[1970]

Jubileumsfesten i Nykarleby blir ett toppmöte för de kommuner, som skall bilda den nya kommunen. Det är landskommunen, Jeppo och Munsala förutom värden själv.

— Vi har inte tagit initiativ till samarbete för den nya kommunen. Det är svårt att jämka ihop en stad och landskommun. Skolsamarbetet har däremot utvecklats så att det inte nämnvärt behöver förändras när de fyra blir en kommun.

Stadsdirektör Ernest Eklund säger att olikheterna närmast kommer fram genom statsbidragen. — Landskommunen får mera statsbidrag.

Nykarleby har fått behålla sin järnväg tillsvidare. Fraktavgifterna har ökat med trettio procent under årets första sex månader jämfört med samma tid i fjol.

Stationsmästare Ulf Nybäck tror att det dröjer länge innan järnvägsstyrelsen igen börjar fundera på stängning. Han blev själv ordinarie anställd från första augusti.

— Det hade inte skett om stationen indras, säger han.

Stadsborna börjar egentligen vänja sig vid att järnvägen indras. Tidigare, när stadens hamn låg vid Andrasjön, gick en smalspårig järnväg till staden och sedan vidare till Kovjoki. Men hamnen blev för grund.

Aleko Lilius från Helsingfors köpte järnvägen och stationsbyggnaderna. Järnvägen såldes något år innan staden firade sitt förra jubileum. Några år senare sägs vagnarna ha setts strax norr om Svarta havet.

Stationshuset står kvar ännu söder om Rummelbacken. Lilius säger att han aldrig har sålt byggnaderna till staden och att de fortfarande tillhör honom. Det har nog stadens fäder en annan mening om för staden har använt byggnaderna sedan tjugotalet.

Ulf Nybäck, stationsmästare, krattar stationsplanen.

DEN ANDRA SJÖN

Andrasjön sägs ha fått sitt namn på följande sätt. När stadsborna tidigare kom till älven var det för dem den första sjön och följande blev sedan andra sjön.

Staden fick bredspårig järnväg med ett stickspår till Kovjoki år 1949. Den tiden åkte Nykarlebyborna tåg till Jakobstad så trafiken blev lönsam. De första åren på 50-talet hade trafiken gått ner så att en rälsbuss räckte till. Efter ett par år med rälsbuss sattes en vanlig buss in i stället. Den gick till Kovjoki.

För ungefär fem år sedan indrogs också busslinjen. Sedan kom frakttrafiken i turen. Hur stor den trafiken är nu i ton är svårt att säga. Man kunde kanske putsa bort rosten från skenorna.

Stadsdirektör Eklund tror att industrin inte mera är så beroende av järnvägen som tidigare. Långtradare sköter största delen av trafiken. Inom parentes sagt menar Eklund att Nykarlebys industrialisering inte står och faller med järnvägen.

JOUPERS SÄLJS

Industrins verksamhet har inte tidigare varit så livlig som nu. Plastindustrin Prevex har sextio anställda men utökar arbetarstyrkan ytterligare vid inflyttning i den nya hallen. Karlon har ett tiotal anställda, Nykarleby båtvarv har fjorton men ökar till det dubbla senare i höst, Lindbloms knappfabrik skall sysselsätta tjugofem när fabriken är återuppbyggd, Vesterlunds snickeri har ett trettiotal anställda. Ytterligare finns ett tiotal med en handfull med 4─5 anställda.

[Förstoring.]

Dansen kring Joupers fabrik tycks få ett lyckligt slut. Underhandlingarna är så långt förda att bara undertecknandet av köpekontraktet är kvar.

— Vi vill ha stabila industrier, säger Eklund. Flere ”spekulationsföretag” har varit på besök, bl. a. från Sverige. Minknäringen är en av de större näringarna och indirekt sysselsätter den ett hundratal tillfogar Eklund.

När det gäller stadens egna inkomster är kraftverket stommen i stadens ekonomi.

 — Det är inte någon guldgruva för endast en bråkdel av den el.ström vi säljer producerar vi själva. Kraftverket gav i fjol ett bruttoöverskott på 200.000 mark.

Lösningen till större lönsamhet ligger i att bygga ett nytt kraftverk, eller förstora det gamla. Under de senaste åren har staden köpt upp älven och älvbottnen sexton kilometer uppåt.

