Innehåll

Allmänt

Djupsten är en udde som utgör Nykarleby älvs mynnings västra strand och Alörsfjärdens östra strand. Den består av Djupsten, Djupstensskatan och avslutas i norr med Sikgrundet som tidigare varit en separat ö, liksom också de andra. På den tiden när det byggdes skepp var det livligt, men nu råder lugn. Grundläggande fakta av Einar Hedström.

Alla ca 170 förekomster av Djupsten på Nykarlebyvyer.

Nedan en sammanställning av artiklar, notiser och annonser ur Österbottniska Posten där Djupsten förekommer. Det mesta är medtaget, men de flesta av stadens årliga annonser om bärgningsrätten och notiserna om islossningen är utelämnade.

Djupstensskatan med Sikgrundet uppe till vänster. Om man räknar adresserna finns 6 villor på västra, 12 på östra sidan och en på Sikgrundet. Bilvägen byggdes 1979 i samma läge som en gammal traktorväg. Vattenledningen från Socklotsidan revs av vid en islossning, kan ha varit på 2010-talet. För några år sen drogs el till området. Som jämförelse, en karta från 1902. Fågeltornet finns en bit nedanför kartan nedanför 188.
Förstoring. Från Kartplatsen.

Artiklar, notiser och annonser

Årgångarna 1890–1910 av ÖP saknades i
Nationalbibliotekets digitala samlingar när detta lades in. I januari 2024 såg jag att de lagts in och i maj 2025 började jag täppa till luckan.

Tillvarataget

Vigde (Edit Sundqvist och Verner Bäckström)

1918

Fågeljakten

Föredragningslista vid Stadsfullmäktiges sammanträde onsdagen den 22 April 1885.

1:o Drätselkammarens förslag till ny beskattning af tomterna uti oreglerade 6:te stadsdelen.

2:o Rådman Nylunds, såsom ombud för aflidne kapten Jakob Silfvasts sterbhus, anhållan om öfverlåtelse till staden af den tomtplats, nämnde sterbhus innehaft å Djupsten.

3:o Fabrikör Johan Engs anhållan om befrielse från erläggande af egoskatt för en rieplan.

4:o Drätselkammarens förslag om inbetalning af stadens skuld till Sparbanken.

5:o Rådhusvaktmästaren Grenmans anhållan om efterskänkande af hans skuld till stadskassan.

— Lustfarare. Sista söndags den 10 dennes öfverraskades vår ort af ett angenämt besök. På eft. m. nämda dag syntes nämligen en mängd hvita segel från omkring ett dussin segelslupar tillhöriga Jakobstads segelförening, förbi Ägirs holmen styra sin färd till hamnen vid „andra sjön”. Ifall stadsborna och särskildt medlemmarne af härvarande segelförening vetat af besöket på förhand, så hade emottagandet helt visst blifvit annorlunda än hvad fallet nu var. Knapt någon människa syntes vid de resandes ankomst. Hotellet vid hamnen hade äfven, på grund af inskränkning i utskänkningsrätten under hälgdagar iklädt sig högtidsskrud. Sålunda kunde det icke häller blifva fråga om att kunna tillhandagå ett sådant antal resande med nödigt munförråd, synnerligast som några matkorgar uppgåfvos icke ha medföljt på resan.

[Marielund. Läs mer om ”Hotellet vid hamnen”.]

Uppe i staden, dit de resande sedermera förfogade sig, stod det icke häller bättre  till. Nykterhetsföreningen härstädes hade nämligen samma dag föranstaltat en utfärd till skären, och då det i sammanhang härmed uppgafs att statsrådet Topelius, som för närvarande vistas på orten, därvid skulle uppträda med ett tal, hade så godt som man ur huset begifvit sig åt det håll, därifrån utfärden skulle ega rum, d. v. s. till älfmynningen.

Att staden under sådana förhållanden skulle vara mer än vanligt folktom är naturligt. De ärade resandena, som härföre öfveralt mötte „tomma hus” måtte i sanning haft mindre angenämt, synnerligast som matställena voro till en del jämväl „tomma” och i öfrigt mindre väl beredda på att emottaga ett så talrikt sällskap matfriska gäster. Det var härföre ledsamt att besökandene, som dessutom hade musik i följe, blefvo besvikna i förhoppningarna om en i allo treflig utflykt; men kunna vi härmed blott tillönska oss ett förnyadt besök med anhållan att på förhand blifva därom underrättade.

— Nykterhetsföreningens utfärd i sista söndags gynnades af ett vackert väder, hvilket hade till följd att en ganska stor folkmassa, bestående af såväl inom föreningen, som utom densamma stående personer, deltogo i utfärden. Tillställningen öppnades med musik, hvarefter pastor Laurén höll ett kort föredrag; följde så några täflingar, såsom i kappspringning, där såväl gossar som flickor hade tillfälle aflägga prof på sin snabbhet; brottning gossar emellan o. a. dyl. hvarefter festen afslutades med musik. Hvar och en som var med om utfärden torde ha känt sig belåten med sin dag, såvida icke någon tog sig illa vid i följd af ångslupen „Ruffs” missöde, hvars maskineri kom i oordning då det var tid på att afhämta de på Djupsten varande festbesökande. Saken afhjälptes dock därmed att roddbåtar öfverförde de i utfärden deltagande till fasta landet.

Nykarleby den 13 Oktober 1892.

— D:r A. Palmberg vistas sedan den 10 dennes på orten i och för den af senaten påbjudna hygieniska inspektionen af seminariet.

— Jeppoboarnes ansökan att af Jeppo kapell få bilda eget pastorat har af domkapitlet i Åbo blifvit afstyrkt.

— Hamnfrågan. Hamnkomitén företog den 7 dennes en utfärd på ångbåt i och för undersökning af djupet i de olika delar af skärgården, som ansetts kunna ifrågakomma som hamnplatser. Färden gick först från Nålön utför älfven förbi Djupsten till Bådan och Alön, vidare till Thorsö samt sedan efter nuvarande ångbåtsfarleden genom Kråkskärssund till ångbåtsbryggan. Resultatet af de under färden företagna päjlningarna har benäget delgifvits oss och vi anföra därifrån följande uppgifter om vattnets djuplek.

