Förklaringar
Ta dig tid att läsa denna mycket intressanta text, som ger en uttömmande bild av varifrån Nykarlebyborna kom, var de bodde, vart de flyttade, deras yrken, familjeförhållanden med mera under första halvan av 1800-talet.

Se kartan som det hänvisas till här nedan (om den inte redan finns här ovanför).

Men först kan det vara intressant att få Edvin Avellans ögonvittnesskildring av staden från år 1855.

Ovanstående karta, detalj ur C. W. Gyldéns stadsplanekarta från år 1841 som du också kan se i ett eget fönster, är vriden: norr mot vänster. En jämförelse mellan den gamla och den nya stadens utsträckning.

Njut av Erik Bircks utredning som till stor del bygger på Woldemar Backmans (1929) Tvenne Nykarleby-studier: (Folkmängdsförhållandena 1730—1920. Nykarleby forna stadsplan jämte några personhistoriska anteckningar om gårdsägarna från omkring 1775 till branden 1858).

Texten är sammanställd av kapitlen Några byggnader i det gamla Nykarleby, Gårdar och trädgårdar vid åstranden samt Översikt av gårdstomterna och deras ägare 1810—1858 ur Nykarleby stads historia del II.

Gårdstomterna och deras ägare 1810—1858

I följande förteckning upptas jämte ägarna gårdstomternas verkliga beboare år 1810 enligt mantalslängden.


Gårdsnr 1. Ägare sedan 27.3.1810 mamsellerna Cajsa Greta och Anna Steckzen. Beboddes av borgmästare Carl Jacob Stenman, hans hustru Anna och pigorna Greta och Sara, en minderårig och en annan person utur mantal. Den 12 maj 1812 inlöste sjökaptenen, handl. Reinhold Wilhelm Backman (f. 1769 i Stockholm, d. 1832), som tidigare ägde tomterna 2 och 3, även denna tomt. De var sedan förenade till branden. Lilla Ågatan uppgick i denna förenade tomt, som 1847 ägdes av handl. C. W. Sundström och 1857—1858 av handl. E. Rechardt. I gården bodde 1810 även skomakaren Matts Salin, hans hustru Anna och en lärgosse Johan samt 3 minderåriga barn. —12 pers. 1810.


Gårdsnr 2 och 3. Sjökaptenen och handl. Reinhold Wilhelm Backman köpte den 30 april 1804 gårdarna 2—3 av stadsfiskalen i Växiö R. V. Litzberg, som 1802 ärvt gårdarna efter sin far, rådmannen i Nykarleby, Gustaf Litzberg (f. i Växiö 1749, d. 24.1.1802). Backman sålde den 14 maj 1824 gårdarna till handl. Gustaf Adolf Lindqvist (f. 1772 i Tammerfors., d. 1850 i Kalajoki). Han sålde dem i sin tur den 7 april 1847 till rådmannen och handl. Christian Wilhelm Sundström, f. i Vasa 1817, d. i Nkby 1869), som ägde gårdarna vid branden. Jämte koff. kapten Backman bodde 1810 hans hustru Christina (f. Wacklin i Stockholm 6.3.1783, d. i Nykarleby 21. 2.1853) och tre minderåriga barn samt pigorna Carin och Greta i gården. 127) —7 pers.
Läs mer om gården.

Gårdsnr 20. Gården ägdes 1810 av löjtnanten, handl. Carl Backman (f. 27.8.1770, d. 30.10.1824), som bodde där med 1 dräng Fredric och 1 piga Anna. —3 pers.
     Backman sålde den 12 juli 1812 gården till sjökapten Jakob Johan Kerrman. Denne sålde i sin tur den 9 april 1821 gården till rådman Carl Johan Berger.
     Läs mer om gården.


Gårdsnr 21. År 1810 beboddes gården av borgaren, blockmakaren Isak Sundbergs (f. 28.4.1756 i Pedersöre, d. i Nkby 17.5.1803) döttrar Maria och Anna, 1 minderårigt barn och 1 annan person utur mantal samt av sonen, sjömannen Isak Sundberg (f. 1779, d. 1844) och hans hustru Stina Bredström. Blockmakaren Sundbergs änka Catarina (f. Raij i Nkby 10.7.1752, d. där 5.4.1840) bodde även i gården. Hon sålde den 14 juni 1819 halva gården till formannen Gustaf Häggblom och denne åter sålde den till handl. Carl Josef Collander den 10 april 1838. —7 pers.
     Den andra hälften av gården ägdes 1838 av blockmakare Sundbergs måg, f. soldaten, mjölnaren Gustaf Wörlin (f. 1781 i Korsholm) och dåvarande löjtnantskan Helena Bogdanoff (f. Schytén, d.a. s. 232 ff.). Även den hade den 28 mars 1838 sålts till handl. C. J. Collander. Efter dennes död 1855 övergick gården till handl. Anders Gustaf Olson.


Gårdsnr 22. Den 15 jan. 1810 köptes gården av handl. Adolf Hammarin. Den beboddes nämnda år av kopparslagaren Anders Hammarbeck (f. 1769 i Färnebo, Sverige, d. i Nkby 19.5.1813) och hans hustru Stina (f. Vidbom 27.2.1770 i Nkby, d. där 4.6.1819) samt 1 minderårigt barn. —3 pers.
     Efter Hammarins död innehades gården av hans änka Maria, omnämnd bl.a. på s. 175 i detta arbete och av sonen Adolf Hammarin d.y. Hans änka Susanna Carolina ägde gården vid branden.


Gårdsnr 23. År 1810 ägdes och beboddes gården av handl. Carl Lindqvist, varom närmare bl.a på s. 180 f. i d.a. Hans hustru Maria Margareta (f. Tronstedt i Siikajoki 22.12.1753, d. i Nkby 25.6.1825) och barnen Wilhelm, Gustaf och Carolina samt pigan Lena bodde även i gården jämte 2 minderåriga barn och handelsman Isak Lindqvist. Den 20 okt. 1830 såldes gården till rådman Adolf Hammarin d.y. — 9 pers. [Lindell nämner att Abraham Hellman ägde gården.]


Gårdsnr 24. Gården ägdes 1810 såsom tidigare nämnts av änkefru Catharina Christina Wacklin, som bodde där med dottern Anna och pigan Maria. För dess senare öden har tidigare redogjorts (s. 39 f.). Vid tiden för branden ägdes gården av handl. Ernst August Waselius. —3 pers.
     Läs mer om gården. [Visualisering.]


Gårdsnr 25. Hattmakaren Matts Henelius (f. 1750 i Gkby, d. i Nkby 1808) ägde gården till sin död, varefter barnen ärvde den. Hattmakaren Hans Henrik Drake (f. i Jakobstad 1794, d. i Nkby 24.7.1855), var gift med Matts Henelius dotter Lovisa, som bodde i gården som änka 1810 jämte framlidne befallningsmannen Danielssons änka Maria med ett minderårigt barn. Drake förvärvade hela gården och sålde den norra ½ till styvsonen, färgaren Carl Erik Wahlberg, nämnd flerstädes i d.a., den 1 aug. 1835 och den södra ½ till dennes broder Magnus Wahlberg (f. i Nkby 1813, d. 1874) den 5 nov. 1837. Efter C. E. Wahlbergs död inlöstes dennes gårdshälft av sonen Carl Theodor Wahlberg (f. i Nkby 1833, d. där 1892), som bodde där vid branden. —3 pers. [Visualisering.]


Gårdsnr 26. År 1810 ägdes gården av råd- och handelsmannen Carl Fredrik Krook (f. 8.7.1733 i Gkby, d. 18.4.1811 i Nkby). Han och hans hustru Stina Greta (f. Garbénius10.12.1763 i Gkby, d. i Nkby 2.12.1811) och dotter Anna samt drängen Lars och pigan Brita bodde i gården jämte ett minderårigt barn. Även hattmakaren Mårten Ingman (f. i Vörå 17.12.1782, d. 10.1.1823 i Nkby) bodde 1810 i gården. —7 pers.
     Den 13 april 1813 inropades gården på auktion av färgaren Carl Johan Brännholm (f. i Uleåborg 12.10.1780, d. i Nkby 17. 6.1839) och den 30 okt. 1837 av stadsfiskalen Johan Henrik Forssén. Denne bodde i gården vid branden.
     Läs mer om gården. [Visualisering.]



Gårdsnr 27. Gården ägdes 1810 av assessorn Johan Bergbom (f. 1750 i Kronoby, d. i Nkby 1830), som inropat den på auktion den 3 dec. 1793. Bagaren Johan Wiklund (f. 26.6.1785 i Vasa, d. 27. 5. 1840 i Nkby) och hans hustru Maria Katarina (f. Lund i Vasa 20. 6. 1781, d. i Nkby 14. 6. 1814) bodde jämte ett minderårigt barn i gården. Denna inköptes den 14 okt. 1816 av hattmakaren Mårten Ingman. Dennes arvingar sålde den 15 mars 1828 gården till tullförvaltare Pehr Engström (f. 1771 i Kristinestad, d. i Nkby 1834). Änkan sålde den 6 juli 1837 gården till skepparen Johan Petter Rundström (f. 18.1.1794 i Jakobstad, d. i Nkby 14.7.1854). Efter änkan Anna Magdalenas (f. Höckert) död 23 jan. 1856 ägdes gården av sonen, styrmannen, senare skepparen Johan Wilhelm Rundström (f. i Öregrund 2.12.1828, d. i Gibraltar 3.1.1865). —3 pers.


Gårdsnr 28. Gården ägdes 1810 av snusfabrikanten, handl. Carl Fredrik Sagers (f. i Norrköping 15.6.1757, d. 23.4.1807 i Nkby) änka Katarina (f. Holm i Nkby 16.3.1750, d. där 3.4.1827), som bodde där med sin systerdotter Anna. Gården inropades på auktion den 1 sept. 1827 av handl. Henrik Sund och styrmannen Matts Sund (f. 1797 i Nkby, d. där 1884). —2 pers.
[Visualisering.]


Gårdsnr 29. Gården ägdes 1810 av sjömannen Matts Sjöberg (f. 1741 i Laukas, d. 1813). Hans dotter Brita Sjöberg bodde i gården med ett minderårigt barn jämte hattmakaren Matts Henelius och hans hustru Carin jämte 5 minderåriga barn. —9 pers.
     Efter Sjöbergs död delades gården mellan mågen, skräddaren Matts Hjelte, som omnämnes på flera ställen i detta arb., och en av döttrarna, borgaränkan Maria Helena Hellman. Hjeltes del överläts till Matts Henelius, som den 28 maj 1819 sålde den till sonen, stadsbetjänten Johan Henelius. Denne åter sålde den 15 sept. 1827 gården till sin bror Jakob Henelius, som köpte även den andra hälften den 14 sept. 1829. Hans änka sålde hela gården till sjökapten Johan Henrik Broman (f. 11.12.1806 i Västervik, Sverige, d. i Reso 23.4.1880), som ägde den vid branden. [Visualisering.]


Gårdsnr 30. År 1810 bodde i gården sjömansänkan Carin Granberg och hennes dotter Sanna. Hon gifte sig med sjömannen Pehr Holmström (f. 1781 i Pedersöre, d. 1835). Vid branden och redan 1847, ägdes gården av sjökapten Johan Östman (f. i Jakobstad 1812, flyttade till Vasa 1873), som var gift med deras dotter Sanna Lena (f. i Nkby 10.2.1820, d. där 12.9.1849). —2 pers.


Gårdsnr 31. Gården ägdes av sjökaptenen Israel Kempe (f. i Nkby 1.1.1766, d. där 16.8.1820), som inropat den på auktion den 25 aug. 1809. Jämte honom bodde barnmorskan Brita Lybeck i gården med tre minderåriga barn. —5 pers.
     Kempe sålde den 30 okt. 1811 gården till byggmästaren Johan Kantlin, nämnd bl.a. på s. 98 i d.a. Sedan hans änka Maria dött, inropades gården på auktion den 26 juli 1853 av handl. Anders Gustaf Olson, men transporterades redan den 31 aug. 1853 på sjömannen Johan Nilsson Nyman (f. 1817 i Nkby), som ägde gården vid branden.


Gårdsnr 32. I gården bodde 1810 borgardottern Anna Svahn och hennes bror Anders samt 1 minderårigt barn och en annan person utur mantal. Änkan Anna Weurgren ägde en del och bodde i gården till sin död 1816. Den ägdes till ½ av slaktaren Johan Petter Svahn (f. i Nkby 14.10.1786, d. där 29.10.1830). Anna Weurgrens del av gården ägdes efter hennes död av mågarna, sjömannen Pehr Pettersson (f. 1787 i Soklot, d. 1864) och sjömannen Matts Sarlin (f. 1794 i Nkby). J. Petter Svahns änka sålde sin del av gården till tullförvaltaränkan Carolina Engström (f. Lindqvist 1790 i Tammerfors, d. 1862) som bodde där vid branden.


Gårdsnr 33. Här bodde 1810 arbetskarlen Matts Ekbladh (f. 1772 i Oravais) och hans hustru Maria med 3 minderåriga barn. Ekbladh sålde den 2 maj 1850 5/8 av gården till borgaren Gustaf Häggblom. Dennes änka sålde sin andel den 17 sept. 1851 till snickaren Samuel Rosblom (f. i Pyhämaa, kom t. Nkby 1848, flyttade t. Jakobstad 1861) 3/8 av gården tillhörde glasmästaren Erik Gustaf Sandberg (f. 20.8.1798, d. i Nkby 8.9.1848). Den inropades på auktion den 28 nov. 1848 av handl. Johan Häggblom (f. i Nkby 1.11.1823, d. där 22.11902). Den såldes den 2 maj 1850 till postiljonen Gustaf Eklund (f. 1818 i Sjundeå, d. 1883), som före branden avstod den till staden. —5 pers.


Gårdsnr 34. I gården bodde 1810 borgaren, fiskaren Jacob Hellman och hans hustru Maria, som ägde ½ av gården. Den andra ½ ägdes av målaren Gustaf Björkqvist (f. i Vasa 29.5.1778, d. där 12.10.1820). Han bodde i sin hälft av gården med hustrun Anna och 2 minderåriga barn jämte drängen Nils och pigan Lisa. —8 pers.
     Hellman sålde den 26 aug. 1811 sin del till sjömannen Jakob Granberg (f. 1778 i Nkby, d. där 1824). Björkqvist åter sålde sin del den 9 maj 1812 till Hellman, som kort därefter dog. Skräddaren Matts Hjelte (d. 1844), som tillbytt sig gården av Hellman, sålde den 25 aug. 1839 sin del till lotsen Anders Jakobsson (f. 1813 i Soklot).


Gårdsnr 35. År 1810 beboddes gården av sjömansdottern Anna Friberg och 2 minderåriga barn. Ena ½ som användes som trädgård, ägdes av den tidigare nämnde assessor Bergbom och dennes systerson Lars Thodén, som den 14 okt. 1816 sålde den till Mårten Ingman (se gårdsnr 27). Denna ½ ägdes senare av tullförvaltare Petter Engström, skepparen Johan Petter Rundström (f. i Jakobstad 18.1.1794, d. i Nkby 14. 7. 1854) och handl. Edvin Lars Jakob Gellin (f. i Jakobstad 28.11.1830, d. i Brahestad 26.1.1891). Den andra ½ som ägdes av Anna Friberg, ärvdes av hennes oäkta dotter Anna Sanna Frilund, gift med skepparen Georg Abraham Eklund (f. i Nkby 18. 9. 1802, d. där 25.2.1845). Den 12 febr. 1846 inropades denna ½ på konkursauktion av handl. Carl Edvard Ekholm (f. i Kaskö 27.7.1819, fl. t. Oravais 1863). Denne sålde den 8 okt. 1853 gården till färgaränkan Ulrika Wahlberg (f. i Jakobstad 6.7.1812, d. i Nkby 25.2.1902). Vid branden ägdes gården av tullvaktmästaren A. J. Bollström (f. 1829 i Sjundeå). —3 pers.


Gårdsnr 36. Gården ägdes 1810 av försvarskarlen Johan Kronholm (f. 1741 i Kronoby, d. 1813), som dock ej bodde där. Guldsmeden Johan Björklund, hans hustru Anna, döttrarna Maria och Greta, gesällen Johan Qvist och sjömannen Josef Damlin samt ett minderårigt barn bodde i gården. —7 pers.
     Ena ½ av gården ägdes efter 1813 av den ovannämnde guldsmeden Johan Björklund (f. i Jakobstad 11.2.1761, d. i Nkby 12.4.1827). Han sålde sin ½ den 21 juli 1818 till sin måg, guldsmeden Erik Gustaf Engman (f. 30.4.1788 i Vasa, d. 24.6.1864 i Nkby), som ägde denna ½ vid branden.
     Den andra ½ ägdes sedan 22 nov. 1802 av den ovannämnde sjömannen Josef Damlin (f. 1769 i Tammerfors, d. 1831), gift med Greta Helena Schytén, omnämnd flerstädes i d.a. Den 3 april 1822 övergick denna ½ till Brita Christina Dammert, gift med sjökapten C. E. Junelius, och den 7 febr. 1838 såldes den till hattmakaren Petter Olof Wahlberg. Han bodde i gården vid branden.


Gårdsnr 37. Gården beboddes 1810 av sjöman Johan Åbergs hustru Maria Åberg med 1 minderårigt barn och en annan person utur mantal. De ägde ½ gården. Dessutom bodde borgardottern Maria Hellman, som ägde den andra ½, arbetskarlen Matts Willman, hans hustru Sanna och dottern Carin i gården. —7 pers.
     Genom gifte övergick Marias del till hennes man, arbetskarlen Karl Ferdinand Friberg (f. 1795 i Nkby, d. där 1831) och efter hans död till änkan och sonen Carl Johan. År 1858 var änkan Maria Friberg (d. 1861) upptagen som ägare till gården.


