus och vår frid.

Mina båda barometrar visa vackert väder, mitt gäddrag är fejadt, den stora flaggan hopviken, kanistrarna fyllda med bensin och petroleum, bojar och grejor och linor och burkar med färg och allehanda glädje — allt är redo, då frihetens timme slår i dag.

Och bara jag sluter ögonen, ser jag Lönneströms flagga högt öfver Djupstens björkar och Torsöfjärdens böljar med vaggande nord- och sydprickar och i Granskärs sund tullslupen i stiltje. Bort allt hvad oro gör . . .

Motorbåtsköp. Kollegan Otto Nylund har från Tammerfors köpt en 23 fot lång motorbåt försedd med en 6—8 hks petroleummotor, som uppvärmes med lampa. Priset obekant. Den nya båten har vid försiggången profkörning gjort en god fart.

Olyckshändelse. Då studeranden Jarl Olson senaste söndag med motorbåt kommit till Djupsten, befarade han, att ett lager gått varmt i motorn, och ville undersöka saken samt stack sin högra hand i vefkammaren med den påföljd att han fick pekfingret afklippt, ty den elektriska strömmen var icke afbruten och motorn gjorde en oväntad explosion.

Till lärare i fackritning och projektionslära vid Jakobstads lägre handtverksskola har direktionen för skolan antagit folkskolläraren J. L.  Birck.

Villaköp. Telegrafkontorschefen S. Myntti har af rådman C. F. Öhrling tillhandlat sig två tredjedelar af den så kallade „Bolagsvillan” å Djupsten.

Olyckshändelse. Då bonden Johan Johansson Högbacka i måndags plöjde ute på åkern, stötte plogen plötsligt mot en sten med sådan kraft, att plogens handtag slog mot Johanssons bröst och bräckte ett refben.

Villaköp. Handl. H. Halme har köpt telegrafchefen S. Mynttis villa å Djupsten.

Täfling om Tredje ungdomsringens vandringssköld för skidsport försiggick annandag påsk i Nykarleby. Af till ringen hörande nio föreningar hade endast Nykarleby U. f. hörsammat sköldinnehafvarnas (Kovjoki U. f.) utmaning, hvarför konkurrensen icke heller nu blef större än senaste år. Båda föreningarna uppställde 5 försvarare mot 3 i fjol.

Starten skedde vid Nybron i ordningsföljd efter lottdragning med 2 minuters mellanrum. Banan sträckte sig längs ån mot Djupsten och omfattade 10 km. Af prisdomarna representerade herrar G. I. Holländer och M. W. Fagerholm Nykarleby U. f. samt herrar And. Blomqvist och Elis Sirén Kovjoki U. f.

Som man kunde förutse, blefvo resultaten icke heller i år lysande. Midvinterns ogynnsamma väderleksförhållanden och snöbrist hafva omöjliggjordt nästan all träning, hvarför också framstegen inom denna idrottsgren å vår ort icke äro så stora, som man möjligen kunnat förvänta. Ännu återstår mycket att vinna i detta afseende, och vi skola hoppas den kommande vintern må blifva gynnsammare för alla dem, som idka vår främsta vinteridrott, samt att den må vinna större insteg särskildt inom våra ungdomsföreningar.

Resultaten för denna täfling blefvo följande:
Jahn Bäck 45 min., Nykarleby U. f.,
Aug Vesterlund 49 min., Kovjoki U. f.,
Werner Ström 49 min. 30 sek, Nykarleby U. f.,
Hj. Johansson 49 min. 55 sek., Nykarleby U. f.,
I. Jakobsson 50 min. 15 sek., Kovjoki U. f.,
Alfr. Johansson 50 min. 22 sek, Nykarleby U. f.,
Wilh. Romar 52 min. 5 sek., Kovjoki U. f.,
Alfr. 55 min. 50 sek., Kovjoki U. f.

Axel Nyström och Aug. Johansson afbröto.

Nykarleby U. f. eröfrade skölden för ett år framåt. Medeltiden för de tre bästa täflarna från denna förening utgjorde 48 min. 8 1/3 s. mot Kovjoki U. f:s jämförelsetal 50 min. 26 2/3 s. — Stark nordlig vind rådde under täflingen, och temperaturen var —5°. Banan bestod till stor del af blank is. Prisutdelningen försiggår instundande söndag å Kovjoki Samlingshus under den soaré folkhögskoleeleverna därstädes föranstalta till förmån för skolans bibliotek, hvarom närmare å annat ställe i dagens blad.

I förbigående . . .