NY NOAKS ARK

Älvens yta skall höjas fyra och en halv meter. Genom nivåhöjningen blir man tvungen att höja brolocket. Det betyder att man måste bygga höga vallar mot älven så att till exempel inte Ester Fougstedt flyter bort med De gamlas hem som Noa med arken. Apotekare Nylander torde också få se efter sina flaskor så att de inte flyter iväg.

Arbetena skulle ha inletts för flere år sedan men kiv uppstod om endel skadevärderingar. Vattendomstolens beslut väntas ännu i höst. Det beslutet är också avgörande för hur högt vattennivån får höjas.

Gråstenskvarnen hundra meter söder om bron, stadskvarnen kallad, tycks ställa till trassel ifråga om äganderätten.

— Det hör klart och tydligt till staden, säger stadsdirektör Eklund, som har starka papper på hand. I en kunglig resolution av den 11 september 1664 sades att kvarnen tillhör staden.

PROCESS KRING KVARN

Under 300 år har processer förts om kvarnen och enligt ett par röster är saken ännu inte avgjord.

Landskommunens kommunalsekreterare, Sigvald Blomqvist, konstaterar att enligt kommunens karta så hör kvarnen till landskommunen.

Elis Eng, närmaste granne till kvarnen tycker att hela kvarnhistorien är rolig. Han har hört att den sista processen om kvarnen och kvarnplatsen fördes i början av 1900-talet.

— De inblandade gav upp av trötthet. Avgörande för hela processen var ett rös som finns under sockenstugans golv. Alla visste var det fanns men ingen ville bryta upp golvet, säger Eng.

Och nu sitter Eklund med de starkaste pappren på hand. Äganderätten behöver han för vattnet kommer att dränka kvarnen.

— Det blir väl bäst så att vi dränker problemet. Kvarnen har spelat ut sin roll, säger Blomqvist.

Ifall kraftverkets damm höjs maximalt 4,5 m försvinner halva gråstenskvarnen.

(Inf. 2011-12-01.)

»KANTORN MALAR ELEKTRICITET»

Det är en ödets nyck att det är vattnet för det nya kraftverket som skall dränka kvarnen. Just i den kvarnen monterade nämligen kantor J. W. Nessler upp stadens första kraftverk, en likströmsgenerator. ”Kantorn malar elektricitet”, sade stadsborna.

I slutet på femtiotalet höll staden på att få ett konkurrerande kraftverk. Det var bröderna Jouper som tänkte mala elektricitet. På grund av ekonomiska svårigheter blev projektet på hälft. Pelarna står fortfarande kvar i Korsåkerforsen som isbrytare åt stadens kraftverk. Kraftverksspekulationerna fick emellertid bröderna på knä och hela företaget tvingades upphöra.

FEMHUNDRA SOMMARSTUGOR

Rensningen av åmynningen väntar också på beslut hos vattendomstolen. Stadsdirektör Eklund hoppas att arbetena skall kunna ske med statspengar — muddringarna högre upp har också gjorts med statsmedel. Vass håller på att växa igen mynningen.

Detta skulle alltså betyda att småbåtar kunde ta sig upp till kraftverket. På tiotalet — innan kraftverket ännu var byggt drogs pråmar upp till stadskvarnen.

— När arbetena kan sättas igång är okänt, säger Eklund.

Stadens småbåtshamn finns vid Andrasjön. Nykarlebyborna ligger i topp när det gäller båtar; en båt per sex personer. Vid Andrasjön finns trehundra sommarvillor. Tar man ytterligare skärgården med stiger antalet till femhundra.

FULLBYGGT

Stadsdirektör Eklund säger att Andrasjön är alldeles fullbyggd. Det planerade området på Granskär är likaså fullt.

Församlingen äger Långören och har där planerat ett villasamhälle för cirka hundra villor, säger kyrkofullmäktiges ordförande Pehr Tonberg. Tredjedelen av området är redan bebyggd, men det har skett tidigare och utan plan. Planen för det nya området gjordes upp innan strandlagen kom och måste ju justeras innan området kan bebyggas.

JUSTERADE TOMTER

En del av arrendatorerna på Långören kommer att få sina tomter justerade, uppges från annat håll. Dessutom försöker församlingen sälja tomterna istället för att som nu arrendera ut dem.