Gårdsnr 38. Här bodde 1810 handlanden och slaktaren Jakob Glansk (f. i Åbo 28.6.1753,d. 25.11.1829), som ägde ½ av gården, och hans hustru Sanna (Johanna) Forsen, omnämnd i det följande på sidan 235. —2 pers.
     Dottern Anna Susanna Glansk, varom närmare på s. 235 ff., sålde denna ½ till sjökaptenen Johan Erik Sund (f. i Nkby 2.10.1803, d. i Konstantinopel 2.3.1836) den 7 maj 1833. Den andra ½ ägdes 1810 av handl. Matts Juthes änka Eva Lisa (f. Cederberg 8.9.1785, d. 13.10.1813) och sedan av sjökapten Christian Wennerholm. Den användes som kryddgård och inköptes av ovannämnde Sund den 7 febr. 1833 från rådman Petter Lybeck (f. 1801, d. 1836). Efter Sunds död såldes hela gården till garvare Johan Forsell (f. i Storkyro 24.8.1805, d. i Nkby 11.12.1852). Vid branden ägdes den av handl. Johan Häggblom (f. i. Nkby 1.11.1823, d. där 22.1.1902); han bodde dock ej i gården.


Gårdsnr 39. År 1810 ägdes och beboddes gården av sadelmakaren Matts Lundberg (f. 3.9.1769 i Björneborg, d. i Nkby 30.3.1825) och hans hustru Maria Gabrielsdotter (f. i Munsala 1757, d. i Nkby 2.5.1840), änka efter styrman Abraham Hellman (f. på Holmön 1723, d. i Nkby 13.4.1796). I gården bodde även skomakaren Nils Hellström (f. 1770 i Nora bergslag, Sverige, d. i Nkby 31.8.1825), hans hustru Clara (f. Byman 1773 i Jakobstad, d. i Nkby 1.2.1851) samt gesällen Anders, hans hustru Anna och 3 minderåriga barn. — 9 pers.
     Lundbergs dotter Brita gifte sig med timmermannen Johan Jakobsson (f. 1790 i Jeppo, d. 1840). Den ena ½ tomten såldes på exekutiv auktion den 29 jan. 1847 till borgaren Gustaf Häggblom (d. 1851). Den andra ½ tomten köptes den 26 febr. 1825 av borgmästare Fredrik Calamnius och såldes den 30 april 1843 till ovannämnde Gustaf Häggblom och sonen, handl. Johan Häggblom (d. 1902) gemensamt. Gustaf Häggblom sålde den 31 mars 1848 sin del till sonen, som avstod ½ av gården till bokbindaren Pehr Adolf Constantin Lindskog (f. i Stockholm 7.3.1826, d. i Vasa 30.1.1909) den 10 april 1850. Denne sålde den 4 maj 1852 sin ½ till handl. Gustaf Mauritz Hedström (f. i Nkby 12.1.1829, d. 4.11.1907), som den 23 juni 1855 köpte även den andra ½ av Johan Häggblom.


Gårdsnr 40. Gården ägdes 1810 av rådman Johan Turdin d.y. I gården bodde handl. Christer (Christian Reinhold) Backman, tidigare nämnd i d.a., bl.a. på s. 39, hans hustru Lena Lisa (f. Kempe i Nkby 11.4.1767, d. där 17.12.1822) och dottern Stina samt pigorna Greta och Brita, drängen Jacob och 2 minderåriga barn. —8 pers.
     Den övertogs 1811 av den ovan nämnde Chr. Reinh. Backman och senare av borgmästare Fredrik Calamnius. Hans änka sålde den 30 april 1843 gården till borgaren Gustaf Häggblom och sonen, handl. Johan Häggblom. Den 31 mars 1848 sålde Gustaf Häggblom sin ½ till sonen.
     Läs mer om gården.


Gårdsnr 41. Gården ägdes av råd- och handelsmannen Johan Juthe (f. i Nkby 17.12.1759, d. i Kauhava 10.8.1836), och beboddes av honom och hans hustru Maria Elisabet Höckert (f. 16.7.1775, d. 18.3.1836), informatorn Georg Ludvig Herpman (f. 1787, d. 22. 10. 1854 l. 1855) samt pigorna Greta och Sanna jämte 4 minderåriga barn. Vidare bodde i gården f. handl. Eric Aulins (f. i Nkby 11.5.1742, d. där 21.12.1810) hustru Maria (f. Neuman i Nkby 10.12.1748, d. i Vasa 2.10.1822), sonen Eric och pigan Anna. —12 pers.
     På Juthes konkursauktion 21 sept. 1812 inropades gården av svärfadern, kommerserådet Herman Höckert i Vasa. Han sålde den 1 april 1817 gården till handl. Isak Lindqvist. Denne sålde gården den 20 juni 1846 till handl. Carl Edvard Ekholm.
     Läs mer om gården.
     Planteckning.


Gårdsnr 42. Gården ägdes och beboddes 1810 av apotekaren Ehrenfried Kantzau (f. 27.11.1765 i Vasa, d. i Nkby 25.5.1818), hans hustru Albertina, f. Soller och 3 minderåriga barn, lärlingen Reinhold Sorfvelin och 2 pigor med namnet Brita. —8 pers.
     Gården såldes 1819 till apotekaren Adolf Fredrik Forsell (f. i Padasjoki 18.4.1794, d. där 7.5.1862) och av honom den 22 nov. 1823 till apotekaren Adrian Reinhold Bastman (f. i Ulfsby 1.8.1797, d. i Nkby 5.11.1850). Han sålde gården den 5 okt. 1831 till apotekaren Johan Benzelstjerna (f. i Stockholm 8.8.1808, d. i Nkby 7.8.1849). Arvingarna sålde den 6 april 1850 gården till apotekaren Nils Malmberg (f. i Jakobstad 3.6.1818, d. i Nkby 1.6.1876), som bodde där vid branden.
     Läs mer om gården.


Gårdsnr 43. Gården ägdes och beboddes 1810 av råd- och handelsmannen Anders Juthes änka Maria Helena (f. Schjoman i Nkby 3.11.1752, d. där 26.2.1831), hennes dotter Sofia och brorsdotter Sanna samt pigan Stina och 1 minderårigt barn. —5 pers.
     Gården byttes den 30 sept. 1817 av änkan mot ½ gården nr 38, som ägdes av mågen, sjökapten Chr. Wennerholm, ägare av gården vid branden.


Gårdsnr 44. År 1810 beboddes gården av glasmästaränkan Anna Lisa Bergh (f. Lund i Nkby 22.8.1750, d. där 2.2.1840) och hennes fosterson Olof Herman Bergh, se närmare om honom bl.a. s. 237 i d.a.), som ägde gården sedan den 12 juli 1808, hans hustru Susanna Lisa omnämnd i det följande bl.a. på s. 237 samt 3 minderåriga barn. —6 pers.
     Sonen, glasmästaren och hökaren Henrik Bergh, nämnd flerstädes i detta arbete, var gift med Anna Sofia Marklund (f. i Pedersöre 3.2.1812, d. i Nkby 2.7.1866), som den 14 juli 1852 sålde gården till handl. Anders Gustaf Olson. Denne sålde den 1855 till handl. Edvin Lars Jakob Gellin.


Gårdsnr 45. Gården ägdes och beboddes 1810 av råd- och handelsmannen Adolf Hammarin, omnämnd bl.a. på s. 175 f. i detta arbete, och hans hustru Maria (f. Aulin i Nkby 10.7.1770, d. där 23.7.1833), drängarna Johan och Erik och pigorna Anna, Stina, Brita och Carin samt 3 minderåriga barn och 2 andra personer utur mantal. 13 pers.
     Gården ärvdes 1824 av sonen Adolf Hammarin d,y., som den 30 aug. 1830 sålde den till handl. Johan Jakob Carlenius (f. i Gkby 30.10.1804, d. i Nkby 22.6.1839). Denne sålde i sin tur gården 12 okt. 1831 till handelsbokhållaren Johan Adolf Lybeck (d. 1895), som bytte den mot 3/4 av tomterna 16 och 17 den 15 dec. 1834 med rådmannen Samuel Calamnius arvingar. Dessa, bland dem sonen Josef C. och doktorinnan Sofie Topelius, sålde den 7 juli 1847 gården till handl. Fabian Michael Gyllenberg (f. i Ylivieska 15.9.1816, d. i Nkby 2.2.1888).
Läs mer om gården.


Gårdsnr 46. Tomten ägdes 1810 av rådman Adolf Hammarin d.ä., var obebyggd och användes som trädgård. Vid branden var rådman Ad. Hammarin d.y:s änka Susanna Carolina ägare till tomten.


Gårdsnr 47. Gården ägdes och beboddes 1810 av handl. Johan Bäck, flerstädes omnämnd i detta arbete, hans hustru Brita Maria, omnämnd bl.a. på s. 271 i det följande, sonen Herman och pigan Brita samt 3 minderåriga barn. —7 pers.
     Änkan gifte om sig den 14 jan. 1826 med kardmakare Fredrik Granholm (Bröms) (f. 1791 i Munsala, d. i Nkby 2110.1868), som innehade gården vid branden.


Gårdsnr 48. Gården ägdes och beboddes 1810 av hökaren Anders Schjomans (f. i Nkby 29.11.1755, d. där 5.6.1810) änka Elisabet (f. Salin i Nkby 5.6.1752, d. där 5.2.1824) och hennes dotter Brita. —2 pers.
     Den sistnämnda sålde den 3 okt. 1837 gården till f. skepparen Johan Schjoman (f. i Nkby 14.6.1779, d. där 28.2.1850), som i sin tur den 8 mars 1847 sålde den till sin son, skepparen Carl August Schjoman (f. i Nkby 11.4.1818, flyttade t. Vasa 1841). Dottern Christina Amalia Schjoman (f. i Nkby 19.2.1816, d. på Smedslbacka 5.3.1884) ärvde gården och gifte sig den 10 nov. 1850 med sjökaptenen Johan Petter Högdahl (f. i Gkby 20.11.1803, d. på Smedsbacka 13.4.1875). De sålde gården till handl. Johan Nilhelm Lundqvist (f. 2.11.1832 i Jakobstad, d. i Nkby 21.7.1868), som ägde den vid branden.


Gårdsnr 49. 1810 ägdes gården av handl. Johan Henrik Forsbergs (f. 1770, d. 1809) änka Maria Elisabeth (f. Löfqvist 1803, d. 1812?), som bodde i gården med 3 minderåriga barn och 1 åldring utur mantal jämte svägerskan Hedvig Elisabet Forsberg (f. 4. 7. 1774 i Nkby, d. där 5. 3. 1837) och drängen Matts. I gården bodde även stadsbetjänten Israel Lööf och hans hustru Greta. —9 pers.
     År 1811 bodde i gården även hökaren Matts Ahllund (f. 20. 2. 1780 i Vetil, d. i Nkby 28. 6. 1846), som den 28 dec. 1810 gift sig med ovannämnda Hedvig Forsberg. Han köpte gården den 16 dec. 1812. Då de var barnlösa, skänkte de den 2 febr. 1837 ½ tomten till sin fosterdotter Sofia Forsberg. Efter Ahllunds död 1846 sålde arvingarna den andra ½ till bonden Henrik Gumsila från Storkyro. Den inropades på auktion 1848 (?) av handl. Gustaf Gabriel Gottleben (f. 30. 10. 1823 i Kumo, d. i Jakobstad 7. 6. 1887), som den 21 aug. 1850 förvärvade den andra ½ av Sofia Forsberg.


Gårdsnr 50. Detta var den s.k. skoltomten. År 1810 bodde kapellanen Nils Mathesius jämte hans hustru Maria och 4 minderåriga barn samt pigorna Anna, Anna och Greta här. Dessutom bodde landbonden Mickel Syrjä, hans hustru Carin och pigan Maria i gården jämte 3 minderåriga barn. —15 pers.
     Efter Mathesius bodde i gården före branden pedagogerna Carl Petter Thodén 1811—1815, Gabriel Albeck 1815—1817, Erik Johan Chydenius 1818—1831, Jacob Holm 1831—1837, Nils Ferdinand Kurten 1838—1840, Johan Anton Nordgren 1840—1842, Carl August Cajan 1842—1849, Frans Anton Appelberg 1849-1850, Wilhelm Grönqvist 1850—1857 och Constantin Ervast 1857—1860.


Gårdsnr 51. Gården ägdes 1810 av repslagaren Hans Schjomans (f. i Nkby 5. 10. 1744, d. där 23. 5. 1808) änka Susanna Mattsdotter (f. Salin 16. 9. 1748 i Nkby, d. där 4. 8. 1814). Hon bodde där med dottern Anna. —2 pers.
     Gården ägdes av barnen. Den 15 okt. 1836 köpte dottern Maria Wilhelmina (f. 1809, d. 1857) syskonens andelar. Den inköptes efter hennes död av styrman Lars Leonard Lybeck, som var gift med Amanda Schjoman, omnämnd även på s. 206 i detta arb., dotter till ogifta Susanna Elisabet Schjoman (f. 1788, d. 1827) och dotterdotter till ovannämnda Hans och Susanna Schjoman. Gården var obebodd vid branden.


Gådsnr 52. I gården bodde 1810 tullskrivaren Jonas Johan Giers, hans hustru Hanna f. Steckzen och hennes systerdöttrar Carin Catharina och Anna. —4 pers.
     Gården ägdes till ½ av Anna Steckzen (f. 1767) och till ½ av hennes syster Catharina Steckzen, som erhållit denna ½ genom gåvobrev den 4 juli 1812 av tullförvaltare Giers. Anna Steckzen gifte sig med sockneadj. Jakob Wilhelm Ahlqvist (f. 28. 8. 1782, d. 21. 3. 1838), och sålde, sedan hon inlöst systerns del, hela gården den 12 sept. 1827 till guldsmeden Anders Liljeqvist (f. i Lappo 24. 5. 1795, d. i Nkby 1. 6. 1849). Gården förvärvades dock på grund av naborätt av repslagaren Matts Schjoman (d.a. s. 45). Den 13 april 1835 köptes gården av rådman Matts Lithén, den 20 april 1836 av sjökapten Petter Wilhelm Bergendahl (f. i Pedersöre 28.7.1802, d. i Bergen 22.5. 1841) och den 30 nov. 1849 av sjökapten Carl Petter Löfberg (f. i Jakobstad 27.5. 1822, d. i Nkby 28.12.1873). Han köpte den av Bergendahls änka, Maja Kajsa (f. Björkman 9. 8. 1807 i Pedersöre). Hon hade den 18 april 1843 gift sig med sjötullvaktmästaren Karl Reinhold Kempe (f. i Nkby 5. 10. 1819, d. i Jakobstad 18. 12. 1884). Löfbergs familj bodde i gården vid branden.


Gårdsnr 53. Gården ägdes och beboddes 1810 av sjömansänkan Maria Brita Sinman (f. Sund) med 1 minderårigt barn och en annan person utur mantal. —3 pers.
     Utom av henne ägdes gården av brodern, sjömannen Gustaf Sinman (f. 1802, d. 1818). Änkan Maria Brita S. gifte om sig med bonden Anders Knuts, och sedan med sjömannen Jakob Johannes Lenning (f. 1773, d. 1818). Denne och hans hustru skänkte den 9 april 1836 ½ gården åt systersonen, skomakarmästaren Carl Ehrenfried Ahlqvist (f. 11. 11. 1811 i Nkiby, flyttade t. Brahestad 1841, d. i Pedersöre 25. 2. 1892) mot föda, skötsel och kläder till dödedagar. Han sålde den till sin broder, skomakarmästaren, Robert Ahlqvist den 10 april 1837. Gården såldes för gäld på offentlig auktion hösten 1838 och ägdes 1851—1857 av sjökapten Johan P. Högdahl och 1853 av handl. Johan Wilhelm Lundqvist. Ingen bodde där vid branden.


Gårdsnr 54. År 1810 beboddes och ägdes gården av handlandeänkan Brita Helena Lindqvist (f. Juthe i Nkby 24. 5. 1778). Med henne bodde pigan Carin. I gården bodde även sjömanshustrun Carin Kjellman med 2 minderåriga barn. —5 pers.
     Änkan Lindqvist gifte sig 1812 med ryske sergeanten Georg Kiriloff och flyttade s.å. från orten. Efter henne ägdes ½ gården av organisten Mikael Lönnqvists änka, Anna Gustava Lasander (f. 1755 i Nkby, d. där 1854) och efter hennes död avdottern Gustava (f. 1812), som bodde ensam i gården vid branden. Den an:dra ½ ägdes av guldsmeden Isak Lasanders (f. i Ytterjeppo 11.11.1854, d. i Nkby 16.4.1809) änka Anna Greta (f. Nordman 29. 8. 1756 i Vasa, d. 4. 1. 1825 i Nkby). Efter henne ägdes gården av sonen, sjömannen Isak Wilhelm Lasander (f. 1780, d. i Nkby 1836) och dennes måg, bokhållaren, senare råd- och handelsmannen Christian Wilhelm Sundström. Han flyttade 1847 till sin nyinköpta gård nr 1—3. Tydligen bodde ingen i denna del av gården vid branden.


Gårdsnr 55. Gården ägdes 1810 av sjömannen Henrik Roos (f. 1765 i Nkby, d. 1811) och beboddes av hans hustru Lisa och dotter Anna samt 1 minderårigt barn. —3 pers.
     Den 28 febr. 1826 sålde änkan och barnen gården till borgaren Carl Nyström. Denne sålde den till sjömannen Johan Petter Broman (f. 1793 i Nkby, d. 1839). Han sålde den 5 jan. 1833 gården till sjömännen Matts och Johan Ekblad. Efter Bromans död sålde änkan den 28 april 1844 den andra ½ tomten till brandvakten Simon Präst (Lillqvist) (f. 1815 i Munsala, d. 1862).