Ehuru värmen ännu icke börjat bli så värst tryckande som damernas yttre utstyrsel skulle ge vid handen, ha flera stadsbor redan flyttat ut till sina respektive sommarvillor. Då den svenska väderleksspåmannen förutsagt kall väderlek från och med den 11 eller 12 dennes fram emot midsommartiden, beslöt redaktionen in corpore med huvudredaktören i spetsen jämte ty åtföljande redaktionssekreterare, korrekturläsare och ständiga medarbetare företaga en gemensam utflykt senaste tisdag, medan ännu värmen rådde. Huvudredaktören hade, av idel nyfikenhet att mitt under det vardagliga stadskvalmet få snusa litet på god lands- och sjöluft, skyndat litet i förväg för att ej komma för sent till målet — Djupsten. Emellertid hade ett väldigt rökmoln — troligen från de många lastångarna i hamnen — stigit upp i N.N.V. och . . .

Han hade ej hunnit längre än till Åminnegård, då han upphanns av sina kolleger.

Sedan röken och dimman skingrat sig i någon mån, kunde färden fortsättas. Hela åmynningen låg uppfylld av props och pappersved, och på Soklot sandudden stodo många rader av samma vara. „A:b Nykarleby ändå har stor utskeppning” menade redaktionssekreteraren. Utanför Djupsten blev röken och tjockan nästan ogenomtränglig. På redaktörens enträgna uppmaning beslöto sällskapet vända om, ehuru målet ej var uppnått. „Nog vore det bra skönt, resonerade korrekturläsaren, att varje kväll få slita sig lös från kvalmet och dammet i staden, och söka sig ut till Alörn och Thorsön”. Medan det övriga sällskapet smågnolade „Ro, ro liten vän”, fortsatte den välmenande „rättaren” sin filosofiska fundering.

„Då jag nu betraktar våra många „naturliga skönheter” (vår ärade herre är en prosaisk man, som gärna uttrycker sig i bilder) blir det för mig omöjligt att förstå, huru så många söner och döttrar just vårtiden kunna utbyta sina vackra skogar, klippor och fjärdar, sin rena härliga luft mot fabrikernas gränslösa slammer, sitt damm och sitt enahanda, evigt enahanda arbete. De flesta — även de, som ej drivas därtill av svåra förhållanden tillfredsställa sin brännande längtan och söka sig till de större fabriksstäderna i eget land eller också emigrera till fjärran väster. Ho, kan förstå deras längtan? Är det blott för att tillfredsställa sina vårkänslor . . . Nej, jag kan ej tro så illa om våra rödkindade flickor. Men Hallström säger ju på något ställe ungefär som så. Då häggarna blomma, då längta flickorna bort för att söka sig män.” Rättaren avbröts i sina funderingar av Lillqvistens auto, som kom för att hämta oss. Efter 3 min voro vi alla åter på byrån.

*

Just då tidningen skulle gå i pressen, kom ett ungt, älskande par inklivande på ansvariga utgivarens kontor och frågte efter herr Felix. Personen i fråga efterkallades.

„Bästa herr Felix . . . stammade den unga skönheten och sökte vinna mod i sin älskades skygga blickar.

. . . det känns så . . . så ohyggligt torrt så .”. osympatiskt torrt i staden nu. Allt ropar på vatten.

Men, vågade jag invända, ingalunda vill väl herrskapet påbörda mig skulden till att alla, buskar, träd, människor, till och med unga älskande, ropa efter vatten . . . De bägge unga rodnade ända upp till öronen, och sågo på varandra.

. . . Några minuters tryckande paus. Den lyckliga mannen hov plötsligen upp sin skrovliga basröst.

„Vi tänkte be Felix vara så vänlig och skriva några rader i tidningen om stadens snälla hundprissar. Vår goda stad är nu överfylld av de snälla, oskuldsfulla djuren. Snart kommer man nog att formligen trampa ihjäl de små, älskliga varelserna. I går afton hade de större prissarna etablerat slagsmål på torget. Då vi — min fästmö och jag jämte några tanter och unga mamseller — togo oss en aftonpromenad, blevo vi på det högsta uppretade av deras gälla skrik. Herrelösa hundar borde ej få springa omkring till stor gamman för stadens sysslolösa pojkar. Lika opassande är det att — som några prissägare tillåta sig — ha de mordlystna rackarna utposterade i alla portgångar i närheten av torget, där trafiken, isynnerhet under torgdagarna samt även annars, sedan seminariet öppnat sina portar, är synnerligen livlig . . .

Å, unge man, passade jag på att inflika, Ni blir med tiden en berömd storhet en mänsklighetens välgörare, då Ni med så stort intresse och omsorg tänker på oss stadsbor. Ehuru några viktiga notiser måste stå över till nästa nummer, skall nog Edert uttalande bli synligt i morgondagens tidning . . .

Tack — ett hjärtligt tack, bästa Felix  . . .

Det unga herrskapet försvann genast för att ej förlora så många minuter för sin dyrbara aftonsysselsättning. 12/6 13.