I älfven växlar djupleken emellan 6, 7, 8, 9, 10 t. o. m. 11 till 12 fot. Vid Rågålshällan är det grundaste stället med 6 fot. Vid Djupstens norra udde befans farleden 5½ fot. Där har nog förr varit djupare vatten men vårfloden afsätter där en stor del af det slam den medför — ett förhållande som gör att ytterligare uppgrundning på detta ställe är att emotse.

Å Alö fjärden ernåddes 15—16 och 17 fot. Det djupaste stället är framför rådman Lybecks villa med 16 och 17 fot. Inloppet till Alö fjärden eller det s. k. „Alö hålet” är på södra sidan 14 à 15, på norra sidan 16 à 17 fot djupt. Efter nuvarande ångbåtsfarled finnes grundaste stället vid Saltgrundet med 22 fot.

I Kråkfjärs sund befans djupet 35 famnar från land utgöra 15 fot. Tyvärr föreligga inga uppgifter af komitén om djupet ut i själfva sundet.

Vid Långö södra udde är vattnet 16 à 17 fot, sydost från samma holme 14—15. Emellan Långön och ångbåtsbryggan 14½ à 13½ fot; nära invid bryggan 11 fot.


Vattenståndet var vid tillfället för mätningen lågt men icke det lägsta som brukar förekomma utan omkring 1 fot högre; i älfven var högt vatten. Det är ännu obekant hvilket utlåtande i frågan komitén kommer att afgifva. Men så länge man vid bryggan äfven under något lägre vattenstånd har 11 fot och då på 1 kilometers afstånd från densamma fartyg kunna ligga söder om Långön till samma djuplek som på Alö fjärd, synes i själfva märket inga skäl föreligga att ikläda staden de dryga kostnader som ovilkorligen äro förbundna med en flyttning af ångbåtsbryggan. Tils vidare är det nog att den nuvarande bryggan bringas i godt skick.

Österbotten.

Nykarleby den 20 Oktober 1892.

Om plats har anhållits för följande:

— Nykarleby stads hamnförhållanden. Majoritén af den komité som blef utsedd att undersöka stadens hamnförhållanden har till stadsfullmäktige aflämnat följande utlåtande:

Till Stadsfullmäktige i Nykarleby.

Vi som haft i uppdrag att låta upploda och taga i närmare öfvervägande denna stads hamnförhållanden, så härmed, sedan vi slutfört detsamma, för vår del afgifva följande utlåtande:

Vid lodningen, som begynte från Nålön och fortsattes ända till Thorsö fjärd, erfors, att emellan Nålön och Djupstens fjärd vattnet vid medelvattenstånd befans vara 6 fot djupt vid den s. k. Rågålshällan samt att älfven under de senaste 20 åren icke undergått någon nämnvärd förändring. Däremot har ett motsatt förhållande inträffat å Djupstens fjärd, där en sandbank befans vid 5½ fots djuplek och hvilket vattenstånd på vårsommaren och under ihållande nordlig vind om hösten torde nedgå ända till 4 à 4½, fot.

Å Alö fjärd samt utloppet därifrån befans vattnets djuplek utgöra 15, 16 à 17 fot samt att en brygga äfven därstädes kunde med samma djuplek anläggas, men då af förestående torde framgå, att den gamla hamnen, som redan för en längre tid sedan ansetts oanvändbar och sedan den tiden å Djupstens fjärd uppgrundats med 3½ à 4 fot och fortfarande genom islossning kommer att lida af samma missförhållande, kan en ångbåtsbryggas anläggande därstädes ej af oss förordas.

Hvad åter den nya hamnen från Thorsö redd till Kråkskärs sund beträffar, så befans på hela sträckan vattnets djuplek å det lägsta stället, eller Saltgrundet, utgöra 22 fot och från Kråkskärs sund tillångbåtsbryggan 17, 16, 15, 14 och slutligen vid nämda brygga 11 fot.

Då vi sålunda taga äfven den nya hamnens förhållanden i öfvervägande kunna vi icke underlåta att ej allenast förorda dess begagnande såsom en af österbottniska städers mest framstående hamnar med en ovanlig djuplek, utan äfven att därstädes uti Kråkskärs sund mätte framdeles, när stadens tillgångar sådant medgifva, en lastningsbrygga anbringas, särskildt med afseende därtill att vattnets djuplek på 30 famnars afstånd från Långö strand utgör 15 fot.

Slutligen få vi tillägga att djupleken vid den s. k. Bådaudden är endast 7, 8 à 9 fot, så att någon ångbåtsbryggas anläggande därstädes är otänkbar.

Hög ålder. Den älsta person i staden torde vara enkefru A. Eklund, som den 13 dennes fylde 90 år. Hon kan ännu glädja sig åt oförminskade själskrafter och är äfven till kroppen tämmeligen rask. (Meddeladt).

Hos den nittioåriga.

Där sitter lutad i stolen
Den gamla med silfverhår.
I dag ha' vännerna samlats,
Hon fyller nittio år.

Väl vissnade dragen äro
Och huden skrynklig och gul,
Men uttrycket fridfullt, vackert.
Ej finner man henne ful.

Än ser hon, hör och förnimmer
Med underbar skärpa alt.
Och gästerna väl hon känner,
Välkomnar dem tusenfaldt.

Med oskrymtad vördnad jag nalkas
Den gamla, mer hon mig är
Än skönhet och ungdom. En krona
På snöhvit hjässa hon bär.

Hon på de rättfärdigas vägar
Är funnen, — de hvita hår
Hon därför som hederskrona.
Som prydnad nu bära får.

Ovanlig sten. Vid det låga vattenstånd som nyligen efter en svår nordlig storm rådde, fann fiskaren Matts Boman å sanden vid Djupsten en armstjock cylinderformig sten något afsmalnande mot ändarne och försedd med tvänne hål, ett från ena ändan och det andra från sidan. Stenen som är hård som flintsten, har förärats till seminariet härstädes.