Gårdsnr 56. Gården ägdes 1810 av borgaren Olof Sjöström (f. i Umeå 18.5.1741, d. 20.5.1819), men var obebodd. Från 1814-1817 synes klensmeden Gustaf Bergsten (f. i Vasa 22.2.1787, d. i Nkby 24.1.1866) ha bott där. Han var sedan 1814 gift med Sjöströms dotter Kajsa Lisa (f. i Nkby 2.6.1784, d. där 4.1.1840). Sonen, smeden August Bergsten (f. i Nkby 5.12.1817, flyttade 1857 t. Vasa) sålde den 3 juli 1843 gården till brandvakten Anders Smeds (f. 1819 i Munsala). Vid branden ägdes gården av Isak Höglund (f. 1814 i Kyrkoby, d. 1859).


Gårdsnr 57. År 1810 ägdes gården av sjömannen Nils Lind (f. 1751 i Ijo, d. 1826), som bodde i gården med dottern Anna. — 2 pers.
     Den 11 febr. 1811 köpte skomakareåldermannen Nils Hellström ½ gården. Änkan och barnen sålde denna ½ den 26 juli 1841 till garvaren Jonas Westerlund (f. 28.12.1809 i Borgå), som med 2 av barnen flyttade bort efter hustruns död 1851.
     Den andra ½ köptes efter Nils Linds död av väckare Petter Carlberg (f. 1736 i Stockholm) och efter honom den 7 jan. 1826 av sjömannen Nils Lind d.y. (f. 1793 i Nkby) och dennes måg sjömannen Jonas Häggström (f. 1795 i Kyrkobyn, d. 1840). Senare ägdes gården av slaktaren Mickel Falk, som den 1 mars 1848 sålde denna ½ till den ovannämnda garvaren Westerlund, som sålunda blev ägare till hela gården. Han sålde dock ½ gården till sjömannen M. J. Sundqvist (f. 1815 i Munsala) och den andra ½ gården till m:lle Emilia Backman (f. 1813 i Nkby). Dessa var ägare till gården vid branden.


Gårdsnr 58. År 1810 ägdes ½ gården av den tidigare nämnde borgaren, handskmakaren Olof Sjöström. Hans 23 år yngre tredje hustru Anna Sjöström (f. Lund i Stockholm 1764, d. i Nkby 10.9.1813) bodde där med honom.
     Den andra ½ ägde vaktmästaren Johan Wallin (f. 1764 i Pedersöre, d. 1828 i Nkby), som bodde i gården med hustru Lisa och 4 minderåriga barn. —8 pers.
     Olof Sjöström skänkte sin del av gården till sin dotter Anna Helena (f. 1775), som var gift med skomakaren Matts Salin (f. i Lohteå 1768, d. i Nkby 3. 8. 1835). Änkan sålde den 29 maj 1848 denna ½ till sjömannen Carl Henelius (d. 1805 i Nkby). Den tillhörde vid branden skomakaren Matts Olof Salin (f. i Nkby 20.2.1806, d. där 23.2.1867).
     Johan Wallins ½ av gården övertogs efter hans död av änkan Lisa, och efter hennes död av sonen Carl och döttrarna Helena, Maria, Anna och Sofia den 14 sept. 1844. De sålde sin ½ den 24 mars 1843 till postiljonen Gustaf Eklund.


Gårdsnr 59. Gården ägdes 1810 till ½ av besökaränkan Anna Brita Sjöberg, som bodde där med pigan Stina. Den andra ½ ägdes av borgaren, smeden Petter Nygren (f. 5. 3. 1765 i Nkby, d. där 13. 2. 1814), som bodde här med sin hustru Carin och 2 minderåriga barn. Utom dessa bodde borgaren, skomakaren Johan Broman (f. 1773) och hans hustru Lena med sonen Johan och 5 minderåriga barn i gården. —14 pers.
     Efter Petter Nygrens död ärvdes hans del av änkan Carin (f. Knuts i Monå 26.2.1765, d. 5.12.1842 i Nkby). Hon bodde här till sin död, varefter denna del av gården övergick till sonen Henrik Nygren (f. 1795, d. 1855).
     Änkan Anna Sjöberg skänkte den 2 maj 1816 sin ½ till handelsbokhållaren Fredrik Kempe (f. 1781, d. 1840). Den inropades på auktion den 30 jan. 1824 av borgmästaren Fredrik Calamnius, som emellertid redan den 18 april 1825 sålde den till organisten Adolf Fredrik Wetterhall (f. 1801 i Vasa, d. 1834). Vid branden ägdes den ena ½ av sjömannen Petter Rysslin (If. 1825 i Nkby, d. 1863) och den andra av Sofia Forsberg (f. 1803 i Nkby).


Gårdsnr 60. Gården ägdes 1810 till ½ och beboddes av sjömanshustrun Brita Eklund med 1 minderårigt barn. Den andra ½ av gården ägdes och beboddes av timmermannen Abraham Juth och hans hustru Anna. —4 pers.
     Brita Eklunds ½ tomt ägdes vid branden av sjömannen Erik Eriksson (f. 1816 i Jeppo). Juthe åter sålde sin ½ den 29 maj 1810 till sjömannen Abraham Björkman, som i sin tur den 27 juni 1810 sålde den till borgaren Carl Nyström för hans omyndiga barns räkning. Dessa åter sålde den till sjömannen, senare hökaren Carl Ferdinand Lybeck (f. 1797, d. 1833), gift med Maja Greta Eklund (f. 1800, d. 1855). Efter henne ägdes gården av sonen, sjökapten Lars Leonard Lybeck (f. 1824, d. 1865).


Gårdsnr 61. Gården ägdes och beboddes 1810 av borgaren, hökaren Carl Nyström, (f. i Lovisa 1773, d. i Nkby 1843) och hans hustru Maria samt 2 minderåriga barn. —4 pers.
     Efter honom ägdes gården av handl. Gustaf Adolf Lindqvist. Den inropades på dennes auktion den 25 nov 1840 av rådman J.A. Lybeck, som sålde den till borgardottern Albertina Nyström den 18 jan. 1841, gift med förrymde sjömannen Erik Bäck If. 1817 i Forsby). Den 11 mars 1850 så1des gården till garvaren Nils Lindvall (f. i Madesjö vid Söderhamn i Sverige 13.4.1813, d. i Nkby 18.2.1856). Den 4 april 1857 inropades den på konkursauktion av skomakaren Anders Johan Thulin (f. 1.2.1816 i Jakobstad, d. 4.7.1886 i Nkby).


Gårdsnr 62. I gården bodde 1810 borgardottern Carin Törnblom, som jämte sin bror Johan ägde gården, och f. handl. Petter Carlsson Krook (f. 1747 i Gkby, d. 22.11.1827 i Nkby) med sin hustru Carin (Katarina) (f. Risberg 24.3.1763 i Bygdeå, Sverige, d. 28.9.1831 i Nkby) och 1 minderårigt barn. —4 pers.
     Den 12 aug. 1643 sålde beckbrännaren Carl Fredrik Svanström (f. 1792 i Ijo), som var gift med Carin Törnblom, den norra ½ av gården till den tidigare nämnde skomakaren Anders Johan Thulin. Den södra ½ erhöll Svanströms barn som gåva. Den 9 juli 1849 inköpte Thulin även denna del av de Svanströmska barnen.


Gårdsnr 63. I. gården bodde sjömanshustrun Gustava Nylund med 1 minderårigt barn, syster till gårdens tidigare ägare, tullvaktmästaren Matts Salin (d. 1810). —2 pers.
     Den 14 april 1818 inropades ½ gården på auktion av hattmakaren Mårten Ingman (f. i Vörå 17.12.1782, d. i Nkby 10.1.1823), men såldes åter av honom den 30 okt. 1819 till sjömannen Johan Rundell (f. 1791 i Kyrkoby). Den andra ½ gården ägdes av Maja Stina och Anna Lisa Salin. Vid branden ägdes den ena ½ av sjöman Rundells änka och den andra av sjömannen Anders Bertula (f. 1823 i Munsala).


Gårdsnr 64. Gården ägdes och beboddes 1810 av borgaren och kopparslagaren Jacob Häggman (f. i Gkby 19.7.1779, d. i Nkby 20.9.1817), hans hustru Lena Maria Liljeroth (f. i Nkby 19.11.1766, d. där 26.3.1838) och 4 minderåriga barn. -6 pers.
     Änkan Liljeroth sålde den 14 sept. 1818 ½ gården till bagaren, rådman Johan Wiklund (f. 26. 6. 1785, d. i Nkby 27.5.1840). Han sålde den 9 okt. 1826 sin del till handl. Petter Abraham Lybeck, omnämnd bl.a. på s. 197 i detta arbete. Av änkan Liljeroths återstående ½ av gården såldes 1/4 efter hennes död av dottern den 2 okt. 1842 till sjömannen Johan Jakobsson Hintz (f. 1814 i Soklot). Den återstående 1/4 såldes 1843 till styrmannen Petter August Ekblad, den 4 aug. 1847 till bagarmästaren Carl Wilhelm Ekberg, den 7 maj 1848 till vaktmästaren J. N. Nyman, den 7 sept. 1849 till bagare Car. Anton Knape (f. i Gkby 5.11.1857, fl. t. Kauhava 1861) och den 7 maj 1852 till viktualiehandl. Robert Ahlqvist (f. i Nkby 12.12.1814, d. där 7.6.1884).
     Före branden ägdes gården av sjömanshustrun Marit Lovisa Rank (f. i Nkby 1806).
     [J. V. Snellman kom inte så väl överens om med sin syster i Jeppo att han hyrde in sig hos en bagare Wiklund som ägde halva tomten 64 och senare också 65. (Ungefär på gamla Samskolans plats.) Här skrev han första häftet av ”Spanska flugan”, den märkliga berättelsetidningen. Lars Pensar (2003)]


Gårdsnr 65. År 1810 ägdes och beboddes gården av sjötullvaktmästaren Anders Ahlqvist (f. 1786 i Nkby, d. 1817) hans hustru Susanna Lisa och pigorna Anna och Brita samt 1 minderårigt barn. —5 pers.
     Ahlqvist sålde den södra ½ gården den 14 febr. 1816 till timmermannen Johan Jakobsson. Denne sålde sin del den 4 mars 1817 till den tidigare nämnde bagarmästaren Johan Wiklund. Hans dotter Maria Amalia Åberg sålde den 5 jan. 1842 denna del till formannen Gustaf Häggblom. Denne sålde i sin tur den 13 maj s.å. gården till styrmannen Petter Gustaf Ekblad.
     Den södra ½ gården såldes av Anders Ahlqvists arvingar, bl.a. den nedan n. Erik Hedström, som betecknas som gårdens ägare 1837, den 29 nov. 1838 till sjömannen Matts Axelsson (f. 1807 i Oravais, d. 1871) och sonen, skepparen Matts Julius Axelsson (f. 1840 i Nkby, d. 1873). Den 13 nov. 1848 uppges bagaren Carl Wilhelm Ekberg (f. 28.2.1822 i Helsingfors, infl. 1847, utfl. 1849) som ägare till hela gården.


Gårdsnr 66. År 1810 bodde i gården skomakarmästaren Håkan Långberg, som haft sin verksamhet där sedan sekelskiftet, hans hustru Ulrika Magdalena (f. Ahlqvist i Nkby 21.8.1771, d. där 20.5.1831) och svärmor Brita Ahlqvist. —3 pers.
     Gården ägdes av änkan Brita Ahlqvist (f. Turdin 1751, d. 1823) och barnen, ovannämnda Ulrika Magdalena och Anders, gift med Susanna Lisa (f. Lund i Nkby 6.5.1786, d. i Jakobstad 10.10.1858), omgift 15 okt. 1819 med skomakaren Erik Hedström (f. 1793 i Umeå, d. i Nkby 14.1.1865). Den 12 juni 1824 sålde Hedström sin del av gården till sin svåger, ovannämnde Håkan Långberg, som sålunda blev ägare till hela gården. Den 14 okt. 1837 gav denne ½ gården till sin måg, rådhusvaktmästaren Johan Jakob Holm, som med sin hustru Maria (f. 1809) ärvde den andra ½. Den 6 juli 1843 inropades gården på auktion av sjökaptenen och handl. Gabriel Wilhelm Aspegren (f. i Nkby 31.1.1793, d. där 11.11.1855), gift med ovannämnde Långbergs dotter Brita Kajsa (f. i Nkby 15.5.1801, d. där 15.8.1842). Ett par dagar senare sålde han gården till sjökaptenen Otto Brunström (f. i Göteborg 18.2.1825, d. i Newcastle 1921), som i sin tur sålde den till fadern, sjökapten Olof Brunström f. i Orust 17.2.1785, d. i Nkby 30.10. 1857). Dennes änka Nelly (f. Paterson i Göteborg 25.5.1784, d. 11.1.1859 i Gkby) ägde gården vid branden.


Gårdsnr 67. Gården ägdes och beboddes 1810 av stadsbetjänten Johan Samuel Forssén (f. 1778 i Nkby, d. där 1824). Hans hustru Susanna f. Juth med 3 minderåriga barn, åldrig moder och pigan Lena bodde även i gården. —7 pers.
     Den 7 maj 1831 övertogs gården av sonen, stadsfiskal Johan Henrik Forssén (f. i Nkby 1806, d. där 1875), som sålde den till den ovannämnde sjökapten Olof Brunström den 17 juli 1837. Gården ägdes vid branden likasom den föregående av änkefru Nelly Brunström.


Gårdsnr 68. Gården ägdes och beboddes 1810 av inspektor Josef Werfving. (f. 1765 i Nkby, d. 1844), hans hustru Catarina Magdalena (f. Nordbrandt i Bygdeå, Sverige, 1792) med 4 minderåriga barn. Dessutom bodde i gården stadskassören och organisten Mikael Rönnqvist, hans hustru Gustava, 2 minderåriga barn och en åldring utur mantal. —11 pers.
     Den 27 mars 1848 blev döttrarna Christina (f. 1801) och Cajsa Greta Werfving (f. 1807, d. 1865) ägare till gården.


Gårdsnr 69. Gården ägdes och beboddes 1810 av styrman Thomas Hägglin (f. i Kuortane 1754, d. 1822), hans hustru Anna, f. Holmlund (d. 1833) och döttrarna Anna och Stina. Dessutom bodde i gården repslagaren Matts Schjoman (d.a. s. 45), hans hustru Maria (f. Hägglin 28.9.1780 i Nkby, d. där 4.11.1858) och 2 minderåriga barn. I gården bodde ytterligare sjömannen Jacob Sandström och hans hustru Carin. —10 pers.
     Efter Anna Hägglins död 1833 överläts gården av arvingarna till äldsta dottern, ovannämnda Maria Schjoman, som ägde gården vid branden.


Gårdsnr 70. Gården ägdes och beboddes 1810 av borgaren, sjömannen Erik Sarlin (f. i Saarijärvi 1759, d. i Nkby 1830), hans hustru Maria Lisa, f. Nyström, sonen Matts (f. 1794) och ett minderårigt barn. I gården bodde även gu1dsmedsgesällen Zachris Nordman (f. i Vasa 1763, d. i Nkby 22.1.1838) och hans hustru Ulrika Johansdotter (f. Varg i Karby 12.4.1769, d. i Nkby 25.11.1826) och 1 minderårigt barn. —7 pers.
     Den 21 febr. 1824 skänkte Sarlin ½ gården till sin måg, skräddaren Anders Forsell (f. 21.9.1798, d. i Nkby 8.8.1865), gift 16 jan. 1824 med Maja Stina Sarlin (f. 18.9.1797 i Nkby, d. där 2.5.1687). Den andra ½ köpte Forsell den 28 nov. 1831 av svågern, sjömannen Matts Sarlin och var sålunda ägare till hela gården vid branden.


Gårdsnr 71. Tomten ägdes 1810 av rådman Johan Turdin d.y., som den 7 juni s.å. köpte den av änkan Carin Broman. Den var bebodd av henne och ett minderårigt barn, men användes senare som kryddgård. —2 pers.
     Vid handl. Gustaf Wilhelm Turdins konkurs den 16 okt. 1838 inropades den av den ovannämnde skräddaren Anders Forsell.


Gårdsnr 72. Gården innehades 1810 till ½ delen av Gabriel Paulin såsom förmyndare för sjömannen Johan Paulins (f. 1768, d. 1809) minderåriga barn Brita, Anna och Johan. Den var Obebodd.
     Den 6 juni 1810 synes rådman Johan Turdin d.y. ha köpt 1/3 av tomten av fiskaren Samuel Rollins barn och den 18 juni s.å. 1/3 av änkan Catarina Christina Wacklin (f. 1760, d. 1841).
Senare innehades Paulins del av hans mågar, sjömannen Johan Petter Broman (f. 1793 i Nkby) och lotsen Anders Schytén (f. 1790 i Nkby, d.1854).
     Den 14 mars 1855 sålde arvingarna till dessa sin del av gården på auktion, varvid den inropades av styrman August Henelius (f. 17.l.1820, d. i New York 10.3.1892). Han synes ha ägt hela tomten vid branden.


Gårdsnr 73. Gården ägdes en del av året 1810 av sjömannen Jacob Blomster (f. 1764 i Kuopio, d. 1810?) och hans hustru Anna, som bodde där med sin minderåriga son Johan. I gården bodde även smeden Isak Hedman (f. i Kalajoki 21.5.1753, d. i Nkby 25.9.1819) hans hustru Maria Kristina (f. Brunberg 2.5.1756 i Nkby, d. där 12.10.1821) och sonen Johan. —5 pers.
     Änkan Blomster sålde den 4 april 1810 gården till garvaren Jacob Arfvelin (f. 1767 i Vambula, d. 1840). Han var gift med Anna Carlberg (f. i Gkby 1777), som fick skilsmässa 22 okt. 1823 och blev ägare till gården. Hon sålde den till kopparslagaren Jonas Sjöström (f. i Umeå 1795, d. i Nkby 4.10.1838), gift med Anna Lisa Hägglin (f. i Nkby 30.11.1787, d. där 1.9.1881). Hon bodde som änka i gården till 1857 jämte mågen, sjökapten Anders Gustaf Ahlström (f. i Nkby 28.7.1823, d. i Vasa 24.3.1906), gift den 18 aug. 1849 med Sofia Wilhelmina Sjöström (f. i Nkby 1. 1. 1825, d. i Vasa 13.4.1900). Kort före branden såldes gården till åkaren Johan Henrik Svedberg (f. 1808 i Munsala, d. 1863).