Inbrott i villa. Senaste fredag, medan lektor Otto Nylund för några timmar avlägsnade sig från sin villa å Djupsten, förövades inbrott därstädes. Tjuvarna hade öppnat utifrån ett fönster till verandan, varefter de praktiserat sig in och därifrån bortfört ett amerikanskt fickur och särskilda mindre betydande föremål. Av flera omständigheter att döma hade förövarna av inbrottet haft skyndsamt. Vilka de objudna gästerna varit, har man sig tillsvidare icke bekant. Ett par misstänkta individer blevo av polisen på fredagen undersökta, utan att tjuvgodset hittades hos dem.

Villainbrotten ha de senaste dagarna åter låtit tala om sig. Under förra veckan observerades att inbrott förövats i bl. a. Lybeckska och Nyholmska villorna å Alön, hos dir. Spolander å Furuskär, fröken Maria Nylund å Rödklubben samt dir. Schalin och lärar Holstius å Djupsten. Någon större skada torde icke ha förövats, utan har den opåkallade besökaren i de flesta fall nöjt sig med att bryta upp dörrar eller fönster och bortföra arbetsverktyg och andra mindre värdefulla föremål. I doktor Backmans villa å Granholmen ha de flesta dörrar och lådor öppnats, dels med nycklar dels genom att låsen sönderbrutits. Polisens spaningar ha denna gång resulterat i att en yngre mansperson från stadens grannskap, vilken erkänt sig hava begått inbrotten, numera inmanats i häkte.

I stationshuset vid Andra sjön har likaså grovt ofog nyligen förövats, i det att en mängd rumsinventarier sönderslagits, däribland några stolar, en soffa och en väggspegel. Därjämte har en dörr sönderbrutits. Vilka förövarna av ofoget äro, har man sig visserligen bekant, men om ersättning för de förstörda föremålen kan erhållas, är tills vidare icke säkert.

Inbrott förövades i tisdags på aftonen i uthusbyggnaderna vid fröken L. Sundströms och verkmäst. Anders Holmqvists villor å Djupsten. Förövarna, fyra gossar i åldern 13—15 år, grepos på bar gärning, förrän de hunno tillägna sig någonting, och sluppo i anseende till sin ålder denna gång undan blott med en varning å poliskammaren.

Fisket i Nykarleby älv har även under innevarande vecka bedrivits synnerligen intensivt, att döma av det antal fiskebåtar, som synts vid forsarna, i synnerhet nedanom Ragnörn. Fisket har varit lönande både med ryssjor och nät; så erhöll en fiskare en morgon i sex ryssjor 110 kg sik. Dock klagas allmänt över att stockflottningen vållat fiskarena ett stort avbräck, i det att fisken icke blott synas bli hindrad av stockarna vid uppstigningen för forsarna, utan uppgives det även, att vattnet i älven blivit så förorenat genom flottningen, att en mängd sik dött därav. Dagligen ha fiskarena nämligen döda sikar i sina ryssjor, och de påstå att det förorenade vattnet är orsaken härtill.

Vid åmynningen invid Djupsten ha enligt meddelande från poliskammaren ett tiotal soklotbor de senaste dygnen bedrivit olaga sikfiske med omkring 20 storryssjor och ett antal nät. Fiskevattnet är där gemensamt för Nykarleby stad och Forsby by. Såsom naturligt är har det väckt förargelse, att fiskevattensägarna icke ensamma fått fiska i vattnet, och fråga väcktes igår att de främmande fiskarena skulle instämmas till häradsrätten för olaga fiske.

Nejonögonfisket pågår likaså som bäst. Det torde nu vara något mera givande än i fjol, men även det störes av stockflottningen. Nejonögonen eller „nätingarna”, som de allmänt kallas här, ha kostat 100 st. orensade omkring 5 mk och stekta eller annars färdigt preparerade 7 á 8 mk.

Kommunisttrafiken
Sverge-Finland.

Den 31 maj anhöllos i Nykarleby några på hemliga vägar från Sverge anlända personer, nämligen den för statsförrädisk verksamhet misstänkta arbetsledaren Isak Vikman och metallarbetaren Nikolai Aleksanteri Saari, vardera från Jakobstad, samt skomakaren Jakob Vuorenmaa från Esse. Vid de förhör, som av detektiva centralpolisen verkställts, framgick beträffande den mest skyldiga Vikman bl. a. följande:

Vikman dömdes av rådhusrätten i Jakobstad i januari 1920 för spridande av kommunistisk agitationslitteratur till sex månaders tukthusstraff, vilket han dock icke avsatt, enär han den 12 januari s. å. rymde till Sverge. I Umeå tog han anställning som agent för därvarande finska och svenska kommunister, i det han stod i förbindelse med den i Stockholm verksamma finländska kommittén. I Sverge utspridde Vikman agitationslitteratur bland arbetarna och värvade manskap till Råds-Ryssland. Troligt är, att Vikman också flere gånger besökte Finland med Umeå-kommunisternas motorbåt, varvid han medförde agitationslitteratur. Då kommunisternas hemliga sammansvärjning i Sverge uppdagades och vederbörande verkställde häktningar, fruktade V. att också komma fast och begav sig därför tillsammans med ovannämnda personer till Finland i maj 1921. I närheten av Nykarleby gjorde de inbrott i en bostad.