Österbotten.

Nykarleby.

— Från stadsfullmäktiges sammanträde den 13 dennes:

1:o I anledning af ett från lektor G. Hedström inkommet anbud att för stadens räkning öfvertaga privata flickskolan härstädes tillsattes ett utskott bestående af d:r A. Achrén, lektor K. E. Wichmann och handl. A. Kisor, hvilka äga att inom April månad till stadsfullmäktige afgifva utlåtande i anledning af förslaget.

2:o Emot borgmästaren V. Strömmers anhållan om förlängd tjänstledighet hade stadsfullmäktige intet att anmärka.

3:o Beslöts att drätselkammaren skulle utbjuda gästgifverihållningen härstädes för en tid af 3 år från d. 1:sta instundande Juni.

4:o Beslöts indela Djupsten i parceller för villabyggnader, till förekommande däraf att densamma såsom hittils skett planlöst styckas.

— Landtmäteri förordnande. Vicelandtmätaren K. R. Krank har förordnat att utbryta fem tjugufjärdedels mantal af Nygård skattehemman n:r 12 i Nykarleby sockens kyrkoby.

— Veterinärläkaren H. Tallgrén, som i onsdags besökte orten, hade besök af flere „patienter” än han på den tid han uppehöll sig här medhann. —

— Islossningen kan numera sägas hafva begynt, sedan älfven emellan stadsforsarna blifvit isfri, men synes i följd af mera lågt vattenstånd komma att försiggå långsamt och i all stillhet.

— Statsrådet Z. Topelius anlände i lördags den 10 åter en gång till hemorten, kry och rask till utseendet, oaktadt de åttio åren. I torsdags reste skalden ut till Alön, för att tillbringa någon vecka i skärgården och för att kanske bjuda de gamla kära platserna farväl, såsom han lär hafva yttrat. Vid passerandet förbi Djupstens holme hälsades han af en liten skara ungdom på ingen. Nordmans brygga med »Blommande sköna dalar» o. a. vackra sånger, och flaggor svajade på alla villor. Vädret var det härligaste man kan tänka sig. I den stilla kvällen vandrade skalden sedan ifrån Charlottenlund, där han som vanligt hade tagit in, till sitt gamla kära Majniemi och trädde rörd öfver det återuppståndna forna sommarhemmets tröskel. Han fröjdade sig öfver att det såg så hemtrefligt ut och öfver att det mesta var sig så likt. Och dock ett minne blott! — Måtte den gamle känna att han är omhuldad här, och måtte särskildt Majniemi-stugans ånyo frammanade ljusa minnen skänka honom fröjd i hans lefnadsafton!

— Islossningen i älfven har numera i stillhet försiggått och öppet vatten finnes ända ut till Djupstens norra udde. Enligt gamla märken borde äfven hamnen vara isfri efter 2 veckor.

Till lärare i fackritning och projektionslära vid Jakobstads lägre handtverksskola har direktionen för skolan antagit folkskolläraren J. L.  Birck.

Villaköp. Telegrafkontorschefen S. Myntti har af rådman C. F. Öhrling tillhandlat sig två tredjedelar af den så kallade „Bolagsvillan” å Djupsten.

Olyckshändelse. Då bonden Johan Johansson Högbacka i måndags plöjde ute på åkern, stötte plogen plötsligt mot en sten med sådan kraft, att plogens handtag slog mot Johanssons bröst och bräckte ett refben.

Villaköp. Handl. H. Halme har köpt telegrafchefen S. Mynttis villa å Djupsten.

Täfling om Tredje ungdomsringens vandringssköld för skidsport försiggick annandag påsk i Nykarleby. Af till ringen hörande nio föreningar hade endast Nykarleby U. f. hörsammat sköldinnehafvarnas (Kovjoki U. f.) utmaning, hvarför konkurrensen icke heller nu blef större än senaste år. Båda föreningarna uppställde 5 försvarare mot 3 i fjol.

Starten skedde vid Nybron i ordningsföljd efter lottdragning med 2 minuters mellanrum. Banan sträckte sig längs ån mot Djupsten och omfattade 10 km. Af prisdomarna representerade herrar G. I. Holländer och M. W. Fagerholm Nykarleby U. f. samt herrar And. Blomqvist och Elis Sirén Kovjoki U. f.

Som man kunde förutse, blefvo resultaten icke heller i år lysande. Midvinterns ogynnsamma väderleksförhållanden och snöbrist hafva omöjliggjordt nästan all träning, hvarför också framstegen inom denna idrottsgren å vår ort icke äro så stora, som man möjligen kunnat förvänta. Ännu återstår mycket att vinna i detta afseende, och vi skola hoppas den kommande vintern må blifva gynnsammare för alla dem, som idka vår främsta vinteridrott, samt att den må vinna större insteg särskildt inom våra ungdomsföreningar.

Resultaten för denna täfling blefvo följande:
Jahn Bäck 45 min., Nykarleby U. f.,
Aug Vesterlund 49 min., Kovjoki U. f.,
Werner Ström 49 min. 30 sek, Nykarleby U. f.,
Hj. Johansson 49 min. 55 sek., Nykarleby U. f.,
I. Jakobsson 50 min. 15 sek., Kovjoki U. f.,
Alfr. Johansson 50 min. 22 sek, Nykarleby U. f.,
Wilh. Romar 52 min. 5 sek, Kovjoki U. f.,
Alfr. 55 min. 50 sek., Kovjoki U. f.

Axel Nyström och Aug. Johansson afbröto.

Nykarleby U. f. eröfrade skölden för ett år framåt. Medeltiden för de tre bästa täflarna från denna förening utgjorde 48 min. 8 1/3 s. mot Kovjoki U. f:s jämförelsetal 50 min. 26 2/3 s. — Stark nordlig vind rådde under täflingen, och temperaturen var —5°. Banan bestod till stor del af blank is. Prisutdelningen försiggår instundande söndag å Kovjoki Samlingshus under den soaré folkhögskoleeleverna därstädes föranstalta till förmån för skolans bibliotek, hvarom närmare å annat ställe i dagens blad.