Gårdsnr 74. Gården ägdes 1810 av den tidigare nämnda garvaren Jacob Arfvelin. Han bodde där med sin hustru Anna, f. Carlberg, samt systern Maria och ett minderårigt barn. —4 pers.
     Efter skilsmässa 1823 sålde Anna Carlberg gården den 8 febr. 1827 till den tidigare nämnde kopparslagaren Jonas Sjöström. Arvingarna sålde gården den 19 febr. 1856 till dennes måg och svågern, den tidigare nämnde sjökaptenen Anders Gustaf Ahlström, som ägde gården vid branden.


Gårdsnr 75. ½ gården ägdes 1810 av sjömannen Johan Ernst Brunberg (f. 1766 i Nkby, d. 1825) som bodde där med hustru Anna och son Eric samt 4 minderåriga barn. I gården bodde även hans bror, sjömannen Eric Brunberg (f. 1768 i Nkby, d. 25.2.1841) med sin hustru Greta, f. Laxberg (d. i Nkby 21.10.1825). —9 pers.
     Efter Johan Ernst Brunberg övertog hans son Eric dennes ½ del (f. 1793 i Nkby, d. 1845). Han sålde den 19 juni 1825 sin del till sjömannen Carl Gustaf Brunberg (f. 1803, d. 1841). Denne sålde i sin tur denna del den 19 dec. 1834 till den tidigare nämnde garvaren Johan Nilsson Forsell. Johan Ernst Brunbergs änka Anna Lisa, f. Sund sålde sin ½ den 28 febr. 1826 till sin son, styrmannen Johan Brunberg (f. 1801 i Nkby, d. 1845). Den innehades sedan före branden av dennes änka Maja Lena (f. Bäckholm i Purmo 15.12.1817, d. i Nkby 11.2.1887) och av brodern, styrmannen Matts Brunberg (f. i Nkby 6.11.1816, d. där 14.12.1860).


Gårdsnr 76. Gården ägdes 1810 av styrmannen Carl Winsten (f. i Jakobstad 18.11.1750 d. i Nkby 11.5.1819). Hans hustru Brita Helena (f. Schytén i Nkby 28. 4. 1760, d. där 26. 5. 1817) och son Johan bodde där med 1 minderårigt barn och 1 åldring utur mantal. Jämte dem bodde i gården vaktmästaren Peter Schytén (f. 1763, d. i Nkby 1838). —5 pers.
     Winsten sålde den 24 juli 1812 gården till skomakaren Anders Vikström (f. 1783 i Korsholm). Den inropades på auktion av rådman Johan Turdin den 21 juni 1824. Den 29 nov. s.å. sålde Turdin denna del till kopparslagaren Jonas Friborg (f. i Söderhamn, Sverige 2.9.1784, d. i Nkby (1.1.1857). Den 3 nov. 1838 inropades den på auktion av rådman Matts Lithén, som sålde den till smeden Nils August Bergsten (d.a. s. 67), den 13 febr. 1841. Den andra ½ gården överläts av Winsten till mågen, sjömannen, sedermera sjökaptenen Nils Herkepeus (f. i Nkby 8.5.1800, d. i Reval 12.4.1831), gift med Brita Johanna Winsten (f. i Nkby 3.6.1797, d. där 9.1.1847). Arvingarna sålde den 8 maj 1847 denna del till den ovannämnde smeden Bergsten, som sålunda blev ägare till hela gården. Efter Bergstens död köptes gården av skräddargesällen Viktor Grönqvist, som ägde den vid branden, men ej bodde där.


Gårdsnr 77. Gården ägdes 1810 till ½ av fiskarborgaren, senare lotsen Carl Schytén d.ä. (f. i Nkby 6.9.1753, d. där 3.5.1840), som bodde där med sin hustru Anna (f. Bäckström i Nkby 1755, d. där 19.11.1832), sonen Anders och dottern Greta. Den andra ½ ägdes av borgaren Carl Schytén d.y. som bodde där med sin hustru Greta och 1 minderårigt barn. —7 pers.
     Vid bouppteckningen efter hustrun den 24 mars 1833 ägde Carl Schytén d.ä. 3/4 av gården. Dennes arvingar var sönerna Carl och Anders samt dottern Margaretha Helena, änka efter sjömannen Damlin, omgift med ryske fältväbeln Andreas Bogdanoff (s. 124, 233). Var och en fick 1/4 av Carl Schytén d.ä:s del av gården. Fru Bogdanoff sålde den 28 febr. 1838 sin 1/4 till sjömannen, senare mjölnaren Gustaf Wörlin (f. i Korsholm 1781, d. 1861). Den ägdes senare av sjömannen Johan Lukus eller Söderlund (f. 1815 i Kovjoki).
     Den 1/4 som numera tillhörde Carl Schytén d.y. inropades på exekutiv auktion den 25 nov. 1840 av rådman Adolf Hammarin, men såldes till stadsfiskalen J. H. Forssén. En del av gården, som synes ha ägts av handl. Robert Ahlqvist, såldes den 6 nov. 1852 till bokbindaren Pehr Constantin: Adolf Lindskog (f. i Stockholm 7.3.1826, d. i Vasa 30.1.1909). Här uppförde Lindskog 1856 en tobaksfabriksbyggnad. Endast Wörlin och Lindskog synes ha ägt andelar i gården vid branden.


Gårdsnr 78. Gården ägdes 1810 av garvaren Anders Häggström (f. i Nkby 22.6.1763, d. där 25.9.1832), som bodde där med sin hustru Carin (f. Backman 11.8.1766 i Nkby, d. där 14.2.1845) och dottern Maria samt 3 minderåriga barn. —6 pers.
     Efter änkan Carin Häggströms död ägdes gården till branden av ogifta dottern Maria Katarina Häggström (f. 1793, d Vasa 1870). Som hyresgäster bodde styrmannen Petter Gustaf Ekblad (f. i Nkby 1808) och bokbindaren Georg Alexander Eklund (f. i Nkby 1832, d. 1905) i gården.


Gårdsnr 79. Gården ägdes 1810 av handlandeänkan Anna Nyman (f. Kempe 11.10.1730, d. 20.1.1820), men endast hennes piga Maria bodde där, jämte handelsbokhållaren Nils Sahlbom, gift med dottern Anna Maria Nyman (f. 1757) och 1 åldring utur mantal. —3 pers.
     Gården såldes den 29 okt. 1821 till skomakaren Hans Henrik Garbén som omnämnes på flera ställen i d.a. Denne sålde norra ½ till den tidigare nämnde formannen Gustaf Häggblom den 19 okt. 1823, och denne åter sålde den 26 febr. 1825 samma del till den tidigare nämnda Johan Henrik Broman. Denne åter sålde i sin tur den 14 okt. 1830 gården till den i det föregående nämnde guldsmeden Anders Liljeqvist, som den 2 april 1828 förvärvat även gårdens andra ½. Efter Liljeqvists död 1849 sålde arvingarna gården den 31 okt. 1855 till snickaren Samuel Rosblom (f. i Pyhämaa, kom t. Nkby fr. Vasa 1848, fl. t. Jakobstad 1861). Vid branden ägdes gården av kopparslagaren Jonas Wilhelm Sjöström (f. i Nkby 16.8.1829, d. där 26.7.1860).


Gårdsnr 80. Gården ägdes 1810 av Greta Cajsa Frilund (f. 1776 i Kyrkoby), omgift med bondsonen Hans Rehnström. Dessa bodde dock ej i gården. Där bodde sjömansänkan Greta Christoffersson, hennes syster Anna och 1 minderårigt barn. —3 pers.
     Den 19 dec. 1843 såldes gården till den tidigare nämnde lands- och stadsfiskalen Johan Henrik Forssén, men ingen torde ha bott där sedan dess.


Gårdsnr 81. Tomten ägdes 1810 av stadsbetjänten Israel Lööfs hustru Greta, men ingen bodde där.
     Den 5 april 1813 sålde Lööf gården till stads- och provincialläkaren Z. Topelius (f. 1781, d. 1831), som i sin tur sålde den till den tidigare nämnde muraren Henrik Nyberg (f. 1766 i Lappo, d. 1841) den 16 juni 1828. Denne sålde ½ tomten till sjömannen Gustaf Dahllund den 24 jan. 1840 och denne kort därpå till sjömansänkan Maria Sofia Nyberg, vars son Gustaf Nyberg erhållit den andra ½ i gåva av föräldrarna den 17 okt. 1836. Änkan Maria Sofia Nyberg gifte om sig med garvaren Matts Savander. Denne sålde den 19 april 1846 gården till f. postiljonen Carl Fredrik Hammarlund (f. 1799 i Åbo, d. 1883). [Hammarlund ropade in tomt 58 efter branden.]


Gårdsnr 82. Tomten ägdes 1810 av rådman Johan Turdin men var obebodd och användes som kryddgård. Den gick i arv till Gustaf (d. 1851) och Augusta Turdin (d. 1871), och Gustaf Turdin övertog systerns andel. På dennes konkurs 1838 inropades den av svågern, friherre Carl Rosenkampff (f. 17.10.1793 i Livland, d. 17.9.1846 i Helsingfors). Han sålde gården den 18 febr. 1840 till den tidigare nämnde stadsfiskalen Johan Henrik Forssén. Den ägdes vid branden av sjökapten Jakob Kerrman (d. 1898).


Gårdsnr 83. Gården ägdes 1810 till ½ av sjömannen Eric Backlin som bodde i gården. Den andra ½ ägdes av sjömanshustrun Sanna Winqvist, som bodde där med sin systerdotter Anna. —3 pers.
     Från 1811 var sjömannen Eric Winsten av mantalslängden att döma ägare till denna ½ av gården och bodde då där, liksom åren 1833—1844. Den andra ½ ärvdes av Backlins änka Sanna och sonen Josef samt efter dem av arbetskarlen Eric Brunberg, vars änka och son, sjömannen Gustaf Brunberg bodde där 1845-1857. Vid branden ägde änkan Anna Lena Brunberg denna del av gården.


Gårdsnr 84. Den ena ½ av gården ägdes 1810 av sjömannen Jacob Nyberg (f. 1784, d. 1825), som bodde där med sin hustru Carin Greta Johansdotter, f. Nars och sin moster Maria samt 1 minderårigt barn. Den andra ½ ägdes av änkan Anna Blomqvist, med 1 minderårigt barn. —6 pers.
     Nybergs ½ såldes av barnen den 8 maj 1847 till sjömannen Johan Sundqvist (f. 1814 i Forsby). Blomqvists ½ såldes den 9 sept. 1811 till sjömannen Jacob Sandström (f. 1796 i Jeppo, d. 1839) och den 18 mars 1840 till styrmannen Carl Jakob Nyberg (f. i Nkby 5. 1. 1816, d. där 4.6.1841) samt den 8 maj 1847 till den ovannämnde Johan Sundqvist, som således ägde hela gården vid branden.


Gårdsnr 85. Tomten ägdes 1810 av i det föregående nämnde kofferdikaptenen, handl. Johan Schale. Den var obebodd och användes som kryddgård. Vid branden ägdes den av den tidigare nämnde viktualiehandl. Robert Ahlqvist.


Gårdsnr 86. Gården ägdes 1810 av försvarskarlsdottern Anna Grönlund, som bodde där med sin minderåriga bror Jacob Grönlund. —2 pers.
     Den såldes senare till sjömannen Johan Henrik Backlund (f. 1795 i Kyrkoby) och hans mor, änkan Maria Varg. Backlunds hustru gifte om sig med sjömannen, lotsen Carl Efraim Broman (f. 1805 i Nkby, d. 1869). De bodde i gården vid branden.


Gårdsnr 87. Gården ägdes och beboddes 1810 av sjömannen Isak Sandström (f. 1750 i Karby, d. 1818) och hans hustru Brita, f. krigsman med 2 minderåriga barn. -4 pers.
     Änkan sålde gården den 11 aug. 1841 till sjömannen Erik Hannula (f. 1819 i Kovjoki, d. 1853). Vid branden ägdes gården av sjömannen Karl Björkman (f. 1815 i Nkby).


Gårdsnr 88. Gården beboddes 1810 av arbetskarlen Anders Svanbäck (f. 1764 i Nkby, d. 1828) och hans hustru Carin med 2 minderåriga barn. —4 pers.
     Gården var delad i två hälfter, varav den norra den 18 augusti 1816 såldes av skomakaren Anders Bromans (f. 1721 i Kyrkoby, fl. t. Ytterjeppo 1788) arvingar till stadskassören Mikael Rönnqvist. Den övergick emellertid på grund av börd till borgaren Johan Broman. Dennes änka och barn sålde gården på auktion den 13 april 1824 till sjömannen Gustaf Nyberg, som sålde den till sjömannen Jakob Paulin den 7 jan. 1832. Änkan sålde den i sin tur den 1 sept. 1835 till garvaren Johan Forsell (d. 1852). Nästa ägare blev organisten Anders Gästrin (f. 1820 i Munsala, d. 1904), som den 13 april 1842 köpte denna ½ av gården och bodde där vid branden. Den södra ½ gården gav Anders Bromans änka Valborg Broman till sin svåger, sjömannen Jakob Broman, som den 2.febr. 1816 så1de den till arbetskarlen, den tidigare nämnde Anders Svanbäck. Hans änka Catarina och mågen, skräddargesällen Anders Carlberg (f. 1806 i Kronoby), sonen Anders och dottern Sanna Lisa sålde denna ½ den 26 sept. 1846 till sjömannen Jakob Törnblom (f. 1823 i Munsala). Den ägdes vid branden av arbetskarlen Matts Löfholm (f. 1809 i Kronoby).


Gårdsnr 89. Gården ägdes och beboddes 1810 av sjömanshustrun Susanna Brita Lindbäck (f. Häggström) med 2 minderåriga barn. —3 pers.
     Hon skänkte den 18 okt. 1831 ½ gården till sin dotter Anna Kajsa (f. 20.1.1796 i Nkby, d. där 12.5.1861) och mågen, garvaren Johan Savander (f. i Borgå 312.1802, d. i Nkby 21.3.1861). De bodde i denna ½ av gården vid branden.
Den andra ½ gården köptes av sadelmakaren Frans Winterbäck (f. i Åbo 1796, d. i Nkby 27.6.1854) den 7 juli 1841. Den ägdes vid branden av änkan Greta Johanna Asplund (f. 12.10.1808, d. 2.9.1885 i Jakobstad) och barnen Karl Robert (f. 1834), Otto Fredrik (f. 1844) och Frans Alfred (f. 1847).


Gårdsnr 90. I gården bodde 1810 sjömannen Johan Backlins piga Sanna med 1 minderårigt barn och en åldring utur mantal. —3 pers.
     Gården ägdes av Johan Backlin (f. 1784 i Nkby) och sjömannen Erik Winqvist (f. 1780 i Vörå), som var gifta med Greta, respektive Sanna Ahlström, döttrar till styrmannen Erik Ahlström (d. 1787) och Valborg Henriksdotter (f. Munck i Munsala 15.4.1738, d. i Nkby 9.10.1808), som tidigare ägt gården. Backlin och Winqvist sålde den 10 april 1811 gården till klensmeden Jonas Holmström (f. i Nyland 14.3.1783, fl. t. Oravais 1816). Denne sålde gården den 30 aug. 1816 till råd- och handelsmannen Johan Svahn. Den inropades på auktion den 28 nov. 1856 av tullförvaltare Petter Falck (f. 1801 i Heinola, d. 1867), som sålde den till fru Maria Henriette Ticklen den 25 juli 1857. Vid branden var den obebodd.


Gårdsnr 91. Gården ägdes 1810 av sjömannen Johan Wik (f. 1767 i Nkby, d. 1827) och beboddes av hans hustru Greta och döttrarna Maria och Carin samt 1 minderårigt barn. —4 pers.
Den 31 mars 1832 inropades gården på auktion av kommerserådet Johan Turdin. Han sålde gården den 20 aug. s.å. till smeden Johan Ersson Åberg (f. 25.10.1812 i Oravais, d. där 11.5.1855). Denne bytte gården den 17 nov. 1835 mot den del av gården nr 24, som tillhörde handl. Gustaf Turdin. Denne avstod den 29 febr. 1836 gården till sjökaptenen Henrik Josef Engström (f. i Jakobstad 31.1.1812, d. 1838). Hans änka Greta Kajsa (f. Rönning i Nkby 20.4.1804, fl. t. Vasa 1847) sålde den 10 sept. 1844 gården till kakelugnsmakaren Gustaf Herman Löfgren (f. 28.8.1818, d. i Nkby 27.3.1891), som bodde där vid branden med sin familj.


Gårdsnr 92. Gården ägdes 1810 av borgaren, styrmannen Johan Ahlström (f. 24.6.1749 i Nkby, d. där 3.12.1826), som bodde där med sin hustru Lisa Isaksdotter (f. Widman 14.10.1748 i Nkby skn, d. 8.2.1835 i Nkby), sonen Fredrik och dottern Anna. —4 pers.
     Sonen, sjömannen Fredrik Ahlström (f. 1786 i Nkby, d. 1845) ägde senare gården. Dennes dotter Sanna Elisabet (f. 24.1.1819 i Nkby, d. där 9.11.1884), gifte sig den 17 dec. 1843 med styrmannen, senare sjökaptenen Carl Johan Pettersson (f. i Jakobstad 18.3.1816, d. i Yarmouth, Engl. 16.1.1871) och ägde gården vid branden.


Gårdsnr 93. Gården ägdes 1810 av sjömannen Abraham Björkman (f. 1784 i Nkby, d. där 1821), som bodde där med sin hustru Greta. —2 pers.
     Änkan sålde gården till kyrkväktaren Elias Will (f. 1776 i Soklot, d. 1845). Dennes änka Maria Mattsdotter sålde den 24 aug. 1846 gården till sin måg, styrmannen Matts Brunberg (f. i Nkby 6.11.1816, d. där 14.12.1860). Denne sålde i sin tur ½ gården till sjömannen Anders Skrifvars (f. 1819 i Munsala) och den andra ½ gården till sjömannen Matts Hintz (f. 1819 i Soklot, d. 1858). Dessa ägde gården vid branden.