Nästa sommar kommer också vägen till Andrasjön att beläggas med oljegrus. [Det blev inte gjort.]

— Ingen har satt sig emot att vi asfalterar gatorna, säger Eklund. Däremot har röster höjts då trähusen rivs.

Eklund konstaterar att ingen lever på idyll — fast staden i turistreklamen kallas ”Nykarleby — idyllen vid älven”.

— Husen var otjänliga som bostäder. Bostäder behövs nu verkligen. Befolkningen har ökat i staden.

Ålderstrukturen i staden börjar närma sig det normala. Påståendet att åldringar flyttar in håller inte mera. De nyinflyttade består nu till största delen av unga familjer. Det syns av födelsetalen. För fyra—fem år sedan föddes 10—12 barn per år. De två senaste åren har siffran hållit sig kring 30.

 
[ R. Westerlunds Elaffär. Förstoring.]

RÄKNADE HÅRFLÄTOR

När busstationen byggdes i början av 50-talet var det en större händelse. Fotbollsplanen på torget förpassades till sagornas värld. För småpojkarna var grävningsarbetena en spännande tid. Busstationen vilar mitt i en tidigare begravningsplats. Pojkarna, som följde med arbetena, roade sig att räkna käkarna och hårflätorna som följde med grävmaskinsskopan. Samma räknemanöver upprepades när posthuset byggdes.

Där tidigare Viiks hotell låg, finns nu ett affärshus med fasaden i grönt. Hotellet och i synnerhet restaurangen hade ett särskilt skimmer över sig, kanske mest för att det var det enda utskänkningsstället i staden.

När den restaurangen revs hamnade Nykarleby in i en långtorrperiod innan restaurang v Döbeln inreddes.

— Nykarlebyborna är ett nyktert släkte, säger Nils Österlund, bas på Alkos butik. Ungefär var tionde kund är stadsbo. Resten är turister och andra som bor längre ifrån. De sistnämnda tar oftast full ranson. [Kände jag inte till att fanns ”på land”.]

Trots förstärkningen utifrån har Nykarlebybutiken den minsta omsättningen av Alkos stadsbutiker.

 
[Både Ram & Husgeråd samt Sy-Tex fanns i HAB:s affärshus.]

HÄLSOSTATION

Stadsdirektör Eklund:

— Sjukhuset bör byggas ut så att det rymmer 40 platser, mot nuvarande 28. Platserna skulle främst behövas för vården av långtidssjuka.

Till utbyggnaden av lokalsjukhuset borde kopplas en hälsostation, där tre läkare, tandläkare, hälsosyster skulle ha mottagning.

Utbyggningsplanerna för sjukhuset finns hos medicinalstyrelsen, säger Eklund. När det gäller hälsostationen måste den planeras i samråd med grannkommunerna så att varje kommun säkert får tillgång till en station. [Hälsovårdscentralen stod färdig 1978.]

Varken stadsfullmäktige eller stadsstyrelsen har haft sommarledighet i år. Orsak till det är omändringarna vid seminariet.

DEN STORA GÅVAN

— Staden fick övningsskolan av staten. Det var en stor gåva. Byggnaden är kanske inte värd så mycket, men skulle viha tvingats bygga en ny skola så hade vi vetat vad gåvan egentligen är värd.

När det gäller omändringen av samskola till samlyceum, gemensam skolplanering för Munsala, Jeppo, landskommunen och staden, grundskolan, gemensam medborgarskola har vi fått mycket hjälp av de statliga skolmyndigheterna. Tidigare åkte vi för att uppvakta, men nu har tjänstemännen själva rest för att förhandla med oss, säger Eklund. Stadens folkskola, som staten skänkte, står invid torget. Den allmänna uppfattningen bland genomresande är att det är stadshuset. Något stadshus finns ännu inte, men fullmäktige har beslutit att huset skall byggas mellan posthuset och polisstationen.

Beslutet gjordes redan senaste torsdag men kungörs offentligt nu på söndag. [Stod klart 1981.]

Ni måste också berätta om sevärdheterna i stan, säger en förbipasserande stadsbo.

Här är de förnämsta: museet, vattentornet, Brostugan, Kuddnäs. [Kyrkan???]

Nykarleby