Om kommunisternas verksamhet i Sverge har Vikman meddelat följande:

Som ordförande i den finländska kommittén i Stockholm (Suomi-kommittén) verkar Artur Usenius, som kassaförvaltare hans hustru, och som sekreterare förre distriktsorganisatörer i Jakobstads svenska metallarbetares fackförening. Hedberg, Antti Aro (numera fängslad i Sverge) skötte agitationen samt anskaffade och spridde uppviglingsskrifter. Han hade också många medarbetare.

Sina medel får Suomi-kommittén från Råds-Ryssland. Sålunda borde den under slutet av sistlidne juni hava fått en försändelse om 500,000 guldrubel under sken av någon affärstransaktion. Förbindelsen med Råds-Ryssland är mycket livlig. Varje tisdag och torsdag avgår från Stockholm ett tiotal kurirer och agenter till Råds-Ryssland via Reval, vilken väg också om sommaren användes som etappväg. En annan etappväg går via Finland över Karelska näset. Om övriga etappvägar har redan tidigare meddelats.

För närvarande verkar såsom föreståndare för filialen i Umeå elektricitetsarbetaren Artur Mandelin från Fredrikshamn. Som medhjälpare har han den svenska juriskandidaten och folkskolläraren Forsblom. De emottaga politiska flyktingar, kommunistagenter och kurirer, som anlända från Finland. Mandelin har till sitt förfogande bl. a. en motorbåt, med vilken de upprätthålla förbindelsen med Finland, vilken också är mycket livlig, i det att stora mängder kommunistlitteratur och smuggelgods införas. Etappvägen går från Sundsvall till Jakobstad. Enligt ett meddelande av Vikman har Mandelin i Sverge genomgått en kurs som flygmaskinsförare och skulle han vid utbrottet av ett nytt uppror i Finland på de upproriskas sida tjäna såsom flygare. Under upproret år 1918 var Mandelin chef för ett bilkommando i Viborg.

Den i Sundsvall bosatta finska kommunistagenten Martta Silfvast torde i nämnda stad grunda en kommunistisk kvinnoorganisation vilken vid ett uppror skulle verka som sanitäravdelning. Efter förhören förpassades männen till länsfängelset i Vasa den 18 juli. Förhörsprotokollen ha av centralpolisen överstyrts till landshövdingen i Vasa län i ock för väckande av åtal.

*

Såsom komplettering till ovanstående äro vi i tillfälle meddela, att de tre männen för närvarande äro inhysta i stadshäktet härstädes för att stånda till svars inför rådstuvurätten härst. för inbrott uti ett par villor å Djupsten. Efter att den 26 juli hava av häradsrätten i Nykarleby domsaga dömts för stöld och inbrott uti en fiskarstuga ute å Tornskär till över 1 års tukthusstraff, införpassades männen till länshäktet i Vasa, varifrån de dock omedelbart återsändes med befallning från vederbörande, att staden må själv föda sina rannsakningsfångar. Vart männen skola sändas sedan rådstuvurätten dom fallit är icke gott att veta, då de även äro åtalade av centralpolisen för högförräderi samt av polisen i Jakobstad för olovligt innehavande av skjutvapen samt olovligt överskridande av gränsen.

Från rådstuvurätten. Vid rådstuvurättens sammanträde i måndags dömdes de i föreg. nr. för inbrott och stöld i villor å Djupsten omnämnda tre männen till 6 månaders fängelsestraff envar samt att därutöver vara förlustig medborgerligt förtroende under fem års tid.

Islossningen, som försiggått lamt, och långsamt, hade vid veckoskiftet fortskridit till Nybrofors. Natten mot tisdagen kommo större ismassor uppifrån älven och packade sig nedanom forsen, varpå isen tisdag middag satte sig i rörelse till älvmynningen. Trots den till synes så sena våren försiggick islossningen en dag tidigare än senaste år, då den egde rum den 7 maj.

Enligt gamla märken skola fjärdarna gå upp nio dygn efter det älvisen hunnit Djupsten.

Nykarleby stads ungdomsförening sammanträdde på tisdagen, varvid programkommittéer utsågos för den återstående delen av kalenderåret. Syföreningen skall åter träda i verksamhet. En utfärd planeras till Djupsten den 13 dns. Under vintersäsongen kommer 4—5 teaterpjäser att upptagas, varibland «Bröllopet på Solö», «Gnistan», «Lögnens ansikte» och «Floden». Ett lotteri kommer möjligen att föranstaltas i februari.