Gårdsnr 94. Tomten ägdes sedan den 26 juni 1810 av rådman Adolf Hammarin d.ä. var obebodd och användes som kryddgård.
     Den 23 febr. 1852 sålde Adolf Hammarin d.y. gården till tullförvaltare Petter Falck.


Gårdsnr 95. Gården ägdes och beboddes 1810 av sjömansänkan Carin Kärrman (Kierrman) och sonen Anders (f. 1794 i Nkby). —2 pers.
     Den 5 dec. 1840 sålde fiskaren och sjömannen Anders Kärrmans änka gården till den tidigare nämnde sjökaptenen Johan Petter Högdahl. Den 2 april 1852 inropades gården på frivillig auktion av den tidigare nämnde tullförvaltaren Petter Falck.


Gårdsnr 96. Tomten ägdes 1810 av änkefru Katarina Sager (f. Holm i Nkby 16. 3.1750, d. där 3. 4. 1827). Den var obebodd.
     Efter henne ägdes tomten av tullförvaltare Jonas Johan Giers och senare av borgardottern Susanna Birgitta Svahn. Hon gifte sig med Jakob Hägglund (f. 1781 i Ytterjeppo), som även bodde i gården. Han bytte den 21 jan. 1825 med styrman Johan Astrén (f. i Ingå 20.8.1777) mot gården nr 120. Hans son sjökapten Johan Fredrik Astrén (f. i Nkby 28.6.1801, d. 19. 9.1834 i Vasa) och efter honom hans son, styrman Jan Nils Astrén (f. 12.12.1826 i Nkby, d. 24.4.1851 på Medelhavet) ägde därefter gården. Efter Johan Fredrik Astréns död 1834 gifte änkan Anna Maja, (f. Blomqvist 20.3.1801 i Nkby, d. där 5.5.1846) om sig med den tidigare nämnde sjökaptenen Johan Petter Högdahl. Han sålde den på auktion den 2 april 1852 till den ovannämnde tullförvaltaren Petter Falck. Gården var från denna tid obebodd.


Gårdsnr 97. Gården innehades 1810 av Elias Asplund, som ej bodde där. — Timmermannen och mjölnaren Erik Brandbergs (f. 1778 i Karstula, d. 1828) hustru Lisa bodde däremot i gården. —1 pers.
     Den köptes till 83/144 den 7 sept. 1829 av sjömannen Carl Gustaf Akerblad (f. 1797 i Gkby). Efter hans död sålde barnen gården den 27 sept. 1838 till färgaren Carl Johan Brännholm (f. 12.10.1780 i Uleåborg, d. 17.6.1839 i Nkby). Den innehades efter hans död av änkan Anna Stina (f. Paulin i Nkby 3.12.1789, d. 11.3.1859) och sonen, skomakaren Carl Fredrik Brännholm (f. i Nkby 14.12.1813, d. där 25.5.1870).
     Till 61/144 innehades tomten från den 7 mars 1811 av rådman Matts Lithén, som inropat den på auktion. Denna del var obebyggd. På Lithéns konkursauktion 1844 inropades denna del av glasmästare Erik Gustaf Sundberg och den 8 maj s.å. av kyrkväktaren Hans Henrik Lingonblad. Denna del av tomten ägdes vid branden av rådman Albert Dyhr.


Gårdsnr 98. Gården ägdes 1810 av sjömannen Samuel Blom (f. 1760 i Nkby, försvunnen), vars hustru Barbro bodde därstädes. —1 pers.
     Från och med 1817 var gården obebodd. Den ägdes vid branden av rådman Albert Dyhr.


Gårdsnr 99. Gården ägdes och beboddes 1810 av borgaren och sjömannen Matts Sund (f. i Nkby 10.10.1761, d. där 4.11.1812), hans hustru Anna (f. Aulin i Nkby 29.9.1758, d. där 22.5.1828) och sonen Henrik samt 4 minderåriga barn och en blind dotter Anna (f. 1792) utur mantal. —8 pers.
     En av sönerna, sjökapten Johan Erik Sund, som i det föregående omnämnts på s. 78 f., övertog gården efter modern. Hans änka Maria Helena (f. Werfving 30.11.1809 i Nkby, d. i Kauhava 1.6.1888) gifte om sig med sjötullvaktmästaren Axel Salin (f. i Nkby 27.12.1816, fl. t. Kristinestad 1839), som sålunda blev ägare till gården. Vid branden var den obebodd.


Gårdsnr 100. Gården ägdes 1810 av skomakaren Matts Lingonblad (f. 1781 i Vörå, d. 4.11.1850 i Nkby) och hans hustru Anna Kajsa (f. Nordling 6.2.1780 i Nkby, d. där 6.91839), fosterdotter till gårdens tidigare ägare klockaren Hans Rönnblad (f. 1735 i Närpes, d. 1790) och hans hustru Lisa (d. 1813). De bodde där med 2 minderåriga barn, änkan Lisa Rönnblad och lärgossen Jakob. —6 pers.
     Efter Lingonblads död 1850 ägdes gården av sönerna, skomakaren, tjärvräkaren och kyrkväktaren Hans Henrik Lingonblad (f. 1803, d. 1888) och hans broder, skomakaren, rådhusvaktmästaren Johan Lingonblad (f. 8.1.1819 i Nkby, d. 27.12.1902 i Vasa).


Gårdsnr 101. Gården ägdes 1810 av skepparen Henrik Saarman (f. i Nkby 29.7.1786, d. där 14.10.1817), men var obebodd. Hans änka, Christina Elisabeth (f. Enberg 19.4.1793 i Nkby, d. där 4.3.1846) gifte den 14 dec. 1819 om sig med urmakaren Johan Fellman (f. 12.9.1788 i Vasa, d. 27.91864 i Nkby). Den 1 nov. 1823 sålde de gården till sjömannen Matts Björker (f. i Nkby 1790, d. 1837). Hans änka, som ärvt ½ tomten, sålde den på auktion den 25 nov. 1840 till rådman Johan Adolf Lybeck. Denne köpte den 1 jan. 1841 den andra ½ gården av barnen. Han sålde den 21 aug. 1841 gården till blockmakaren Anders Johan Holmström (f. 12.11.1818 i Jeppo, d. 11.5.1868 i Nkby).


Gårdsnr 102. Gården ägdes 1810 av sjömansänkan Maria Häggman (f. Hällström 14.1.1770, d. 13.5.1853 i Nkby), som bodde där. —1 pers.
     Hon gifte om sig den 7 febr. 1811 med snickaren Johan Ersson Kantlin (f. i Munsala 14.11.1770, d. i Helsingfors 7.10.1839). Under åren 1817—1833 bodde hennes son skomakaren Johan Petter Hällström (f. 1781 i Nkby) i gården. Från 1834 var den obebodd.


Gårdsnr 103. Gården ägdes 1810 av styrmannen Erik Pentzin (f. 21.10.1762 i Nkby, d. 1846), som bodde där med sin hustru Brita Maria, pigan Lena och 1 minderårigt barn. —4 pers.
     Änkan ägde gården till sin död 1852 och därefter hennes arvingar. Vid branden 1858 bodde färgaren Johan Vilhelm Forsberg (f. i Nkby 13.1.1806, d. där 4.3.1889) i gården med sin hustru Maria Sofia (f. Pentzin i Nkby 27.7.1807, d. där 1.4.1880), dotter till de förstnämnda.


Gårdsnr 104. Gården ägdes 1810 av handl. Eric Juthe (f. 1.12.1758 i Nkby, d. där 29.1.1819), som bodde där med sin hustru Greta (f. Hellman 15.2.1756, d. 3.9.1818). I gården bodde även styrmannen Matts Holmberg (f. i Jeppo 24.2.1770, d. i Nkby 16.1.1832) och hans hustru Brita Lena (f. Juthe i Nkby 9.9.1766, d. där 3.3.1837). —4 pers.
     De sistnämnda ärvde gården 1819. Änkan testamenterade densamma till sina brorsdöttrar Maria Vilhelmina och Brita Lovisa Juthe, döttrar till konstapeln, senare åkaren Herman Anders Juthe (f. 1797, d. 1850) så att vardera fick en ½ av gården. Maria flyttade till Gamlakarleby 1843, medan Brita Lovisa (f. i Nkby 11.12.1826, d. i Oravais 1861) den 1 april 1850 gifte sig med skräddaren Fredrik Wilhelm Holmqvist (f. i Jakobstad 2.7.1824, d. i Nkby 10.1.1858), som 1857 sålde den till rådmansänkan Johanna Sofia Lindqvist (f. Kyntzell i Gkby 27.2.1794, d. i Nkby 25.2.1857), som då ägde även den andra ½ gården. Hennes arvingar sålde den 20 juli 1857 ½ gården till hökaränkan Anna Sofia Berg (f. Marklund 3.2.1812 i Pedersöre, d. 27.1866 i Nkby), som i sin tur sålde denna ½ till fiskaren Matts Broman före branden. Den andra ½ gården hade 1856 sålts till fiskaren Matts Boman d.y. (f. på Frill 17.10.1822, d. 11.5.1905 i Nkby). Han fick den 9 juni d.å. av magistraten tillstånd att där uppföra en byggnad, bestående av stuga och kammare. Här bodde han och familjen vid branden. Stugan brann ej och flyttades till senare Lybecksgatan, tomten 68, där den står kvar ännu i något förändrat skick (F.d. E. Marklunds gård).


Gårdsnr 105. Gården ägdes 1810 till ena ½ av arbetskarlen Simon Björklunds (f. 1773 i Munsala, d. 1808) änka Carin, som bodde där. Den andra ½ ägdes av borgardottern Anna Häggroth, som bodde i gården. Dessutom bodde i denna försvarskarlen Anders Sandström, hans hustru Maria och 1 minderårigt barn. Även borgardottern Brita Brolin bodde i gården med 1 minderårigt barn. —7 pers.
     Den förra ½ såldes av änkan Carin Björklund den 3 juli 1830 tillbonden Vik, som kort därpå sålde den till skräddaren Simon Sundqvist (f. 20.9.1805 i Pedersöre, fl. dit 1833). Denne i sin tur sålde gården den 7 juli 1832 till skräddaren Anders Adolf Grönqvist, som är omnämnd flerstädes i detta arbete, gift 1 juli 1828 med Karolina Stina Hjelte (f. i Nkby 29.5.1805, d. där 3.1.1874). Hon och barnen ägde denna ½ av gården vid branden. Den andra ½ gården övertogs genom giftermål av lotsen Erik Svanström (f. 1780, d. 1850), och efter dennes död av änkan (d. 1853) och sonen, sjömannen Johan Svanström (f. 1810 i Nkby). Vid branden ägdes denna ½ av sjömansänkan Greta Rank (f. 1813 i Oravais, d. 1861).


Gårdsnr 106. Gården ägdes 1810 av skomakardottern Christina Elisabeth Enberg, som omnämnts i det föregående och som bodde där. I gården bodde även sjömanshustrun Maria Lindqvist samt stadsnotarien Matts Källström med hustru Carin och pigan Maria samt 2 minderåriga barn och 1 person utur mantal. —8 pers.
     Christina Elisabeth Enberg gifte sig den 16 mars 1815 med den tidigare nämnde sjökaptenen Henrik Saarman. Efter dennes död gifte hon, såsom redan nämnts om sig med urmakaren Johan Fellman, nämnd i det föregående och på s. 148 och 279, som senare delade gården med mågen, skomakaren Johan Edvard Strömberg (f. i Tenala 1827).


Gårdsnr 107. Gården ägdes 1810 av rådmansänkan Anna Bäck (f. Åberg på Högbacka 1756, d. där 1.6.1833), som bodde där. I gården bodde även organisten Molanders änka Eva med 2 minderåriga barn samt landbonden Matts Broman med hustru Lena, drängen Johan och 3 minderåriga barn. —10 pers.
     Änkan Anna Bäck sålde gården den 8 sept. 1817 till snickaren Johan Jacobsson (f. i Ytterjeppo 5.3.1790, d. i. Alahärmä 23.6.1840). Han sålde den till rådman Carl Johan Berger, som i sin tur sålde ½ gården den 16 april 1821 till stadsfiskalen Johan Jakob Löfroth (f. 1797 i Lövånger, Sverige, d. 1833). Den andra ½ sålde han den 13 mars 1822 till kyrkväktaren Elias Will, som bytte den mot tomten nr 93, som ägdes av Löfroth. På dennes konkursauktion inropades gården den 23 mars 1835 av sjökaptenen Hans Holmström (f. på Högbacka 22.9.1803, fl. t. Vasa 1859). Denne ägde gården vid branden.


Gårdsnr 108. Gården ägdes av ofärdiga Maria Nyström, dotter till borgaren Johan Nyström (f. 1753 i Nkby, d. 1810) och av tunnbindaren Elias Asplund (f. Ehrsson 11.6.1763 i Munsala, d. i Nkby 7. 5. 1839), gift med Lisa (f. Nyström 4.4.1762 i Kyrkoby, d. 14.4.1810 i Nkby). Han och hans dotter Maria bodde i gården jämte ovannämnda Maria Nyström. —3 pers.
     Asplund sålde den 14 jan. 1814 gården till stadsnotarien Matts Källström. Den norra ½ gården såldes den 27 okt. 1817 till bonden Erik Tröst i Soklot, som sålde den till den tidigare nämnde tullförvaltaren Pehr Engström den 19 jan. 1819. Därefter ägdes denna ½ av gården av handl. Gustaf Adolf Lindqvist, som den 5 april 1823 sålde den till änkefru Catarina Palmlöf. Efter hennes död 1833 ärvdes den av dottern Anna Stina Juthe (f. Palmlöf 24.3.1772, gift 13.10.1795 med handl. Daniel Juthe). Hon sålde den till sjömannen Johan Fredrik Wörgren (f. 1807 iVörå, d. 1847). Hans änka åter sålde den till den tidigare nämnde styrmannen Matts Brunberg den 18 aug. 1848.
     Den södra ½ gården ägdes vid branden av rådman Carl Johan Berger.


Gårdsnr 109. Gården ägdes 1810 av sjömannen Jacob Broman (f. 1764, d. 1814), som bodde där med sin hustru Greta och 2 minderåriga barn. —4 pers.
     Efter Bromans död ägdes gården av mågen, sjömannen Jakob Rönning (f. 1796 i Nkby, d. 1857), som var gift med Bromans dotter Sanna Lena (f. 1798 i Nkby, d. 1860), som ägde gården vid branden.


Gårdsnr 110. Gården ägdes 1810 av tullskrivaren Anders Häggroth (f. 1748 i Nkby, d. 1831), som bodde där med sin hustru Lisa och dottern Sanna. —3 pers.
     Den 21 juni 1824 inropades gården på auktion av häradshövdingen; militärkaptenen Carl Reinholdt Synnerbergs (f. i Åbo 1763, d. 1823) änka Maria Elisabet (f. Hamberg 1768 i Jakobstad, d. 1844). Efter hennes död övertog sonen, sjökapten Carl Adrian Synnerberg (f. på Yrjas 24. 7. 1802, d. i Nkby 9.4.1876) gården och bodde där vid branden.


Gårdsnr 111. Gården ägdes 1810 av handl. Reinhold Backman. Han flyttade till Alahärmä 1825. Tomten var obebodd och användes som kryddgård. Den köptes den 10 mars 1837 av sjökapten Carl Adrian Synnerberg och ägdes av honom vid branden.


Gårdsnr 112. Gården ägdes 1810 av rådman Johan Turdin d.y. och var obebodd samt användes som kryddgård. Den ägdes vid branden liksom tomterna 110 och 111 av sjökapten Carl Adrian Synnerberg.


Gårdsnr 113. Gården ägdes 1810 av änkan efter svenske amiralitetskaptenen, sjökapten Johan Christian Berger (f. 29.5.1763 i Göteborg, d. 29.8.1801 på Östersjön), Helena Catharina (f. Turdin i Nkby 15.2.1776, d. där 1.2.1816), som bodde där med sonen Carl Johan Berger (f. i Nkby 12.7.1796, d. där 26.11.1876). —2 pers.
     Denne ärvde gården och sålde den till sjötullvaktmästaren Petter Högdahl, som i sin tur den 11 dec. 1841 sålde den till sjömannen Johan Backlund (f. 1816 i Nkby).


Gårdsnr 114. Gården ägdes 1810 av sjömansänkan Lena Garbén, som bodde där med 2 minderåriga barn. —3 pers.
     Hon skänkte gården till sonen, skomakaren Hans Henrik Garbén (f. 9.2. 1798 i Nkby, d. där 25.1.1875). Han sålde den 1846 till brandvakten Jakob Peth (f. 1824 i Kovjoki), som bodde där vid branden.


Gårdsnr 115. Gården ägdes 1810 av sjömansänkan Maria Elisabet Hedman (f. Vidbom 30.9.1766 i Nkby, d. där 4.7.1842), som bodde där med sin dotter Lena Lisa och 1 minderårigt barn. I gården bodde även den i det ovanstående nämnde smeden Jonas Holmström med hustru Lisa och 1 minderårigt barn. —6 pers.
     Änkan Maria Elisabet gifte om sig den 5 febr. 1811 med den tidigare nämnde tunnbindaren Elias Asplund (d. 7.5.1839 i Nkby). Efter dennes död ägde änkan jämte döttrarna och mågarna gården. Lena Lisa var först gift med sjömannen Jakob Neuman (f. 1791 i Kyrkoby, d. 1822) och därefter med sjömannen Jakob Sundqvist (f. 1777 i Pedersöre, d. 1849). Dottern Anna-Stina var gift med sjömannen Johan Erik Blom (f. 1797 i Nkby, d. 1850). Sundqvists och Bloms barn ägde gården vid branden.