I förbigående . . .

Ehuru värmen ännu icke börjat bli så värst tryckande som damernas yttre utstyrsel skulle ge vid handen, ha flera stadsbor redan flyttat ut till sina respektive sommarvillor. Då den svenska väderleksspåmannen förutsagt kall väderlek från och med den 11 eller 12 dennes fram emot midsommartiden, beslöt redaktionen in corpore med huvudredaktören i spetsen jämte ty åtföljande redaktionssekreterare, korrekturläsare och ständiga medarbetare företaga en gemensam utflykt senaste tisdag, medan ännu värmen rådde. Huvudredaktören hade, av idel nyfikenhet att mitt under det vardagliga stadskvalmet få snusa litet på god lands- och sjöluft, skyndat litet i förväg för att ej komma för sent till målet — Djupsten. Emellertid hade ett väldigt rökmoln — troligen från de många lastångarna i hamnen — stigit upp i N.N.V. och . . .

Han hade ej hunnit längre än till Åminnegård, då han upphanns av sina kolleger.

Sedan röken och dimman skingrat sig i någon mån, kunde färden fortsättas. Hela åmynningen låg uppfylld av props och pappersved, och på Soklot sandudden stodo många rader av samma vara. „A:b Nykarleby ändå har stor utskeppning” menade redaktionssekreteraren. Utanför Djupsten blev röken och tjockan nästan ogenomtränglig. På redaktörens enträgna uppmaning beslöto sällskapet vända om, ehuru målet ej var uppnått. „Nog vore det bra skönt, resonerade korrekturläsaren, att varje kväll få slita sig lös från kvalmet och dammet i staden, och söka sig ut till Alörn och Thorsön”. Medan det övriga sällskapet smågnolade „Ro, ro liten vän”, fortsatte den välmenande „rättaren” sin filosofiska fundering.

„Då jag nu betraktar våra många „naturliga skönheter” (vår ärade herre är en prosaisk man, som gärna uttrycker sig i bilder) blir det för mig omöjligt att förstå, huru så många söner och döttrar just vårtiden kunna utbyta sina vackra skogar, klippor och fjärdar, sin rena härliga luft mot fabrikernas gränslösa slammer, sitt damm och sitt enahanda, evigt enahanda arbete. De flesta — även de, som ej drivas därtill av svåra förhållanden tillfredsställa sin brännande längtan och söka sig till de större fabriksstäderna i eget land eller också emigrera till fjärran väster. Ho, kan förstå deras längtan? Är det blott för att tillfredsställa sina vårkänslor . . . Nej, jag kan ej tro så illa om våra rödkindade flickor. Men Hallström säger ju på något ställe ungefär som så. Då häggarna blomma, då längta flickorna bort för att söka sig män.” Rättaren avbröts i sina funderingar av Lillqvistens auto, som kom för att hämta oss. Efter 3 min voro vi alla åter på byrån.

*

Just då tidningen skulle gå i pressen, kom ett ungt, älskande par inklivande på ansvariga utgivarens kontor och frågte efter herr Felix. Personen i fråga efterkallades.

„Bästa herr Felix . . . stammade den unga skönheten och sökte vinna mod i sin älskades skygga blickar.

. . . det känns så . . . så ohyggligt torrt så .”. osympatiskt torrt i staden nu. Allt ropar på vatten.

Men, vågade jag invända, ingalunda vill väl herrskapet påbörda mig skulden till att alla, buskar, träd, människor, till och med unga älskande, ropa efter vatten . . . De bägge unga rodnade ända upp till öronen, och sågo på varandra.

. . . Några minuters tryckande paus. Den lyckliga mannen hov plötsligen upp sin skrovliga basröst.

„Vi tänkte be Felix vara så vänlig och skriva några rader i tidningen om stadens snälla hundprissar. Vår goda stad är nu överfylld av de snälla, oskuldsfulla djuren. Snart kommer man nog att formligen trampa ihjäl de små, älskliga varelserna. I går afton hade de större prissarna etablerat slagsmål på torget. Då vi — min fästmö och jag jämte några tanter och unga mamseller — togo oss en aftonpromenad, blevo vi på det högsta uppretade av deras gälla skrik. Herrelösa hundar borde ej få springa omkring till stor gamman för stadens sysslolösa pojkar. Lika opassande är det att — som några prissägare tillåta sig — ha de mordlystna rackarna utposterade i alla portgångar i närheten av torget, där trafiken, isynnerhet under torgdagarna samt även annars, sedan seminariet öppnat sina portar, är synnerligen livlig . . .

Å, unge man, passade jag på att inflika, Ni blir med tiden en berömd storhet en mänsklighetens välgörare, då Ni med så stort intresse och omsorg tänker på oss stadsbor. Ehuru några viktiga notiser måste stå över till nästa nummer, skall nog Edert uttalande bli synligt i morgondagens tidning . . .

Tack — ett hjärtligt tack, bästa Felix  . . .

Det unga herrskapet försvann genast för att ej förlora så många minuter för sin dyrbara aftonsysselsättning. 12/6 13.

Inbrott i villa. Senaste fredag, medan lektor Otto Nylund för några timmar avlägsnade sig från sin villa å Djupsten, förövades inbrott därstädes. Tjuvarna hade öppnat utifrån ett fönster till verandan, varefter de praktiserat sig in och därifrån bortfört ett amerikanskt fickur och särskilda mindre betydande föremål. Av flera omständigheter att döma hade förövarna av inbrottet haft skyndsamt. Vilka de objudna gästerna varit, har man sig tillsvidare icke bekant. Ett par misstänkta individer blevo av polisen på fredagen undersökta, utan att tjuvgodset hittades hos dem.