Krönika.

——

Den 21 juni

Det är söndag i dag. Jag har hängt upp arbetsrocken, tänker på den gångna veckans ljuvlighet och inväntar midsommaren.

Doften av blommande rönnar tränger in genom mina fönster, och syrenerna stråla i gredelin färgprakt, medan äppelträden äro snövita av en här aldrig skådad rik blomning. Då det i början av veckan höll på att bli för torrt, kom ett långvarigt regn, som genomblötte marken. Nordanvinden har t. o. m. blivit varm, och borta i skogsparken ropar göken, medan bofinkar, rödstjärtar och trädgårdssångare hålla sångfest i trädgårdar och esplanader.

Flugsnapparens unga fru ligger på sina ägg utanför mitt fönster så lugnt, som om hon redan hade sina små ute i världen och försörjda, och hennes kära make sitter på telefontråden, väntande, att jag skall stänga fönstret, så att han kan avleverera i köket en fluga, som han har i munnen och som ska bilda en väsentlig del av unga fruns middag. Huru enkel är icke det unga parets bosättning! Våningen 6 kvadratcentimeter bakom en stupränna, där det är dragfritt, men frisk luft och solsken ända till kl. 12 på dagen, inga ledsamma utskylder, inga växlar i banken. Ingen ny sommarkappa åt den hulda, ingen hatt och inga silkesstrumpor till midsommaren. Och några flugor till söndagsmiddagen!

Så lycklig är inte människan. Jag har tvärtom i dag en syndig längtan efter sparrissoppa, kokt lax med nypotatis och holländsk sås, som kunde förtaga smaken av jod och arsenik och havregrynsgröt, som utgör min dagliga kost.

Men jag är lycklig ändå, ty solens ljus flödar som ur ett ymnighetshorn över nejden, vilken doftar av jord och unga löv och blommor. Småpojkarna ligga på de varma bergen i Nystan, ty det går inte att barfota sparka fotboll, och flickorna binda kransar av blommor. Fågelsången skulle kanske bli enformig, om man inte på samma gång hörde automobilerna råma ute i staden, och byggmästar Kamis sitter piff på det hela, då han allt emellanåt låter sina minor springa där nere i forsen, varest den stora dammen skall byggas under ett arbete, som redan pågår dag och natt.

*          *
*

Jorden är en jämmerdal, men denna jämmerdal har just nu en betänklig likhet med paradiset, ja, överträffar det i en del avseenden. Jag föreställer mig, att livet i Edens lustgård kan ha varit ganska enformigt, då Adam och Eva saknade en del bekvämligheter, som vi sätta högt värde på. De ägde kanske ett dunbolster, men säkert inte en resårmadrass. De saknade elektriskt ljus, och jag vet ej, huru Adam bar sig åt, då han ville se på klockan om natten eller då han ville lända sin cigarr. Eva saknade symaskin. De saknade telefon, järnväg, en daglig tidning och biograf ja, mycket av det som gör vårt liv angenämt.

Och dock flytta många människor just nu bort från vår lustgård i bilar och på långflakar, som oupphörligt gå mot Andra sjön eller åt Djupsten till eller mot oåtkomliga holmar, där de skola sova på halm i brädlådor, gå bland stenar och gyttja, slåss med myggor och känna nordanvinden blåsa genom märg och ben. — Efter en vecka komma vännerna för att hälsa på. Då råkar husmodern vara utan vatten, som skall hämtas från staden, blott tre skorpor äro kvar, grädden slut, och tio personer borde bjudas på kaffe.

Vilket martyrium, vilket sommarnöje!

Jag tycker synd om människorna där ute, och jag är glad över att jag ingen sommarvilla har. — Min vän Strömgren har bett mig hälsa på, och det skall jag även göra, men jag tar med mig tre liter brunnsvatten, en kvart liter grädde, femton wienerbröd från Granbergs och en påse med god, torr ved jämte de senast ankomna tidningarna. Så utrustad kan man bli hjärtligt mottagen på en villa.

*          *
*

Men låtom oss lämna paradiset och dess fröjder.

Jag drömde senaste natt, att jag var en betydande man och skulle i egenskap av huvudredaktör för Ö. P. ha ett viktigt politiskt samtal med en av våra statsmän. Med detsamma befann jag mig i hissen till hans våning, men hissen gick nedåt med en rasande fart. Jag svettades, ty det blev varmare och varmare, ju djupare jag kom, och slutligen stannade den på en stor resebyrå. Jag bad vaktmästaren stänga värmeledningen och räckte fram mitt kort, varpå jag strax fick företräde för Phan själv, en ytterst artig och vårdad herre i medelåldern med kläder, så väl pressade, som om de just kommit från mästar Finnströms verkstad. Den store direktören sade sig emellertid vara främmande för förhållandena i Nykarleby, men öppnade dörren till ett enskilt kabinett, där hans specialist för finländska angelägenheter tog emot. Och kan läsaren tänka sig, vem mitt öga såg? — Jo, allas vår Nikolai Ivanovitsj Bobrikoff.