Gårdsnr 116. Gården ägdes av beckbrännaren Thomas Saarmans (f. i Saarijärvi 1755, d. i Nkby 1808) änka Maria, som bodde där. I gården bodde även lantmätaränkan Charlotta Herkepeus och hennes syster Eva med 2 minderåriga barn. —5 pers.
     Änkan Saarman avled 1830. Gården ärvdes av mågen, sjömannen Per Sundqvist (f. 1795 i Kovjoki, d. 1836). Den 5 juni 1837 köpte sjömannen Erik Andersson (f. 1808 i Ytterjeppo) ½ gården. Han sålde den i sin tur till sjömannen Henrik Holmström (f. 1808 i Ytterjeppo, d. 1854). År 1857—58 ägdes denna ½ av torparen Joh. Mattsson Backlund (Hannula) (f. i Kovjoki 1. 2. 1826). Den andra ½ ärvdes efter Per Sundqvists död till ½ av änkan och till andra ½ av barnen. Änkan sålde sin del till mågen, fiskaren Carl Jakob Ahlström (f. 1815 i Nkby). Vid branden ägdes gården av Ahlström och skräddaren Fredrik Wilhelm Holmqvist.


Gårdsnr 117. Gården ägdes 1810 av sjömansänkan Anna Lindström (d. 1832), som dock ej bodde i gården. Där bodde handl. Matts Juthes änka Eva med 2 minderårig barn. —3 pers.
     Efter änkan Lindströms död sålde arvingarna, döttrarna Maria, gift med sjömannen Johan Sundqvist (f. 1780 i Nkby, d. 1812) och Carin, gift med sjömannen och hemmansägaren Johan Paul in (f. 1798 i Nkby) gården den 13 maj till rådman Matts Lithén.
     Vid branden ägdes gården av sjökapten Hans Holmström, som dock ej bodde där.


Gårdsnr 118. Gården ägdes 1810 av kopparslagaren Carl Gustaf Goldbach (f. 3.5.1773 i Uppsala, fl. t. Gkby 1812), som bodde där med 2 minderåriga barn. —3 pers.
     Han sålde den till stud., senare handl. Josef Reinhold Calamnius (f. 8.7.1792 i Nkby, d. där 17.1.1842) den 8 aug. 1812. Den var sedan obebodd, men köptes den 10 okt. 1835 av sjömannen Erik Winsten (d. 1783 i Nkby). Denne sålde den 19 juni 1850 gården åt sjömannen, kronolotsen Matts Jungell (f. 1821 i Nkby, d. där 1895) som bodde i gården vid branden.


Gårdsnr 119. Gården ägdes 1810 av stadsfiskal Samuel Rolin (f. 1747 i Kyrkoby, d. 1821), som bodde där med hustru Lena och pigan Stina. —3 pers.
     Änkan sålde gården den 5 april 1824 till beckbrännaränkan Greta Saarman (f. Svanström i Pedersöre 1781). Från 1851 bodde sjömannen Carl Fredrik Svanström (f. 1792 i Ijo) och tullvaktmästaren Carl Adolf Svanström (f. 1826 i Nkby) i gården. Den sistnämnde ägde densamma vid branden.


Gårdsnr 120. Gården ägdes 1810 av styrmansänkan Anna Lisa Astrén (f. Andelin 26.1.1774 i Nkby, d. där 21.1.1827), som bodde där med 1 minderårigt barn och en åldring utur mantal (borgaren Gabriel Andelin f. 1732 i Lappo, d. 1819). —3 pers.
     Hon bytte gården mot nr 96 med den tidigare nämnde sjömannen Jakob Hägglund (d.a. s. 97). Den inropades på offentlig auktion den 2 juli s.å. av handl. Carl Lindqvist, omnämnd flerstädes i detta arbete. Dennes arvingar sålde gården den 28 juli 1841 till kakelugnsmakaren Gustaf Herman Löfgren, omnämnd även på sidorna 96 och 140 i d.a. Denne sålde gården den 9.4.1845 till änkan Maria Catarina Engström, som redan den 22 dec. 1846 sålde den vidare till den tidigare nämnde skomakaren Hans Henrik Garbén.


Gårdsnr 121. Gården ägdes 1810 av sjömannen Isak Eklund (f. 1778 i Kovjoki, d. 1849), som bodde där med sin hustru Carin, f. Humla och 2 minderåriga barn. —4 pers.
     Den 6 april 1846 köptes gården av hans måg, sjökaptenen Anders Felander (f. 1801 i Jakobstad, d. 5. 12. 1873 i Nkby). Denne sålde den 12 sept. 1851 gården till fiskaren Johan Eklund (f. 1811 i Nkby).


Gårdsnr 122. Gården ägdes 1810 till ½ av sjömannen Johan Blom (f. 1774 i Nkby), vars hustru Ma1in och 3 minderåriga barn bodde i gården. Den andra ½ ägdes av sjömannen Gustaf Jungeld (f. 1768 i Ytterjeppo) och hans hustru Anna bodde i gården med 1 minderårigt barn. —6 pers.
     Åkaren Herman Anders Juthe (f. 1797, d. 1850) synes ha varit delägare i denna ½ 1837. Den 20 jan. 1845 uppläts hela gårdstomten 122 av magistraten till sjömannen Johan Nylund, som fick tomtbrev därpå den 8 dec. s.å. År 1856 ägdes gården av sjömansänkan Lovisa Nylund. Vid branden ägdes hela gården av jungfru Anna Lena och jungfru Maja Lisa Blom (f. 1799).


Gårdsnr 123. Gården ägdes 1810 av borgarhustrun Anna Andelin, som bodde där med 1 minderårigt barn. —2 pers.
     Därefter ägdes gården av sjömannen Henrik Österbäck (f. 1787 i Soklot, d. 1848). Hans änka Greta Magdalena, f. Engström dog 1855. Mågen Robert Ahlqvist, gift med Maja Lisa österbäck (f. i Nkby 15.3.1818, d. i Tammela 20.3.1896), sålde gården den 22 mars 1856 till arbetskarlen Johan Stormåns (Östman) (f. 1830 i Pedersöre). I aug. 1856 ägdes gården av brandvakten Anders Gädda.


Gårdsnr 124. Gården ägdes 1810 av sjömannen Anders Rönning (f. 1772 i Vasa, d. 1849) med hustru Lena och fem minderåriga barn. —7 pers.
     Efter änkans död 1854 övergick gården till styrmannen Johan Erik Sarlin (f. i Nkby 19.1.1824, d. där 8.7.1900), som var gift med Johanna Henrika Rönning (f. 26. 2. 1830 i Nkby, d. där 13. 6. 1867). — De bodde där vid branden.


Gårdsnr 125 och 126. Tomterna var obebodda 1810. Tullförvaltaren Jonas Johan Giers köpte tomten 125 den 3 okt. 1814 och tomten 126 något senare. Änkan dog 1825. Arvingarna sålde gården 125, den s.k. Norra tullgården (”Herlers museum”) till staden den 12 sept. 1827. Sjökapten Olov Olsen (f. 1794 i Korshamn, Norge, d. i Nkby 5. 6. 1851) köpte gården den 1 sept. 1828. Hans son, sjökapten Carl Oskar Olson (f. i. Gkby 4.1.1822, d. i Nkby 24.8.1907) övertog gården efter fadern.


Gårdsnr 127. Gården (d.a. s 50) ägdes 1810 av tidigare nämnde sockneadjunkten Johan Stenbäck, som dock ej bodde där. I gården bodde däremot klockaren Johan Kaitfors med hustru Brita, 2 minderåriga barn, sjöman Johan Harbergs änka Anna Carin med dottern Maria och 2 minderåriga barn samt repslagargesällen Carl Åkerboms (f. 1756 i Vasa, d. 3.2.1809 i Nkby) änka Beata (f. Lund 17.1.1759 i Nkby, d. där 24.8.1835) med 2 minderåriga barn. —11 pers.
     Rådman Matts Lithén fick fastebrev på gården den 1 juni 1813, men den 14 okt. 1816 sålde han den till assessor Johan Bergbom (d.a. s. 50 f.). Dottern Amalia Thodén sålde gården på auktion den 5 juni 1836, då den inropades av tullvaktaränkan Margareta Catarina Engström. Den 3 sept. 1846 köptes gården av fiskaren och byskräddaren Matts Frost (Hellstrand) (f. 1813 i Soklot, d 1868). Tomten med åbyggnad låg enl. 1844 års plan utanför stadsgränsen, men erlade tomtören och brandvaktspenningar som stadsgårdarna. Hellstrand sålde den 9 mars 1858 gården, som ej brunnit, till sjökaptenen Anders Granholm.
     Läs mer om gården.


Gårdsnr 128. Tomten låg i den s.k. Nystaden, väster om älven (på tomterna 106 och 107 enligt 1912 års stadsplan). Den kallades ursprungligen Klockarbacken efter klockaren Lindbom, som bebyggt dess södra del vid mitten av 1700-talet. Denna del ägdes 1810 av den ovan nämnda änkan Anna Carin Harberg (d. 1848), som dock ej bodde där. Den ärvdes av hennes döttrar Maria och Anna, som innehade den vid branden.
     Den norra delen ägdes 1810 av sjömannen Johan Saarman (f. 1771) och hans hustru Carin, f. Lindbom. Den senare bodde i gården. Därjämte bodde beckbrännaren Carl Saarman med hustru Greta och svärfar Hans samt 1 person utur mantal i gården. —5 pers.
Denna hälft såldes den 16 maj 1825 av Johan och Carin Saarman till sjömannen Matts Österblad. Den såldes den 5 sept. 1848 till slaktaren Mikael Falk (d.a. s. 63). Denne åter sålde gården den 19 maj 1851 till vaccinatören Johan Petter Ehnqvist. Han byggde den vita byggnaden, som ännu står kvar på tomten och ägde gården vid branden.

Gårds- och tomtantalet i staden var 1810 således 128, av vilka 20 var obebodda eller sammanslagna. Invånarnas antal uppgick enligt mantalslängden till 586 personer (587 enligt ovanst. förteckning), av vilka 371 var mantalsskrivna och 215 (216) utur mantal. Av de mantalsskrivna var 162 män eller änkor, 79 hustrur, 38 söner, mågar, betjänter eller drängar, och 92 döttrar, sonhustrur eller pigor. Av dem utur mantal var 195 minderåriga och 20 (21) av andra orsaker, såsom ålderdom, bräcklighet o.dyl., ej mantalsskrivna. Frånvarande sjöfolk, arbetsfolk utanför hushållen osv. upptages ej i mantalslängden, varför den verkliga folkmängden torde ha uppgått till c:a 689.

På Kjellmans förslag till ny stadsplan 1842 ligger tomterna 126 och 127 enligt gammal numrering mellan tomterna nr 100 och 114 (se kartan). Nr 128 låg i Nystaden, såsom redan nämnts, likaså nr 129. Den gamla södra tullgården fick som bostadstomt efter 1817 nr 130. Nr 131 låg i Nystaden (tomt 111 enligt 1844 och tomt 195 enligt 1858 och 1912 års stadsplaner). Mellan åren 1816 och 1858 uppstod i Nystaden 14 tomter, nämligen 129, 132—135, 137—139 och sex tomter utan nummer. Bostadstomternas antal vid branden skulle sålunda ha varit minst 145 (enl. Backman 149).

Tomterna 129—139 och de onumrerade tomterna hade följande ägare före branden:


Gårdsnr 129. Tomten (på 1930-talet tillhörig bröderna Sigfrids), intogs den 9 sept. 1816 med magistratens tillstånd av sjötullvaktmästaren Fredrik Reinhold Kempe (f. 1781 i Nkby, d. 1840). Den 5 mars 1830 såldes den till rådman Matts Lithén, som i sin tur sålde den till F. R. Kempes son, sjötull vaktmästaren Carl Reinhold Kempe (f. i Nkby 1819, d. 1884) den 24 sept. 1841. Denne sålde gården till skepparen Matts Hansson Nylund, omnämnd i det följande bl.a. på sidan 227. Arvingarna, styrmannen Gustaf Nylund (f. i Nkby 17.9.1826, d. i Kalifornien) och handl., senare rådmannen Carl Nylund (f. 1838, d. 1918) sålde gården på frivillig auktion 1856 till sjömannen Carl Fredrik Axelsson (f. 1818 i Oravais), som ägde den vid stadens brand.


Gårdsnr 130. Före 1817 Södra tullhuset, efter branden tomt nr 16, ”Döbelns gård”, där gen. v. Döbeln enligt traditionen legat sjuk före slaget vid Juthas, men i verkligheten tagit sitt kvarter vid striden i Nykarleby midsommardagen 1808, då ryssarna brände den dåvarande bron och v. Döbeln förkylde sig vid försök att vada över älven för att förfölja ryssarna (se närmare härom s. 60 f. o. del I av d.a.) Gården överläts 1817 av staten till Nykarleby stad, som sålde den till stads- och provinsialläkaren Z. Topelius d.ä. (f. i Uleåborg 13.11.1781, d. på Kuddnäs 23.1.1831). Denne sålde den 28 april 1817 gården till handl. och rådmannen Johan Erik Strömbäck (f. 8.11.1789 i Vasa, d. i Nkby 3.3.1859), som bodde här vid branden med sin hustru Anna Sofia (f. Bäck 5.5.1797 i Nkby, d. där 8.7.1874). Gården skonades av elden. [Visualisering.]


Gårdsnr 131. Tomten fick nr 111 år 1844 och nr 105 efter branden och låg i Nystaden väster om vägen till Vasa. Bebyggd redan på 1740-talet, och låg då utanför stadens område. Upptagen i kyrkboken först 1817—1823. Den 3 nov. 1812 sålde Anna Lovisa Synnerström i Östensö, Pedersöre, gården till sockenadjunkten mag. Jakob Wilhelm Ahlqvist (f. 25.8.1782 i Jakobstad, d. 21.3.1838). Den 31 maj 1838 inropades gården på auktion av häradsskrivaren G. A. Kjellman, som emellertid sålde den redan den 18 okt. s.å. till skepparen, handl. Johan Ölund (d.a. s. 59). Änkan Lisa Regina (f. Strömmer 1790 i Pedersöre, d. 9.12.1867 i Nkby) innehade gården vid branden.


Gårdsnr 132. Efter branden nr 108 och 109 i Nystaden. Tomten är upptagen först i 1817—1823 års kyrkbok och ägdes då av repslagaren Karl Åkerboms (f. i Vasa 1756, d. i Nkby 3.2.1809) änka Beata (f. Lund 17.1.1759 i Nkby, d. där 24.8.1835), som köpt tomten. Hon sålde den 30 okt. 1823 gården till arbetskarlen Henrik Suni (f. 1793 i Munsala, d. 1880). Denne sålde i sin tur ½ gården till sin måg, sjömannen Matts Östman (f. 1806 i Pedersöre) den 24 febr. 1840. Vid tiden för branden ägdes ½ gården av Suni och ½ av sjömanshustrun Greta Östman (f. 1804 i Nkby, d. 1863).


Gårdsnr 133. Tomten hade på 1930-talet nr 119. Den inhägnades med tillstånd av magistraten den 13 febr. 1826 av drängen Johan Martin Nybacka (f. i Kyrkoby 1794, d. 1849). Arvingarna överlät den 20 sept. 1852 gården till sjömannen Jakob Kojonen. Vid branden ägdes gården av sjömansänkan Anna Maja Kojonen (Mattsson).


Gårdsnr 134. Tomten omfattade ½ av tomt nr 110 enligt stadsplanen efter branden. Den 23 jan. 1828 erhöll den tidigare nämnde sjömannen, senare skepparen Matts Nylund magistratens tillstånd att taga upp tomten. Han sålde den 29 juni 1840 gården till sjömannen Johan Sundqvist (f. 1809 i Munsala). Denne i sin tur sålde den till sjömannen Erik Carlsson Böös den 13 jan. 1845. Den 19 maj 1855 köptes gården av den tidigare nämnde sjötullvaktmästaren Carl Reinhold Kempe. Den 20 jan. 1858 inropades gården på auktion av tullförvaltaren Petter Jakob Falck.


Gårdsnr 135. Tomten omfattade den andra ½ av nr 110 enligt stadsplanen efter branden. Den 1 sept. 1828 berättigade magistraten sjömannen Jakob Nybacka, senare Nyholm, (f. 1796 i Kyrkbyn, d. 1858) att intaga tomten, som han innehade vid branden.


Gårdsnr 136. Denna tomt låg söder om den nuvarande rådhustomten (16) och hade efter branden nr 15 (Heikelska gården). Den låg före 1828 på stadens och kyrkbyns oskiftade mark, men kom då i stadens ägo. Den var tidigare bebodd, bl.a. 1796—1819 av borgmästare Carl Jakob Stenman (d.a. s. 149). Dennes änka Anna Elisabet, f. Henelius (d. i Nkby 13.2.1842) bodde i gården till sin död. Arvingarna sålde den 18 aug. 1842 på auktion gården till länsmannen Mauritz Christfrid Nordqvist (d.a. s. 350 f.). Han sålde den 30 mars 1855 gården till handlanden Erik Rechardt (f. 1804 i Torneå, fl. t. Vasa 1870), som var ägare till den vid branden. Gården hörde till dem, som skonades. Den såldes 1871 till sjökaptenen Herman Backman, som 1885 sålde den till lantmäteriing. Thure Heikel, varav namnet.


Gårdsnr 137. Enligt stadsplanen efter branden hade denna tomt nr 118 och låg i hörnet av Westra Boulevarden och Strandgatan. Den 28 mars 1836 fick sjömannen Anders Jakobsson Silfvast (f. 1794 i Munsala, d. 1879) av magistraten rätt att upptaga en tomt här. Den ägdes fortfarande av honom vid stadens brand.


Gårdsnr 138. Tomten låg enligt 1858 års stadsplan (O. W. Kjellmans karta 1860) i hörnet av Fiskaregatan och Mellangatan i 32 kvarteret väster om älven i Nystaden. Den var obebodd.