Villainbrotten ha de senaste dagarna åter låtit tala om sig. Under förra veckan observerades att inbrott förövats i bl. a. Lybeckska och Nyholmska villorna å Alön, hos dir. Spolander å Furuskär, fröken Maria Nylund å Rödklubben samt dir. Schalin och lärar Holstius å Djupsten. Någon större skada torde icke ha förövats, utan har den opåkallade besökaren i de flesta fall nöjt sig med att bryta upp dörrar eller fönster och bortföra arbetsverktyg och andra mindre värdefulla föremål. I doktor Backmans villa å Granholmen ha de flesta dörrar och lådor öppnats, dels med nycklar dels genom att låsen sönderbrutits. Polisens spaningar ha denna gång resulterat i att en yngre mansperson från stadens grannskap, vilken erkänt sig hava begått inbrotten, numera inmanats i häkte.

I stationshuset vid Andra sjön har likaså grovt ofog nyligen förövats, i det att en mängd rumsinventarier sönderslagits, däribland några stolar, en soffa och en väggspegel. Därjämte har en dörr sönderbrutits. Vilka förövarna av ofoget äro, har man sig visserligen bekant, men om ersättning för de förstörda föremålen kan erhållas, är tills vidare icke säkert.

Inbrott förövades i tisdags på aftonen i uthusbyggnaderna vid fröken L. Sundströms och verkmäst. Anders Holmqvists villor å Djupsten. Förövarna, fyra gossar i åldern 13—15 år, grepos på bar gärning, förrän de hunno tillägna sig någonting, och sluppo i anseende till sin ålder denna gång undan blott med en varning å poliskammaren.

Fisket i Nykarleby älv har även under innevarande vecka bedrivits synnerligen intensivt, att döma av det antal fiskebåtar, som synts vid forsarna, i synnerhet nedanom Ragnörn. Fisket har varit lönande både med ryssjor och nät; så erhöll en fiskare en morgon i sex ryssjor 110 kg sik. Dock klagas allmänt över att stockflottningen vållat fiskarena ett stort avbräck, i det att fisken icke blott synas bli hindrad av stockarna vid uppstigningen för forsarna, utan uppgives det även, att vattnet i älven blivit så förorenat genom flottningen, att en mängd sik dött därav. Dagligen ha fiskarena nämligen döda sikar i sina ryssjor, och de påstå att det förorenade vattnet är orsaken härtill.

Vid åmynningen invid Djupsten ha enligt meddelande från poliskammaren ett tiotal soklotbor de senaste dygnen bedrivit olaga sikfiske med omkring 20 storryssjor och ett antal nät. Fiskevattnet är där gemensamt för Nykarleby stad och Forsby by. Såsom naturligt är har det väckt förargelse, att fiskevattensägarna icke ensamma fått fiska i vattnet, och fråga väcktes igår att de främmande fiskarena skulle instämmas till häradsrätten för olaga fiske.

Nejonögonfisket pågår likaså som bäst. Det torde nu vara något mera givande än i fjol, men även det störes av stockflottningen. Nejonögonen eller „nätingarna”, som de allmänt kallas här, ha kostat 100 st. orensade omkring 5 mk och stekta eller annars färdigt preparerade 7 á 8 mk.

Kommunisttrafiken
Sverge-Finland.

Den 31 maj anhöllos i Nykarleby några på hemliga vägar från Sverge anlända personer, nämligen den för statsförrädisk verksamhet misstänkta arbetsledaren Isak Vikman och metallarbetaren Nikolai Aleksanteri Saari, vardera från Jakobstad, samt skomakaren Jakob Vuorenmaa från Esse. Vid de förhör, som av detektiva centralpolisen verkställts, framgick beträffande den mest skyldiga Vikman bl. a. följande:

Vikman dömdes av rådhusrätten i Jakobstad i januari 1920 för spridande av kommunistisk agitationslitteratur till sex månaders tukthusstraff, vilket han dock icke avsatt, enär han den 12 januari s. å. rymde till Sverge. I Umeå tog han anställning som agent för därvarande finska och svenska kommunister, i det han stod i förbindelse med den i Stockholm verksamma finländska kommittén. I Sverge utspridde Vikman agitationslitteratur bland arbetarna och värvade manskap till Råds-Ryssland. Troligt är, att Vikman också flere gånger besökte Finland med Umeå-kommunisternas motorbåt, varvid han medförde agitationslitteratur. Då kommunisternas hemliga sammansvärjning i Sverge uppdagades och vederbörande verkställde häktningar, fruktade V. att också komma fast och begav sig därför tillsammans med ovannämnda personer till Finland i maj 1921. I närheten av Nykarleby gjorde de inbrott i en bostad.

Om kommunisternas verksamhet i Sverge har Vikman meddelat följande:

Som ordförande i den finländska kommittén i Stockholm (Suomi-kommittén) verkar Artur Usenius, som kassaförvaltare hans hustru, och som sekreterare förre distriktsorganisatörer i Jakobstads svenska metallarbetares fackförening. Hedberg, Antti Aro (numera fängslad i Sverge) skötte agitationen samt anskaffade och spridde uppviglingsskrifter. Han hade också många medarbetare.

Sina medel får Suomi-kommittén från Råds-Ryssland. Sålunda borde den under slutet av sistlidne juni hava fått en försändelse om 500,000 guldrubel under sken av någon affärstransaktion. Förbindelsen med Råds-Ryssland är mycket livlig. Varje tisdag och torsdag avgår från Stockholm ett tiotal kurirer och agenter till Råds-Ryssland via Reval, vilken väg också om sommaren användes som etappväg. En annan etappväg går via Finland över Karelska näset. Om övriga etappvägar har redan tidigare meddelats.

För närvarande verkar såsom föreståndare för filialen i Umeå elektricitetsarbetaren Artur Mandelin från Fredrikshamn. Som medhjälpare har han den svenska juriskandidaten och folkskolläraren Forsblom. De emottaga politiska flyktingar, kommunistagenter och kurirer, som anlända från Finland. Mandelin har till sitt förfogande bl. a. en motorbåt, med vilken de upprätthålla förbindelsen med Finland, vilken också är mycket livlig, i det att stora mängder kommunistlitteratur och smuggelgods införas. Etappvägen går från Sundsvall till Jakobstad. Enligt ett meddelande av Vikman har Mandelin i Sverge genomgått en kurs som flygmaskinsförare och skulle han vid utbrottet av ett nytt uppror i Finland på de upproriskas sida tjäna såsom flygare. Under upproret år 1918 var Mandelin chef för ett bilkommando i Viborg.