Han var ytterst förekommande, prisade Finland, som numera sänder talrika kunder till hans avdelning o. s. v. Men Ni vill höra min åsikt om det närvarande livet i gränsmarken. Tja, finnarna ha alldeles över förväntan utvecklat sig. Ingen bryr sig numera om de s. k. grundlagarna, vilka utgjorde min största förargelse. Då gårdsägarna i Helsingfors vile stöda sig pi dem, skrev en rådman i Hbl., att de inte kunde tillämpas i juridisk praktik! Här skrattade Nikolai Ivanovitsj och torkade glasögonen. Och regeringsformen, som skyddar människorna till liv och egendom, den struntar riksdagen i, låter trycka sedlar i sådan mängd att de förlora 90 procent av sitt värde. Och spararna förlora nästan allt. Det är en modig statskonst. Då jag skulle besätta tjänsterna, ville man väga »meriterna» på guldvåg, men nu ser man blott på det rätta sinnelaget såsom jag och på finsk språkkunskap. Jag erkänner villigt, att jag beundrar finnarna; de följa mina metoder, men de ha mycket förbättrat dem . . .

Här small ett skott, och jag kom att tänka på Eugen Schauman, men det var byggmästar Kamis där nere i forsen, och jag vaknade, innan Nikolai Ivanovitsj hunnit tala till punkt.

*          *
*

Emellertid fann jag, att mycken sanning legat i den gamles ord, att vi egentligen, vi svenskar nämligen, leva som under Bobrikoffs tid med den skillnaden dock, att det nu gäller finska i stället för ryska och att det är »folket» som nu missbrukar makten i st. f. en enskild man då. För båda dessa stormakter är rättsgrunden lika främmande. Inte medborgerlig förtjänst utan finskt sinnelag och finsk härstamning utgöra grunden för all befordran. Nyligen skulle en professorstjänst vid Åbo finska universitet besättas, och där fanns en välkvalificerad man med finskt sinne och finsk språkkunskap. Men har var gift med en svensk kvinna och hemspråket var svenska, ehuru mannen bröt på finska; och därför uppstämde hela den finska pressen ett ulvatjut, som hördes över hela landet.

Bör man kanske mycket förundra sig däröver?

Inte egentligen. En sådan fanatism har under alla tider tillhört människorna. Under århundraden har det varit religionen, som upphetsat människorna. Den, som inte bekände den rätta läran, Athanasii symbolum, var dömd och förtappad, kunde inte bekläda ett offentligt ämbete i staten, och han kunde tacka sin lycka, om han inte blev bränd. Nu får en man tro vad som helst om vår Herre, men kan dock bli borgmästare och statsråd, om han tror på Kalevala, har finskt namn och kan finska.

Människornas åsikter ändras, men icke hennes natur. Vad som skall följa efter finskan, vet man icke nu, men förbudslagen börjar redan att tävla. Ändamålet är ju emellertid, att människorna skola bliva lyckliga, om icke med godo så med våld, förut pinbänk, tumskruvar och bål, nu andra redskap, såsom snusare och lyssnare och revolvrar m. m.

*          *
*

Till sist en liten historia ur min närmaste omgivning. En mamma har en förhoppningsfull fyraåring, som leker hela dagen och är intresserad av livet. Häromkvällen tömde hon hans fickor, som svällde av stenar, knappar, segelgarn, spikar och askar m. m., lade honom; och han läste stilla sin aftonbön, varigenom hans tankar vändes bort från leksakerna, och så frågade han efter en stund:

— Mamma, är Gud gift?

— Sov nu och var tyst, sade mamma.

Och han blev tyst, men då han inte fick svar, vände sig hans håg mot världen igen, och efter en stund sporde han:

— Mamma, vart ta alla gamla bleckburkar vägen?

Fem minuter sedan somnade han utan svar på den livsfråga han framställt.

Hösten är tydligen icke kommen på allvar ännu, trots litet blöta nu och då.
På Djupsten plockades den 7 dns vackra mogna hallon, inte bara några undantagsexemplar, utan tillräckligt för en hel liten syltning. En samling blommande klöver, vuxen på Johannes Bromans ägor vid Ransvik, har även företetts red. Exemplaren voro dessutom ovanligt stora, rödklövern mätande ända upp till 92 cm. och den blygsammare vitklövern ända till 77 cm.

Jaktvårdsföreningen Sylvia

sammanträdde senaste lördag å Granbergs kafé, varvid en glädjande anslutning kunde konstateras. I detta nu äro c:a 30 medlemmar anslutna, dels aktiva jägare, dels sådana som ansökt om medlemskap på grund av sitt intresse för jaktvård och naturskydd.