Gårdsnr 139. Tomten hade enligt 1858 års stadsplan nr 116 och låg i hörnet av Westra Boulevarden och Westra Långgatan (nuv. verkmäst. V. Viklunds gård). Tomten intogs 1840 och ägdes först av tjäruvräkaren Henrik Lööf (f. i Nkby 1804, d. 1864). Den 3 aug. 1850 inropades gården på auktion av apotekaren Nils Malmberg. Han sålde den s.å. till sjömannen Petter Fredriksson Ohls (f. 1806 i Karby, d. 1868).


Följande tomter i Nystaden hann ej få några nummer före omnumreringen 1844, då den nya stadsplanen antogs:

1) Tomten nr 120 enligt den nya numreringen delades i två delar. Den ena ½ tomten, tomterna 111 och 112 enligt 1858 års stadsplan, hade den 11 sept. 1837 av magistraten beviljats Johan Henrik Forsman. Han sålde tomten till den tidigare nämnde skepparen Matts Nylund den 18 okt. 1839. Denne åter sålde den till possessionaten Otto v. Essen (f. 21.9.1813, d. 20.11.1876 på Keppo). Den andra ½ av tomten 120 fick arbetskarlen Gustaf Eriksson lov att intaga den 14 sept. 1837. Den köptes den 13 nov. 1843 av bagaren Gustaf Häggblom (f. i Kronoby 1781, d. i Nkby 1851). Denne sålde gården den 18 april 1845 till den tidigare nämnde slaktaren Mikael Falk, som i sin tur sålde den till den ovannämnde possessionaten Otto v. Essen den 23 juni 1847. v. Essen blev sålunda ägare till hela tomten 120. Efter branden inköptes gården av handlanden, senare rådmannen Elias Roos (f. 6.9.1834 i Kalajoki, d. 28.1.1901 i Nkby).

2) Tomten 116 enligt 1858 års stadsplan uppläts den 7 mars 1853 till sjömannen Petter Forsström (f. 1823 i Kyrkbyn).

3) Motsvarande tomt 115 fick sjömannen Johan Johansson Nybacka, senare Nylund rätt att intaga den 3 dec. 1848. Han bodde där vid branden.

4) Tomten nr 108 strax norr om Brogatan enligt 1858 års stadsplan ägdes tidigast av arbetskarlen Henrik Limingo (Limming). Han sålde den 29 jan. 1846 tomten till slaktaren Mikael Falk, som åter i sin tur sålde den till sjömannen Jakob Henriksson den 11 maj 1854. Denne sålde gården den 31 jan. 1856 till sjömannen Johan Pettersson (Forsbacka) (f. 1832, d. 1900), som innehade den vid branden.

5) Öster om tomterna 108 och 109 enligt 1858 års stadsplan låg den s.k. Janssonska tomten, utan nummer. Den innehades 1840 av sjömannen Matts Jakobsson Peth och såldes den 14 dec. 1842 av Greta Andersson Peth till Mårten Jansson. Han skänkte tomten till sonen, sjömannen Johan Jansson den 9 aug. 1870.

6) Halva tomten 115 förvärvades den 18 juni 1838 av brandvakten och tjärvräkaren Anders Gädda (f. 1813 i Munsala, d. 1866), som uppförde ett hus där något år före branden.

Utom de ovannämnda uppges den 16 mars 1840 följande gårdstomtägare i Nystaden:
- sjömannen Johan Asplund
- arbetskarlen Gustaf Rundt.

Dessa och vaktmästaren Henrik Lööf, sjömännen Anders Silfvast och Matts Jakobsson Peth, brandvakten Henrik Limingo och styrmannen Matts Nylund hade då fått sina gårdstomter uppmätta till längd, bredd och geometriskt innehåll av lantmätaren för debitering av tomtören (mag.prot. 16.3.1840).


Erik Birck (1980) Nykarleby stads historia del II, sid. 70—109. Bygger på Woldemar Backman (1929)  Tvenne Nykarleby-studier: (Folkmängdsförhållandena 1730—1920. Nykarleby forna stadsplan jämte några personhistoriska anteckningar om gårdsägarna från omkring 1775 till branden 1858). Ur Arkiv för Svenska Österbotten II.

Mer om gårdsnr 2 och 3
Planen norr om kyrkan utvidgades efter branden på bekostnad av Sundströms tomt. Det stora röda magasinet mot åstranden stod förut strax innanför Sundströms port på vänster hand, dvs. till vänster om porten, som på den tiden befann sig på södra sidan. Efter tomtregleringen låg den präktiga källaren i älvbrinken utanför Sundströms tomt, varför han sålde den åt Aug. Lybeck. Sundströmska tomten var förut kringbyggd på tre sidor och öppen blott mot ån. Längs uthuslängan löpte en lång, bred ”bro”, som var trevlig för barnen att springa på. Man såg därifrån från ett håll ända in i Lithéns trädgård, Fåfängan.



Mer om gårdsnr 6—9
Lithénska gården, en ståtlig tvåvåningsbyggnad, som rådman Matts Lithén låtit uppföra 1834, bestod av de fyra tomterna 6-9. Tomterna 6-8 ägdes 1798-1810 av handlanden Daniel Juthe, medan tomten nr 9 år 1810 ägdes av handlanden och färgaren Lars Cederbergs sterbhus och från 1812-1844 av rådman Matts Lithén.

I Lithénska gården fanns rester av den gamla bebyggelsen kvar, ”Juthas sidon”, där familjen Juth eller Juthe tidigare bott. En gammal byggnad vid sidan om porten inrymde liksal och andra rum för särskilda tillfällen. Den omändrades senare till färgeri, som Erik Östman (d. 8.6.1846) förestod. Han var verkmästare vid Lithénska färgeriet 1824-1842 och fungerade även som ”föreskärare” vid kalas. Han bodde i en vindskammare i färgeriet och hos honom samlades ofta stadens unga herrar för att spela kort och ”taga droppar”.



Mer om gårdsnr 10
Söder om Turdins låg Gabriel Wilhelm Aspegrens, tidigare J. J. Kempes, gråmålade handelsgård. Aspegren var fosterson till änkan Anna Katarina Schale (d. 1833), tidigare gift Kempe.

Apotekets nuvarande strandkällare hörde till Turdinska gården. Den övre källaren åter, som gränsar till Sarlinska gården nr 61, var Hammarins. Ett stycke öster- eller ovanom denna källare gick fordom Rådhusgatan i norr och söder, möjligen tvärs över den av frk Bergh på 1920-talet ägda gårdstomten nr 46, senare E. Knutars gård. Den nu i öster och väster löpande Borgargatan går sålunda mitt över det forna torget. Den brunn som 1907 upptäcktes på Sarlins gård, nu nr 61, hörde av allt att döma till Hammarins tomt.



Mer om gårdsnr 11
Turdins byggning låg såsom tidigare nämnts vid torgets nordvästra sida, som vette mot älven. Den innehöll mot Ågatan från vänster mot höger: boden i södra ändan med 1, åt höger salen med 3 fönster samt förmak och främmandes sovrum med 2 fönster vardera. Ingången till boningsrummen fanns på gårdssidan. I gaveln åt söder mot Aspegrens gård satt 1 fönster nere och 2 uppe, mot Kempeska gården i norr 1 fönster nere och troligen 2 uppe och mot gården från vänster (från porten) 4 fönster och trappa med trappsteg, också från vänster. Ett halvfönster fanns ovan dörren. Farstun var mera lång. Genom en dörr eller gång steg man ned från gatbyggningen till flygelbyggnaden. Denna hade tre fönster mot gården i övre våningen, som innehöll en sal och en liten kammare samt trappuppgång från kökstrappan. Den sistnämnda låg i flygelns högra ända. Mellan köksdörren och byggnadsvinkeln till vänster fanns 2 fönster. Mot gränden vette intet annat fönster än en liten glugg till trappuppgången. Kejsar Alexander bebodde 1819 rummen till höger, dvs. norr om salen. Topelius skriver efter branden om detta hus:

”I dåwar. Turdinska, nu fru S. Lybecks hus, satt generalen chef fältmarskalken Klingspor under slaget wid Orawais och mottog, 3 mil från stridsplatsen, den ena, dammiga och blodiga adjutanten efter den andra med rapporter om slaget. I samma hus, der utom Klingspor, äfwen Adlercreutz och Kulneff, Rajewski, Gripenberg och Kamenski efter hwarandra hade sitt högqwarter, hwilade kejsar Alexander en natt 1819 om sommaren.”

Zachris Schalins mor har gett följande kompletterande beskrivning av huset:

I byggningens södra ända mot Aspegrens gränd fanns krambod och kökskammare. Salen låg i byggnadens mitt. I norra ändan fanns 4 kamrar eller mindre rum. Alla dessa utrymmen låg på nedre plan. På vinden fanns två kamrar, en i vardera ändan. Köket låg i flygeln på nedre botten, sal och kammare på övre. Köket hade egen köksfarstu. Från kramboden ledde en dörr till salen, men ej till kökskammaren. Hela familjen begagnade salen som vardagsrum och spisade där, allt i patriarkalisk enkelhet.

Rådman Turdin själv bebodde det innersta rummet i norra ändan på gårdssidan. Hans döttrar och sedermera hans änka bodde i det yttre rummet på denna sida. De motsvarande två kamrarna mot gatan eller torget hölls som främmanderum (kejsarens!). Mitt emot på andra sidan torget möttes blicken av stadens tornprydda rådhus, vars urverk så att säga reglerade Turdinska husets arbets- och vilotid. I den lilla kammaren uppe i köksflygeln, med utsikt in mot gården och ner längs älven, logerade husets sköna dotter Augusta. I gatbyggningens södra vindskammare hos gamla faster Calamnia tillbragte lilla Sofie Topelius mången stund med att leka i sin unga mosters dockskåp. I norra vindskammaren bodde under vintrarna Turdins hemmavarande skeppare. En liten trädgårdstäppa låg nere vid älvstranden.

Vid tiden för branden drev Petter Aug. Lybeck handel i ett rum i norra ändan av huset. Mamsell Nordgren stod ofta i södra boden.

Det Turdinska huset var jämte det Juthe-Wennerholmska, rådhuset och kyrkan, vid tidpunkten för branden de ur historisk synpunkt kanske märkligaste byggnaderna i staden.

Hammarins hus bestod av 2 byggningar, den ena mot torget, den andra vid Storgatan, med en port emellan. Dessutom fanns en ”nedre gård” (sedermera ägd av målaren Joh. Niklas Gummerus). Stora byggningen hade kakeltak.

Kommerserådet Johan Turdins gård nr 11 låg som vi sett sida vid sida med Samuel Kempes nr 12 vid Ågatan, senare även kallad Strandgatan på torgets västra sida. Styggt folk läste ihop de båda handlandenas initialer: S. K. J. T. …



Mer om gårdsnr 12
Kempeska (Grundfeldtska) byggningen hade mot gården en trappa i mitten (steg från vänster), med 2 fönster på vardera sidan. I norra ändan mot Ragnörn fanns troligen 1 fönster i nedre våningen.



Mer om Fåfängan, gårdsnr 15
Norr om Turdinska källaren låg på tomt nr 15 Matts Lithéns ”Fåfängan”, ett namn, som stadsborna givit denna vackra trädgård med lummiga rönnar, anlagd av Lithén i början av 1800-talet. Tomten hade använts som trädgård sedan mitten av 1700-talet.

I strandbrinken i parkens nordvästra hörn stod på en hög stenfot ett lusthus av tegelsten, en av stadens vackraste utsiktspunkter och ofta använt för celebra tillställningar av olika slag. Här dukades sålunda en gång vid mitten av 1850-talet, efter orientaliska krigets utbrott, middag för general Casimir v. Kothen, då han i egenskap av ordf. i kommittén för indelta militärens återupprättande besökte orten. Den annars byråkratiske och styvsinte v. Kothen visade sig vara en pratsam och gemytlig herre, som tydligen trivdes med arrangemangen. Han hade bl.a. uttryckt sin önskan om att få se fruntimmer vid middagen.

Nedanför lusthuset invid vattenbrynet låg Salongen; där ”picknickar” ofta hölls. På taket fanns ett fortunaspel, som herrarna flitigt använde. Detta hus sträckte sig norrut ungefär till den punkt, där ett svinhus i början på 1900-talet stod vid forsen. Under sina sista verksamma år byggde rådman Lithén ytterligare mitt i sin trädgård ett orangeri av tegel. Denna byggnad blev ofullbordad, då Lithén snart råkade på obestånd. Bönderna, som ej kunde uttala det svåra ordet, talade om ”ranteriet”, med anspelning på nyssnämnda förhållande.

I trädgårdens sydöstra del invid gatan låg kägelbanan och såsom dess fortsättning en paviljong av bräder, där herrarna brukade sitta och dricka toddy. Nedanför mot stranden stod slänggungan, från vilken Zacharias Topelius en gång som ung student vid en glad tillställning föll ned, då han svängde i gungan så att den låg rätt ut. Topelius föll ned på alla fyra och slog sig rätt illa så att han blev öm i hela kroppen för några dagar, men fick ej något svårare men. Byxknäet hade emellertid spräckts vid fallet, så han måste gå hem till Kuddnäs för att byta om, men kom sedan tillbaka till sällskapet, ehuru blek och medtagen.

Invid gungan, där platsen var beklädd med stenplattor, gick en trätrappa ned till danssalongen. Den skummande forsen ilade förbi dess fönster, och dansmusiken hade ofta ej så lätt att överrösta bruset.

Ett rödmålat spolstaket omgav hela lustgården, som erbjöd en vacker anblick i synnerhet om försommaren, då rönnarna stod i full blom och vitt och grönt lyste fram mellan staketets spolar.



Mer om gårdsnr 16
Det gamla Calamniuska huset vid sydvästra sidan av torget bar sitt namn efter råd- och handelsmannen Joseph Calamnius (f. 1729, d. 27.2.1803), som genom process på grund av naborätt övertagit gården den 8 nov. 1777 av handl. Jonas Öhrnberg (f. i Borås 2. 12. 1746, handl. i Nkby 1775, bortfl. 1786). Det var byggt i två våningar, ”där intet fönster var likt det andra”. ”Genom en öppen port kom man in på gården, där det fanns gott om utrymme för tjärböndernas foror.”

Detta märkliga hus, typiskt för den gamla borgarklassen i Nykarleby, förtjänar en närmare beskrivning. Calamnius sondotter Sofie, Zachris Topelius moder, tillbragte större delen av sin barndom i detta hus. Hon har berättat följande:
Nedre våningen bestod av sal, kammare, kök och salubod. Sofie Calamnius fick bo och sova i salen och det ålåg henne att varje morgon krusa sanden på salsgolvet med en vinge, vilket var nog tungt göra för en så ung flicka. Golvet var rätt stort och flickan måste gå nedlutad medan hon krusade det. Före krusningen utjämnades sanden något över hela ytan. Först om lördagskvällen sopades den gamla sanden bort och ny vit sand ströddes på i stället. Så gjorde man fordom fint i husets bästa salong.

Salen var samtidigt husets kontor. Därför hände det ofta tidigt om vintermorgnarna, att snöiga tjärbönder störtade in i salen och gjorde upp sina affärer med husfadern, innan Sofie ännu var uppstigen.

Dubbelfönster bestod sig borgarna ej med den tiden. Var vintern i sträng, betäcktes de enkla fönsterrutorna snart med tjocknande is och rimfrost. Ville då gubben Calamnius titta ut på gården eller gatan för att se efter sina kunder, ”finnarna”, andades han först på rutan, tills rimmet smalt och torkade sedan med ärmen bort det våta, innan han kunde blicka ut.

Salen hade två stora fönster med tre rutor i höjden och tre i bredden mitt emot varandra, det ena mot torget, det andra mot gården. Denna sal utgjorde familjens arbets- och samlingsrum. Där satt även pigorna vid sina spinnrockar. Men då rådmannen väntade, att ett par ”finnar” var i antågande, sade han till pigorna: ”Seså, bort nu med svältkärrorna, och gån och tagen emot finnarna!” Ty finnarna hämtade på sina fordon tjära, smör, fläsk, hampa, lin och andra produkter, som utbyttes mot handelsmannens kram och kolonialvaror.

Calamnius hade två butiker i byggnaden, kramboden i husets västra ända mot Ågatan, med ingång från torget, och hökarboden för matvaror o.dyl. i den östra ändan och på andra sidan om porten. På gården stod en ”finnstuga”.

Själva byggningen, som på visst sätt var den måhända främsta i hela staden, var av allt att döma uppbyggd redan på 1600-talet. Den låg vid salutorgets sydöstra sida, såsom tidigare nämnts, och upptog denna längs hela dess längd från gata till gata. Den hade som sagt två våningar och en överbyggd inkörsport mitt på byggningen. Huset hade egendomligt nog ej två fönster lika varandra ens mot torgsidan. Somliga hade två, andra tre rutor i bredd, något blott en ruta, troligen i trappuppgången. I nedre våningen upptog salen det största utrymmet. Till höger om den, från gat- eller torgsidan räknat, låg den tidigare nämnda kramboden. En dörr förenade dessa rum. Bakom kramboden var en kammare, som bildade liksom en flygel längs Ågatan med fönster mot denna. Man gick alltså förbi kammarhörnet för att från Strandgatan komma in på gården. En port befann sig på gårdens baksida, mot söder, något åt västra ändan. Kammaren hade också ett fönster mot gården.

På salens andra sida, dess östra, fanns en mindre kammare mot torget. Köket låg mot gården. Inne på denna upptog en liten kryddgårdstäppa med gröna buskar och fleråriga prydnadsväxter vinkeln mellan salen och kammarflygeln. Genom salens och kammarens fönster hade man utblick över trädgården och genom en trappa på gårdssidan öster om trädgårdstäppan kom man genom ”en farstu åt vänster till salen och åt höger till köket och kökskammaren. Detta var den egentliga ingången till huset.