Den i Sundsvall bosatta finska kommunistagenten Martta Silfvast torde i nämnda stad grunda en kommunistisk kvinnoorganisation vilken vid ett uppror skulle verka som sanitäravdelning. Efter förhören förpassades männen till länsfängelset i Vasa den 18 juli. Förhörsprotokollen ha av centralpolisen överstyrts till landshövdingen i Vasa län i ock för väckande av åtal.

*

Såsom komplettering till ovanstående äro vi i tillfälle meddela, att de tre männen för närvarande äro inhysta i stadshäktet härstädes för att stånda till svars inför rådstuvurätten härst. för inbrott uti ett par villor å Djupsten. Efter att den 26 juli hava av häradsrätten i Nykarleby domsaga dömts för stöld och inbrott uti en fiskarstuga ute å Tornskär till över 1 års tukthusstraff, införpassades männen till länshäktet i Vasa, varifrån de dock omedelbart återsändes med befallning från vederbörande, att staden må själv föda sina rannsakningsfångar. Vart männen skola sändas sedan rådstuvurätten dom fallit är icke gott att veta, då de även äro åtalade av centralpolisen för högförräderi samt av polisen i Jakobstad för olovligt innehavande av skjutvapen samt olovligt överskridande av gränsen.

Från rådstuvurätten. Vid rådstuvurättens sammanträde i måndags dömdes de i föreg. nr. för inbrott och stöld i villor å Djupsten omnämnda tre männen till 6 månaders fängelsestraff envar samt att därutöver vara förlustig medborgerligt förtroende under fem års tid.

Nykarleby stads ungdomsförening sammanträdde på tisdagen, varvid programkommittéer utsågos för den återstående delen av kalenderåret. Syföreningen skall åter träda i verksamhet. En utfärd planeras till Djupsten den 13 dns. Under vintersäsongen kommer 4—5 teaterpjäser att upptagas, varibland «Bröllopet på Solö», «Gnistan», «Lögnens ansikte» och «Floden». Ett lotteri kommer möjligen att föranstaltas i februari.

Krönika.

——

Den 21 juni

Det är söndag i dag. Jag har hängt upp arbetsrocken, tänker på den gångna veckans ljuvlighet och inväntar midsommaren.

Doften av blommande rönnar tränger in genom mina fönster, och syrenerna stråla i gredelin färgprakt, medan äppelträden äro snövita av en här aldrig skådad rik blomning. Då det i början av veckan höll på att bli för torrt, kom ett långvarigt regn, som genomblötte marken. Nordanvinden har t. o. m. blivit varm, och borta i skogsparken ropar göken, medan bofinkar, rödstjärtar och trädgårdssångare hålla sångfest i trädgårdar och esplanader.

Flugsnapparens unga fru ligger på sina ägg utanför mitt fönster så lugnt, som om hon redan hade sina små ute i världen och försörjda, och hennes kära make sitter på telefontråden, väntande, att jag skall stänga fönstret, så att han kan avleverera i köket en fluga, som han har i munnen och som ska bilda en väsentlig del av unga fruns middag. Huru enkel är icke det unga parets bosättning! Våningen 6 kvadratcentimeter bakom en stupränna, där det är dragfritt, men frisk luft och solsken ända till kl. 12 på dagen, inga ledsamma utskylder, inga växlar i banken. Ingen ny sommarkappa åt den hulda, ingen hatt och inga silkesstrumpor till midsommaren. Och några flugor till söndagsmiddagen!

Så lycklig är inte människan. Jag har tvärtom i dag en syndig längtan efter sparrissoppa, kokt lax med nypotatis och holländsk sås, som kunde förtaga smaken av jod och arsenik och havregrynsgröt, som utgör min dagliga kost.

Men jag är lycklig ändå, ty solens ljus flödar som ur ett ymnighetshorn över nejden, vilken doftar av jord och unga löv och blommor. Småpojkarna ligga på de varma bergen i Nystan, ty det går inte att barfota sparka fotboll, och flickorna binda kransar av blommor. Fågelsången skulle kanske bli enformig, om man inte på samma gång hörde automobilerna råma ute i staden, och byggmästar Kamis sitter piff på det hela, då han allt emellanåt låter sina minor springa där nere i forsen, varest den stora dammen skall byggas under ett arbete, som redan pågår dag och natt.

*          *
*

Jorden är en jämmerdal, men denna jämmerdal har just nu en betänklig likhet med paradiset, ja, överträffar det i en del avseenden. Jag föreställer mig, att livet i Edens lustgård kan ha varit ganska enformigt, då Adam och Eva saknade en del bekvämligheter, som vi sätta högt värde på. De ägde kanske ett dunbolster, men säkert inte en resårmadrass. De saknade elektriskt ljus, och jag vet ej, huru Adam bar sig åt, då han ville se på klockan om natten eller då han ville lända sin cigarr. Eva saknade symaskin. De saknade telefon, järnväg, en daglig tidning och biograf ja, mycket av det som gör vårt liv angenämt.

Och dock flytta många människor just nu bort från vår lustgård i bilar och på långflakar, som oupphörligt gå mot Andra sjön eller åt Djupsten till eller mot oåtkomliga holmar, där de skola sova på halm i brädlådor, gå bland stenar och gyttja, slåss med myggor och känna nordanvinden blåsa genom märg och ben. — Efter en vecka komma vännerna för att hälsa på. Då råkar husmodern vara utan vatten, som skall hämtas från staden, blott tre skorpor äro kvar, grädden slut, och tio personer borde bjudas på kaffe.

Vilket martyrium, vilket sommarnöje!