Sedan medlemsantalet konstaterats, fastställdes vid sidan av en inträdesavgift av 10 mk årsavgiften till 15 mk per medlem till den 1 januari. Med sålunda erhållna medel skulle arrendeavgifterna vid årsskiftet erläggas.

Därefter skreds till fastställandet av instruktion för föreningen. Såsom totalt fredat område bestämdes hela Långörn samt skogen vid Andrasjön med Båda gärdesgården i norr och vägen till Andra sjön i söder som gränser. Sjöfågeln fredades utmed älven till Sikgrundet vid Djupstens skatan. Jakt å ekorre förbjöds å alla föreningens marker förutom från Båda gärdesgården norrut. Trots att rapphönskullarna under de senaste åren i någon mån tilltagit, beslöts dock, att all jakt å rapphöns skulle förbjudas även under nästa jaktsäsong. Då övrig skogsfågel synes förekomma talrikt, ansåg sig föreningen detta år ej behöva inskränka jakten å desamma. Maximiantalet harar per jägare och dag fastställdes till 2, under hela jaktsäsongen till högst 20 eller något mindre än 1 per vecka. Bisamråttan frigavs h. o. h.

Totala fredningsområden bliva således Långörn, Andrasjö skogen och älven ut till Sikgrundet. Föreningen kommer att med lagens hela stränghet beivra överträdelser av dessa sina beslut. Till att övervaka områdena hava jaktvårdare utsetts, vilka skoningslöst befordra tjuvjägare och personer, som befunnits ute i olovliga ärenden, till laga ansvar. Hundägare uppmärksam göras även särskilt på stadgandet i gällande jaktlag angående kopplandet av sina hundar.

Vicehäradsh. S. A. Berger vald till borgmästare.

Stadsfullmäktige sammanträdde på onsdagen, varvid följande ärenden behandlades.

Vid förrättat val av borgmästare erhöll t. f. borgmästaren i Nykarleby, vicehäradshövding S. A. Berger, samtliga 12 närvarandes röster.

Sjukhusstyrelsens förslag om anställandet av en skolad nattsköterska vid sjukhuset godkändes.

Likaså godkändes stadsstyrelsens förslag till ny tariff vid kraftverket. Den gamla tariffen upptar enbart en avgift om 3:50 per kw. för förbrukad belysningsström ävensom 1 mk för kraftström. Den nya tariffen innebär en grundavgift om 75 mk per rum och år plus 65 pi per kw. förbrukad ström. Med rum avses icke obebodda vindsrum, skrubbar, källare, uthus o. d. Det står varje förbrukare fritt att välja mellan dessa båda alternativ.

Stadens vårdreglemente kompletterades därhän, att staden utgör ett enda vårddistrikt.

Arbetsledaren William Hellunds anhållan om löneförhöjning bifölls.

Godkändes stadsstyrelsens förslag till utarrendering av villaområden: åt frk. Maj Lis Granberg å Andrasjö-bergen samt åt hrr J. Höglund, H. Österlund, Holger Haglund och J. Ahlström å Djupsten.

Talrika villainbrott ha under de senaste veckorna förövats i Nykarleby skärgård. Flertalet villor på Långörn, Kubban, Granholmen, Torsön, Alön, Djupsten o. a. ställen ha hemsökts. Medels yxor och bräckjärn ha tjuvarna berett sig tillträde och i somliga villor ställt till stor förödelse. Dörrar och fönster ha slagits sönder och allt undersökts. I allmänhet förvaras ju inte så särdeles dyrbara saker i sommarvillorna, så att ut bytet torde inte ha blivit särdeles stort. Men den skada byggnaderna lidit är desto större. Polisen är i verksamhet för att uppspåra banditerna, men är tills vidare förtegen.

Fågeljakten

blir som bekant fri, om icke de enskilda jaktföreningarna bestämt annorlunda, fr. o. m. den 20 aug. Nämnda dag kan jakt börja på tjädertupp, orre, ripa, järpe, morkula, duva, svärta, havsorre, vigg, brunand, fjälland, alfågel samt stor och små skrake. De enskilda föreningarna äro dock obehindrade att fridlysa också dessa fåglar. Det är därför klokt att i samband med utlösandet av jaktkort eller annars taga reda på vilka fridlysningsbeslut, som fattats inom föreningen. Eljas kan man diskutera om det är korrekt att skjuta årskullarna, som vid det här laget knappast äro halvvuxna.

———

Överenskommelse har träffats mellan Sylvia och Frida jaktföreningar om att jakten på sjöfågel å stranden vid älven—Åminne—Djupsten som under en följd av år icke fått vidtagas förrän 1 sept. i år blir fri i enlighet med utfärdade bestämmelser eller redan den 20 aug.

Älven isfri den 11 april.