Vid gårdens sydvästra sida mot Ågatan låg en mindre byggnad jämte uthus. Den kallades Bäckas sidon och tjänstgjorde under senare tider som ”sämre gästrum”, där t.ex. resande komedianter fick logera.

I övre våningen av stora huset låg två salar och två kamrar, ett par på vardera sidan om farstun och trappan. Salarna kallades ”grönsalen” och ”blåsalen” efter färgen på väggpappren och användes senare som gästrum. Josef Calamnius j:r hade gästgiveri några år och inlogerade resandena där uppe. [Möjligen var de här som furst Emanuel Galitzin övernattade 1848 i värdshuset med en vördnadsvärd prägel av ålderdom. Man uppsteg till andra våningen genom en mörk trappa, på vars ledstänger spindlarna spunnit sina nät; väggarna var betäckta med urblekta tapeter, fönstren med små avlånga rutor, infattade i bly, och i stora salen hängde tolv grymt nedrökta porträtt av döda konungar och drottningar av Sverige i naturlig storlek.]

Den del av den långa, smala byggningen, som låg till vänster om valvporten från torgsidan räknat, upptogs troligen av magasins- eller upplagsrum. Ytterst i östra ändan mot Rådhusgatan låg hökarboden. Huset var rödmålat och hade kakeltak. Det såg ålderdomligt och genom sin mycket låga stenfot mera oansenligt ut. Rådman Hammarins långa byggnad, med elva fönster i rad, mitt emot på andra sidan torget, tog såsom modernare och prydligare h.o.h. loven av det gamla Calamniuska huset.

Långväga gäster fick tak över huvudet i ”finnstugan” på gården. En sådan mindre sido- eller flygelbyggnad fanns på alla de större handelsgårdarna. De var avsedda att under vintermånaderna härbärgera de oftast finsktalande kunderna från stadens dåtida uppland. Dessa hade ibland varit på väg i flera veckor. De undfägnades vid ankomsten med varm soppa på salt kött. Bröd bestod de sig själva, men salt sill fick de gratis från kramboden, där alltid en silltunna stod öppnad för dessa kunders räkning. Fru Hanna Sarlin, f. Sundström, berättar, att finngubbarna ogenerat kom in genom salen till kramboden i hennes fars hus och vandrade tillbaka med en drypande sill mellan fingrarna.

Tjärböndernas kvinnor, som medföljt fororna sittande på tjärtunnorna, skulle begåvas skilt, värdinnorna med en brokig kattunsbit till mössor och de unga flickorna med ett kulört sidenband för håret. Sidenbandet omslöt hjässan och fästes med en knut i nacken så att ändarna hängde ned på ryggen. Från varje stadsresa medförde flickorna nya sidenband att ståta med i kyrkan eller på danserna, enligt tidens mode på bondlandet.

Efter branden byggdes fortfarande finnstugor på de större handelshusens tomter. En karakteristisk sådan var finnstugan på Petter August Lybecks tomt, byggd i vinkel mot karaktärshuset längs Västra Esplanadgatan. Den revs jämte det ståtliga magasinet i kärnfuru så sent som 1966 för att ge rum för ett affärshus.

År 1834 köpte eller tillbytte sig rådman J.A. Lybeck gården av Josef Calamnius arvingar. Han lät riva huset 1839 eller 1840 och uppförde en ny byggning av trä längs tomtens västra sida mot Strandgatan. Huset vitrappades efter någon tid. Norra delen av tomten, där det gamla huset stått, lät han tillsvidare vara obebyggd för att där med tiden låta uppföra ett stenhus. Den prydliga stenfoten stod i flera år i före branden opåtimrad som en inhägnad kring den avrödjade tomtplatsen, som blev gräsbevuxen och grön. Lybeck prydde den med några enkla planteringar, bl.a. rönnar. Där kunde man sitta och vistas i det gröna. På stenfoten mot torget stod ett staket av stenstolpar, mellan vilka järnkättingar hängde. Inkörsporten låg mitt på framsidan. En gång ledde från grinden in på gården.

Lybecks nya byggnad låg som sagt vid Strandgatan och såg rätt prydlig ut. Den hade en stor högsal i mitten med sex fönster, tre åt vardera sidan och en stor vindskammare i vardera ändan av vinden. Från den södra såg man ned på C. J. Collanders gård på tomt nr 17, som Lybeck sålt till Collander 1842. I husets södra ända låg kramboden, med utgång mot Strandgatan. Lybeck hade även låtit uppföra nya uthus. Kramboden var stängd vid tiden för stadens brand, men hade fullt med varor på hyllorna, tygpackor m.m. Ingenting kunde räddas.

Josef Calamnius' son Samuel Calamnius (f. 19.1.1767, d. 4.1.1796) hade ej hunnit driva handel någon längre tid eller samla sig någon egen förmögenhet, innan han dog. Som den enda återstående av rådman Josef Calamnius barn hade han haft utsikt att ärva hela förmögenheten. Om hans personlighet vet vi ingenting särskilt, men blott av den omständigheten, att han vid så unga år (26-27 år) blev antagen till en av stadens 7 rådmän, kan man draga slutsatser om det anseende han åtnjöt på orten. Hans hustru Anna Sofia (f. 1.12.1770, d. 16.4.1830) hörde såsom dotter till ”sekreteraren” R. W. Backman och såsom dotterdotter till den allmänt aktade fru Cecilia Bong (d. 22.11.1779) till den lilla stadens förnämsta släkter. Rådman Josef Calamnius var en av de förmögnaste på orten. Därav kom kanske sonens tidiga rådmanskap — redan under faderns livstid. Handelsrörelsen fortsattes till en början av fadern och änkan. Firmans bokhållare, Johan Turdin d.y., varom mera längre fram, omhändertog både firman och dess innehavarinna, änkan Anna Sofia. Han var vid giftermålet år 1800 22 och hustrun 30 år gammal. Han hade tidigare drivit handel i faderns gård nr 11, som han köpte, då den gick på auktion 1796. Med sin frus pengar, berättar Sofie Topelius, uppförde han på sin tomt mot torget en pråligare byggnad med högre stenfot än förut varit brukligt och med frontespis. Troligen anlitade han någon främmande byggmästare, eftersom huset på detta sätt avvek från den lokala enkelheten. Gamle Josef Calamnius tyckte ej om företaget och i synnerhet ej om den höga stenfoten. ”Folk vill ju inte hållas på jorden mera; man vill nu upp i luften”, sade ”gubben” ironiskt. ”Tacka vet jag då mor och jag byggde; visst var vi byggmästare själva!”

Flickan Sofie hade det gott hos sina farföräldrar, vilka så hjärtligt unnade henne allt. ”Äta nu barne', du äter väl minder hos Turdins”, hette det ej sällan, vare sig att de tänkte på att flickan såsom styvbarn i huset (Turdinska) kunde komma att få det svårt, eller att det gamla herrskapet i sin burgna ställning litet självmedvetet såg ned på den som de tyckte klent situerade ”uppkomlingen”.



Mer om gårdsnr 17—18
De andra strandgårdarna, t.ex. Turdins, hade små trädgårdstäppor på nedre sidan mot älven.

Rådmannen och handlanden Josef Collander bodde vid Strandgatan, tomt nr 17-18, söder om J.A. Lybecks gård, i en prydlig envåningsbyggnad. Från Lybecks södra vindskammare kunde man se ned på denna gård. I vindskammaren bodde borgmästare Haeggström en tid. Fru Haeggström med barnen bodde i norra vindskammaren mot torget.



Mer om gårdsnr 19
Följande gård vid Strandgatan, ägdes från 1815 av rådman Johan Svahn och från 1825 av Petter Abraham Lybeck. Det var en obekväm 2-våningsbyggnad, som senare ägdes av kompanjonerna Sundström och Sandström. Huset var kallt och osunt. Det hade sjunkit ned i marken nära nog till jordvåningens fönster. Dessa var i båda våningarna nästan fyrkantiga och hade fyra rutor. Till vänster eller på norra sidan om inkörsporten var en gatubod med en dörr, vars nedre del vanligtvis var stängd. På dess inre sida hängde på en stålfjäder en ringklocka, som ringde då man berörde den med handen och därmed tillkännagav, att i boden väntade någon. Ofta kom då bokhållaren eller handelsman själv ut för att betjäna kunden. Ej så sällan var det skolbarn, som tyckte det var roligt att ringa och sedan springa bakom knuten för att se huru ”arger” han var, som tittade ut genom dörren för att försöka få syn på ringaren. Sådant hände i alla bodar vid denna tid. Av de många barn, som föddes i huset, dog flera och de övriga var sjukliga. Mitt igenom byggningen ledde en överbyggd port. Petter Lybecks änka köpte senare den Turdinska gården vid torget. Rådmannen och handl. C. W. Sundström köpte och flyttade till Gustaf Lindqvists stora och präktiga gård vid Kyrkotorget, tomt nr 23, som tidigare ägts av patron R. W. Backman. De överflödiga rummen i Sandström-Sundströmska gården hyrdes ut. Bl.a. bodde Olof Helander där, då han var mellanpräst i Nykarleby 1844-1845.



Mer om gårdsnr 20
På tomten nr 20 vid Kyrkotorget och Ågatan lät rådman C. J. Berger 1840 höja på sin karaktärsbyggnad med 5—6 stockvarv ”för bättre utseendes skull”. Takvedstaket ersattes med ett tak av kakel. I vindskamrarna inrättades eldstäder, dvs. kakelugnar, som enligt byggnadsordningen av den 9 okt. 1838 för Vasa läns städer vilade på grundmur eller nisch i nedre våningen och ej på bjälklag. De var försedda med brandmurar och dubbelt tegelstensvarv eller spjällplåt, där rökgången gick genom taket eller närmade sig en vägg.

Dessa efter 1838 tillämpade säkerhetsbestämmelser ökade betydligt brandsäkerheten.

Den Calamniuska gården hade såsom tidigare nämnts en mindre byggning mot Strandgatan, kallad ”Bäckas sidon”, emedan två generationer av familjen Bäck bodde där. Av de äldre Bäckarna må nämnas den originelle sjökaptenen Petter Bäck, som enligt rådman J.A. Lybecks berättelser tillsammans med handl. Daniel Juthe hade en fiskarstuga på Rödkubban. Där såg man ”gubbarna” gå och hänga upp sina nät på stranden att torka, eller ro omkring på fiskefärder i sund och vikar. Petter Bäck var en enkel man av gamla stammen, berättar Sofie Topelius, och tålde ej de nya moderna. En dag mötte han på Storbron handelsman Adolf Hammarin, som kom sprättig och hade vita bomullsvantar, berättar rådman Lybeck, ”Nå, vart ska du nu, tå du har likhandskan påddej?”, sporde Petter ironiskt. Vad svar han fick, förtäljer historien ej.



Mer om gårdsnr 24
Den Wessler-Backmanska gården ägdes 1750 av brukspatronen på Orisberg, rådmannen och handlanden Lars Wessler (1698—1755) och 1810 av handl. Reinhold Wilhelm Backmans änka Christina (f. Wessler). Hälften av tomten utbröts den 6 febr. åt dottern Catharina Christina, gift Wacklin (1760-1841). Hon sålde sin del den 18 maj 1816 åt bagaren Johan Viklund (f. 1785 i Korsholm, d. 1840). Även den andra hälften såldes den 23 nov. 1816 till Viklund för fru Wacklins omyndiga barns räkning, men övergick genom börd den 17 febr. 1817 till råd- och handelsmannen Johan Turdin och efter honom till sonen G.W. Turdin. Viklunds del av tomten såldes den 17 nov. 1835 till mågen, smeden, senare hökaren Johan Åberg (f. 25.10.1812 i Oravais, d. där 11.5.1855). Han förvärvade i maj 1839 även den andra ½ tomten. Gården inköptes på auktion den 20 maj 1847 av rådman J.A. Lybeck. Denne i sin tur sålde den till handl. senare rådmannen Ernst Aug. Waselius den 27 juli 1853.

Denna gård kallas av Z. Schalin för den Backmanska gården. Den låg norr om Hammarinska (nr 22) och gamla Lindqvistska gårdarna (nr 23) med baksidan mot en liten tvärgata eller gränd, som förenade Strandgatan med Storgatan och hade port från den sistnämnda.

Byggningen bestod av två hälfter under samma tak med en gatubod i vardera ändan, liksom Calamniuska gården vid torget. Tvärs över tomten (i öster och väster) stod en mycket gammal tvåvåningsbyggnad. Den innehöll brudsalar, liksalar och nattstuga för resande gäster. Rummen var kalla och illa försedda med möbler och bekvämligheter. Den tidigare nämnda Sofie Calamnius har berättat, att då hon som flicka var med om någon högtidlighet där, så frös hon duktigt om fötterna för golvdragets skull. Hon lockade då till sig ullpudeln Phylax, som sedan värmde hennes fötter.

I Backmanska gårdens gamla handelsbutiker började flera unga handelsmän sin bana som ”egna”, bland dem Fabian M. Gyllenberg och Albert Dyhr, som båda även turvis ”stått på boda” hos rådman Matts Lithén.



Mer om gårdsnr 26
Forssénska gården. På tomten nr 26 vid Nybrogatan uppförde stadsfiskalen Johan Henrik Forssén 1838 en byggnad på en 6 kvarter hög stenfot, 25 alnar lång, 14½ alnar bred och 8½ alnar hög från stenfoten räknat. Den inreddes med förstuga, 3 kammare, sal och kök och hade 7 st. fönster mot gatsidan. Taket var av näver och sågad stock. Forssén bodde här till branden. Detta var ett av de största husen i norra delen av staden, och ersatte det gamla, vid brandsynen i maj s.å. utdömda huset på tomten.



Mer om gårdsnr 40
Den Bongska, sedermera ”Backmanska gården” hade ursprungligen fått sitt namn efter råd- och handelsmannen Augustin Bong (d. 12.12.1757). Den ägdes 1810 av nyssnämnde Johan Turdin d.y. Tidigare hade den ägts av den ovannämnde hovrättsadvokaten, senare handelsmannen i Nykarleby Reinhold Wilhelm Backman (f. i Vasa 17.4.1724, d. i Nkby 17.10.1787), gift med den i det följande nämnda Christina Wessler (1737—1810), vars mor var den nyss nämnda handlandedottern Cecilia Bong.

Huset var en låg byggning, som utom köket innehöll en sal samt en kammare i vardera ändan och en gatubod. I denna gård fanns ”Bongas kamarn”, där f. handlanden Reinhold Bong bodde till dödedagar (f. 2.9.1736, d. 18.11. 1806 av ”inspärradt bråck”). Han var änkling och den siste av sin släkt på orten, den enda kvarlevande av 12 syskon. Gården låg vid Stora gatan, litet bortom torgets nordöstra hörn. Den fick sitt nya namn efter handl. Christer Reinhold Backman, som inflyttade dit omkring 1790. Efter 1817 drev han ej mera någon handel, men levde i sin gård till sin död 1830.



Mer om gårdsnr 41
Lindqvistska huset var ett lågt 2-våningshus. Fönstren i övre våningen hade blott 2 rutor i höjden. Senare bodde borgmästare Montin i övre våningen, medan handlanden Carl Edvard Ekholm, som köpt gården av rådman Isak Lindqvist 1846, drev handel i den nedre.



Mer om gårdsnr 42
Apoteket hade 3 fönster mot torget i nedre våningen, nämligen 1 mot rådstugan till apotekarens kammare och 2 mot apotekssalen samt 1 på vardera sidan om dörren. En fläkt örn var fastsatt ovanför denna. Våningen hade flygeldörrar. På 1830-40-talet var Johan Benzelstjerna apotekare med Niclas Malmberg, Wichman och Sergeeff som provisorer. Malmberg efterträdde 1850 Benzelstjerna. Apotekssalen var mycket prydlig under den sistnämndes tid. Han beskrivs som ”en hygglig, men sjuklig människa, beskedlig i sitt hus”.

Herrar på morgonpromenad vek in på apoteket för att taga sig en ”bäsk” (malört eller Rigabalsam i brännvin) och en ”tankeställare” (brännvin med droppar i) och någon gång en tredje sup därtill. Sedan gick de hem att spisa frukost.



Mer om gårdsnr 45
Aulinska gården ägdes 1750 av råd- och handelsmannen Hans Aulin (f. 2.5.1698, d. i Nkby 14.2.1736) och efter honom av sönerna, handlandena Nils och Matts Aulin (f. i Nkby 8.4.1731, d. där 31.5.1782), av vilka den förre var rådman (f. i Nkby 3.1.1728, d. där 6.8.1789). Efter dessa hade gården sitt namn. Den inropades på auktion 1782 av handl. Daniel Forsberg (1735—1802), men övergick till Nils Aulins svåger, rådman Forsén i Jakobstad och Matts Aulins svåger, handl. Henrik Rahm i Gamlakarleby. Dessa skänkte gården åt Nils Aulins barn Beata (f. 1763, d. 1811, ogift) och Maria, som var gift sedan 1793 med bokhållaren Adolf Hammarin d.ä. och bevarades sålunda i släktens ägo tills den 1830 såldes av Adolf Hammarin d.y.



Posten var 1851—1857 inrymd i Lithéns lilla gård. Tidigare, omkring 1846, bodde postmästaren baron Johan Alex. Stromberg i Hammarins mindre byggning. Baron Stromberg hade sin moder friherrinnan Birgitta Charlotta (f. Ross) och två systrar Ulrika Henriette och Augusta Vilhelmina Charlotta hos sig och Mina Hedberg, hans kusins dotter, som skötte posten. — Baronen brukade, så länge han bodde i Hammarins gård ”ligg och kukk” i ett öppet gångfönster, ”han låg der och grymta”.

Efter Stromberg kom 1869 som postmästare Feodor Aminoff, vars fru Hilda Wilhelmina var dotter till bokhandlaren i Nykarleby Johan Erik Stendahl. Hon skötte för det mesta posten. De hade sex flickor och en gosse. Aminoff fick den 20 mars 1875 transport till Kristinestad. Hans brorson Germund Aminoff var stadsfiskal i staden från den 24 mars 1884 till den 1 maj 1895.