Jag tycker synd om människorna där ute, och jag är glad över att jag ingen sommarvilla har. — Min vän Strömgren har bett mig hälsa på, och det skall jag även göra, men jag tar med mig tre liter brunnsvatten, en kvart liter grädde, femton wienerbröd från Granbergs och en påse med god, torr ved jämte de senast ankomna tidningarna. Så utrustad kan man bli hjärtligt mottagen på en villa.

*          *
*

Men låtom oss lämna paradiset och dess fröjder.

Jag drömde senaste natt, att jag var en betydande man och skulle i egenskap av huvudredaktör för Ö. P. ha ett viktigt politiskt samtal med en av våra statsmän. Med detsamma befann jag mig i hissen till hans våning, men hissen gick nedåt med en rasande fart. Jag svettades, ty det blev varmare och varmare, ju djupare jag kom, och slutligen stannade den på en stor resebyrå. Jag bad vaktmästaren stänga värmeledningen och räckte fram mitt kort, varpå jag strax fick företräde för Phan själv, en ytterst artig och vårdad herre i medelåldern med kläder, så väl pressade, som om de just kommit från mästar Finnströms verkstad. Den store direktören sade sig emellertid vara främmande för förhållandena i Nykarleby, men öppnade dörren till ett enskilt kabinett, där hans specialist för finländska angelägenheter tog emot. Och kan läsaren tänka sig, vem mitt öga såg? — Jo, allas vår Nikolai Ivanovitsj Bobrikoff.

Han var ytterst förekommande, prisade Finland, som numera sänder talrika kunder till hans avdelning o. s. v. Men Ni vill höra min åsikt om det närvarande livet i gränsmarken. Tja, finnarna ha alldeles över förväntan utvecklat sig. Ingen bryr sig numera om de s. k. grundlagarna, vilka utgjorde min största förargelse. Då gårdsägarna i Helsingfors vile stöda sig pi dem, skrev en rådman i Hbl., att de inte kunde tillämpas i juridisk praktik! Här skrattade Nikolai Ivanovitsj och torkade glasögonen. Och regeringsformen, som skyddar människorna till liv och egendom, den struntar riksdagen i, låter trycka sedlar i sådan mängd att de förlora 90 procent av sitt värde. Och spararna förlora nästan allt. Det är en modig statskonst. Då jag skulle besätta tjänsterna, ville man väga »meriterna» på guldvåg, men nu ser man blott på det rätta sinnelaget såsom jag och på finsk språkkunskap. Jag erkänner villigt, att jag beundrar finnarna; de följa mina metoder, men de ha mycket förbättrat dem . . .

Här small ett skott, och jag kom att tänka på Eugen Schauman, men det var byggmästar Kamis där nere i forsen, och jag vaknade, innan Nikolai Ivanovitsj hunnit tala till punkt.

*          *
*

Emellertid fann jag, att mycken sanning legat i den gamles ord, att vi egentligen, vi svenskar nämligen, leva som under Bobrikoffs tid med den skillnaden dock, att det nu gäller finska i stället för ryska och att det är »folket» som nu missbrukar makten i st. f. en enskild man då. För båda dessa stormakter är rättsgrunden lika främmande. Inte medborgerlig förtjänst utan finskt sinnelag och finsk härstamning utgöra grunden för all befordran. Nyligen skulle en professorstjänst vid Åbo finska universitet besättas, och där fanns en välkvalificerad man med finskt sinne och finsk språkkunskap. Men har var gift med en svensk kvinna och hemspråket var svenska, ehuru mannen bröt på finska; och därför uppstämde hela den finska pressen ett ulvatjut, som hördes över hela landet.

Bör man kanske mycket förundra sig däröver?

Inte egentligen. En sådan fanatism har under alla tider tillhört människorna. Under århundraden har det varit religionen, som upphetsat människorna. Den, som inte bekände den rätta läran, Athanasii symbolum, var dömd och förtappad, kunde inte bekläda ett offentligt ämbete i staten, och han kunde tacka sin lycka, om han inte blev bränd. Nu får en man tro vad som helst om vår Herre, men kan dock bli borgmästare och statsråd, om han tror på Kalevala, har finskt namn och kan finska.

Människornas åsikter ändras, men icke hennes natur. Vad som skall följa efter finskan, vet man icke nu, men förbudslagen börjar redan att tävla. Ändamålet är ju emellertid, att människorna skola bliva lyckliga, om icke med godo så med våld, förut pinbänk, tumskruvar och bål, nu andra redskap, såsom snusare och lyssnare och revolvrar m. m.

*          *
*

Till sist en liten historia ur min närmaste omgivning. En mamma har en förhoppningsfull fyraåring, som leker hela dagen och är intresserad av livet. Häromkvällen tömde hon hans fickor, som svällde av stenar, knappar, segelgarn, spikar och askar m. m., lade honom; och han läste stilla sin aftonbön, varigenom hans tankar vändes bort från leksakerna, och så frågade han efter en stund:

— Mamma, är Gud gift?

— Sov nu och var tyst, sade mamma.

Och han blev tyst, men då han inte fick svar, vände sig hans håg mot världen igen, och efter en stund sporde han:

— Mamma, vart ta alla gamla bleckburkar vägen?

Fem minuter sedan somnade han utan svar på den livsfråga han framställt.

Hösten är tydligen icke kommen på allvar ännu, trots litet blöta nu och då.
På Djupsten plockades den 7 dns vackra mogna hallon, inte bara några undantagsexemplar, utan tillräckligt för en hel liten syltning. En samling blommande klöver, vuxen på Johannes Bromans ägor vid Ransvik, har även företetts red. Exemplaren voro dessutom ovanligt stora, rödklövern mätande ända upp till 92 cm. och den blygsammare vitklövern ända till 77 cm.

Jaktvårdsföreningen Sylvia

sammanträdde senaste lördag å Granbergs kafé, varvid en glädjande anslutning kunde konstateras. I detta nu äro c:a 30 medlemmar anslutna, dels aktiva jägare, dels sådana som ansökt om medlemskap på grund av sitt intresse för jaktvård och naturskydd.