Under närmare en veckas tid hade den is, som i medlet av senaste vecka samlats mellan Brunnsholmarna och Storbron, endast ryckt något närmare bron, där den hölls tillbaka av det tillsvidare obrutna isfältet mellan bron och kraftverksdammen. På tisdagen brast isen nedanför kraftverket, stannade ett tag vid Kuddnäs och fortsatte därpå genom den isfria Ragnörn till Nålörn. Onsdag vid middagstiden satts sig ispackningen ovanom Storbron plötsligt i rörelse. Lappoisarna kom då ned, tog Rajåisen med sig och tryckte på isen vid storbron samt bröt sönder isfältet där nedanom, varefter ismassorna rutschade över dammen vid kraftverket och fortsatte till Djupsten. Det räckte över en timme för isen att passera staden.

Skärgårdsboken.

Nordenskiöld-Samfundets ståtliga sammelverk om Finlands skärgårdar har utkommit. De olika artiklarna i den rikt illustrerade och gediget tryckta boken är författad av verkliga kännare på olika områden och belysa olika frågor, som höra samman med skärgården. De tjugonio uppsatserna är alster av vetenskapsmän, men man behöver ingalunda vara fackman för att njuta av dem, de är skrivna i populär och lättläst form.

Även det österbottniska kustlandet är ingående behandlat, bl. a. ha vi bilder från mycket nära liggande holmar, Djupsten, och Torsö Granskär.

För den skärgårdsintresserade är boken ett verkligt fynd, där han kan hitta snart sagt allt, vad han vill veta om just det han håller av.

Den 700 sidor digra boken i stort format har utgivits på Söderström & Co:s förlag.

som det finns så gott av i vår lilla stad, borde den ärade allmänheten och skribenter ägna lite mera tid åt, än åt schäferhunden. Det formligen vimlar av dessa arma djur, som av så gott som alla, hundvänner eller ej, kallas »byrackor».

Då jag på juldagsmorgonenen med stilla frid i sinnet gick till julottan för att där få höra predikan, sång och [?] i vår vackra kyrka, vilket tyvärr allt för sällan sker, stördes lugnet och friden inom mig då jag såg en byracka komma nedklivande från altaret. Inte är det ju vanligt eller passande att se hundar i kyrkan men ju äldre man blir desto mera får man se. Varför kan inte ägarna till »små vänner» hålla efter dem en aning så att de åtminstone inte kommer in i kyrkan. När predikan var över och pastorn skulle hålla bön, genljöd hela kyrkan av hundskall, vilket alla som voro närvarande kan intyga. Vackert lät det i varje fall inte.

Själv har jag legat vaken många timmar om nätterna och svurit ve och förbannelse över alla byrackor och mest de som stört min nattsömn. Den som prövat på saken vet hur det känns.

Dessutom springer de och drar matrester köttslamsor och gräver i avskrädeshögar så det yr omkring. Emellanåt ser man ett spetsöra och stövarsvans eller kanske rent av en boxerkäft och en björnhundspäls, kombinerat till en hund. Då tar den verkliga rashundsälskaren sig för pannan och utbrister; O, arma hund!

Går man på gatan, cyklar eller kör bil, så skäller de och springer i vägen. Då måste i all synnerhet en chaufför vara försiktig så han inte kör över dem, för då är det förstås hans fel.

Vad falskheten beträffar så är de inte ett dugg bättre än schäfern. Det är bara det att en schäfer är så stor och stark jämförd med andra hundar och då den biter kunna det förstöra mycket värre än då en liten hund biter.

Att schäfern är klok, är ju allmänt känt. En vanlig liten »byracka» dresserar man inte så, att t. ex. en blodig köttbit sätts framför den och den får tillsägelse att inte röra köttet och den då inte hugger i köttet. Själv har jag sett en schäfer som under samma förhållande inte rört köttet fastän snålvattnet droppat ur dess mun.

Kanske någon frågar sig vad man har för nytta av en schäferhund. Jo, den är en utomordentligt god vakthund, för att inte tala om huru stor nytta de gjorde under kriget som rapporthundar och nu efteråt som ledhundar åt blinda invalider.

Så man kan säkert säga om schäfern också, »inget ont utan att någonting gott följer med». Därför är det kanske bäst att fundera över asken och sedan dra sina slutsatser, om det är »byrackor» eller rashundar som äro de bästa hundarna.

*     *     *

Till först köpte pappa denna villa som låg bakom den villa som han ägde senare. Detta var slutet på 30-talet innan han var gift. Efter kriget köpte han den senare villan.

Farbror Börje Haglund köpte den första villan. Han sålde den till Leif Anttila (systerson åt Börje och pappa).  Efter Anttila ägde Lars Sjöholm den (svåger åt Leif) som i sin tur sålde den till familjen Sten. De rev villan när de skulle renovera den då den var rutten.