Sedan medlemsantalet konstaterats, fastställdes vid sidan av en inträdesavgift av 10 mk årsavgiften till 15 mk per medlem till den 1 januari. Med sålunda erhållna medel skulle arrendeavgifterna vid årsskiftet erläggas.

Därefter skreds till fastställandet av instruktion för föreningen. Såsom totalt fredat område bestämdes hela Långörn samt skogen vid Andrasjön med Båda gärdesgården i norr och vägen till Andra sjön i söder som gränser. Sjöfågeln fredades utmed älven till Sikgrundet vid Djupstens skatan. Jakt å ekorre förbjöds å alla föreningens marker förutom från Båda gärdesgården norrut. Trots att rapphönskullarna under de senaste åren i någon mån tilltagit, beslöts dock, att all jakt å rapphöns skulle förbjudas även under nästa jaktsäsong. Då övrig skogsfågel synes förekomma talrikt, ansåg sig föreningen detta år ej behöva inskränka jakten å desamma. Maximiantalet harar per jägare och dag fastställdes till 2, under hela jaktsäsongen till högst 20 eller något mindre än 1 per vecka. Bisamråttan frigavs h. o. h.

Totala fredningsområden bliva således Långörn, Andrasjö skogen och älven ut till Sikgrundet. Föreningen kommer att med lagens hela stränghet beivra överträdelser av dessa sina beslut. Till att övervaka områdena hava jaktvårdare utsetts, vilka skoningslöst befordra tjuvjägare och personer, som befunnits ute i olovliga ärenden, till laga ansvar. Hundägare uppmärksam göras även särskilt på stadgandet i gällande jaktlag angående kopplandet av sina hundar.

Vicehäradsh. S. A. Berger vald till borgmästare.

Stadsfullmäktige sammanträdde på onsdagen, varvid följande ärenden behandlades.

Vid förrättat val av borgmästare erhöll t. f. borgmästaren i Nykarleby, vicehäradshövding S. A. Berger, samtliga 12 närvarandes röster.

Sjukhusstyrelsens förslag om anställandet av en skolad nattsköterska vid sjukhuset godkändes.

Likaså godkändes stadsstyrelsens förslag till ny tariff vid kraftverket. Den gamla tariffen upptar enbart en avgift om 3:50 per kw. för förbrukad belysningsström ävensom 1 mk för kraftström. Den nya tariffen innebär en grundavgift om 75 mk per rum och år plus 65 pi per kw. förbrukad ström. Med rum avses icke obebodda vindsrum, skrubbar, källare, uthus o. d. Det står varje förbrukare fritt att välja mellan dessa båda alternativ.

Stadens vårdreglemente kompletterades därhän, att staden utgör ett enda vårddistrikt.

Arbetsledaren William Hellunds anhållan om löneförhöjning bifölls.

Godkändes stadsstyrelsens förslag till utarrendering av villaområden: åt frk. Maj Lis Granberg å Andrasjö-bergen samt åt hrr J. Höglund, H. Österlund, Holger Haglund och J. Ahlström å Djupsten.

Talrika villainbrott ha under de senaste veckorna förövats i Nykarleby skärgård. Flertalet villor på Långörn, Kubban, Granholmen, Torsön, Alön, Djupsten o. a. ställen ha hemsökts. Medels yxor och bräckjärn ha tjuvarna berett sig tillträde och i somliga villor ställt till stor förödelse. Dörrar och fönster ha slagits sönder och allt undersökts. I allmänhet förvaras ju inte så särdeles dyrbara saker i sommarvillorna, så att ut bytet torde inte ha blivit särdeles stort. Men den skada byggnaderna lidit är desto större. Polisen är i verksamhet för att uppspåra banditerna, men är tills vidare förtegen.

Fågeljakten

blir som bekant fri, om icke de enskilda jaktföreningarna bestämt annorlunda, fr. o. m. den 20 aug. Nämnda dag kan jakt börja på tjädertupp, orre, ripa, järpe, morkula, duva, svärta, havsorre, vigg, brunand, fjälland, alfågel samt stor och små skrake. De enskilda föreningarna äro dock obehindrade att fridlysa också dessa fåglar. Det är därför klokt att i samband med utlösandet av jaktkort eller annars taga reda på vilka fridlysningsbeslut, som fattats inom föreningen. Eljas kan man diskutera om det är korrekt att skjuta årskullarna, som vid det här laget knappast äro halvvuxna.

———

Överenskommelse har träffats mellan Sylvia och Frida jaktföreningar om att jakten på sjöfågel å stranden vid älven—Åminne—Djupsten som under en följd av år icke fått vidtagas förrän 1 sept. i år blir fri i enlighet med utfärdade bestämmelser eller redan den 20 aug.

Älven isfri den 11 april.

Under närmare en veckas tid hade den is, som i medlet av senaste vecka samlats mellan Brunnsholmarna och Storbron, endast ryckt något närmare bron, där den hölls tillbaka av det tillsvidare obrutna isfältet mellan bron och kraftverksdammen. På tisdagen brast isen nedanför kraftverket, stannade ett tag vid Kuddnäs och fortsatte därpå genom den isfria Ragnörn till Nålörn. Onsdag vid middagstiden satts sig ispackningen ovanom Storbron plötsligt i rörelse. Lappoisarna kom då ned, tog Rajåisen med sig och tryckte på isen vid storbron samt bröt sönder isfältet där nedanom, varefter ismassorna rutschade över dammen vid kraftverket och fortsatte till Djupsten. Det räckte över en timme för isen att passera staden.

*     *     *

Till först köpte pappa denna villa som låg bakom den villa som han ägde senare. Detta var slutet på 30-talet innan han var gift. Efter kriget köpte han den senare villan.

Farbror Börje Haglund köpte den första villan. Han sålde den till Leif Anttila (systerson åt Börje och pappa).  Efter Anttila ägde Lars Sjöholm den (svåger åt Leif) som i sin tur sålde den till familjen Sten. De rev villan när de skulle renovera den då den var rutten.